Skip to main content

Full text of "Dagboksanteckningar förda vid Gustaf III: s hof"

See other formats


Google 



This is a digital eopy of a bix>k ihal was preserved for generations on library sIil-Ivl-s before il was carefully scanncd by Google as part of a projeel 

to make thc workl's books discovcrable onlinc. 

Il has survived long enough Tor ihe copyrighl lo expire and thc book to enter thc public domain. A publie domain book is one thai was never subjeel 

lo copyrighl or whose legal copyrighl lerm has expired. Whelher a book is in ihe publie domain may vary eounlry lo eounlry. Publie domain books 

are our galeways lo ihe pasl. represenling a weallh of hislory. eullure and knowledge ihafs ollen dillieull lo diseover. 

Marks, notations and other marginalia present in ihe original volume will appcar in this lile - a reminder of this book's long journey from thc 

publisher lo a library and linally lo you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner wilh libraries lo digili/e publie domain materials and make ihem widely aeeessible. Publie domain books belong lo thc 
public and wc are merely iheir euslodians. Neverlheless. ihis work is expensive. so in order lo keep providing lliis resouree. we have laken steps lo 
prevenl abuse by eommereial parlies. iiicludmg plaemg leelmieal reslrielions on aulomaled uuerying. 
We alsoask that you: 

+ Make non -eommereial u.se of the filé s We designed Google Book Scarch for use by individuals. and we reuuesl thai you usc thesc files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrain from automated querying Do not send aulomaled uueries of any sorl to Google's system: I C you are eondueting researeh on machine 
translation. optieal eharaeter reeognition or other areas where aeeess to a large amount of texl is helpful. please eontael us. We cneourage thc 
use of publie domain materials for ihese purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on eaeh lile is essential for informing people about this projeel and hclping them lind 
additional materials ihrough Google Book Seareh. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember thai you are responsible for ensuring thai what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the publie domain for uscrs in thc Uniied Staics. thai thc work is also in ihc publie domain for users in other 

eounlries. Whelher a book is slill in copyrighl varies from eounlry lo eounlry. and we ean'l offer guidanee on whelher any speeilie use of 
any speeilie bix>k is allowed. Please do nol assume thai a b<x>k's appearanee in Google Book Seareh mcans il ean be used in any manncr 
anywhere in ihe world. Copyrighl infringemenl liabilily ean be quite severe. 

About Google Book Seareh 

Google 's mission is lo organize the world's information and to make it universal ly aeeessible and useful. Google Book Seareh helps readers 
diseover ihe world's books while lielpnig anlliors and publishers reaeh new audienees. You ean seareh ihrough I lic I ull lexl ul' I lus book on I lic web 
at |http : //books . qooqle . com/| 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som liar bevarats i generationer pa bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skärmade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga all upptäcka pa nätet. 

Den har överlevt, sa länge att upphovsrätten har utgått och boken liar blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit, allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som mänga gånger är svart att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 

långa färd från förlaget, till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer for användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete ined bibliotek och göra dem tillgängliga fen- 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men del här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahälla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder lör att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat, infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit, fram Google boksökning för att det, ska användas av enskilda personer, o di vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag rill Googles system. Om du forskar i maskinövorsättning. rext igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgäng till stora mängder text, ta da kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• fiibehalla uppliovsmärkol 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för at i informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material pa Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att. se till att det du gör är lagligt. Förutsätt, inte att. en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig at frän land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillatet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok gar att använda pa vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet, för upphovsräl.lsbrol.l. kan vara mycket högt,. 

Om Google boksökning 

Googles mal är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och förlän are och fö rläggare all na nya målgrupper. Du kan söka igenom all text. i den här boken pa webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



7- 






et^M,C(L^LaU^ 



C*Å. 



/o <7 r**z Y/ r £^ 

/ 




'/<"$ 



• 



< 



GFS 



E 



* 9 



hV£v~sV<^ 







, i 




X 



/ 



-fr •, 
(*•■'■< 

'i *' •• 

".1 




BIDRAG 



TILL 



SVERIGES HISTORIA 



UTGIFNA AF 



D:r E. V. MONTAN 



GUSTAF JOHAN EHRENSVÄRDS DAGBOKSANTECKNINGAR 

FÖRDA VID GUSTAF IIUS HOF 






DAGBOKSANTECKNINGAR 



FÖRDA. VID 



GUSTAF III:s HOI 



?#* •• * . 



AF 



FRIHERRE 



GUSTAF JOHAN EHRENSVÄRD 

r 



UTGIFNA AF 

D:r E. V. MONTAN 



ANDRA DELEN 

JOURNAL FÖR ÅR 1780, 

BREF OCH MINNEN I77O — 79 SAMT 

MINISTERDEPESCHER 1780— 83 




- ' " - - - * „ - - 



-« V ^' 



STOCKHOLM 

P. A. NORSTEDT & SÖNERS FÖRLAG 

1878 



■» 1 



THE NEW YORK 

PUBLIC LIBRARY 

718903 A 

ASTOR. LENOX AND 

TILDEN FOUNOATiOMi 

R 1034 L 






> 



« 






• • • 

• -• • 

• • •• 



• • • • 

• • •• • • ••• 

• • •• • 



• • • • • 



•• « • • 



• * 



• • 



« * 



« 



* • 



» • ■ • • • • 



» 

W m 



STOCKHOLM 1878 

P. A. NORSTEDT & SÖNER 
KONGL. BOKTRYCKARK 



LANDSHÖFDINGEN 



Kommendören med St. K. af K. N. o. V. O. m. m. 



FILOSOFIE DOKTORN HERR GREFVE 



ALB. CARL AUG. EHRENSVÄRD 



SÅSOM REPRESENTANT FÖR 



DEN FRÄJDADE EHRENSVÄRDSKA ÄTTEN 



VÖRDNADSFDLLT TILLEGNADT 



Då jag i allmänhetens händer öfverlemnar den andra 
delen af Gustaf Johan Ehrensyärds memoirer, bör jag 
först nämna, att öfversten friherre R. M. Klinckowström 
benäget tillåtit mig att vid dess utgifvande begagna den i 
hans ego befintliga delen af Ehrensvärds dagboksanteck- 
ningar, och att den samma af mig befunnits innehålla för- 
fattarens ursprungliga, med egen hand skrifna jourhal för 
både 1779 och 1780, d. v. s. fortsättningen på hvad Up.sala 
universitets bibliotek innehar af originalet, nemligen året 
1776. Hela journalen återfinnes i den af excellensen grefve 
Jakob Gustaf De la Gardie föranstaltade afskrift, hvilken nu 
mera eges af Lunds universitets bibliotek, men denna af- 
skrift är på många ställen mindre noggrann. Jag har 
nu haft den tillfredsställelsen att kunna så väl med led- 
ning af sjelfva originalet utgifva 1780 års journal, som 
ock låta härefter följa en förteckning på de mera väsent- 
liga olikheterna mellan författarens egen handskrift och den 
i första delen efter De la Gardies afskrift tryckta journalen 
för år 1779. I den nya delen har jag vidare upptagit 
åtskilliga bref och mindre anteckningar från åren 1770 — 79 
samt utdrag ur Ehrensvärds"] under åren 1780 — 83 ifrån 
Haag och Berlin aflåtna minister depesch er. Originalen till 
de sist nämnda förvaras i Riksarkivet, de båda brefven från 
•^ åren 1770 och 1772, äfvensom brefvet till Liljencrants från 
j^2 år 1783 uti den s. k. Gustavianska samlingen i Upsala, de 
-t* öfriga brefven och anteckningarna i det band af Ehrensvärds 
*— handskrifter, som härvarande K. bibliotek besitter. Den 
zpz förteckning som bifogas med biografiska uppgifter angående 
5f samtliga i båda delarne förekommande personer torde bidraga 
att öka denna samlings intresse och värde. 



IV 



Ehrensvärds berättelser ega icke så stor politisk bety- 
delse, som Johan von Engeströms och Olof Wallquists, 
men utmärkas af tvänne förtjenster, hvilka framför andra äro 
i stånd att åt sådana memoirer som hans gifva ett mera 
varaktigt värde: de täfla med desse båda mäns märkliga 
skildringar i den tillförlitlighet, som endast det omdömes- 
gilla, åsyna vitnet kan ega, och öfverträffa åtminstone den 
förres vida i framställningssättets behag. Det lysande, skiftes- 
rika lifvet vid tredje Gustafs hof står, tecknadt af honom, 
mera tydligt för efterverldens blickar än tillförene, utan att 
vanställas vare sig af smickrets försköningsmedel eller af 
afundens sqvaller och förtalets gift. Det företer sig utan 
smink i sin sällan enkla, ofta vexlande hvardagsdrägt, af- 
måladt med alla sina lyten af en bland tidens mest fine 
och erfarne hofmän, hvilken vetat att midt uti frestelserna 
och flärden bevara sitt omdöme sjelfständigt och sitt 
väsens kärna oförderfvad. Den andra delen af hans 
skildringar innehåller icke så många praktstycken, men 
torde dock med sina bilagor böra tillerkännas ett lika stort 
värde, som den förra. Författarens omdöme tyckes åter 
hafva vunnit i lugn och sanning och framför allt visar sig 
här hans egen karakter ännu klarare och mera tilltalande 
än förut. Då det icke är min afsigt att här söka skildra 
konungen sjelf och hans hof, vill jag blott i korthet söka 
i minnet återkalla hufvuddragen af memoirförfattarens bild 
och af hans snart tillryggalagda lefnadsbana. 

Jemnårig med kronprinsen Gustaf, blef Ehrensvärd 
1767 antagen till hans kammarherre och tillbragte i sådan 
egenskap vid hofvet tretton årshvarf. Hans hoflif sön- 
derfaller enligt hans egen berättelse i två särskilda huf- 
vudskeden. Långa och tunga föreföllo honom der de sista 
åren, men icke så de första. Han tyckes då med ynglin- 
gens liflighet hafva fägnats af hotiefnadens glans. Han såg 
sig komma i besittning af den kungliga familjens gunst 
och af lyckans lockande förmåner. Han öfverlemnade sig 
åt ungdomens förtjusande nöjen och egnade de sköna sin 
hyllning. Hans goda smak uppenbarar sig icke minst i 



Il 



valet af qvinligt ideaL, som han sökte bland dem, hvilka 
med talang och fägring, behag och artighet förenade en 
«engels» hjerta och karakter. Dessa egenskaper trodde 
han sig isynnerhet finna hos fröknarna Sofi Fersen, Fredrika 
Mörner och Johanna Stockenström. De berömda systerliga 
gracerna, grefvinnorna Löwenhielm och Höpken öfverens- 
stämde deremot oaktadt sin skönhet icke med hans tycke. 

Af nöjen och njutningar fann han mer än nog, men 
icke så af guld; älskvärd och vänsäll, vann han både 
; männers och qvinnors hjertan, men icke en makas trofasta 

| kärlek. Intagen af stundens glädje, var han såsom han för- 

[ täljer nära deran att förirra sig på de vägar, dem man lätt kan 

I beträda, men icke utan förlust af sinneslugn och anseende 

| åter lemna. Att han var nära att halka omkull på de 

j slippriga stigarna, framgår af hans bref till kronprinsen af 

f den 6 Augusti 1770, der han nedlåter sig till ett smicker, 

som skulle väl anstå gunstsökaren hos en österländsk sjelf- 
herskare. Högt stod han också i Gustafs gunst och för- 
troende, då han blef utsedd att följa prinsen på dennes ut- 
ländska resa åren 1770 — 71 och vid 1772 års revolution fick 
gå honörn i grannlaga uppdrag till hända. Hans vid denna 
tid började närmare umgänge med den af hög och låg då 
högt uppburne grefve Axel Fersen åstadkom småningom ett 
omslag icke blott i hans tankeriktning, utan äfven i hans för- 
hållande till konung Gustaf III. Fersen drog honom allt mera 
bort ur hofvets trollkrets och lärde honom att söka lyckan i sitt 
öget samvetes tillfredsställelse, i vältänkande landsmäns 
aktning och i Fersens samt de ypperstes vänskap. Hof- 
mannen började alltmera att sky hoftrapporna, och i sam- 
manhang härmed konungens nåd, hvarmed han förut varit 
hedrad, efterhand att aftaga. 

Under de första åren efter revolutionen stod Ehren- 
svärd likväl konungen nära och främjade nitiskt dennes af- 
sigter, då han var konungen behjelplig att upprätta en svensk 
teater och gjorde tjenst såsom dess förste direktör. 1776 
talar han ännu med varm beundran om konungens godhet 

Ehrentvärd, Anteckningar, II. 



VI 



och sällsynta egenskaper, och att han icke saknade öppet 
öga för de välgärningar, som statshvälfningen beredde fo- 
sterlandet, derom bära de ord vitne, som han skref på re- 
volutionens årsdag sistnämnde år. Samma år utnämnde» 
han till riddare af Nordstjerneorden, afträdde efter treårig 
förvaltning teatersdirektörsbefattningen och insattes 1777 
ibland fullmägtige i Generaltullarrendesocieteten — ett 
uppdrag, som han j em väl sökte att med all nit och drift 
sköta. Vi måste lemna oafgjord den frågan, i hvad mån 
Ehren svärds knappa vilkor och saknaden af en kanske på- 
räknad befordran till en högre hoftjenst bidrog till föran- 
dringen i hans tänkesätt. När han vid hofvet blef mindre 
väl anskrifven, visades honom af Fersen och dennes familj 
all möjlig vänskap, och han säger sig skatta deras tillgif- 
venhet och aktning högre, än allt annat ljuft, som kommit 
honom till del. I sjelfva verket ser det ut, som om den 
korta ceremoniriksdagen 1778 — 79 hade afgjort vändningen 
i Ehrensvärds sinnesstämning, likasom i fleres bland dem, 
hvilka förut antingen stått konungen bi eller intagit en af- 
vaktande hållning. Flere gånger talar Ehrensvärd med 
ogillande om förhandlingarna vid detta riksmöte: han ön- 
skar att aldrig åter se en sådan riksdag eller en sådan 
landtmarskalk, som den dåvarande; han högaktar och pri- 
sar deremot k. sekreteraren Hummelhjelm, som »hade den 
ädla djerfheten att under en monarks ögon tala sanning 
och ifra för den del af frihet, som ännu sades vara natio- 
nen lemnad». Den rätte patrioten var efter hans mening 
den, som med vördnad för sin öfverhet och lydnad för 
dess bud förenar trogen vård om egna och landsmäns lagliga 
rättigheter. Och dessa ansåg den i frihetens skola upp- 
vuxne hofmannen nu så till spillo gifna, att han i sin pa- 
triotiska ifver på 1778 års ständer tillämpar Taciti ord 
om Tiberius och den Romerska senaten: »Sjelfva frihetens 
fiende hyste afsky för en så låg träldom och ett sådant 
tålamod». 

Med allt mera kritiska blickar betraktar Ehrensvärd 
under år 1779 hofvet och längtar bort från dess tryckande 



VII 



tvång, dess tunga qvalm och den der öfverhandtagande 
efter hans sinne mindre goda tonen. Hans önskan upp- 
fylldes, då han i Januari 1780, utnämndes till envoyé 
e. o. till Nederländerna, dit han likväl först under som- 
maren begaf sig. Med större jemnmod bedömer han 
efter sin utnämning förhållandena hemma. Allt efter 
som tiden för hans affärd nalkas och sedan, allt efter som 
han reser fram genom fäderneslandet på väg till utlandet, 
vaknar allt starkare hans fosterlandskärlek och gifver sig luft 
uti varma och gripande uttalanden. Han tager ett vän- 
ligt och rörande farväl af sina aktade embetsbröder i tull- 
societeten och af sina vänner, bland hvilka utom Fersens 
samt riksråden Höpken och Liewen Nils Posse och Ser- 
gel tyckas hafva stått hans hjerta närmast, och begifver sig 
till Medevi brunn, der han sammanträffar med Scheffrarne, 
Liljencrants, m. fl. och nedskrifver en underhållande teck- 
ning af dåtidens aristokratiska brunnslif. Efter ett ömt 
afsked af »de vackra grefvinnorna» vid Medevi och af 
Fersens på Ljung reser han vidare. Allt starkare röra sig 
nu fosterlandskänslan och afskedets vemod i hans själ och 
med beundrans hänförelse skildrar han de vackra trakter 
han färdas igenom, tills han slutligen med Skånes vackra 
slätter och Öresunds praktfulla anblick för ögonen erkän- 
ner, att han sörjer att öfvergifva Sverge och önskar att få 
återkomma och sluta sina dagar i sitt fädernesland. Han 
fick likväl aldrig återse det samma. 

Sitt nya kall skötte han till konungens synnerliga be- 
låtenhet. Gång på gång får han i kanslipresidenten grefve 
Dlrik Scheffers skrifvelser mottaga de mest smickrande lof- 
ord både å dennes och å konungens vägnar. Hans mi- 
nisterdepescher från Nederländerna ådagalägga också den 
sorgfällighet och takt, med hvilken han följde och redo- 
gjorde för detta lands förhållanden och så vidt möjligt för gån- 
gen af den allmänna Europeiska politiken; när man med 
hans depescher jemför berättelserna af senare historie- 
skrivare, förvånas man öfver den väsentliga likheten, 
och finner sig hafva historien i sina hufvuddrag redan skrif- 



VIII 



ven af den insigtsfulle diplomaten. Det var tvifvelsutan 
också i följd af det talangfulla sätt, på hvilket han visade 
sig fylla diplomatens kall, som han redan 1782 flyttades 
till den mera ansedda ministerposten uti Berlin. Ekono- 
miska bekymmer förföljde honom, på grund af den knappa 
aflöning han alltjemt undfått, till slutet af hans bana, och 
han anhöll fåfängt ifrån Haag om permission att resa hem 
för att söka ordna sina affärer. När han omsider lemnade 
Haag, var han ganska sjuk, hvarföre han under vägen be- 
sökte Spaa, men. misströstande om att der återvinna hel- 
san, reste han efter få dagar vidare till Berlin. Kort efter 
sin ankomst till denna stad fick han mottaga det sista ve- 
dermälet af konungens genom hans utmärkta och pligt- 
trogna embetsutöfning åter stadgade ynnest, då han den 1 
September 1782 utnämndes till kommendör af Nordstjerne- 

orden. 

» 

Efter ett hälft års vistelse i Berlin afled Ehrensvärd der- 
städes, endast 37 år gammal. Ingen anförvandt hade följt 
honom i fremmande land; det var hans legationssekre- 
terare, sedermera envoyén von Carisien, som stod vid hans 
dödsbädd och mottog hans sista afskedshelsningar till 
vänner, till konung och fosterland. 

Stockholm den 1 juni 1878. 



IX 



INNEHALLSOFVERSIGT. 



Sid. 



Journal förd under uppvaktning Tid Gustaf Hks hof 
på Gripsholm och Ulricsdal samt i Stockholm 

från den 1 januari till den 31 juli 1780. 1—282. 

Nyårsdagen. Öfverhofpredikanten von Troils predikan. 
Grefvinnan Scheffers rörelse 1. Biskop Benzelius. Moliéres 
Tartuffe 2. Konungens och enke drottningens nyårsönsk- 
ningar. Riksrådet grefve Ribbing 3. / 

Den 2 januari. Hertig Fredric presenterar sin mätress 
mamsell Hagman för den ettårige kronprinsen 4. 

Den 3 januari. Hertig Fredrics afresa från Gripsholm. 
Hof sorg. Riksrådet Bielke 5. Krigsrådet baron Mander- 
ströms död 6. 

Den 4 januari. TJlric Scheffer. Hertig Carl. Hof- 
kansleren baron Fr. Smärre 7. 

Den 6 januari, trettondagen. Trettondagsbönan. Tvist 
mellan stallmästaren Munck och baron Duben 8. 

Den 7 januari. Hofvets inflyttning till Stockholm. 
Hofvet och operan Orphée. Carl Scheffer, »vallgubben» 9. 

Den 8 januari. Kungl. visiter. Hofsupé. Drottnin- 
gen. Samtal med Ulric Scheffer om holländska missionen 11. 

Den 9 januari. Predikan på slottet. Kur. Böfs- 
assemblée 12. Ryttmästaren baron Höpken dör. Höpken 
och Ulla Fersen 13. Höpkem lefnadsbana 14. Den bysatte 
statskommissarien Adlerberg rymmer. Supé hos statsfrun 
grefvinnan Carl Piper 15. 

Den 10 januari. Majoren baron Fleetwoods hedrande 
uppförande i en sjöaffär 16. Supé i DD. Maj:ters inre ka- 
binetter. Grefvinnan Brahe 17. 

Den 11 januari. Kur och publik spisning. Grefvinnan 
Ribbing. Baron Lijnden 18. Duell mellan kammarherren 
baron Stjerneld och gref Magnus De la Gardie. Sergel får 
professors karakter 19. 

Den 12 januari. Krigskonselj. Drabantkåren 20. 

Den 14 januari. Samtal med konungen om missionen 20. 
Maskeradbal 21. 

Den 16 januari. En bonde på börsassembléen 22. 



X 1780 DEN 17 JANUARI — 18 FEBRUAEI. 

Den 11 januari. Ehrensvärds utnämning till envoyé i 
Haag. Generalen Fr. Horns utrikes permission 23. Prins 
Peter Fredrics af Holstein till ämnade besök 24. Giftermåls- 
planer för Sophia Albertina. Fredsmedlingsplaner 25. Gref- 
vinnan Höpkens enkesorg. Enkedrottningens sjukdom 26. 

Den 20 januari. Ehrensvärds ministertraktamente och 
kommissionssekreterare 26. 

Den 22 januari. Frimurarsammankomst hos hertig 
Carl 27. 

Den 23 januari. Hertig Carls besök på Fredricshof 28. 
Samtal mellan honom och enkedrottningen 29. Förlikning 
dem emellan 30. Början till fred mellan hofven 31. 

Den 24 januari. Konungens födelsedag. Middag hos 
Carl Scheffer på Tyresjö 32. Hertig Carls supé. Baron 
Barnekovs anordningar 33. 

Den 25 januari. Reconciliationen med enkedrottnin- 
gen 34. Carl Scheffer. Kronprinsen. Baron von Keller 35. 
Etikettsfrågor. Rådet och prinsar 36. 

Den 28 januari. Samtal mellan enkedrottningen och 
grefve Gyldenstolpe 37, 38. 

Den 29 januari. Grefvinnan Wrede Sparre f. Törn- 
ftycht dör 39. En sjöaffär mellan Engelska och Holländ- 
ska fartyg. Kammarkon&elj af Ulric Scheffer, Hermansson 
och Liljencrantz 41. Gustaf Lewenhaupts dop och fadder- 
gåfva af konungen 42. 

Den 30 januari. Hertig Fredric tillkallas i och för 
reconciliationen 43. 

Den 31 januari. Tolls audiens. 

Den 1 februari. Hofstallmästaren Munck får en guld- 
värja 44. 

Den 2 februari. Baron Kellers audiens 45. 

Den 3 februari. Baron Anton De Gteers död 46. 

Den 4 februari. Enkedrottningens sjukdom 47. 

Den 5 februari. Baronerna Louis och Charles De Gteer 48. 
Förklaring mellan konungen och Charles De Gteer 49. 

Den 8 februari, fettisdag. Middag på Haga. Maske- 
rad. General Zöge 50. Baron Keller. Kapten Aminoff 51. 
Kammarherren Bergenschöld. Expeditionssekter Freden- 
hfiim. Hof jägmästaren Oxenstierna 52. 

Den 11 februari. Charles De Geer på hofvet. Hof- 
distinktioner 53. Kronprinsens uppfostran 54. 

Den 12 februari. Resa till Ekholmsund 55. 

Den 13 februari. Regeringsrådet Zibet. Grefvinnan 
Brahes förlossning 56. 



1780 DEN 14 FEBRUARI — 2 MARS. XI 

Den 14 februari. Baron Barnekov begär entledigande 
från teaterdirektörsbefattningen 57. 

Den 15 februari. Engelske ministern Wroughton beser 
flottan. Riksråden Sparre och Falkengréen. Stora och 
lilla flottan. Fröken Brahes dop 58. Fru De Geers upp- 
offringar för sin m&g grefve Gyldenstolpe 59. 

Den 16 februari. Slädparti och bal. 

Den 17 februari. Kungl. dejeuner. Prinsens af Hol- 
stein resa. Tullinkomster 60. 

Den 18 februari. Spektakel 61. Rang och etiketter. 
Friherrinnan Cederström född Voltemat 62. 

Den 19 februari. Bal 63. Grefvinnan Säcks målningar. 

Den 20 februari. Prinsens af Holstein ankomst 64. 
Han gör visit hos Ulric Scheffer och får komplimenter ge- 
nom lifpagen Jernfeltz 65. 

Den 21 februari. Prinsens af Holstein presentation 
hos konungen och drottningen, hertigarne samt enke drott- 
ningen 66. Hofmarskalken baron Duben 69. Prinsen på 
operan. 

Den 22 februari. Diné och supé hos konungen 70. 
Kur 71. Supé hos generalskan Wrangel 72. Rådet och 
prinsen af Holstein 73. Prinsens af Holstein planer 74. 

Den 23 februari. Prinsen på konungens levée. Eti- 
ketter. Presidenten baron Leijonhufvud 75. Prinsen på 
Fredricshof 76. 

Den 24 februari. Prinsen hos Sergel. Rådet. Svenske 
sjöofficerare i fransk tjenst. Operan 77. Supé hos gref- 
vinnan Meijerfeldt 78. 

Den 25 februari. Spektakel, supé och bal 79. 

Den 26 februari. Enkedrottningen och prinsen. Hans 
besök hos riksrådinnorna. Riksrådet Höpkens 80. 

Den 21 februari. Alkemisten Nordenskjöld 81. 

Den 28 februari. Ehrensvärds ministertraktamente 82. 
Prinsen af Holstein på Drottningholm och operan 83. 

Den 29 februari. Slädparti till Ulricsdal. Fruarna 
Lefebure och Fredenheim 84. Prinsen beser banken och 
flottan 85. Rådets rangpretentioner 86. 

Den 1 mars. Ehrensvärds vakt och lön. Kabinett 87. 
Ehrensvärds yngste bror namnes till underlöjtnant. Fält- 
tygmästaren Ånrep får afsked 88. En tillämnad fest in- 
ställes 89. 

Den 2 mars. Grefve Romanzow och hofpredikanten 
baron Taube presenteras. Prinsen försvarar sin ceremoni- 



XII 1780 DEN 3 — 24 MARS. 

mästare Fredenheim 90. Supé hos hertig Carl. Öfversten' 
grefve Hamiltons inattention 91. 

Den 3 mars. Generaladjutanterna Posse och Sinclair. 
Generalen gref Boklen 92. Teaterns förfall 93. Supé 
hos fru Wrangel för prinsen af Holstein\94 Ca H Sparre- 

Den 4 mars, bönedag. Supé och bal. Etiketter 95. 

Den 5 mars. Grefvinnan Sprengtportens död 96. Gref- 
vinnan Caroline Lewenhaupt. Börsassemblée. 

Den 6 mars. Presenter till hertigen af Holstein 97—98. 
Hans afskedsbesök 99. Grefven af Montforts orden 100. 

Den 7 mars. Prinsens af Holstein afresa.. Hans ka- 
rakter 101. Kammarherren Rutger Macklean 102. 

Den 9 mars. Liljencrants och hofhållningen 103. 

Den 10 mars. Hertig Carl och Chapman 104. Oxen- 
stiernas åminnelsetal öfver baron Anton De Qeer 105. 

Den 11 mars. Vårens ankomst. Grefvinnan Sprengt- 
portens begrafning 106. 

Den 12 mars. Frimurareloge hos konungen. 

Den 13 mars. Liljencrants och guldmakarne. Spek- 
takel 107. 

Den 14 mars. En engelsk tidningsartikel 108. 

Den 15 mars. Baron Stiernblad blir öfverstlöjtnant.. 
Frimurareorden och konungen 109. 

Den 16 mars. Hertig Carl som Salomos vikarie. Muncks 
upphöjelse 110. 

Den 11 mars. Grefvarne Hårdh. Rutger Macklean.. 
Carl Sparre. Spektakel 111. 

Den 18 mars. Konungen och enkedrottningen 112. 

Den 19 mars, söndag. Konungens andakt och sorgbun- 
denhet. 

Den 20 mars. Konungens illamående. Biskop Lam- 
bergs död 113. Landshöfdingen baron Voltemat och jern- 
handeln 114. 

Den 21 mars. Envoyén i Madrid baron Ramel begär 
rappel 115. 

Den 22 mars. Hertig Carls brytning med mamsell 
Eckerman 116. Konungen. Enkedrottningen. Halldin 117. 

Den 23 mars, skärtorsdag. Hofpredikanten Wingård.. 
General Wrangel och bränvinet.. Dom uti Textorinska 
målet 118. 

Den 24 mars, långfredag. Artilleripresten Gallerholms 
predikan för konungen 119. Långfredagskonsert. Konun- 
gens tillämnade utrikes resa 120. 



1780 BEN 25 MARS — 20 APRIL. XIII 

Den 25 mars. Wingårds underhandling mellan konun- 
gen och enkedrottningen 122. 

Den 26 och ,27 mars, påskdagarne. Konungens devotion. 

Den 28 mars. Sergel får göra en byst af Fersen 123. 

Den 29 mars. Kapten Aminoffs återkomst 124. 

Den 30 mars. Konselj erjoch riksråd 124. 

Den 31 mars. öfverstelöjtnanten baron Leijorihielms 
död. Hans karakter 125. 

Den 1 april. Middag på Haga. 

Den 2 april. Våröfversvämning. Börsassemblée. 

Den 3 april. Certkommission. Operan 126. 

Den 4 april. Kammarrådet baron Cederhielm 127. 

Den 6 april. Baron Leijonhielms begrafning 128. Carl 
Sparre. Bergsrådet Sandels. Kanalanläggningar 129. Kon- 
selj om Södertelje kanal 130. Axel Oxenstierna. Fersen. 
Liljencrants 131. 

Den 7 april. Öfverstelöjtnant Lilliehorn får göra en 
utrikes resa 132. 

Den 8 och 9 april. DD. Maj:ters skriftermål och natt- 
vardsgång 133. 

Den 10 april. General af Tr olles votum i certkonsel- ■ 
jen 135. Trolle förordar Chapmans skeppscert. Hertigen 
och certkonseljen 136. Drabantkåren 137. 

Den 11 april. Konungens tillämnade utrikes resa och 
följe 138. 

Den 12 april. Sergels Venus-Höpken 139. 

Den 13 april. Ulric Scheffers votum i certkommissio- 
nen 140. Öfverstelöjtnant Toll. Kammarfröken Taube dör 141. 

Den 14 april. Plomgrenska konkursen. Plommenfelt* 
Fr. Horn 142. Rådet och rättskipningen. Hertiginnan. 
Grefvinnorna Cederhielm och Qyldenstolpe 143. 

Den 15 april. Anckarloos olyckliga sjöaffär 144. Lillje- 
horns afresa. Konungens resplaner 145. 

Den 16 april, söndag. Visit hos Ulric Scheffer. 

Den 17 april. Ulric Scheffers votum för Trolle och 
Chapman 146. Toll. Gref Ehrensvärd får lof at resa utom 
lands. Grefvinnan Qyldenstolpe blir hofmästarinna 147. 

Den 18 april. Hertig Carl och konungen. Fröken 
Taubes begrafning 148. 

Den 19 april. Anckarloos död 149. 

Den 20 april. Generalen Fredric Horn begär afsked 150. 
Cederhielmarne och enkefriherrinnan Leijonhielm 151. Her- 
tig Fredrics affärer, öfversten baron Klingspor. Carl 



XIV 1780 rDEN 21 APRIL— 11 MAJ. 

Fersens och konungens åsigter öm teatern. Teaterdirek- 
törerna Bamekov och Zibet 153. 

Den 21 april. Hoffröken Fredrica Mörner. Munck 155. 

Den 22 april. Tripolitanske ambassadörens afsked. 
Ulric Scheffers dejeuner 156. 

Den 23 april, söndag. Axel Fersens supé 157. 

Den 24 april. Bröderna Scheffer och konungens resa. 
Fr. Horn 158. 

Den 25 april. Hertig Carl blir öfverste för fotrege- 
mentet 159. Hertig Fredric. Fredric Posse. 

Den 26 april. Liljencrantz 160. Carl Pfeiff. Axel 
Oxenstierna 161. Illusioner. Traktamente. Sveriges ut- 
rikes politik 162. 

Den 27 april. Ulric Scheffer. Gr ef Brahe 163. 

Den 28 april. Stora ordensdagen. Procession och 
gudstjenst 164. Ordensutnämningar. Schröderheim riks- 
härold. Ordensmiddag och kur 165. Konungens och kron- 
prinsens helsa 166. 

Den 30 april, söndag. Kapellanen Fredells svärmiska 
predikan 167. Axelson och Troil 168. Hertig Fredric. 
Enkedrottningens representation. Underhandling mellan 
konungen och enkedrottningen 169. Enkefriherrinnan Cron- 
hielm, f. Bålamb, statsfru 171. Ehrensvärds afsked från 
sin vakt och samtal med konungen 172. Ekonomiska be- 
kymmer 173. Grefvinnan Sparre, f. Strömfelt, dör 174. 

Den 1 maj. Ehrensvärd lemnar sin vakt. Reflexioner 175. 
Den väpnade neutraliteten delgifves rådet 176. Möte med 
enkedrottningen 177. 

Den 2 maj. Hofjunkaren Cedercranlz förordnas till 
vice landshöfding 177. 

Den 3 maj. Liliestråles tal öfver Dalin 178. 

Den 4 maj, Christi Himmelsfärdsdag. Konungens sjuk- 
dom. Anckarloos enkas pension 179. 

Den 5 maj. Grefvinnan Sparres begrafning. Carl 
Sparres sorg 179. 

Den 6 maj. Fredric Horns afresa 180. 

Den 7 maj, söndag. Justitiekansleren nedsändes till 
Kalmare och Gotlands län 181. Solfjädersorden 182. 

Den 8 maj. Grefvinnan Gyldenstolpe dör. Gustaf IILs 
ungdomsflammor 182. 

Den 9 maj. Generalmönstring 183. 
' Den 10 maj. Amiralerna D'Estaing och Trolle 184. 

Den U maj. Hofmästarinnorna Hiärne, Palmfelt, Fer- 
sen och Piper 185. 



1780 DEN 12 MAJ— 6 JUNI. XV 

Den 12 maj. Rikshärolden Schröderheim. Serafimer- 
ordenskapitel. Carl Scheffer 186. 

Den 13 ma . Gref Clas Lewenhawpt hemkommer 187. 

Den 14 maj, pingstdag. Tryckfriheten inskränkes. 
Rådets och Höpkens yttranden 188. 

Den 15 maj, annandag pingst. Fru Plomgrens död. 

Den 16 maj. Hofsorg 189. 

Den n maj. Qyldenstolpe och Ehrensvärd råka enke- 
drottningenl90. Ehrensvärds samtal med enkedrottningenl91. 
Utflyttning till Ulricsdal. 

Den 18 maj. Våröversvämningen 192. Modern musik. 

Den 19 maj. Schröderheim och boktryckarne 193. Vo- 
tering om certkommissionens betänkande 194. 

Den 20 och 21 maj. Snö och köld. 

Den 22 maj. Franska regeringens tankar om konun- 
gens resa 195. 

Den 23 maj. Landshöfding Örnskölds pålaga afstyres 
af Fersen. General Siegroth 196. 

Den 24 maj. Öfverste Sprengtporten reser till Ame- 
rika 197. 

Den 25 maj. Samtal emellan Ulric Scheffer och Eh- 
rensvärd 198. Ehrensvärds not om sitt ministertrakta- 
mente 199. 

Den 26 maj. Hertig Carl. Rusthållarné och befälet 200. 
Höpkens berättelse om Dalin och kanslirätten 201. 

Den 27 maj. General Fr. Fosse och öfverste C. G. 
JSinclair befordras 203. öfverste Sprengtporten får afsked 204. 
En assistanskommissarie tillförordnad lagman. 

Den 28 maj, söndag. Kungens inflyttning från Ulrics- 
dal 205. Enkedrottningen. De Qeers 206. 

Den 29 maj. Uniformer 206. Utmarsch till Ladugårds- 
gärdet 207. Artilleriet. Carl Spärr e. Lilljehorn i Preus- 
sen 208. 

Den 30 maj. Flottorna' Trolle. Falkengréen. Wr än- 
gel 209. 

Den 31 maj. Ackorder och tjensteköp. Extra fän- 
rikar. 

Den 1 juni. Landttullarna. D:r Wingård blir biskop 210. 

Den 2 juni. Llanos och Bomanzows afsked 211. 

Den H juni, böndag. Supé hos Ulric Scheffer. 

Den 4 juni, söndag. Supé hos konungen i lägret 212. 

Den 5 juni. Trolle blir generalamiral öfver flottorna 213- 
Liljencrants. Salthandeln. Gref Hamilton blir öfverste 214. 



XVI 1780 DEN 6—30 JUNI. 

Den 6 juni. Ryska depescher. Statsförskott. Biskop 
Filenii död 215. 

Den 7 juni. Kabinett, öfversten grefve Ehrensvärds 
italienska resa 216. 

Den 8 juni. Mönstring. Ministeriella ärenden 217. 

Den 9 juni. Enkedrottningen nämner prosten Ahl- 
8tröm till sin biktfar 218. Landshöfdingen baron /. A. 
Ramilton 219. Hofstallmästaren Munck pryglar upp sadel- 
makar P/ef er 220. 

Den 10 juni. Härens bristande öfning. Ulricsdals- 
hofvet 221. Kammarherren baron Bror Cederström 222. 

Den 11 juni, söndag. Wingårds vigning till biskop 223. 
Konsert. Opera. Ehrensvärds och kungens samtal 224. 
Läkarne Acrel och Dalberg 225. Supé på lägret. 

Den 12 juni. Samtal med Ulric Scheffer 226. Toll 
blir öfverste. Ackorder. Enkedrottningen 227. Ehren- 
- svärds gratifikation. Ulric Scheffer. Höpken. Liljencrantz 228. 
Teaterdirektören Barnekov 229. 

Den 13 juni. Kungen delgifver rådet sin utrikes resa. 
Höpken svarar 230. Ekeblads ed. Carl Fersen blir teater- 
direktör 231. Zibet. Llanos afresa 232. 

Den 14 juni. Statssekter Hegardt dör. Generalexer- 
cis. Major von Essen 233. 

' Den 15 juni. Kungens afsked af drottningen och kron- 
prinsen. Lägret 234. Kungen och enkedrottningen 235. 
Kungens afresa och följe. Drottningen får ej taga afsked. 
Enkedrottningen erhåller bref från kungen 236. 

Den 16 juni. Teatern 237. 

Den n juni. Kungens vagn går sönder. Ekeblad och 
gardesvakten 238. Enkedrottningens bref till kungen 239. 
Riksrådet Bibbing vinner en process 240. 

Den 19 juni. Enkedrottningens flyttning från Fred- 
ricshof till Svartsjö 241. 

Den 21 och 22 juni. Ehrensvärds fullmagter och gra- 
tifikation 241. 

Den 23 juni. Grefven och grefvinnan Mouschin-Pousch- 
kin ankomma. Reliker. 

Den 24 juni. Besök hos Qroens på Vällinge 242. 

Den 25 juni. Nyheter om konungens resa. 

Den 26 juni. Spektaklen upphöra för sommaren 243. 

Den 27 juni. Hertig Carls svaghet 244. 

Den 29 juni. Fru Walther-Mullers konsert. 

Den 30 # juni. Kungens sjukdom i Damgarten 244. 
Statsverkets betryck. 



1780 DEN 1 — 29 JULI. XVII 

Den i juli. Drottningens brunskur. 

Den 2 juli. Ehrensvärds af sked af drottningen 245. 

Den 3 juli. Afsked från tullsocieteten 246. Drott- 
ningen gifver kur. Konsert. 

Den 4 juli. Nyheter om konungen 247. 

Den 5 juli.. Kungens sjukdom. Riksens råd. Herti- 
garne. Drottningen 248. 

Den 6 juli. Ekrensvärds afskedabesök hos enkedrott- 
ningen 250. Hennes oro och bekymmer. Riksrådet Bib- 
bing 251. Lovisa Ulricas hof 253. Afsked af hertig 
Carl 254. Rådet får skrapa i fråga om tryckfriheten. 
HR. Höpken 255. 

Den 8 juli. Hertig Fredric får penninghjelp af Sophia 
Albertina 256. 

Den 9 juli, söndag. Afskedsvisiter 257. 

Den 10 juli. Afskedsmiddag för Ehrensvärd af hans 
vänner. Afsked af RR. Höpken och Nils Posse 258. 

Den 12 juli. Afsked af syskonen. Kammarherren 
Uggla i Nerike 259. 

Den 14 juli. Lifvet vid Medevi brunn 260. 

Den 15 juli. Scheffrarne och Liljencrantz 261. 

Den 16 juli. Axel Fersen och Scheffrarne 262. Samtal 
med Ulric Scheffer 263. 

Den n juli. Grefvinnan Höpken 264. Bröderna 
Scheffer 265. 

Den 18 juli. Medevi och Ramlösa brunnar 266. 

Den 19 juli. Baron Bålamb hemkommer med under- 
Jättelser från konungen 267. 

Den 21 juli. Gref Bose. 

Den 22 juli. K. sekreteraren Hummelhieltn. 

Den 23 juli. Afskedsbesök hos Axel Fersens på Ljung 268. 
Oarl Scheffer 269. 

Den 24 juli. Afsked från Medevi 270. Riksrådet 
Ehrencrona. Riksmarskalken Liewen 271. Vadstena kyrka, 
slott och krigsmanshus 272. Baron Leijonhufvud på Vad- 
stena kyrkogård 273. Svenska industrin. S:t Britas reli- 
ker 274. 

Den 26 juli. Östergötland — Småland, öfverste Gyl- 
lensvan på Vestanå 275. 

Den 27 juli. Landshöfding Hamilton. Bondes på Tof- 
taholm. Ljungby 276. 

Den 28 juli. Skånes skönhet. 

Den 29 juli. Horns på Skillinge 277. Skillinge. En- 
gelholm. General Sal tia. 1778 års riksdag 278. 



XVIII MEMOIEER OCH B REF 1770 — 1777. 

Sid. 

Den 30 juli. Ramlösa brunn. Brunsbal 279. 

Den 31 juli. Öresunds praktfulla anblick. Dess flot- 
tor 280. Egennytta. Fattigdom och svaghet. Major 
Stiernheim 281. Ystad. Afsked af Barnekov och Sverge 282. 



TILLAGG. 

Memoirer öfver en med kronprinsen Gustaf åren 

1770—71 företagen resa. 283-300. 

Furstars kunskaper och resor 283. Czar Peters och 
andre regenters resor 284. Prinsen af Brunswig. Etikett. 
Incognito 285. Prinsarne Carl och Fredric Adolph 286. 
Fröknarna Brita Horn och Ulla Fersen 287. Ulla Fer- 
iens förlofning 288. Kronprinsen. Drottningen. Hatt- 
partiets söndring 289. 1769 års riksdag. Frankrike 290. 
Drottningen. Kronprinsen. Hattar och mössor 291. Parti- 
cheferna. Fersen. Prins Fredric 292. Ordningen* af prin- 
sarnes resor 293. Prins Carl får resa före bröderna 294. 
Carl Scheffer. Ehrensvärd. Taube 295. Öfverste Grönhagen. 
Prins Fredrics följe 2%. öfverstelöjtnant Roselius von Ro~ 
senheim. DUbarne 297. Grönhagen och Bosenheim 298. 
Kammarherren Hammarschiöld. Majoren Torvigge 299. 
Prinsarnes svit på utrikes resor 300. 

Bref till H. K. H. Kronprinsen Gustaf den 6 ang. 1770. 301—303. 

Sergel. Prinsens klädsel 301. Nolcken. Prins Hen- 
ric väntas. Paryr. Fru Duriez' förlossning 302. Fru 
Duriez' och kronprinsens forna förhållande till hvar- 
andra 303. 

Bref till Kongl. Maj:ts Råd, Riksmarskalken m. m. 
Grefve H. H. ron Liewen den 24 ang. 1772. 304. 

Underrättelse om revolutionen samt om Liewens in- 
kallande i det nya rådet. 

Bref med berättelse om tulltrakasserier den 5 noy. 1777. 305—311. 

Hoflif och trakasserier. Lurendrejerier 305. Gref- 
vinnan Eibbing visiteras och klagar deröfver 306. Konun- 
gen, hertiginnan och grefvinnan Eibbing 307. Hofkansleren 
Sparre. Riksrådet Bielke 308. Tullsocieteten får skrapa 309. 
Tulltjenstemän dömas till straff 310. Kunglig benådning 
mellankommer 311. 



MEMOIRER OCH BBEP 17 77 — 17 79. XIX 

Sid. 

Bref till N. N. den 18 nov. 1777. 312-314. 

Anekdot om Schweizaren Beylon och svenska sände- 
budet till Ryssland v. yolcken 312. Legationssekreteraren 
Ingman förtalas af Nolcken inför konungen. Beylon försvara 
honom 313. Nolcken utskrattas 314. 

Lettre k madame la comtesse . . . le 18 janvier 1778. 315—323. 

Ehrensvärd som krigsfången slaf 315. Hertiginnan 
af Södermanland 316. Hertiginnans inbillade grossess 317. 
Misstag i hertiginnans behandling 318. Läkarnes felgrepp 
och täflan 319. Konungen reser till Finland 320. Konun- 
gen får bud dit genom baron Barnekov 321. Förböner i 
kyrkorna. Sista förberedelserna. Spänd väntan 322. Miss- 
taget röjes. Slutreflexioner 323. 

Högtidligheter och etiketter vid prinsarne Ferdinands 

af Brunswig- Wolfenbiittel och Fredric Carls af 

Brnnswig-Bevern vistande i överge år 1778 

vid Hans Kongl. Maj:ts hof. 324—327. 

Prinsarnes af Brunswig resa från Danmark till 
Sverge 324. Besök hos konungen på Maltesholm 325. Kur. 
Presentation. Riksrådens etikett 326. Fester i Carlskrona 
och på Amphion. Afskedsaudienser 327. 

Högtidligheter och ceremonier i anledning af kron- 
prinsens födelse 03h drottningens kyrktagning 

i december 1778 och januari 1779. 328—336. 

Den 27 december. Militära befordringar och utmär- 
kelser 328. Utnämningar af »rikets herrar» 329. Talmän- 
nen och ständernas faddrar belönas 330. Kyrktagningen. 
Nye grefvar och serafimerriddare 331. 

Den 28 december. Ordensutnämningar. Kur och pu- 
blik spisning 332. 

Den 29 december. Kur och uppvaktning hos drottnin- 
gen 333. Operan Iphigenie. 

Den 30 december. Borgerskapets fest på Norrmalms- 
torg. Förfärlig olyckshändelse, som tilldrager sig der 334. 

Den 1 januari 1779. Publik middag. Börsassemblée 335. 

Den 2 januari. Middag hos landshöfding Voltemat. 

Den 3 januari. Bal på rikssalen. Lurendrejerier 336. 

Den 4 januari. Åter galla och operan Iphigenie. 

Bref om nya nationella drägten den 26 januari 1779. , 337—352. 
Skilnad mellan stad och land. Författarefåfänga 337. 
Skäl anförda till försvar för nationella drägten 338. Om öf- 



XX MINI8TER-INSTRUKTI0N OCH -DEPESCHER 1780—83. 

Sid. 

verflöd och yppighet i olika förhållanden 339. Om luren- 
drejerier och modernas ombytlighet 340. Gamla drägtens 
kostnad och lämplighet 341. Gamla drägtens förhållande 
till nationalandan 342. Gamla drägten och öfverflödsför- 
fattningarna 343. Har nya drägten minskat öfverflöd och 
yppighet? 344. Mans- och fruntimmersdrägtens yppighet 345. 
Nya drägten och lurendrejerierna 346. Modernas vex- 
lingar 347. Nya drägtens dyrbarhet 348. Nya former 
af yppighet och öfverflöd 349. Om nya drägtens beqväm- 
lighet och lämplighet för klimatet 350. Om nationalandans 
stadgande, öfverflödsförordningar 351. Nya drägtens 
framtid. Damerna. Slutsatser 352. 

Instruktion för Ehrensrärd såsom envoyé hos Herrar 
Generalstaterna af förenta Nederländerna 

dat. den 8 juni 1780. 353-357. 

Utdrag ur Ehrensvärds minister depescher 2 

Ifrån Haag den 20 september 1780—6 juli 1782 358—436. 

Ifrån Berlin den 10 augusti 1782—22 februari 1783 436— 452. 



Personalförteckning med biografiska uppgifter till båda 

delarna 455-508. 

Rättelser till båda delarna 509-12. 



1780. 

Journal förd under uppvaktning 
Gustaf m:s hof från den 1 
till den 31 Juli 1780. 

Nyårsdagen. Vid ett hof äro dagarne hvarandra täm- 
meligen lika, ett år börjas såsom det förra blifvit slutadt, 
och det är ej inom så kort tid som någon förändring blifver 
synbar. 

Kongl. Maj:t8 öfverhofpredikant von Troil hitkom at hålla 
sin nyårspredikan, och på sitt ämbetsrum få framföra sina 
heliga complimenter. Ämnade han vara en belefvad hofman 
emot öfverheten, så glömde han sig emot grefvinnan Scheffer. 
Han lät sjunga psalmen 274, hvilken var dess första mans, 
salig grefve Brahes dödspsalm, då han vid 1756 års riksdag 
blef aflifvad. Han söng sjelf versen Bort, o verld, med all 
din ståt) etc. Knapt feck hon höra denna psalm, förr än 
all hennes oro upväcktes, hon började med gråt och con- 
vulsiva rörelser. Detta har händt henne förr, så ofta hon 
denna psalm fått höra. Hofpresterne hafva därföre undvikit 
den samma, då hon varit närvarande; men Troil, såsom 
ung prest, okunnog om dessa anecdoter, trodde at en hän- 
delse, för 24 år sedan timad, af henne kunde vara glömd, 
hälst då ingen öm hennes förra lefnadssätt varit okunnog. 
Jag, som eger den olyckan at stundom öfver förefallande 
sällsamma händelser göra mina tysta reflexioner, fant här 
åter den besynnerliga sammansättningen, som i mennisko- 
hjertat finnes. Grefvinnan Scheffer är färdig at få slag 
hvar gång hon hör versen Bort, o verld, etc, och hon har 
med köld kunnat gifta sig med riksrådet Ulric Scheffer, 
som under 1756 års riksdag var den störste af Brahens 

Ehre.n8vd.rdf Anteckningar, II. 1 



Z GREFVINNAN SCHEFFEtt. TROIL. TARTUFFE. 

fiender och en bland hufvudmännerna af dem, som beslöto 
hans död. Hon har med nöje kunnat dela sin kärlek med 
ifrige enthousiaster af hattpartiet och nästan Brahens bödlar. 
Men det är en eftertänkt föresats, som långsamt besluter ett 
giftermål, det är åter en eldig känsla, hvilken strax skall 
upfyllas, som tillåter kärleken, och det är stundom häftiga 
rörelser, stundom svaga, som upväcka hogkomsten af forna 
händelser; alt detta utgör en qvinnas caractere. Hade den 
odödlige Pope orätt, som liknar henne vid cameleonten, hvil- 
ken alla ögnablick skiftar färg, som til hela definition uppå 
ett fruntimmers caractere säger: »elle est brune ou elle est 
blonde, voilå la seule différence entré elles.» 

Ibland andre främmande, som hitkommo för at önska 
Deras Maj:ter godt nytt år, kom äfven biskopen Benzelius 
ifrån Strengnäs. Både han och von Troil blefvo qvarbefalde 
at med Deras Maj:ter äta middag, och sedan bjudne at se 
spectaclet. Hans Maj: t sade dem: 5) Jag har ingen annan 
piece at bjuda uppå, än Moliéres Tartuffe, som i dag gifves, 
och jag kan trygt bjuda sådane prester, som ni aren, at se 
den samma, utan at ni sjelfva eller någon annan dervid 
kan göra någon application.» — De bugade sig, tackade och 
infunno sig trygt, öfvertygade at de voro äfven så goda 
comedianter, som de, hvilka spelte. Vare huru det vill, 
så tycktes den unge Troil litet bekymrad öfver Tartuffes 
role; såg den samma med all allvarsamhet. Men den gamle 
artige biskopen skrattade af alt sitt hjerta och var ganska 
upmärksam, då Tartuffe kastade af sig kappan. 

Hans Maj: t skickade om morgonen bittida sin öfver- 
kammarherre baron Ridderstolpe at å dess vägnar önska 
enkedrotningen ett godt nytt år. Han blef ganska väl emot- 
tagen och enkedrotningen tycktes rörd af denna attention. 
Hon visade det ganska tydligt, då hon genast sände sin 
öfverstemarskalk, riksrådet grefve Bibbing, at svara på com- 
plimenten. Riksrådet Bibbing kom hit och blef äfven väl 
af Hans Maj:t emottagen. Alt detta tyckes förebåda, at 
någon jämkning hofven emellan lärer förestå. Man har 



KONUNGEN OOH ENKEDROTTNINGEN. 



äfven anledning tro, at Hans Maj: t nog vore sinnad at släta 
detta tracasserie, och at enkedrotningen äfven ännu skulle 
vilja undergå någon oroande scene för at vinna detta; men 
at hon å sin sida aldrig kan förmås til en pålitlig recon- 
ciliation med hertig Carl, och ännu mindre med drotningen. 
Dessa bägge hafva ett gemensamt intresse at tänka lika 
i detta fall, och lära både blifva och arbeta at blifva mena- 
gerade. Skulle alt detta icke hafvas afseende uppå, utan 
reconciliationen försiggå, så torde förestå många oväntade 
händelseT och hvälfningar, dem man hvarken vill eller kan 
förutse. Enkedrotningen har för konungen en medfödd 
vänskap och han det samma för henne ; och har det hitintils 
endast varit missnöje å hennes sida at förlora sin magt 
och sin influence i de allmänna ärender samt en säker 
öfvertygelse at aldrig på konungen i detta ämne kunna 
ega något välde, och å hans sida en naturlig och mångårig 
fruktan för det välde hon förr öfver sin famille utöfvat, at 
den complaisance, hvilken han genom sin upfostran för 
henne alltid visat, skulle omsider uti en blind lydnad för- 
vandlas. Med ett ord, jalousien at bibehålla sin magt och 
jalousien at hafva förlorat sin magt äro de enda orsaker, 
som satt köld emellan konungen och enkedrotningen. Alla 
andra händelser hafva varit följder af dessa. Hvar och 
en, som ser ställningen annorlunda, gör dem orätt och känner 
icke dessa affairer från sin början. 

Det förtjente äfven at ses, både riksrådet Bibbings och 
drotningens embarras, då han för henne skulle presentera 
sig. Han var ganska rädd at drotningen skulle tro honom 
föra någon compliment ifrån enkedrotningen til henne, och 
drotningen äfven at undfå den samma; drotningen var 
embarrasserad, huru hon skulle emottaga honom. Han 
bockade sig på långt håll och hon äfven; ändteligen geck 
hon fram och frågade, hurudana vägarna voro; men Bibbing 
trodde, at hans skyldighet fordrade at för sin egen person 
önska drotningen ett godt nytt år, och började, sedan han 
svarat på frågan om vägarne, at framföra sin compliment. 
Drotningen, som endast hörde en nyårsgratulation, blef något 



4 MAK8ELL HAGMAN PBB8ENTEEAS 10» KAONPRIN8EN. 

bekymrad; men Ribbing repeterade så ofta det ordet jag, 
at drotniugen fant at det var från honom sjelf och 
svarade deruppå. Vid soupén blef han icke placerad bred- 
vid henne, som hon vanligtvis med sådana främmande gör. 
Ribbing satte sig bredvid tvenne andra damer och Hans 
Maj: t, som icke souperar, satte sig dock nu til bords, tog 
en stol och satte sig mellan Bibbing och grefvinnan Klinckow- 
ström, och talade med honom mycket förtroligt. 

Ben 2 Januari, Hertig Fredric hade af Hans Maj: t 
negocierat tilstånd at få presentera sin mamsell Hagman 
för kronprinsen. Hans Maj: t hade dertil samtyckt och det 
tycktes, som detta vore en början til vidare distinctioner, 
som henne kunde ämnas. Vid hof skall i alla saker en viss 
etiquette i akt tagas. Så skedde ock nu. Hertigen hade 
anmodat grefve Leijonstedt at föra henne ifrån sina til 
kronprinsens rum, där hertigen sjelf var, och hade til gref- 
vinnan Rosen gifvit tilkänna, at han fått Hans Maj:ts til- 
stånd at låta henne blifva admitterad at se kronprinsen. 
Då Leijonstedt geck in och anmälde sig föra denna skönhet 
med sig, kom hertigen sjelf ut, tog emot henne och förde 
henne in uti kronprinsens rum, geck fram och gjorde en 
sorts presentation. Mamsell Hagman kyste hans hand och 
började conversation med damerna, för hvilka hon äfven 
blef presenterad. Hennes conversation var otvungen och 
behaglig; hon visade mycken modestie och respect, men 
ingen blyghet eller undergifvenhet. Hertigen satte sig icke 
under hela denna tiden, så at de närvarande damerna äfven 
måste stå, på det at hans mamsell ej blefve den enda, som 
i annat fall måst stå. Hon hade icke kunnat sätta sig i 
kronprinsens närvaro. Grefvinnan Rosen, som märkte detta, 
bad hertigen sätta sig, men han låtsade icke höra, fort- 
följde sin conversation, och sedan denna visiten räckt en 
half timme, retirerade sig både hertigen och den sköna, 
nöjde och intagne af glädje öfver detta första steg. Kron- 
prinsens damer, i början något scandaliserade öfver denna 
visite, funno sig snart räft nöjda med den samma och talade 
mycket til mamsell Hagmans beröm. 



HERTIG FREDRIK. RIKSRÅDET BIELKE. 5 

Hertig Fredric hade länge planerat detta och i synnerhet 
gjort sig vän af alla damer vid detta hof; han hade visat 
dem all möjlig politesse; alltid under måltiderna placerat 
bredevid sig fru von Stauden, hvars rum vanligtvis är vid 
en bordsända bredevid de unga officerarne och långt ifrån 
öfverheten. 

Ven 3 Januari, Måndag. Hertig Fredric tog afsked 
af Deras Maj:ter och återreste til Stockholm, nöjd och 
satisfierad med sin sejour, ehuru han icke vunnit annat af 
alla sina negociationer, än at få den unge baron Wrangel 
til sin cavalier, och sin maitresse mera authoriserad och 
äfven med större insteg vid hofvet. Han har fått hopp 
om något af sin gälds betalande, hvilket dock icke lärer 
så hastigt ske; at slippa general Posse ifrån Västmanlands 
regemente, hvilket snarare torde hända än de bägge vilja; 
at få ett annat regemente, hvilket äfven torde vara lika 
så ovisst som det öfriga. Hvad som är säkert är det, at 
han aldeles är tagen ifrån all enkedrotningens öfvervälde 
och influence. 

En liten hofsorg anlades på fyra dagar efter regerande 
hertigen af Sachsen-Gothas äldste son prins Leopold. Denna 
sorg blef så sent notificerad, at -häifva hofvet upkommo 
på slottet utan sorgkläder. Hans Maj: t roade sig åt denna 
vår bigarrure. Men riksrådet grefve Bielke, mera hofman 
än de fleste, skyndar sig i sina rum, drar på sig ett par 
svarta strumpor, sätter svarta cocarder på sina skor, men 
som tiden var för kort at ändra hela dess ajustement, behöll 
han sina gula uniformsbyxor; hvilken klädsel til den öfriga 
uniformen hade det ridiculaste utseende. Hans Maj:t var 
bland de förste som fant detta, men gref Bielke försäkrade 
at han ej hunnit omkläda sig, at han trodde det vara bätre 
komma något sorgklädd, efter det var en befallning, än at 
icke upfylla sådane etiquetter. Man tyckte at en man af 
de ss namn, dess år, dess ämbete behöfde ej vara en sådan 
slaf af en hofaffiche; men hvad förmår icke åhogan at 



HOIHA.BSKAXKEN MANDIB8TK0X. 



vilja behaga och courtisanismen, då den intagit både själ 
och kropp? 

Drotningens hofmarskalk baron Manderström notificerade 
dess ålderstegne faders, krigsrådet och commendeuren af 
nordstjerneorden baron Manderströms död. Denne man 
var inemot 90 år, hade redan af konung Carl den XII blifvit 
nämd til hofjunkare och gjort denna tjenst hos honom i Bender. 
Han lärer varit af de få qvarlefvande denne hjeltes be- 
tjenter. Konung Carl den XII hade för honom egt mycken 
nåd, hade sedan gjort dess bröllop med den namnkunnige 
Polheims dotter; han feck då en hofjunkarelön, som han 
uti någre och 60 år behållit. Han blef sedan chef för 
hofexpeditionen, hvilken gaf honom inkomster de tider, då 
hofvet vid riksdagar genom caracterer och fullmagter ville 
vinna det; som penningebrist nekade det samma erhålla. 
Men under Hans Maj:ts regering har denna expedition varit 
den minst lönande, hofsyslor hafva blifvit sällan bortgifhe; 
Hans Maj:t har under hela sin regering icke utgifvit någon 
blott caractere, hvarken af hofmarskalk, kammarherre eller 
hofjunkare; lika sparsamt hofprästcaracterer. Sonen har af 
Hans Maj:t fått survivancen uppå alla faderns löner och 
denna hofexpedition, hvilket är en tilfredsställande belöning 
för hofmarskalken Manderströms långliga hoftjenst och elaka 
vers. Fadren hade en pension såsom den äldste commen- 
deur af nordstjernan, hvilken lärer tilfalla riksrådet Hermelin 
såsom den äldste näst honom. 

Man skulle vänta sig, at denne man, hvilken så länge 
vid hof sin tid tilbragt och sin ålderdom i hvila, borde 
lemna efter sig documenter och anecdoter om sin tid; men 
han hade lefvat utan at göra någon enda reflexion, och 
torde detta lefnadssätt hafva bidragit til dess ålder. Hans 
hogkomst af konung Carl den XII var så litet satisfierande, 
at den som läste Norbergs historia var mera nöjd, än den 
som hörde detta åsyna vitne tala. Det är om hans manliga 
tid jag skrifver. Man borde vänta sig, at en hofjunkare 
borde åtminstone hafva gjort attention til de rätter konungen 



ULEIK SCHEFFEB. HERTIG CARL. FE. SPABBE. 7 

älskade, han viste knapt det, ehuru han så många år serverat 
dess bord. 

Ven 4 Januari, Tisdag reste Ulric Scheffer med sin 
grefvinna til Stockholm, sedan han inemot 8 månader varit 
frånvarande och under denna tid fått hushålla och sköta 
sina landtnöjen. Under hans frånvaro halva ministrarne 
sina conferencer med riksrådet Falkenberg, och under dennes 
med hofcancelleren baron Sparre. 

Hertig Carl reser äfven til Stockholm, sedan han 
med hela sitt hof i tio månader lefvat uppå Hans Maj:ts 
bekostnad. Man skulle föreställa sig, at han under denna 
tid mycket kunnat arrangera sina affairer, men deras osäkra 
administration gch hans egen elaka hushållning lära i alla 
tider hindra det; han lärer under denna tiden endast mera 
developperat sig, tör hända lagt grund til större händelser 
inom sitt hus, men njutit sina nöjen med en behagelig 
actrice, och råkat i mycken spelgäld hos alla pharao-ban- 
queurer. 

Bet tyckes märkas något missnöje emot hofcancelleren 
baron Sparre. Ingen kan rätt utleta grunderna därtil. 
Han såsom en förfaren hofman söker noga dölja, antingen 
missnöjet kommer ifrån honom, eller från högre ort. Man 
har anledning at tro, det de beständige tracasserier med dess 
bror öfverståthållaren riksrådet Carl Sparre äfven kunna 
hafva sin verkan uppå honom. Man kan äfven tro, at 
tvisterna med hollänske ministern baron Linden, uti hvilka 
han både comprometterat sig och blifvit comprometterad, 
äfven til någon reciproque köld bidragit. Orsakerna må 
vara ehurudane de kunna, så har effecten varit synbar för dem, 
som med någon attention åögna de allmänna händelserna. 
Baron Fredric Sparre har hitintils egt ett stort förtroende 
uti de fleste affairer, känner äfven både motiverna och 
medlen til dem. Någon köld emot honom måste således 
medföra någon verkan. Alt detta med många flere giss- 
ningar lära snart blifva effectuerade eller ock förfalla. 



8 TRETT0NDAG8BÖHAN. H0FVET8 INFLYTTNING. 

Ben 6 Januari, Trettondedagen. Efter en gammal 

hofusage skulle bönan dragas, och en roi de la féve utväljas. 
Lotten, som alltid förut decideras, föll uppå generalen Zöge 
och på grefvinnan Löwenhielm at bli drotning. De emot- 
togo sin nya värdighet med mycken fägnad, de utdelte 
ämbeten, drotningen blef hofmästarinna, man observerade, 
at sedan grefvinnan Hiärnes tid har ingen så säfverlig hof- 
mästarinna varit. Men feten var icke så glad, som den 
gemenligen plägar vara, då denna role upfylles af dem, 
som med mycken qvickhet och någon djärfhet spela denna 
person. General Zöge var för ny hofman och för mycket 
begärande för at tilstädja sig några plaisanterier, och gref- 
vinnan Löwenhielm för mycket occuperad med sin vackre 
stallmästare. Då gref Gyldenstolpe fordom utvaldes til kung, 
gjorde han sin regementstid känd genom tusende infallen. 

En häftig dispute emellan stallmästaren Munck och 
baron Duben om en conflict i jurisdiction gjorde denna 
dagen märkvärdig. Tvisten, lustig, blef ändteligen bilagd, 
baron Duben feck til en del orätt och måste til det kongl. 
stallet af 300 hästar skaffa 2 magre och utsvultne bond- 
hästar, at draga de förnäme stallhästarnes foder til Stock- 
holm, hvilket var emot deras värdighet at sjelfva draga. 

Jag reste til Stockholm, sedan jag utan någon oro 
lemnat Gripsholm; detta är den 13:de julhelgen jag vid 
hofvet passerat, mänga roligare, många ledsammare, knapt 
någon med mindre tracasserier och utgifter. Hans Maj:ts 
nådige accueil har varit jämnt delad; de flesta nöjen 
allmänna och minst bullersamma. Jag har den tilfredsställel- 
sen at af den förflutna tiden icke sakna något annat, än 
min ungdom och min hälsa. Men detta är lifvets öde; 
lycklig den ej annan förlust gjort, och med lugn i själen 
kan påtänka den förflutna tiden. 

Den 7 Januari, Fredag skedde hofvets inflyttning 
ifrån Gripsholm, sedan Hans Maj:t alt sedan Martti månad 
varit med sitt hof dels på Ulricsdal, dels på Drotningholm, 
och sist på Gripsholm. Man har all säkerhet at tro, det 



HOPVET OCH OPERAN. 



denna flyttning ej varit så angenäm, som den var nöd- 
vändig. Hofvet hade säkerligen för längre tid utvalt landt- 
sejouren, om ej köld och missnöjen och många andra dylika 
orsaker påskyndat inflyttningen. Stockholm var upfyldt 
med rykten, at denna inflyttning skall medföra betydande 
och oväntade händelser, hvilka skulle bestå uti en gissad 
reconciliation med enkedrotningen, uti någon förändring 
uti ministeren och administrationssättet och man tror äfven 
uti allmänna hoflefnaden; man gissar, at det missnöje som 
blifvit spordt äfven härtil skall bidraga. Alla välsinnade 
önska, at händelserna må bli nyttiga och hedrande, det 
kommer det allmänna på ett ut, hvem som delar faveuren, 
endast den meddelas åt uplyst, redligt och vältänkande 
folk. 

Om afton kommo Deras Majrter på operan och sutto 
uti den stora logen. Operan Orphée upfördes med alt det 
aftagande, som nu med operan förmärkes. Vid Hennes 
Maj: t drotningens ankomst förmärktes inga af de glädje- 
betygelser, som allmänheten gemenligen vid detta tilfälle 
visat; då Hans Maj:t kom, började amphitheatern applaudera 
och underståthållaren baron Axelson först, denne applau- 
dissement blef något continuerad af logerna och parterren, 
men ej med samma ifver, som man förr hört. Man torde 
äfven kunna tillägga baron Barnekow såsom ett fel, at 
han låtit börja operan, innan Hans Maj: t ankom, hvari- 
genom alla spectateurerne vändt sig ifrån den kungliga 
logen at se spectaclet, och således icke kunde gifva den 
attention til Hans Maj:ts ankomst, som de förr gifvit. 
Emedlertid fingo de missnöjde mycken orsak at glossera 
och uttyda denna händelse. Beklageligen finnas många 
missnöjde, men de torde icke alla varit på operan. 

Uti den kongl. logen blefvo alla placerade, som under' 
denna resa varit Deras Maj: ter ifrån Gripsholm följaktige; 
man observerade, huru Hans Maj:t noga befalde, at en 
tabouret skulle sättas åt grefve Brahe, ehuru han den dagen 
i full uniforme var på vakt såsom capitaine af dragonerna. 



10 CARL SCKEFFEtt. HOFVXT. 

Riksrådet Carl Scheffer var äfven på operan och satt 
uti hertig Fredrics loge. Så snart han var inkommen, geck 
ett allmänt hviskande af det ordet vallgubbe såsom en 
löpareeld ikring alla spectateurerna, medföljdt af det ironique 
åtlöje, som allmänheten mindre kan dölja, än hoffolket. 
Riksrådet Carl Scheffer syntes häröfver rörd, fälde modet 
och var nedslagen, man har aldrig sett honom föra en 
kallsinnigare langage, man var bedröfvad at se, huru detta 
affecterade honom. Han sade: »Jag har icke väntat mig 
så mycken otacksamhet på en tid, som jag trodde förtjena 
helt andra tänkesätt. Hvem har mera än jag arbetat med 
patriotisme och välmening, hvem har funnit min dörr til- 
sluten för nödlidande, hvem har funnit mina tilgångar nekade, 
då jag med dem kunde bidraga til ett nyttigt ändamåls 
vinnande, hvem har funnit mitt hjerta tilslutet för goda 
råd? Jag har icke med lätja önskat mitt fädernesland 
godt, jag har velat at mina tankesätt skolat vara verk- 
samma dygder. Just som jag feck läsa det gemena arket, 
som ger mig det olyckliga tilnamnet, just då räknade jag 
utur min bureau 5,000 dal. kmt, som jag gaf åt en smed, 
som skulle sätta sig ned i Eskilstuna fristad. Nej, denna 
nation är en otacksam nation. Om man kunde ångra goda 
gerningar, så ångrade jag dem jag gjort. Jag önskade at 
sluta mina dagar i ett annat land, ibland ett mindre lågt 
och illasinnadt folk.» Om afton souperade han på slottet, 
han var tyst och bekymrad, talade stundom utur samma 
ton och upväckte allas medlidande. — Alla de, som vid 
Gripsholm varit, souperade äfven på slottet. 



Ben 8 Januari; Lördag. Hans Maj: t geck om morgon 
på gardiesparaden, hvilket för de unge officerarne var ett 
ganska oväntadt besök. Om eftermiddagen reste han ut, endast 
medföljd af gref Brahe, at besöka gamla grefvinnan Eke- 
blad och hofinarskalkinnan De Geer, tvänne gamla och 
artiga fruar, dem Hans Maj: t ofta benådar med sitt besök. 

Om afton var soupé hos Hans Maj:t. Man observerade, 
at til den samma var ingen af all den eleganta hofungdomen 



DROTTNINGEN. HOLLÄNDSKA XI3SIONEN. 11 

befald, som ger sig så mycket airer och vill så mycket lysa 
genom faveuren. Hans Maj: t hade endast befalt personer 
af större värdighet och mera ålder; societeten förlorade icke 
genom ett så godt val, jag har icke nyligen sett en så 
allmän glädje inom hofvet, och det tycktes, som hvar och 
en önskade at Hans Maj:t med ett sådant urval ville fort- 
fara. Ett hof lider icke uti sitt anseende, då ansedde och 
estimerade personer där synas. 

Hennes Maj: t drotningen hade nu i tvänne dagar icke 
varit utur sina rum. Hon hade råkat sina vänner fruarne 
Ehrengranat och Manderström, en sin gamla danska kammar- 
fru, fått ny granlåt ifrån Paris, några nya rober och en 
domino, hon låtit ifrån Frankrike hitsändas; alt detta ut- 
gjorde hennes stora nöje, och dagarne äro henne nu äfven 
så korta, som de uppå Gripsholm syntes henne långa och 
odrägeliga. 

Under conversation med riksrådet Ulric Scheffer bad 
jag honom pressera min nomination och begärte få veta 
orsakerna til dröjsmålet; han svarade mig, at jag kunde 
vara tranquil, då mitt tractamente åtminstone räknades 
mig til godo ifrån nyåret, men at dröjsmålet med utnäm- 
nandet til en del härrörde däraf, at den härvarande plumpe 
hollänske ministern baron Linden hade i anledning af 
sitt tracasserie declarerat honom, det han ej kunde visa 
sig vid hofvet, förr än honom gafs en eclatante reparation 
uppå ett så eclatante brouillerie; at riksrådet Scheffer då 
rådt honom såsom en vän at taga ett försigtigare steg, 
at han borde erindra sig, at han til Hans Maj:ts hof och 
icke til dess ministere är accrediterad; at hans instructioner 
medföra, at han på alt sätt hos Hans Maj: t sjelf bör ådaga- 
lägga sina principalers vänskapsfulla tankesätt; at Hans 
Maj:t icke utan missnöje kunde anse detta dess beslut och 
upförande; bad honom därföre besinna detta steg och dess 
påföljder. Riksrådet Scheffer trodde, at Hans Maj:t uti 
sakernas närvarande ställning ej kunde utnämna en minister, 
och i synnerhet en person, som han ämnade skulle gifva 
denna mission ett vänskapsfullt anseende; at man borde 



12 KUR. BÖRSASSEMBLÉ. 

först afvänta nästa courdag, at se, om Linden då infinner 
sig: hvarom icke, lärer Hans Maj:t finna sig obligerad at 
begära dess rappel, och kan därföre icke tilsätta någon til 
sin mission i Haag, förr än Hans Maj:t fått se, huru general- 
staterna ressentera Lindens plumphet, och hvem de nämna 
i ; hans ställe. På detta sätt är mitt utnämnande förlängdt, 
och torde ännu uti flere månader förlängas. Lyckan skyndar 
sig icke, då hon skall biträda mig. Gud vet, om alt detta 
kan få namn af lycka. 

Ben 9 Januari, Söndag. Hela rådet och alla de 
förnämste ämbetsmän voro samlade uti predikan på slottet. 
Hans Maj:t kom ut, sedan den var slutad, och accueillerade 
ganska väl alla dem, som voro därstädes. Man observerade, 
at Hans Maj:t började sin tour med rådet och ämbets- 
männerne, talade nästan vid hvar och en, och slutade med 
damerna, h vilket hitintils skett tvärtom; man var äfven 
nöjd med den exactitude, med hvilken gudstjensten börjades 
och slutades, och önskade at den samma alltid skulle fort- 
fara. Om eftermiddagen var assemblée på beursen, man 
hade väntat Deras Maj:ter dit — hertigarne, hertiginnan och 
prinsessan voro där — men de kommo icke ; man trodde, at 
som assembléerne gifvas i borgerskapets namn, så skulle 
denna distinction blifva dem ett straff för den inquietjide 
och de missnöjen, som under Hans Maj:ts frånvaro ifrån 
deras sida förmärkts. Andre tyckte, at det icke är någon 
nödvändighet at en konung skall gå på sådana assembléer; 
at han icke förlorar, då han något minskar det familiera 
umgänge hans godhet kunde tillåta, men andras oförstånd 
missbruka. 

Grefvinnan Höpken erhöll den bedröfveliga, men litet 
bedröfvande tidning, at hennes liderlige man var död. Han 
har dött på sitt boställe med glaset för munnen och druckit 
hennes skål i dödsstunden. Hela Höpkens lefnad förtjenar 
ej ett ord efter dess död; men som deras gemensamma 
historia torde hafva några okända och besynnerliga anecdoter, 
så vill jag i korthet uptekna dem. Höpken var den äldste 



UÖPKEN OCH ULLA PKRSEN. 13 

sonen til den vid corruptionsriksdagarne kände presidenten 
baron Carl Höpken. En bortskämd upfostran var dess första 
lott, en stor del af de corruptionssummor, fadren kunde för- 
tjena, en senare och gladare lott, men ett frö til liderlighet 
och slösande den säkraste. Han blef fandrik vid gardiet, blef 
omtyckt för sin vackra figur, men kunde aldrig i någon god 
societet producera sig. Då lätta dragoncorpsen 1769 skulle 
upsättas, blef han vid den samma den äldste capitaine; 
han var då icke 20 år och hade redan förslösat fadrens 
halfva egendom. 

Vid hofbalerna blef han kär i då varande hoflröken 
Ulla Fersen, den vackraste, den behagligaste och lifligaste 
af den tidens hoffröknar. Hennes skönhet gaf henne tusende 
tilbedjare och nästan lika så många oförsigtige friare. De 
blefvo dock småningom slagne utur brädet af hertig Fredric, 
som lika så ung som kär förlofvade sig med henne, och 
giftermål var dem emellan öfverenskommet; de hade vexlat 
ringar och hertigen gifvit henne stora presenter. Prins 
Carl hade samma giftermålsspeculationer med fröken Brita 
Horn, nu varande grefvinnan Ekeblad. Men gref Axel 
Fersen var klarsyntare än gref Adam Horn; han såg, at 
detta äktenskap skulle blifva olyckligt och bringa många 
oredor å stad; det var den första gången, då han hindrade 
sin familles förenande med kungafamillen, han har äfven 
gjort det samma sedermera med sin egen dotter. Sådant 
blef härigenom Ulla Fersens öde: hon hindrades at bli en 
olycklig prinsessa, för at dela sin tid uti ett ännu olyck- 
ligare öde och blifva Höpkens hustru. Han blir kär uti 
henne. Beslut togs af dess famille, at den förste, som henne 
skulle begära, skulle få henne, både at undvika prinsens 
giftermål, som ock hindra henne ifrån andra olyckor, som 
tycktes vara henne oundvikeliga. Höpken begär och får 
henne. Presidenten Höpken tyckte sig redan lycklig at 
hafva förenat sin famille med gref Fersens, och gref Fersen 
feck ett nytt band uppå honom i partivägen. DUa Fersen 
betalte Höpkens kärlek med den häftigaste återkärlek. Man 
tyckte sig se Psyche i Kärlekens armar, eller Agnes Sorel, 



14 HÖPKENS LEVNAD OCH DÖD. 

som älskade den vackre Monrose. Deras kärlek var en 
beständig jouissance, de frågade ieke efter fat at äta uppå, 
deras förnämsta husgeråd var en säng, och denna sängen 
hela deras lycka. Så förflöto deras första år; då den första 
vällusten var tilfredsstäld, började bägges förra passioner at 
nplifvas, hennes at behaga andra, och hans at trösta sig 
med vin och spel. 

Ifrån den äldste capitaine af lätta dragonerna bytte han 
sig til at bli den yngste ryttmästaren vid norra skåningarne. 
Baron Taube feck dess compagnie, han har bliivit öfverste 
i sin tour, och Höpken dog ryttmästare med samma indel- 
ning. Då baron Taube skulle betala sitt compagnie, hade 
han ej annat mynt än ducater och louisd'orer, log och bad 
Höpken, at han i detta mynt skulle få betala efter 39 dal. 
ducaten. »Gerna, min baron,» sade Höpken, DJag får 42 
för dem i spel.» Han tyckte sig hafva gjort en god handel, 
och de gälde i spel 42, men til hans förlust; accordet blef 
mest en skatt åt konung Pharaos ministrar. Ändteligen 
skaffade hans hustru honom en kammarherrenyckel hos 
drotningen, i tanka at han vid hofvet skulle vänjas vid en 
annan societet och något förbätra sin conduite; men detta 
var en elak läkedom. Hans jalousie ökade sig, då han såg 
sin hustru hafva tilbedjare; han kände henne och visste, 
huru nöjet och vällusten var hennes sällaste tidsfördrif; i 
stället för at söka societeten, sökte han ensligheten, och 
denna enslighet skulle försötmas med vin. Inkomsterna 
började tryta, och vinet förbytte sig i bränvin. Han blef 
liderlig, skydd i alla sällskaper, onyttig at göra sin tjenst vid 
hofvet och ännu mera vid regementet. Han gjorde tusende 
förbrytelser, och utan denna skugga af hustru, han vid hofvet 
egde,hade han ännu oftare blifvit vanhedrad. Ofta hade slägten 
proponerat skilsmässa, oftare hade skäl därtil å ymse sidor 
varit, men stundom bilade ett trefligt ögnablick de förra 
missnöjen; stundom felades tiltagsenhet, och behofven för- 
bjödo, hvad förnuftet befalde. Omsider blef döden den 
billigaste skiljesman, som förde honom til grafven och icke 
nekade henne utvägar at trösta sig uti sitt enkostånd. 



SUPÉ HOS EN STATSFBU. 15 

Statscommissarieii Adlerberg, som länge setat insatt 
på slottet och under denna tid fått afsked med lönens bibe- 
hållande til pension för dess hustru och barn, finner ut- 
vägar at rymma, och gissas hafva tagit sin väg til Marstrand. 
Dess creditorer frågade icke mycket efter dess flykt, efter 
de sågo alla dess bristande tilgångar, och hans person ej 
kunde sättas i värde emot deras fordringar. 

Om afton souperade x Deras Maj:ter hos grefvinnan Carl 
Piper, hvilken såsom statsfru är hos drotningen vakthafvande. 
En soupé hos en statsfru skall föreställa, at en statsfru ger 
soupé, men betyder, at Hans Maj: t ger den samma. Detta 
tyckes en gåta, men det är en af de hofgåtor, som snart 
uplösas. Hog för ombytet orsakade denna inrättning, som 
skulle likna hvad i Versailles stundom sker, hvarest dock 
hofdamerna för egen räkning ofta sådana soupéer gifva. 
Vår fattigdom nekade detta; därföre lät Hans Maj: t bära 
sin soupé i en statsfrus rum, men för at bibehålla illusionen, 
skulle hon bjuda societeten. Listorna skickades dock alltid 
först til Hans Maj:ts eget genomseende; sedan skedde bjud- 
ningen genom en af hans löpare. Då en sådan bjudning 
skedde, feck man ej neka, eller förebara sig til en annan 
soupé til någon denna statsfrus jämnlike vara bortbjuden; 
man skulle veta, at Deras Maj:ter kunde komma dit, och 
således kunde man ej undandraga sig at infinna sig, där 
man kunde göra dem sin cour. Många tracasserier upväcktes 
härigenom, statsfruarne blefvo satte i den cas at äfven få göra 
distinctioner; mången nekade til en sådan soupé, då man 
til något af de andre hofven var befald; detta reglerades 
äfven, och feck enkedrotningen endast denna preeminence, 
men hertigarne skulle cedera statsfruarna. Då Hans Maj: t 
kom, skedde det incognito, men bordet serveras af dess 
pager, och ingen af de bjudne kan hafva tilfälle se, om 
damerna sjelfva ega någon betjening eller ej. 

Den 10 Januari, Måndag. De sista brefven ifrån 
England medföra tidning, at majoren af arméens flotta baron 
Fleetwood, som commenderade en fregatt, hvilken skulle 



Ig MAJOREN BAEON FLEETWOOD8 AFFÄR. 

convoyera köpmansskeppqn til Bordeaux, varit i fara för 
en förfärlig storm, hela convoyen blifvit skingrad och nöd- 
gats söka engelsk hamn. Fleetwood hade med sin fregatt 
hållit sjön; då vädret saktat sig, sökte han up sina skepp, 
men fann dem då besatta af engelsk vakt. Han protesterade 
häremot hos commendanten, sade sig böra försvara con- 
voyen, och at han vore nödsakad möta våld med våld, om 
ej vakten borttoges ifrån köpmansskeppen. Commendanten 
sade, at han redan rapporterat ministeren denna händelse 
och sitt göromål; men Fleetwood förblef oryggelig i sitt 
beslut. Commendanten proponerade honom då, om han 
emot officers parole ville försäkra at skeppen ej skulle 
bortsegla, innan svar kunde ankomma, så ville han bort- 
taga sin vakt. Fleetwood gaf denna parole. Vakten blef 
borttagen; och ehuru engelske ministern dömde dessa fartyg 
såsom priser, ville Fleetwood ej låta dem borttagas, förr 
än svenska envoyén i London baron von Nolcken måste 
skicka honom commissionssecreteraren von Asp med under- 
rättelser om nödvändigheten at cedera. Detta hederliga 
och skickeliga upförande har knapt vunnit det minsta 
beröm; man har knapt gjort Fleetwood den justice som 
han förtjent. Han erhöll ett så kallt beröm, at man nästan 
hade skäl at tro honom kunna blifva desapprouverad. Man 
uttyder denna försigtighet såsom en påföljd af den neutra- 
litetsprincipe, som vi uppenbarligen visa oss ega, men ej 
af det förtroende, som vi i hemlighet å ymse sidor söka 
öfvertyga om. Man föregifver til denna menings besannande 
ett låtande skäl. Man säger at öfverstelieutenant Anckarloo, 
hvars fregatt gjorde så mycken oro förleden höst genom 
sitt inlöpande i Gibraltar och dess upbringande til Malaga, 
nu erhållit tilstånd at kryssa i Medelhafvet och inlöpa til 
alla italienska hamnar, en den fördelaktigaste commission 
någon amiralitetsofficer kan updragas och det största veder- 
mäle af nåd, som någon kan vederfaras. Öfversten baron 
Strömfelt, som sommaren förut egt samma commission 
som Anckarloo, förut väl anskrifven vid hofvet, cavalier 
hos hertig Carl, och som sin commission med all möjlig 



8UPÉ I DERA8 MAJE8TATERS INRE KABINETTER. ]J 

distinction upfylt, hade fåfängt om en lika förmån nego- 
oierat. Fleetwood, som velat göra svenska flaggan respec- 
terad, blir icke omtald; Anckarloo eller dess andra man 
majoren Fust, som snarare vanhedrat den samma, får en 
fördelaktig och hedrande commission. Majoren Fust, som 
svarat inför en spansk krigsrätt, får det mest en amiralitets- 
officer intagande nöje at rikta sig. Man tror sig sluta 
det icke hafva jvarit så misshageligt, at fregatten inlupit 
uti Gibraltar, endast apparencerne något bätre blifvit sauve- 
rade, och sedan man låtsat beifra denna sak och vunnit 
allierades bifall, så borde icke längre desse amiralitets-offi- 
cerare vara olycklige. Stockholms stads handlande, som 
mera granskade sitt enskilda än det politiska interesset, 
öfverenskommo at visa Fleetwood sin erkänsla och genom 
någon ansenlig present utmärka den. Men detta lärer 
äfven förfalla, och Fleetwood endast få åtnöjas med den 
invärtes tilfredsställelse at med nit och ära hafva upfylt 
sina skyldigheter. 

Om afton var soupé på slottet uti Hans Maj:ts rum 
och den så kallade pelare-salen, som utmärker mera retraite, 
och kallas detta en soupé uti Deras Maj:ters inre cabin et- 
ter; at til en sådan vara befald utmärkte en mera distin- 
guerad nåd. Drotningen kom något sent ned, och tycktes 
som hon ej vore vid mycket gladt humeur. Bjudningen 
til denna soupé skedde något sent, åtskillige blefvo befalte 
uppå operan, ibland hvilka voro den unga grefvinnan Brahe, 
hon refuserade med humeur, efter hon så sent blef tilsagd, 
och kunde således ej hinna göra en ny toilette. Man var 
förundrad at se samma person, som för tvänne år sedan 
var en liten Smålandsfröken och uti Vexiö domkvrka blef 
utnämd til hoffröken hos hertiginnan, nu gifva sig sådana 
airer och hafva pretentioner, dem få andra damer vågat 
visa. Sådana händelser äro icke sällsynta i hof. 

Man märkte, huru Hans Maj:t under denna soupé, och 
alt sedan han til Stockholm återkom, varit mycket bekym- 
rad och tankfull. Alla sökte gissa orsakerna härtil; man 

Ehrensvärd, Anteckningar, II. 2 



18 KUB OCH PUBLIK SPISNING. 

trodde sig förutse tusende händelser; sjelfva premiermini- 
stern var intresserad at utforska detta. 

Den 11 Januari, Tisdag. Var cour och spisning pu- 
blique hos Deras Maj:ter. Couren börjades kl. 7 uti det 
öfra stora galleriet. Af damer blefvo presenterade kam- 
marherren baron Bror Cederströms fru, en fru Jennings ifrån 
Geneve och en fröken De Geer, dotter til kammarherren 
Joh. Jacob De Geer. Hans Maj:t hade en mycket magni- 
fiquet broderad klädning. Efter couren gjorde Deras Maj: ter 
sitt vanliga spelpartie, Hans Maj: t spelade lansquenet med 
de främmande ministrarne och damerna, och drotningen 
Thombre med någre gamle riksråder. Grefvinnan Ribbing 
var högeligen förtörnad, at hon ej blef befald til Hans 
Maj:ts spelpartie, til hvilket hon vanligen alltid blifvit ad- 
mitterad, ehuru illa hon nu i senare tider vid hofvet 
varit anskrifven, reste sin väg, utan at ny tja sin tabouret 
vid publique spisningen, och sade tusende sarcasmer både 
emot hof och etiquetter. 

Hollänske ministern baron Linden hade besinnat sig 
och infant sig på hofvet. H. M. talade vid honom några 
få ord, och var hans accueil icke särdeles favorable, men 
han kunde icke begära en bätre i anseende til dess egen 
oförsigtiga conduite. H. M. talade mycket vid engelske 
ministern, och tycktes det å det [anseende honom visas, 
som förtroendet emellan bägge hofven någorlunda måste 
vara etableradt. 

Bägge prinsessorna och hertig Fredric voro vid denna 
soupé public, men hertig Carl, som kan spela kort tils sent 
om nätterna, kunde icke soupera kl. 10 om aftonen, utan 
retirerade sig, och lärer hafva häldre utvalt en soupé par- 
ticulier med sin comediantska. Alla äro förundrade af en 
sådan bristande complaisance emot Hans Maj:t, som öfver- 
hopar honom med så mycken godhet, och til hvilken han 
utom dess gör sin cour på alt uptänkeligt sätt. Man är 
lika förundrad öfver hertigens klädbonad, som jämte sina 
på engelska nedstrukne hår kan en courdag bära en utsli- 



DUELL. 8EBGEL. KRIGSKONSELJ. 19 

ten hofdrägt, svarta strumpor och couleur de feu cocarde, 
hälet då man känner dess böjelse för prakt och parure. 

Denna dagens nyhet var en så kallad affaire d'honneur 
emellan kammarherren baron Stierneld, som tillika är vice 
corporal af drabanterna, och gref Magnus de la Gardie, en 
vidlöftig son til gref Carl de la Gardie, öfverkammarherre 
hos enkedrotningen. De la Gardies inoonduite hade orsa- 
kat alla hans cameraters, de öfrige vice corporalernes miss- 
nöje; de nekade göra tjenst med honom, och Stierneld öp- 
nade balen. At någorlunda återvinna sin reputation, skulle 
han slåss med Stierneld. Striden skedde på Beckers värds- 
hus. Stierneld blef segrande utan en mycket lysande seger; 
De la Gardie feck ett styng igenom magen. Han hade 
haft den oförsigtigheten at taga afsked innan denna hän- 
delse, och lärer således, utan at mycket återvinna af sin 
reputation, få nöjas med en lika så söndrig som utsvulten 
mage, utan hopp til någon tjenst och utan tilgångar at 
leiva utan den samma. Det är bedröfveligt, at en så stor 
och illustre slägt på detta sätt skall vanhedras; men hvad 
kan man vänta, när både den allmänna och enskilda up- 
fostran så mycket vanvårdas, då ungdomen tror sig kunna 
umbära både kunskap och seder. 

Hans Maj: t hade bevisat såsom en belöning åt den 
skickelige Sergel professors caractere för bildhuggeriet, en 
värdighet, som han så mycket mera förtjenar, som han är 
allmänt erkänd för en af de ypperste artister i Europa 
och lärer af efterverlden bibehålla samma anseende. 

Den 12 Januari, Onsdag. Hans Maj: t hade efter 
slutad levée krigsconseil, uti hvilken riksrådet Sparre och 
generalen Arbin af fortificationen föredrogo fästningarnas 
statsförslager, och af gjorde Hans Maj: t den statssumma, som 
han til hvart och ett af dessa behofver för innevarande år 
ämnar anordna. Man ser at dessa summor äro mindre än 
förledet år, men då 180 tunnor guld, som lärer utgöra hela 
rikets revenue, skall delas emellan hof, flotta, fästningar, 
armée, gälds betalande, löningsstater, allmänna byggnader 



20 drabantkXren. ehrensväeds mission. 

och tusende andra behof, så kan man ej undra, om afkort- 
ning på alla statsförslag sker; man är ändå förundrad, at 
denna summa kan räcka til så oräkneliga behof. 

Tvänne drabanter, en baron Åkerhielm och en annan, 
som heter Odel, hvilka blifvit til dragoner på tre månader 
degraderade, gjorde sin första vakt, och jagade någon 
skrämsel uti sine öfrige odisciplinerade camrater. Desse 
bägge hade förleden sommar på Drotningholm utöfvat många 
pojkaktigheter, den förre med barnslighet, den senare med 
vidlyftighet. De hade ridit carrousel emot Ehrenstrahls 
taflor uti sin drabantesal, stuckit ut ögonen på alla bisko- 
parne på konung Carl den XI:s kröningstafla, gjort ovä- 
sende om nätterna och mera dylikt. 

Man började äfven en slags discipline med vaktgörin- 
gen. Någon mera exactitude sattes uti tjenstgöringen; 
drabanterne skulle hafva sin parad i sin sal och göra sina 
manoeuvrer emellan den ena drabantesalen til den andra. 
Min gode vän gref Ekeblad ville införa ordning; och honom 
spåddes, at detta företagande är ledsamt at börja, ännu led- 
sammare at fortsätta och roligt at sluta. 

Den 14 Januari,, Fredag.- Då jag om middagen åt 
hos Hans Maj: t, sade Hans Maj: t, at han befalt riksrådet 
Ulric Scheffer at med nästa tisdagspost avertera General- 
staterne om min nomination. Jag tackade Hans Maj:t un- 
derdånigst, lofvade upfylla mina skyldigheter så mycket 
mina kunskaper medgåfvo, men bad Hans Maj:t i nåder 
sörja för min utkomst; at jag ej varit van at marchandera 
med min kung och hade således icke betingat mig någre 
vilkor, men at jag litade på Hans Maj:ts nåd; at 4,000 rdr 
är ett litet tractamente, men at jag tänker lefva därefter. 
Det enda jag bad Hans Maj:t om, i fall detta tractamente 
ej kunde ökas, var, det mig kunde beviljas at bibehålla mitt 
tractamente i tullsocieteten, eller at jag kunde få samma 
pension, som kammarrådet Stierngranat af tullmedlen för 
sin direction därvid äger. Hans Maj:t frågade, om jag tält 
med Liljencrantz. Jag svarade, at vi äro öfverens härom, 



MASKERAD-BAL. 21 

at ju bätre Hans Maj: t gör mina vilkor, ju säkrare kan 
Hans Maj:t vara at slippa höra mina jeremiader. Hans 
Maj: t lofvade i de nådigaste ordasätt. 

Om afton var masquerade, Hans Maj: t var där, herti- 
garne äfven, men icke drotningen eller prinsessorna. Af de 
förnämare damerna voro endast några få, samt någre cava- 
lierer, som dels för sitt nöje, dels för at göra sin cour in- 
funno sig. Rummet var dock upfyldt med okände masquer, 
endast kände genom sin klädbonad och genom sina fria seder. 
Inträdet är fritt, och då man i andra länder räknar på 
masqueradebaler til operans understöd, så måste operan 
härstädes understödja masqueradebalerna, ehuru hon är otil- 
räckelig at understödja sig sjelf. Denna masquerade blef 
hogkommen genom en händelse, som upväckte upmärk- 
samhet. 

I fonden af en loge syntes några väl masquerade frun- 
timmer; deras masquer tycktes utmärka, at de voro til åren, 
deras tystnad, at de ville vara okände, och deras anstän- 
diga men mesurerade svar, at de voro förnämare masquer. 
Strax föll de unga hofherrarnes tanka at det måste vara 
enkedrotningen ; det communicerades med Hans Maj:t; nyfi- 
kenheten och oron blefvo lika upeldade. Det sändes hun- 
drade personer, som skulle spionera, hvilka dessa masquer 
voro, och hvad de ämnade; masquerna voro orörliga; 
tusende marcher och contramarcher förbi denna logen 
skedde; hvar gång någon af dessa masquer rörde på sig, 
skedde en deroute uti denna observationscorps, man gjorde 
bugter förbi logen, man nalkades til den samma utan at 
vilja blifva sedd, man hade många uträkningar. Ändteligen, 
sedan masquerna setat stilla sin öfverenskomna tid, gingo 
de helt sakta til sina vagnar, men blefvo då observerade 
med all den upmärksamhet som möjlig var; men huru fiate 
blefvo de icke, alle calculatorerne, då de fingo höra den 
gamla hofmarskalkinnan De Geers röst, som ropade fram 
sina drängar och befalde sin kusk köra hem til sitt hus. — 
Emellertid utspriddes historien om enkedrotningens appa- 
rition på masqueraden som en visshet: hon hade sökt detta 



22 SN BONDE Fl BÖRSA88EMBLÉSN. 

tilfället at med Hans Maj: t få negociera sin reconciliation, och 
tusende andra nyheter. Enkedrotningen sof helt tyst på 
Fredricshof, och det var endast Hans Maj:t, som genom 
dessa berättelser ett ögonblick blef oroad. 

Den 16 Januari, Söndag. Då Hans Maj: t var på assem- 
bléen uppå beursen, tycktes han vara mindre nöjd med hertig- 
innan och prinsessan, som icke gjort honom sällskap på 
masqueraden, hvarigenom äfven hände at alla andra af de 
förnämare damer icke vore där; men detta korta bouderie 
slutades snart, och prinsessorna lära följa sina nöjen äfven så 
mycket som andres tilstyrkande, så at man kan vara helt trygg 
och förvissad, at de icke lära underlåta at infinna sig på 
alla de masquerader, som hädanefter komma, utan at låta 
afskräcka sig af köld och nattvak. Men man var förundrad 
at uppå denne assemblée se en bonde, Nils Svensson ifrån 
Skåne, äfven infinna sig. Han hade vid sista riksdag varit 
en belefvad och gifvande riksdagsman. Det vore en olyck- 
lig esprit, om den uti bondeståndet kunde införas, at bön- 
der, för at vinna anseende, skulle visa sig uppå assembléer, 
då dess hemman, dess lada, dess socknestuga äro de ställen, 
där han bör visa sig och bli ansedd. Det vore den för- 
därfligaste esprit för ett fattigt rike, fördärflig för jordbru- 
ket, ännu fördärfveligare för en upmärksam regent. Jag 
kunde icke utan förargelse se denne bonde, var färdig at 
fråga honom, om han skulle skjutsa någon af de dansande, 
men en försigtigare reflexion återhöll mig. Jag såg at han 
feck accueil, och hvarföre borde jag då visa mig tänka 
olika med dem, som äro långt mera uplyste än jag, som 
om någre månader får slippa at se Nils Svensson, påtänka 
detta och alla påföljder, som af sådana principer kunna 
upkomma. 

Den 17 Januari, Måndag. Anmälte riksrådet Ulric 
Scheffer uti rådet Hans Maj:ts nådiga val af mig til dess 
envoyé extraordinaire i Haag; han gaf äfven ordres til 
utrikes expeditionen at upsätta bref til statscontoiret om 



EHBENSVÄBDS UTNÄMNING. IB. HOBNS UTRIKE8 PERMI88ION. 23 

mitt tractamentes beräknande ifrån detta årets början. Så 
är nu denna sak slutad, som uti sju månader bekymrat 
mig; hvad den til min framdeles lycka eller skada kan 
bereda, får framtiden' utvisa. Efter tjugo års tjenst och 
tretton års hoftjenst är det lugn, denna nya commission 
medför, det sällaste; utkomsten har sällan varit mig be- 
skärd, och det tyckes som skedde mig stor förmån, därige- 
nom at en vanlig rättvisa vederfares mig. Nog om mig 
sjelf; i detta ämne är man sällan så opartisk, som man i 
andra med skäl kan vara. 

Generalen Fredric Horn, som icke finner sig nog 
accueillerad och äfven torde med oro se fortgången af 
Plomgrenska processen, har hos Hans Maj:t begärt 8 må- 
naders permission at resa utrikes och nytja de varma baden. 
Hans Maj: t samtyckte omsider til denna dess begäran; man 
tror at flere considerationer i början talat emot denna sak, 
såsom at Horn ej borde undandraga sig svaromål, i fall 
han uti processen vidare skulle blifva blandad; at Horn 
utom dess med sin häftiga caractere, med sitt missnöje 
kunde bereda flere ämnen til utlänningars omdömen, än 
man föreställer sig; men all denna fruktan kan med skäl 
icke anses i anseende til Horns redliga tankesätt, dess 
berömvärda ömtålighet uti alt, som rör konungens och 
rikets heder, med ett ord alt, som bör försvaras af un brave 
et preux chevalier. Man tror med mycken anledning, at 
han lärer begära prolongation uppå denna permission, dels 
för sin hustrus, dels för dess sons sjuklighet, hvilka bägge 
skola vara honom uppå denna resa följaktige. 

Sista brefven ifrån Hamburg innehålla, at Hans Maj:ts 
<5ou8in prins Peter Fredric af Holstein-Gottorp, coadjutor 
af Liibeck, ämnade innan kort göra Hans Maj: t besök, för 
at sedan genom Sverige göra en resa til Petersburg. Denne 
prins är son til prins Georg, konung Adolph Fredrics yngre 
troder, hvilken var generalissimus i rysk tjenst under Peter 
den III. Efter fadrens död blefvo dess söner genom kej- 
sarinnans i Ryssland försorg upfostrade uti Schweiz, hafva 
sedan uppå hennes bekostnad gjort sina resor, och denne 



24 ' PRI^S PETER FREDRIK AF UOLSTEIN. 

prins efter broderns död erhållit 20,000 ducaters revenue af 
Oldenburg, då den bekanta delningen skedde, och seder- 
mera erhållit genom samma bemedlande coadjutoratet i 
Lubeck framföre sin cousin, biskopens son och hertiginnans 
af Södermanland broder, hvilken för imbecile är förklarad. 
Denne prins var äfvcn ämnad at träda i gifte med prin- 
sessan Sophia Albertina, men är nu förlofvad med en prin- 
sessa af Wtirtemberg. Hans Maj:ts resa til Ryssland hade 
älven denna giftermålsnegociation för sin syster til föremål, 
hälst som denne prins uti alt af kejsarinnan dependerar. 
Han torde i kejsarinnans sinne älven varit utsedd til arf- 
vinge til ryska tronen, i fall dess son storfursten ej fått 
arfvingar. Giftermålet med prinsessan Albertina afstannade, 
både genom hans långsamhet at determinera sig, som- ock 
då Hans Maj:t sjelf erhöll den lyckan at få en son. Det 
olyckliga tracasseriet med enkedrotningen upkom, prinses- 
sans interesse tycktes då mera blifva förbundet vid henne& 
och mera i apparencerna afskildt ifrån konungens. Enke- 
drotningens eget tvifvelaktiga bifall til hela denna sak, både 
genom de osäkra förmåner hon trodde detta giftermål kunde 
för prinsessan medföra, men en för henne säker förlust af 
de inkomster, som henne såsom .abbedissa af Quedlinburg 
skola efter prinsessan Amalias död tilfalla, som ock enke- 
drotningens egen motvilja för Holsteinska huset bidrogo 
ymsom til denna saks afstannande. 

Det tal, som vid hofvet föres, är, at denne prinsens hit- 
komst endast är ett besök, utan någon giftermålstanke, på 
det man ej kan tro, at denne prins refuserat det anbud 
honom härifrån blifvit gjordt. Hans Maj:t sade sjelf: det 
vore väl icke svårt at få dess nu varande giftermålsidéer 
ändrade, och bringa honom at återtaga de förra; en konun- 
gadotter och syster är för en mindre tysk furste något mera 
lockande, i fall prinsessan skulle vilja gifta sig; men i 
sakernas närvarande ställning är det ingen nödvändighet, 
och det olyckliga tracasseriet med enkedrotningen är äfven 
hinderligt uti alla sådana speculationer. Det ser ut som 
prinsessan hädanefter aldrig lärer bli gift. 



SOFIA ALBERTINA. FREDSMEDLINGSPLANER. 2£> 

Anstalter til prinsens emottagande göras, han får sina 
rum uti gref Pehrs hus, som nu af stallmästaren baron 
Essen bebos, hvilken åter skall intaga öfra våningen i 
samma hus, där salig Beylon hade sina rum. Borgrätterna, 
som här hafva sina sessionsrum, skola äfven för baron von 
Essen undanflytta och annorstädes inhysas. Detta hus är 
icke en lycklig tomt för de publique verken: Vetenskaps- 
academien blef husvill för salig Beylon, och Borgrätterna 
blifva det nu för stallmästaren baron Essen. 

När prinsen af Holstein är bortrest, skall denna våning 
blifva af stallmästaren Munck occuperad, det är således 
han, som har interesse at önska, det denna våning skall 
med magnificence meubleras, och hafva det hopp, at samma 
meublering sedan skall få til dess nytjande qvärblifva. Det 
hoppet lärer icke slå honom fel. Denne prinsens ankomst lärer 
bereda åtskilliga feter. Baron Barnekow synes redan nöjd 
at få visa sin insigt, Dilben talar om en otilräckelig hof- 
förtäring, men Liljencrantz tycks vilja blifva döf och är 
aldeles icke intagen af deras lekande inbillningsgåfva. 

Åtskilliga politiska gissningar hafva trott, at Hans 
Maj:t åstundat mediationen vid freden emellan de nu kri- 
gande magterna, och at dess ministrar härom sonderat dess 
allierade. Nu tror man "med samma gissning, at våren 
lärer öpna campagnen, kriget fortsättas med allvare och 
mediationerna ännu vara långväga. Det säges, at baron 
Nolcken i Petersburg gjort de första propositioner om del- 
tagande i mediationen med kejsarinnan, at han därå begärt 
svar och ofta presserat grefve Panin at gifva det samma; 
at ändteligen grefve Panin uti sin sista conference med 
Nolcken sagt honom, at han icke fått tilfälle at om denna 
sak med kejsarinnan tala, men at han i anledning af kej- 
sarinnans relationer med andra magter kunde döma, äfven 
som af engelske ministerens declarationer, at fred ännu ej 
vore at vänta, och at krigets fortsättande synes oundvike- 
ligt. Det synos, som kejsarinnan icke afslagit tilbudet om 
mediationen, men äfven icke antagit det samma; man säger, 
at de öfrige hofven gjort nästan dylike demarcher. 



26 QEEPVINNAN HÖPKIN. ENKEDROTTNINOBMS SJUKDOK. 

Grefvinnan Höpkens sorg gör ett af ämnena til hof- 
conversationerna; hon sörjer sin man utan snibbhufva och 
alt det tilbehör, som enkor vanligen bruka; hon nytjar en- 
dast flanell, men med all den elegance, som kan uptänkas, 
jämte de rechercherade coiffurer som kunna svara däremot. 
Hon tyckes trösta sig; de öfriga damerna, mera af afund 
emot hennes fägring än af andra tankesätt, säga, at ehuru 
usel och lumpen man man förlorat, böra dock apparencerne 
sauveras; ingen af dem var som icke sade: »Om min man 
dör, så skall jag visst sörja honom med snibbhufva.» 

Hennes Maj:t enkedrotningen får en förkylning och 
en stark feber; man märker, huru Hans Maj: t dageligen 
skickar en af sina kammarherrar och frågar huru hon mår. 
På ena sidan tyckes det vara besynnerligt at så mycket 
underrätta sig om dens hälsa, med hvilken man afbrutit 
all relation, men på den andra tyckes detta förebåda nå- 
gon jämkning hofven emellan. Men hvad svårigheter visa 
sig, och hvad för ett haf af tracasserier kan ej härigenom 
öpnas? 

Den 20 Januari, Torsdag. Blef expeditionen til 
statscontoiret om mitt ministertractamente justerad; det 
tyckes som man endast tänker låta det få löpa ifrån den 
16 Januari, och jag således äfven förlora 3,000 dal. kmt 
på denna månaden. Jag har således redan förlorat 21,000 
dal. kmt af de summor jag gjort mig hopp at enligt löften 
til min etablissement få använda. Riksrådet Ulric Scheffer 
sade mig, at Hans Maj: t tillåtit bytet emellan commissions- 
secreterarne von Asp och von Heidenstam, hvarigenom Asp 
skulle komma til Haag och den senare til London; men 
at Heidenstam såsom chargé d'affaires skulle få qvarblifva 
i Haag tils en månad efter min ankomst. Jag tackade 
äfven Hans Maj:t härföre, och var nöjd med Asp, såsom 
äldre och mera routinerad i denna carriere. Riksrådet 
Ulric Scheffer sade mig sedermera, at jag af mitt usla tracta- 
mente äfven skall betala vår chargé d'affaires det öfver- 
skott, som är emellan dess och commissionssecreterarens 



EHEEN8VARDS MISSION. HBBTIQAKNB. 27 

tractamente; ny förlast af 750 rdr för mig. När alt detta 
för mig sammanlägges, så lärer all den faveur, som mig 
efter så mångårig tjenst vederfares, blifva för hofmän ett 
förskräckande exempel, och borde kunna meddela många 
philosophiska reflexioner. 

Hertig Fredrio reste til sitt Tullgarn med sitt lilla 
liof och sin vackra mamsell, med beslut at där öfver vin- 
tern förblifva. Han medtog sina meubler ifrån slottet at 
meublera sitt hus därstädes. Strax efter sin ankomst sam- 
mankallade han sina grannar, gaf dem en liten fete jämte 
«n bal. Grannarne voro provincens adel, som alla med 
nöje infunno sig, och funno sig hedrade af denna nåd. 
Mamsell Hagman var alldeles såsom ett hoffruntimmer; 
damerna visade henne all aktning och cavaliererne ansågo 
sig lyckliga, om hon bevärdigade dem med en kort minut, 
och den, som feck dansa en contradans, var på höjden af 
all lycka. På detta sätt tyckes hertigen vilja småningom 
föra henne i verlden, och det är redan mycket på denna 
väg vunnet för den, som med sopqvasten började at blifva 
känd. Ordspråket säger, at man banar sig väg til lyckan, 
men om henne kan sägas, at hon sopat sig väg til henne. 

Den 21 Januari, Fredag. Hans Maj:t updrog öfver- 
kammarherren baron Bidderstolpe anstalterna med grefve 
Pehrs hus" meublerande til prinsens af Holstein hitkomst. 
Han slöt contracter med handtverkare, bevistade öfverlägg- 
ningar med öfverintendents-ämbetet och gjorde stora an- 
stalter med litet penningar. Den gande riksmarskalken är 
endast ett åsyna vitne til alla dessa anstalter, men blir 
hvarken rådfrågad eller underrättad om något. 

Den 22 Januari, Lördag. Hos hertig Carl var en 
hemlig sammankomst, uti hvilken man sökte öfvertyga Plom- 
menfelt, at han ifrån de högre frimurargraderna borde af- 
hålla sig, tils dess process blifvit något mera gynnande för 
honom. Dess svåger generalen grefve Fredric Horn sökte 
försvara dess oskuld, men beslutet communicerades honom 



28 HERTIG CARLS BESÖK pi FREDRIKSHOF. 

dock med all broderlig höflighet. Mången tror, at detta 
torde bereda Plommenfelt samma öde uti dess publique 
ämbete, emedan alla de utrikes ministrarne, missnöjde med 
denne ceremoniemästare, ständigt kasta skuggor på hela 
dess upförande. 

Den 23 Januari, Söndag. Hvarken hertigen eller 
hertiginnan hade under enkedrotningens opasslighet efter- 
frågat hennes tilstånd. Hertigen sänder i dag och frågar 
huru hon mår. Enkedrotningen låter genom sin kammar- 
fru svara, at hennes tilstånd lärer vara Deras Högheter 
indifferent, efter de ej under denna hennes sjukdom efter- 
frågat det samma, at hon icke egde annat svar at gifva. 
Hertig Carl sökte då en conference med H. M. och voro 
de tilsammans uti 2 timmar. H. M. hade dagarne förut 
mycket med hertiginnan ensammen öfverlagt. Hertig Carl 
hade äfven med drotningen haft åtskilliga samtal, som dock 
slutades med mycken indecision. 

Efter hertigens sista conversation med Hans Maj:t reste 
han i dag förmiddagen til Fredricshof, begärte at få tala 
med enkedrotningen, conversationen räckte til kl. 4 effc. m., 
utan någon måltid för hennes hof ; ändteligen sades det, at 
hertigen skulle äta ensammen med henne, och man feck 
höra, at några tendre scener dem emellan varit. Ändteli- 
gen kom hertigen ut, sade at han egt i detta ögnablick en 
af sina sällaste stunder, at han blifvit åter förvissad 
om sin mors godhet och vänskap. Reconciliationen hade 
då dem emellan skett. Hertigen hade erkänt sina fel 
emot henne och bedt om förlåtelse, man kan vara förvissad 
at nytt och gammalt då blifvit uprepadt. Hon hade både 
med ömhet och häftighet så tiltalt hertigen, at sådana san- 
ningar lära honom näppeligen blifvit sagde. — 

Sedan hertig Carl erhållit det svar uppå det bud han 
til Fredricshof afsände, at underrätta sig om drotningens 
tilstånd, det detta tilstånd kunde vara hertigen indifferent, 
efter han 4 dagar efter hennes sjukdom först underrättade 
sig därom, tog hertigen det parti, at sjelf resa til Pre- 



SAMTAL MELLAN HONOM OCH BNKEDBOTTNTNGEN. 29 

dricshof Söndags förmiddagen kl. 12. Vid sin ankomst träf- 
fade han riksrådet Bibbing i förmaket, sade honom med 
en sorts humeur, at han vore förandrad, det ingen af enke- 
drotningens hof, efter 4 dagars sjukdom, underrättat honom 
därom; at han väntat både mera egard och complaisance, 
men at han nu bad Bibbing anmäla honom hos enkedrot- 
ningen. 

Då Bibbing kom in til henne, sade han: » Jag får den 
nåden anmäla hertig Carl, som önskar få se Eders Maj:t; 
men han är rätt ond på hela Eders Maj:ts hofstat, som icke 
underrättat honom om Eders Maj:ts sjukdom, på det at 
han förut kunnat infinna sig härstädes. Det lärer betyda 
någon ny fred.» — »Nya *simagréeri>, svarade enkedrotnin- 
gen, »låt honom komma in; men ingen af mitt hof kan 
som en skyldighet anse at underrätta hertigen om hvad 
som här passerar. Det är skilnad med Konungen; de äro 
hans undersåtare och honom skola de lyda.» 

Hertigen kom in til Hennes Maj: t och blef ensam med 
henne. Han började då at beklaga sig öfver hennes hof- 
stat, som icke gifvit honom underrättelser om hennes sjuk- 
dom, emedan han då icke underlåtit at göra henne sin up- 
v aktning; at den olyckliga köld, som visats honom, nu i flera 
år bidragit at han afhållits visa sig för henne, men at han all- 
tid vore rörd, då han påminte sig orsakerna, och huru oskyl- 
digt han blifvit ett medel til så bedröfliga påföljder. — Drot- 
ningen svarade honom, at hon alla dagar arbetade med 
sitt minne at bortglömma dessa saker, at åren tyckas hjelpa 
henne däruti, och hennes tiltagande krämpor gifva henne 
annat at tänka på; at hon nu voro glad at se sin son, 
hvilken endast felat emot henne såsom en oförsigtig och 
vanartig son, ty dess titel af hertig af Södermanland kunde 
•ej autorisera honom til något steg; då konungen däremot, 
både såsom konung och son hade offenderat henne, hvilken 
sak med denna ej nu hade gemenskap och blefve dem emel- 
lan. — Hertigen fälde tårar och sade: »Jag har aldrig varit 
brotslig genom annat än oförsigtighet, och jag kommer 
noga i hog alla mina demarcher, för at kunna justifiera 



30 FÖRLIKNING MILLAN HERTIG CAEL OCH ENRE DROTTNING EN. 

dem.» — »Blif vid sanningen», sade drotningen, »tiden til 
förställning är förbi och sakerna äro för mycket kända, för 
at vi kunna bedraga hvarandra.» — Hertigen: »Eders Maj:t 
påminner sig, vid den olyckliga conversationen vi härstädes 
uti Februari månad 1778 hade, huru vi öfverens kommo, 
at jag skulle underrätta mig om sakens sammanhang, innan 
vi några vidare demarcher skulle göra.» — »Det är sant», sade 
enkedrotningen, »men kom i bog, at just som du skulle gå 
bort, sade jag dig: »för all ting var försigtig, saken är 
af mera betydenhet än vi tro; den sista villan kan bli 
värre än den första; exponera hvarken dig eller mig, ty 
jag vill ej bli blandad uti ett så ohyggeligt tracasserie», och du 
lofvade det.» — »Det minnes jag rätt väl», sade hertigen, »och 
jag trodde mig icke bära mig oförsigtigt åt. Jag trodde 
mig böra directe tala med Hans Maj:t; jag trodde mig 
hafva någon droit til hans vänskap och förtroende. Jag 
yppade för honom min oro och de rykten, som gingo ; han 
frågade mig, hvarifrån sådana rykten kunde komma, och jag 
trodde mig ej bätre kunna autorisera mig, än då jag sade, 
at jag hört dem af Eders Maj:t. Då trodde jag, at dessa 
skulle gifvas mycket mera influence uppå hans svar; men 
aldrig kunde jag föreställa mig, at han skulle directe härom 
göra sådant buller hos Hennes Maj: t och H. M. häraf göra 
en affaire publique.» — »Det hade du bort kunna föreställa 
dig», sade drotningen, »och i synnerhet hade din ömhet 
och vördnad bort menagera mig; efter du sjelf lärer nog 
erinra dig, at det alltid var du, som började conversatio- 
nerna och aldrig jag.» — »Jag repeterar ännu en gång på 
det heligaste», sade hertigen, »at jag har varit oförsigtig 
och icke brotslig» — han gjorde denna declaration på det 
bevekligaste och undergifhaste sätt; — »huru många gånger 
har jag önskat at kunna reparera mitt brott, huru många 
gånger har jag ej arbetat på fred och lugn inom vår famille». 
Drotningen fant sig rörd, och sade honom: »Jag kan 
aldrig estimera din .conduite, och din ånger hade varit ännu 
berömligare, om den kommit förr än efter två års förlopp. 
Men jag är mor, och jag känner at jag har ett ömt hjerta 



BÖRJAN TILL FEED MELLAN HÖFTEN. 31 

för mina barn, jag förlåter dig som min son, ty du har ej 
uti någon annan qualité gjort mig emot.» 

Hertigen försäkrade drotningen, at hans conduite fram- 
deles skulle snart reparera den framfarna; han sade sig 
vara lycklig och säll, som åter kommit i hennes nåd, at 
de dagar, han uti den förra kölden lefvat, för honom varit 
ohyggelige och bedröfvelige. 

Däruppå skedde reconciliationen, man talade om nytt 
och gammalt, drotningen blef vid ett bätre humeur, och 
hertigen åt middag hos henne ensammen. Drotningen frå- 
gade honom då, hvarföre han så ofta under den förra tiden 
talade med henne om orsakerna til detta tracasserie. »Där- 
före», sade han, »at alla dessa rykten började blifva all- 
männa, och Ser . . . sade mig uppå en assemblée uppå 
beursen, det han ifrån läktaren därstädes hört directe talas 
om dessa ohyggligheter och personernas namn nämnas, 
hvilket var just dagen före den, då jag hade min sista 
conversation med Eders Maj:t.» 

Ändteligen slöts conversationen med många vänskaps- 
betygelser; drotningen å flin sida|berömde sig öfver prins 
Carls hederliga retour, och han öfver drotningens genereusa 
tänkesätt, och huru han räknar de ögnablick för de lyck- 
ligaste af sin lefnad, som han fått återförvissa sig om sin 
mors ömhet och godhet. 

Således är nu en början til fred emellan hofven ändte- 
ligen gjord, som så mången tviflat kunna hända, den så 
mångas interessen sökt afvända, den så många svårigheter 
mött och ännu större möta, men som jag redan haft anled- 
ning tro vara oundvikelig. Man tror at, sedan dessa pre- 
liminairer äro afslutade, så lärer den stora freden äfven 
snart blifva afgjord. Enkedrotningen har efterskrifvit lands- 
höfdingen grefve Gyldenstolpe, som alltid uti dessa nego- 
ciationer varit blandad, hvilken äfven i dag är hitkommen, 
och har börjat med all hemlighet sina arbeten jämte riks- 
rådet Carl Scheffer. Hans M&y.t visar sig, såsom vore 
han alldeles okunnog om alla dessa händelser. De största 
svårigheter bli at uti apparencerne kunna förlika drotnin- 



32 KONUNGENS FÖDKL8EDAG. TYRESJÖ. 

garna, emedan enkedrotningen alldeles förklarat, at hon 
aldrig ämnar göra något steg uti denna sak, och skall hon 
uti detta beslut vara oryggelig. 

Om afton var assemblée: nyheten om reconciliationen 
hänt icke inom hofven at blifva känd, mindre til någon af 
allmänheten transpirera. Sedan var en statsfru-soupé hos 
grefvinnan Meijerfelt, uppå hvilken Gyldenstolpen hade 
många conferencer med Hans Maj:t. 

Den 24 Januari, Hans Maj:ts födelsedag. Hans 
Maj:t hade förut genom öfverkammarherren baron Bidder- 
stolpe tilsagt, at han ej ville hafva någon levée, för at und- 
vika complimenter. Men sedan Hans Maj:t blef klädd, lät 
han öpna dörrarne til levéen, uppå hvilken dock ej mera 
än någre personer voro, de öfrige hade alla uppå tilsägelse 
af hållit sig. Inga andra voro tilstädes än Kongl. Maj:ts 
kammarherrar och någre andre af hofvet, som hafva entréer 
uti dess rum och som därföre voro upkomne at i under- 
dånighet aflägga sina lyckönskningar. Vi voro ej flere än 
10 å 12 personer; ingen af rådet var närvarande, få af de 
högre ämbetsmän. Hans Maj:t åkte sedan til Tyresjö at 
där äta middag hos riksrådet Carl Scheffer, med honom 
åkte öfverstallmästaren grefve Lewenhaupt, grefve Brahe 
och grefve Ekeblad. Riksrådet Scheffer hade äfven budit 
gref Axel Fersen med sin grefvinna, gref Bielke, sin bror 
riksrådet Ulric och sin svägerska, hofcancelleren Fredric 
Sparre, gref Gyldenstolpe och generalen Zöge. , 

Man har anledning at tro, det gårdagsnegociationerna 
därsammastädes continuerades. Hans Maj: t återkom dock 
til operan kl. inemot 7. Operan Orphée gafs, som redan 
hela vintern blifvit gifven, och Hans Maj:t väntade sig af 
operadirectionen något mera galanterie. Köld och fult 
väder hade äfven afhållit alla ifrån at bevista detta spec- 
tacle, Hans Maj:t fant logerne tomma, parterren äfven så 
tom och en illa upförd opera. Uti premiéres loges voro 
icke 10 personer. 



HERTIG CAJtLS SUPÉ. BAROH BA.RNEKOY. 33 

Om afton gaf hertig. Carl en stor soupé åt Deras Maj:ter 
och hade äfven budit prinsessan Albertina. Det öfriga af 
•dess bjudning var ganska besynnerligt. Han hade emot 
all vane uteslutit åtskillige af hofven, han undskylde sig 
därmed, at han visat Hans Maj: t sin bjudningslista, at Hans 
Maj: t sjelf gjort alla ändringarna. Hans Maj: t åter frågade 
ofter, hvem som var på denna soupé, som hade han därom 
varit okunnog. Alla voro vid ett gladt humeur och tycktes 
all enighet och alt lugn råda. Drotningen hade en magni- 
fique klädning och var nöjd med denna sin sälla lott. Til 
soupén hade hertigen låtit illuminera hela sin desert med 
•emblemer, analogua til Hans Maj:ts födelsedag. Baron 
Barnekov hade gifvit ritningarna, och ehuru de voro at 
skilda ifrån all god smak, ifrån all tekning och målning, 
ehuru ingen af dessa emblemer visade det de skulle före- 
ställa, ehuru hela illuminationen misslyckades, så talade 
alla om detta Nilrembergarearbete, som hade det varit ett 
underverk. Alla de vackra damerna, som så mycket i alla 
saker decidera, ropade med hög röst: »det är charmant, 
det är incomparabelt». De satte sig til bords; men huru 
ändrades icke hela deras språk, då röken slog dem i ögonen, 
då värman började smälta deras pomador och artificiella 
granlåt, då eldslågan gjorde deras hy blek och gul, ehuru 
mycket rödt de haft försigtighet nog at ny tja; de ropade 
med en röst: »det är faseligt, det är dödande, Gud gifve 
granlåten ville slockna. Barnekov är en fantast med alla 
sina inventioner.» 

Under denna soupé kunde icke någon fredsnegociation 
märkas. Riksrådet Carl Scheffer var qvar på Tyresjö och 
Gyldenstolpe souperade hos enkedrotningen. Hertigen gjorde 
Hans Maj: t mycket sin cour, tycktes något mera främ- 
mande med drotningen, som utom sin enskilda fägnad öfver 
sin magnifiqua klädning icke tycktes deltaga i fägnebety- 
gelserna. 

Om morgonen skickade enkedrotningen riksrådetBibbing 
at complimentera Hans Maj:t uppå sin födelsedag. Hans 
Maj: t sände sin öfverkammarherre baron Bidderstolpe, såsom 

Ehrensvärd, Anteckningar, II. 3 



34 SECONCILIATIONE1T MED ÄNKEDROTTNINGEN. 

den förnämste af sitt hof, at svara uppå complimenten r 
emedan riksmarskalken är opasslig och föregifver sig icke 
kunna resa utur sitt hus. Hans Maj: t sände äfven kammar- 
herren grefve Stenbock at fråga, huru enkedrotningen mådde; 
detta kunde icke Ridderstolpen göra. Alla dessa höflig- 
hetsdistinctioner tyckas alla förebåda efter hofthermometern 
någon ändring från köld til värma. 

Hertig Fredric återkom ifrån sitt Tullgarn at felicitera 
Hans Maj: t. Han var äfven uppå hertig Carls soupé, men 
sade sig vilja i morgon til sig återresa. Landet har för 
honom mycket lockande. 

De meste af de förnämare damerna, hvilka af hertig 
Carl blifvit til dess soupé bortglömde, formerade en choru» 
at ropa emot ohöfligheter. De säga: »det ena ögnablicket 
säges at naissancen endast gör en admissible i hofsocieteten, 
och det andra upsökes en fru Jennings, köpmanshustru 
ifrån Geneve, en fru Stierncrona, köpmansdotter ifrån 
Petersburg, och lilla fru Cederström, en bondfröken och 
dotter til den ridicule landshöfdingen Voltemat och den 
så kallade sqvallergudinnan.» 

Den 25 Januari, Tisdag. Kom gref Carl Scheffer 
til staden. Allmänheten säger alltid vid hans ankomst: »nu 
kommer åskan»; så van är man at med honom vänta e vene- 
men ter; men någon motgång har gjort honom försigtigare 
och missnöjdare at med de allmänna ärenderna sig befatta. 
Men hans naturliga ostadighet lärer snart taga sitt välde 
öfver reflexionen, och väntar man sig snart återse honom 
på theatern. Han arbetar med all ifver jämte gref Gylden- 
stolpe, at reconciliationen med enkedrotningen skall för 
sig gå. Hennes vilkor äro för hårda, egenkärleken för stor, 
och den vinst, som af alt detta kunde härflyta, icke svarande 
emot de sacrificer som skulle göras. Således lära negocia- 
tionerna ännu något dragas på tiden. Emedlertid har riks* 
rådet Carl Scheffer hunnit at någorlunda reconciliera sin 
bror riksrådet Ulric med henne. Under enkedrotningens 



C. SCHZTFEB. KEONPRINSKN. BARON VON KELLER. 35 

opasslighet continuerar Hans Maj: t at dageligen skicka sin 
tjenstgörande kammarherre at underrätta sig om hennes 
hälsa, prinsessan Albertina bjudes ständigt til soupéer med 
Hans Maj: t, hon som på tvänne år så mycket ifrån de 
öfrige af sina syskon varit afskild. 

Nu börjar kronprinsen at afvänjas ifrån sin amma, 
man har målat hennes bröst svarta och ohyggliga, öfver- 
strukit vårtan med berberis och andra sura safter, at af- 
skräcka honom ifrån at dia. Detta försök har lyckats; med 
tårar i ögonen och sorgen i hjertat har han öfvergifvit sin 
ammas bröst. Detta är den första motgång som i barnåren 
händer, som leder til tvång och til omtankan at sjelf för- 
skaffa sin föda. Detta är för den tänkande philosophen 
en märkelig tidepunct uti menniskans lefnad; med denna 
ändras hela tänkesättet, hela lefhadssättet; reflexionerna 
hos barnet börja developpera sig, man tror sig kunna börja 
at utforska, hvad frö til caractere naturen hos detta nedlagt. 
Men denna philosophiska digression är här för vidlöftig. 
Alla hofdamerna beklagade amman, som skulle bära svarta 
bröst i så många dagar, och afskräcka ifrån det, hvarmed 
de så mycket vilja behaga. »Gud bevare mitt skinn», sade 
den unga hofmästarinnan, »men intet vill jag skrämma 
någon.» Naturen torde hämnas öfvermod och henne hända, 
hvad med en ålderstigen fru i Paris skedde, som i sin 
ungdom mycket intagit Yoltaire genom sin vackra gorge. 
Under Voltaires sista vistande i Paris såg han samma fru 
och hon gjorde sig möda at för honom skryta med det 
samma som i dess ungdom. Gubben kastade sina ögon 
ditåt, hon log och sade: »quoi, mon cher ami, vous rappelez- 
vous encore de ces deux petits coquins-lå?» — »Oui, ma- 
dame, mais ils sont devenus de grands pendards.» 

Preussiske ministern baron von Keller ankommer och 
har tagit sig några rum hos en fransysk kock, til dess han 
skulle hinna skaffa sig en bätre våning. Man finner detta 
något besynnerligt; men de preussiske ministrarne lefva 
såsom deras herre betalar dem, de hafva däruti rätt, och 
har 40 års erfarenhet under denne konungens regering 



36 ETIKETT8FBÅG0B. BADET OCH PBIN8AK. 

hunnit öfvertyga dem, at regenter sällan erkänna de många 
utgifter deras ministrar vid främmande hof i deras tjenst 
göra. Slutsatsen blifver alltid denna: hvarföre har han 
lefvat större, än jag velat betala honom; är jag skyldig 
at betala hans slöseri? Ministrarnes ålderdom blir bedröflig, 
eller deras familler ruinerade. 

Hans Maj:t befalte mig at uptekna alla de etiquetter, 
som år 1778 blifvit i akt tagne vid prinsarnes af Braunschweig 
och Bevern vistande vid Kongl. Maj:ts hof i Skåne, både 
at låta införa i den hofjournal, som öfverkammarherren 
skall hålla, som ock til observerande vid prinsens af Holstein 
hitkomst, då fråga om sådana säkerligen lärer yppa sig. 
Jag sammanskref detta, såsom mitt minne kunde medgifva. 
Hans Maj: t gjorde därvid de egenhändiga ändringar, som 
jämte originalet härjämte biläggas. Man har mycket skäl at 
längta se, huru prinsens af Holstein förhållande emot riksens 
råd lärer blifva. Gifver han dem företrädet, så har rådet 
åter vunnit en bataille för den ideala representationen, då 
de så många i den verkeliga dageligen förlora. Men detta 
torde blifva ett reconciliationsämne, deras högmod så mycket 
af detta smickrande företräde intagas, at de glömma alt 
detta framfarna, och gerna bereda sig för sina landsmäns 
ögon mindre aktningsvärda scener, endast de uti de all- 
männa papperen, uti depecher, uti avisor och kanske hos 
någon anecdoteskrifvare finna anteknadt, at ett riksråd 
Bielke och Ealkengréen tagit rangen utaf segervinnaren 
vid Orefeld, Petersdorf och Mtinden, och en Bunge och 
Hermansson af en prins af Holstein, deras konungs cousin. 

Den 28 Januari. Då grefve Gyldenstolpe gjorde 
sin upvaktning hos enkedrotningen, berättade han, det han 
uti en conversation med Hans Maj:t funnit, det Hans Maj: t 
varit mycket förundrad öfver ryktet om reconciliationen 
emellan enkedrotningen och hertig Carl och sagt: »Quelle 
est la grande nouvelle dont la cour de Erédéricshof 
parle tant, et que la cour de Stockholm ignore?», at han 



ENKEDROTTNINGEN OCH GREFVE GYLDEN3TOLPE. 37 

då sagt, at han hoppades at detta vore preliminairerna til 
en större reconciliation och at han hoppades lefva den sälla 
dagen, då han (Gyldenstolpe) feck se Hans Maj: t lefva i 
förtroende med sin moder; at Hans Maj: t då svarat, at 
denna sak komme mycket an på enkedrotningen sjelf, och 
at han vore interesserad känna hennes tänkesätt. Gylden- 
stolpe tog med glädje detta tilialle i akt at lemna enk^ 
drotningen denna ouverturen, såsom ett prof af hans til- 
gifvenhet för henne och öfriga kongl. personerna. 

Drotningen tackade Gyldenstolpe, men sade honom, 
at kallsinnigheten å ömse sidor bliivit så stor, at den nästan 
beredt dem bägge ett gemensamt lugn; at hon under hela 
sin lefnad varit blandad i så mycket buller, at hon nu, på 
brädden af sin graf, noga borde besinna sig, innan hon 
ginge ur sina fördelar, det är sin tranquilité, för at blanda 
sig med explicationer, hvilka kunde bereda nya oroligheter; 
at hon dock kunde säga honom, som en vän, at en för- 
stäld fred vore inom en famille värre än en uppenbar 
köld, at hon därföre ville hafva alt eller intet, at hon 
älskade sin son, men at konungen offenderat henne; och 
at han, såsom konung, borde göra henne en reparation, så 
vore hon färdig, såsom moder, at göra sin son all möjlig 
reparation; men at hon exigerade, såsom en oundgänglig 
condition, at inga nya scener skulle göras, några particuliera 
personer, hvaribland hon nämde grefvinnan Bibbing, blan- 
das uti denna sak, eller exigeras til at blifva sacrificer; 
at hon äfven besinnat sig uti sina tänkesätt emot drotningen, 
at drotningen mycket felat emot henne, men at hon utaf 
henne icke ville exigera någon annan reparation än 'fred 
ooh lugn; at hon ej gör någon räkning uppå mera eller 
bryr sig om at vänta mera; men at då hon vore förlikad 
med sin son, vore det för henne odrägligt at lefva i köld 
med sin sonhustru, och at denna köld skulle för endera 
alltid vara högst smärtande; at man af henne ej nu kunde 
begära flera avancer än dessa, då bägge Deras Maj:ter lära 
i hog komma hennes tilbud at vara fadder och bära kron- 
prinsen til dopet eller ock at få vid denna döpelseact 



38 SAMTAL MELLAN EN KEDBOTTN INGEN OCH OYLDKN8TOLPI. 

assistera; at Deras Maj:ter. ej borde glömma den act af 
den 1 Maj 1778, som hon underskrifvit, hvilket alt hon 
trodde vara steg til en fullkomlig förlikning. Hon tilsade, 
at hennes confesseur ofta i detta ämne med henne conver- 
serat, och både på religionens och hennes gloires och in- 
teresses vägnar sökt öfvertala henne til några demarcher 
til lugnets återvinnande, om hvilka hon icke med honom 
varit ense; at hon alltid försäkrat, at så kärt det henne 
är at vinna lugn inom sin famille och återställa det för- 
lorade förtroendet och vänskapen, äfven$å humiliant tror 
hon det för sig vara at göra något enda steg som kunde 
stöta hennes ambition; at doctor Wingård gjort henne de 
vackraste förmaningar, men at hon litar på det, at hon i 
dödsstunden kan hafva ett godt samvete och med all köld 
vända ryggen til alla sina ovänner, om ej en upriktig och 
hedrande fred förut för sig gått. 

Gyldenstolpe hade då sagt henne, at han hade en 
lycklig aning at snart se slut på alt detta, och då Deras 
Maj: t er på ömse sidor önskade fred, så vore vilkoren mindre 
svåra at finna. 

»Gud vet at jag vill ha fred,» sade hon, »men jag vill 
hafva en hederlig fred; jag har flera i min famille, som 
noga ge aktning på min conduite och jag vill ej skämma 
ut mig i deras ögon. Vilkoren äro snart gjorda, min kära 
Gyldenstolpe; en moder blir snart förlikad med sina barn; 
naturen har för mycket välde på våra hjertan, för at detta 
skulle kunna hindras. Vill Hans Maj: t freden med de 
conditioner jag nu yppat, nog hittar han på utvägar. Jag 
känner hans caractere och jag har ej glömt all den ömhet 
han förr visat mig; den kan snart åter up väckas. Men det 
är angeläget, at han intet glömmer, at det är mera som 
drotning jag blifvit oflenderad än som moder. Kan ioke 
detta vinnas, t) enar freden til intet, och vår nu varande 
ställning är mycket lyckligare, och hvarföre skola vi börja 
at öfvergifva vårt gemensamma lugn, för at gifva oss ut i 
stormar.» 



GREFVINNAN WRSDK8PARRE, F. TÖRNFLYCHT. 39 

Sedan blef conversationen mera generelle, och lärer 
grefve Gyldenstolpe å ömse sidor med all redlighet hafva 
upfylt sina commissioner. 

Den 29 Januari. Anlägges sorgen på sex veckor 
vid hofvet efter enkeprinsessan af Preussen, prinsessan 
Lovisa Amalia af Braunschweig. Hans Maj: t hade garnerat 
sin kappa och jacka uti alla fållar med krusflor. Man var 
ganska förundrad at se prins Carls upförande efter sin 
reconciliation med enkedrotningen. Åtta dagar voro för- 
ledne, sedan den samma skedde, och han har sedan den 
tiden ingen gång hos henne gjort sin upvaktning. Man 
trodde at han ej ville, at allmänheten skulle tro at en sådan 
förlikning skett. Vid Hans Maj:ts hof sades at den samma 
•endast varit en explication, men ej af mera betydenhet; 
at Hans Maj:t fullkomligen var okunnig om alt hvad som 
förelupit, men at endast Hans Maj: t trodde, at hertigen 
under sin upvaktning hos enkedrotningen i generella termer 
talat om denna bedröfliga köld; andre trodde sig för väl 
underrättade om alt, för at tvifla uppå felande kunskaper 
om alt detta å någondera sidan; at publiquen endast är 
•den, som skall sättas i tvifvelaktighet om hvad som är och 
hvad som icke är; och at tilfället ännu icke är för handen, 
•då alla dessa negociationer med mera lycklig utsigt kunna 
nå sitt slut. 

Framledne öfverståthållaren gref Axel WredeSparres 
♦enkegrefvinna Augusta Törnflycht dog i dag. Hon var 
•den sista af den rika Törnflychtska slägten, hvilken så 
hastigt blifvit illustrerad, med de yppersta familler allierad, 
sina egodelar uti dem kringspridt och så hastigt utslocknat. 
Grefvinnan WredeSparre var mor til den vackra grefvinnan 
Meijerfelt, svärmor til hofcancelleren baron Sparre. Hennes 
qvarlåtenskap delas emellan behöfvande magar. Hon dog 
med en philosophisk sinnesstyrka, talte med all köld om 
sin begrafning, gjorde de mesta anstalter därtil. Hon har 
i sin tid passerat för ett af de artigaste fruntimmer, som 
lefvat i stora verlden, och med henne slocknar ut en af 



40 EN 8JÖAFFÄR. KAXMAKKON8IIJ. 

de få, som kunde vitna om den gamla tidens upfostran,. 
seder, artighet och den ratta belefvenhet, som den tiden 
caracteriserade både hoffolket och dem, som til andre säli- 
skaper admitterades. 

BrefVen ifrån Holland medföra den besynnerliga tid- 
ning, at hollänske amiralen grefve Bylandt, hvilken commen- 
derat trenne krigsskepp, som köpmansflottan escortera skulle 
både til franska hamnar och til Medelhafvet, träffat engelska 
flottan i sjön, blifvit fordrad at låta visitera sig, nekat, 
skjutit uppå dem, som visiten velat förrätta, blifvit cano- 
nerad af engelska skeppens hela lag, då strukit sin flagg 
och gifvit sig jämte hela convoyen. Man tror med skäl 
at hollänska kölden och det mercantila interesset tål denna 
skymf, at skeppen bli qvarlemnade, tils några negociationer 
kunna frigifva dem; at Holland för mycket vinner på sin 
nu varande handel, för at ingå i något krig och svara uppå. 
sådana fiendtligheter ; at den hollänske amiralen äfven torde 
genom ståthållaren hafva hemliga ordres at låta taga sig, 
och det i anseende til Englands influence uti alla affairer. 
Jag önskar för min person, at utgången ej ännu må blifva 
annan än denna, och at dessa händelser ej må påskynda 
min hänresa, som för min enskilda hushållning af mig* 
upskjutes. 

Hans Maj: t sammankallade i dag en extra ordinarie 
conseil bestående af riksråden Ulric Scheffer och Hermansson 
samt statssecreteraren Liljencrantz. Landshöfdingen i Stock- 
holms län gref Gyllenborg var äfven tilkallad. Saken 
som företogs var af mycken vigt. Hans Maj: t hade fått 
underrättelser, at både herrskaper och allmoge uti alla 
landsorter högeligen voro upbragte öfver det project, som 
Cammarcollegium låtit med Hans Maj:ts samtycke utfärda 
om kronotiondesättningens förändring ikring hela riket, hvil- 
ken operation mera missnöjen än reel nytta för kronan 
skulle medföra. Hermansson, som så mycket talat för sitt 
collegii beslut, var nu den förste at ändra principer, och 
dödssvetten syntes redan på hans ansigte, så rädd var han. 
Liljencrantz hade af mycket klokt och uplyst folk blifvit 



HEÄMANS80N. LILJENCRANTZ. 41 

förvissad om det allmänna missnöjet och dess verkningar 
vid alla författningar; han arbetade med all ifver emot 
cammarcollegium. Det har endast hitintils brustit uplysning 
om Sveriges invärtes tilstånd och stadga hos Liljencrantz; 
ty god vilja, nit, redlighet, qvicka och lysande planer tryta 
honom icke. Nu sedan han genom skadan blifvit vis, sedan 
han lärt sig nogare känna nationens lynne och ressourcer, 
sedan han börjat rådfråga klokt och uplyst folk, så är Liljen- 
crantz icke mera, hvad han vid sitt inträde förr uppå den 
politiska theatern nödgades vara. Grefve Gyllenborg visade 
Hans Maj: t genom en tydelig calcule, at kronan skulle 
genom tionderäkning förlora, emedan ingen kunde controllera 
den räknandes ärlighet och upgifter om goda och sämre 
år samt den beständiga missväxt, som då skulle föregifvas. 
Han trodde at den skrämsel, allmogen genom räknings- 
förordningen vore satt uti, nu vore tilräckelig at få en 
mera giltig och godvillig tiondesättning, hvarigenom Hans 
Maj.t skulle vinna både til sina inkomster och sitt lugn. 
Det nya projectet vidtogs, Hermansson feck ordres at genast 
utan dröjsmål expediera circulairebref til alla landshöf- 
dingarne och inhibera sin för några månader sedan utgifha 
förordning. Alla, som redligen önska lugn, äro härmed 
af glädje intagne; man önskade dock, at författningar mera 
kunde hinna til mognad, innan de til verkställighet befor- 
dras; allmänheten vandes då icke at med skäl klandra dem, 
genom sitt klander orsaka missnöjen, och genom missnöjen 
bereda deras omändrande, exempel farliga i sin början, 
vådeliga, då de blifva en vane, och olyckliga, då denne 
vane hinner förbyta sig til inbillade skyldigheter. 

Om söndagseftermiddagen skedde uppå hofvet uti Hans 
Maj.ts sängkammare öfverhofstallmästaren grefve Adolph 
Lewenhaupts nyfödde sons döpelseact. Barnet blef af hof- 
mästarinnan grefvinnan Carl Fersen hämtadt med en vagn 
af 6 hästar förespänd och til slottet upfördt. Gref Lewen- 
haupt hade til faddrar budit Deras Maj: ter konungen och 
drotningen, sin bror öfverste-lieutenanten grefve Adam 
Lewenhaupt och kammarfröken hos hertiginnan fröken 



42 GUSTAF LEWENHAUPT8 DOP. 

Lona Ekeblad. öfverhofpredikanten von Troil förrättade 
ceremonien. Uppå bordet, där funten stod, hade man up- 
hämtat ifrån slottscapellet de tvänne stora silfverljus- 
stakar med itända ljus, som uppå altaret därstädes stå. 
Grefvinnan Fersen lemnade barnet at bäras åt Hennes Maj: t 
drotningen. Det döptes och kallades Gustaf. Sedan cere- 
monien var all, lade Hans Maj:t uppå dess bröst ett docu- 
ment såsom faddergåfva, hvilket vid öpnandet befants 
vara en survivance-fullmagt uppå dess faders ämbete, hvilket 
han vid 21 års ålder skulle få tilträda, men förut erhålla 
alla förmåner och inkomster utaf, i fall fadren skulle ifrån 
detta ämbete afgå; honom blef härigenom förvissad en säker 
årlig revenue af mera än 3,000 rdr och andra betydande 
förmåner och stora hofdistinctioner. Man har länge trott, 
at Hans Maj: t ämnat honom en sådan nåd; hvilken äfven 
i andra länder, i synnerhet i Frankriket, vid sådana syslor 
plägar meddelas. Survivancebrefvet, contrasigneradt af hof- 
marskalken baron Manderström, var uti dessa termer stäldt, 
at Hans Maj: t, i anseende til den trohet och nit m. m., 
grefve Adolph Lewenhaupt i dess tjenst för Kongl. Maj:t 
visat, och såsom ett utmärkt prof af Kongl. Maj:ts nåd och 
välvilja, härmedelst vill försäkra dess äldste son Gustaf at 
sin faders innehafvande öfverhofstallmästare-ämbete få vid 
dess afgång tilträda; och ehuru han sjelfva tjenstgöringen 
icke förr än vid 21 års ålder kunde förrätta, skulle dock 
den lön, som på staten bestås, och de förmåner, som syslan 
åtfölja, honom tilfalla. 

Denna magnifiqua present har upväckt en särdeles 
glädje både uti Lewenhauptska och flere af de gamla 
slägterna. Grefve Brahe, hvars grefvinna äfven är haf- 
vande, väntar sig med alt skäl någon motsvarande nåd. 
Andre personer, som med mera kallsinnighet alla sådana 
händelser kunna anse, önska at dessa gamla slägter få bi- 
draga at göra Hans Maj:ts regering så lysande och lycko- 
sam, som han vid alla tilfällen utmärker, hedrar, uphöjer 
och riktar deras familler. Nu nytjade grefve Adolph Lewen- 
haupt til sin sons christningskläder de samma, som sedan 



HERTIG FREDRIK OCH RECONCILIATIONEN. 43 

konung Gustaf den I:s tid alltid uti slägten varit förvarade 
och vid alla dop nytjade: en anecdote förut okänd, och som 
vid någre hundrade Lewenhauptars christning varit obekant. 

Den 30 Januari; Söndag. I går Lördag kom Schröder- 
heim mycket affairo til baron Leijonhielm och sade honom, 
at han hade befallning be honom genast expediera en 
courier til Tullgarn til hertig Fredric, och be honom efter 
inhändigandet af brefvet strax sätta sig uti en släda och 
komma til staden, han kunde säga förut at saken anginge 
någon reconciliation emellan hofven, hvilken hertigen äfven 
skulle bidraga at mediera. Leijonhielm expedierar courieren. 
Hertigen reser hela natten, kommer om söndagsmorgon til 
Stockholm, reser genast til Fredricshof och begär af enke- 
drotningen få veta, hurudan ställningen vore och hvad han 
hade at uträtta; at han äfven blifvit underrättad om prins 
Carls reconciliation. Drotningen berättade honom då hela 
sammanhanget, men sade honom för öfrigt, at hvad recon- 
ciliationen med Hans Maj: t vidkom, så vore denna sak 
henne så ny, at hon ej en gång fästat sina tankar åt ett 
sådant ämne; at hon lemnade hela denna sak åt Hans Maj:t 
sjelf at afgöra; at Hans Maj: t borde icke glömma, at hon 
både som mor och drotning blifvit offenderad; at modren 
kunde förlåta, hvad drotningen icke borde glömma; hvad 
hon endast kunde anmärka vore det, at ingen annan sacrifice 
än deras amour propre å ymse sidor skulle exigeras, emedan 
uti hela denna sak ingen annan än hon och hennes barn 
varit blandade; hon önskade en varaktig fred, hvilken icke 
kunde blifva, om blott hon och Hans Maj: t genom en cere- 
monievisit skulle se hvarannan, hvilket endast skulle 
upväcka ny oro; men hon slutade därmed, at hon lemnade 
alt til Hans Maj:ts eget godtfinnande at föreslå utvägar, 
huru reconciliationen kunde ske och med hvad vilkor; at 
hon vore förvissad, at Hans Maj: t, som äfven så ofta lärer 
tänkt på denna sak som hon, men som är mera mästare 
at decidera om expedienter därtil än hon, och som torde 
vid detta tilfälle hafva lättare at upfinna dem, lärer vidtaga 



44 TOLL. MUNCK8 GULDVÄRJA. 

sådana, som för bägge äro lika convenable och acceptable. 
Hertigen tog farväl af henne och lofvade gifva svar; reste 
til slottet til Hans Maj: t, där han med honom och riksrådet 
Carl Scheffer hade conversation af någre timmar. Då den 
var slutad, satte han sig i sin släda, reste til Tullgarn och 
har hvarken skrifvit eller lemnat ett ord til underrättelse 
om hela sin mediation, sitt ärende och Lwad han uträttat. 

Den 31 Januari, Måndag. Om eftermiddagen hade 
öfyerstelieutenanten och generaladjutanten Toll, som ifrån 
Skåne nyligen upkommit, hos Hans Maj: t begärt audience. 
Han har trott sig vid sin återkomst hos Hans Maj:t för- 
märka mycken kallsinnighet och indifference. Han å sin 
sida, som haft utvägar at fördelaktigt köpa och sälja en 
egendom och därigenom vunnit några contanta penningar, 
tror sig kunna nu med så mycket mera assurance tala om 
sina förr gjorda tjenster, och antingen genom sin medfödda 
ostadighet skaffa sig en honorable retraite eller några vigtiga 
syslor och commissioner. Hans Maj: t tycktes icke hugad 
at gifva honom audience, ville undvika denna explication, 
han känner, hvad Tollen gjort och kan göra. Tollen åter 
lärer vilja bli ansedd såsom en betydande person. Huru 
ofta om dagen får man icke tilfällen beklaga regenters til- 
stånd och glädja sig åt den medelmåtta, uti hvilken ödet 
oss enskilde försatt. 

Den 1 Februari, Tisdag. Hans Maj: t upfyller ett 
vad, han ganska genereust uti Juni månad 1778 med hof- 
stallmästaren Munck gjorde, hvarigenom Hans Maj:t til 
honom skulle förära en guldvärja. Denna värja hade blifvit 
gjord i Paris genom kammarherren Staels försorg och nu 
hit sänd. Värjan var väl arbetad, men ej i den eleganta 
smak, som hos oss. sätter alt värde uppå ett arbete. Då 
Munck feck denna värja, var han med arbetet ganska miss- 
nöjd, och sade vid konungens bord, at han ej kunde bära 
en så ful värja, at baron Stael vid denna commission ej 
gjort sig någon möda, han bad Hans Maj: t nytja denna 



BARON KELLERS AUDIENS. 45 

värja åt någon af de hitförväntade prinsens af Holstein 
cavalierer eller til någon annan, men at han måtte få til- 
stånd at låta göra sig en annan guldvärja efter en mera 
möderne och god smak, han ville be statuairen Sergel ge 
sig en dessein och trodde, at vår guldsmed Zachau skulle 
arbeta mycket elegantare. Hans Maj: t återtog sin värja 
och gaf honom lof at låta förfärdiga sig en annan. 

Den 2 Februari, Onsdag. Kl. 6 om aftonen, något 
innan couren börjades, gaf Hans Maj: t den preussiske 
ministern baron Keller sin första audience. 12 konungens 
laquaier med facklor gingo ikring konungens vagn, uti hvil- 
ken ministern ifrån sitt qvarter upfördes. Ceremoniemästa- 
ren Plommenfelt, som var sjuk, geck utur sin säng, för at 
följa honom til audiencen, på det at denna hans frånvaro 
ej måtte blifva en orsak til någon ny ceremoniemästares 
utnämnande, hvilken lätteligen då kunde få ordres at fram- 
deles göra dess sysla. Audiencen skedde på vanligt sätt 
uti Hans Majis audience rum. Statssecreteraren Waden- 
stierna företrädde hofcancellerens person, emedan baron 
Sparre denna dagen begrafvit sin svärmor grefvinnan Wrede 
Sparre. Baron Keller är ganska ung, af en vacker figur, 
men ganska främmande i sin nya carriere, och har ännu 
bibehållit många af sin nations maner. Vid Hans Maj:ts 
audience var han ganska decontenancerad, men mindre vid 
de öfriga. Han lemnade fram, tillika med sitt creditif, 
notificationsbrefvet öfver prinsessans af Preussen död. Hos 
drotningen svarade statssecreteraren baron Liljencrantz 
ganska väl och utplånade statssecreteraren Helands olycka. 
Hos kronprinsen svarade grefvinnan Rosen, som äfven med 
alla audiencer ökar sin talent at tala en publique. 

Baron Keller var genom sin secreterare icke väl om 
etiquetten underrättad, emedan han bortglömt at innan sin 
audience göra sin visit hos riksrådet Falkenberg, hvilken 
han först följande dagen tillika hos de öfrige af rådet gjorde. 
Detta torde til en del äfven varit ceremoniemästarens fel. 
Han gjorde då äfven inom hofvet sina första visiter, gjorde 



46 BARON ANTON DB OBER8 DÖD. 

dem äfven til alla Hans Maj:ts kammarherrar, hvilket åt- 
skilliga af ministrarna undandragit sig, föregifvandes at den 
gamla etiquetten sådant icke etablerar. Men den tiden 
hade desse kammarherrar öfverstelieutenants rang och nu 
generallieutenants, hvilken senare tilökning i rangen en 
sådan skyldighet af ministern fordrar. Baron Keller väntar 
på enkedrotningens återvunna hälsa, för at hos henne få 
sin audience. Han skall äfven hafva andra bref til henne 
och ordres af konungen i Preussen at munteligen säga 
henne mycket Han har tilskrifvit drotningen, at det för- 
troende han har til baron Keller har gjort, at han gifvit 
honom i commission at munteligen göra drotningen för- 
troende af många saker, som ligga honom om bjertat, om 
hvilka man har svårt at skrifva, emedan de mesta bref 
emellan konglige personer sällan skrifvas för dem, til hvil- 
ka de adresseras. 

Den 3 Februari, Torsdag. Posten från Paris med- 
förde tidningen om kammarherren hos Hennes Maj: t drot- 
ningen och capitainen af lätta dragonerna baron Anton De 
Greers hastiga död. Baron De Geer förtjenar en billig 
saknad, han var en af vår sällsyntaste ungdom, som förenade 
mycken upriktighet med mycken belefvenhet, med lust at 
i sin metier göra sig känd, med hog at instruera sig. Väl 
anskrifven vid hofvet, ansåg han dock hoflefhaden farlig 
och beredande til lätja och okunnoghet, man har aldrig sett 
någon med sådan hog afvänta den stund, då han feck börja 
sina utrikes resor. Uti sina föräldrars hus var han icke 
mest älskad: en ny obligation för honom at göra sig älskad 
annorstädes. Han var det äfven af alla, och om det är en 
satisfaction at efter sin död vara sörjd, så eger han äfven 
denna. Man tror, at någon sorg öfver en rupture i dess 
amour med grefvinnan Löwenhielm hemligen tärt honom, 
men säkrare är at han vårdslösat en svag complexion, illa 
blifvit ifrån krämpor af oförfarne läkare curerad, och tör- 
hända at något slösande med lifskrafterna under en blidare 
himmel och bland ett gladt och lyckligt folk bidragit at 



KAMMARHERREN BARON XOUIS DE GEER. 47 

sluta dess dagar i förtid. Hans Maj:t, som för baron De 
Geer hade mycken nåd och säkert ämnat göra dess lycka, 
sörjde öfver dess död, reste genast til dess mor, hofmar- 
skalkinnan, som redan om detta dödsfall var prevenerad, 
sökte trösta henne och med sin närvaro något förskingra 
denna bedröfveliga hogkomst. Fru De Geer hade äfven 
sedan sin sons utresa reparerat de fel hon emot honom 
under dess härvaro kunnat ega, och ingen lärer kunna be- 
klaga sig öfver en mor, som under 18 månaders frånvaro 
til sin son låter remittera öfver 7,000 rdr. 

Den 4 Februari,, Fredag. Enkedrotningens opass- 
lighet ökas. hosta, blodspottning och feber tyckas matta 
henne. Hertig Carl, som på 14 dagar icke sett henne, 
ehuru reconciliationen var gjord, reste dit på en fjerdedels 
timme, och blef af henne med all vänlighet emottagen. Hon 
började at säga honom: »mon cher fils, il y a un demi 
siécle, depuis que je vous ai vu.» Sedan föll conversa- 
tionen uppå hennes krämpor, hertigen talade sedan om 
indifferenta saker, månge personer voro vid deras korta 
sammanvaro närvarande, och han reste strax därifrån til 
frimurarelogen. 

Den 5 Februari, Lördag. Hans Maj:t reste åter och 
benådade fru De Geer med sitt besök^han hade då låtit hof- 
marskalken baron Manderström upsätta en kammarherre- 
fullmagt för dess yngste son^ fändriken vid gardiet baron 
Louis De Geer efter dess aflidne broder baron Anton, hvil- 
ken fullmagt Hans Maj: t var sinnad at lemna henne; men 
som mycket folk voro närvarande och Hans Maj:t velat 
ensammen gifva henne detta prof af sin nåd, reste han bort, 
utan at kunna upfylla denna sin föresats, men lemnade 
den om afton til grefve Gyldenstolpe, såsom måg hos fru 
De Geer, at å Hans Maj:ts vägnar framgifva. Gylden- 
stolpe feck äfven härigenom ett gladt tilfälle at hos en rik 
svärmoder blifva välkommen. Gumman var rörd öfver 
denna Hans Maj:ts nåd, sände sin äldste son kammarherren 



48 BARON CHARLES DE GEER. 

baron Carl De Geer at å sina vägnar aflägga hos Hans 
Maj: t hennes underdåniga erkänsla. 

Baron Carl De Geer, riksrådet Höpkens måg, hitintils 
illa anskrifven vid hofvet genom de tänkesätt, han vid sist- 
ledne riksdag lät märka och gaf så många prof utaf, feck 
nytja denna commission både til sin mors och sin egen 
satisfaction. Den, som är herre til Leufsta bruk och til 
2 tunnor gulds revenue, kan vänta sig en favorable accueil 
och snart se förra missnöjen försvinna. Sedan Carl De 
Geer hade aflagt sin mors compliment, tog han sig tilfälle 
at säga, det han ej vore okunnog om den onåd och det 
missnöje, Hans Maj: t egt för honom, h vilket lärer datera 
sig sedan sista riksdag; at han hade trott at Hans Maj: t 
ej bort onådigt anse at han ny tjat den friheten at tala för 
sina rättigheter, som Hans Maj: t alltid håller så heliga för 
alla sine undersåtare; at om han stundom nödgats motsäga 
unge och okunnoge personer, som med mycken lätthet 
handterade de allmänna ärender, lärer Hans Maj:t nog- 
samt finna, at den som eger dess egendomar bör snarare 
ega ett nationelt interesse, än mången, som ej eger andra 
onera än sin gallaklädning, at detta nationela interesset är 
Hans Maj:ts eget, at han därföre försäkrade, at alla hans 
demarcher varit syftande til det allmänna bästa; at i den 
väg han egt tilfälle visa sin undergifvenhet och vördnad 
för Hans Maj.ts person, så kunde han täfla med de fleste 
Hans Maj:ts undersåtare; om ovänner annorlunda hans up- 
förande uttydt, anhölt han underdånigst, at Hans Maj: t ville 
anse dessa af honom respecterade tänkesätt för hans sanna, 
uprigtiga och tilgifna tankar. Hans Maj: t svarade honom: 
»Min käre baron De Geer; ni kan intet dissimulera Er den 
köld oss emellan varit, och jag måste säga Er, at riksdags- 
affairerna en partie därtil bidragit. Jag vet ingen orsak, 
h vårföre Ni alltid opponerade Er emot alla hofvets steg; 
jag tror at jag för min person vid alla tilfällen visat Er 
och Er famille all godhet. Om det varit emot min mor 
Ni haft denna conduite, som maltraiterade Er ofta under 
den tiden Ni var hennes kammarherre, hade man mindre 



FÖRKLARING MKLLAN KONUNGEN OCH CARL DE GEER. 49 

aindrat däröfver, men jag tror mig hafva förtjent helt andra 
tankesätt. Jag medger Edra rättigheter at i bevillnings- 
frågor, i bancoaffairer få säga Er mening, men det såg ut 
som ville Ni uphäfva Eder til en slags chef de parti, och 
hvartil är det tj enligt under detta regeringssätt? Ni blef 
under riksdagen vald til revisor öfver banquen, jag hoppas 
at ni då får se, at jag icke hushållat illa med denna in- 
rättning, eller fört dess medel ifrån sina rätta ändamål. 
Då en man af Edra egodelar och med Er talent vill föra 
en esprit de fronde, så kan han få medhållare; men spelar 
en olika brillant role, om han sin öfverhet, som vill honom 
väl, är tilgifven.» De Geer försäkrade ännu ytterligare, at 
•den nåd, Hans Maj:t visat honom och hela hans slägt, vore 
för mycket graverad i hans sinne, för at han kunde ega den 
straffbara otacksamhet at icke erkänna den; at Hans Maj: t 
kunde däraf räkna säkra och osvikeliga prof, då han be- 
hagade dem i verket försöka. — Hans Maj:t gaf honom 
sin hand at kyssa och sade : »min baron, alt det framfarna är 
glömdt, jag litar på Edra- löften, och jag skall äfven visa 
Er prof på min nåd och min åtanke.» De skildes åt, och 
om afton uppå assembléen sade Hans Maj:t til grefve Gylden- 
-stolpe, at han egt en ganska satisfaisante explication med 
Carl De Geer, at det framfarna är glömdt, och at Hans 
Maj: t är ganska nöjd med honom. 

Man tror at baron De Geer på detta sätt är förd til 
hofvet, hvilket vore för hofvet en reel vinst, både i an- 
seende til den influence ett så rikt hus uti ett fattigt land 
kan ega, som ock at han kan lefva med all den aisance 
och prakt som önskas, och gifva någon relief åt societeten, 
som tyckes behöfva den samma, i fall han uti sitt hus vill 
lefva, såsom hans revenuer det kunna tillåta. 

Den 7 Februari, Måndag. Sedan Hans Maj:t sjelf 
i det mesta reglerat den etiquette, som vid prinsens af 
Holstein ankomst kommer at i akt tagas, har Hans Maj: t 
utnämt capitainen och dess flygeladjutant J. F. Aminoff 
at resa til Helsingborg at emottaga denne prins. Aminoff 

Ehrensvärd, Anteckningar, II. 4 



50 MIDDAG Pl HAGA. MASKERAD. AMIRAL ZOOl. 

hade äfven blivit nytjad til samma commission emot prins 
Ferdinand. Prinsen af Holstein hade tilskrifvit Hans Maj: t 
ifrån Köpenhamn och gifvit til känna, at han ofördröjeligen 
ämnade företaga sin resa. 

Den 8 Februari, fettisdag. Efter en vanlig usage, 
Hans Maj: t inrättat sedan sitt tilträde til regeringen, reste 
han alltid öfver denna dagen til middagsmåltid på Ulricsdal 
eller Haga, då efter soupén var en stor masquerade uti 
operasalen. I dag åt Hans Maj: t middag på Haga. Ma- 
squeraden var mera talrik än rolig, mera bullersam än artig. 
Som den gafs gratis för at tildraga folk, blef ändamålet 
vunnet, ty mera trängsel kunde icke gifvas och mindre 
urval af masquer. Man såg öfver 30 bönder och 100 bond- 
pigor, hvilka alla efforcerade sig at väl spela sina roleiv 
men denna deras hog var obehagelig för alla andre 
masquer, som ega all god tanke om Sveriges allmoge annor- 
städes än på en masqueradebal. Hans Maj: t gal' på ett 
ganska nådigt sätt en vacker present til generalen Zöge 
utaf sitt portrait uti en ring, med stora juveler carmiserad. 
Grefvinnan Löwenhielm presenterade honom några dragéer 
utur en korg, hvilken hon såsom bohemienne och konungens 
moitié bar. Då Zögen tog emot dessa strutar, fant han 
en något stor, han öpnade den, fant denna ring jämte en 
gulddosa ifrån kronprinsen, medföljd af en fransysk vers r 
som grefve Oxenstierna skrifvit. Zögens glädje kan ej. 
beskrifvas, och ännu mindre hans complimenter. Han hade 
dagen förut gifvit Hans Maj:t några koppar af berlinei^ 
porcellaine, hvarmed han mycket skryter, hvilka dels voro 
med Hans Maj:ts egen medaillon, dels med konungens i 
Preussen och prinsens af Preussen; kronprinsen hade fått 
några dylika analogue til Vasaätten; äfven drotningen, som 
äfven gaf honom en vacker gulddosa, nyligen kommen ifrån 
Paris. De, som tro sig känna händelser vid hof, tro sig 
af alt detta vänta, det Zögen uti reellare ansökningar om 
sin utkomst och andra förmåners vinnande icke så väl 
lärer lyckas. 



BARON KELLER. KAPTEN AMINOFF. 51 

Om Tisdags förmiddagen hade äfven preussiske ministern 
baron Keller sin första audience hos enkedrotningen och 
prinsessan Albertina på Fredricshof. Drotningens sjukdom 
gjorde, at hon liggande uti sin säng emottog honom; vid 
sängen stod en tabouret, som hofmästarinnan grefvinnan 
Bielke occuperade; närvarande voro äfven uti samma rum 
hennes statsfru och hoffröknar, öfverhofstallmästare och 
öfverkammarherre. Vid hennes hof i akt tages den gamla 
etiquetten, at hofmarskalken med hofstaten både emottager 
ministern och anmäler honom til audiencens ernående, 
hvilket hos Hans Maj: t så blifvit ändradt, at öfverkammar- 
herren gör det senare. Han hade rätt väl gjort sin compli- 
ment, drotningen sjelf svarat, men han med henne icke 
vidare egt någon particuliere conference. 

CapitainenAminoff reste at emottaga prinsen af Holstein, 
han hade ordres at complimentera honom uppå Helsing- 
borgs brygga. Man tviflar at Aminoff kan hinna så tidigt 
dit, de sista brefven ifrån Dannemark medföra den be- 
rättelsen, at han den 10 Februari tänker anträda sin resa 
til Sverige, complimenten lärer härigenom bli spard, hvilket 
Aminoffs vänner önska; de påstå at han med all svårighet 
skall kunna på något annat språk än svenskan exprimera 
sig, hvilket dock så ofta under en sådan resa af honom 
torde fordras. Hans Maj: t nedsände äfven emot denne 
prins sitt kök, källare och livrée. Baron Duben hade härom 
fått ordres at besörja; en hofmästare, taffeltäckare, 6 st. 
laquaier, kockar och mindre betjening voro följaktige. Hof- 
stallmästaren Munck feck ordres at hålla ett spann hästar til 
hans tjenst vid dess ankomst til Stockholm, och gifva honom 
til nytjande en Hans Maj:ts vagn, som nyligen af baron 
Em. de Oeer, då han ifrån sin holländska mission hemkom, 
blifvit upköpt. 

Hans hus är nästan färdigt och med all skyndsamhet 
ineubleradt. Hans Maj:ts tanke hade varit at vid dess an- 
komst til Stockholm ceremoniemästaren skulle vara honom 
följaktig och i alla hus presentera honom. Missnöjet emot 
Plommenfelts person gjorde, at en annan skulle utses. Hans 



52 KAMMARHERRE BERGEN8CHÖLD. EXPEDITIONSBIKTER YREDENHEIM. 

Majits första val föll uppå kammarherren Bergenschöld, h vil- 
ken många besynnerliga öden, lyckans omväxlingar, hof- 
gunst och missnöjen försökt. Gref Oxenstierna feck ordres 
at proponera honom detta, men med den condition at han 
skulle aflägga sin kammarherre-caractere och bli ceremonie- 
mästare, tilläggandes, at Hans Maj: t hade deciderat at en 
ceremoniemästare hade rang och anseende framföre en 
kammarherre utan nyckel. Bergenschöld bad gref Oxen- 
stierna i underdånighet tacka Hans Maj: t för dess nådiga 
ihogkomst och tillägga, at ehuru smickrande den commission 
kunde vara at få följa prinsen af Holstein, så nödgades 
han undanbedja sig denna nåd, om den vore förknippad 
med den nödvändiga condition, at han skulle bortlägga 
kammarherrevärdigheten för at emottaga ceremoniemästare- 
caracteren; at Hans Maj:t för mycket sjelf gifvit relief åt 
kammarherresyslan, för at någon i hela publiquen kunde 
tro, at han ej gjort ett misstag, som ifrån en illustrerad 
kammarherresysla gått til ett nedsatt ceremoniemästare-' 
ämbete; at han med för mycken erkänsla ihogkom de lyck- 
liga dagarne af sin lefnad, då han feck genom Hans Maj:ts 
egen nåd denne kammarherresysla, för at vilja förlora den 
samma; at han äfven af medlidande för Plommenfelt ej 
skulle bli en orsak til dess vidare olycka. Oxenstierna 
framförde dessa Bergenschölds skäl, och Hans Maj:t deci- 
derade sig genast för förste expeditionssecreteraren vid 
utrikes expeditionen Fredenheim, hvilken icke lärer undan- 
draga sig emottaga hvarken caracteren eller besväret. Hans 
Maj: t anbefalte äfven öfverhof jägmästaren baron Axel Oxen- 
stierna at skaffa sig en björnjagt at roa prinsen med, såsom 
ett för honom sällsynt nöje. Oxenstierna hade den förtret 
at första gången, då hans ämbetes åtgärd äskas, icke kunna 
vara til tjenst; de grufv eligaste snöfall hafva gjort denna 
jagt ännu svårare, än den annars kunde blifva. Oxen- 
stiernas insigt torde sättas på ett hårdt prof. Då hans 
gamle företrädare gref Carl Fersen talar om björnjagterna 
i kung Fredric I:s tid, så tycker efterträdaren, at detta 
äro sagor, som jägare icke tryta; ett räfskall är alt hvad 



HOFJAGMÄSTAREN OXENSTIERNA. CA EL DE GEER. HOFDISTINKTIONER. 53 

under hans ämbetstid gjort den samma lysande. Baron 
Oxenstierna blef befald på soupéer, til hvilka han sällan 
nu på en tid blifvit admitterad; denna distinction up väckte 
all hans ambition, och om björnar kunna fångas eller finnas, 
så lära de åtminstone bli eftersökta. 

Den 11 Februari, Fredag, medförde posten, at 
prinsen af Holstein ändrat sin reseplan, och tänker icke 
fortsätta resan til Petersburg, men efter några veckors 
vistande i Sverige åter resa til Hamburg. Man tror at 
de resor, kejsarinnan til sina södra provincier tänker före- 
taga, hindrat honom at fortfölja sin första plan. 

Om afton var soupé uti Hans Maj.ts inre cabinet, och 
voro baron Carl De Geer jämte dess grefvinna upbefalde. 
De Geer hade på flere år icke vid andra än stora soupéer 
eller feter varit befald. — Denna distinction är den första 
påföljd af den explication han hos Hans Maj:t hade den 
lyckan at erhålla. Så ombytas händelser i hof. För ett 
år sedan var den ansedd för en farlig fiende, som ett år 
efter kan uti intima societeter antagas; den som på de blåa 
bänkarne ropade med den högsta stämma emot alla hof- 
män, finner sig inom ett år bland samma hofmän nästan 
så artig som de, snart smickrad, snart smickrande. 

Hans Maj:t lät uppå sin öfre sängkammaredörr upsätta 
följande lista på de personer, som uti denna sängkammare 
hafva entréer, under det han kläder sig, eller innan levéen 
börjas. Flere personer trodde sig med flit uppå denna 
lista vara bortglömde, andre funno at de af nåd fått rättig- 
heter, dem de til deras syslor trott höra. Andre åter an- 
sågo dennas listas upsättande såsom ett bevis, huru många 
slags distinctioner som vid hof kunna gifvas, och huru 
många trappsteg en ung hofman har at gå och söka, innan 
han hinner til det öfversta. Man trodde äfven, at denna 
lista blifvit upsatt för prinsens af Holstein ankomst, at 
dess namn äfven kunde hit anteknas, lika som prins Ferdi- 
nands och prinsens af Bevern namn uppå hvita rum-listan, 
ehuru efter all liknelse ingendera af desse prinsar en sådan 



54 KftONPBINSSNS UPPP08TEAN. 

förmån lärer nytja. Vid hof, där mycken finesse uti alla 
företaganden blifvit satt, gifver h varje händelse, ehuru obe- 
tydlig den är, ämnen til tusende uträkningar, de flesta 
ogrundade, många obilliga, många opåtänkta; de sanna synas 
endast för dem, som en längd af tid och upmärksamhet 
gjort om dessa phenomener underkunnoge. 

Hertiginnan var plågad af en halsfluss och feber, som 
uppå några dagar hållit henne inom sina rum. Kronprin- 
sen har haft samma krämpor. Alla de unge och i sina egna 
inbillningar kunnoge hofmän hafva genom sitt klander öfVer 
Dahlbergs regime med prinsen oroat Hans Majrt och gifVit 
honom mycken inquietude. De påstå alla, at denna hårda 
upfostran, detta förakt för köld och drag, den nakenhet, 
som han så länge haft, kunde gifVa en farlig stöt åt ett 
temperament, som ej naturen tör hända ämnat nog styrka 
at tåla alt detta; at således kronprinsens bröst kunde vara 
attaqueradt, och det öfriga af hans constitution, i stället 
för at blifva härdadt, alldeles förstördt. Hans Maj:t fant 
sjelf, at försöket vore för dyrbart, och det tyckes som ville 
man börja at ändra Dahlbergs regime, hvilket torde vara 
mycket farligare än at fortsätta den samma. Ehuru denna 
sak slår ut, är Dahlbergs tilstånd lika beklagansvärdt, han» 
reputation tyckes af okunnogheten och smickran alldeles 
kullkastas, hans belöning blir at hållas för en charlatan, all 
hans nit, hans möda och hans insigter sättas icke i jämförelse 
med en gammal okunnog kammarfrus radotage och sqvaller. 

Den 12 Februari, Lördag. Om förmiddagen reste 
Hans Maj:t til Ekholmsund, och hade endast med sig hof- 
stallmästaren Munck, öfversten gref Ekeblad, regeringsrådet 
Zibet, som har directionen öfver denna kungsgård, under- 
stallmästaren Bruce och en lifpage. Hans Maj:t fant elaka 
vägar och mycket snö. Hade hans nöje icke fört honom 
at göra denna resa, så hade den varit så mycket besvär- 
ligare. Föret var så elakt, at Hans Maj: te släda uti dessa 
drifvor och gropar geck sönder. Förr gåfvo stallmästarne 
mycken aktning at alla åkdon voro dugliga, de trodde deras 



BESÅ TILL EKH0LX8SVNC. REGERINGSRÅDET ZIBET. 55 

sysla häruti egentligen bestå; större herrar blefhe, anses 
•dessa såsom småsaker, ovärdiga deras upmärksamhet. Hans 
Maj: t måste åka til Ekholmsund på bondskrinda. Hans 
Maj: t hade intet annat ändamål, än något ombyte, och äfven 
at uti sin garde-meuble därstädes utleta några meubler, 
dem han dels til Drotningholm ville transportera, dels låta 
sätta uti prinsens af Holstein rum. Hans Maj: t kom bittida 
fram om afton och hade den fägnaden at påminna sig sina 
nöjen och sin ungdomstid, som han här tilbragt under 
åtskilliga händelser, dels då han var kronprins, dels i början 
af sin regering. Hans Maj: t spelte sedan jass med stall- 
mästaren Bruce. Regeringsrådet Zibet blef admitterad för 
första gången at äta med Hans Maj:t, hvilket utgjort ett 
hufvudsakligt föremål af dess omåttliga ambition. Nu åter- 
står för honom endast samma faveur uti en mindre incognito. 
En prästeson ifrån Skåne, som aldrig annorstädes än inom hof- 
vet såsom konungens handsecreterare och casseur tjent, har 
icke kunnat vänta sig hastigare lycka och större distinctioner. 

Den 13 Februari, Söndag. Om eftermiddagen återkom 
Hans Maj:t til Stockholm så tidigt, at Hans Maj: t äfven kom 
uppå beurseassembléen. Zibet hade skrifvit ett bref til lands- 
höfdingen Rudbeck i Upsala, hvaruti han nog tydeligen gifvit 
honom til känna Hans Maj:ts missnöje öfver de ovägade lands- 
vägarne. Zibet hade proponerat Hans Maj: t, at han genast 
skulle sända en express til Rudbeck och befalla honom 
inom en kort förelagd tid infinna sig vid sitt läns gräns 
:at emottaga Hans Maj: t, hvilken hastiga och skakande 
resa skulle blifva honom ett ansenligt straff för dessa elaka 
vägar. En ung och nyss upklifven hofman är alltid både 
djärf och oförsynt. Zibet tyckte at en några och 60 års 
man borde plågas, för det at Gud låtit falla 6 alnars 
snö öfver hela Sverge, som hvarken folk eller dragare 
vore tilräckelige at bortföra, i synnerhet som en lands- 
höfdinge i Upsala slott ej om Lördagsmiddagen kan gissa, 
at Hans Maj:t om Lördags förmiddagen i Stockholms slott 
tager resolution at resa til Ekholmsund i ett väglag, då 



56 PRÖKEN BRAHES FÖDELSE. TEATERDIREKTÖR BA.RNEKOW. 

hela landet är genom det samma i sina skogskörslor hind- 
radt, och all omtanka til den angelägna bergslagshand- 
teringen är vänd. Men en artig hofman kunde icke vara 
detta, om sådana considerationer föllo uti dess begrepp. 

Om Söndagsförmiddagen skedde grefVinnan Brahe» 
förlossning, men emot mångens uträkning med en dotter. 
Grefve Brahe böd genast Deras Majiter til faddrar. Han» 
Maj: t ville, at han skulle uptaga det bekanta Brahenamnet 
Ebba, som för sin kärlekshandel med konung Gustaf Adolph 
är så känd; vi hafva nu en prins Gustaf Adolph, vi hade 
en Ebba Brahe, hvad slutsatser til lika tider och lika hän- 
delser! Man sade, at som här äfven finnes en gref Jacob 
dé la Gardie, så torde denna fullborda giftermålet. Grefve 
Brahe rådfrågade sig med sina slägtingar, om han skulle 
hoppas Gustaf Adolfs tider för sin unga dotter, och om 
han skulle kalla henne Ebba. De fleste afstyrkte honom v 
visade honom den ridicule han härigenom skulle bidraga 
til och sade honom, at som hans grefvinna torde få flere 
döttrar, så kunde han spara Ebbanamnet til dess. Hans 
grefvinna ville äfven at den Koskullska familjen ej skulle 
blifva glömd, och hans mor at den Piperska skulle hogr 
kommas. Det blef således afgjordt, at barnet skulle kallas- 
Christina Charlotta efter farmor och mormor. Betydande 
anecdoter! men det är alltid någon vigtig anledning, som 
orsakar at de blifva antecknade. 

Den 14 Februari, Måndag. Baron Barnekov bereder 
sig ofta ledsamma scener genom sin myndiga ton och sitt 
oeftertänkta upförande. Den lilla vackra m:lle Stading,. 
som endast spelar en statues role uti operan Arséne, sjuknar. 
Barnekov berättar Hans Maj:t detta under middagsmål- 
tiden, men säger tillika at operan skall lika väl gifvas. 
Hans Maj:t frågar hvem som doublerar hennes role. Barne- 
kov svarar: »ingen.» Hans Maj: t säger med mycket skäl: 
»då är det en läcune i operan, den är ofullkomlig, bätre 
är at gifva ingen»; förundrar sig at directionen kan glömma 
en så nödvändig skyldighet, som at låta doublera alla roler^ 



WROUGHTON BES KB FLOTTAN. 8PABEE OCH FALKENGRÉEN. 57 

m. m. Barnekov finner sig ha orätt, men försvarar med 
häftighet och elaka skäl sin ännu sämre sak, visar sin 
jalousie emot Zibet och slutar med at med servietten i hand 
begära sin demission ; hvarken var detta stället eller tilfället 
at göra det. Hans Maj:t säger: »gerna, min baron, men 
ni är så god och blir qvar, til dess jag får en annan di- 
recteun>. Barnekov tackar för nådigt afsked och repeterar 
detta ofta, men sätter sig til bords och continuerar at tala 
om theateraffairer; sedan man haft så ledsamma scener 
som han, borde nya undflys. Men af alt detta lärer följa 
mindre förtroende til Barnekov, mindre nöjen för honom 
i dess ämbete, hvilket han dock för sina trängande behof 
ej kan öfvergifva. 

Den 15 Februari, Tisdag. Engelske ministern 
Wroughton hade utverkat sig tilstånd at få bese Skepps- 
holmen och hela galereinrättningen, arsenalerna och rust- 
kamrarne. Generalen Trolle hade fått befallning at genom 
öfversten Ehrenbill låta Wroughton alt detta få se. Man 
har mycken orsak at af detta göra många politiska slut- 
satser. Hvarföre skulle Wroughton vintertiden, då 6 alnars 
snö öfverhölja hus och mark, begära ett sådant tilstånd, 
då han hela förleden sommar aldrig erhöll en sådan ny- 
fikenhet? Som dessa rustkammare äro uti god ordning 
och vi med dem, ehuru få de äro, kunna skryta, så torde 
detta hos vår tids politici gifvit anledning at tro, det vi 
antingen vilja göra vår neutralité formidable eller ock göra 
nya alliancer med dem, som af oss något böra tro sig 
kunna hoppas. Vi äro ganska lycklige, om en minister 
ifrån en sådan sjömagt som England anser alla våra in- 
rättningar för annat, än städade dockskåp. Några och 
trettio odugliga galerer, ehuru god utredningen uppå dem 
kan vara, böra hvarken kunna gifva någon lysande idée 
om vår flotta, vår förmögenhet eller betydenhet. Riksrådet 
Falkengréen har ändteligen hunnit arbeta riksrådet Carl 
Sparre från amiralitetsärenderna och arméens flotta små- 
ningom ifrån det billiga förtroende hon kunde ega. Ett 



58 STORA OCH LILLA FLOTTAN. HÖKEN BRAHES DOP. 

bevis däruppå är, at convoyen för nästa är uti conseil- 
len blifvit stadfästad, nämligen af fyra örlogsskepp och 
fyra amiralitetsfregatter. Arméens flotta, som är den enda 
stat som eger dugeliga fregatter, får icke gifva någon. 
Fleetwoods upförande i England skal äfven härtil bidraga. 
Amiralitetet sjelfva tilstå, at de icke ega några fregatter, 
som uti någon betydande expedition kunna med fördel 
nytjas. Hertig Carl var nödsakad at gifva arméens flottas 
fregatter företrädet för sina egna. Fleetwood visade äfven 
det samma, då han kunde hålla sjön, då gref Horn med 
amiralitetsfregatt måste efter sjöskador söka hamn. Man 
skulle icke tro, at efter några och tjugo års tvist flottorna 
emellan, då sanningen så ofta blifvit updagad, den gamla 
afunden åter så mycket skulle få verka, och detta hafva 
influence uppå saker af så mycken vigt. Generalen Trolle 
har i hela denna sak varit tranquil och trott, at hans flottas 
reputation borde tala för henne. Man har til det enda 
skäl föregifvit, at arméens flottas station är inom Östersjön, 
och böra dess fregatter där agera, men at hafvet och större 
expeditioner tilkomma örlogsflottan at besörja. Man har 
ej ansett denna convoy såsom en exercice, hvilket den 
i sakernas närvarande ställning endast är, och således för 
bägge flottorna lika nödvändig. 

Innan couren skedde den nyfödda fröken Brahes dop 
på slottet uti Hans Maj:ts sängkammare. Hofmästarinnan 
grefvinnan Carl Fersen hemtade barnet, döpelseacten för- 
rättades af öfverhofpredikanten von Troil. Faddrar voro 
Hans Maj: t konungen och Hennes Maj: t drotningen, riks- 
rådet grefve Nils Bielke och riksrådinnan grefvinnan Dlric 
Scheflfer, född Piper, grefve Brahes mor; lifdrabanten baron 
Ulric Koskull, grefvinnan Brahes bror, och kammarfröken 
Löna Ekeblad. Drotningen bar barnet, det kallades Chri- 
stina Charlotta. Om denna lilla fröken Brahe blifvit uti 
en liten grefve förbytt, hade man väntat sig mera bety- 
dande ceremonier, befordringar eller survivancer inom fa- 
millen. Ordspråket säger que ce qui est différé n'est 
pas perdu. 



GÄEP GYLDENSTOLPE. SLÄDPARTI OCH BAL. DEJEUNER. 59 

Hans Maj:ts besök hos fru De Geer hade äfven verkat 
på hennes generosité emot sin kostsamme måg grefve 
Gyldenstolpe, hon betalte ännu 12,000 plåtar af dess gäld, 
hvilken summa sammanlagd med de många han förut af 
henne undfått är större, än den af Gyldenstolpe bort blifvit 
förstörd, och större, än de fleste föräldrar för sina bortgifta 
barn pläga betala. Gyldenstolpe reser således nöjd til sitt 
lähn, sedan han kunnat åtminstone uti något slags nego- 
ciation lyckas. 

Om Tisdags afton var cour efter vanligheten; uppå den 
samma blefvo presenterade en grefvinna Ingelotz, född 
Leijonstedt, hvars man var lifpage för tvenne år sedan hos 
Hans Maj: t, och några fröknar. 

Den 16 Februari, Onsdag. Om Onsdags middag 
skedde ett slags slädparti til Haga, där Hans Maj:t åt 
middag med ett därtil befaldt sällskap; det samma ökades 
til soupén, då prinsessan Albertina äfven blef buden och 
en bal gafs uti Hans Maj:ts rum i slottet. Drotningen 
retirerade sig just som balen böljades, man sade at hon 
hade en migraine, andre trodde at hon var missnöjd, det 
hon om denna bal icke blifvit averteräd och således kunnat 
gifva all den recherche åt sin parure, som hon vanligen 
ger, och hvarpå hon dagen förut lemnat sina damer ett 
stort bevis. Vid fröken Brahes dop hade hon en grann 
coiffure, en half timme därefter, då couren börjades, hade 
hon gjort en helt ny toilette nästan ifrån hufvud til fötterna: 
sådan omklädsel utgör hennes förnämsta nöje och tids- 
fördrif. 

Den 17 Februari, Torsdag, förmiddagen ger Hans 
Maj: t en dejeuné uti grefve Pehrs hus uti de rum, som 
prinsen af Holstein skall occupera, åt några damer, som 
vanligen äro vid hofvet. Denne prins ankomst ger mycken 
nyfikenhet åt alla, ovisst antingen den samma skall til- 
skrifvas en medfödd nationel caractere eller til Sveri- 
ges läge, hvilket, afskildt ifrån det öfriga Europa uti sin 
egen vrå, saknar de resande och besökande af alla stånd, 



60 PRINSENS AF HOL8TEIN RESA. 

som alla andra länder så ymnogt se. Hvilketdera orsaken 
är, så är det säkert, at alla utlänningar, i synnerhet de 
främmande ministrarne, förundra sig öfver våra anstalter.. 

Prinsens af Holstein och stallmästaren Munoks tilkom- 
mande rum äro vackra, men ej förtjena de det medfjäsande 
som ett af verldenes underverk. Capitaine Aminoff, som 
är skickad emot prinsen af Holstein, upsänder berättelse,, 
det prinsen den 11 Februari kommit til Helsingborg, och 
följande dagen fortsatt sin resa til Engelholm, at sedan se. 
Göteborg; hvaruppå Aminoff vid det förra stället hunnit 
prinsen, därstädes aflagt sin compliment, obligerat honom- 
at vända sin resa til Stockholm, dit hans marcheroute til& 
Söndagsafton den 20 är utsatt. 

Directionen öfver spectaclerna hade så anstaltat, at 
Hans Maj:t hvarje Fredag skulle få uti sina inre rum i 
slottet ett fransyskt spectacle. Ett sådant hade äfven til 
Fredagen blifvit utsatt, hvilken var den första dagen, som 
prinsen väntades. Billetter til detta spectacle hade til alla 
blifvit utgifna efter en af Hans Maj:t sjelf författad lista. 
Billetterna voro tryckta och med vakthafvande kammar- 
herren gref Stenbocks sigill. Entréen var genom små 
rum och upgången en liten trappa. Billetter blefvo ut- 
gifna äfven til dem, som enligt sina ämbeten och fullmag- 
ter hafva inträden uti alla kongl. rum; både öfverkammar- 
herrar, statsfruar och Kongl. Maj:ts kammarherrar erhölla 
billetter, hvilket förundrade mången. 

Uti tullsocieteten sökte vi at påskynda det sista årets-- 
hufvudbok; vi erhöllo de första bägge årens^ 1777 och 78 
års hufvudböcker renskrifna. Vid vårt iilträde til denna^ 
administration voro 7 års hufvudböcker oafslutne under 
kronoförvaltningen. Efter våra böcker befinnes, at kronan 
utom den stipulerade arrendesumnmn af stora sjötullen er- 
hållit i vinst 

för år 1777 47,882 rdr„ 

d » 1778 52,056 » 

» » 1779 65,000 » 

164,938 rdr^ 



TULLINK0M8TER. SPEKTAKEL. 61 

Arrendatorernas vinst å stora sjötullen har varit 

•för 1777 28,729 rdr, 

» 1778 31,234 » 

» 1779 39,000 » 

98,963 rdr. 

När man til den föregående summan af 164,938 rdr 
lägger kronans avance af landttullarne, hvilken jämte mynt- 
förändringen utgör 9 tunnor guld, så finner man at kronan, 
utom en stor arrendesumma, som redan var vid sitt af- 
slutande högre än kronans då varande inkomst, vunnit 
genom vår administration inom trenne år inemot 19 tunnor 
guld jämte afslutade böcker, redighet i räkenskapssättet, 
mindre tvång uppå handeln, och vi endast den äran at 
med redlighet hafva fört vår förvaltning, utan annan er- 
känsla än ett eget godt samvetes vitnesbörd. 

Åtskilliga olyckliga händelser hafva inom några dagar 
tildragit sig, som orsakat enskilda famillers bekymmer- 
samma oro. Min syster hofmarskalkinnan Piper bröt ett 
ben af sig, då hon skulle stiga utur sin släda, fröken 
Mörner en fot, då hon skulle gå utför en trappa, kammar- 
herren Carl De Geer sin högra arm af sig äfven på ett 
slädparti. Dessa scandinaviska nöjen medföra sådan hög- 
korn st. Grefvinnan Bibbing stöter sönder sitt hufvud emot 
en dörr, man skulle tro at en illagörande ande denna vecka 
«tyrt alla våra små händelser. 

Den 18 Februari, Fredag, gafs uti Hans Maj:ts 
inre rum comedien Le Tartuffe och därtil den lilla piecen 
Le hon temps passé. Salen var så -arrangerad, at på ymse 
sidor om Deras Maj:ters och prinsarnes stolar voro tabou- 
retter för rådet och deras fruar samt för prinsen af Holstein 
satte, bakom drotningens stol voro tabouretter för stats- 
fruarna, sedan bänkar för de öfriga damer och cavalierer. 
I fonden af salen var en läktare, där Hans Maj:t sjelf mer- 
endels plär sitta; de af damer och cavalierer, som tro sig 
vara artigast, söka gerna denna läktare, at bli distinguerade 
från den andre foulen af spectateurer, som ej hafva så 



62 BANÖ OCH ETIKKTTBE. 

brillanta pretentioner. Mycken intrigue var at erhålla 
billetter til detta spectacle för at visa, det man var ihog- 
kommen, mången anlitade sina protecteurer och protectri- 
cer, månge blefvo glömde, dels med flit, dels af våda, alt 
ämnen til uträkningar. Alla af rådet voro budne utom 
riksråderne Stockenström, Beck-Friis och Bunge samt riks- 
rådet Ridderstolpe, som nu mera ej sitter i rådet. Grefve 
Brahe uti sin capitainesuniform tog sin place ibland rådet. 
Prinsen af Holstein skall således cedera högra handen til 
den, som gör capitainestjenst vid dragonerna. Hans Maj: t 
hade gifvit rådet til känna, det han icke ämnade tillåta, 
det prinsen af Holstein skulle ega den pretention at taga 
företräde för rådet, at Hans Maj: t ej ämnade honom mera 
distinction, än den som prins Ferdinand erhållit, hvilken 
alltid cederade riksens råd; at Hans Maj: t därföre deciderat, 
at riksrådet Höpken, såsom den äldste af riksens råd, skulle 
ega den förste tabouretten och prinsen af Holstein den 
andra bredevid honom, hvarigenom rådets rang blifvit bibe- 
hållen, men alla de andra riksens råd af höflighet cedera 
honom rummet såsom konungens cousin. Hela rådet funno 
sig nöjde med denna Hans Maj:ts nådiga arrangement och 
bibehållande af deras rättigheter, och deputerade riksrådet 
Höpken såsom den äldste at härföre hos Kongl. Maj:t af- 
lägga rådets erkänsla och tacksamhet. 

Sedan spectaclet ganska sent var förbi, var en soupé 
hos statsfruen generalskan Wrangel, hvarest Deras Maj:ter 
souperade jämte någre andre personer, som pläga til dessa 
soupéer vanligen inviteras; de öfrige reste hem til sig efter 
de cotterier hvar och en kunnat formera. — Ingen af de 
främmande ministrarne var vid detta tilfalle närvarande; 
comedien blef tämmeligen väl spelad, men theatern är liten, 
och decorationerna således ofullkomliga. Baron Barnekov 
tyckes med mycken möda åtaga sig alla omsorgerna: hvar- 
til tjena alla onödiga bravader? 

Den lilla obetydeliga friherrinnan Cederström har dock 
upväckt många de öfriga damers afund och missnöje både 
öfver den distinction hon vid hofvet tror sig ega, som ock 



FRIHERRINNAN CEDERSTRÖM. BAL. 63" 

öfver hennes underliga maner, myckna frågvisa och outös- 
liga sqvaller. De tycka, at en liten fröken Voltemat borde 
ega mera modestie, men hon gifver sig ridiculer alla dagar. 
Hans Maj: t hade sista operadagen befalt henne jämte gref- 
vinnorna Löwenhielm och Lantingshausen sitta i sin griU 
lerade loge; detta är en stor distinction för alla damer, och 
den samma började förvända hennes lilla hjärna. Hon frå- 
gade grefvinnan Löwenhielm tusende gånger, huru man 
uti logen placerade sig, hvar kungens ställe var* och mil- 
lioner andra frågor, som aldrig tryta henne. Den lilla 
aimable grefvinnan Löwenhielm ledsnade icke at svara 
henne, men hon var outtröttelig i sina frågor, och slutet 
blef alltid at få veta, huru man placerade sig, säkerligen 
i tanke at hennes rum skulle blifva bredevid Hans Maj:t~ 
Grefvinnan Löwenhielm tröttnade til slut och gaf henne 
detta makalösa svar: »man placerar sig bakom dem, som 
sitta framföre», och gaf henne indirectement härigenom til 
känna, hvar hennes rum borde vara och utan frågor af 
henne sökas. 

Den 19 Februari, Lördag. Hans Maj: t geck om 
förmiddagen til riksrådet Ulric Scheffer, satte sig sedan uti 
sin släda, som kördes af understallmästaren Bruce, reste 
til Ulricsdal 6ch åt där middag. Til afton hade Hans 
Maj:t inviterat både hertiginnan och prinsessan Albertina; 
man har observerat, at prinsessan nu inom kort tid i större 
intimitet än förut med det kungliga hofvet lefvat. Efter 
soupén gaf Hans Maj: t prinsessorna en surprise af en bal, 
som blef ganska animerad och varade til kl/ 4 Söndags- 
morgonen. Drotningen var äfvenledes icke uppå denna 
bal, man föreger samma skäl som förra gången, och andre 
tro samma orsaker som förra gången gjorde, at hon nu 
retirerade sig. Hon hade äfven icke vetat, at det skulle 
bli bal, och hennes parure och granlåt äro ännu vid hennes 
år hennes käraste nöjen och saker för henne af den största 
vigt. Hans Majrt dansade sjelf uti första contredansen, och 



^64 GREP VINN AN SÄCKS MÅLNINGAR. PRIN8EN8 AI HOLSTEIN ANKOMST. 

tycktes alla nu taga skäl för all den tid de under car- 
navalen icke dansat. 

Hans Maj: t hade äfven omändrat meubleringen i sina 
cabinetter och låtit upsätta därstädes de collectioner af 
målningar han på en kort tid gjort, i synnerhet alla dem 
han uppå auction efter grefvinnan Säck sig tilhandlat, 
som jämte hvad Hans Maj: t af målningar förut egt göra 
Hans Maj.ts samlingar både väl utvalda och stora. Hans 
Maj: t har til sin öfveradjutant af flygeln med majors rang 
antagit den unge gref Gustaf Wachtmeister, som i preussisk 
ijenst varit nytjad och förleden sommar därifrån återkom. 

Den 20 Februari, Söndag. Denna dag hade Hans 
Maj:t erhållit underrättelse, at prinsen af Holstein skulle 
ankomma. Hertig Fredric kom äfven til Stockholm ifrån 
sitt Tullgarn. 

Ryske chargé dWaires Ruckman reste emot prinsen 
til Fittja at complimentera honom, och har man all anled- 
ning at tro, det Ruckman ifrån sitt hof har ordres at med 
råd och underrättelser tjena denne prins. Vid Liljeholmen 
hade Hans Maj: t sändt sina vagnar emot honom jämte cere- 
moniemästaren Fredenheim, som därstädes skulle emottaga 
honom och sedan under hela dess vistande i Stockholm blifva 
honom följaktig. En collation var honom äfven vid Lilje- 
holmen serverad under ombytet af vagnarne. Han kom 
til Stockholm kl. 7 om afton. Han reste strax til sitt hus, 
omklädde sig i hast, och jämte Fredenheim åkte uti Hans 
Maj:ts vagn, som han hädanefter alltid skall bruka, til riks- 
rådet Clric SchefFer, både at göra honom första visiten, 
som ock af honom begära timmen til sin audience hos 
Hans Maj: t och den kongl. famillen. Riksrådet SchefFer 
•emottog honom uppå halfva sitt salsgolf, förde honom uti 
sin grefvinnas rum, hade där en kort conference med honom, 
följde honom sedan til yttersta salsdörren, och prinsen reste 
hem til sig, där han med sina cavalierer skulle få soupera. 
Hans Maj: t hade engagerat kammarherren gref Oxenstierna, 
stallmästaren Munck,baronerna Oederström ochStierneld samt 



VISIT HOS ULRIK 8CHEFFER. LIFPAGKN JERNFELTZ. 65 

baron Wachtraeister at strax efter dess ankomst göra honom 
visite. Denna skedde, då han var hos riksrådet Scheffer, 
så at de icke träffade honom, utan läto upskrifva sina 
namn. Efter dess återkomst ifrån riksrådet Scheffer hade 
Hans Maj:t sändt sin lifpage ryttmästaren Jernfeltz uti en 
hofvagn med 3 par hästar, at å Hans Maj:ts vägnar com- 
plimentera prinsen öfver sin lyckliga ankomst. Prinsen är 
trött, önskar sig hvila och lärer redan bäfva för alla de 
etiquetter och ceremonier, som förestå honom. Men detta 
är de fleste prinsars öde at sällan få bibehålla en lycklig 
incognito, då de antingen sjelfva bryta den samma eller 
komma til andra hof, där representationen icke bland in- 
differente saker kan anses. 

Man har mycken anledning at tro, det ryske chargé 
d'affaires Ruckman sedermera gifvit prinsen missnöje öfver 
den commission Jernfeltz egde; och hafva de funnit at det var 
besynnerligt at prinsen skulle få den första beskickningen ifrån 
Hans Maj: t genom en lifpage, hvilken den kejserlige mi- 
nistern refuserat at äta med, och som upväckte förleden 
sommar så mycket tracasserie. Prinsen har dock emot 
Jernfeltz varit mycket poli och i öfrigit til Fredenheim 
förklarat, at ehuru han vore hatare af alla etiquetter, så 
ville han dock med nöje underkasta sig alla dem, som 

procurera honom den lyckan at blifva af Hans Maj:t känd. 

i 

Den 21 Februari, Måndag. Uppå Hans Maj:ts levée 
blefvo hertigens af Holstein cavalierer, en grefve Schmettau, 
som är domherre af Lilbeck, och en baron von Ungern- 
Sternberg presenterade af baron Ridderstolpe. Hans Maj:t 
talade vid dem och gjorde dem en nådig accueil. — Sedan 
var inrikes conseil, och då den var slutad, sändes ceremonie- 
mästaren Fredenheim at avertera prinsen, det han kl. half 
1 för Hans Maj:t skulle blifva presenterad. Alla etiquetter 
voro då reglerade, och ett stort antal spectateurer hade 
samlat sig. Prinsen hade fått en Hans Maj: te statsvagn 
med 4 par hästar. Prinsen observerade genast, at det var 
en vis-å-vis, och sade ceremoniemästaren, at han var desti- 

Ehrensvärd, Anteckningar, II. O 



66 PRINS EN8 AF HOLSTEIN PRESENTATION. 

nerad at åka framuti vagnen; han frågade, om han ej 
hade någon vagn för sina cavalierer, och den hade stallet 
glömt; en ful hyrvagn med desse cavalierer geck derföre 
före denna Hans Maj.ts vagn. Gardies-högvakten gjorde 
honom honneur med gevärsgående, såsom för riksråderne 
sker; men dragonvakten ryckte icke ut, emedan Hans 
Maj:t därom ingen å part befallning utgifvit. Vid trappan 
blef prinsen af underceremoniemästaren von Moltzer emot- 
tagen, som geck framföre honom ; i stånddrabantesalen hade 
stånddrabanterne nedlagde bardisaner tvärs före rummet och 
stodo endast bredevid dem, utan at göra vidare honneur. I dra- 
bantesalen hade 18 drabanter nedlagde carbiner på golfvet, 
hvilket är något nytt. Drabanterne stodo upstälde bredevid car- 
binerne, och då prinsen geck dem förbi, togo de hattarne af sig 
och bockade sig, men gjorde ingen honneur; de bägge vid mat- 
salsdörren posterade drabanter stego äfven up ifrån sina stolar, 
gingo til sina carbiner, men skyldrade icke. I matsalen 
blef prinsen af hofmarskalken baron Diiben med staf i 
handen, medföljd af 6 hofjunkare, emottagen; där stodo 
alla pagerne rangerade en haye. I audiencerumsdörren 
blef han af Hans Maj:ts vakthafvande kammarherre baron 
Bengt Sparre emottagen och förd i sängkammaren, hvarest 
han af öfverkammarherren baron Ridderstolpe blef emottagen. 
I sängkammaren voro alla de personer, som hafva entré- 
erna til Hvita rummet. Hans Maj: t var uti sitt conseil- 
cabinet, hvarest alla de hade inträde och voro närvarande, 
som hafva entréer uti sängkammaren enligt den för några 
dagar sedan upsatta listan. Prinsen blef af baron Ridder- 
stolpe anmäld. Hans Maj:t stod midt uppå golfvet, prin- 
sen kom in och hade ceremoniemästaren vid sin sida; 
baron Ridderstolpe steg då fram och presenterade honom 
för Hans Maj:t; då Hans Maj:t geck någre steg fram, tog 
honom i famn, gaf honom saluten och kallade honom mon 
cousin, bad honom vara välkommen på ett ganska obligeant 
sätt och med sådana termer. Prinsen svarade ganska artigt 
och sade, at all hans ästundan hade alltid varit at få hos • 
Hans Maj: t göra sig känd, at han ofta mediterat denna 



PRINSEN HOS KONUNGEN OCH DROTTNINGEN. 67 

resa, men at hinder alltid mött. Hans Maj: t gjorde 
sedan conversationen mera generel, beklagade prinsen, som 
slitit ondt under en besvärlig resa, och sade, Dqu'Aminoff 
lui avoit dit que le Prince n' avoit point amené de lit, et 
que le Prince avoit été obligé de coucher sur son manteau». 
Han svarade »qu'il avoit été élevé dés sa jeunesse pour 
étre soldat: ainsi il s'étoit habitué å la fatigue.» Dnder 
denna conversationen, som varade en stund om, sade alltid 
Hans Maj:t »le Prince». Ändteligen sade Hans Maj: t »Comme 
son altesse avoit encore quelques visites å faire, il se voyoit 
obligé bien malgré lui de rompre un entretien, qui lui 
étoit fort agréable»; bad honom sedan äta middag med sig, 
men prinsen excuserade sig och skylde på en svår mi- 
graine, han ofta har, och som är den enda plåga som 
honom mycket besvärar. Däruppå gjorde han sin reve- 
rence och blef til sängkammaren återförd af baron Rid- 
derstolpe. 

Prinsen i akt tog under denna upvaktning all den 
värdighet, som han trodde sig vara sig sjelf skyldig, utan 
at uti något fela uti sin vördnad emot Hans Maj:t; men 
han kyste icke handen som prins Ferdinand, och bockade 
sig icke så djupt som segervinnaren vid Fellingshausen. 
Hans maintien var noble, hans air modeste och hans tal 
höfligt, vördnadsfullt, men hvarken lågt eller tvunget. 

Utur sängkammaren fördes prinsen genom galleriet- 
uti halfva galleriet blef han af drotningens hofmarskalk 
baron Manderström jämte drotningens hofstat emottagen 
och uti sängkammaren införd; därstädes af öfverkammar- 
herren gref Carl Piper emottagen och hos drotningen an- 
mäld. Drotningen var uti sin toilettekammare, där hof- 
mästarinnan grefvinnan Carl Fersen, dess statsfruar, dess 
öfverhofstallmästare baron Carl Oxenstierna, statssecretera- 
ren baron Liljencrantz jämte grefvinnan Lantingshausen 
och friherrinnan Manderström, som varit drotningens hof- 
fröknar, voro närvarande. Prinsen blef för henne af gref 
Carl Piper presenterad; drotningen gjorde honom sjelf 
complimenten, och denna visite geck snart förbi. Han 



g3 PRINSEN AF HOLSTEIN HOS HEBTIGARNE. 

presenterade äfven drotningen ett bref ifrån dess mor, 
enkedrotningen af Danmark. Sedan skedde visiten til 
kronprinsen. 

Prinsen fortsatte sin visite til hertig Carl, som hade 
posterat en cavalier uti hvart och ett af sina rum at emot- 
taga honom, var sjelf uti sin sängkammare, där prinsen af 
Holstein af generalen baron Mörner blef anmäld och införd; 
denna conversation var icke lång. Sedan skedde visiten 
til hertiginnan, som var uti sin sängkammare, där hennes 
hoflröknar voro närvarande; presentationen skedde af hen- 
nes förste hofstallmästare, generallieutenanten baron Duvall. 
Sist gjordes visiten til hertig Fredric, där kammarherren 
Carleson, såsom den förnämste af dess hof, gjorde en sorts 
presentation, hvilken var mindre nödig, efter hertigen förut 
gjort dess bekantskap i Hamburg och på flere ställen under 
sina resor. 

Då prinsen nu, sedan han för Hans Maj: t blifvit pre- 
senterad, geck genom drabantesalen, gjorde de bägge poster- 
na af drabanterna honom honneur, såsom för en af riksens 
råd. Vaktmästarne inom öfverhetens rum öpnade honom 
äfven de bägge battanterna af dörrarne, då ingen af kongl. 
famillen var närvarande, äfven såsom för en af riksens råd. 

Sedan prinsen af Holstein fulländat hela sin cour, 
sade han sig af sin migraine vara indisponerad, begärte at 
få resa hem, och åt middag ensam. Vid detta tilfälle kan 
man hafva anledning at tro, det denna indisposition vore 
mera förstäld än verkelig; man tror at han fruktade en 
diné de cérémonie, uti hvilken han skulle blifva tvungen 
at cedera rådet, hvilket han i dag föresatt sig at icke göra, 
äfven som at icke göra den första visiten. Man tror at 
Ruckman uti alt detta har mycken del, och at gref Brahes 
excellenceskap därtil äfven bidrager. Baron Diiben var 
ganska missnöjd med sin commission, som var at både 
middagar och aftnar hålla bord för prinsens cavalierer. 
En hofmarskalkstaffel, säger baron Diiben, är uti alla län- 
der ansedd, ingen refuserar dess bjudning, de förnämste 
herrar äta vid den samma; detta har äfven i Sverige händt, 



HOS ENKEDROTTNINGEN. BARON DUBEN. 69 

men då fändrickar kunna admitteras til konungens bord, 
så lära de personer, som hofmarskalken kan bjuda, icke 
mycket distinguera detta bord, om ej af personel vänskap 
för honom, hvilken äfven i hof icke mycket är at lita på. 
Det som i synnerhet förtretade Dilben är, at han genom 
detta tvång aldrig kan blifva admissible uti någon af Hans 
Maj.ts måltider under hela denna tid, hvilket äfven för 
hans egenkärlek är en svår stöt. Hvartil tjenar då ett 
blått band, som är så vackert at paradera med? 

Om eftermiddagen gjorde jag min upvaktning hos 
prinsen och förnyade den bekantskap jag år 1774 i Peters- 
burg med honom gjort. 

Kl. efter 5 reste prinsen til Fredricshof at hos enke- 
drotningen göra sin upvaktning. Enkedrotningen hade förut 
genom riksrådet Kibbing låtit Hans Maj:t veta, det hon 
ämnade bibehålla sin gamla etiquette, men ville undvika 
at med mycken ceremonie se prinsen, utan endast som en 
slägtinge. Hans Maj: t svarade riksrådet Bibbing, det han 
hade glömt enkedrotningens etiquette, och kunde sig icke 
utlåta om den samma något, utan at det dependerade af 
henne at emottaga honom, huru hon behagade. Uti stånd- 
drabantesalen voro alle dess stånddrabanter upstälde, som 
gjorde höger om, och gjorde den vanliga honneuren med 
sina bardisaner. Uti dörren emellan stånddrabantesalen 
och billardsalen blef prinsen af hofmarskalken Piper med 
hofjunkare och stallmästare emottagen; uti denna sal stodo 
alla pagerne rangerade. Uti dörren emellan billardsalen 
och det röda förmaket blef prinsen emottagen af tre drot- 
ningens kammarherrar och införd uti drotningens röda cabinet. 
Drotningen var sjelf uti det gröna med sin hofmästarinna 
grefvinnan Bielke, öfverhofstallmästaren gref Ulric De la 
Gardie och öfverkammarherren gref Carl De la Gardie. Sedan 
infördes prinsen til henne, där conversationen genast börjades 
och fortsattes med mycken accueil å drotningens sida och 
mycken vördnad å prinsens. Drotningen bad honom icke vara 
främmande hos sig, utan lefva som ibland sina slägtingar, och 
göra henne det nöje at se henne så ofta som hans tid tilläte. 



70 PRINSEN PA. OPSEAN. HOPDAMERNA. 

Därifrån fördes prinsen til prinsessan Albertina, han emot- 
togs af hennes hofmarskalk grefve Mörner, presenterades 
af hennes öfverkammarherre gref Bonde uti hennes säng- 
kammare, hvarest dess hofmästarinna grefvinnan Carl De 
la Gardie och hoflröken voro närvarande. 

Efter denna visite kom prinsen uppå operan, där han 
hade fått sin loge bredevid hertig Fredrics loge; han hade 
sina cavalierer med sig, men uti den samma satt äfven 
capitaine Aminoff. Ceremoniemästaren tyckes endast följa 
honom i staden och vid ceremonier, och inom hofvet capi- 
taine Aminoff. Den utnötta operan Arséne gafs, något 
bätre än de sämsta gångerna, men hvarken operan eller 
directionen til mycken heder. Hans Maj:t talade vid honom 
några gånger ifrån sin grillerade loge; hertig Fredric så- 
som dess granne underhölt conversationen. 

Efter operan gaf Hans Maj:t en stor soupé, uppå hvil- 
ken prinsen blef bjuden och infant sig jämte hertiginnan 
och prinsessan Albertina. Innan soupén talade Hans 
Maj:t länge vid honom. Hans Maj: t frågade honom ibland 
annat, om han vore uti rysk tjenst, som Ruckman här ut- 
spridt. Prinsen nekade det samma och sade sig aldrig 
velat där emottaga någon tjenst. Ett nytt missnöje med 
Ruckman, hvilket tyckes bevisa, at någon köld svalkat den 
värma, som förut varit med det ryska hofvet. Baron Ceder- 
ström drog pharaobanque, men prinsen spelade ganska 
litet. Vid soupén placerade Hans Maj:t prinsessan Alber- 
tina sig til höger och grefvinnan Axel Fersen til vänster, 
prinsen af Holstein bredevid prinsessan och bredevid honom 
grefvinnan Höpken, som, ehuru hon efter sitt enkestånd för 
första gången vid hofvet var synlig, tycktes icke hafva glömt 
några af sina behagligheter, hon tycktes animera denne vackre 
prins, om hvilken dock våra damer fått den idée, at han med 
all köld skulle bemöta alla deras charmer. Hans Maj: t 
hade til denna soupé befalt alla de vackraste och artigaste 
af damerna jämte några andra, som för syndernes skuld 
blifvit en vane at de med hofvet skola följa. Hertiginnan 
var placerad bredvid drotningen vid ändan af bordet. 



SUPÉ OCH DINÉ H08 KONUNGEN. 71 

Soupén varade tils kl. 1, spel efter måltiden och sedan 
hvila. 

Den 22 Februari, Tisdag. Riksrådet Ulric Scheffer 
berättade mig, at bref från Haag voro ankomne, som för- 
mäla, det generalstaterna agreerat mitt utnämnande, hvar- 
igenom jag blifvit en motsvarande person emot deras baron 
Linden. 

Man trodde, at prinsen af Holstein skulle uppå levéen 
göra Hans Maj:t sin upvaktning, han tycktes äfven inbilla 
Aminoff det samma, men han skylde däruppå, at han väntat 
uppå vagn, hvarigenom han äfven kom för sent. Hans 
Maj:t böd honom at äta middag med sig utan någon cere- 
monie, den var uti pelaresalen. Hans Maj:t hade sjelf 
skrifvit lista uppå dem han til denna diné befalt. Prinsen 
satt til höger om Hans Maj: t och gref Carl Fersen til 
vänster. Hans Maj:t hade icke befalt någon af rådet, icke 
en gång gref Brahe. Generalen Zöge satt uppå andra 
sidan om prinsen. Dinén var mera glad än läcker. Baron 
Dtiben tycktes äfven genom dessa elaka måltider göra sin 
närvaro oundgängelig; men Hans Maj:t sade: af två onda 
ting utväljer jag häldre at äta illa; man frågar oftare efter 
honom i spel än vid hof hållningen. Prinsen har tält med 
Hans Maj:t både om sina visiter hos rådet, som ock uti 
andra etiquettesfrågor; han har då sagt, at sedan Hans 
Maj:t med så mycken appareil emottagit honom, ifrån 
den incognito, hvarmed han önskat få vistas vid Hans 
Maj:ts hof, så fordrade hans tacksamhet emot Hans Maj:t, 
hans värdighet som Hans Maj:ts cousin och de principer, 
han hade om sina rättigheter, at icke eftergifva något af 
det han trodde sig genom sin födsel tilkomma. Han ne- 
kade således all preeminence åt rådet, och önskade at ej 
med dem på något sätt blifva comprometterad. 

Prinsen kom om afton på den vanliga couren. Hans 
Maj:t sände genast kammarherren Bengt Sparre at tilsäga 
honom, det Hans Maj:t accorderat honom entréerne uti det 
Hvita rummet, hvarest han ock genast tog sitt inträde; 



72 KLR - SUp É HOS GENERALSKAN WRANGEL. 

och hans namn kommer at teknas på den stora listan, som a 
sitter uppå hvita cabinetsdörren. Vid spelbordet hade Hans 
Maj:t hertiginnan til höger och prinsessan til vänster. Prin- 
sen blef satt bredvid hertiginnan, ingen af rådet spelte 
med Hans Maj: t, men trenne med drotningen; de öfrige 
vid Hans Maj:ts bord voro damer, främmande ministrar 
och af inlänske cavalierer general Sprengtporten, general 
Zöge, baron Diiben och generalen Duvall. Då soupé public 
blef. retirerade prinsen sig; alla undrade däröfver; men 
prinsen var härom med Hans Maj:t öfverenskommen på 
det sätt, at han nästa gång skulle infinna sig. Han tyckte 
sig som prins af blodet ej vid en publique spisning kunna 
assistera. Under det at Deras Maj:ter gingo til soupén, 
hade de främmande ministrarne samlat sig uti galleriet och 
anmodat Ruckman at procurera dem prinsens bekantskap, 
hvUket han äfven därstädes gjorde; hvarigenom de undgå 
at göra hvarannan första visiten, hvilken ministrarne hade 
föresatt sig at icke göra. Prinsen reste hem til sig, tils 
soupén var förbi, då han ville resa til fru Wrangel, dit 
han blifvit buden at soupera redan förleden gårdag. Detta 
skulle och skulle icke vara en statsfru-soupé, ehuru den skedde 
i slottet uti hennes rum, maten serverad utur Hans Maj:ts 
kök, och bordet uppassadt af Hans Maj:ts livrée. Fru 
Wrangel hade budit samma gäster uppå kort, som gemen- 
ligen bjudas några timmar förut af en kringspringande 
löpare. Bjudningen på kort skulle bemärka, at det var 
én enskild soupé. Prinsen hade emottagit anbudet och 
lofvat komma. Fru Wrangel hade äfven budit några af 
rådet; men då hon feck höra rangdisputen, nödgades hon 
skicka återbud til alla dem, som af dem voro budne, ehuru 
de redan lofvat komma och genom kort blifvit inviterade. 
Hennes man, generalen baron Gustaf Wrangel, åtog sig 
denna commission, äfven så besynnerlig af honom, såsom 
den som alltid har rådsstolen i perspective, som därigenom 
at han är illa anskrifven vid hofvet och därföre blir til ett 
sådant ärende nytjad. Andra damer undrade hvarföre fru 
Wrangel blef vald at gifva denna soupé. Två åtskilda or- 



BADET OCH PRINSEN AP HOLSTEIN. 73 

saker voro därtil, först at hennes rum äro vackrast och 
bäst meublerade, sedan at hon såsom minst väl anskrifven 
vid hofvet kunnat få .tåla en refus, i fall prinsen nekat at 
komma, eller kunnat få skulden, i fall några andra scener 
skulle hända, som vid dylika tilfällen icke äro rara, och 
hon snarare än någon annan kunna desavoueras. Man 
observerade, at hvarken grefvinnan Axel Fersen, grefvin- 
nan Bielke, fru Liewen eller några sådana damer voro in- 
viterade; fru Cederström var buden. Hans Maj:t kom 
sedan ned uppå fru Wrangels soupé och var där tils kl. 
1. Prinsens cavalierer voro icke budne til fru Wrangel, 
hvilket äfven var ganska besynnerligt. Nog hade de där- 
städes kunnat soupera så väl som flere, hvilka där voro. 
De souperade med baron Diiben, som äfven nu inviterat 
fruntimmer, af hvilka åtskilliga nekade, troendes det vara 
emot deras värdighet; capitainskan AminofF nekade äfven. 
Alla tro sig berättigade at lefva i öfverhetens familiera 
societet. 

Rådet börjar med mycket missnöje at anse prinsens 
af Holstein dem nekade första visite och tro, at om han 
mycket därtil blifvit presserad, så hade han icke undan- 
dragit sig detta. De minst klarsynte skylla på ceremonie- 
mästaren Fredenheim, at han underlåter gifva prinsen de 
underrättelser, som hans ämbete fordrar, at han ej rätt 
kan exprimera sig, med ett ord, han får upbära påföljder 
af en sak, til hvilken han icke är orsak. De kloke bland 
dem säga: Prinsen af Holstein kan hvarken gifva oss eller 
betaga oss vår rang. Är den icke etablerad förut, så blifver 
den det icke därmed, at prinsen af Holstein cederar oss högra 
handen. En annan prins disputerade det, och tvisten stod 
alltid öppen. Är vår rang etablerad, så förlora vi icke den, 
då vi sjelfvilligt icke cedera ett steg, och då en prins par 
fantaisie disputerar, det hundrade andre aldrig sätta i fråga. 
Detta är således hvarken en vunnen eller förlorad bataille. 
De försigtige fälla icke sitt omdöme uti denna sak, där de 
se at en konungs cousin både kan hafva stora pretentioner 



74 PRINSENS AF HOLSTEIN PLANtR. KONQL. LCVÉE. 

och stort medhåll emot någre indifferente rådspersoner 
och ett hvarken älskadt eller ansedt rådsämbete. 

Man tror sig med skäl kunna sluta, at denna prinsens 
af Holstein resa icke är ett simpelt vänskaps- och slägte- 
besök, men at andra politiske orsaker härtil bidraga; at 
han, såsom den där ämnade snart träda i gifte och således 
väntade sig posteritet, för denna posteritet borde vara 
om tänkt; at biskopens af Lubeck höga ålder, dess sons 
förklarade svaghet til dess sinnen, och dennes därigenom 
redan erhållne coadjutorat öfver Liibeck samt förklarande 
för denne olycklige prins förmyndare tyckes lofva honom 
snart tilträde både til biskopsdömet, som ock til Oldenburg och 
Delmenhorst; at genom kejsarinnans af Ryssland bemedlande, 
Danmarks förnöjande, och storfurstens i Ryssland afsägelse 
detta arf framdeles skulle blifva dess tilhörighet; at de enda 
motstånd, som härvid kunna göras, äro de ifrån det svenska 
konungahusets sida, emedan Hans Maj: t, ehuru salig konung 
Adolf Fredric gjort en eventuel öfverenskommelse med 
kejsarinnan i Ryssland och Danmark om Slesvigs bort- 
bytande emot dessa grefskaper, Hans Maj:t dock sedan 
sitt tilträde til regeringen, och i synnerhet då detta utbyte 
skedde, alltid deremot protesterat, och äfven vid Wienska 
hofvet förbehållit sig talan öppen. Man kan med viss- 
het förutse, at Hans Maj: t icke härvid lärer aquiescera. 
om ej honom något ansenligare vederlag å någon annan 
sida förvissas. 

Den 23 Februari, Onsdag. Prinsen af Holstein kom 
uppå Hans Maj:ts levée. Så snart Hans Maj:t feck veta 
at han var uti de yttre rummen, där alla, som den ämna 
bevista, samla sig, sände Hans Maj:t sin vakthafvande 
kammarherre at å Hans Maj :ts vägnar gifva prinsen entré- 
erne til sängkammaren, hvilka han genast emottog och 
tackade Hans Maj: t därföre; dess namn skall äfven uppå 
den på dörren upsatte listan påskrifvas. Riksrådet Beck- 
Friis ville å rådets sida effectuera sina pretentioner, stälde 
sig vid sängkammaredörren, på det han genast vid dess 



ETIKETTER. PRESIDENTEN BARON LEYONHUFVUD. 75 

öpnande skulle kunna först inträda och således prevenera 
prinsen, som denna usage så noga icke kände; men genom 
denna rättighet til entréen, som prinsen erhölt, stadnade 
hela Beck-Friis project uti ett tilräckeligt bevis utaf dess 
tiltagsenhet och resolution, men därjämte til ett äfven så 
stort bevis, at där månge slags etiquetter blifvit införde, 
där finnas tusende tilfällen at vända dem til dens faveur 
man behagar. 

Då prinsen til middagen skulle til slottet upresa, hände 
af en gardies-utropsposts försummelse, at högvakten man- 
querade gå i gevär för honom; posten hade icke sett prin- 
sens vagn och försummat ropa »i gevär.» Så snart prinsen 
steg ur vagnen, skickade han genast capitainen Aminoff 
til capitainen af vakten och bad honom icke låta straffa den 
soldaten, som försummat sig; at han ursäktade detta fel. 
som så lätt kan hända. När begreppet vändes til etiquetter. 
är man vid hvarje steg upmärksam, så har det äfven händt 
med denne prins. Han kom hit utan pretentioner, hans 
närvaro tilskapar nya i hvart ögnablick, och han reser hädan 
med beredda tracasserier, ej så snart qväfda, som upväckta. 

Hans Maj:t hade äfven til sin middagsmåltid befalt 
presidenten baron Leijonhufvud, som ifrån sin frimurare- 
ambassade nu hitkom. Denne hederlige mans dårskap — 
ty alla hafva vi någon — har alltid varit en affecterad 
singularité i klädbonad. Uti vissa delar af den samma har 
han genom inrättningarna blifvit mycket hulpen, men detta 
är ej nog för hans imagination. Besynnerliga hårpungar, 
ännu underligare cocarder m. m. hafva alltid tjent honom 
til prydnad. Detta torde vara åtlöje värdt, men nog for- 
drar en anständig belefvenhet, det icke alla närvarande unge 
hofmän utan återhåll utskrattade denne gamle man, som varit 
Hans Maj:ts cavalier i dess barndom, sedan landtmarskalk 
och nu är president uti en berömd hofrätt. Prinsen af Holstein 
var förundrad öfver detta, han syntes icke draga på munnen, 
men väl vara häpen at se sådant i öfverhetens närvaro 
och det opåtaldt ske. 



76 PRINSEN PÅ FREDRIKSHOF. SFRGEL. 

Om eftermiddagen besvarade prinsen alla de visiter 
som honom blifvit gjorda, han var älven hos hofmästarin- 
norna och statsfruarne. Ännu ingen visite til rådet; det 
senatoriale högmodet börjar falla och vända sig i ondska. 

Om afton var cour hos enkedrotningen på Fredricshof. 
Prinsen reste dit. Så snart han ditkom, blef han införd 
uti drotningens cabinet; han blef äfven qvar vid soupéen, 
drotningen souperade icke en publique, soupén skedde 
genom lottning, för at undvika all obehaglig etiquettes- 
dispute; lottningen liknade de flesta lotterier, där man 
förut känner högsta vinsten. Enkedrotningen feck prinsen 
af Holstein til moitié, de sutto ej midt för bordet, utan 
på en sida; hertiginnan feck riksrådet Axel Fersen, prin- 
sessan Albertina presidenten grefve Diiben, och så vidare. 
Efter soupén var en animerad bal, som varade tils morgonen. 
Prinsen dansade mycket och väl. — Hans Maj: t hade sin 
soupé uti sin pelaresal, där den vanliga dess societet infant 
sig, hvilka äro antipoder til den Fredricshofska, ty så svårt 
tyckes det nu vara at dessa kunna komma hvarandra 
närmare. 

Den 24 Februari, Torsdag. Prinsen af Holstein var 
förmiddagen uti vår habile Sergels atelier och admirerade 
hans vackra arbeten, som så mycket förtjena en kän- 
nares åseende och enthousiasme och en beskvddares beröm 
och upmuntran. 

Vid Hans Maj:ts levée talade han mycket med någre 
af rådet om prinsens af Holstein dem nekade visite; 
han sade sig häröfver vara förundrad, och at hvad man 
kunnat är gjordt för at obligera honom därtil. Riksrådet Axel 
Fersen sade ibland annat, at rådet alltid varit i samma 
cas, då sådane prinsar varit här, och at påföljden alltid 
blifvit den, at ingendera cederat, at rådet alltid därigenom 
bibehållit sitt inbillade anseende, och desse prinsar icke 
eftergifvit några af de rättigheter de trodde sig vara med- 
födde; at då salig konung Fredric den I: s bröder prinsarne 
af Hessen voro här, hvilka af sin bror som konung blifvit 



BADET. SJÖOFFICERARE. OPERAN. 77 

mycket favoriserade, hade samma disputer yppats, men alltid 
så slutats, at ingendera cederat, rådet undvikit all rang- 
täflan med dem, och de uti sina hus ej sett h varandra; så 
lärer äfven slutet blifva denna gången, åtminstone tyckes 
det så på närvarande ställning. Hans Maj: t svarade: »det 
ser så ut, och om riksens råd äro härmed nöjde, så är 
det en affair, som rörer dem närmast». 

Til middagen åt prinsen åter hos Hans Maj:t uti pelare- 
salen med någre därtil budne personer. Nu tyckas dessa 
middagsmåltider börja blifva genante, ehuru man talar om 
resor, om revolutionen, om operan och dylikt. Nog skulle 
det önskas, at hertig Carl äfven ville bjuda prinsen til 
sig, för at göra någon variation; äfven så enkedrotningen. 
Men den förre har en lindrig frossfeber, som göres til ganska 
häftig, til at detta undvika; och den senare torde Hans 
Maj:t icke vara så mån at hon med sådana civiliteter blan- 
dade sig. 

Ambassadeuren grefve Creutz har uti sin sista depeche 
til Hans Maj.t insändt en förtekning på de svenske sjö- 
officerare, som nu vid franska flottan tjena, med amiralernes 
omdömen öfver hvar och en, hvaribland i synnerhet be- 
römmas en baron Rehbinder, gref Wachtmeister, Norden- 
skiöld och de Frese såsom ämnen, hvilka til amiraler böra 
utses och til hvilka de angelägnaste expeditioner kunna 
anförtros. Arméens flotta har den heder at ega trenne af 
desse, och hela amiralitetet ej mera än en. General Trolle. 
som åt middag hos Hans Maj: t, feck med en innerlig glädje 
läsa denna depeche och se sina skickelige officerare be- 
römmas. 

Om afton gafs operan Zemire och Azor. Baron Barne- 
kow hade tillåtit den nygifta och fula madame Marcadet få 
denna representationen för sin räkning. Hon hade agerat 
directeur af spectaclen, det han bort göra, disponerat 
om loger, utsålt dem såsom uppå en auction, och som 
premierministern riksrådet Ulric Scheffer ej var ibland 
de högst bjudande, så geck han miste om sin loge, uti 
hvilken vi äro någre andre som äfven hafva del; den var 



78 SUPi HOS G REF VIN NAN MEIJERFKLDT. 

blifven gifven til en kock och en hofmästare. Sådana 
oanständigheter kan ingen annan theaterdirection än denna 
tillåta. Operan svarade häremot, aldrig har något spectacle 
blifvit uslare och ridiculare gifvet. 

Om afton var soupé hos grefvinnan Meijerfelt inom 
slottet, då Deras Maj: t er där souperade; prinsen af Holstein 
var äfven där. Riksråderna Bielke, Axel Fersen och Dlric 
Scheffer voro äfven där. Bjudningslistan var så skrifven, 
at den börjades med presidenten Diiben, sedan med en 
kammarherre, så prinsen af Holstein, så en annan person, 
så grefve Bielke och så vidare. Man sätter äfven en etiquette 
uti en lista, som ej någon annan än en löpare behöfver se. 
Prinsen af Holstein satte sig icke til bords, han är varsam 
vid hvart steg. Riksrådet Fersen satt bredvid drotningen» 
Hans Maj:t spelte schack och souperade intet. 

Den 25 Februari, Fredag. Alla händelser hafva 
rapport med prinsen af Holstein, här sker intet annat än 
sådant, som angår dess emottagande och undfägnande. 
Prinsen var i dag uppå Hans Majits levée och åt hos 
honom middag. 

Om afton gafs det så mycket omtalta spectaclet, för 
hvilket så många anstalter äro gjorde och påtänkte. Hans 
Maj: t hade sjelf skrifvit en stor bjudningslista och skickat 
ikring billetter til alla dem, som detta spectacle skulle få 
bevista, af hvilka en del blefvo betalte til Hans Maj:ts bord 
och en del til hofmarskalken baron Dubens bord, somlige 
at gifva detta bordet relief, och andre at vid detta bordet 
få insteg, hvilka hitintils vid cavalierstafflar alltid ätit. Hans 
Maj:t hade sjelf skrifvit listan til Dubens bord, uppå h vil- 
ken äfven stodo teknade alla dess Hfpager. Uti spectacle- 
salen voro alla placerne assignerade lika som förra gången, 
äfven prinsens af Holstein tabouret. Men när denne prins 
kom in uti salen, följde han uppå Hans Majits kallelse 
med honom uppå läktaren och satte sig bredevid några 
damer, hvarigenom han undvek all dispute med rådet, som 
sutto flate uppå sina tabouretter. Riksrådet Höpken var 



SPEKTAKEL, SUPÉ OCH BAL. 79 

sjuk, gref Bielke, som var buden, uppehölt sig så länge 
uti frimurarelogen, tils denna tvetydiga scene var förbi. 
Denna anstalt drabbade således Ulric SchefFer, såsom den 
äldste af de närvarande, och som med all sin finesse ej 
kunde undvika denna ännu större finesse. Spectaclet bestod 
af Eugenie, och den lilla piecen voro alle upmärksamme 
förundrade at se vara Les vendanges de Suresne, men det 
är icke något nytt, at operadirectionen tyckes hafva förlorat 
all urskilning och all eftertanke. 

Efter slutadt spectacle var soupé uti det nedre galleriet, 
Hans Maj:ts bord serveradt för 90 personer. Prinsen af 
Holstein var placerad bredevid prinsessan Albertina, ingen 
vidare etiquette i akt togs. De meste riksens råd soupe- 
rade intet, det var endast riksrådet Posse och gref Pontus 
De la Gardie som sutto til bords. Baron Dubens bord 
var uti ett af rådsförmaken, han hade alla fröknar vid sitt 
bord jämte åtskillige cavalierer och åtskillige så kallade 
cavalierer. Til Hans Maj:ts bord blef af prinsens cavalierer 
gref Schmettau befald, och Baron Ungern at soupera hos 
Duben. De kunde icke begripa den skilnad, som sattes 
dem emellan, men orsaken skulle vara, at Schmettau var 
grefve och domherre uti Liibeck, och Ungern af en så 
kallad mindre famille, och at han endast är öfverstelieute- 
nant i rysk tjenst. Ungern var öfver denna oväntade distinc- 
tion mycket surprenerad, och kunde knapt hålla contenance. 
Prinsen sjelf var härmed missnöjd. Efter soupén var en 
stor bal uti den lilla pelaresalen, alla dansande damer voro 
uti dominor, den ena sökte uti granlåt öfverträffa den andra. 
Den besynnerliga contrast, som är emellan denna damernas 
granlåt och cavalierernes klädbonad med sina fläktande 
kappor, då de dansa, är. så löjlig, at den allvarsammaste 
måste skratta. En sådan bal liknar snarare en m as que rad- 
bal än en bal paré. Til dessa dominor hafva damerna 
stora considerationer eller halfva styf kjortlar, alla de damer 
som icke dansa bruka sin hofdrägt och sina gallerärmar, 
cavaliererne i djup hofsorg, helt svart klädde med svarta 
kappor utgöra til sammans en så total skilnad i klädedrägt, 



80 ENKEDROTTNINGEN OCH PRINSEN. RÅDET. 

at masqueraden synes oundvikelig. Prinsen af Holstein 
dansade mycket och väl, han tycktes hafva deciderat sin 
conversation emellan grefvinnorna Klinckowström och Lan- 
tingshausen, som säkerligen äro bland de artigaste. De 
andra damerna förgås af harm och förargelse. 

Under hela denna festivitet souperade enkedrotningen 
helt ensam hos grefvinnan Ribbing, hvilket äfven upväckte 
det pratsamma hoffolkets frågor och gissningar. 

Den 26 Februari, Lördag. Prinsen af Holstein ät i 
dag middag hos enkedrotningen, som med alla vänskaps- 
demonstrationer emottog honom. Strax efter middagen 
förde hon honom uti sitt cabinet, där hon uppehöll honom 
uti en conversation tils kl. inemot sex. Man vet, at hon 
vid detta tilfälle för honom yppade all sin oro och alla 
orsaker til hennes missnöjen, alt sedan salig konungens 
död. Prinsen har med mycken circonspection afhört alt 
detta, och är det bedröfligt, det alla dessa tracasserier, 
som uti en evig glömska borde förvaras, på detta sätt kring 
hela Europa kringspridas och, ehuru sagda i förtroende, 
dock snart blifva allmänna, hvilket alt äfventyrliga påföljder 
kan bereda. 

Hans Maj:t reste med någre personer til Ulricsdal, där 
han åt middag, och börjar man gissa, det Hans Maj:t strax 
efter prinsens bortresa lärer återtaga denna sejour. 

Eftermiddagen gjorde prinsen visite til alla riksrådinnor. 
både de som frequentera hofvet och andra. Männerne, 
ehuru något tröstade, funno alltid, at denna visiten bort 
höra dem til, och hade de flere gånger öfverlagt, om de 
icke hos Hans Maj: t i detta ämne bort göra någon repre- 
sentation. De klokaste bland dem afstyrkte detta, såsom 
ett onödigt steg, hvilket icke kunde hafva någon för dem 
betydande påföljd: de sågo förut at de skulle erhålla det 
svar, at som prinsen endast vore här uti ett vänskapsbesök 
til kongl. famillen, utan at vara stadd uti någre publique 
ärender, så ankom det på honom at se hvem han behagade: 



RIKSRÅDET HÖPKENS. ALKEMISTEN NORDENSKIÖLD. 81 

och blefve det alltid för rådet mindre angenämt at få höra, 
det de icke voro uti detta antal. 

Hans Maj: t har dock sagt, det han trodde riksrådet 
Höpkens indisposition vara en politisk sjukdom. Riksrådet 
Höpken åter på sin sida sade, at han mycket grundat, 
hvaruti denna politique skulle kunna bestå, och med all 
eftertanke har han ej kunnat til sin indisposition finna 
andra skäl än rhume och förkylning eller lätja, den senare 
förlåtlig hos en 70 års man, de förre lätt förvärfvade både 
i hoftrappor, rådssalar och comedier. 

Om afton var soupé hos Hans Maj: t uti pelaresalen 
med ett litet sällskap. 

Den 27 Februari, Söndag. Efter en sen och lång- 
sam predikan åt prinsen middag med bägge Deras Maj: ter. 
Det var första gången han med drotningen ätit middag, 
emedan hon vid Hans Maj:ts vanliga middagsmåltider äter 
ensam uti sina rum. Om afton voro bägge Deras Majiter, 
hertiginnan, prinsessan Albertina och prinsen af Holstein 
uppå beurse-asembléen, som var ganska talrik och lång- 
varig. Deras Maj:ter jämte prinsen souperade hos gref- 
vinnan Höpken, där måltid, trängsel och sällskap uti alt 
liknade de vanliga statsfrusoupéerna. 

En proberare vid myntet Nordenskiöld, som erhållit 
Hans Maj:ts permission at på några år vistas uti England, 
har därstädes utgifvit en uti 18:de seculo besynnerlig bok, 
dedicerad til professoren Bergman uti Upsala, och hitsändt 
de af den samma först tryckte arken. Den har til titul 
»Veritable theory of alchymie.» Nordenskiöld vill icke 
vara en simpel guldmakare som de vanlige alchymister, 
han har långt vidsträcktare plan och håller det sig ovärdigt 
at göra guld för rikedomars erhållande. Han påstår sig 
upgifva en konst at til en sådan myckenhet tilverka guld, 
at det skulle förlora hela sitt värde och ej blifva dyrbarare 
än aska eller sand. Samma hopp gör han sig om juveler, 
silfver och andra metaller. Genom detta vanpris hoppas 
han at ett förakt för dem hos menniskoslägtet kunna in- 

Ehrensvärd, Anteckningar, II. 6 



82 KHRENSVÄRDS M1NI8TERTHAKTAMENTE. 

planta och därigenom bereda den primitiva kyrkans åter- 
uprättande, eller patriarchaltiderne, hvilka tider enligt Skrif- 
ten skola förestå oss, innan någon större revolution med 
jordklotet tildrager sig. Han tror sig känna det märk- 
värdiga Uhrim och Thumim, som uti de alchymiske sublima 
operationer är så oundgängeligt at känna både til sin kraft 
och verkan. Sådan är denne Nordenskiölds besynnerliga 
plan. Framtiden får utvisa, om han som de fleste hitintils 
sig omgifne adepti dött på fattighus eller hospital, eller 
om han uti sitt laboratorio hunnit at något af dessa säll- 
samheter verkställa. Det outgrundeliga menniskobegreppet 
kan sådana alster framgifva, at ingen kan utmärka gränsen 
emellan den största dess dårskap och de sublimaste upfinter. 

Den 28 Februari, Måndag. Kongl. statscontoiret be- 
hagade ändteligen efter flere påminnelser liqvidera med mig 
om mitt första qvartals tractamente i år för den hollänska 
missionen: efter stat bör jag qvartaliter åtnjuta 1,075 rdr. 
Först afdrogo de 17 dagar i Januarii månad, som utgjorde 
195 rdr, sedan gjorde de andra afdrag, som de kallade 
dubbla tractamentspenningar och chargé d'affaires-tracta- 
mentet til en summa af 271 rdr, så at jag erhölt såsom 
en stor grace 609 rdr för detta första qvartal. Jag har 
således genom finesse, calculer och besparingar redan för- 
lorat 1,500 rdr sp. af mitt utlofvade tractamente. Alt detta 
bidrager til upmuntran at upfylla skyldigheter, då man 
finner sig så väl betald. Jag bäfvar redan för mitt til- 
kommande öde, som med sådant biträde skall göra en så 
kostsam etablissement. Men mitt parti är länge sedan 
taget, jag skall lefva och dö annorstädes än i Sverige, efter 
den föresatsen få alla mina öfriga gerningar rätta sig. Jag 
får alltid nya bevis, at Liljencrantz lofvar och bedrar, hvil- 
ket uti mitt minne för framtiden annoteras. 

Alltid med tankarne til prinsen af Holstein, det är 
lika som i Sverige alla andra händelser hvilat sedan hans 
hitkomst. I dag förmiddagen reste han at bese Drotning- 
holm, endast medföljd af capitainen Aminoff. Man var 



PRINSEN AF H. PA DROTTNINGHOLM OCH OPERAN. 83 

förundrad at se, det honom icke någon annan medsändes, 
som, nogare kunde gifva idée om alla de stora och vackra 
samlingar och collectioner, som här i synnerhet af enke- 
drotningen äro gjorde. AminofF har endast som page varit 
vid Drotningholm, och den tiden det var i sin lustre aldrig 
sett andra rum än matsalarne och billardsalen. Nu, sedan 
han blifvit bland hofcavaliererne, torde han mera känna 
vetenskaper och konster, än den tiden, men torde dock 
icke om dem hafva så fullkomlig kunskap och så mycken 
färdighet i språket at omtala dem, at han med en så 
instruerad herre som prinsen af Holstein kunde visa vär- 
det af alla dessa samlingar. Man observerade äfven, at 
le gouverneur du chåteau stallmästaren Munck icke var 
denne prins til sitt slott följaktig. Det är andra gången, 
som Munck låter andre visa utlänningar detta lustslott, 
h,vilket är det enda i Sverige, som förtjenar at ses och 
kännas. Då gref Posse hade detta gouvernement, gjorde 
han sig alltid en fägnad at för alla utlänningar skryta 
härmed, och kunde han detta så mycket lättare, som han 
kände alla dessa collectioner, deras historie och alla de 
anecdoter, som kunna för en främmande vara interessante 
at få lära. 

Hans Maj:t åt med ett litet sällskap uppå Haga, med 
hvilket han sedan for uppå operan. Operan Amphion gafs. 
Prinsen af Holstein kom äfven dit, då Hans Maj:t bad 
honom göra sig sällskap uti sin grillerade loge. Hans Maj:t 
hade af damer äfven befalt fru Oederström. Alla specta- 
teurers och i synnerhet spectatricers ögon voro fastade uppå 
henne; och tycktes månge vara förundrade, at bland så 
många artigare och vackrare damer samt af större qualité 
hon dock blifver prefererad och ansedd såsom sällskap. 
Man trodde at prinsen af Holstein — ty nu talas ej 
om annat än prinsen af Holstein — skulle vara förundrad 
at alltid uti societeterna finna så många artiga, instruerade 
och vackra damer, som han sällan såg vid hofvet, och däremot 
så många vid hofvet, som han aldrig såg uti de stora och 
förnäma societeterna. Men han lärer dock vara mindre 



84 SLÄDPARTI T. ULRIKSDAL. FRU ARNE LEFEBURE O. FREDENHEIM. 

förundrad än desse tro, efter sådana händelser tildraga sig 
i många länder. 

Om afton var soupé uti den kände pelaresalen, med 
ett större sällskap än där vanligen plägar vara. 

Den 29 Februari, Fredag. Hans Maj: t gjorde ett 
slädparti til Ulricsdal, at där äta middag. Åtskilliga damer 
voro befalte, prinsen af Holstein var äfven buden, och 
bägge hans cavalierer voro admitterade til denna middags- 
måltid, efter Hans Maj: t åt utom Stockholm. Hans Maj: t 
befalte äfven sin lifpage ryttmästaren Jernfeltz at äta med 
sig vid detta tilfälle. 

Nu börjas at talas om prinsens afresa, 1} vilken til den 
7 Martii är utsatt, då han ämnar i hastighet bese Upsala, 
Dannemora grufvor, Leufsta bruk, sedan resa genom Örebro 
til Götheborg och därifrån til Danmark tilbakars. Innan 
dess ämnar Hans Maj:t gifva honom en fete nästkommande 
måndag uti sina inre rum, lik de slags fe ter som för tvänne 
år sedan så mycket voro gängse, och som vid alla tilfällen 
gåfvos. Vänskapens Tempel skall föreställas, damer och 
cavalierer skola dansa och sjunga efter vanligheten, gref 
Oxenstierna skrifva fransyska vers, Uttini plåstra til sammans 
några gamla airer, som vore de nya, och Gallodier compo- 
nera någon ballet med guirlander och bouquetter. 

Om afton var cour efter vanligheten; grefvinnan Lefebure 
och fru Fredenheim blefvo presenterade. Hofvet upfylles 
af s&dane personer. Lefebure har varit köpman, blifvit 
adlad, och genom sitt gifte med fröken Lillienberg i dessa 
dagar fått bergsråds caractere. Fru Fredenheim, hustru til 
den nye misslyckade ceremoniemästaren, är köpman Hebbes 
dotter, rikare på penningar än fägring och artighet. Inga 
riksrådinnor voro vid denna cour uppe och hade tabouretterna 
för dem alldeles varit tomma, om icke grefvinnan Carl 
Fersen och grefvinnan Pontus De la Gardie occuperat 
tvänne enligt sina brevets d'honneur, ehuru de icke äro 
rådsfruar. De som hafva ett lyckligt hofminne påstå, at 
på många år sådant icke tildragit sig. 



PRINSEN BESER BANKEN OCH FLOTTAN. 85 

Man väntade, at prinsen af Holstein i afton skulle 
assistera vid Hans Maj:ts grand couvert, men man väntade 
förgäfves. Sedan spelet blifvit' slutadt, och Deras Maj:ter 
gingo til bords, reste han hem utan at göra mine af at 
bevista den samma. Hans Maj: t var ieke härmed särdeles 
nöjd, och äro således alla försök fruktlösa at öfvertala 
prinsen nu mera härtil, efter han tils nästa tisdag utsatt 
sin resa. Om afton souperade han hos grefvinnan Löwen- 
hielm, hvilken lika som fru Wrangel budit til sin soupé 
på kort. Prinsens bägge cavalierer voro nu budne. Hans 
Maj: t kom icke ned til denna soupé, likasom til den förre. 

Prinsen besåg äfven om tisdagen banquen och dess 
penningehvalf. Denna visite lärer orsaka, at banquen offererar 
honom alla medailler och mynt uti guld, som sedan banquens 
inrättning blifvit slagne. Hans Maj:t lärer dock gifva 
honom denna present uti sitt namn. Prinsen besåg äfven 
Skepsholmen, flottan och dess förråder; generalen Trolle 
var befalt at vara honom följaktig och om alt underrätta 
honom. Trolle har försäkrat mig, at denna dag varit en 
för honom angenäm och lycklig dag at få uti sin metier 
tala med en prins, som hade så stora och oväntade kun- 
skaper. Han hade varit hos Chapman, sett dess hvarf, 
dess ritningar och modeller; de hade raisonerat öfver de 
samma, prinsen med en insigt, som hade denna vetenskap 
varit dess egen; han hade gjort frågor uti skepsbyggeriet, 
uti fartygs styrka och svaga, deras defence, uti sättet at 
med en örlogsflotta manoeuvrera, som ingen af våra generaler, 
amiraler eller ännu högre herrar någonsin kunnat göra eller 
förstå. Trollen hade frågat honom, om han tjent til sjös, 
eller hvarföre han så grundeligen studerat denna vetenskap. 
Prinsen svarade honom: »Jag älskar de mesta vetenskaper, 
min hog och min upfostran hafva gemensamt obligerat mig 
at lära känna dem; jag hade en vän uti Ryssland, den 
bekante amiralen Knowles, med honom passerade jag många 
aftnar at tala i sjöväsendet, då mina jämnårige dansade 
och klädde sig granne. Prinsen gjorde sedermera en 
stor eloge af Chapman, feck idée om våra flottor och i 



86 PRINSAR OCH BlDETS BANGPBETENTIONER. 

synnerhet om arméens flotta. Han såg med en coup (Toeil 
i^t Sverige bör ega tvänne flottor, den ena för hafvet, den 
anura för skärgården at cooperera med arméen, en sak 
som nu börjar at hos vare militairiske ministrar sättas i 
fråga, hvarföre? — ty afunden och okunnogheten tala. Prin- 
sen har uti sin enthousiasme, då han med Trollen och 
Chapman i sjöväsendet talat x sagt den förre: »voilå un des 
seuls jours, que je me suis amusé avec quelque parfaite 
satisfaction depuis que je suis en Suéde.» 

Til Hans Maj:ts spel efter couren hade kammarherre 
Bengt Sparre af inadvertence budit fältmarskalken gref 
Spens, som äfven är en bland de titulaire excellencierne. 
Då Hans Maj:t såg honom komma til spelbordet at där 
sätta sig, fruktade Hans Maj:t at någon qvestion om stället 
emellan honom och prinsen skulle yppa sig, blef missnöjd 
med Sparren, som feck för sin distraction något bannor, 
och skickade honom til Spensen at be honom icke sätta 
sig, göra honom ursäkt öfver den mésentendu, som varit 
uti dess bjudning och explicera honom orsakerna. Gref 
Spens, mindre rangsjuk än en mängd andre, sade sig lyda 
Hans Maj:ts åstundan med mycket nöje, stadnade endast 
vid bordet bland de öfrige spectateurerne, och gjorde Hans 
Maj:t honom genast därefter mycket complimenter öfver 
dess complaisance och ursäktade Sparrens distraction. 

Den 1 Mars, Onsdag. Ehuru jag trodde vid min 
aflösning ifrån min kammarherre vakt uti November månad 
förledit år, at den samma skulle blifva den sista innan min 
utresa, så finner jag mig dock obligerad at i dag jämte 
gref Posse aflösa kammarherrarne gref Stenbock och Bengt 
Sparre och emottaga vakten hos Hans Maj:t. Jag har tagit 
detta tilfälle i akt både at öfvertyga Hans Maj:t om min 
vördnad för dess person, då jag icke undandrog mig en 
tjenstgöring, som jag med skäl kunde undanbedja mig, 
som ock alle andre, at upfyllandet af mina skyldigheter 
utgör mitt yppersta föremål. Jag väntar mig ingen annan 
satisfaction härutaf, än at hafva gjort, hvad jag bör, och 



EHRBNSVÄRDS VAKT OCH LÖN. K. KABINETT. 87 

med skäl kunna pretendera, at icke vid min utresa förlora 
min usla kammarherrelön, som jag uti 10 år innehaft och 
genom egen åtgärd vid 1769 års riksdag mig förskaffat. 
Jag emottog af gref Stenbock många listor och andra 
sådana angelägna documenter. Hans Maj : t var ganska nådig 
vid detta ombyte både emot de aflöste och de aflösande. 

Prinsen af Holstein kom til Hans Maj:ts levée, något 
tal med någre personer uti audiencerummet hade gjort, at 
prinsen icke gått in uti sängkammaren, förr än dörrarne 
öpnades til levéen. Riksrådet Posse var den ende af rådet 
som var närvarande, han hade hvarken riksrådet Beck-Friis 
eftertanke eller tiltagsenhet. Just som dörrarne öpnades, 
geck prinsen först in och Possen följde däruppå; prinsen 
märkte detta och tycktes anse detta som något nödvändigt. 
En annan riksens råd, med mera förstånd än gref Posse, 
eller det vi kalla présence d'esprit, hade uti denna etiquettes- 
moment icke gått in uppå levéen förr än den allra siste, 
utan stadnat qvar uti detta rum, om han par complaisance 
ej velat trängas om dörren eller göra en obehagelig scene. 
Men det tyckes som riksens råd kunna framdeles ifrån sina 
postulater aldeles utstryka pretentionen om företrädet för 
utrikes prinsar, denna visite torde härom gifvit dem til- 
räckeliga prof, de lära icke mera få anse sig like de gamle 
riksens råd under drotning Christinas, konungarne Oarl den 
XI:s och XII:s minderårighet, de lära få jämföra sig med 
en monarks ministrar, med geheimeråder och desses veder- 
likar. 

Efter slutad levée hölt Hans Maj:t cabinet. Då cabi- 
netsråderne utkommo, berättade de mig, at Hans Maj: t 
gjort min yngste bror, som är page hos enkedrotningen, 
til underlieutenant vid artilleriet; jag feck tilfälle at sedan 
i underdånighet tacka Hans Maj:t, ehuru jag i mitt sinne 
var ganska bekymrad däröfver, at han som knapt var 13 
år til officerare skulle befordras, då han ännu behöfde tid 
til undervisning och kunskapers vinnande. Man skyndar 
på tiden at bittida få fullmagt och sent kunna bli nyttig, 
men det tyckes som ungdomen tror sig kunna umbära in- 



88 UNDERLÖJTNANT KHEENSVÄRD. FALTTYGMASTAR ANBEP. 

sigter. Hoflefnaden gifver häruppå det största bevis. Jag 
ser alla dagar samme unge officerare tilbringa hela sin för- 
middag at afvänta en sen levée; sedan den är förbi, pro- 
menera sig i förmaken; och detta lefnadssätt repeteras ifrån 
den första dagen af året til den sista. Då B ans Maj: t 
nämde honom, tilsade han kongl. secreteraren Carleson, at 
han skulle låta avertera honom, det han icke mera feck 
blifva qvar vid drotningens pagecorps. Hos Hans Maj:t 
händer det dageligen, at desse unge herrar i flere år, sedan 
de blifvit officerare, göra tjenst som pager och njuta dubbla 
löner. Men i det fallet var jag nöjd, at min bror blef 
flyttad ifrån en stat, som i dessa tider icke bidrager til 
den bästa upfostran. — Uti cabinettet hade Hans Maj:t äfven 
uppå begäran gifvit afsked til den gamle och besynnerlige 
generalfälttygmästaren Anrep, och förordnat tygmästaren 
vid artilleriet von Spången at ad interim förrätta dennes 
ämbete. Anrep hade fått bibehålla hela sin lön och alla 
sina förmåner. Riksrådet Höpken sade vid detta tilfälle, 
at lyckan är en underlig fru, somlige tildelar hon sådana 
vilkor, för at de tjent väl, och andre för at de tjent illa: 
at Anrep snarare borde belönas för det at han velat lemna 
tjensten, än för det at han gjorde henne, då han den inne- 
hade. 

Hans Maj:t, som ännu bibehölt något missnöje öfver 
prinsens af Holstein frånvaro ifrån gårdags grand couverten, 
upkallade grefve Oxenstierna och gaf honom återbud om 
feten, til hvilken han som en slaf arbetade sina vers. Hans 
Maj:t trodde at Vänskapens Tempel mindre skulle passa 
sig til alt det närvarande, och at en sådan* fete vore för 
mycket å den ena sidan, då så litet göres å den andra. 
Oxenstierna gömde verserna uti sin portefeuille, förvissad^ 
at de vid något annat tilfälle säkerligen blifva använde. 

Prinsen af Holstein åt middag hos Hans Maj: t, vid 
hvilken denne prins visade fördubblade attentioner för Hans 
Maj:t, men utan at någon explication skedde öfver dess 
uteblifvande ifrån den publique spisningen. De finnas, som 
justifiera detta prinsens steg, både därigenom at Hans Maj: t 



EN TILLÄ MN AD FEST INSTÄLLES. GREFVE ROHANZOW. 89 

gifvit honom en representation, den han ej önskat sig at 
undfå, och igenom hvilken han fant sig tvungen at i akt 
taga den strängaste etiquette; de tillägga at denne prins 
haft orätt, i fall han. nekat at vid denna grand couvert 
assistera, i fall Deras Maj:ter ensamne vid bordet ätit; 
men då bägge hertigarne och prinsessorna äfven sutto til 
bords, så kunde icke han stå bakom stolarne, såsom konun- 
gens cousin, hälst hertiginnan icke vore af större hus än 
han ; at i andra länder, där sådana grands couverts existera, 
så sitta, endast de kongl. personerne til bords, och til deras 
couvert kan ingen refusera at infinna sig, icke en gång 
ambassadeurer utan de största prof af ohöflighet. Strax 
efter måltiden reste prinsen på visiter, och Hans Maj:t 
var ganska förundrad at ständigt se hans vagn hålla utan- 
före grefve Ribbings port. Man svarade, at prinsen söker 
dem han finner artige i umgänge; men Hans Maj:t sade, 
at han äfven borde söka dem som vid hofvet voro ange- 
näme. 

Sedan var soupé hos Hans Maj:t, och en bal gafs 
såsom en impromtu, hvilken icke var särdeles animerad, 
men upväckte ett tracasserie emellan Hans Maj:t och prin- 
sessorna, af några af de vackra damerna understödt. Hans 
Maj:t hade lofvat hertiginnan at til morgondagen få gifva 
en bal åt prinsen; nu blef dans, hvarigenom alla de dan- 
sande blefvo trötte, alt stora ämnen til gräl och tracasserier; 
ingen ville dansa, någre få figurerade ensamne i contra- 
danserne, och balen blef snart slutad, då få ville dansa. 

Den 2 Mars, Torsdag. Uppå levéen blef en rysk 
grefve Romanzow presenterad för Hans Maj:t, som i dessa 
dagar ifrån Petersburg hitkommit. Ett hoftracasserie med 
prins Potemkin har tvungit honom at resa, men sedan sin 
afresa förskaffat honom kammarherrenyckeln*, så mägtige 
favoriter uträtta alt hos en prinsessa, som har så många 
svagheter, ehuru hon afmålas med så stora egenskaper. 
Romanzow är son til fältmarskalken, som under det sista 
turkiska kriget erhölt så stor reputation uti Europa, utan 



90 HOFPREDIKANTEN BAEON TAUBE. FEKDENHEIM. 

at hafva gjort stora bedrifter, och fått minnesstoder, dem 
hvarken Mttnnich eller Lascy undfått, som vunnit ärofulla 
segrar emot samma nation, men i mindre skrytsamma tider. 
Hans Maj:t accueillerade ganska nådigt grefve Romanzow, 
och tyckes det som hans härvaro blifver honom angenäm, 
sedan prinsen af Holstein är bortrest. 

Uppålevéen blef äfven en hofjunkare baron Taube presen- 
terad at tacka Hans Maj:t för erhållen hofpredikantsfullmagt. 
Uti denna fullmagt står inryckt, at honom beviljas i nåder 
bibehållandet af dess hofjunkarelön. Baron Taube är bror 
til kammarherren hos Hans Maj:t, har varit capitaine vid 
Dalregementet och är nu tillika måg hos biskopen i Vesterås 
Benzelstierna. Taube är några och 30 år gammal, har 
mycket studerat och passerade i sin ungdom för en ibland 
de lärdaste adelsmän. Han har uppå Hans Maj:ts egen 
tilstyrkan antagit prästedrägten, och har man all anledning 
at tro honom med tiden kunna få succedera til Westerås 
stift, h vilket för honom är utsedt. Hans Maj:t ser gerna 
at adel, och i synnerhet den höge adeln dessa stora ämbeten 
innehade, i likhet med hvad uti andra länder sker. Detta 
exempel lärer äfven upmuntra andre härtil, och den torde 
blifva en rik, artig och nyttig biskop, som varit en oskickelig 
hofjunkare, eller en fattig, bortglömd och allmän landt- 
officerare. 

Middagen åt prinsen af Holstein hos Hans Maj:t: 
conversationsämnen börja nu snart at tryta, och tyckes 
det, som hade det varit lyckligare om alla dessa rang- 
disputer aldrig upkommit, då prinsen med mera lätthet 
kunnat meddela sin tid med andra occupationer. Prinsen 
tog dock detta tilfälle i akt at justifiera sin ceremonie- 
mästare Fredenheim ifrån alla de löjliga och ridicula be- 
skylningar, honom blifvit gifne. Prinsen försäkrade, at 
han aldrig hört ett ord af dessa historier, at han kunde 
förvissa, at inga af de besynnerliga talesätt man gifvit 
honom, blifvit fälde, utan at han til alla delar vore nöjd 
med Fredenheim. Denna prinsens genereusa ursäkt torde 
dock något bevisa emot Fredenheim, ty man behöfver icke 



SUPÉ HOS II. CARL. ÖPVER8TE HAMILTON. 91 

taga så mycket försvar för den, som alldeles är oskyldig, 
och hvars- öfriga upförande bevitnar denna oskuld. Men 
Fredenheim har gifvit flere prof emot sig, och tros histo- 
rierne, och prinsens ursakt sättes endast på samma räkning 
med de öfriga af dess höfligheter. 

Operan Amphion gafs, och soupén var hos hertig Carl, 
där Hans Maj:t var, prinsen af Holstein var äfven där, 
och soupén för hans skull gifven, damerna tycktes icke 
nöjde med gårdagens bal, hvilket de med ett onyttigt 
bouderie visade. Man var med alt skäl förundrad öfver 
den bristande attention hertigen hade för drotningen, som, 
då Hans Maj:t, hela hofvet och alla hennes statsdamer voro 
budne, var den enda som var utesluten. Man undrade så 
mycket mera häröfver, som hertigen med sitt hof alla år 
öfver 8 månader vid Deras Maj:ters hof vistas, men alt 
sådant är ytterligare vitnen uppå vår tids belefvenhet och 
tankesätt. 

Då Hans Maj:t skulle gå til hertigens soupé, saknade 
han öfversten grefve Hamilton, hvilken som lieutenant af 
drabanterne bör ständigt vara honom följaktig. Hamilton 
hade rest bort utan tilstånd, han eftersöktes en hel timma 
ikring staden, ändteligen blef han igenfunnen, då han med 
sin fula figur och sitt omanerliga väsende kom löpande uti 
Hans Maj:ts rum och gjorde en obehagelig ursäkt öfver 
sin frånvaro. Jag har sällan sett Hans Maj:t så ond, han 
bannade honom med all allvarsamhet och sade bland annat: 
»jag har haft så många prof af Er inattention, min grefve, 
så at jag önskar at de ej ökas. Den, som vill pretendera 
lydnad och exactitude af andre, bör sjelf kunna lyda och 
vara exact. Ni föregår Edra underhafvande med elaka 
exempel; lär det til en annan gång, min grefve!» 

Den 3 Mars, Fredag. Innan levéen kom general- 
adjutanten gref Posse uti Hans Maj:ts sängkammare in och 
presenterade ett långt memorial uti sin departement om 
möjligheten at hålla exercitieläger utan kronans kostnad 
och längre möten med de indelte regementerne. Possen, 



92 GRKF POSSE. C. O. SINCLAIR. GREP BO HL EN. 

som har en outsläckelig jalousie emot sin n armes ta man, 
generaladjutanten Sinclair, trodde sig genom detta memorial 
ådagalägga de största generalsinsigter och at han därföre 
skulle vara en oundgängelig person. Sinclair, som varit 
dödligt sjuk, var nu tilfrisknad och började synas vid hofvet. 
Hans Maj: t emottog Possens memorial, lade det på sitt 
conseillebord, utan at genomläsa det samma, hvarest det 
länge nog lärer få blifva liggande. Possen har blifvit com- 
menderad at denna sommar förrätta generalmunstringar med 
Jämtlänningarne och andre norra regementen, hvarigenom 
han ifrån Ladugårdsgärdes exercitien utestänges och Sinclair 
likafullt nytjas. 

Vid levéen och rapporten gjorde gref Hamilton en 
anständigare och mindre Hamiltonsk excuse öfver sin går- 
dags försummelse, och förlät Hans Maj:t honom med mycken 
godhet, jämte det han feck några vänliga förmaningar, som 
honom icke äro främmande. 

Generalen af Westgötha cavallerie gref Bohlen, som 
på befallning några år ifrån Stockholm varit frånvarande, 
at någorlunda svalka sin hetta, sina pretentioner och sitt 
tyska högmod, återkom nu til hofvet, blef af Hans Maj:t 
med mycken nådig accueil emottagen, feck genast afgöra 
alla sina regementsärender, och reser til Westergöthland 
åter, nöjd och glad både som hofman och öfverste. 

Prinsen af Holstein åt middag hos Hans Maj:t i van- 
ligt sällskap, och var man förundrad at se, det uppå bjud- 
ningslistorna til dessa måltider, som alltid af Hans Maj: t 
sjelf skrefvos, prinsen sällan stod först anteknad, ehuru 
ingen riksråd nånsin var uppå den samma upförd. Nog 
hade prinsen af Holstein en otvistig rang framföre de per- 
soner, som där stodo teknade, men Hans Maj:t satte honom 
aldrig främst. 

Hans Maj: t började at påtänka de presenter han ämnade 
prinsen. Öfverstallmästaren grefve Lewenhaupt och i synner- 
het stallmästaren Munck proponerade Hans Maj:t at köpa 
en ring utaf engelske ministern Wroughton för 12,000 rdr, 
hvilken Wroughton, då han i Petersburg var engelsk consul 



PRINSEN AF UOLSTEIN. TEATERNS FÖRFALL. 93 

och bidrog til grefve Poniatowskys, nu varande konungens 
i Polen första faveur hos kejsarinnan, såsom en tacksam- 
hetspresent af henne erhölt. 

Gref Romanzow blef för drotningen presenterad, då hon 
genom sina stora rum skulle gå ned til at bevista spectaclet. 
Denna besynnerliga faveur, som honom härigenom visades, 
vitnar, at Hans Maj: t ämnar distinguera honom, och bidrog 
nu äfven, at han kunde admitteras at se detta spectacle. 
Presentationer för drotningen ske aldrig andre än de van- 
liga courdagarne. 

Directionen af operan hade nu åter gifvit prof af sin 
goda urskilning; de gåfvo comedien La femme juge et 
partie, en piece, som med mycken qvickhet är upfyld af 
de största eqvivoquer och mest hazarderade infallen; den 
lärer aldrig på någon hoftheater uti de inre cabinetter förr 
blifvit gifven, minst vid tilfällen som skola hafva utseende 
af fe ter. Oomedianterne sjelfve voro flate öfver sina roler, 
och ehuru cocuagen är ett vidsträckt och roligt ämne at 
visa, så torde flere spectateurer önska at undgå se det uppå 
theatern beskrifvas, än de som häröfver finna sig roade. 
För 12 år sedan, då härstädes var ett etableradt fransyskt 
spectacle, lät directionen upföra denna piece uppå theatern 
en dag, då öfverheten icke väntades och då hvar och en 
betalte sin billet, och ankom således på hvar och en at se 
eller låta bli at se den samma. Olyckan förde hofvet dit, 
och enkedrotningen med all ifver och häftighet bannade 
öfverintendenterne gref Cronstedt och baron Adelcrantz, 
som då hade directionen öfver detta spectacle, öfver det at 
de så litet respecteradc sederna, at de gåfvo en så oan- 
ständig piece. De föregåfvo tilsin ursäkt, at parterren och 
galleriet stundom för sina penningar böra roas; men den 
ursäkten antogs icke. Så hafva tänkesätten förändrat sig. 

Förra gången, då en likastor mängd af folk voro befalte 
at se detta spectacle, erhöllo de en stor soupé uti galleriet. 
Til någon variation uti våra nöjen blef soupén nu deciderad 
at gifvas hos statsfruen generalskan Wrangel, dit Deras 
Maj:ter kommo och prinsen af Holstein var buden. Detta 



94 SUPÉ HOS FRU WRA.NGEL FÖR PRINSEN AF H. 

upväckte äfven missnöje hos prinsessorna, så at ingendera 
kommo at se detta spectacle, utan föregåfvo, at de icke 
blifvit solemnelt budne. Hans Maj: t lät säga dem, at han 
icke väntade så mycken ceremonie dem emellan böra i 
akt tagas, at han nogsamt såg orsaken därtil, och trodde 
han sig genom sin vänskap förtjent mera egard; men prin- 
sessorna kommo icke. Åtskilliga af rådsfruarne, i synner- 
het grefvinnorna Ribbing och Falkenberg, funno sig äfven 
stötta at de ifrån soupéer voro uteslutna, då de med äfven 
så mycket skäl til sin födsel, til sin rang och sin lefnad 
både vid hofvet och i stora verlden kunde pretendera sä 
mycken distinction, som en fru Aminoff, Cederström och 
Jennings, men at de endast blefvo budne för at figurera 
på tabouretter, för at visa prinsen af Holstein, at 25 sådana 
hvar comediedag kunde blifva upfylde. De skickade åter 
sina billetter, kommo icke och föresatte sig at så sällan 
komma på hofvet, som möjligit är. 

Det tyckes, som prinsen af Holstein börjar ledsna vid 
denna sejour och alt det tvång, som åtföljer den samma. 
Ingen af alla dem, som voro satte at följa honom, kunde 
tala med honom ett enda ord uti sådana affairer som in- 
teresserade honom, om vetenskaper, om nyttiga inrättningar 
och konster. Han hade icke sett det ringaste af alt hvad 
honom i Stockholm kunde visas utom några publique bygg- 
nader. Han deciderar därförfc om sin återresa, säger Hans 
Maj:t, at det menföre, som började hota, tyckes påskynda 
dess återresa, at han lofvat vara uti Danmark tils medio 
Martii och til påsketiden uti Eutin, at han sedan hade en 
lång resa til Stuttgart at fullborda sitt giftermål, hvilket 
alt sammanlagdt voro orsaker, som tvingade honom be Hans 
Maj: t om tilstånd at til Tisdags morgou utsätta sin resa, 
at han ändrat sin plan at se Bergslagen, at han endast 
vid nedresan tänkte taga vägen genom Carlskrona och däri- 
från til Helsingborg. Mycket complimenter sades å ymse 
sidor, många försök at förlänga sejouren, men som alt var 
complimenter, utsattes restermin. Baron Duben feck ordres 



CARL SPAERE. SUPÉ OCH BAL. 95 

at anstalta om resan, och Aminoff at vara prinsen följaktig 
på återresan. 

Man har på många dagar märkt huru mycken möda 
riksrådet Oarl Sparre gifver sig at komma uti faveuren: han 
har börjat hålla långa conversationer, som tyckas vara eller 
anses vara intressante, han vakar som en ung hofman, för- 
summar intet tilfäUe at göra sin cour, och med sina vanliga 
fasoner skrika hårdt om det han intet menar. Man tror 
at han employerar sig och sin police at få veta alt hvad 
vid Fredricshof passerar; och tror man, at han det så 
mycket lättare kan känna, som enkedrotningen uti flere 
månader visat honom ett utmärkt förtroende; och han äfven 
genom grefvinnan Ridderstolpe, til hvilken han gör sin 
cour, och som därstädes har många intime bekantskaper, 
kan vinna detta sitt ändamål. 

Den 4 Mars, Lördag. Bönedag. Hans Maj:t åt 
middag på Haga med ett litet sällskap. Som detta nu 
blifvit en vane, så lära dessa lördagspartier continuera, där 
åtskillige af ungdomen äro samlade, och några damer, gref- 
vinnorna Löwenhielm, Höpken och fru Cederström. Prinsen 
af Holstein var buden til hertig Oarl. 

Hans Maj:t sände sin lifpage Jernfeltz at bjuda prin- 
sessorna at soupera hos sig, då efter soupén äfven skulle 
blifva bal. Denna attention af Hans Maj:t tyckte många 
vara öfverflödig i anseende til prinsessornas inattention. 
De lofvade komma. Balen blef så animerad, at de störste 
danseurer voro uttröttade, och de häftigaste danseuser 
tyckte at de passerat en lycklig natt. Balen varade tils kl. 
inemot 4 om morgonen. — Ceremoniemästaren Fredenheim 
infant sig uti Hans Majits garderobe och berättade, at då 
prinsen af Holstein hos enkedrotningen begärt timmen at 
få taga afsked, hade hon lika som Hans Maj:t utsatt Måndags- 
eftermiddagen men at hon tillagt, at som hon så sällan 
fått se prinsen hos sig, önskade hon, at han äfven ville hos 
henne soupera Måndagsafton, at prinsen äfven til hälften 
gifvit detta löfte. Hans Maj:t blef mycket missnöjd med 



QQ ETIKETTKR. GREFVINNAN 8PRENGTP0RTKN8 DÖD. 

Fredenheims maladresse uti detta mål, och sade at han 
bort så mycket känna etiquetten, så at han kunnat säga 
prinsen, at gemenligen är den sista soupén hos den för- 
nämste, at Hans Maj: t sjelf velat se prinsen til slut, at 
han därföre skulle låta enkedrotningen förstå, at hennes 
soupé ej kunde ega rum, at hennes pretentioner borde 
uphöra i detta ämne. Fredenheim åtog sig sin ledsamma 
commission, men lärer icke önska sig at bli ceremonie- 
mästare mera hos främmande prinsar. 

Den 5 Mars, Söndag. Prinsen af Holstein åt middag 
hos Hans Maj:t. Drotningen åt äfven denna middagsmåltid 
med Hans Maj: t, och var detta den första gången han med 
bägge Deras Maj:ter åt middag tilsammans. Han var icke 
placerad bredevid drotningen och har ännu aldrig varit 
hennes granne til bords. 

Hofmästarinnan hos hertiginnan, generallieutenanten, 
commendeuren och envoyén vid danska hofvet baron Sprengt- 
portens grefvinna, född Taube, som uti någre månader 
plågats med en mattande sjukdom, dog i dag inemot mid- 
dagen. Hon är allmänt saknad såsom en belefvad och 
artig fru, nyttig vid ett ungt hof, där hvarken hennes för 
myckna allvarsamhet kunde göra henne löjlig, eller hennes 
för myckna flyktighet förlora hennes anseende. Hon var 
en af de få, som ännu öfverlefde af dem, som erhöllo 
den förra tidens lysande upfostran, som denna i främmande 
länder förbätrat och i stora verlden gjort den samma ut- 
märkt. Hon hade i sitt första gifte varit gift med en rik 
De Geer, hvilken vid sin död lemnade henne stora egen- 
domar. Kärleken til Sprengtport gjorde at hon gifte sig 
med honom, miste därigenom mycket af denna egendom, 
som til De Geerska slägten återgeck, det återstående har 
hon alt i hans disposition lemnat. Man talar redan om 
hvilka som denna fru skola succedera. Man tror, at Hans 
Maj:ts val är emellan statsfruarne grefvinnan Cederhielm 
och fru Wrangel, den förra för at hertiginnan skulle en 
af sig älskad hofmästarinna erhålla, och den senare, för 



GREFVINNAN LEWENHAUPT. PÄE8ENTEÄ. 97 

at hon ifrån Hans Maj.ts hof, såsom därstädes mindre an- 
sedd, skulle blifva skild. Hvilketdera som sker, så utnämnes 
äfven til denna place grefvinnan Caroline Lewenhaupt, som 
hafver erhållit survivancefullmagt på den första lediga stats- 
frusysla: en obehaglig, ful och tracassiere person, som sna- 
rare sätter slott och hof i eld och låga genom sitt maligne 
vett, än hon sätter en enda älskares hjerta i brand med 
sin fägring eller behaglighet. 

Efter dinén erhölt prinsen af Holstein af Hans Maj: t 
dess herr fader högst salig konung Adolph Fredrics por- 
trait, en copia i olja af Lundbergs pastellmålning, mycket 
likt, men illa måladt. Hans Maj: t geck sedan sjelf och 
visade prinsen rådssalarne, riddaresalen, samt rikssalen. 
Många conversationer föreföllo öfver alla de ämnen, som i 
dessa salar afslutas och förr afslutade blifvit; många dylika 
anecdoter upräknades. Prinsen, som i rangdisputer icke 
älskar rådspersonerne, tycktes visa mycken aktning för 
rådsämbetet. 

Om afton var assemblée på beursen. Hans Maj: t var 
därstädes, äfven hertig Carl, bägge prinsessorna och prinsen 
af Holstein. Man var förundrad at se baler och comedier 
räcka så långt in uti fastelagen. Soupén var hos gref- 
vinnan Höpken, där en vanlig trängsel, värme och ledsnad 
herskade. 

Den 6 Mars, Måndag. Prinsen af Holstein kom uppå 
Hans Maj:ts levée, hela rådet voro af en händelse där- 
sammastädes samlade, och fant prinsen sig midt ibland 
dem, och tycktes, som hade han varit glad at detta var 
den sista gången. Dess bägge cavalierer blefvo presente- 
rade til afskedstagande af öfverkammarherren baron Bid- 
derstolpe. Sedan öfverlemnade kammarherren grefve Nils 
Posse dem å Hans Maj:ts vägnar de dem destinerade pre- 
senter. Baron Ungern erhölt den guldvärja, som stallmä- 
staren Munck af Hans Maj: t erhölt, som i Paris var arbe- 
tad, hvilken Munck återlemnade til Hans Maj:t, emot det 
at han feck låta arbeta sig en annan uti en smak som vore 

EJirensvärd, Anteckningar, II. 7 



98 PRESENTER TILL HERTIGEN AF HOLSTEIN. 

honom mera behagelig. Ungern var af denna present både 
flatterad och högfärdig, han gjorde ett stort värde af en 
sådan distinction, och glömde all den förtret, han genom 
våra hofetiquetter förut kunnat haft anledning at ega. 
Grefve Schmettau feck en juvelsring af mera än 1,000 
plåtars värde. Prinsen åt middag hos Hans Maj:t; con- 
versationen var mycket om dess resa och de vanliga com- 
plimenter, som til slut alltid uprepas. Efter måltiden, då 
prinsen var uti Hans Maj:ts inre cabinet, erhöll han af 
Hans Maj:t den medaillesamling, som var uti ett vackert 
cabinet inlagd. De meste medailler voro i guld och alle 
ifrån konung Adolph Fredrics ankomst i riket, således 
denna samling för prinsen angenäm, såsom utgörande en 
lysande epoque för holsteinska huset. Vigten af guldet 
til alla dessa medailler var 1,500 ducater. Sättet, på hvil- 
ket Hans Maj:t honom detta myntcabinet förärade, var 
äfven så artigt som för prinsen smickrande. Generalen 
Zöge, grefve Gyldenstolpe och vi någre andre voro occu- 
perade at se detta cabinet, Hans Maj:t förde då prinsen 
dit och sade, at han gjort en samling af alla de medailler, 
som erkänsla och sanning gifvit hans far, trogne och upmun- 
trande undersåtare honom sjelf. Prinsen besåg äfven dessa 
medailler, man explicerade för honom deras innehåll. Hans 
Maj:t sade honom: »Cette collection qui contient Téloge 
de votre famille vous sera sans doute agréable, mon 
cousin; je vous prie de 1'accepter comme souvenir d'un 
ami et d\m bon parent.D Prinsen tackade Hans Maj:t. 
Denna collection åtföljde äfven cancellierådet Berchs »Hi- 
storia öfver svenska mynt», en kort beskrifning öfver alla 
dessa medaillerne, Dahlbergs »Svecia antiqua et hodierna», 
planer öfver slottet och andre desseiner öfver svenske pu- 
blique byggnader. Hans Maj:t gaf honom sist en brillant- 
ring, juvelen var en solitaire, den kostade 10,000 rdr och 
var af engelske ministern köpt. Man observerade, huru 
prinsen länge hos Hans Maj:t blef uppehållen; han skulle 
sedan hafva sin afskedsaudience hos enkedrotningen vid 
Fredricshof, sedan hos Deras Maj:ter och hertigarne, hinna 



PRINSENS AFSKEDSBESÖK. 99 

til operan, alt innan kl. 6. Hvad man med visshet såg 
var, at audiencen vid Fredricshof skulle blifva ganska kort. 
Det hände äfven, men prinsen reste dit, gjorde sina excu- 
ser, och skildes vid enkedrotningen, intagen af hennes god- 
het, hennes förtroende, hennes förstånd och myckna kun- 
skaper. Han erhölt af henne en gulddosa med hennes 
portrait, rikt med juveler garnerad. Han tog äfven afsked 
af prinsessan, som för sista gången i sin lefnad torde hafva 
sett en friare. 

Kl. half sex skedde dess afskedspresentation hos Hans 
Maj: t på samma sätt som första gången. Konungen var uti sitt 
conseilcabinet, där alla voro samlade som hafva entréerne uti 
sängkammaren. Prinsen blef af baron Kidderstolpe presente- 
rad, gjorde en kort och artig compliment. Hans Maj: t tog 
honom i famn, kyste honom på kindbenet, önskade honom en 
lycklig resa och tackade honom för dess vänskapsfulla visite. 
Sedan skedde samma ceremonie hos drotningen, som med 
all tystlåtenhet fulländades; drotningen gaf honom ingen 
present. Visiten til kronprinsen, hertig Carl, hertiginnan 
och hertig Fredric skedde som vid ankomsten. Sedan var 
prinsen uppå operan, satt ständigt uti sin loge. Operan 
Zemire och Azor upfördes. Hos Hans Maj:t var sedan en 
stor soupé, där både hertiginnan och prinsessan äfven voro. 
Man visade mycken regret öfver prinsens så snara bortresa, 
och han å sin sida visade samma oro. Det säkraste af alt 
lärer dock vara, at man å ymse sidor var nöjd, at denna 
visite snart var förbi. Prinsessorna tycktes dock något 
sorgbundna, och åtskilliga af våra vackra grefvinnor önskade, 
at den vackre prinsen ej så mycket tänkt på giftermål och 
litet mera på kärlek. Efter soupén geck Hans Maj:t af- 
sides med honom uti sitt cabinet, där mycket amicale pro- 
testationer å ymse sidor gjordes. Hans Maj.t gaf honom 
då en souvenir d^mitié af pärlemor och guld med sitt 
portrait. Prinsen tycktes rörd. Hans Maj:t retirerade sig 
hastigt. Complimenterna continuerades med prinsessorna och 
ändteligen reste prinsen af Holstein hem, för at följande 
morgon bittida kl. 7 anställa sin resa. 

715903 A 



100 PRINSENS AF H. APRESA. MONTFORTS ORDEN. 

Hans Maj: t hade redan låtit afsända sitt kök och käl- 
lare til prinsens service under nedresan. Capitaine Ami- 
noff blef befalt at vara honom äfven på denna resa följ- 
aktig. Hans Maj: t lät genom hofmarskalken baron Diiben 
strängeligen förbjuda sitt livrée at ej understa sig taga några 
drickspenningar eller gåfvor af denne prins. Prinsen var 
häröfver mycket bekymrad och missnöjd, gjorde genom 
AminofF flera representationer, men Hans Maj:t blef vid 
sitt beslut, och hofbetjeningen vid cassation förbuden at 
något emottaga. De hade alla för sitt besvär, sitt nattvak 
och sin upvaktning väntat sig någon vedergällning til un- 
derstöd för de knappa vilkor de uti sin hoftjenst få ega, 
otilräckelige til de oundgängeligaste behof; de väntade sig 
at dessa nekade drickspenningar dem på något annat sätt 
från hofcassan skulle godtgöras. Skjutspenningarne biefvo 
äfven för prinsen af Hans Maj:ts handcassa betalte. Prin- 
sen var ännu missnöjdare med detta och hade i sin oro 
låtit förstå, at han ej väntat sig blifva emottagen som en 
orientalisk prins, utan som den där äfven kunde bestrida 
några utgifter; at han aflagt en viss summa til sina resor, 
at denna besparing för honom hvarken vore betydande eller 
nöjaktig. 

Den regerande tyske grefven af Montfort hade til 
Hans Maj: t sändt 2:ne stora kors af en sin nyligen under 
konungens i Polen protection inrättade orden, kallad »LTOrdre 
de la providence divine». Han hade anhållit, at Hans 
Maj:t härmed ville decorera någre af sina ansedde under- 
såtare. Orden gör commendeuren nästan större än sera- 
phimerorden. Ordensteknet var ett stort bredt blått band med 
guldkanter och en guldcrachat, stjernan med många bok- 
stäfver, figurer och emblemer. Hans Maj:t roade sig myc- 
ket åt denna present, och hade säkerligen, om ej ordens- 
bandet varit blått, därmed decorerat någre af sine decora- 
tionssjuke hofmän. Hans Maj: t sade: »jag har lust at ge 
Plommenfelt denna orden, och vore bandet icke blått, så 
skulle han få en orden för alla de han gifver oss.» 
Plommenfelt tror sig uti enskilda ordnar ega stora kunskaper. 



PRINSENS AP HOLSTEIN AFRESA. HANS KARAKTER. 101 

Den 7 Mars, Tisdag. Om morgonen kl. 6 sände 
Hans Maj: t sin lifpage ryttmästaren Jernfeltz at compii- 
mentera prinsen af Holstein å Kongl. Maj:ts vägnar innan 
dess afresa. Prinsen var mycket sensible öfver denna 
Hans Maj:ts hogkomst och svarade med de ömmaste utlå- 
telser. Kl. 8 afreste han och tog vägen til Carlscrona, 
långa dagstationer voro för honom utsatte, hans nedresa 
var en flykt igenom landet. 

Sådan har denne prinsens härvaro varit. Han för sin per- 
son ansedd och af dem, som lärde sig känna hans egenskaper 
och kunskaper, högaktad. Hans belefvenhet, förenad med en 
medfödd värdighet, gjorde at hans umgänge ansågs med en 
aktning, som en sådan prins kan gifva sig, i fall unge och oför- 
synte hofmän skulle glömma sina skyldigheter. Med Hans 
Maj :t var prinsen alltid undergifven,* visade vördnad i tal och 
åtbörder, men tillika samma värdighet, som hindrade honom 
ifrån den undergifvenhet, som för en så nära slägtinge vore 
en tung börda, för konungen ett icke smickrande rökverk. 
Med de öfrige af kungliga famillen var prinsen mera fri i 
sitt umgänge, men tycktes med sin aktning -för dem visa 
dem, huru deras emot honom borde vara. De olyckliga 
rangdisputerne med rådet gjorde hans härvaro mindre nöj- 
sam för honom, mindre behagelig för de andre. Han kunde 
icke lära känna personer, hvars vett och insigter passat sig 
med dess egna, och de icke en prins, som kunde veta 
at värdera dem detta förtjente. Med fruntimmer var 
han artig, men kall, tycktes icke lemna sig til de artig- 
hetsprof, som könet äskar af dem de genom sin behaglighet 
och fägring vilja intaga. Med hoffolket var han hofman, 
han visade höflighet efter den faveur han viste hvar och 
en åtnjöt; han kände dem icke nog, för at gifva hvar och 
en det anseende, som hans uprigtiga caractere i annat fall 
säkerligen gifvit. Om etiquetter, om tvång och högdragen- 
het icke tvingat denne prins at gå ifrån sitt medfödda 
lynne, så hade han ännu mera blifvit känd, älskad och 
saknad. Det är en sanning, at ingen saknade honom vid 
dess afresa, ingen önskade honom ännu blifva en dag längre 



102 KAMMARHERREN RUTGER MAfKLKAN. 

qvar: icke hofvet, som han började med noggranhet at 
känna, där han både var och syntes vara klarsynt, där han 
alltid fant sig vara ansedd som den siste af prinsarne och 
nekad at vara den förste bland enskilde; icke i staden, där 
han ingen kände och af ingen var känd, där han de fleste 
nödgades undfly och af dem blef undflydd; icke ibland de 
lärde, omgifven af olärde, och utan tilfällen at göra deras 
bekantskap eller lära känna deras arbeten, trodde han at 
de voro pedanter, och de, at han var en högdragen och 
skumlärd, ny modig prins, sådane som Frankrike och Tysk- 
land så många framalstrar; icke hos könet, ty hans stränga 
seder, hans giftermålstankar, äro ämnen för romaner, men 
icke för behagliga händelser. Således kunde icke denne 
prins blifva saknad, man önskade honom en lycklig resa 
och vi återtogo våra hemseder. De främmande ministrarne 
voro upmärksamme at uptekna alla våra anecdoter och 
händelser, de sade redan innan dess ankomst, at den samma 
skulle medföra tusende ämnen til tracasserier, det sade 
engelske ministern mig. Man kan häraf dömma, at de 
känna vår ställning. 

Vid sin afresa gaf prinsen vackra presenter til cere- 
moniemästarne Fredenheim och von Moltzer af emaillerade 
gulddosor, garnerade med juveler. Bägge de pagerne, 
som serverat honom vid bordet, fingo ock hvar sin guld- 
dosa, man är försäkrad at den ansenligaste bespares åt 
capitaine Aminoff. 

Kammarherren hos prinsessan, baron Rutger Macklean 
lät genom grefve Carl Piper hos Hans Maj:t insinuera sin 
ansökning at blifva kammarherre hos drotningen. Mack- 
lean var en af de kammarherrar, som ej hafva nyckel, och 
händelsen med Bergenschöld hade gjort honom upmärksam. 
Det är endast Deras Maj:ters kammarherrar, som de droit 
bära nyckel, de öfrige hafva det af en particulier faveur. 
Hans Maj:t var i början missnöjd med denna begäran och 
sade, at han sedan sista riksdag hade några griefs emot 
Macklean, at han endast ville hafva nyckeln för at sedan 
quittera, och flere skäl, dem man lätt upfinner, då man ej 



LILJENCRANTZ OCH HOFHALLNINGEN. 103 

vill samtycka. Men Piper lät Hans Maj: t förstå, at Mack- 
leans hederliga caractere, anseende uti den stora verlden, 
egna förmögenhet at ej behöfva vara hofvet til last borde 
vara en vinst i dessa tider för hofvet; han lade i synnerhet 
ett skäl därtil, at det bör gifva en relief til drotningens 
hof, at man ifrån de Fredricshofske hofven anser såsom ett 
Ävancement at vid Deras Majiters hof blifva antagen. Och 
detta skäl tycktes göra den största verkan och göra alla 
motskäl icke mera gällande. Men som alt genom negocia- 
tioner skall afslutas, så feck Macklean tilsägelse at sondera, 
hvem prinsessan åstundade i hans ställe, och sedan gifva 
detta til känna, sedan förklara sig nöjd at bli den yngste 
-af drotningens kammarherrar, och utlofva at icke taga af- 
sked genast efter utnämnandet. ' Så mycken importance 
och värde sättes uppå en kammarherrenyckel. 

Den 8 Mars, Torsdag. Statssecreteraren Liljencrantz 
hade i dag företräde och föredragning hos Hans Maj:t. 
Frågan blef genast om penningar til betalande af alla de 
utgifter, som prinsens af Holstein härvaro tilskyndat. Lil- 
jencrantz predikade om hushållning, talade äfven emot de 
dyra presenterna, sedan de voro gifna och prinsen var 
borta. Slutet blef alltid, at han skulle skaffa penningar 
och han måste lofva. Haus Maj:t lofvade å sin sida at 
göra försök med sin hofeconomie; at han funnit det denna 
statssumma för Januarii månad burit sig genom en mera 
inskränkt lefnad, men at prinsens härvaro derangerat hans 
goda projecter, som han nu åter ville vidtaga. Liljencrantz 
erindrade Hans Maj: t, at dess egna handpenningar och en- 
skilda revenuer borde vara tilräckeliga til alla dessa utgif- 
ter, om dessa medel väl administrerades, at hofförtärings- 
summan af 5,000 rdr i månaden icke tyckes vara stor, men 
då man erindrar sig, at denna summa endast är destinerad 
til bordet, så borde man med en någorlunda lefnad kunna 
komma ut med den samma. Slutet blef alltid, at Liljen- 
crantz för den föregående tiden skulle skaffa pengar. Han 
begärte då af fullmägtige uti tullsocieteten at få anticipera 



\ 



104 HERTIG CARL OCH CHAPMAN. 

en summa af 50,000 rdr på detta årets inflytande upbörd; 
det beviljades genast, och han fant sig nöjd med en sådan 
resource. 

Den 9 Mars, Fredag. Man var förundrad at se hertig- 
Carl komma obuden til Hans Maj: t at hos honom äta mid- 
dag, men man hörde genast, at orsaken angeck dess fri- 
murareceremonier och öfverenskommelse med Hans Maj: t 
om vissa articlar uti ceremonielet. Under måltiden föll 
conversationen på sjöärender. Prins Carl tog i akt den 
öfvervigt han nu tycker at amiralitetet eger, lastade 
Chapman, hans skepsbyggnad och certer. Han var något 
appuyerad af sin cavalier, öfversten baron Fredric Ström- 
felt, som dock med mera connaissance de cause viste, hvad 
han skulle berömma och hvad han kunde tadla. Slutet 
blef en lång obegrip elig och invecklad digression om skeps 
bygnad, skeps styrka och defence, nästan så mystisk som 
hertigens frimuraretal. Hans Maj:t, som för hertigen har 
mycken godhet, sade honom, at man ej vet hvem man 
skall tro; hvad af den ena berömmes, lastas af en annan. 
Hertigen trodde sig vara utöfver all den jalousie, som 
kunde emellan enskilde officerare och stater upkomma; at 
han borde tros på sina ord och den erfarenhet, han för- 
leden sommar under en några veckors expedition förvärf- 
vade sig. Hans Maj:t gaf då hertigen lof at låta sätta en 
ny certcommission af alla de tvistande parterne, af amira- 
ler, af generaler, af Chapman, af amiralitets-skepsbyggmä- 
stare, af åtskillige andre officerare. Hertigen lofvade detta 
uträtta. Hans Maj:t recommenderade skyndsamhet. Man 
kan af alla dessa tvister, af alla dessa försök, af all denna 
okunnoghet se, hvad riket härigenom skall lida, huru tids- 
spillan och penningespillan kan sätta riket uti den största 
våda, och at det land, som ger ut millioner för at få kallas 
en sjömagt, til slut får anse sig lyckligt, om det kan för- 
svaras med fiskarebåtar. 

Om aftonen var vanligt fransyskt spectaele, illa upfördt 
och icke synnerligen roande. Hos Hans Maj:t var en stor 



GREFVARNE ROMAN ZOW OCH OXENSTIERNA. VÅREN. 105 

soupé, då åtskillige af dem, som erhållit billetter at se 
spectaclet, äfven blefvo qvarbefalde. Åtskillige både af 
riksens råd och deras fruar återsände sina billetter, och 
tyckes det, som den köld som dem blifvit visad och de få 
egarder man för dem egt nu ha den verkan, som de 
meste ville draga sig ifrån hofl ef nåden och etablera egna 
cotterier, hvarigenom hofvet til sin yttre eclat något kunde 
lida. Grefve Romanzow blef äfven til denna soupé admit- 
terad. För Hans Maj:t blef presenterad en gammal rysk 
major Rosenberg, hitsänd såsom deputerad ifrån de ryske 
högre frimuraregrader. Han tyckes vara lika så nitisk och 
lika så fanatisk, som dess härvarande åtskillige bröder. 

Uti en af de högre frimuraregradernas loge hölt kam- 
marherren gref Oxenstierna ett åminnelsetal öfver kammar- 
herren baron Anton De Geer, talet skrifvet med all den 
qvickhet och poetiska inbillning, som gref Oxenstierna är 
egare utaf; lika så ungt och lekande som dess ämne, men 
utan den manlighet, den starka styl, hvarmed sådana tal 
böra utmärkas. Man kan nästan vara förvissad, at gref 
Oxenstiernas hog at synas auctor äfven handledt honom, 
då han så sammanskrifvit detta tal, at det utom loger kunde 
läsas, tjena til en artig lecture för en sörjande moder, för 
syskon och en vidlyftig slägt. 

Den 10 Mars, Lördag. Hans Maj:t åt efter vanlig- 
heten sin middagsmåltid vid Haga med samma sällskap. 
Slädföret börjar förgå, våren nalkas, denna menniskosläg- 
tets yppersta högtid. Lärkan synes redan öfver åkerfälten, 
och den snåle skytten fäller detta vårens sändningebud, 
som den idoge landtmannen med välsignelser emottager. 

Om afton begrofs hofmästarinnan grefvinnan Sprengt- 
port uti Riddarholmskyrkan. Etiquetterne vid denna be- 
grafning voro enligt förre ceremonieler, efter tidernas för- 
ändring af hertigen til de närvarande lämpade; de skulle 
verkställas af generalen baron Hampus Mörner, som å her- 
tigens vägnar denna begrafning skulle besörja, hvilket med 
all möjlig confusion och oreda verkstältes. Liket stod uti 



106 GREFVINNAN SPRENGTPORTS BEGR4PNIN0. 

den dödas sängkammare, som var svartklädd, ikring kistan 
stodo 8 stånddrabanter med sina bardisaner. Alla de, som 
uti procession skulle gå, samlades uti hennes andra rum, 
där hennes man äfven var, som dock med denna ceremonie 
ej kunde befatta sig. Prestafver voro generalen Mörner 
och kammarherren grefve Stenbock. Liket fördes genom 
slottscapellets sacristia, genom slottscapellet, då uti kyrk- 
hvalfvet likvagnen stod, körd af hertigens livrée. Ikring 
denna likvagn gingo hertigens laquaier med facklor, ia- 
quaierne voro uti statslivréet. Hon bars af hertigens och 
hertiginnans hofcavalierer. Uprop efter rangordning skedde 
på dem som gingo i processionen, men detta skedde under 
sådan oreda, at de närmaste slägtingar funno sig ibland de 
siste, och de siste ämbetsmän uti de första lederne. Sedan 
åkte processionen til Biddarholmen, där processionen med 
lika confusion kom in uti kyrkan, som de kommit utur 
sorghuset. Kyrkan var til en del eclairerad med hvita 
vaxljus, men hofcapellet, som den första marchen skedde 
igenom, var helt mörkt. Detta var icke det första tilfälle, 
' då man erfor, at en husarofficerare snarare kan förstöra ett 
hof än sätta det i ordning/ Det lärer icke vara generalen 
Mörner förbehållet at sätta ordning uti hertig Carls gäld- 
bundna och depensive hof. Bristande tilgångar äro den 
enda möjliga utväg at afhjelpa ett ondt, som i annat fall 
för rikscassan torde bli för kännbart. 

Den 11 Mars, Söndag, var en stilla dag och roade 
det Hans Maj:t at uti sina rum sjelf hålla en frimurareloge 
och til första och andra graden antaga den unge gref 
Magnus Stenbock, son til kammarherren gref Arved Sten- 
bock. Hans Maj:t gjorde denna reception med mycken vär- 
dighet, och som hade han i många tider varit logemästare. 

Den 12 Mars, Måndag. Genom underståthållaren 
baron Axelson anmälte sig en philosophe hermetique ifrån 
England, som kallade sig Gumholtz och var hitsänd af en 
Nordenskiöld, som därstädes utarbetar sin alchymiska veten- 



NORDENSKIÖLD. LILJENCRANTZ OCH 6ULDMAKARNE. 107 

skap. Denne mannen sade sig ega stora kunskaper uti de 
»höga sciencerne», lofvade uptäcka åt Hans Maj: t konsten 
at göra guld, begärte endast ett laboratorium, frihet at med 
all tysthet få arbeta, och de få rudimaterier han til sitt 
arbete behöfde. Hans Maj: t lät denne mannan få i hem- 
lighet audience hos sig, baron Liljencrantz blef äfven til 
detta förhör tilkallad, mannen talar med en sådan visshet 
om sin konst, at alla de som gärna önska sig guld kunna 
af honom snart blifva intalte. Han sade sig vara uti mycken 
correspondance både med Bergman i Upsala och flere Euro- 
pas berömde chymici, at de ej kunde ogilla den del^n af 
dess kunskaper, som han för dem yppat; men han tillade 
at han satte så litet värde på sjelfva guldet, at han ej ar- 
betade för rikedomar, men väl för större ändamål. Hans 
Maj:t fant at denna sak och denna anmälan icke borde för- 
kastas, men tillika at den borde hållas hemlig, at han ej 
på något sätt borde comprom etteras, som hade han den 
ringaste kunskap om alla dessa arbeten, men engelsmannen 
i samråd med Liljencrantz och Axelson få i största tysthet 
börja sina arbeten, och resultatet beständigt til Hans Maj:t 
af dem rapporteras. Liljencrantz lärer vara en al de förste 
financeministrar som tillika egt inspectionen öfver ett al- 
chymistiskt laboratorium. Samma afton, som denne mannen 
anmälte sig, gafs uppå theatern tilfälligtvis tvänne små 
piecer, den ena Odödlighetens tempel och den andra De 
bägge girige. Om directeuren af spectaclet känt denna 
hemliga anecdote, hade han aldrig med mera malice kunnat 
utdela sina piecer. 

Den 13 Mars, Tisdag. Riksrådet Carl Scheffer kom 
til staden, ganska allarmerad öfver en engelsk gazette han 
den dagen erhållit, uti hvilken omtalas en händelse, som 
i Sverige är ganska okänd, men som endast bevisar dens 
tänkesätt, som denna artide låtit införa. Där talas om en 
hög ämbetsman, som innan 1772 års revolution hade ett 
högt ämbete och stora inkomster, hvilka han då förlorade 
och tog sin retraite til Hamburg, där han uti största enslig- 



108 EN ENGELSK TIDNINGSARTIKEL. ÖFVERSTEL. STIERNBLAD. 

het tilbragt sin tid; han hade ofta af Hans Maj:t blifvit ombu- 
den at återtaga sin förra tjenst, och Hans Maj: t hade 
sjelf skrifvit honom til uti de nådigaste termer, men han 
hade svarat, at han häldre utvalt at dö uti uselhet än 
emottaga någon välgerning af den, som kunnat borttaga 
friheten ifrån sitt fädernesland och sine landsmän. Denne 
anecdote förifrade riksrådet Carl Scheffers patriotiska nit, 
han hade velat, at baron N oleken uti England samma dag 
bort vederlägga en så falsk och osann händelse; han tyckte 
sig se uti denna berättelse endast ligga förborgad en hog 
at få utsprida ett sådant rykte, kasta skugga på regerings- 
sättet och bereda missnöjen. Om man hade rättighet at 
utan anledning misstänka, så kunde tankarne snart fästa 
sig vid den orolige baron Cederhielm, auetorn til Sanning 
och Nöje, som med alla engelske avisskrifvare är uti en 
beständig brefväxling. 

Om afton var cour och publique spisning vid hofvet 
efter vanligheten. Ingen af hertigarne eller prinsessorna 
assisterade vid den samma. 

Den 14 Mars, Onsdag. Hans Maj: t lät anlägga sor- 
gen på 4 dagar efter en gammal 80 åra prins af Bir- 
kenfeltz. 

Elter slutad levée var cabinet, inga betydande syslor 
bortgåfvos. Hans Maj:t gaf endast en öfverstelieutenants 
fullmagt vid Jämtlands regemente åt öfverstelieutenanten 
i österrikisk tjenst baron Stiernblad, som ifrån fältmarskal- 
ken Daun hade de amplaste recommendationsbref och cer- 
tificater. 

Om eftermiddagen var uti frimurareorden en stor fete, 
hertig Carl blef installerad uti en af de högsta inom orden 
varande ämbeten, som både utom och inom Sverige gifver 
honom stora rättigheter. På det ingen okunnog skulle tro, 
att ett sådant ämbete kunde gifva hertigen några rättig- 
heter, som den konungsliga makten kunde gå för nära, 
eller vara konungen obekanta, så lät Hans Maj: t öpna 
denna ceremonie med ett authorisationsbref, af honom un- 



FRIMURAREORDEN OCH KONUNGEN. 109 

derskrifvet, med dess stora konungsliga sigill bekräftadt 
och af hofcancelleren baron Sparre contrasigrieradt, hvilket 
bref tillåter hertigen både at emottaga denna nya värdig- 
het, låta denna hyllningsceremonie förrätta, som ock sköta 
frimurareorden til det stora ändamål hvartil den är inrät- 
tad, allan konungsligan magt och Sveriges rikes lag okränk- 
tan. Detta Hans Maj:ts nådiga patent såsom ordens pro- 
tector stadgar ordens arbeten och bereder Hans Maj:t äf- 
ven så mycken tacksamhet, tilgifvenhet och pålitlig tro, 
som ett så urgammalt, ärefullt och nitiskt samhälle kunna 
åstadkomma och glada hjertan gifva. Denna dagen är 
märkvärdig äfven därigenom, at Hans Maj:t hafver erhål- 
lit både några underrättelser af stor vigt, som också 
sjelf genom dem fattat en dyr och ovärderlig föresats at 
ännu mera än hitintils helga sitt hjerta åt religionen, åt 
allvarsamma seder och försonlighet med den af sin slägt 
med hvilken han kan finna sig i delo. Man tror at detta 
skett både genom anonyma bref, några framgifna af riks- 
rådet grefve Bielke, andra af Schröderheim, ett af baron 
Axelson. Man har anledning at tro, det den bekante 
Halldin, som nu börjat at föra en exemplarisk men sträng 
lefnad och äfven skall ega visioner, härtil bidragit. Fram- 
tiden får alt detta mera uplysa. Lycklig den, som med 
stadgade och grundeliga religionsprinciper söker ljus och 
sanning, utan at låta leda sig hvarken af bigottismen, fana- 
tismen eller indifferentismen; som söker hvad vi ega rät- 
tighet at finna, och nytjar til sitt och andras väl det han 
funnit; som utan hog til secter, til riter och ceremonier en- 
dast söker det rätta och oföränderliga ljuset, som är äm- 
nadt at menniskoslägtet uplysa, och som med en helig 
vördnad kan anse de religionens hemligheter, som stundom 
varit kända, stundom dolda, olika uttydda och olika vär- 
derade. 

Den 15 Mars-, Torsdag. Byktet som alt kringspri- 
der, stundom osanningen med lika snällhet som sanningen, 
har uti allmänheten kungjort, at hertig Carls nya värdig- 



HO HERTIG CARL SALOMOS VIKARIE. MUNCK. 

het uti frimurareorden kallades Salomos vicarius, ett namn 
som upväckte ett allmänt löje och som var ämne til tu- 
sende plaisanterier. Detta ökades något mera genom en 
slags klädbonad hertigen låtit göra sig af en blå och röd 
uniform med röda chavader och ett stort axelgehäng af 
dräp d'or. Med denna drägt kom han på operan, knapt 
var han inkommen, förr än alla damerna började ropa: se 
kung Salomo! 

Hofstallmästaren Munck flyttade uti sitt nya hus, uti 
de rum som prinsen af Holstein bebott, han feck behålla 
de mesta af de meubler, som för denne prinsens ankomst 
voro ditsatte, och de som dänfördes^ blefvo genom dess 
egna både vackrare och magnifiquare remplacerade. Uti 
Stockholm finnes ingen ämbetsman, som större och bätre 
är logerad än han, ingen af riksens råd, knapt någon af de 
främmande ministrarne bo bätre. För 8 år sedan var han 
page och bodde i gamla banquen uti ett litet rum med nå- 
gon af sine camerater. 

Den 16 Mars, Fredag. Brefven ifrån Berlin med- 
föra den tidningen, at generalen i preussisk tjenst grefve 
Hård, som vid 1756 års riksdag var blandad uti den då 
uptäckta revolutionen, då utur riket afvek, blef dömd at 
halshuggas, trädde uti preussisk tjenst, gjorde krig som en 
skickelig officerare, kom i stor nåd hos konungen, blef vid 
åtskilliga angelägna tilfällen nytjad, feck vid 1762 års riks- 
dag pardon i Sverige, blef sedan commendeur af svärds- 
orden, hitkom med prins Hindric år 1770, var honom följ- 
aktig til Ryssland och har sedan ständigt i Berlin lefvat 
med mycket anseende, nu omsider börjat ledsna vid preus- 
siska tjensten och begärt om afsked. Konungen har med 
missnöje refuserat det samma; gref Hård har fullföljt sin 
ansökan och til slut erhållit utrikes permission at resa til 
Spaa och sedan löfte at få lemna tjensten. Konungen har 
reprocherat honom, det han i svensk tjenst ville återträda, 
och med mycket humeur sagt honom, det hans bref ifrån 
Sverge härom med visshet underrättat honom. Hård har 



GREFVARNE HÄRD. R. MACKLEAN. C. SPABRE. Hl 

nekat detta, men konungens i Preussen anledningar lära 
ej vara så utan grund. Strax efter 1772 års revolution 
tilböd Hans Maj: t honom at återträda i svenska tj ens t en, 
få generalsfullmagt och bli capitaine-lieutenant af lifdraban- 
terne. Då vågade Hård sig icke til detta steg, utan för- 
behöll sig en dylik Hans Maj:ts nåd längre fram. Då öf- 
verste-lieutenanten Lilliehorn år 1778 skickades til konun- 
gen af Preussen med berättelsen om kronprinsens födelse 
och tracasseriet med enkedrotningen, är man försäkrad, at 
han äfven hade i commission at til grefve Hård förnya 
Hans Maj:ts anbud, hvilka så lära vara förändrade, at gref 
Hård tilbjudes säte uti rådet, då honom äfven krigsdetail- 
lerne torde updragas. Grefve Hårds son, som i preussi- 
ska tjen8ten varit lieutenant med en trög lycka, begärde 
äfven sitt afsked, som # honom nekades, han itererade så 
ofta sin begäran, at dess öfverste til slut nödgades lemna 
honom det samma, hvilket dock af konungen i Preussen 
äfven med mycken onåd blifvit uptaget. Emedlertid vän- 
tar man, at grefve Hård i hemlighet skall sälja sina landt- 
gårdar och hus i Berlin, remittera penningarne til Sverige 
och sedan inemot hösten sjelf hitkomma. Det vore lyck- 
ligt, om svenska arméen af alla desse händelser kunde 
draga någon särdeles förmån. 

Kammarherren baron Rutger Macklean utnämdes til 
kammarherre hos drotningen, och capitaine vid enkedrot- 
ningens regemente, grefve Joh. Adam Cronstedt til kam- 
marherre utan nyckel efter honom hos prinsessan Albertina. 

Man har åter egt förnyade prof af riksrådet Carl Spar- 
res hog at göra sin cour och utsöka alla tilfällen at be- 
haga och äfven uti affairer få blanda sig. Ehuru han länge 
egt höga grader uti frimurareorden, har han de samma 
både negligerat och af orden blifvit negligerad. Nu på en 
gång har han uplifvat all zele och ferveur, underlåter intet 
tilfälle at visa sig uti alla loger, med enthousiasme tala 
om dessa saker, hvilket äfven bidragit at han til åtskilliga 
sammankomster blifvit kallad, och med Hans Maj: t härom 
söker alla tilfällen at tala. 



112 SPEKTAKEL. XONUNOKN OCH ENKEDROTTNINGEN. 

Om aftonen upfördes uti Kongl. Maj:ts rum på slottet 
den franska piecen La femme juge et partie och til slut 
Le magazin des modemes; tvänne piecer hvilka aldrig lära 
på någon boftheater blifvit gifna uti en ung drotnings, 
unga prinsessors och de förnämsta damers närvaro. Man 
är förundrad öfver sådana tänkesätt och sådana seder. 

Efter spectaclet var soupé hos generalskan Wrangel, 
som til den samma äfven böd prinsessan Albertina. De 
öfrige spectateurerne nödgades efter vanligheten, likasom 
ifrån de publique spectaclen, resa hvar och en hem, eller 
til de ställen, där deras cotterier voro samlade. 

Den 17 Mars, Lördag. Hans Maj:t åt middag med 
vanligt sällskap uppå Haga. Man började märka, at uti 
Hans Maj:ts humeur en märkelig skilnad inom någre dagar 
försports. Hans Maj: t har visat en tristesse, som ännu 
ganska få personer lära veta anledningen til. Det lärer 
man dock kunna gissa, at det olyckliga Fredricshofske tra- 
casseriet häruti har mycken del, det var just i desse dagar 
för tvänne år sedan, som det börjades och sedan så be- 
dröfveligen blifvit fortsatt. Man tror at Hans Maj:t är 
sinnad til försoning, men at vilkoren til reconciliationen, 
som enkedrotningen föreskrifvas, icke äro henne behageliga, 
äfvensom at hon icke vill samtycka til någon sådan de- 
marche, hvarigenom hon skulle taga alla fel på sin sida, 
förblifver vid de conditioner, som hon en gång tilbudit, och 
har declarerat, at hon ej vill hafva någon half fred utan 
en hel fred med hela sin famille. Hon och Hans Maj: t få 
ymsom anonyme bref af okände personer, allvarsamma och 
eftertänkeliga. De vältänkande inom bägge hofven önska 
en upriktig förlikning, i synnerhet nu, som den så mycket 
til bägges tranquillité skulle bidraga. Andre torde finnas, 
som härigenom skulle se sin credit minskad, och lära de 
arbeta häremot. Denna tid är en besynnerlig tid. 

Den 18 Mars, Söndag. Det finnes personer, som 
göra uträkningar öfver alla händelser. Desse sågo Hans 



K0NUNGEN8 NEDSLAGENHET. BISKOP LAMBERG. j 13 

Maj:t i dag med all andakt vara närvarande vid predikan 
i galleriet, det de sällan tro sig förut hafva märkt. Strax 
heter det at frimurareorden gjort en så märkvärdig prose- 
lyt; man tror icke at denna devotion är så grundad, som 
den dock torde vara, och så varaktig, som man har mycket 
hopp at tro den blifva. Man har märkt at grefve Sten- 
bock, grefve Oxenstierna, baron Axelson, secreteraren Schrö- 
derheim, hofcancelleren baron Fredric Sparre med mycken 
•assiduité göra sin upvaktning hos Hans Maj: t i alla ögna- 
blick och ega mycket förtroende af hvad som nu tildrager 
sig. Man öfvertygas at Fredricshofske affairerne hafva 
mycken del uti den tristesse, som nu synes regera. Enslig- 
het sökes, många conversationer endast med ofvannämnde 
personer, af hvilka somlige torde bidraga at öka, andre at 
underhålla denna oro, och alt detta af den yppersta väl- 
mening. 

Den 20 Mars, Måndag. Då Hans Maj:t vaknade, 
fant han sig indisponerad och förblef vid sängen til kl. 4 
•e. m.; man märkte, at han var mycket agiterad och at 
denne agitation var betydande. För lifmedicus Dalberg 
hette det en förkylning, men för den, som någorlunda kände 
ställningen, såg man, at denna indisposition hade allvar- 
sammare orsaker. Hans Maj:t talade vid gref Stenbock 
och gref Oxenstierna härom, och vore det önskeligit, at de 
kunde gifva goda råd. 

Brefven ifrån Götheborg medförde den nyhet, at detta 
stift förlorat sin odugelige och föga ansedde biskop, doc- 
toren Lamberg, som par dérision kallades »Fårberg». Denne 
man blef ifrån extra ord. hofpredikant biskop utan lärdom, 
utan parti-biträde, utan endast af en slump, lycka och någre 
slägtingars hjelp. Vid riksdagar var han äfven så litet 
ansedd som vid prästmöten, uti sitt consistorio äfven så 
litet som vid academien. Egennytta, vällust, lätja och 
okunnoghet styrde alla dess göromål; icke saknad hvarken 
i ämbetet eller det allmänna lefvernet. Han ville synas 
at vara theologisk philosophe, förakta prejugéer och sed- 

Ehrenavärd, Anteckningar, II. Q 



114 LANDSHÖVDINGEN BARON VOLTEMAT. JSRNHANDSLN. 

vanor. Då han 1775 var i Stockholm uti någre ämbets- 
ärender, trodde han sig icke kunna umbära at se svenska 
operan; han blef placerad uti en af premiéres loges, och han 
tyckte sig hafva vunnit en stor seger öfver fördomarne, 
hälst då innan den tiden få präster visat sig på detta spec- 
tacle, men ingen biskop förr än han gifvit sig sjelf en 
spectacle. 

Den föga skarpsynte landshöfdingen baron Voltem&t 
var å Jerncontoirets vägnar sänd till Christinehamns mark- 
nad at där söka reglera innevarande års järnpriser, som 
uti svenska handeln hafver så stor influence. Hans ope- 
rationer liknade dess öfriga företagande. För några år sedan 
trodde han sig göra riket en stor tjenst därigenom at han up~ 
dref alla järnpris til mera än 8 dal. kmt på skeppundet. Detta 
hade den verkan, at i samma ögnablick alla arbetslöner, 
alla forlöner, all malm och tackjärn blefvo äfven dyrare; 
han trodde at utlänningen skulle så mycket behöfva sven- 
ska järnet, at afsättningen, ehuru priset blifvit förökadt, dock 
skulle vara lika ymnog. Men utgången slog olika ut, 
Götheborgs järnväg står ännu full af järn, den var så otil- 
räckelig at en ny måst tilläggas; i Stockholm hade Arf- 
wedsons contoir ensamt en mindre utskeppning af 15,000 
Sk$, vågen är här äfven upfyld med osåldt järn. Emed- 
lertid arbeta ryska järnverken sig til större höjd än 
man förmodat, börja smida champlun-järn, börja undersälja 
oss, ha redan tagit ifrån oss vår järnhandel på Medelhaf- 
vet och Archipelagen genom den öpnade handeln genom 
Svarta hafvet; konungen i Preussen har förbudit svensk 
järntilförsel til vissa orter i sitt land, som äfven uti vår 
export gör en stor minskning. Alla dessa sammanlagda 
orsaker gjorde at järnprisen i år nödvändigt skulle falla, 
och at Götheborgs handlande ej kunde köpa järn efter 
förra årens priser vid Christinehamn. Voltemat nödgades 
för järncontoirets räkning upköpa öfver 40,000 Sk^, i osäker- 
het huru de kunna exporteras, och det mesta af det öfriga 
järnet blef bortslutet emellan 3 och 6 dal. kmt skeppundet 
mindre än förra året, hvilket uti hela svenska exportations- 



XERNMAEKNADEN. ENVOYÉN BARON RAMEL. H5 

summan gör en minskning af emellan 3 och 4 tunnor guld. 
Olyckan blir för brukspatron erne oundvikelig och för riket 
ännu kännbarare. Ingen kan af alla dessa operationer 
mera hafva någon båtnad, än bergsmannen, som säljer sitt 
tackjärn til lika högt pris, förvissad at brukspatron, som 
ej eger egna grufvor, nödgas betala hvad han fordrar, hvil- 
ket alt til slut torde bereda det tidehvarf, man så ofta 
sett nalkas, at den svenska järnhandeln torde stanna uti 
export af tackjärn, och all förädling blifva utlänningens 
vinst. Skulle åter Järncontoiret förlora på någon sådan 
misslyckad uphandling, så torde denna olycka äfven til 
slut falla på brukspatron med så mycket större känning, 
som detta .verk genom sådan förlust kan sättas utur 
stånd at biträda brukssocieteten. Hvad utsigt kan denna 
Sveriges största och ädlaste handelsgren vänta sig, i fall 
de engelske americanske colonier vinna sin önskade inde- 
péndance, då desse i lugn och med frihetens nit kunna 
drifva alla sådana inrättningar til den höjd, som deras land 
med så mycken fördel tyckes locka dem til. En sådan olyck- 
lig påföljd för Sverges handel hafver man at tilägna någre 
okunnoge och korttänkte personers operationer, hvilka al- 
drig ansett händelserna och deras verkan ifrån annan tide- 
punct, än den då de tildragit sig, och såsom egna afsigter 
handledt dem. På sådant sätt hafva aldrig stora saker 
blifvit uträttade; men huru har en Voltemat kunnat nå- 
got vigtigt värf uträtta? Man häpnar at se en sådan man 
så oförsynt och slummeraktigt bereda Sveriges olycka. 

Den 20 Mars, Tisdag. Om afton var cour efter van- 
ligheten hos Deras Maj: ter. 

Svenske envoyén i Madrid baron Ramel hade med de 
senaste brefven hos Hans Maj: t anhållit om sin rappel, han 
har knapt i tvänne år varit nytjad vid den samma, och 
torde både de brydsamme negociationer han egt som ock 
dess enskilda affairer ymsom härtil bidraga. Såsom gift 
med en grefvinna Lewenhaupt är hans lefnadssätt där flere 
utgifter underkastadt, än hans tractamente kan förslå at 



1X6 HERTIG CARLS BRYTNING MED M:LLE ECKERMAN. 

ersätta. Man tror at Hans Maj: t ämnar baron Ramel til 
cavalier hos kronprinsen, hvilken innan kort lärer blifVa 
tagen ifrån fruntimren och lemnad i en gouverneurs och 
cavalierers händer. Man tror äfven, at grefve Löwenhielm 
är utsedd at remplacera baron Ramel i Madrid, därstädes 
efter någre års förlopp halva lika mycken gäld som i 
Dresden och göra lika många pretentioner at blifva dän- 
flyttad. 

Den 22 Mars, Onsdag. Sedan hertig Carl genom så 
många nya vigtiga förbindelsers ingående trott sin skyldig- 
het vara at föra en mera exemplarisk lefnad än hitintils skett, 
trodde han at det första profvet häraf skulle vara at af- 
skeda sin älskade maitresse M:lle Eckerman som hos alla 
upväckt så mycken scandale. Han hade på flere veckor 
icke sett henne, föregifvit sig vara sjuk, än af feber, än 
af podagra, än trott at hon icke hade den bästa hälsa; 
hon började märka at någon rupture förestod, hon skref 
til hertigen de ömmaste bref, hon feck åter stundom kalla, 
stundom inga svar. I dag skulle denna stora sak slutas. 
Hertigen skrifver henne til ett ganska upbyggeligt och 
theologiskt bref, för en actrice vid operan en ovanlig lec- 
ture. Det samma underrättade om bägges skyldigheter, som 
voro bekräftade med de heligaste försäkringar å hans sida 
at undfly en lefnad, som både i Guds och menniskors ögon 
vore förhatelig; han böd farväl af henne och förklarade, at 
all den liaison, som hitintils emellan dem varit, ifrån denna 
stunden skulle uphöra. En comediantska har icke sådana 
uträkningar, hon började gråta och få convulsioner, docto- 
ren lät hertigen veta, at hennes tilstånd vore fara under- 
kastadt, och om dessa paroxysmer ännu några timmar va- 
rade, så fruktade han antingen för lifvet eller för hennes 
förstånd. Hertigen fant sig rörd och skickade sin cavalier 
gref Adam Lewenhaupt til Hans Maj:t at begära dess råd. 
Hans Maj:t svarade, at hertigen borde förblifva vid sitt en 
gång fattade beslut, och at man kunde hoppas, at hon ej 
skulle dö så hastigt som hon låtsades. Hertigen förblef vid 



KONUNGEN. ENKEDROTTNINGEN. HALLDIN. H7 

detta, skickade henne det sista budet och hennes convul- 
sioner ökades, ändteligen förmådde hon hertigen at göra 
sig besök, och man har märkt, at hon efter detta börjat 
tranquillisera sig. De finnas som tro, at hon ännu en gång 
torde finna nåd för hans ögon, hälst han ofta förut vid 
Påsktiden öfvergifvit sina maitresser och om hösten åter- 
tagit dem; men de som nogare känna hertigens föresats 
försäkra, at detta är en slutad sak, omöjlig at åter förnya. 
Man vet äfven at den ryktbare Halldin, hennes morbror, 
blifvit nytjad at för henne föra sin vanliga straffpredikan, 
och har han spått henne at antingen sluta på spinnhuset, 
om hon ville återvinna sitt förra tilstånd, eller bli lycklig, 
om hon ville finna sig nöjd med det närvarande. Hennes 
försigtighet, då hon lemnade sig til hertigen, bör äfven för- 
vissa henne härom; hon eger ett skrifteligt contract at i 
årlig pension erhålla 10,000 dal. kmt ifrån den dag rup- 
ture dem emellan skulle förefalla. Med denna summa och 
hvad framdeles kan erhållas torde denna misslyckade prin- 
sessa finna sig nöjd at endast hädanefter spela så brillante 
roler uppå theatern. 

Samma middag åt hertigen på Fredricshof, och blef 
af enkedrotningen väl emottagen, ehuru han nu som förra 
gången gjort en lång intervalle emellan sina besök. Enke- 
drotningen raillerade honom mycket öfver hans rupture 
och sade, at hon var rätt glad at få höra kung Salomo 
hafva renvoyerat drotningen af Saba; at han borde up- 
höra at hafva maitresser; at hon trodde at man håller så- 
dana af två orsaker, den första at satisfiera myckna be- 
gär, eller ock af liderlighet. Det förra trodde hon intet, 
helst då hon visste honom vara gift med en så ung och 
vacker prinsessa, och det senare ville hon intet tro. Herti- 
gen visste ej, om han skulle bli ond eller ej, men han tog 
det partiet, at skratta och conversationen fortsattes endast 
om frimureriet och hans nya värdighet. Hertigen skyn- 
dade sig ifrån Fredricshof at åter bevista en af de stora 
frimurarefeter. 



118 HOFPRBDIKANTEH WIN Q i ED. GENBR. WRANGEL O. BRÄNVINET. ' 

Den 23 Mars, Skärtorsdag. Ehuru ingen levée var i 
dag, lemnade Hans Maj: t eftermiddagen audience til åt- 
skillige chefer och ämbetsmän, som dels hade angelägna 
dels onödiga saker at anmäla; men plågade de mera för 
at erhålla dessa audiencer, än om de haft de vigtigaste 
ärender at föredraga. Sådant kan bidraga at audiencer äro 
svåra at erhålla, men desse accorderade Hans Maj: t med 
mycken facilité. 

Hans Maj: t hade sedan upkallat hof predikanten 
Wingård och hade med honom en conference, som räckte 
flere timmar. Om Fredricshofske affairerne därvid äro ett 
föremål, så torde Hans Maj: t misstagit sig^ om han tror 
Wingård där något kunna uträtta, och minst så länge det 
är en konung som underhandlar med en drotning, och icke 
en mor med en son. 

Generalen Gustaf Wrangel hade äfven företräde hos 
Hans Maj: t, och öfverlemnade til Hans Maj:t förledet års 
räkningar öfver dess enskilda inkomst af Gripsholms brän- 
neri, öfver h vilket "Wrangel å Hans Maj:ts vägnar har en 
slags tilsyn. "Wrangel försäkrade at Hans Maj:t detta år 
skall i sin casette se inflyta 20,000 rdr specie, utan at där- 
före hafva mera besvär än at emottaga penningarne och 
utan en halföres utgift. En sådan tilökad inkomst borde 
kunna stoppa åtskilliga utgifter. Om alla brännerier med 
samma fördel för kronans inkomst blefve drifne, så kunde 
skattkammaren af dessa bedröflige inrättningar se sig vinna, 
hvad allmänheten nu tror sig utgifva, men som för fel uti 
inrättningarna i cassorna icke kan inflyta. 

Hans Maj:t dömde ganska rättvist och genereust utaf 
den bekante Textorinske saken, som igenom Hans Maj:ts 
tvänne röster skulle decideras. Hans Maj:t dömde sig 
och statsverket at betala Textorin det skadestånd, som 
han var berättigad til genom dess suspension ifrån consu- 
latet i Cagliari. Åtskillige af rådet, i synnerhet Bielke, 
Ribbing och Wrangel dömde grosshandels-societeten at be- 
tala honom detta, och det af det skäl at de därtil kunde 
ega råd och förmögenhet. Sådant domskäl lärer vara säll- 



DOM I TEXTORINSKA MÅLET. CALLEBHOLMS PREDIKAN. 1 19 

.synt, och kan man ej nog vara bedröfvad at se personer 
uti konungens högsta nämnd finnas, där de angelägnaste 
rättighetsmål uti sista instantien äfdömmas, som så litet 
känna lagen och så litet värdera billighet. Hade en konung 
vid ett sådant tilfälle med sådane egt lika begrepp om 
rättvisa, och ej sjelf pröfvat eller antagit kloka råd, så hade 
proprieteten kunnat stå i fara. Alla de vackra damerna, 
som stundom vid sina toiletter emottaga ansökningar, in- 
teresserade sig högeligen för Textorin, efter han egde en 
ung och vacker fästmö, och emot grosshandlarne, som hade 
fula hustrur och mycket pengar. Men Hans Maj: t var för 
rättvis at höra deras recommendation, och ehuru de ofta 
försökte, erhöllo de i denna sak ingen framgång. 

Den 24 Mars, Långfredag. Hans Maj:t gaf befall- 
ning, at som han ville gå uti slottscapellet och där bevi- 
sta högmässan, hvilket var något sällsynt, så skulle det 
väntas med gudstjensten til dess ankomst. Det dröjde icke 
länge och Hans Maj:t åhörde med mycken upmärksamhet 
den predikan, som där hölls af en artillerieregementspräst 
Oallerholm. Schröderheim och någre andre hade mycket 
intriguerat at få lof åt denne präst såsom ej varande hof- 
predikant at i hofcapellet predika, och sedan öfyertala Hans 
Maj:t at gå dit och höra denne i deras sinne skickelige 
predikant. Hans Maj:t tycktes mycket upbygd; och den 
allmänna förundran, som dessa hastiga ombyten upväckte, 
lärer knapt kunna beskrifvas; man visste ej hvad man skulle 
tro om alt detta; hvad som var all vare, eller hvad som 
kunde hafva sådan utsigt, hvad driffjädrar, hvad påföljder. 
Präster, verldsligt sinnade, frondeurer, gunstlingar, förnäma, 
smått och gudfruktigt folk, alla intagne af förundran, alla 
nyfikne at få känna sammanhanget, få som däruti vunnit 
sin föresats. De, som se sakerna på närmare håll, tro at 
detta ombyte är ganska stadgadt, så tyckas alla företagan- 
den utmärka. 

Hans Maj:t bevistade om eftermiddagen Pergolesis 
vanliga passions-musique, som långfredagen uti concert på 



120 LÅNGFEEDA68KON8EET. KONUNOEN8 UTRIKES RESA. 

riddarhuset upföres för frimurarebarnhusets räkning utaf 
virtuoser af denna orden. Hans Maj: t har icke sedan 
han var kronprins bevistat en sådan concert. Vid ett så- 
dant tilfälle äro de kongl. personerne placerade uppå läk- 
tåren, där den yngsta adeln vanligen hafva sina bänkar, och 
orchestern inom skranket, där landtmarskalken och de äld- 
sta famillerne hafva sina ställen. 

Man tror at Hans Maj:t inom sig sjelf och i förtro- 
ende med ganska få personer är occuperad at göra sig en 
plan til någon utrikes resa, som han detta år kunde medi- 
tera. Man är öfvertygad at han ännu hvarken härom med riks- 
rådet Ulrik Scheffer eller med baron Liljencrantz rådgjort, at 
de och de förnämste äro härom uti den största okunnoghet, men. 
at kammarherren baron Taube, som nu är i Paris, och någre^ 
härstädes äro uti detta förtroende. Denna plans verkstäl- 
lande kan ej annat än gifva Hans Maj: t många brydsamma 
öfverläggningar inom sig sjelf. Bristande ressourcer til fö- 
retagandet af den samma, hvilka dock böra anskaffas, admi- 
nistrationssättet här hemma under Hans Maj:ts frånvaro, 
orsakerna, som skola föregifvas och göra den samma gäl- 
lande både här hemma och utomlands, vägen som skall ta- 
gas, etiquetter som skola observeras och undvikas, huru 
hofven här hemma skola syslosättas, personerne som skola 
utväljas til medfölje, m. m. torde alt bidraga til många 
både reflexioner och öfverläggningar. Det kan man tro, 
at Hans Maj:ts första resa blir at nytja varma baden i 
Aachen och Spaa; därifrån kunde man hafva anledning at 
tro Hans Maj:t ämna sig til England, at med sin närvara 
bidraga til någon fredsmediation. Hvad man i synnerhet 
kan tro är, at hog til resa och til ombyten nogsamt lära 
upfinna ändamål och orsaker. Man kan äfven vara för- 
vissad at detta icke är en i detta ögnablick upfunnen plan; 
Hans Maj: t har länge den samma mediterat och i synner- 
het sedan förleden höst uppå Gripsholm tagit sitt beslut. 

Den 25 Mars, Lördag. Hans Maj:t åt middag efter 
vanligheten uppå Haga i fult och kallt väder med samma 



W1NGÅRDS NKGOCIATION MELLAN KONUNGEN OCH ENK.EDROTTN. 121 

sällskap, var mycket tankfull och reste mycket bittida åter 
til staden. Strax om eftermiddagen hade han besök af 
öfverhofpredikanten Wingård, som varade i flere timmar, 
och tyckes som alla Wingårds negociationer ej mycket 
uppå Fredricshof lyckas. Man bör ej finna underligt, at 
en prinsessa af så mycket förstånd, och som en så stor role 
i verlden spelat, ej så hastigt låter öfvertala sig af en ung 
präst, som för 10 år sedan var en liten obetydelig student. 
Nu säger man, at hon påstår sig icke kunna sluta en på- 
litelig fred, så länge så månge af hennes fiender omgifva 
Hans Maj:t, at hon icke eger någon trygghet å sin sida 
vid den samma, förr än hon försäkras, at alla desse per- 
soner ej lemnas tilfällen at göra henne otjenster. Man tror 
äfven at denna consideration mycket bekymrar både Hans 
Maj:t och flere af de personer, som i dessa tracasserier egt 
del och ännu omgifva Hans Maj:ts person. En mera habile 
negociateur än Wingård hade tör hända å bägge sidor 
kunnat minska detta hinder och föreslå utvägar at vinna 
ändamålet utan någon annan sacrifice å ymse sidor än 
egenkärleken; men som denna negociation börjar at blifva 
mycket långsam, så torde den endast bevisa, at högen til 
förlikning å ymse sidor är kommen, men utvägarne at vinna 
den samma ännu äro skiljaktiga, och de rätta icke så be- 
haglige at vidtaga. 

Sedan Wingård äfven å enkedrotningens sida försäkrat 
Hans Maj:t, at hon ej hade någon o vänskap emot Hans 
Maj:t, som borde hindra Hans Maj:t at begå sin communion, 
at den köld som är dem emellan är lätt förändrad, då de 
rätta utvägar vidtagas, hvilka hon är öfvertygad at Hans 
Maj: t upriktigt söker, då han därtil torde upfinna de bästa 
tilfällen som sådant kunna verka, at hon med de vilkor 
som hon redan sagt är beredd at ingå all negociation, och 
önskar äfven at denna med Hans Maj: t ensamt må ske, 
när och huru Hans Maj:t sjelf finner bäst, endast all cere- 
monie och all eclat vid detta tilfälle undvikes, och vore 
hon nöjd at äfven på tredje stället härom med Hans Maj:t 
ega någon conference — svarade Hans Maj:t Wingård: »Jag 



122 wingIrds underhandling mellan konungen o. enkedeottn. 

är nöjd, at enkedrotningen ger justice åt mina tänkesätt 
och igenkänner dem; hon borde af det första steget jag 
gjort finna, at min önskan til reconciliation är upriktig; 
men hvem menar drotningen med de personer, som voro 
hennes fiender och som omgifva mig? menar hon Scheff- 
rarne, menar hon Munck, Taube eller andre ?» — »Drotnin- 
gen har befalt at svara häruppå», sade Wingård, »at Eders 
Maj: t känner dem bätre än hon, at hon torde mena alla, 
at hon torde mena ingen af alla dem Hans Maj: t sjelf 
nämner, Hans Maj: t vet detta bätre än hon, som icke tror 
sig känna alla dessa personer; hon önskade endast, at deras 
motvilja ej må skada en förlikning, som hon af hjertat 
åstundade.» — Hans Maj: t sade då houom med något- hu- 
meur: »Sedan jag gjort första steget, hade jag äfv en väntat 
af drotningen, at hon under hela denna negociation sändt 
någre personer til min son at se huru han mår, eller som 
å hennes vägnar visat för honom någon ömhet.» — Wingård 
blef öfver detta nya hinder som upkom orolig och sade, at 
under de dagar han nu fört Hans Majrts befallningar hade 
Hans Maj:t ej låtit märka denna condition, at han icke tviflar, 
det drotningen med nöje upfylt den samma, hälst hon alltid 
sagt, at hon önskar en fullkomlig enighet med hela famil- 
len, men at han genast ville resa til Fredricshof och detta 
ärende anmäla, och strax återföra Hennes Maj:ts svar. 
Han återkom inom en kort stund och sade, at han fun- 
nit drotningen mycket bedröfvad och bekymrad öfver denna 
nya svårighet, at hon trodde at alla sådana fel, som henne 
tillades, endast beviste, at negociationen ej vore så upriktig 
som hon önskade; för öfrigit trodde sig öfver detta ämne 
ej behöfva svara annat, än at hon ej kunde göra sin fred 
med en far och lefva i fiendskap med ett litet barn om 
två års ålder; at hon alltid ansett denna förening så oskilj- 
aktig, at hon ej kunde begripa, hvarföre detta sattes i fråga; 
hon påminte ännu vidare, om hon ej varit den första at göra 
prinsen hommage, både då hon genast efter dess födelse 
ville resa på slottet at lyckönska Hans Maj: t, och äfven 
då hon sjelfmant utbudit sig at bära honom til dopet. Hon 



PÅSKDAG ARNE. SERGEL 8 BYST AF FERSEN. 123 

hade således icke mera at säga, lemnandes Hans Maj: t 
sjelf at dömma, om hon gjort för litet eller för mycket. — 
Hans Maj:t tackade Wingård för sitt besvär, och så sluta- 
des denna negociationen. 

Den 26 Mars, Påskedag. Hans Maj: t geck uti guds- 
tjensten uti slottscapellet. Hofpredikanten Kjellin predi- 
kade. Alla voro förundrade öfver denne devotion, men 
de, som sågo Hans Maj: t uti dess inre rum, voro ännu 
mera förundrade at se honom beständigt läsa uti Bibeln 
och kyrkohistorien, en lecture, som förut varit äfven så 
sällsynt som föga eftersökt. Man gjorde mycket uträknin- 
gar, hvilka af ingen med mera trygghet än af framtiden 
kunna rätteligen kännas. 

Om afton var soupé hos grefvinnan Cederhielm, man är 
nästan öfvertygad at hon blir hofmästarinna hos hertiginnan. 

Den 27 Mars, Annandag påsk. Om afton var assem- 
blée på beursen, där Hans Maj:t äfven en kort stund var, 
sedan souperades hos fru örnskiöld. 

Den 28 Mars, Tisdag. Afsades både levée och con. 
seil, men Hans Maj: t gaf om afton cour och grand couvert 
efter vanligheten. 

Uppå sina barns trägna begäran har den respectable 
riksrådet gref Axel Fersen låtit öfvertala sig at låta af 
vår snälle Sergel göra sin buste i marmor. Arbetet är 
redan börjadt, och blir för Sergel äfven så hedrande, som 
som det för efterverlden blir kärt at erhålla en så stor 
mans bild bibehållen. Hans vänner hafva högeligen önskat, 
at detta arbetet för några år sedan kunnat företagas, då 
åldern ännu ej haft så synbar verkan uppå detta i förra 
tider så vackra och manliga ansigte. Men en stor man 
kan vid alla åldrar afskildras, det tilhör endast de fåfänge 
och flyktige at öfverlemna åt efterverlden ungdomens fäg- 
ring, då de icke hafva skäl at visa den samma ålderns 
mognad. Sergel är en så vältänkande medborgare, at detta 



124 K0N8ELJER OCH RIKSBAD. 

arbete mera intager honom än de flesta som honom hitintils 
syslosatt. 

Den 39 Mars, Onsdag. Efter levéen var finance- 
conseil, och Liljencrantz såg bekymrad ut. 

Ifrån sina utrikes resor med prinsen af Holstein återkom 
capitaine Aminoff, som äfven varit i Köpenhamn, och hade 
mycket at berätta. Han hade bref ifrån prinsen til Hans 
Majrt, som voro upfylte af de största complimenter. Ami- 
noff hade fått en vacker gulddosa med juveler i likhet med 
den ceremoniemästaren Fredenheim undfeck. 

Den 30 Mars, Torsdag. Krigsconseil varade några 
timmar, vid hvilken äfven hertig Carl var närvarande. 
Man börjar med mera sannolikhet än förut gissa, at Hans 
Maj: t ej öfvergifvit sin plan til någon utrikes resa, men 
torde den stanna vid Stralsund och Aachen. 

Den 31 Mars, Fredag. Efter levéen var justitiee- 
conseil, uti hvilken riksrådet Bibbing bävar derade, riksrådet 
Falkenberg deraisonerade, och den gamle respectable riks- 
rådet Stockenström radoterade. 

En hastigt åkommen förkylning vid sista frimurare- 
concerten, pleuresie och slutelig inflammation gjorde ett 
hastigt slut på öfverstelieutenanten vid enkedrotningens här 
förlagde regemente samt cavalieren hos hertig Fredric baron 
Carl Fredric Leijonhielms lefnad. Han är allmänt saknad 
både vid hofvet och bland sina vänner såsom en respec- 
table, vältänkande och i allmänna umgänget belefvad och 
artig man. Hans Maj:t förlorar en god officerare, en på- 
litelig chef vid en i dessa ställningar nog bekymmersam 
sysla, men hertig Fredric gör en större förlust, svårare at 
ersätta. Genom Hans Maj:ts förtroende til Leijonhielm 
hade han hertigens cassa, affairer och hofhållning i sina 
händer, hvilket han med största integritet, med största om- 
sorg och bekymmer skötte. Han kunde både afhålla her- 
tigen ifrån onödiga utgifter, gifva honom goda råd och med 



ÖFVERSTELÖJTN. BARON LE1JONHIELMS DÖD. HANS KARAKTER. 125 

sin credit hjelpa honom vid många tilfällen. Vid sin döds- 
stund hade han den för en vältänkande man ypperligaste 
tilfredställelse at se sig begråten af en hel corps officerare, 
som alla uti honom förlorade en vän. Hans fru, dotter af 
den ryktbare kammarrådet baron Josias Cederhielm, sörjer 
med två små barn en dygdig man och en ömsint far. Hans 
läkare berättade honom hans död endast en timme förr än 
den skedde, och han uptog detta bud med all den sinnes- 
styrka, som endast en rätt christen och en ärlig man förmå; 
han tog ett ömt afsked af sin hustru, gjorde ett hastigt 
arrangement om sina affairer, talade vid sin svärfar, tac- 
kade honom för all den vänskap han visat honom, som, 
sade han, har i mycket varit så betydande och större än 
hela allmänheten af Eder väntat eller kunnat tro. Han 
somnade däruppå hastigt in, och så slutades hans lefnad. 
Han var endast 40 år gammal. Jag förlorade en af mina 
ungdomsvänner, en förlust, som vid äldre år ej ersattes, 
men ständigt kännes. Baron Leijonhielm var äfven stor- 
mästare för den här inrättade och mycket hemligt hållna 
timmermansorden, och hade uti frimurare-orden ett af de 
högsta ämbeten. 

Den 1 April, Lördag. Ett gammalt svenskt bruk at 
narra april eller »donner le poisson d'avrib har nu kommit 
utur modet; man blir det så mycket de öftige dagarne af 
året, at denne sedvane härigenom blifvit glömd, det tyckes 
som den tagit afsked med den gamla upriktigheten. 

Hofvet åt middag på Haga efter vanligheten, hvilket 
utgjorde hela denna dagens händelse. 

Den 2 April, Söndag. Ett grufveligt snögande, köld 
och rägn, hafva förstört alt hopp om en tidig vår. Den 
myckna snö, som hela vintern öfverhöljt Sverge, som nu 
börjar smälta, förorsakar sådana vattufloder, at man aldrig 
här sett deras like. Källare på Nygatorna äro fulla af 
vatn, många hus åt St. Clara sidan, belägna vid sjöstranden, 
äro äfven öfvergifna såsom kringflutna och upfylda af vatn, 



126 YÅSÖFYER8VÄMNING. CEET&OMMIB8ION. 

Mälaren forsar öfver södra slussarne med sådan styrka, 
at portarna ej kunna öpnas, man ser hvart ögnablick slag- 
tarebron hotas at bortföras; i provincierne hafva q varnar 
blifvit bortförda, dammar sönderslagna, bruk och järnhamrar 
utur stånd at nytjas. Riksrådet Sparre vill inrätta meca- 
niska inventioner at bevara slussarne, men ingen vill vid- 
taga den simpla utvägen at sönderhugga en af portarne för 
at gifva vatnet fritt utlopp. Portens värde kan med några 
tusende rdr ersättas, och i fall slussarne förstöras, kosta 
de många tunnor guld. 

Hans Maj:t var om afton uppå assembléen på beursen, 
som var både liten och ledsam. Det tyckes som vore man 
ledsen at dansa. 

Den 3 April, Måndag. Hos hertig Carl har Hans 
Maj: t tillåtit en ny certcommission at sättas, uti h vilken 
riksråderne Falkengréen, Carl Sparre och Dlric Schef- 
fer, generalen Trolle, amiralerne Nordenanckar och Ce- 
derström äro ledamöter. Man skall jämföra Chapmans 
ritningar med de gamla skepsdesseiner; det ser man förut, 
at antingen skall svenska afunden öfverändakasta de bästa 
projecter, eller om de kunna tvingas til verkställighet, skola 
de dock så mycket af svenska okunnogheten tadlas, at 
de som upfunnit dem ledsna, och de som skola handhafva 
dem förlora hopp at vinna framgång, eller bringa dem til 
en i annat fall möjlig framgång. 

Om afton upfördes operan Acis och Galathée, som i 
så många år blifvit gifven. För några år sedan reproche- 
rades directionen för spectaclen, om icke åtminstone en ny 
opera hvart år gafs, man sökte öfvervinna svårigheter och 
lyckades däruti. Nu däremot gifves icke någon ny piece 
hvart annat år, man ymsar aldrig dem som vid terminens 
början börja at gifvas, och likafullt är denna vackra inrätt- 
ning uti sitt aftagande. Kan den gamla directionen til- 
välla sig någon heder af sin förvaltning, eller gör den nya 
ioke alt hvad den samma torde hända kunde göra? 



OPERAN. KAMMARRÅDET BARON CEDKRHIELM. 127 

Den 4 April, Tisdag. Vattufloden fortfar, räddhogan 
för slussar och broar tiltager, och finner nu först Stock- 
holms stad skadan af at icke hafva velat likna andra stora 
hufvudstäder uti stenbrobygnad. Om hvad uti feter en- 
dast inom några år åtgått blifvit därtil användt, samt hvad 
uti årliga reparationer på träbroar utgifves, därtil lägges, 
så hade Stockholms stad kunnat ega stenbroar och ej be- 
höft likna de sämsta upstäder och köpingar. 

Om afton var cour och publique spisning. — Den af- 
lidne baron Leijonhielms svärfar, den icke mycket ansedde 
eller älskade kammarrådet baron Josias Cederhielm, har 
dock nu egt tilfälle at för en hedrande gerning göra sig 
känd. Knapt blir han underrättad at hans måg uti pu- 
blique cassor och andra ställen med sitt namn, sin credit 
och sin caution bidragit at hertig Fredrics finance-affairer 
understödja, förr än han anmäler sig hos hertigen och sä- 
ger, det han nogsamt fan t, at hertigen uti detta ögnablick 
skulle finna sig uti embarras at honorera dem af sina sed- 
lar, som dess aflidne måg caverat; at han anhölt som en 
nåd af hertigen, det han ville taga hans underdåniga tjenst 
til godo, och tillåta honom at få läna sitt namn til samma 
lån, på det hertigen ej skulle finna sig i trångmål eller 
utstäld för ledsamma omsorger. Hertigen lärer antaga 
dessa anbud, i fall han ej kan hos Hans Maj:t vinna ett 
lyckligt slut uti sin en gång började negociation at vinna 
utvägar at afbetala en del af sin myckna och sig ökande 
gäld. 

Den 6 April, Torsdag. El. 6 om aftonen begrofs 
öfverste-lieutenanten baron Leijonhielm, sedan man i 8 da- 
gar talat så mycket om denna begrafning och dess anstal- 
ter, utspridt så många rykten om fri mureriet, de flesta 
ogrundade, några få uppå sannolika anledningar. Nog kan 
man säga, at en ordensenthousiasme hade kunnat gifva 
många onödiga anledningar til klander, om ej någre kloke 
och mindre upeldade personer hindrat deras framgång. 
Leijonhielm blef sörjd och begråten af alla sina vänner och 



128 BABON LEIJONHIELMS BEG RA FN IN G. 

ordensbröder, som dock följde dess lik til sitt h viloställe 
utan all den ceremonie, som icke vore at tadla uti en be- 
kant orden, men alltid besynnerlig, då den af en hemlig 
orden vill för en okunnog allmänhet visas. Han blef be- 
grafven med alla de hederstekn, som en så värdig man 
förtjenar. Hertig Fredrics lifspann drogo likvagnen, pre- 
stafverna åkte uti dess vagnar, dess lifkusk körde likvag- 
nen, framför den samma redo dess betjening och ikring 
den samma dess laquaier uti gallalivrée. Framföre likvagnen 
marcherade hela den bataillon af enkedrotningens rege- 
mente, som han commenderat, och som här i Stockholm i 
garnizon är förlagd. Processen var en af de talrikaste man 
någonsin sett, man räknade inemot 100 vagnar; alla fön- 
ster voro upfylda af folk, man ansåg denna begrafhing så- 
som något besynnerligt, alt i tanke at finna frimurarehem- 
ligheterna röjda; men ingen ting främmande kunde mär- 
kas; man såg subalterneofficerare bära honom, man såg 
begrafningen ske i Eiddarholmskyrkan, men man undrade 
hvarföre öfverhofpredikanten Wingård skulle kasta jord 
uppå liket, och hvarföre uppå kistan låg en sporre, en 
prydnad, som i allmänhet icke brukas, och här icke ses vid 
andra tilfällen än då seraphimerriddare begrafvas. 

Med så många hedersbetyganden blef denne värdige 
man följd til vår sista åsyn. Dess qvarlefvande vänner, 
som kände dess förtjenst, dess redliga tankesätt och okland- 
rade upförande, behålla dess minne uti en tacksam hog- 
komst. Om dygd och tacksamhet skulle ifrån mennisko- 
slägtet bortfly, finnas dock samhällen, som af dem icke öf- 
vergifvas. 

Hvad som i synnerhet til baron Leijonhielms beröm 
bör anteknas är, at hela corpsen af dess officerare an- 
mälte sig hos öfversten för regementet, generalen och en- 
voyén baron Zöge, at de efter honom ämnade bära sex 
veckors sorg. Generalen anmälte denna värdiga attention 
hos Hans Maj: t, som befalte honom at å Hans Maj:ts väg- 
nar försäkra denna officerscorps om det välbehag Hans 
Maj:t för sådana deras tankesätt egde; at Hans Maj: t af 



CABL SPARRE. SANDELS. KANALANLAGGNINGAR. 



129 



denna deras gerning skulle få ny anledning at känna för- 
lusten af baron Leijonhielm, om han ej förut känt honom 
som en skickelig officerare, dygdig medborgare och trogen 
undersåte, värdig en så respectable officerscorps , saknad 
och hogkomst. 

Denna dag yppade riksrådet Carl Sparre uti conseil- 
len fråga om utvägar at hindra den i hans tanke tilta- 
gande vattufloden. Han följde sin vanliga caractere at ge- 
nom projecter visa sig nitisk och upmärksam, framförande 
dessa projecter med all den dristiga assurance, som vore 
de grundade uppå de ojäfaktigaste sanningar, och äfven 
så nyttiga, som de* se nyttiga ut. Hans raisonnement geck 
däruppå ut at visa Mälaren vara för vatturik, at den borde 
aftappas til lika höjd med Saltsjön, at detta skulle med- 
föra en stor nytta för flere provincier, och at detta med 
minsta kostnad kunde genast verkställas vid Södertelge, där 
en sådan canal så ofta blifvit projecterad, och där commu- 
nicationen emellan hafvet och Mälaren är endast någre hun- 
drade alnar at gräfva; han hade ditsändt bergsrådet San- 
dels at göra några afmätningar och efterse möjligheten. 
Sandels är jämte riksrådet Sparre directeur vid den nya 
durchf arten, som göres ifrån Westmanländska bergslagen 
til Mälaren. Sandels återkom, medan conseillen ännu va- 
rade, stöflad och sporrad, blef inkallad och gaf en fördelaktig 
rapport. Honom utbjudes därstädes strax entreprenaden 
af detta arbete, vilkoren voro endast 1,500 rdr och mycket 
complimenter. Man sade at endast en liten graf med stark 
fördämning skulle gräfvas. Ordres afgeck genast til lands- 
höfdingen i Nyköping och öfversten af Södermanlands in- 
fanterie, at 200 man genast skulle ditsändas, och detta vig- 
tiga arbete med nästa måndag taga sin början. 

Så hastigt vidtogs och bifölls en plan, som torde vid 
mognare eftersinnande för riket hafva de betydeligaste på- 
följder. Anser man Mälarens läge, så finner man den 
samma vid jämt vatn vara 6 fot högre belägen än Salt- 
sjön; men på de flesta ställen så grund, at vid ett mycket 

Ehrensvärd, Anteckningar, II. 9 



130 KONSELJ OM SÖDERTELGE KANAL. 

vattuminskande år, sådant som det förledne, de vanliga 
järnfartyg ifrån Köping, Arboga och Vesterås knappast 
kunna gå förbi holmarne vid Strängnäs och Kolsundet samt 
flere ställen. Skola nu 6 fot öfver alt aftappas, så finner 
man, at provincerne Södermanland, Vestmanland och Up- 
land kunna vinna mycket i landökning af hvad de förlora 
i sjö; en den segelbaraste och största insjö uti Europa 
torde icke bli segelbar, utan utgrundad; man torde med 
mera kostnad än 1,500 rdr få ditföra vatten ifrån andre 
sjöar, som åter skola uttorkas. Men sådana påföljder kunna 
projectmakerier snart föda af sig. Man bör äfven af för- 
farenheten känna, at vattuarbeten äro de farligaste at före- 
taga; man föresätter sig at gräfva en smal och grund graf 
vid Södertelge, man tror at en sjö af 20 mils längd och 6 
å. 7 mils bredd, af hvilken 6 fots vatn skall uttappas, skall 
nöja sig och med all saktmodighet flyta genom denna til- 
redde canal, men sådana arbeten hafva å andra ställen haft 
ledsammare och mera oväntade påföljder. Den lilla cana- 
len torde genom vatnets styrka och påträngande blifva 
en större utskärning, omsider en stor flod, til slut en sjö. 
Hvad påföljder kunna icke ännu vidare af detta onyt- 
tiga arbete följa? En sådan canal kan snart blifva segel- 
bar; en stor del af handeln kan vändas ifrån Stockholm 
til Södertelge, närmare för dem som bo vid Mälaren och 
äfven närmare vid hafvet, med en lätt segelled dit, utan 
at behöfva passera Sandhamn, Dalarö, Vaxholmen och hela 
Roslags skären. Hvad lätthet kan icke en sådan ny se- 
gelfart bereda för rikets fiender at med en flotta tränga 
sig i hjertat af riket, in uti Mälaren och bemästra sig re- 
sidencestaden, utan at behöfva passera förbi något batterie 
och ännu mindre risquera något canonskott. Skall detta 
förekommas, så lemnas tilfällen åt någon ny militairisk pro- 
. jectm åkare, som dels med skäl, dels utan, ger planer at 
anlägga fästningar. Man torde få utvägar til många mil- 
lioners utgift för en förflugen idée af en man, som endast 
vill göra sig stor genom nyheter, hafva sin hand uti alla 
arbeten och vid alla tilfällen visa sig vara oundgängelig. 



AXEL OXENSTIERNA. CARL SPARRE. AXEL FERSEN. 131 

Kongl. Maj:ts conseil bestod den dagen af riksråderne 
Hiärne, Dlric Scheffer, Falkengréen och Carl Sparre, af 
hvilka ingen enda har en precis idée om den hydraulique- 
ske vetenskapen. Hade desse herrar endast läst det bref 
den odödlige rikscancelleren Axel Oxenstierna redan uti 
sin tid i detta ämne skrifvit — ty uti hans tid fans re- 
dan projectmakare, som ville öpna denna segelfart — så 
torde deras qvicka upfinnings- och bejakningsgåfva något 
blifvit dämpad. Oancelleren visade olyckan af detta pro- 
ject, huru riket äfventyrades för fiendteliga infall, huru 
Stockholms handel skulle förstöras utan at en fördelakti- 
gare för Södertelge kunde inrättas. Hade de den tiden 
proponerat at uttappa Mälaren, så torde hans patriotiske 
ifver ännu högre blifvit upeldad. Fåfängt hade riksrådet 
Carl Sparre af den kloke gref Axel Fersen blifvit varnad, 
af hvilken han ofta emottager råd, men han var orörlig, 
han ville synas nyttig, vinna faveur och hetas uträtta nå- 
got. Fåfängt sade man honom at Sverges rike icke mera 
nu hotades af större olyckor än förr många år tildragit 
sig, äfven så lätt förekomna som glömda; at öpningen af 
slussportarna kunde vara tilräckelig at freda Stockholms 
stad och hans borgare, at landets inondationer nu snart 
böra uphöra, och om några åkrar eller ängar skulle skäm- 
mas, vore denna skada ej at jämföra med dem, en sådan 
uttappning eller canal kunde medföra. Men fåfängt; och 
han blef hörd och trodd. ' 

Jag vill icke omtala, hvad denna inrättning för en lof- 
lig handel kan hafva för verkan, hvad utvägar härigenom 
kunna vinnas at smyga luren drägerier inom riket på det 
behändigaste sätt, och utan at detta må kunna hindras. 
Sådana considerationer i akt tagas icke vid sådana beslut. 
Emot Södertelges tiltagande uppå Stockholms bekostnad 
kan man invända, at privilegier til utrikes seglation kunde 
nekas henne; men hvarföre neka en så väl belägen stad, 
som naturen så mycket skulle favorisera, rättigheter som 
det i aftagande stadda Nyköping eger, som knappast eger 
en jakt som seglar i Östersjön, och dock är stapelstad? 



132 LILJENCRANTZ. LILLIEHORN. 

Statssecreteraren Liljencrantz, som chef för handels- 
ärenderna, var äfven i denna conseil närvarande. Han til- 
styrkte denna nya gräfhing därföre at vattufloden hindrar 
fyra cronobrännerier uti deras lofliga och riksnyttiga arbe- 
ten. Han har äfven en egendom, Sturehof, beläget vid 
Mälaren, och hvars ängar äro skadade af vatnet. 

Den 7 April, Fredag. Kongl. Maij:ts generaladju- 
tant af flygeln öfverstelieutenanten Lilliehorn erhölt Hans 
Maj:ts tilstånd at få göra en utrikes militairisk resa, hvil- 
ken äfven af Hans Maj:ts medel mycket blef understödd. 
Resan, är til en början at bevista de preussiska stora exer- 
citieläger, sedan gå til fransyska arméen. Lilliehorn har 
hos Hans Maj:t varit page, blef 1770 fändrik af gardiet 
och sedan upflyttad i de högre grader. Han är en af de 
få personer, af hofgunsten gynnade, som med all applica- 
tion endast vinlägga sig om framsteg uti sin vetenskap. 
Han har mycket arbetat, aldrig varit fåfäng, då han kun- 
nat , göra gagn. Lyckan har medföljt honom. Den pro- 
tection, som blifvit honom gifven, har han användt til kun- 
skaps ernående. Man tror äfven at Lilliehorn får några 
hemliga commissioner både til Berlin och äfven framdeles 
til Frankriket. 

Den 8 April, Böndag. Hans Maj: t åt efter vanlig- 
heten sin middagsmåltid vid Haga, uti köld, snö och ur- 
väder. Vid hofvet blifva de mesta händelser en vane. 

Hans Maj:t bevistade allmänna gudstjensten och hög- 
mässan i slottscapellet. Om afton kl. 7 förrättade öfver- 
hofpredikanten von Troil skriftermålet til Deras Majiters 
communion, som til andra dagen var utsatt. Skriftermålet 
skedde uti det hvita rummet innanföre stora galleriet. De- 
ras Majrter voro bägge ensamne med prästen och endast 
någre få personer voro närvarande uti galleriet. 

Denna dags post medförde tidningen om regerande 
hertigens af Brunswig död, hvilken såsom enkedrotnin- 
gens svåger förorsakar sex veckors hofsorg. 



DD. MAJrTERS SKRIFTERMÅL OCH NATTVARDSGÅNG. 133 

Den 9 April, Söndag. Deras Maj:ters comm union 
skedde i slottscapellet. De gingo i högmässan kl. halt' 11, 
som förrättades af öfverhofpredikanten von Troil. Ceremonien 
som vid detta tilfälle i akt tages är, at framföre Hans 
Maj: t gå hofstaterna, anförda af hofmarskalken med staf i 
handen; sedan cheferne af Kongl. Maj:ts stora vakt och 
efter dem riksmarskalken och rik ss tallmästaren. Men som 
den förre är sjuk och den senare icke tilsatt, gingo uti de- 
ras ställen öfverkammarherren baron Bidderstolpe och 
öfverhofstallmästaren grefve Lewenhaupt. Sedan kom Hans 
Maj:t, som hade bredevid sig lieutenanten af drabanterne, 
öfversten af gardiet och chefen af lätta dragonerne. Se- 
dan kommer drotningen, ledd af sin öfverstemarskalk, öfver- 
kammarherre eller öfverhof stallmästare. Nu var endast den 
siste närvarande. Efter henne dess hofmästarinna och stats- 
damer, omkring dem 8 lifdrabanter, anförde af deras vice 
corporal. Deras Maj.ter gå ifrån de stora rummen igenom 
rådsrummen och rikssalen til kyrkan, då uti trapporna stå 
en haye af grenadeurer af lifgardiet. På kyrkogången in- 
emot dörren stå 4 stånddrabanter med bardisaner. Ofv an- 
före dem, och där gången slutar, stå til poster tvänne lif- 
drabanter, och äfven tvänne lifdrabanter i choret vid sa- 
cristiedörren ; de öfrige lif drabanterne stanna på stora gån- 
gen bredevid posterna. Choret är så städadt, at midt för 
altaret äro tvänne lähnstolar med sina bönstolar placerade för 
Deras Maj:ter ; til höger och venster om dem tabouretter för rik- 
sens råd och deras fruar. Bakom dessa tabouretter äro til höger 
tvänne rader bänkar, de främsta afdelte i tvänne, den första för 
öfverkammarherren, öfverhofstallmästaren och seraphimerrid- 
dare, som ej äro riksens råd, den där bredevid för cheferne af 
stora vakten, Kongl. Maj:ts kammarherrar, förste hofstallmästa- 
ren, öfverhofjägmästaren, förste generaladjutanterne. De 
bägge där bakom näst väggen rangerade bänkar äro den ena för 
lieutenanten af drabanterne, secund-cheferne af Kongl. Maj:ts 
stora vakt, som ej äro generalspersoner, den andra för hof- 
marskalken, hofstallmästare och andre hofcavalierer. På drot- 
ningens sida äro de tvänne främste bänkarne för dess öfver- 



134 ORDNING TID DD. MAJ:TKR8 NATTVARDSGÅNG. 

kammarherre, hofmarskalk, öfverhofstallmästare, den andra 
för dess statsfruar; de bakom stående för hennes kammar- 
herrar, hofstallmästare och hoflruntimmer. Så snart Deras 
Maj: ter intagit sina ställen, tillätes äfven alla som medföljt 
at sätta sig, utom vakthafvande capitainerne af gardiet och 
lätta dragon e me, som stanna bakom Kongl. Maj:ts stol, 
och bakom drotningens dess vakthafvande capitaine af lif- 
gardiet och corporal af lifdrabantcrne. Denna ordning 
i akt tages alltid, då Deras Maj: ter gå uti slottscapellet, då 
choret alltid därefter rangeras. 

Då Hans Maj: t går fram til altaret at communicera, 
lemnar han sin hatt til öfverkammarherren och sin värja 
til capitainelieutenanten eller lieutenanten af drabanterne. 
Nu predikade öfverhofpredikanten von Troil, och denna 
act passerade med all den devotion, som vid sådana til- 
fallen tjenar til så mycken upbyggelse. Sedan bägge De- 
ras Maj: ter ensamne vid disken communicerat, geck sedan 
resten af församlingen fram til samma disk. 

Denna dag var collect för det förledit år af gardies- 
regementet inrättade barnhus, där nu ett barn af hvarje 
compagnie upfostras. Med håfven gingo inom choret 2:ne 
capitainer af gardiet och ikring bänkarne och vid bäcke- 
net 8ubalterneofficerare, som med mycken nit samlade 4,000 
dal. kmt. Processionen utur kyrkan skedde på samma sätt 
som dit. Deras Maj: t er åto sedan middag til sammans med 
de vakthafvande damer och hofcavalierer. 

Den 10 April, Måndag. Den habile generalen Trolle 
ingifver i dag sitt votum i certconseillen om svenska flot- 
tans formerande. Han fant at hertigen, insöfd af gammalt 
amiralitetsagg och gräl, skulle uti hela denna sak vara hans 
tanke vidrig; han uptänkte ett medel, som skulle åtmin- 
stone vinna uppå hans egenkärlek för denna dagen; han 
bad en af excellencierne proponera, at hertigen skulle til 
sin conseil admittera sin cavalier, öfversten vid amiralite- 
tet baron Strömfelt; hertigen samtyckte genast, var myc- 
ket flatterad öfver denna attention, och Trollen upläste 



GENEBAL A¥ TEOLLES VOTUM I CERT KONSELJEN. 135 

sitt votum. Denne piece, uti sitt slag ett mästerstycke, 
tycktes något rubba hertigens prejugéer, men Falkengréen 
hade ej annat at invända, än at Trollens raisonnements 
vore mera vidsträckta än certcommissionens föremål tyckes 
vara, som endast bör dömma om skeppens skapnad, men 
*ej om en hel flottas sammansättande och operationer. Trol- 
len bevisade honom, at det ena var med det andra så 
.sammanbundet, at en officerare, åtminstone en sådan som 
var anförtrodd at föra en rikets flotta, icke kunde deter- 
minera skeps skapnad och storlek, utan at tillika militaire- 
inent tala om flottans skyldigheter. Han visade uti sitt 
utlåtande, at Sverges sjömagt borde utom skärgårdsflottan 
indelas uti tvänne delar, större skepp och en lätt fregatte- 
•esquadre, en ny idée den ingen amiral någonsin påtänkt. 
Han trodde at örlogsskeppen aldrig borde vara större än 
60 canoners skepp, hvarigenom man kunde vinna, at denna 
flotta kunde blifva rörlig både i öster- och Norrsjöarne, de 
enda haf, där Sverges egenteliga krigstheater kan blifva. 
Den kunde vinna i segling, i styfhet, den kunde föra äfven 
så svåra canoner som de största skepp, den kunde vinna 
-den stora förmån, som en militaire endast känner, at föra 
-det understa batteriet högt öfver vatnet, man kunde erhålla 
den lycka at den nu brukeliga sjömaximen, at örlogsskepp 
-endast äro flytande casteller, kunde dö ut och hos ett tän- 
kande folk försvinna. At Östersjön grundar ut, har några 
hundrade års erfarenhet öf vertygat oss om ; at ett 60-canons* 
skepp går fram och gör sin nytta, där ett 110-canons icke 
kan röras, är äfven den öfvertygad om, som känner våra 
farvatn och våra sjökrig; at skepsvirke uti hela Europa 
til de stora skeppens construction börjar tryta, är onekeligt; 
•de större sjömagter börja minska sina skeps storlek af 
denna hushållsorsak, och då tala vi, såsom de fattigaste, 
för de stora skeppen. En sådan flotta af 60-canonsskepp 
kunde uti ett rike, sådant som Sverge, omgifvet af klippor 
och skär, agera conjunctim och de concert med landtarméen 
och arméens flotta i skärgården. Rätt studerade och uppå prin- 
ciper bygda krigsoperationer kunna då utföras, och fienden 



\ 



136 TROLLE FÖRORDAR CHAPMAN8 SKEPSCERT. 

icke bemäatra sig Sverge med sin lätta flotta, då de sven- 
ska orörliga 100-canonsskeppen ligga och paradera på sina 
utstakade stationer uti Östersjön, dit aldrig någon fiende 
behöfver upsöka dem. Fregatte-esquadren skulle åter som 
lätta troupper tjena hufvudflottan, som nu endast eger fyra 
dugliga fregatter. 

Trollen visade uti detta makalösa document at, ehuru 
amiralitetet sedan 1772 erhållit 17 tunnor guld om året, 
som gör 136 tunnor guld, hade knapt 3 skepp blifvit ny- 
bygda, och arsenaler och rustkammare, som borde vara för- 
sedda, dock tomma. Han visade genom ojäfaktiga calculer, 
at riket inom 7 år och endast med 14 tunnor gulds årlig 
statssumma, som utgör 98 tunnor guld, skulle få 21 60- 
canonsskepp nybygda och 24 fregatter om 36 svåra canoner. 
Hvad skilnad, då egennytta eller redlighet upgöra försla- 
ger! Han visade äfven, at riket, som är folkfattigt, genom 
denna ändring skulle vinna, huru hela båtsmanshållet, up- 
bådadt til tjenstgöring på flottan, sådan som den nu är 
componerad, dock brister uti 2,000 matroser, och efter 
Trollens nya inrättning skulle bristen endast blifva 900 
man, lättare vid ett påkommande krig at anskaffa än desse 
2,000. Om de gamla skeppen i Carlskrona endast under- 
hölles, feck riket då en formidable flotta; skulle de säljas 
til ostindiefarare, lindrades kronan i sina utgifter til sina 
nybygnader, och den nya flottan vore dock tilräckelig at 
möta våra fiender, om den vore rätt anförd, rätt underhål- 
len och agerade efter militairiske principer. Trollen slu- 
tade därföre med at tilstyrka Chapmans skepscert af skep- 
pet Vasa med de ändringar, som erfarenheten under prof- 
seglandet och manoeuvren hade öfvertygat honom om. 
Trollen säger uti de sista orden, at alla dessa projecter 
böra icke stanna uti öfverläggningar och papperstvister, at 
en ferm och redlig execution är det nödvändigaste, ty man 
slår icke rikets fiender med papper. 

Sedan Trpllen detta upläst, voro både riksråderne och 
amiralerne förundrade. Riksrådet Ulric Schefier begärt e 
denna piece til genomläsande, sade sig vara öfvertygad 



HERTIGEN OCH CERTKONSELJEN. DRABANTKÅREN. 137 

och ville med sitt utlåtande inkomma. Hertigen fant sig 
något ebranlerad, och sade: »nog äro alla dessa skäl låtan- 
de, nog bevisar Chapman sin sak mathematiquement, men 
jag har ännu några scrupler.» Falkengréen talade om några 
taljor och block, om några skepstimmer, och visade några 
skepparekunskaper; hade för mycken egenkärlek at bifalla 
Trollens system e och för mycken okunnoghet at göra ett 
nytt eller bevisa brister uti detta. Amiral Nordenanckar 
sade: »nog låter detta, men Sverge har ju haft 100-canons- 
skepp uti så många hundrade år.» Amiral Cederström 
sade". »Chapman beviser både nyttan och constructionen af 
sina skepp, men kunde icke Sheldon i Carlskrona få äfven 
bygga på prof?» — och detta, fast än Sheldons ritningar, som 
voro insända, voro beviste felaktige, icke allenast til systeme, 
men til construction, til uträkning och til ritning, med 
sådana fel, som den okunnogaste qvartersman skulle skäm- 
mas före. Riksrådet Sparre talade mycket, men beslöt 
intet, och sannade riksrådet Höpkens dicton om honom, 
at Sparren talar illa, skrifver ännu sämre, men verkställer 
väl, men tror sig icke verkställa så väl som han talar, och 
icke tala så väl som han skrifver. 

Hans Maj:t formerar åtskilliga ännu okända projecter 
med sin drabantecorps' formerande uti 4 compagnier efter 
Versaillerbruk och gref Adam Lewenhaupts project. Nu 
arbetas med all flit at den mindre väl anskrifne öfversten 
gref Hamilton skall söka sin retraite, och är honom lofvadt 
h vilket regemente han kan träffa accord om med någon 
afgående öfverste. Honom är redan tilbudet Tavastehus' 
regemente för det at han skulle lemna en vacance inom 
drabantecorpsen åt gref Brahe; men detta har han refuse- 
rat, han vill ha ett svenskt regemente, som skall för hans 
militairiska insigter blifva ett föremål. Emedlertid är så 
städadt, at dessa 4 compagnier skola indelas åt gref Eke- 
blad, gref Hamilton, uti dess survivance gref Brahe, gref 
Adam Lewenhaupt uti survivance efter dess far, nu varande 
capitainelieutenanten för desse drabanter, generallieutenan- 
ten gref Casimir Lewenhaupt, och det 4:de compagniet 



138 KONUNGENS TILLAMNADK UTKIK KS RESA OCH FÖLJK. 

gifvas åt generallieutenanten baron Mörner, som därigenom 
skulle sälja sitt husarregemente til öfverhofstallraästaren gref 
Adolph Lewenhaupt, som vid det samma är öfverstelieute- 
nant. Hvad arméen genom dessa ändringar vinner, får 
framtiden utvisa. 

Den 11 April, Tisdag. Nu börjar hemligheten af 
Hans Maj:ts tilämnade utländska resa at transpirera, man 
tror at den både af indiscretion af dem, som härom egt 
förtroende, blifvit bekant, som ock genom den mindre akt- 
samma vård Hans Maj:t om sina papper eger, hvarigenom 
ett bref ifrån kammarherren baron Taube med detailler 
härom legat öppet uppå ett skrifbord uti conseil-rummet, 
där det utan tvifvel af flere personer blifvit genomläst. 
Man tror, at Hans Maj:t ämnar företaga sin resa den 17 
Junii och återkomma uti October månad. 

Om denna sak ännu för de fleste är obekant, har den 
dock icke kunnat vara det för dem, som äro vane at i hof 
se händelser beredas och nalkas. Jag har sett denna resa 
påtänkas sedan November månad och har roat mig at se 
alla negociationer och hemligheter, utan at någon häraf 
kunde % doutera sig. Hans Maj:t ämnar lemna en del af 
administrationen åt hertig Carl under sin frånvaro, en del 
åt rådet, och arbetar flitigt alla dagar uppå dessa instruc- 
tioner i ungefärlig likhet med det som i akt togs under 
dess sista resa til Ryssland. En stor svårighet återstår at 
yppa denna plan för riksrådet grefve Dlric SchefFer och 
för baron Liljencrantz, som ännu bägge härom äro okunnoge. 
Lika svårt är at föregifva några orsaker för allmänheten. 
En plan har varit påtänkt at börja småningom med förstäld 
mjältsjuka, med feberkänningar och vid April månads slut 
få en allvarsammare sjukdom; medici tilkallas och consui- 
teras, desse instrueras förut och gifva ett enigt tilstyrkande, 
at Hans Maj:t genast borde til de varma baden företaga 
en resa; många andra planer äro påtänkta, somliga med 
mycken, andra med mindre finesse; man har ännu icke 
stadgat, hvilken som bör utväljas. 



SEBGEL8 VENUS — HÖPKEN. 139 

Hans Maj:t har mycket med gref Ekeblad negocierat, 
at han honom uppå denna resa skulle blifva följaktig. Men 
Ekeblad, som älskar sin frihet och vill rangera sina affai- 
rer, arbetar emot alla försök, som kunna rubba denna plan; 
han har nödgats undanbedja sig en sådan brillante nåd. 
Man tror at Hans Maj: t ämnar at medtaga ganska liten 
suite, at han utsett endast öfverhofstallmästaren gref Lewen- 
haupt, generalen Mörner och stallmästaren Munck, lifpagen 
Wright, kongl. secreteraren Franc, en eller tvänne kammar- 
tjenare och någre laquaier. Kammarherrarne baron Taube 
och baron Carl Strömfelt skola vara honom til mötes 
i Spaa. 

Om afton var efter vanligheten cour och publique 
spisning. 

Den 12 April, Onsdag. Vår skickelige Sergel har 
af Hans Maj:t fått befallning om ett arbete, som pröfvar 
både dess skickelighet och complaisance. Hans Maj:t vill 
til den efter antiquen så lyckligen imiterade Apollino uti 
sin salon hafva en motsvarande piece. Hans Maj:t valde 
en Venus aux belles fesses; och at göra en compliment åt 
våra hofdamer och föra deras fägring til efterverlden, deci- 
derade Hans Maj:t at denna Venus skulle få grefvinnan 
Höpkens hufvud. Sergel skulle genast börja at göra hen- 
nes buste och sedan transportera detta portrait til Veneris 
figur. Om grefvinnan Höpken icke vore några och 30 år 
gammal och uti 15 år dyrkat Venus med så mycken dels 
lycka dels olycka, så hade hennes figur tör hända mera 
varit passande åt en Venus. Hennes förtjenster i denna 
gudinnas tjenst torde af tacksamhet föra henne til nym- 
phernas flock. Om skrynklor i pannan, infallna ögon, en 
något skadad näsa kunde hos en Venus tillåtas och er- 
sättas genom luxurieuse attituder, en behagelig växt, vackra 
ben och en väl skapad kropp, så torde grefvinnan Höpken 
blifva en fullkomlig Venus. Då grefvinnan Höpken för 
16 år sedan blef til hoflröken antagen, kunde man med 
skäl anse henne såsom den vackraste, elegantaste och gen- 



140 GREFVINNAN HÖPKEN. ULRIK 8CHEFPEE8 SKEPSVOTUM. 

tilaste af alla svenske damer, men 16 år är en lång och 
äfventyrlig tid för den, som var så behagelig. Mången är 
förundrad at grefvinnan Höpken, som icke ignorerar, hvartil 
hennes buste skall tjena, kan til detta arbete pretera sig 
och tillåta sin kropp och sin vackra nuditet blifva ett före- 
mål för hela allmänhetens imagination. Men den, som så 
litet aktar blygsamhet, så afskedat all anständighet, så up- 
penbart sköter sina nöjen, lärer finna som en seger för sin 
fägring det andre finna vara en glömska af all dygd. Emed- 
lertid är Sergel ganska bekymrad öfver detta arbete; nöjd 
at få arbeta en Venus, vill han icke taga en Lais til sin 
modell; och b vilken Lais vill ej vara ansedd för Venus? 
Apollon och denna nya Venus skola bägge, då de blifva 
färdiga, placeras uti den så kallade pelaresalen, som därtil 
denna sommar skall orneras, en sal, där Hans Maj:t van- 
ligen äter, och där alla pager och kammarlaquaier dess 
emellan hafva sitt stamhåll. 

Hans Maj: t låter anlägga sorg vid sitt hof på 4 
dagar efter den gamle hertigen af Modena, som var född 
uti förra seculo och var ålderman för alla regerande herrar. 

Hans Maj:t hölt efter vanligheten cabinet, uti hvilket 
få syslor af värde för allmänheten bortgåfvos. En ung 
baron Klingspor blef major vid ett finskt regemente. 

Den 13 April, Torsdag. Riksrådet SLcheffer ingaf 
sitt votum uti certcommissionen, hvilket til alla delar biföll 
general Trolles tankar, och var skrifvet med all den styrka 
och oväldlighet, som bägge lika öfvertyga, utskämma ami- 
ralitet och bereda den respectable Chapman en fullkomlig 
seger. 

Öfverstelieutenanten Toll undfår ett nytt tilfälle at 
med Hans Maj:t ega en explication och återbegära Hans 
Maj:ts nåd och förtroende. Som det första missnöjet emot 
Toll, hvilket härledde sig ifrån Tolls inquietude, då Hans 
Maj:t befordrade baron Bror Cederström til generaladjutant af 
flygeln i paritet med Tollen, nu efter 18 månaders förlopp 
kunnat svalna, var freden lättare at göra. Med Tollens 



ÖFVEESTEL. TOLL. KAMMARFRÖKEN TAUBE. 141 

lätthet at tala hade han ej svårt at urskulda sig och tala 
om sina förtjenster både vid Christianstads revolution och 
sedan uti arméen. Några lyckliga penningehändelser hade 
äfven skaffat honom ett litet capital, så at han med så 
mycket mera trygghet kunde tala. Slutet af conversationen 
blef den, at Toll öfvertygade därom, at han icke nog blifvit 
ihogkommen, och han erhölt tilstånd at med öfversten vid 
Bohusläns dragoner baron Yxkull söka accord och således 
få sitt eget regemente. 

Kammarfröken hos enkedrotningen fröken Taube, ett 
gammalt respectabelt fruntimmer, dog denna afton. Hon 
hade 32 år varit hoffröken och uti ett bullersamt hof öfver- 
lefvat många förändringar och olika epoquer. Hon hade 
genom mycken försigtighet och ett jämt upförande alltid 
undvikit tracasserier, sällan varit i stor gunst, men aldrig illa 
anskrifven eller misstrodd. Samma lyckliga hoföde hade 
tör hända bidragit at hindra henne ifrån många tilfällen at 
vinna faveur, som andra så lätt vunno, genom den brist 
af all fägring och behaglighet som var henne gifven. Hen- 
nes ansigte hade under hennes 30-åra hoflednad aldrig un- 
dergått någon förändring. La chronique scandaleuse har 
aldrig kunnat tillägga henne några äfventyr, man vet endast 
at hon tvänne gånger ämnat gifta sig, men döden var dessa 
tvänne gånger hennes rivale. Man gissar at enkedrotnin- 
gen lärer ämna indraga denna lön, icke tilsätta denna tjenst, 
utan ännu vänta någon vacance, för at vid sitt hof äfven 
erhålla flere statsfruer. 

Den 14 April, Fredag. Hans Maj: t erhölt til sin 
conseil en preliminaire fråga af den brydsamma Plomgren- 
ska processen. Plommenfelt hade redan vunnit at til Svea 
hofrätt få hela sin sak förvisad och där få svara; men då 
hofrätten började arbeta, tycktes det som processen snart 
skulle blifva slutad. Då begär Plommenfelt å nyo at un- 
derrätter, magistrater, kämnersrätter, häradsrätter skulle i 
åtskilliga mål börja undersökningar, en sak, den han förut 
nekat och begärt at alt af hofrätten skulle få afgöras. 



142 PLOMGRKNSKA KONKURSEN. PLOHMENFKLT. FR. HORN. 

Saken föres til Kongl. Maj:ts rådkammare. Plommenfelt, 
biträdd af sine ordensbröder, riksråderne Stockenström, 
Bielke och Bunge, begär at saken åter måtte hänvisas til 
underrätterna. De öfrige på divisionen varande riksens 
råd, Beck-Friis, Wrangel, Ribbing och Falkenberg, voro 
däremot och påstodo at hofrätten kunde infordra dessa 
underrättelser af underrätterna, men at saken enligt ett 
förut taget beslut skulle i hofrätten afgöras. Justitieecan- 
celleren gref Wachtmeister gaf ett skarpt utlåtande til råds- 
protocollet i denna sak uppå Hans Maj:ts particuliera til- 
sägelse, men utan at nytja konungens namn. Stockenström, 
Bielke och Bunge läto sig dock icke beveka til någon än- 
dring och beredde därigenom ett billigt misstroende til 
deras rättvisa, då ordens afsigter och förbindelser uti kon- 
ungens högsta nämd kunna hafva influence och verkan. 
Man undrade icke på den utlefvade riksrådet Stockenström, 
hvars förstånd är uti aftagande och som merendels radoterar; 
man väntar icke annat af den enthousiastiske och okunnoge 
riksrådet Bunge, men man kunde med skäl hoppas mera 
rättrådighet af grefve Bielke, om man icke nu blifvit öfver- 
tygad, at all hans nit är förenad inom frimurareorden, at 
hans hog för decorationer, för ceremonier och småsaker 
öfverträffar alt hvad man hos en man af hans stånd, af hans 
namn och hans ålder kan vänta. 

Hans Maj: t, lika nitisk i orden, men uplyst och rättvis 
utom den samma, tyckte at desse riksens råd förtjente någon 
skam för sin votering. Han befalte därföre en ovanlighet, 
som mycket bekymrade desse riksens råds egenkärlek. 
Han tilsade riksrådet Hermansson at träda öfver uppå ju- 
stitiae-sidan och gifva sitt utlåtande i denna saken, innan 
den uti conseillen skulle föredragas. Hans Maj:t slapp 
äfven därigenom at exponera sig för at med sina röster 
decidera om pluraliteten. Hermansson gaf sitt utlåtande 
och förenade sig med Ribbing, Beck-Friis, Wrangel och 
Falkenberg; saken föredrogs uti conseillen, och Hans Majrt 
biföll desse riksråds grundade tanke, äfvenså rättvis, som 
för utlänska creditens bibehållande nödvändig. 



rXdet och rättskipningen, hertiginnan. 143 

Plommenfelt fant sig högeligen förtörnad och tyckte, 
at då Hans Maj:t vid hvarje dess opasslighet skickar sin 
löpare at fråga huru han mår, borde Hans Maj:t äfven tro, 
at han uti processer ej kunde hafva orätt och äfven då för 
honom hafva en broderlig complaisance. Fredric Horn 
fant sig äfven högeligen stött öfver detta beslut, hotade 
med at taga afsked och aldrig återkomma til Sverge. 

Detta Hans Maj:ts rättvisa beslut blef så mycket lyck- 
ligare afgjordt på en tid, då så mycket om frimurareordens 
tilväxt talas, då man så mycket förundrar sig öfver Hans 
Maj:ts beskydd för denna orden och dess deltagande uti 
dess arbeten. Man var äfven så mycket gladare öfver 
denna decision, som man tror sig hafva skäl at tro, det 
hertig Carl uti samma ställning icke gifvit ett sådant utslag. 
Den som med mera köld och philosophie anser alla dessa 
händelser och rättvisans skipande finner, huru uti Kongl. 
Maj:ts rådkammare få personer finnas, som vid alla tilfällen 
anse Themis med lika ögon. När man påminner sig några 
märkvärdiga processer, som endast sedan sista riksdag där 
blifvit afgjorda, och de särskilda voteringar hvar och en 
afgifvit, så finner man, huru stora skäl man eger at be Gud 
förskona sig ifrån processer och commentarier öfver den 
svenska lagen och rättvisan. 

Vid detta hof beredas alla händelser genom negocia- 
tioner, så den största som den minsta. Man har länge 
med grefvinnan Cederhielm negocierat at hon skulle emot- 
taga hofmästarinnesyslan hos hertiginnan; men hon refuse- 
rade både för den tilökning af tvång denna sysla skulle 
medföra, den ringa tilökningen i lönen, ingen i anseendet, 
och mycken fruktan för hertigens sinnelag och det hofvets 
besynnerliga sammansättning. Den lilla vackra hertig- 
innan spelade dock uti denna sak sin politiska role, hon 
tycktes endast önska grefvinnan Cederhielm, men arbetade 
i mycken tysthet at öfvertala grefvinnan Gyldenstolpe at 
emottaga den samma. Hans Maj:t deltog uti denna nego- 
ciation, och grefvinnan Gyldenstolpe utbad sig tid at på- 
tänka sina conditioner. Hennes man, som under tvänne 



144 GRKF VINNORNA CEDERHIELM OCH GYLDENSTOLPE. ANCKARLOO. 

regeringar alltid velat synas som en favorit vid hofvet, fant 
sig icke mycket flatterad at hans hustru skulle tilbjudas en 
sysla som en annan refuserat, och hälst då den nu skulle 
sättas uti mindre värdighet än hvad den hos grefvinnan 
Sprengtporten var. Man sade, at hennes distinctioner voro 
för henne personelie, men icke syslan tilhörande; hon skulle 
icke hafva samma anseende som drotningens statsfruar, icke 
lika lön, icke andre förmåner, som fru Sprengtporten hade. 

Den 15 April, Lördag. Middagsmåltiden var efter 
vanligheten vid Haga; man drack den nya recrutens skål, 
som hertiginnans hof erhållit, alla presenterade den til 
grefvinnan Gyldenstolpe, men hon låtsade som hon ej för- 
stod hvad därmed menades. Ännu felades decision uti 
några conditioner, kunde de märka, som känna hofhän- 
delserna. 

De utrikes brefven medförde den för Hans Maj:t obe- 
hageliga tidningen, at majoren Anckarloo med sin fregatte 
Illerim åter varit olycklig och under sin hemsegling ett 
stycke ifrån Malaga kommit i träffning med en engelsk 
cutter. Anckarloo hade på vanligt lofligt amiralitetssätt 
präjat denne cutter, begärt den samma hissa flagg, m. m. 
Cuttern nekade til detta, Anckarloo sköt ett skarpt skott 
efter den samma och trodde därigenom svenska flaggans 
heder vara på ett eclatante sätt bevarad. Han hölt sina 
batterier icke i ordning til vidare affaire, troende den 
samma vara slutad, lika som då en Gotlandsskuta råkas i 
Östersjön; men cuttern profiterade af detta, seglade in på 
den stora och armerade fregatten, gaf den samma ett skarpt 
lag, först af den ena sidan, sedan af den andra, sätter sina 
segel til, seglar undan och . lagar sina canoner i ordning til 
en ny attaque. Vid den första elden blef Anckarloo farligt 
blesserad uti bägge benen, faller och bryter låret af sig; 
en annan officerare blesseras äfven samt 12 man af besätt- 
ningen; trenne blifva ihjälskjutne. Anckarloo hinner under 
alt detta icke at sätta sina canoner til defence. Outtern 
kommer tredje gången, ger fregatten ett nytt lag, genom 



LILLIEHOBNS ATFÄRD. KONUNGENS RESPLANER. 145 

t vilket åtskilliga tågvirken och mesanmasten afskjutes. Då 
svarar fregatten med tvänne sina lag, skadar cuttern, bles- 
serar mycket af dess folk, men både för sjögång och skada 
kunde den icke förföljas. Cuttern styrde sin cours åt 
Minorca, och Anckarloo nödgades til Malaga åter inlöpa 
efter en olycklig affaire, som hvarken kan gifva honom 
något militairiskt anseende eller konungens flagg någon 
heder. Anckarloos blessure är dödlig och dess vänner äro 
tvehogsne hvad de skola önska. 

öfverstelieutenanten Lilliehorn har i dag af Hans 
Maj: t tagit afsked och börjat sin utrikes resa. Hans Maj:t 
gaf honom ett recommendationsbref til konungen i Preus- 
sen med begäran, at han vid dess exercitiaBläger skulle 
få blifva närvarande, at lära denna stora vetenskap hos 
den störste mästare Europa nu däruti eger. Man är för- 
vissad at Lilliehorn söker vinna de framsteg, som både 
dess ambition och dess åhoga försäkra om. 

Ryktet om Hans Maj:ts egen utrikes resa börjar nu 
blifva allmännare; de främmande ministrarne få alle bref 
ifrån sina hof i detta ämne. Åtskilliga bref ifrån Paris 
äro mera öfvertygande ; där talas om de kläder baron Taube 
låtit för Hans Maj:t göra, de veta antalet, färgen på ty- 
gerna, de tala om Thabit du matin, Thabit du premier jour 
och mera dylikt; där säges at Hans Majrt uti Aachen 
stämt möte med några damer ifrån Paris, at grefvinnorna 
de la Marek, de Noailles, de Boufflers och flere redan där- 
städes tingat sig rum. I Stockholm vet man af intet af 
alt detta, premierministern och financeministern hafva ännu 
härom icke det minsta förtroende, ehuru de äro både an- 
sedde, trodde och älskade. Man har anledning at tro, det 
Hans Maj:t til denna resas företagande äfven vill förmå 
riksrådet gref Hessenstein, som nu i Hamburg är sjuk, at 
blifva sig följaktig, hvarigenom Hans Maj: t skulle vinna 
ett dubbelt ändamål, at få en af riksens råd med sig, som 
vore behagelig i umgänge, och tillika en stor herre både 
genom sin födsel och sitt ämbete. Mången tviflar, at gref 
Hessenstein denna hederspost vill emottaga, men om dess 

Ehrensvdrd, Anteckningar, II. 10 



146 u < SCUBFFKRS VOTUM TOR TROI.LE OCH CHAPMAN. 

ambition flatteras och han sin furstetitul får nytja, torde 
han vara lättare at öfvertala. 

Den 16 April, Söndag. Hennes Maj: t drotningen 
säges vara något indisponerad; men torde hennes hog at 
vara i sina rum, tänka på sin grannlåt, hafva sina små 
måltider med fruarne Manderström och Ehrengranat vara 
starkare än febern. 

Vid hofvet anlägges sex veckors sorg efter regerande 
hertigen af Brunswig- Wolfenbtittel. 

Hans Maj: t gjorde eftermiddagen riksrådet Dlric Schef- 
fer och dess gref vinna besök; detta torde varit anstäldt för 
at bereda noticen om den utrikes resan. Riksrådet Dlric 
Scheffer, som, ehuru mycket Hans Maj:t tilgifven, icke den 
samma approberar, har föresatt sig at uti detta ämne tala 
en allvarsam sanning och tilstyrka Hans Maj: t at denna 
plan öfvergifva. 

Den 17 April, Måndag. Den skickelige och namn- 
kunnoge skepsbyggmästaren öfversten Chapman har i dag 
vunnit en fullkomlig seger emot sina fiender och amirali- 
tetets okunnoghet. Sedan riksrådet Dlric Scheffer uti cert- 
commissionen upläst sina tankar, fant hertigen sig alldeles 
öfvertygad; riksrådet Falkengréen begärte • acterna til ge- 
nomläsande, gjorde några små inkast, snart vederlagda; 
amiralerne tego stilla och torde icke öpna sina munnar 
hvarken om Sheldon eller sina skepp. Man gjorde en 
eventuel öfverenskommelse at tilstyrka Hans Maj:t at bi- 
falla generalen Trolles plan til flottans formerande, at stad- 
fästa Chapmans ritningar til 60-canonsskeppen, sådant som 
skeppet Vasa är, några fot längre och 2 fot bredare, på 
det at förbindningarna i skepstimringen må bli ännu star- 
kare. Den föreslagna fregattesquadren bifölls til alla delar. 

Sådan är den verkan, som ett större snille och större 
insigter hafva öfver de mindre och svagare. Sanningen 
ger sig dager och skulle alltid synas, om ej okunnog- 
heten, fördomar och egennyttan stundom bortskymde dess 



TOLL. OREF EHRENSYÄRD. GKEPVINNAN GYLDENSTOLPE. 147 

sken, lika som de svarta molnen den klaraste sol. Man 
bör af detta icke hoppas den sällhet för Sverge, at riket 
äfven så lätt får sin flotta färdig, som den nu blifvit be- 
slutad. Verkställigheten af de goda planerna beror oftast 
på sämre utförare. Det gamla amiralitetsintresset och egen- 
nyttan vill alltid hafva sig några utvägar förbehållna at 
icke glömma sina lofliga näringsfång, och man kan hafva 
mycken anledning at tro, det Hans Maj: t aldrig får någon 
flotta i skick och ordning med besparing och indragna ut- 
gifter, så länge riksrådet Falkengréen uti Kongl. Maj:ts 
rådkammare och conseil med gamla partiprinciper och för- 
domar får beskydda inrättningarna, sådana som de nu 
handhafvas. 

Öfversten af arméens flotta grefve Ehrensvärd erhöll 
Hans Maj:ts tilstånd at på 2:ne år göra en utrikes resa. 
Hans tanke lärer vara at lefva i det härliga Italien, se och 
beundra konsterna i sin höjd och glömma all den ledsnad 
och mjältsjuka, som vårt i alla delar kalla Norden medförer. 

öfverstelieutenanten Toll, som ifrån hofvet så länge 
varit utesluten, blir nu befald at hos Hans Maj:t äta mid- 
dag. Han befant sig snart uti sin förra ställning, och at 
göra sin cour, åtog han sig at uti största tysthet utarbeta 
planen til drabantecorpsens formerande til de föreslagna 
compagnierna med den minsta utgift för kronan, til en 
apparentelig nytta, men en verkelig grannlåt och tilökning 
för representationen. 

Grefvinnan Gyldenstolpe hade noga calculerat sina 
behofver emot sin mans ambition och fant, at det för henne 
var en förmån at få en sysla som gifver 1,000 plåtar i lön, 
ständigt underhåll vid hofvet, rum och equipage. Hon 
afstod från alla rangpretentioner och hon erhöll en ganska 
nådig kallelse til denna sysla. Man tror äfven at hennes 
nöjen tagit sitt rum uti hennes enskilda calcul. De, som 
länge lefvat i hof, finna en ny skilnad emellan senare och 
förre tider: då utvaldes til hofmästarinnor sådana damer, 
som med en sträng allvarsamhet skulle gifva stränga exempel; 
nu antagas de, som hafva sina tilbedjare och med största 



148 HERTIG CARL. FRÖKEN TAUBES BE0RA7NIN0. 

framgång sköta sina nöjen; de hafva svårt at vänja sig 
vid at se en hofmästarinna blifva mera lorgnerad än re- 
specterad. 

Den 18 April, Tisdag. Hertig Carl åt middag hos 
Hans Maj: t, och har man mycken anledning at sluta, det 
efter den samma många öfverläggningar om resan blifvit 
hållna. Hans Maj: t finner sig nu uti olika ställning med 
den, hvaruti han sig vid sin ryska resa 1777 befant. Vid 
en olycklig och för hela riket bedröfvelig händelse hade 
riksstyrelsen genast hertig Carl tilfallit. Men nu, då tronen 
och successionen genom en kronprins ännu starkare äro 
befästade, kan icke en sådan resa företagas^ utan at alla 
försigtighetsmått i akt tagas. Administrationen under från- 
varon bör stadgas, gränsorna för rådet, gränsorna för den 
commission hertigen kan updragas. Samma försigtighet 
fordrar at påtänka, huru riket under ett förmyndareskap 
skall styras. Hans Maj:t, som är en så klok och kunnog 
regent, lärer om alla sådana händelser något innan sin 
afresa stadga. Gud late alla sådana omtankar aldrig be- 
höfva verkställas, och Hans Maj: t efter en nöjsam och 
lyckosam resa til sitt rike återkomma och där finna lugn, 
ordning och glädje som emottaga houom. 

Den gamla hoffröken Taube begrofs i S:t Jacobs kyrka. 
Hans Maj:t reste til grefve Ekeblad at uti dess fönster se 
denna processionen. Mycken oordentelighet hade vid den 
samma blifvit begången. Riksrådet Bibbing, enkedrotnin- 
gens öfverstemarskalk, hade med sin vanliga oredighet om 
denna ceremonie skolat bestyra. San hade glömt at bjuda 
prestafver. Fåfängt sökte man uti sista ögnablicket at 
finna någre. Drotningen nödgades anmoda tvänne hos 
henne på vakt varande unge officerare, corporalen vid dra- 
banterne gref Charles Emil Lewenhaupt och capitainen af 
gardiet grefve Otto Cronstedt, at påkläda sig svarta kläder 
och officiera. Aldrig har någon så ärbar fröken med så litet 
ärbara prestafver blifvit til grafven ledsagad. Alla små 
mamseller, som nyfikenheten fört at se .processionen, voro 



GREP VINN AN GYLDEN8T0LPE. ANCKARL008 DÖD. 149 

af dem kända, de glömde sin värdighet och hälsade, som 
hade de varit marskalkar för en brudskara. 

Om afton var hos Hans Maj: t efter vanligheten cour 
och publique spisning. Grefvinnan Gyldenstolpe feck entrée 
uti det hvita rummet. Gref Posse, som den äldste vakt- 
hafvande kammarherren, feck befallning at för henne härtil 
utfärda det patent, som den nya hofordningen påbjuder, 
och lät antekna hennes namn på den uppå dörren upfästa 
listan. Så började hon at af det intagande *hofvädrets> 
blifva belönt; det är obeskrifveligt, hvad detta väder har 
för lycklig och födande verkan. 

Den 19 April, Onsdag. Hans Maj:t gjorde en hastig 
resa til Drotningholm uppå några timmar ensammen med 
stallmästar Munck. 

Denna post medförde tidning om majoren Anckarloos 
död af sina blessurer uti Malaga. Hans Maj: t lofvade 
hafva öm omvårdnad om dess enka, en grefvinna Sparre, och 
dess efterlemnade små barn. Med mera experience hade 
han kunnat blifva en skickelig sjöofficerare och ersätta den 
lärospån han hitintils gjort. 

Den 20 April, Torsdag. Hans Maj: t sänder öfversten 
vid amiralitetet och cavalieren hos hertig Carl baron Fred- 
ric Strömfelt med en hemlig commission til Carlskrona, 
at där för sig låta tilreda det skepp, som honom til Stral- 
sund skall öfverföra. Resan passerar dock ännu för en 
hemlighet, och vid hofvet talas den om med hviskande, 
men i staden tämmeligen högt och allmänt. 

Generalen Predric Horn, ledsen vid Sverge genom 
de tracass^rier, som denna Plomgrenske process medförer 
honom, effectuerar nu sitt beslut at begära afsked. Han 
gör det på levéen hos Hans Maj:t, sedan han med Hans 
Maj:ts samtycke öfverenskommit at byta regemente med 
hertig Carl och vid sitt afträde ifrån södra skånska caval- 
leriet få för detta regemente och mellangift för lifrege- 
mentet en tunna guld, den hertigen honom uti diflerente 



150 GENERALEN GE»? VE FREDRIK HORN. 

poster och terminer med Hans Maj:ts biträde betalar. Hans 
Maj: t har förunnat generalen Horn tilst&nd at stå qvar i 
arméen som generalsperson och bibehålla sin generalma- 
jorslön. Sådana äro alla de förmåner, som han erhållit, gan- 
ska stora och i Sverge ovanliga. De, som i fäderneslandets 
tjenst gjort de största gerningar, halva icke' kunnat blifva 
mera belönte. Gref Fredric Horn har aldrig bevistat något 
krig i Sverge. aldrig egt större befäl än commando af Öst- 
göta cavalleriet den tiden han för det samma var öf vers te; 
ty lifregementet har under hans tid aldrig varit samladt. 
Vid revolutionen blef han grefve och generallieutenant, 
förde då befälet under Hans Maj: t, ehuru han aldrig hade del 
af revolutionshemligheten förr än samma dag den verkstäldes. 
Det är dock denna händelse som han anser för ett af sina 
arbeten och framgången af honom beredd. Som undersåte 
var han redlig och laglydig, som ämbetsman var han mera 
nitisk än kunnog, mera djärf än försigtig, mera oredig och 
besvärlig än ordentelig och sträng. Som krigsman var han 
mera soldat än officerare, mera officerare än general, tapper 
för sin person, men inquiet för sin trouppe, pålitelig at utföra 
en plan, osäker at anlägga den samma. Som medborgare 
var han vältänkande, och hans medborgerliga dygder hade 
ännu mera haft anseende, om icke ett hos honom medfödt 
högmod, blandadt med hetsighet och en utmärkt hog at 
vara vältalig på ett vidlöftigt, packande och mystiskt sätt 
ofta bortskymt de samma. Som riddersman fant man hos 
honom all forntidens ära och tro, en ädel belefvenhet, som 
dock kände förfäders förtjenster, och at efterkommande ega 
rätt at af dem begära ett tilökt anseende. Som vän var 
han pålitelig i löften, hjelpsam och ömsint; hans rätte vän- 
ner voro aldrig plågade af de fel, som honom af dem ho- 
nom icke kände tillades. Gref Horns enthousiasme, tanke- 
sätt och seder voro således icke i alt i likformighet med 
de nu antagne; hvilket ofta beredde honom mindre til- 
träde vid hofvet, mindre nöjen i sällskap er och umgänget, 
mindre kärlek af sina underhafvande, mindre influence i 
de allmänna ärender. Hans gifte i det Plomgrenska husfet 



CEDERHIELXABNK OCH ENKEPRIHEREINNAN LETJONHIELM. 151 

och detta husets iråkade processer ökade hans bekymmer 
och verkade på hans sinnelag. Kongl. Maj: t kan således 
återvinna en så nyttig generalsperson, men lärer dock all- 
tid sakna en dygdig, redlig och pålitelig undersåte uti det 
ämbete som han nedlagt. 

Innan generalen gref Fredric Horn kunde effectuera 
sitt project med den utrikes resan, nödgades han i dag 
oomparera inför Svea hofrätt uti Plomgrenska concours- 
processen. Han feck tilsägelse at ställa för sig fullstän- 
dig borgen både i svaromål och för penningar, han nyt- 
jade sina vanliga talesätt för att plaidera sin sak. Dom- 
rarne funno dem icke lagmässiga, men tordes icke hindra 
honom uti sina tal, ocli tilläto honom emot denna borgen 
at få företaga sin utrikes resa. 

Om eftermiddagen hade hos Hans Maj: t baron Adam 
Oederhielm audience, som bad om Hans Maj:ts nåd för 
-dess brorsdotter baronessan Leijonhielm. Hennes man hade 
oaverat för 300,000 dal. kmt hertig Fredrics sedlar, och 
det tyckes som hertigen skulle hafva svårighet vid at 
honorera dem alla så hastigt. Hennes far kammarrådet 
Oederhielm hade uti de första ögnablick känt sin vanliga 
köld något upvärmas och lofvat honorera sin mågs namn, 
i fall hertigen skulle blifva satt i trångmål; men denna 
ömhet svalnade hastigt, hans sinnen återtogo snart sitt 
första skick, och han kunde med kall blod se sin dotter 
lagsökas, tvingas at cedera bonis och utstå flere olyckor 
för hennes mans tillgifvenhet för sin herre, som säkerligen 
söker utvägar at icke exponera henne. Oederhielm bad 
Hans Maj:t, at Leijonhielms successor hos hertigen skulle 
få tilsägelse at åtaga sig denna betalning, eller stats- 
oontoiret tilstånd at qvartaliter dessa summor afbetala, hvar- 
med creditorerne skulle finna sig lycklige, och det olyck- 
liga sterbhuset icke blifva ännu olyckligare. Så hård den 
ene brodern är, så ömsint är den andre, och få dagar 
förbigå, på hvilka icke baron Adam Oederhielm gör någon 
välgörande gerning. Hans Maj: t var rörd af hans böner, 
men kunde ej samtycka til någondera af dessa alternativer, 



152 Ut RTI Q FRJCDBIKS AFJÄRBB. CARL PERSKN. 

utan at Hans Maj: t först därom med sin bror skulle råd- 
göra. Han lofvade at han så allvarsamt uti detta ämne 
med honom skulle tala, så at enkan icke skulle bli expo- 
nerad och hertigen sätta ordning* uti sina affairer. 

Knapt var Cederhielm utgången, förr än öfversten 
baron Klingspor, som hertig Predrics affairer sedan Leijon- 
hielms död emottagit, anmältes. »Det lärer vara den andra 
acten af tragedien», sade Hans Maj: t, och Klingsporren 
sannade det. Han hade en ungefärlig calcul på all her- 
tigens nu varande gäld, som stiger til inemot tre tunnor 
guld, hvilken med närvarande hushållning ständigt skall 
tiltaga, aldrig minskas. Hertigen hade sedan 1774, då 
hans stat reglerades, ökat sina löningar, som den tiden 
redan, voro ansenligt tiltagne, til 8,000 plåtar om året; han 
födde några och 50 hästar i sitt stall och några och 20 
laquaier uti livrée, han, som icke är tvungen til någon 
representation och som lefver den mesta tiden af året vid 
sitt regemente eller sitt Tullgarn. Klingsporren visade,, 
huru han icke kunde emottaga hertigens affairer med en 
sådan administration, at en indragning vore nödvändig, at en 
snar hjelp tarfvades, om han ej skulle bli olycklig. Men 
Hans Maj: t upsköt alt sammans, tils hertigen sjelf skulle 
komma uti staden. Klingspor feck emedlertid intet hopp 
at Hans Maj: t af sina cassor nu kunde bispringa hertigen. 

Om afton gaf grefve Carl Fersen ett memorial til Håna 
Maj:t om operans och svenska spectaclets förbätrande. 
Hans kärlek för denna inrättning, hans nöje at i dessa 
ämnen få deltaga och hans bekymmer öfver operans för- 
fall hade därtil sjelfmant tvungit honom, som med dessa 
affairer icke hafver den ringaste befattning. Det var löjligt 
at se en 60-åra man, en seraphimerriddare gifva project 
om theaterflickornas discipline. Men memorialet var väl 
skrifvet, upfyldt af solida skäl, af grundeliga insigter uti 
alla dessa delar och alldeles olikt med hvad theaterdirec- 
tionen kunnat ingifva. Hans Maj: t tackade honom mycket för 
sitt project, befalte honom och mig utarbeta ett reglemente; 
vi anhöllo at baron Barnekov och regeringsrådet Zibet 



KUNGENS YTTRANDEN OM TEATERN. 153 

skulle tilkallas, men Hans Maj: t fant sig icke härmed nöjd. 
Missnöjd med Barnekovs kunskaper och upförande, miss- 
nöjd med Zibets högdragenhet och ovänskap med Barne- 
kov, viste han ej, hvad utvägar han skulle vidtaga at få 
sitt spectacle, som är honom en så kär inrättning, på bätre 
fötter. Han hade* i detta ämne med mig en lång conver- 
sation, som til vissa delar gjorde mig mycket nöje, emedan 
han gaf justice til min caractere och tillika talade om ett 
ämne, som så mycket bevisat mig huru litet man bör räkna 
uppå tacksamhet. Han sade ibland annat: »Min käre Ehren- 
svärd! jag var aldrig missnöjd med Er administration, då 
Ni hade directionen öfver mina spectacler; jag kunde stun- 
dom knota, men då jag jämför den samma med den närva- 
rande, så erkänner jag mig haft orätt, hvar gång jag kland- 
rade något däraf. Nu är jag mera brydd, Barnekovs och 
Zibets ovänskap skada mina affairer. Med Zibet i sin 
sysla har jag ingen orsak at vara missnöjd, ty han har uti 
20 år med all redlighet förvaltat mina affairer, och jag är 
van vid honom, och han känner så väl hela min hushåll- 
ning, at jag ej kan stöta honom. Barnekov har god vilja, 
men han kan ingen ting verkställa. Zibet tröt sig vara 
hans jämnlike och däruti har han orätt, men jag ser at 
slutet blir, at Barnekov måste quittera. Zibet har qvick- 
het och förstånd, men han tyckes något glömma sin hastiga 
lycka, och häruti har Ni något fel, min käre Ehrensvärd. 
Jag vet intet, om Zibet med tacksamhet bemöter hvad 
han är Er skyldig; ty det är sant,, at fast jag gjort honom 
til adelsman, gifvit honom den ena caracteren efter den 
andra, och nu en hög ämbetsmans rang, så bör han dock 
hafva mera at tacka Er för sin lycka än mig. Utom Er 
vänskap för honom, utom Ert bemödande at gifva honom 
detailler, som gåfvo honom anseende och insteg hos mig, utom 
den del Ni gaf honom uti Er egen departement, utom det 
inträde Ni skaffade honom uti societeten och den vogue 
han feck såsom en homme d'esprit, så hade Zibet i denna 
stund endast varit min caissier och min haridsecreterare.» — 
Jag svarade Hans Maj:t at jag med glädje hörde, at 



154 TEATERDIREKTÖRERNA BARNKKOV OCH ZIBET. 

»Hans Maj: t haft afseende på min vänskap för en person, 
som jag trodde värdig Ers Maj:ts nåd och nyttig uti Ers 
Maj:ts tjenst. Om hans tacksamhet svarar däremot, kan 
jag sjelf icke dömma och vill aldrig på misstankar förlora 
mina vänner; jag vore säker at Hans Maj: t, som såg 
med så mycken justesse denna sak, bätre härom kunde 
dömma; men at tala om förra tider, så nödgas jag medge, 
at jag både kunnat och bort afstänga honom ifrån så mycket 
deltagande uti detailler, som ej hörde honom til; men in- 
rättningen var ny och besvärlig, underkastad mycket tadel, 
månges åtlöje och ännu flere besvärligheter och bekymmer; 
jag var glad at få dela dem med min vän, som hade lika 
så mycket insigter som jag, lika så mycken drift, och ännu 
mera efter detta var ett trappsteg til hans lycka; han hade 
cassan om hand, uti hvilken jag aldrig velat inblanda mig; 
när således hv arken egennytta eller afund hos mig kunnat 
tala, så var det icke underligt, om jag eftergaf mina rät- 
tigheter; at Hans Maj:ts tjenst den tiden icke led där- 
igenom, at vår administration kunde tjena til exempel 
för alla Hans Maj:ts ämbetsmän; hog at väl upfylla våra 
skyldigheter^ och lyckas uti dem, inbördes vänskap, för- 
troende och hjelpsamhet styrde alla våra företaganden, och 
ingen egennyttig tanke rann nånsin up uti vår inbillning.» — 
»Alt detta är sant», sade Hans Maj: t, »men prosten Zibets 
son blef en hofcavalier och denne hofcavalieren ger sig nu 
airer». — »Så går det mest alltid», sade jag, »och om Ers 
Maj: t skulle granska alla dem som det göra, så feck Ers 
Maj:t mången ledsam experience. Om han ger sig airer 
och gör väl Ers Maj:ts affairer och gör, at de sjunga vackra 
airer på Ers Maj:ts opera, så kan man unna honom denna 
lilla satisfaction. När denna högfärd stannat af, tör han 
bli en af Ers Maj:ts nyttigaste och tilgifnaste tjenare, och 
då har Ers Maj:t nytta af sin indulgence och jag heder af 
min complaisance». — »Intet kan han ännu bli förste direc- 
teuren af mina spectacler», sade Hans Maj: t »men jag skall 
ännu hafva något tålamod och söka vinna tiden». 



PBEDRIKA MÖRNER. MUNCK. 155 

Den 21 April, Fredag. Riksrådet Ribbing såsom enke- 
drotningens öfverstemarskalk anmälte hos Hans Maj: t, at 
drotningen begärte til sin kammarfröken efter den döda frö- 
ken Taube sin äldsta hoffröken, fröken Fredrica Mörner. Hans 
Maj: t samtyckte så mycket häldre härtil, som genom denna 
befordran all fruktan försvann at någon ny statsfru vid 
detta hof skulle antagas; ty fastän emellan hofven regerar 
en så total köld, så äro vissa ämnen möjliga både at up- 
tända jaloiisie och inquietuder. För 12 år sedan hade jag 
varit otros telig, om ' den tidens vackra fröken Fredrica 
Mörner fått denna hederspost, man hade icke vant sig den 
tiden at sucka för kammarfröknar och leka med hofmästa- 
rinnor. Då ansågs en kammarfröken såsom en vice presi- 
dent uti ett collegio, och mina suckar för fröken Mörner 
voro så häftiga, at en svår strid hade blifvit emellan fruk- 
tan för ridiculen at sucka för en kammarfröken och nöjet 
at vilja behaga den, som den tiden var så behagelig. Tiderna 
ändra våra tankesätt. Nu, då man kan sucka för kammar- 
fröknar, vore äfven så stor ridicule at sucka för henne, 
som år och hoflefnad förändrat ifrån sitt brillanta inträde 
i verlden. Fröken Fredrica Mörner har varit en af de 
hofdamer, som jämte en brillante fägring förenade en engla- 
caractere och mycken belefvenhet. 

Hans Maj:t negocierade mycket med stallmästaren 
Munck at öfvertala honom at vara sig följaktig på denna 
förestående utländska resa, hvarigenom äfven Hans Maj:t 
fått en vagns tilökning, och tror man, at kammarherren 
baron Bror Cederström då varit destinerad at medfölja. 
Men Munck ville icke låta öfvertala sig, föregaf många skäl, 
h vårföre han nu ej ville resa, och erhplt Hans Maj:ts permis- 
sion at nästa år för sin egen räkning få göra en resa på 
några år. Hans Maj:ts vänskap och omvårdnad för Munck 
märktes äfven i afton, då Munck af en häftig colique sjuk- 
nade. Hans Maj:t var ganska orolig, skickade honom ett 
bud hvar fjerdedels timma at underrätta sig om hans til- 
stånd, och om den sjuke blef snart frisk. 



156 TRIPOLITANSKE AMBASSADÖRENS AFSKED. 

Den 22 April, Lördag. Den tripcriitanske ambassa- 
deuren skulle i dag hos cancelliepresidenten riksrådet gref 
Dlric Scheffer hafva sin afskedsaudience, sedan han här 
med mycken fägnad lefvat uppå Hans Maj:ts och convoy- 
commissariatets depence inemot ett år. Afskedsaudiencen 
skedde med samma etiquetter som dess första audience 
med den skilnad, at framföre honom marcherade ett deta- 
chement af de lätta dragonerne, hvilka förledit år på Drot- 
ningholm voro tjenstgörande, när han hos riksrådet Falken- 
berg hade sin audience, då därtil nytjades enkedrotningens 
regemente. Honom öfverlemnades Hans Maj:ts bref til 
Deyen, Hans Maj: t titulerade honom för »Durchlauchtighet», 
och han signerade brefvet med »Gode vän». Ambassa- 
deuren erhölt sina presenter, och som hans excellence inom 
sin republique är klensmed, så bortbyter han här denna 
present uti klensmide, hvilket vid hans återkomst i flere 
år tjenar honom til en nyttig handelsgren. Denne gubbe 
är en af de hederligaste corsairer och mest belefvade, som 
man kan se, älskar Hans Maj: t, som vore han svensk, och 
Sverge, som vore han en af vare landsmän. Riksrådet Schef- 
fer gaf honom en somptueux dejeuné, h vilken dock af 
hungrige christne icke föraktades. Hans Maj: t var äfven hos 
riksrådet Scheffer at se denna ceremonie. Det gafs äfven 
Hans Maj:t och dem, som voro uti dess suite, en lika god 
dejeuné, som kunde tjena til middagsmåltid; de fleste ansågo 
den samma på det sättet, så at alla de, som enligt van- 
ligheten voro til middagsmåltid på Haga utbefalte, måste 
med hungriga magar och oro vänta Hans Maj:ts utkomst, 
som skedde kl. inemot 5, då denna diné ändteligen gafs, 
och de vackra damerna beviste at repetitioner af samma 
nöjen äro dem behagliga och icke ovanliga; appetiten var 
god, men alla, som icke ätit med turken, voro så bittre, 
som hungrige hofmänner vid et väl serveradt bord kunna 
visa sig och understa sig vara. 

Väderleken denna april månad har varit besynnerlig, 
frost och köld hafva varit starkare än i november månad. 
Sjöar, som uti februarii månad varit öpne, hafva seder- 



ULRIK SCHEFFER. AXEL FER8KNS. . 157 

mera tilfrusit och man har i april månad dragit vinternot 
på den sjö, som i mardi var segelbar. Köpmannen suckar 
för segelfarten, landtmannen för jordbruket, bruksegaren 
öfver vattufioder, trädgårdsmästaren för sina trädskolor och 
sina trädfrukter, gardiessoldaten för det osunda ladugårds- 
gärdet, de vackra damerna för de ohyggliga promenaderna: 
ingen fins som ej är mjältsjuk öfver vår väderlek. 

Den 23 April, Söndag. Hans Maj: t hedrade gref 
Axel Fersens hus med sitt besök och lät bjuda sig at där 
soupera. Denna soupé hade dock förut blifvit om Lör- 
dagen hos riksrådet Scheffer arrangerad. 

Grefvinnan Fersen ändrade icke sin vanliga societet 
härigenom, där voro både spanske och saxiske minist- 
rarne, hennes slägt och någre af oss andre, som lefva i 
denna societeten. Mången var förundrad at se Hans Maj: t 
emottaga en soupé uti ett hus, hvars värd och värdinna så 
sällan denna vinter uti dess intimare societeter varit ad- 
mitterade. Hans Maj: t har dock för detta hus alltid haft 
mera estime än förtrolig vänskap, och behag för ombyte 
uti det dagliga lefnadssättet torde äfven så mycket som 
alt annat til denna distinction bidragit. 

Den 24 April, Måndag. Innan Hans Maj: t började 
kläda sig, var riksrådet gref Dlric Scheffer inne hos honom, 
då Hans Maj: t för första gången gjorde honom förtroende 
af sin reseplan. Hans Maj: t ville obligera honom at vara 
sig följaktig på denna resa, men detta torde mera varit 
complimenter än allvare. Riksrådet Ulric Scheffer undan- 
bad sig denna nåd, hvartil Hans Maj: t samtyckte, men 
sedan sökte han med många skäl afstyrka Hans Maj: t 
ifrån denna plan. Hans Maj: t gaf honom så många skäl, 
lofvade at ej med denna resa besvära rikets cassor, så at 
Scheffer, som snart blef öfvertalad och redan vunnit sitt 
ändamål, ej försökte at vederlägga dem. — Knapt var han 
utur sängkammaren kommen, förr än dess bror riksrådet 
Carl Scheffer presenterade sig där. Denna visite var Hans* 



158 BRÖDERNA 8CHEFFER. FR. HORN. 

Maj: t vid detta tilfälle icke så angenäm. Ehuru han alt 
sedan februarii månad om denna sak egt förtroende, hade han 
nu genom sin correspondance eller andre personers inta- 
lan blifvit upeldad at tala emot denna resa. Han förestälde 
Hans Maj: t med hvad indiscretion hans affairer föras, då alla 
hans utrikes bref icke allenast omtala denna resa, som för 
Hans Maj.ts rådkammare och ministrar är en hemlighet, som 
en afgjord sak; at personer, som skola vara honom följaktige, 
redan äro omtalte i Paris, at all denna finesse vore bekla- 
gansvärd; han hade äfven fått veta at åtskilliga fransyska 
damer voro anmodade at vara Hans Maj:t til mötes i Spaa, 
hvilket äfven uti Europa kunde anses besynnerligt, at då 
kejsarinnan och kejsaren råkas och andra stora hvälfningar 
tyckas förestå, at vår role endast skulle blifva nöjen; at 
Hans Maj:t icke borde lemna sin bror hertig Carl så myc- 
ket insteg uti regeringen; at Hans Maj: t, borta ifrån sitt 
' rike, skulle därifrån kunna få mycket bekymmer; at kron- 
prinsens späda ålder förtjente Hans Maj:ts närvaro, at Hans 
Majtts ställning nu och då han reste til Ryssland är' gan- 
ska olika; och långt mera, som hans nit, hans lifliga, men 
ostadiga inbillning och välmening kunde upfinna. Han gaf 
Hans Maj: t en ledsam förmiddag, men Hans Maj:t hade 
äfven många skäl med hvilka han rassurerade honom, och 
han hade snart varit färdig at tala lika mycket för denna 
resa, som han nyss talat emot den samma. 

Efter levéen vid rapporten aflemnade generalen gref 
Fredric Horn til Hans Maj:t den svarta commandokäppen, 
tilhörande öfyersten af lifregementet. Han hölt til Hans 
Maj: t ett långt och pathetiquet tal, uppå hvilket Hans 
Maj: t med mycken nåd svarade, men var dock ganska nöjd 
at hafva mist en så besvärlig man til chef för detta rege- 
mente, som gaf regering, collegier, landshöfdingar och all- 
moge mera besvär, än om honom varit anförtrodt com- 
mando af en corps af 20,000 man. Hans Maj:t sände til 
hertig Carl och ursäktade sig, at han i dag ej kunde öfver- 
lemna honom denna commandokäpp, emedan hans nomi- 



HERTIG CARL ÖPVERSTE FÖR LIVREGEMENTET. 159 

nation först i rådet skulle anmälas, och at Hans Maj.t 
utsett förmiddagen i morgon til denna ceremonie. 

Den 25 April, Tisdag. Sedan levéen var förbi, och 
alle de uti Hans Maj:ts conseilcabinet voro inkallade, som 
hafva entréerna uti sängkammaren, jämte de närvarande 
riksens råd, eftersändes hertig Carl at inför Hans Maj:t 
aflägga sin ed såsom öfverste för lifregementet. Hans Maj:t 
satte sig uti sin fauteuil, dess vakthafvande kammarherrar 
stodo bakom den samma, riksens råd stodo kring con- 
seilbordet, lifpagen lade hyendet framför Hans Majtts föt- 
ter, på hvilket hertigen skulle falla på knä, öfverkammar- 
herren presenterade Hans Maj:t bibeln upslagen vid S:t 
Johannis evangelium, hvilken Hans Maj: t lade på sitt knä. 
Hertigen föll på hyendet, eftersade den ed, honom af hof- 
cancelleren förestafvades, dörrarne til sängkammaren öpna- 
des, sedan tog Hans Maj: t Hans Kongl. Höghet i famn, 
lyckönskade honom och gaf honom den svarta käppen. 

Det lärer vara ett rart exempel, at en konungens bror 
i något land får något regemente af hustroupparne at com- 
mendera, och lärer detta bevisa den enighet, som nu emel- 
lan Hans Maj: t och hertigen är, ocn det förtroende Hans 
Maj:t til honom eger. Om detta regemente blir väl hand- 
hafdt, har Hans Maj: t en dubbel f ägnad, ehuru mången 
fattig adelsman och öfverstecandidat kan sucka öfver at 
se ett så födande brödstycke för många tider gå utur adelns 
händer til de kungliga personerna. Detta regemente ger 
i säker inkomst emellan 3 och 4,000 rdr årligen. Edsfor- 
mulairet, som hofcancelleren upläste, är sådant som det. 
ifrån äldre tider blifvit nytjadt, med de tilläggningar som 
regeringssätten infört och gjort oundvikelige. Man tyckte 
at mycket var onödigt och öfverflödigt för en prins at be- 
svärja, men om eden är öfverflödig, är det icke onödigt 
at en sådan herre känner de skyldigheter, en enskild per- 
son och hans medundersåte uti samma ämbete ålegat. 

Negociationerna med generalen Posse at förmå honom 
at emottaga befälet i Finland vara ännu; nu har han af 



160 HERTIG FREDRIK. FREDRIK P08SE. LILJENCRANTZ. 

Hans Maj: t erhållit det alternativet at vid cederandet af 
Vestmanlands regemente til hertig Fredric och emottagandet 
af Tavastehus regemente erhålla 21,000 dal. kmt i tracta- 
mentspenningar; eller ock få ordres at commendera i Fin- 
land, med bibehållande af Vestmanlands regemente, men då 
icke erhålla mera än vanligt generallieutenants-tractamente. 
Fredric Posse, som af detta finner, at hans period är förbi, 
at man gerna vill umbära honom, gerna skaffa Vestman- 
lands regemente åt hertig Fredric, men ganska ogerna 
gifva honom några förmåner, om han icke å sin sida vill 
eftergifva sina säkra förmåner och gå utur sina fördelar, 
har beslutat at emottaga det senare alternativet, ehuru det 
minst lönande, endast därföre at det icke är svarande emot 
hvad man önskar; han tror sig med skäl kunna begära 
mera hogkomst, och at på hans gerningar mera värde bort 
blifva satt. Slutet lärer dock bli, at han nödgas gå til 
Finland, och nöden därstädes tvingar honom at emottaga 
de conditiotier, som man vill gifva honom, och hvilka han 
tror sig nu icke kunna emottaga. 

Den 26 April, Onsdag. Hertig Fredric kommer til 
staden och presenterar* Hans Maj:t ett project til reglerandet 
af sin stat, indragande af vissa delar uti dess hushållning, 
minskning uti dess stall, uti dess betjenings antal och något 
dylikt, som dock knapt förmår at hädanefter fria honom ifrån 
gäld, men är ganska otilräckeligt at afbetala den gamla. Hans 
Maj: t lärer til slut få gifva ut några broderliga assignationer 
at uphjelpa detta olyckliga financeverk. 

Då statssecreteraren Liljencrantz strax efter levéen 
hos Hans Maj: t hade företräde, gjorde Hans Maj: t honom 
förtroende af sin reseplan, försäkrande honom tillika at han 
det minsta möjligit vore til denna resa ville taga penningar 
ifrån statscontoiret, emedan han af egna ressourcer härtil 
ville bidraga, och tilböd han Liljencrantz at på denna resa 
vara sig följaktig, på det at han därjämte kunde vid de 
varma baden få retablera sin förfallna hälsa. Liljencrantz 
säger sig hafva gjort åtskilliga föreställningar häremot, och i 



CARL PFEIFF. AXEL 0XKN8TIERNA. 161 

synnerhet i anseende til sin departement, som fordrade, at 
han ständigt skulle kanna af Hans Maj: t få prompta svar 
uti saker, som fordrade snara beslut, och som ofta samma 
postdag skulle besvaras, hvaruppå rikets credit ofta berodde, 
hälst nu, då ingen mera än Hans Maj: t sjelf känner hem- 
ligheterna af hans operationer. Hans Maj:t lemnade ho* 
nom då myndighet at agera i samråd med riksrådet Dlric 
Scheffer, lika som vore Hans Maj:t närvarande. Liljen- 
crantz tackade Hans Maj: t för dess nådiga anbud med re- 
san och trodde, at det mera vore ett nådigt utlåtande än 
allvare, utbedj andes sig endast at få göra en resa til Me- 
devi; detta fordrade hans hälsa, och en sådan resa kunde 
vara compatible med konungens affairer. Han tackade 
Hans Maj: t på det upriktigaste, som ville skona rikets cas- 
sor ifrån några extraordinarie utgifter. På detta sätt vann 
Hans Maj: t sitt ändamål både med Scheffer och Liljen- 
crantz och kan således företaga en resa, som tyckes vara 
honom så angenäm, och efter hvilken han med så myc- 
ken otålighet väntar. 

Hans Maj: t höll sedan cabinet, uti hvilket inga större 
syslor bortgåfvos än öfverstelieutenantssyslan vid enkedrot- 
ningens bataillon här i Stockholm efter baron Leijonhielm 
til capitainen vid gardiet och öfversten baron Carl Pfeiff, 
hvilken med mycken längtan sökt denna sysla, ledsen at 
efter lång tj ens te tid; med så unge camerater, ännu nödgas 
gå på vakt och draga så liten förmån af sin öfverste-ca- 
ractere. 

Hans Maj: t afgjorde äfven för öfverhofjägmästaren baron 
Axel Oxenstierna dess instruction, hvilken hädanefter friar 
honom ifrån sina underhafvandes tiltagsna försök emot dess 
ämbete och gifver honom sjelf mera anseende, om han det 
kan uttaga, och mera syslor, om han dem kunde uträtta. 
Egenkärleken gör at Oxenstierna tilegnar sig förmånen af 
denna ampla instruction för ett ämbete, som han dock vet 
skall med honom uphöra. Men politiquen hos Hans Maj:t 
gjorde, at Hans Maj: t gaf Oxenstierna en orsak at vara 
nöjd och tro sig hafva vunnit sitt ändamål, då instructionen 

Ehrensvärd, Anteckningar, II. 11 



162 ILLUSIONER. TRAKTAMENTE. SVERIGES UTRIKES POLITIK. 

i sjelfva verket endast blifvit gjord för en tilkommande riks- 
jägmästare, emedan uti den samma står, at denna instruc- 
tion framdeles skall tjena til föreskrift för detta ämbete. 
Oxenstierna borde finna, at det således snart förestår honom 
at få en sådan förman, och at hans lyckliga sysla då är 
den minst betydande af alla hofjägares, men illusionen är 
en lycklig lott för den, som den samma til sin förmån vet 
at använda. 

Jag kan icke fägna min inbillning med en sådan lyck- 
lig illusion; jag finner h varje dag, huru den som väl tjent 
blir glömd och illa belönt, och at det knapt lönar mödan 
at dyrka dygd och ära för annat än egen tilfredställelse. 
Jag var i dag uti statscontoiret och lyftade mitt andra 
qvartals ministertractamente med 735 rdr, och åtgår såle- 
des öfver 400 rdr af det samma i afdragningar qvartaliter 
för mig at betala Kongl. Maj:ts chargé d'affaires och dy- 
likt. Man kunde fråga, om mycken generosité däruti är, 
at den minister, som eger 4,000 rdr i tractamente, skall til 
Kongl. Maj:ts chargé d'affaires betala 1,200 rdr i likhet 
med dem, som ega 9,000, 8,000 eller 6,000 rdr årligen ; om 
icke statscontoiret borde proportionaliter häruti deltaga; 
om icke ministeren sjelf detta, utan negociationer och 
ansökningar, borde finna. 

Om eftermiddagen arbetade Hans Maj:t mycket med 
riksrådet Scheffer ensammen. Man tror at conventionen 
eller den så kallade alliancen emellan Sverge, Ryssland 
och Danmark om neutralitetens bibehållande blifvit af- 
slutad, at Preussen, Holland, Portugal tilbjudas at uti den 
samma deltaga. Man gör sig hopp at alla dessa magter 
kunna utrusta en flotta af några och nittio skepp, hvilka 
skola göra sig för de krigande magterna ganska betydande. 
Om aftonen sade Hans Maj: t til en som var uppå dess 
soupé: »Jag trodde ej 1772, då jag gjorde revolutionen, 
at den första tractat jag skulle sluta skulle blifva med 
Danmark och Ryssland». Denna reflexion är så mycket 
rättare, som verkeligen sedan den tiden Sverge med både 
försigtighet, finesse och många andra puissancers samt gamla 



ULBJK SCHEIJPER. GR KF BBAHK. 163 

allierades missnöjen undandragit sig alla förbindelser och 
endast sökt lefva i lika förtrolighet med alla. 

Den 27 April, Torsdag. Grefve Brahe återkom til 
hofvet, sedan hans excellence med mycken ledsnad nöd- 
gats ligga uti garnizon i Enköping som capitaine med sin 
esquadron af lfttta dragonerne. Han är nu hitkommen at 
agera riksråd, dess emellan han alla förmiddagar uti kongs- 
trädgården jämte de öfrige dragonofficerarne härstädes blifver 
exercerad både i handgrepp, marche och evolutioner, Hvad 
contradictioner förefalla icke dageligen! 

Man har mycken anledning at tro, det riksrådet grefve 
Ulric Scheffer i dag hos Hans Maj: t förnyat sin ansökning 
om demission från sin cancelliepresidents-sysla, hvilket han 
förr flere gånger begärt, men alltid af Hans Maj: t med så 
mycken nåd och vänskap blifvit öfvertalad at qvarblifva. 
Nu, sedan riksrådet Scheffer en tractat fått afsluta, sedan 
hans ålder tiltager, sedan hans affairer äro väl arrangerade, 
sedan hans hustru finner sig icke mera spela en brillant 
role i den stora verlden, sedan deras gemensamma spar- 
samhet tyckes anse Stockholmslefaaden såsom besvärande, 
sedan han finner at många affairer -utan honom afgöras, 
sedan många andra läggas honom til last, i hvilka han haft 
den minsta del, och sedan han finner andra förestå, som 
torde blifva lika så brydsamma både at råda uti, som ock 
at bidraga til deras afslutande, så tycker han med skäl sig 
nu böra söka sin retraite, medan han ännu eger och be- 
håller vid de mesta hof anseende och reputation. Man 
tror äfven, at de Fredricshofske tracasserier til detta än- 
damål bidraga. Han har ofta trott sig comprometterad, 
hvad han med vänner samrådt blifvit yppadt, mycket ho- 
nom blifvit tillagat, hvilket han ej vill erkänna; mången 
tror honom vilja hindra reconciliationen, hvilket han ej vill 
synas göra. 

Den 28 April, Fredag. Denna dag, den vanliga stora 
ordensdagen, blef med vanliga ceremonier firad och i det 



154 STORA OROKN8DA6EN. PROCESSION OCH GUD8TJENST. 

mesta lik de föregående utom det at, sedan seraphimer- 
orden för 32 år sedan blef inrättad, har aldrig förr tildra- 
git sig at något år förbigått utan någon seraphimerridda- 
res död. Sedan Hans Maj: t på vanligt sätt gifvit sin le- 
vée, til hvilken äfven alla de främmande ministrarne blif- 
vit admitterade och klädt sig i sin stora ordensdrägt, blefvo 
kedjorna til alla de fyra ordnarne honom påsatte af öfver- 
kammarherren och de tjenstgörande kammarherrarne. Bägge 
hertigarne kommo sedan uppå levéen; seraphimerriddarne 
och commendeurerne, som samlat sig i ordenssalen, up- 
kommo äfven. 

Processionen skedde på vanligt sätt öfver den inre borg- 
gården til slöttscapellet genom haye af gardiet. Ett hällande 
rägn gjorde at man proponerade Hans Maj: t at gå genom rum- 
men och rikssalen, men Hans Maj: t ville ej bryta den sedvana, 
som hitintils alltid vid detta tilfälle blifvit i akt tagen, 
och processionen måste uthärda detta rägn, alla granna och 
panacherade hattar voro mest at beklaga. Kronprinsen 
stod uti ett fönster, buren af en af hofmästarinnorna, och 
var äfven klädd i en liten ordensdrägt, at se denna pro- 
cession, uppå hvilken han dock icke tycktes gifva mycken 
aktning. I choret uti capellet var på vanligt sätt städadt, 
med hvarje seraphimerriddares vapn ofvan dess hufvud, 
commendeurerne placerade uppå sina bänkar. Uppå en 
läktare voro de främmande ministrarne placerade och ibland 
dem tripolitanske ministern, som äfven åhörde en luthersk 
gudstjenst och gaf allmosor uti våra håfvar. Man märkte, 
at bland riddarnes vapen hade de utlänske furstarnes blif- 
vit satte, som icke äro regerande herrar. Man hade äfven 
i akt tagit den högfärden, som desse prinsar icke torde 
godkänna, at deras öfriga ordnar, ehuru de antingen voro 
Elephanter-riddare eller riddare af Svarta örnen, blefvo 
dock placerade inom svenska seraphim er-kedjan såsom 
secondordnar. Predikan förrättade ordens predikant öf- 
verhofpredikanten von Troil, och talade mycket om barm- 
hertighet emot fattige och nödlidande, ehuru de fleste her- 
rar med blå band gåfvo knapt ett tredalers stycke til col- 



ORDENSUTNÄMNINGAR. SCHRÖDKRHEIM RIKSHÄROLD. 165 

lecten för lazarettet. Uti capellet skedde ingen riddare- 
dnbbning. Sedan skedde samma procession til ordenssa- 
len öfver borggården under samma rägn och med samma 
gravitet som til capellet. 

Hans Maj:t gaf ej bort några stora dekorationer; gaf 
endast pensionen för commendeurerne af Nordstjerne-orden 
til den äldste comiuendeuren riksrådet baron Hermelin, 
som i flere år och sedan 1769 års riksdag ständigt lefvat i 
retraite uppå sina gods. Hans Maj:t nämde til riddare 
af nordstjernan dess envoyé i Constantinopel Dlric Cel- 
sing, en meriterad och skickelig man, som hade det nö- 
jet at ingen enda kunde misstycka detta vahl. Något nytt 
gjordes dock uti detta capitel. Kongl. secreteraren Schrö- 
derheim, som var ordens härold, blef flyttad til en nyin- 
rättad sysla, som kallas rikshärold. Hans göromål dels i 
likhet med hvad en sådan i Frankrike skall hafva at ut- 
rätta, dels med andra nyheter tilökta, blifva belönte med 
den decoration, at han i knapphålet bär nordstjerneorden 
och ikring halsen ett bredt blått band liksom ordens öf- 
verofficianter, men vid det samma seraphimerteknet i me- 
daillon. Denna nyhet, ehuru för Schröderheim smickrande, 
kunde icke särdeles vara det för åtskillige andre personer, 
ibland dem grefve Gyllenborg, grefve Seth och baron 
Klinckowström, som länge varit underofflcianter och dock 
til all distinction få endast bära det blå bandet i knapphå- 
let och heta i likhet med nordstjerne-riddare, hvilket dock 
detta beviser at de icke i sjelfva verket äro, emedan Schrö- 
derheim som härold äfven bar detta blåa band i knapphålet, 
men nu som en distinction får bära nordstjernan. Sedan 
Hans Maj:t kom utur capitlet, dubbade han uti sin säng- 
kammare til riddare af svärdsorden tvänne officerare som 
i förra capitel därtil blifvit utnämde. 

Sedan skedde den vanliga middagsmåltiden, vid hvil- 
ken Hans Maj: t äter med alla seraphimerriddare, de hafva 
alla under måltiden sina hattar uppå sig, de äro klädde i sina N 
drägter, och är det icke särdeles nöjsamt at äta middag uti 
sina svepningskläder. Vid ett litet bord bredevid äta or- 



166 ORDENSMIDDAG OCH KUB. KONUNGENS HELSA. 

dens öfverofficianter och ordenspredikanten. Commendeu- 
rerne blifva budne til ett bord, som dem i rådsrummen 
serveras, där öfverkammarherren eller den dess ämbete 
förrättar hafver värdskapet; dit bjudas äfven underoffici- 
anterne, men den vanliga oordningen och tiltagsenheten 
samt glömskan af det man bör vara gjorde at härolderne, 
som böra bjudas til hofmarskalkstaffeln, äfven obudne dit 
tagit sin tilflykt. Under Hans Maj:ts middagsmåltid up- 
förer alltid hofcapellet en taffelmusique, som alltid medfö- 
rer tracasserier, ehuru ingen åhör den samma. 

Strax efter måltiden dubbade Hans Maj:t til riddare 
af nordstjernan den nyligen utnämde envoyén Celsing. 
Eftermiddagen aflades ordensdrägten och den nyss inrät- 
tade gulltygsuniformen antogs. Den djupa sorgen var vid 
hofvet aflagd, och brukades endast de svarta och röda 
kläderna. 

Om afton var cour och publique spisning, under den 
samma en lika taffelmusique. Uppå couren blef en capi- 
taines fru presenterad, hennes man heter Silfversvan och 
hon är en vacker dotter af en ful bokhållare uti hofcan- 
cellers-contoiret. 

Hans Maj:t hade uti några dagar beklagat sig öfver 
opasslighet, öfver hemorroider och feberkänningar, det syn- 
tes verkeligen, at Hans Maj:t icke mådde väl, ehuru de 
funnos, som trodde denna indisposition skulle vara förebå- 
dare til den utlänska resans kungörande. De som hafva 
uti Hans Maj:ts intimare societet tilträde, och ibland dem 
i synnerhet grefve Gyldenstolpe, sade, at skämta, at för 
alla febrar vore Aachen och Spaa de förträffeligaste ställen 
at blifva curerad. Hans Maj: t skrattade däråj, men lät 
icke ännu märka sig, som vore en sådan idée å bane. 
Hans Maj:t har dock til en, til hvilken han visar förtro- 
ende, sagt, at som han med oro märker at kronprinsens 
hälsa icke är pålitelig, at hans barnkfämpor tyckas vara 
för allvarsamma, så har Hans Maj:t trott, at de varma ba- 
den vore honom sjelf nyttiga at öka sina krafter, emedan 
han hoppades, at som både han och drotningen ännu voro 



KRONPRINSENS HELS A.. KAPELLANEN FREDELL. 167 

unga, så skulle dess famille ännu kunna ökas. Det är visst, 
at kronprinsen börjat at blifva sjuklig och varit det nu 
mera än tilförene, hvilket doetorerne tilräkna de plågor, 
som medfölja ögontändrens undfående. Han har varit 
plågad af hemorroider, af obstruction, och hafva alltid clyste- 
rer och andra inventjoner måst nytjas för at hjelpa natu- 
Ten. Detta tyckes vara bedröfveliga symptomer hos ett 18 
månaders barn. 

Den 29 April, Lördag. Hans Maj: t gjorde sin van- 
liga resa til Haga, åt därstädes middag och bjöd samma 
sällskap til sig at soupera. 

Den 30 April, Söndag. Hans Maj:t bevistade hög- 
mässan uti slottscapellet. Underståthållaren baron Axelson 
hade så arrangerat at en besynnerlig präst skulle predika. 
Han heter Fredell, är capellan i Enkehuset, fattig och tyst- 
låten. Knapt var han kommen på predikstolen, förr än 
han framlade det besynnerligaste och nyaste theologiska 
systeme. Han utförde detta med all den nit, all den styrka 
och all den ehthousiasme, som en schismaticus kan förmå. 
Man har i förra tider talat om folk som varit inspirerade, 
men om någon sett så ut, så' var det visst Fredell. Han 
sade at vi i mera än 6,000 år predikat en straffbar och 
fördömmelig lära, vanhedrande för Guds egenskaper och 
onyttig för menniskoslägtet. Under denna tid ha dock 
funnits personer, som predikat den rena läran och känt na- 
turens hemligheter, men de hafva aldrig blifvit åhörde. 
Nu är tiden at sanningen skall segra. Gud är kärleken, 
detta är det första budet, det andra at älska nästan. Han 
påstod syndafallet ännu varar, han sade Christus vara Guds 
första skapade creatur och menniskan endast i fullkomlig- 
hetens tilstånd Christi beläte lik. Han citerade endast Jo- 
hannis Evangelium, Pauli Epistlar och Uppenbarelseboken. 
Han påstod den rätta saligheten bestod i kännandet af 
Guds egenskaper, af naturens hemligheter, och efter döden 
en slags förvandling eller palingenesie, som skulle förädla 



168 8VÄBMISK PREDIKAN. AXELSON. TROIL. 

henne. Han nekade en evig fördömelse, tycktes etablera 
skärselden, men i synnerhet dref han många af de mysti- 
ska satser, som up väcka en helig förundran, men kunna 
icke' af oss ännu begripas. Han sade sig sjelf hafva sett 
en stråle af Guds nåd och härlighet och trodde at menni- 
skor under deras lefnad kunna erhålja en sådan immediat 
gemenskap. Som det var bönesöndag, skulle lithanian 
ifrån predikstolen upläsas. Sedan han gjort förbön för det 
kongl. huset, lade han handboken ifrån sig och började 
läsa en besynnerlig bön öfver konungen, önskandes honom, 
som började at vilja känna Gud, at han under sin lefnad 
skulle ernå detta heliga föremål; at han skulle finna at 
Gud är kärleken, at han skulle få styrka at känna natu- 
rens hemligheter, och at den för några tusende år sedan 
gifna prophetia skulle på honom sannas, at det rätta lju- 
set och den rätta naturliga religionen skulle tändas i nor- 
den under en förste, som därtil skulle blifva Guds redskap. 
Sådana dristiga och besynnerliga idéer var hela 'dess pre- 
dikan upfyld utaf. Hofpredikanterne voro orolige, Troii 
geck sjelf fram och viftade åt honom med näsduken at 
sluta, men denna, orörlig och brinnande, continuerade med 
lika häftighet sitt systeme. Hans Maj: t var sjelf något 
orolig öfver en så djärf predikan och öfver sin närvaro, 
många som förstodo honom bäfvade för det öde honom 
kunde förestå, men de meste sade, at det var en långsam 
och ledsam rapsodie som han framförde. 

Predikan var knapt förbi, innan Troil med en sitt äm- 
bete tilhörande helig ifver sade, at en sådan kättare borde 
på det hårdaste anklagas, at kyrkans och statens lugn 
kunde rubbas, och at oredor joch villomeningar införas lät- 
tare än de utrotas. Baron Axelson bad Troil sakta sig 
och påminna sig at han som praeses consistorii borde för- 
ut känna hvarje prästmans tankesätt och kunskaper, innan 
han låter honom predika, och hälst inom sin egen försam- 
ling; at denne man hade, med en stilla och dygdig van- 
del, redan i sex år alla veckor opåtaldt här i staden pre- 
dikat, at en sådan förföljelse kunde upväcka långt mera 



RELIGIONEN. HERTIG FREDRIK. ENKEDROTTN. REPRE8ENTATION. \QQ 

buller och oredor, både inom kyrkan och staten; han bad 
honom därföre snarare examinera denne mannens lära, se 
källorna, hvarifrån han den samma hämtat, och lära sig 
känna hans driffjädrar, hans insigter och hans lefnad. Troil 
blef något blidkad, men han skulle dock i detta ämne tala 
med Hans Maj:t. Antingen denna sak afstannar eller fall- 
följes, är dock ett stort och moget frö utsådt til åtskilliga 
nyheters införande i församlingen. Gud vet, om det är 
nyttigt til Dess ära eller til Dess afsigters vinnande. Säll 
är den, som i ro och tysthet dyrkar det Högsta Väsendet 
med all nit och uplysning och visar sin tro med sina 
gerningar. 

Om eftermiddagen hade åter den unge baron Adam 
Cederhielm audience hos Hans Maj: t och presenterade ett 
project, genom h vilket hertig Fredric på ett ställe skulle 
få låna 16,000 rdr at infria sina löpande sedlar med salig 
Leijonhielms caution. Hertigen hade därföre utgifvit en 
ny sin löpande sedel, Hans Maj:t caverade för den samma, 
och uppå denna caution blir hertigen för några ögonblick 
hulpen. 

Men en ledsammare negociation och familletracasse- 
rie brydde Hans Maj:t i dag. Enkedrotningen, som aldrig 
kan öfvergifva sin representationsåhoga, hade gjort många 
försök at öfvertala damer at hos sig blifva statsfruar. Hon 
hade den ledsamheten at få nej af personer, som i andra 
tider aldrig erhållit hennes anbud; somliga tordes icke nal- 
kas detta hof i fruktan at blifva illa anskrifne vid andra; 
andra begärte för dryga conditioner ; de förnuftigaste funno, 
at de skulle dö af ledsnad och tracasserier. Ändteligen 
föll hennes val uppå en fattig friherrinna Rålamb, enka 
efter en öfverste grefve Cronhielm, syster til hofstallmä- 
staren baron Rålamb, som genom sin faveur hos hertig 
Fredric velat skaffa detta insteg i hofvet och denna ut- 
komst åt sin torftiga syster. Enkedrotningen lät genom 
sin öfverstemarskalk riksrådet Bibbing anmäla detta yahl 
hos Hans Maj: t och därå begära Hans Maj:ts fullmagt för 
henne, lika som Hans Maj:t förut til dylik sy sia gifvit 



170 UNDERHANDLING MELLAN KONUNGEN OCH ENKEDROTTNINGKN. 

hofmarskalkinnan Piper. Hans Maj: t, som icke vill at 
enkedrotningens hof skall vara monteradt på samma fot 
som dess, tog dock en annan orsak til sit ändamåls vin- 
nande och sade åt Bibbing, at sedan Hans Maj: t satt stats- 
fruarne näst i rang efter alla riksrådinnor, så skulle han 
önskat, at enkedrotningen härtil utvalt en ^ person, mera 
känd vid hpfvet och i stora verlden än denna grefvinna 
Cronhielm, som ingen menniska kände, och som hade in- 
gen ti tre at erhålla en sådan distinction; at Hans Maj: t 
kunde tillägga, at enkedrotningen hade mycken god opi- 
nion om hans tankesätt, då hon ville at Hans Maj: t skulle 
brevetera personer, dem hon förböde at upfylla sina under- 
såteliga skyldigheter, som vore at göra honom och dess 
gemål sin cour, hvilket enkedrotningen förbudit sina hof- 
damer, sättandes sig i paritet med drotningen, som med 
skäl förbudit sina statsdamer at göra sin cour vid Fredrics- 
hof, hvilket drotningen kunde göra, utan at någon reci- 
procitet å enkedrotningens sida kunde i akt tagas; men 
Hans Majtt ville ej ny tja detta skäl vid detta tilfälie, eme- 
dan grefvinnan Cronhielm hade intet mera än drotningens 
vahl som talade för henne. — Bibbing hade intet emot alt 
detta at invända, lofvade gifva enkedrotningen til känna 
Hans Maj:ts vilja och därå gifva Hans Maj:t drotningens 
sista svar. Han reste til Fredricshof och kom snart til- 
bakars. Han berättade at enkedrotningen funnit ganska 
besynnerlig den refus Hans Maj:t gifvit at för grefvinnan 
Cronhielm låta utfärda en brevet; at hennes födsel vore 
til alla delar så god som fru Ömskiölds, generalskan Wran- 
gels, och hennes mans rang långt högre än både grefvin- 
nan Höpkens och Löwenhielms; at hennes seder voro äf- 
ven så goda som alla dessas, och om hon i fattigdom och 
glömska lefvat okänd i hof och långt ifrån stora verlden, 
torde hon vara så mycket mera at respectera; at om Hans 
Maj: t ville göra sitt hof lysande med granlåt, ville hon 
göra sitt lysande genom seder och anständighet; at hon 
aldrig nekat sina hofdamer at göra sin cour hos Hans 
Maj:t som deras konung; at så ofta Hans Maj:t ger cour 



ENKEFRIHERRINNAN CRONHIELM 7. rIlåMB STAT8FRU. 171 

utan at drotningen är närvarande, skola de där infinna sig, 
men drotningar emellan tror hon kan vara en fullkomlig 
reciprocitet, fast än den ena har den lyckan at hafva sin 
gemål lefvande, och den andra dageliga bedröfveliga veder- 
mälen at han är död; at hon uti intet kan cedera drotnin- 
gen annat än det etiquetterne föreskrifva, hvilket hon 
alltid observerat, men at hon som konungadotter, konunga- 
moder och konungasyster kunde hafva rätt at icke låta 
föreskrifva sig lagar af en ung prinsessa, som hon dock 
gör den justicen at tro icke sjelf hafva upfunnit dem; at 
hon beklagar, at Hans Maj:t ej vill expediera denna full- 
magt, men häldre än at refusera sig at göra en god ger- 
ning, som hon sig föresatt, och vinna sitt ändamål, så vill 
hon i sitt eget namn för grefvinnan Cronhielm låta expe- 
diera en 8tatsfrufullmagt, öfvertygad därom, at hon icke 
finner sig utskämd den samma at emottaga. — Hans Maj:t 
svarade riksrådet Bibbing, at drotningen kunde i detta fall 
göra huru hon behagade, men trodde at denna fullmagt 
knapt kunde bli ansedd inom hennes eget hof, där alla 
äro af honom breveterade ; men hvad han kunde med trygg- 
het försäkra vore, at denna fullmagt utom hennes slott 
aldrig kunde hafva någon verkan, denna statefru nånsin 
komma i paritet med de öfriga, hvarken vid ceremonier 
eller andra tilfällen, och blef statsfruen Cronhielm aldrig hos 
honom ansedd annat än som enkegrefvinnan Cronhielm. — 
Riksrådet Bibbing berättade enkedrotningen hvad svar han 
undfått, och hon lät genast för denna fru expediera ett kal- 
lelsebref. Denna obetydeliga sak upväcker ny animosité 
och tvedrägt, och tyckes det som en rätt förlikning hofven 
emellan icke lärer stå at ernå. 

Som detta var min sista vaktdag tog jag mig et 
tilfälle at, då Hans Maj: t utur sitt cabinet skulle gå, 
tacka honom för all den tid, jag hos honom gjort tjenst, 
och innesluta mig uti dess nåd. Mina ord föllo ungefärli- 
gen så: »Jag utber mig underdånigast af Ers Maj: t at få 
profitera af detta tilfälle, för at på samma ställe, där jag 
för 12 och ett hälft år sedan emottog min första tjenstgö- 



172 KHREN8VÄRDS AFSKED FfiAN SIN TAKT. 

ring hos Ers Maj: t, tacka Ers Majit i underdånighet för 
den nåd mig under samma tj ens te tid vederfarits, hälst som 
dessa lära efter all liknelse blifva de sista ögnablick, uppå 
hvilka jag min kaminarherresysla hos Ers Maj: t får förrätta. 
Ers Maj:ts godhet har flyttat mig uti en sysla, som afskil- 
jer mig ifrån Ers Maj:ts person, men mina önskningar 
skola alltid blifva lika kraftiga at se Ers Maj: t lycklig in- 
om sitt rike, sitt hus och sin slägt, älskad inom sitt land 
och ansedd utom det samma». — Hans Maj:t tog på 
det nådigaste farväl af mig och sade: »Jag har alltid 
varit nöjd med Er, min käre Ehrensvärd, under den 
långa tid vi samraanlefvat, Ni har aldrig dementerat Er 
caractere, och jag har alltid estimerat Er som un homme 
d'honneur och som velat mig väl. Jag önskar Er at bli 
så lycklig som Ni förtjenar, och hvad jag därtil kan bi- 
draga kan Ni vara förvissad om sker. Er mission hoppas 
jag skall blifva Er angenäm, efter all apparence kommer Ni 
at afsluta de största negociationer jag under min regering 
egt, och som nu beredas; jag litar i detta som i alt annat 
på Er zele och vet at Ni uträttar för mig och riket det 
bästa Ni förmår». — Jag tackade Hans Maj:t för den goda 
tanke Hans Maj:t hade om mig, och de hedrande vitnes- 
börd Hans Maj:t gåfve mig til slut; sade at min ungdom 
uti dess hof blifvit använd, at en mera stadgad och nyttig 
ålder skall uti angelägnare värf af mig hållas ospard. Jag 
bad Hans Maj: t endast tänka på min utkomst; jag sade,, 
at jag icke talade vid Hans Maj: t såsom dess utnämde mi- 
nister, ty då kände jag ministerreglementerne, men at jag- 
talade vid honom såsom den där inemot 13 år varit dess 
kammarherre med knappa vilkor och liten lön; at jag- 
borde lefva af det tractamentet mig i Haag bestås, men at 
det icke är med Hans Maj:ts billighet öfverensstämmande,. 
at jag bör göra gäld för min etablissement. — Hans Maj:t 
sade sig finna detta och frågade, hvad min företrädare ba- 
ron De Geer undfått. — »Millioner af sina föräldrar», sade 
jag, »och något öfver 2,000 rdr af Ers Maj: t. Min cas är 
således icke at likna med baron De Geers». — Hans Maj: t 



SAMTAL HED KONUNGEN. EKONOMISKA BEKYMMER. 173 

frågade vidare: »Har ni tält vid mon intendant monsieur 
Raffel», (baron Liljencrantz)? —Jag svarade, at jag tält vid 
honom, at han sagt mig, at han som statssecreterare ej 
för mig kunde föreslå mera än hvad ministerstaten före- 
skrifver, men at han trodde sig ovärdigt hafva administrerat 
Ers Maj:ts financer, om han ej skulle hålla några tusende 
riksdaler i beredskap til en generosité emot den, som så 
länge tjent Ers Maj:t, och som med skäl kan begära något 
understöd. Men som jag vet at de mesta sa^er lätt kunna 
talas om, men icke så lätt afgöras, då alt skall ske mun- 
teligen, utbad jag mig at få presentera en requete uti detta 
ämne, emedan jag äfven såg, at denna sak kunde så länge 
dragas på tiden, at Hans Majrts resa emellankomme, och 
jag få vara nöjd med complimenter. — Hans Maj:t sam- 
tyckte at jag skulle få presentera min requete och få den 
favorabelt afgjord. Få se hvad som händer. Efter någon 
vidare conversation i detta ämne, utaf hvilken Hans Maj:t 
kunde finna at min föresats både är at hushålla och för- 
blifva vid min hollänska mission, inneslöt jag mig uti Hans 
Maj:ts nåd och slutade på detta sätt min tjenstgöring. 

Uppå denna vår sjukliga tid blef i afton död öfver- 
hofmästarinnan hos Hennes Maj:t drotningen grefvinnan 
Carl Sparre, född grefvinna Strömfelt. Hon var endast 
några och 50 år gammal och dog af en stark vattusot. 
Denna fru lärer af alla, som i den stora verlden lefvat, 
blifva saknad, hälst som hon var en af de få öfriga, som 
jämte den förra tidens belefvenhet, anständighet och goda 
seder förenade all denna tidens artiga vett och snille. De 
unga, hvars upfostran med mera frihet blifvit förd, funno 
henne för mycket belefvad och denna belefvenhet plågsam, 
men alla, som kände värdet af denna i vår tid sällsynta 
egenskap, funno uti hennes hus och hennes sällskap en 
fristad för seder och anständighet. Upfostrad vid hof ifrån 
sin spädaste barndom, där hennes mor äfven varit hofmä- 
starinna och hon som ett 12 års barn blifvit antagen til 
hoffröken, kände hon hofvet med all den noggranhet, som 
någon kunde göra, men lät märka det med all den försig- 



174 GREFVINNAN SPARRE F. 8TRÖMFELT DÖR. 

tighet, som den undfår, hvilken många händelser och olika 
tider gjort varsam. Hon var redan hoffröken i drotning 
Ulricas hof, och blef kammarfröken uti det mycket olika 
drotning Lovisa Ulricas, och hofmästarinna uti det ännu 
olikare drotning Sophia Magdalenas hof. Hon blef gift 
med riksrådet Sparre, då han ännu var major vid gardiet, 
då hon trodde sig böra behaga, ehuru hennes vett mera 
än hennes utseende därtil kunde hafva pretentioner. Hen- 
nes sista år innan dess gifte voro vid hofvet mindre ange- 
näma, 1756 års politiska hvälfningar och hennes förening 
med hattpartiet gjorde henne illa anskrifven hos drotnin- 
gen. Hon älskade högeligen sin man, hindrade honom ofta 
ifrån de afsteg, som hans egna böjelser ofta fört honom 
til, oeh var af honom estimerad, en känsla mera varaktig 
än kärleken bland gifta personer. Ehuru hon styrde om 
alt uti sitt hus, låtsade hon icke känna sin mans äfventyr, 
och han låtsade med all höflighet endast tilbedja henne. 
Hofvet lärer aldrig mera en sådan hofmästarinna återfå, 
som med så mycken värdighet sitt ämbete beklädde, som 
både genom sin födsel och sin långliga lefnad i stora verl- 
den var både älskad och högaktad af alla; som af alla 
utlänningar var ansedd både för sin belefvenhet, sin out- 
trötteliga attention för alla, sin ypperliga usage du monde,. 
sitt vett och sina insigter, med hvilka hon kunde både roa 
och undervisa. Hon trodde dock icke sin dödsstund så 
snart tilstunda, och hon var däruti styrkt af ett document, 
som den bekante generalen Stobée på 1740-talet til hennes 
horoscope puncterat och henne försegladt lemnat. Nyfiken- 
heten och oro vid en tiltagande ålder gjorde at hon öp- 
nade denna spådom och fann til sin tröst, at hon skulle 
lefva til 1786, men då bli olycklig genom vatn. Ehuru 
hon hade vattusoten, så tröstade hon sig; men döden, som 
föraktar spåmän och spådomar, lemnade något utrymme åt 
förnuftet at icke så alldeles underkasta sig vidskepelse och 
fördomar, lemnade oss detta oupfylte document, men bort- 
tog denna respectable fru. Hon dog med samma belefven- 
het som hon lefvat, utan at med sin sjukdom falla någon 



EHREN SVÄRD LEMNAR SIN VAKT. REFLEXIONER. 175 

mera besvärlig än sig sjelf, tog ett ömt afsked af sin man, 
af gref Axel Fersen och någre få sina slägtingar. 

Den 1 M%j, Måndag. Strax efter Kongl Maj:ts levée, 
och sedan Hans Maj: t ingått uti sitt conseilcabinet, aflem- 
nade jag min tjenstgöring hos Hans Maj: t til kammarher- 
ren gref J. 6. Oxenstierna. Hans Maj:t tog af mig ett 
nådigt farväl och tackade mig för all den tjenstgöring jag 
til hans nöje uti så många år förrättat. Om icke hoflefna- 
den medförde trötthet och misantropie, borde en sådan af- 
skedsetund varit mycket oroande; men hoppet at vinna 
lugn, egenkärleken at med ett godt samvete, ära och redlig- 
het hafva vandrat dessa slippriga vägar voro så intagande, 
at jag i första ögnablicket ej kände andra känslor än dessa. 
Andra reflexioner påföljde snart de förre; tankar om hof- 
gunst och dess obeständighet framstälde sig hastigt. Jag 
erinrade mig, huru många gånger jag inom dessa rum haft 
oroliga stunder för andres lycka och framgång, huru jag 
lärt mig känna mina landsmän och de mestes upkomst och 
fall, driffjädrarne til så många okända och hemliga händel- 
ser, så många contradictioner i tankesätt och lefhadssätt, 
och huru jag tillika på ett besynnerligt sätt alltid med 
redlighet upfört mig, aldrig varit driffjädren til någons 
olycka, aldrig med afund ansett någons upkomst, aldrig 
med nedrighet fägnat mig åt någons fall, alltid med nog- 
granhet upfylt mina syslor, alltid med vänskap och förtro- 
ende lefvat med mina camrater, aldrig ett ögnablick gjort 
dem otjenst eller ny tjat deras faveur, aldrig med egennytta 
dragit vinning af det förtroende man til mig egt, och i de 
syslor, jag beklädt, aldrig uptäckt de månge mig kände 
och allmänheten okände händelser, och beredt eller under- 
hållit tvedrägt inom konungafamillen, tracasserier inom 
hofven eller oro i riket, aldrig i m edgången til alt j åkande 
och i motgången alt tadlande. Så finner jag at en högre 
Försyn bör vördas, som styrt mina gerningar, min ungdom 
och mina tänkesätt. När jag åter anser, huru mitt när- 
varande tilstånd efter en sådan lefnad nu är, huru knapp 



176 TRAKTATEN MED RYSSLAND O. DANMARK DELOIFVES RÅDET. 

utkomst hitintils varit min lott, huru de, som varit pager 
och tusende gånger stått bakom min stol, nu hafva tre- 
dubbla inkomster emot mig, utan at något mera nyttigt 
hafva uträttat, huru jag nödgas negociera om den lyckan 
at slippa at med gäld börja min nya carriere, så finner jag 
at lyckan är en underlig fru, som mera bör beundras än 
tilbedjas. Sedan man i några och 20 år tjent och i 13 år 
oaf brutet samma sysla innehaft med så hög rang och stora 
distinctioner, lärer det i alla land vara besynnerligt at vid 
af skedstagandet ifrån en sådan tjenstgöring endast sluta 
med complimenter. 

Hans Maj: t lät uti sitt conseilcabinet upkalla samte- 
lige riksens råd, och voro tabouretter för dem alla ikring 
detta conseilbord satte. Ingen expedition inkallades, hof- 
cancelleren 'baron Sparre förde protocollet, Hans Maj:t hade 
om ämnet til denna sammankomst förut conversationer 
både med riksrådet Ulric SchefFer och baron Liljencrantz. 
Hans Maj:t gaf rådet del om den neutralitetstractat, som 
han med Byssland och Danmark ingått, och hvilken både 
Holland och Portugal äfven skulle tilbjudas at ingå uti. 
Som rådet endast fick detta mål ad notitiam och ej ad de- 
liberandum, så hade de ej annat at göra än at tiga och 
höra, ehuru de funno såsom något nytt och ovanligt denna 
allmänna sammankallelse uti conseilrummet, emedan Hans 
Maj: t hitintils, liksom alltid i förra tider varit brukeligt, 
personligen mål af så mycken angelägenhet i sittjande råd 
uti rådkammaren anmält. Biksens råd böra blifva så myc- 
ket mera därom öfvertygade at de anses såsom Kongl. 
Maj:ts ministrar, och den förra rådkammaren endast som 
desse ministrars ämbetsrum, uti hvilket konungen ej kan 
gå, om icke, då juridiska mål af honörn sjelf skola afkun- 
nas eller på något eclatante sätt afgöras. Knapt var denna 
conseil förbi, förr än Hans Maj: t expedierade en af sina 
ridpager Jägerhorn såsom courier; det föregafs at han skic- 
kades til Skåne, men dess rätta destination var til Köpen- 
hamn, och är man förvissad at hans depecher voro i det 
ämne, som med föregående conseil hade gemenskap. 



MÖTE MED ENKEDROTTNINGEN. EN HOFJUNKARE VICE LANDSHÖVDING. 177 

Om eftermiddagen skulle en gammal vane i akt tagas, 
at den 1 maj göra en promenade til Djurgärden. Denna 
resa lyckades icke bätre, än at Hans Maj: t träffade enke- 
drotningen med hela sin suite, som kom ifrån Fredricsbof 
at göra sin promenade ikring staden; vagnarne träffades 
på Fredricshofsvägen, ingen kunde vända, de nödgades 
köra förbi hvarandra, prinsessan satt bredevid enkedrotnin- 
gen, hon steg up, lade sig mycket utanföre vagnsfönstret 
för at hälsa på Hans Maj: t, hvarigenom hon alldeles bort- 
skymde enkedrotningen. Knapt var det mötet förbi, förr 
än enkedrotningen möter drotningen med hela sin cortége ; 
samma svårigheter at vända eller undvika h varannan; man 
måste köra förbi; prinsessan gjorde samma complimenter 
för drotningen, hvarigenom enkedrotningen hvarken behöfde 
hälsa eller stiga up uti sin vagn. Men detta möte up- 
väckte många obehagliga påminnelser, bägge drotningarna 
hade på 2:ne år icke så nära sett h varan dra; och detta är 
den första gången de råkat hvarandra sedan dessa ohygge- 
liga tracasserier börjat. Man tror med mycken sannolikhet, 
at denna händelse icke bereder någre andres än deras egen 
oro, hoffolkets tal och gissningar samt allmänhetens olika 
omdömen. Historien lärer dock framgifva få exempel at 
tvänne drotningar, den ena mor och den andra dotter, träffat 
hvarandra på en väg utan at hälsa på hvarandra: ett nytt 
vedermäle af våra tiders tankesätt. 

Den 2 M^j, Tisdag. Landshöfdingeii öfver Halmstads 
lähn baron von Otter får några månaders permission at 
sköta sin hälsa och i dess ställe blir hofjunkaren Ceder- 
crantz förordnad til vice landshöfdinge. Man vet icke til 
hvilket man skall hänleda något så ovant, som en hofjun- 
kares förordnande til förrättande af en angelägen lands- 
höfdingesysla, antingen til det ringa anseende som til alla 
ämbeten gifves, eller ock til den olust, hvarmed de meste 
ämbetsmän sina syslor förrätta; antingen detta eller bristen 
at finna andra ämnen eller influerande recommendationer 
kunna bidraga, så tyckas dessa principer icke vara så utan 

Ehrénsvärd, Anteckningar, II. 12 



178 LILJE8TBALE8 TAL ÖVTEB DALIN. KONUNGENS SJUKDOM. 

anledning i en tid, då alla syslor köpas och säljas såsom 
nppå en auction, då den minst förtjente kan erhålla hvad 
den mest förtjente ofta icke kan hoppas, och tjenstehandel 
är den enda handel, hvarmed denna sig sjelf kallande com- 
mer^aute nation kan lysa. 

Den 3 Mfy, Onsdag. Generalen Mörner föregifver sig 
böra resa til Skåne för at å hertigens vägnar aflefverera 
dess skånska öfversteboställe til den, som blir öfverste för 
södra skånska cavalleriet, och bestyra om uptransporten af 
hertigens där varande equipage. Den rätta orsaken lärer 
dock vara den, at han så mycket lättare skall kunna blifva 
Hans Maj:t följaktig på dess utrikes resa, hvilket gifver 
anledning at tro, det Hans Maj:t den samma snarare före- 
tager än man nu föregifver. 

Enkedrotningen hade samlat sin vitterhetsacademie, 
som med så liten framgång arbetar, ehuru hon til den 
samma gifver både upmuntran och beskydd. En af denna 
academies ledamöter, justitiaBcancelleren Liljestråle, upläste 
ett besynnerligt åminnelsetal på vers efter vår bekante 
Dalin. Sällsynt är at sådana tal på vers utgifva, det tyckes 
at det obundna skrifsättet vore den rätta styl^ som härtil 
borde användas. Men Liljestråle talar ymsom som Lilje- 
stråle, då han skrifver besynnerliga vers, som ledamot af 
denna academie, då han uphöjer drotningens beröm, som 
poet, då han berömmer Dalin, som Apollo, då han gifver 
reglor til all slags poesie och uti detta tal utgifver en svensk 
art poétique, och som en poetisk qväkare, då han omtalar 
Minnets Tempel, sitt ditförande och de underbara händelser 
han där såg. 

Den 4 Maj, Torsdag, Christi Himmelsfärdsdag. 

Hans Maj:t hade tils i dag befalt ett litet sällskap at med 
sig äta middag på Haga, men han sjuknade, sällskapet fick 
återbud och doctorerne viste icke, antingen denna indispo- 
sition skulle blifva en frossa eller flussfeber. Hans Maj: t 
nytjade sin vid dessa tilfällen vanliga regime at ligga emel- 



J 



ANCKARLOOS ENKAS PENSION. QREPVINNAN SPARRES BEGRAVNING. 179 

lan lakan och söka sömn, så at man dock hoppas, det 
denna feberkänning icke har svårare påföljder. — Majoren 
Anckarloos enka beviljas en årlig pension af 3,000 dal. kmt 
af convoycommissariatsmedlen, och lika mycket af amira- 
litetscassorne. Så mycken godhet väntade mången icke 
henne skulle vederfaras, men såsom grefvinna Sparre hade 
hon många recommendationer och mycket biträde af sin 
talrika slägt. Fältmarskalken Ehrensvärds enka har lika 
stor pension, och han hade den hedern at commendera 
rikets armée i fält, at bli blesserad, at hafva bygt fästnin- 
gar, inrättat en ny flotta, gifvit svenska artilleriet den re- 
putation det sig i främmande länder förvärfvat. 

Ben 5 Mty, Fredag. Hans Maj:ts indisposition con- 
tinuerade, men mycket i aftagande, så at man väntade sig 
en snar och lycklig restitution. 

Kl, 4 voro alla samlade, som voro budne til grefvin- 
nan Sparres begrafning. Processionen skedde til fots, ett 
vackert väder gynnade detta. Först gingo hennes livrée, 
tre och tre i bredd, sedan kommo alla barnhusbarnen, som 
sjöngo de vanliga dödspsalmerna, anförde af sine präster; 
sedan hela konungens livrée, så en hingstridare, därnäst 
öfverkammarherren baron Bidderstolpe såsom prestaf för 
liket, så sjelfva liket uppå en likvagn, körd af konungens 
kuskar, vagnen förspänd af 6 hvita hästar; så alla bärare, 
hvilke voro capitainer och lieutenanter af lifgardiet, hvilka 
riksrådet Sparre härtil budit, efter han sjelf tjent vid gar- 
diet. Uppå kistan var fästad vid ett svart sammetshyende 
den orden, som enkedrotningen 1744 inrättade under namn 
af solfjädersorden. Efter liket kom drotningens öfverkam- 
marherre gref Carl Piper såsom prestaf för sorgfolket. 
Processionen bestod af mera än 100 personer: alla af hof- 
ven och de förnämste ämbetsmän. Rangen observerades 
noga, baron Bidderstolpe hade uti Hans Maj:ts närvaro 
formerat denna lista. Den saliga frun hade någre pager uti 
sin procession, som voro hennes slägtingar på närmare eller 
längre af stånd. Någon som med mindre sörjande ögon 



180 CARL SPARRES 80RG. FREDRIK HORNS AFRE8A. 

såg denna procession sade, at uti ett led gått pågen Lillie- 
höök, den unge excellencen gref Brahe och den gamle, men 
til sina åtbörder unge presidenten grefve Lillienberg. Be- 
grafningen skedde i Biddarholmskyrkan af öfverhofpredi- 
kanten von Troil. Choret var svartklädt, väl illuminerad^ 
och en så kallad sorgemusique hade baron Barnekov af* 
capellet låtit upföra. Alla drotningens statsdamer lade 
lacket på hennes kista, och uti rummet, där hon stod lik, 
voro placerade sex stånddrabanter med sina bardisaner, 
och i salen utanföre samma corps, formerande en haye. 
Riksrådet Sparre var mycket bedröfvad, nog kännande sin 
förlust och at han förlorat ett stöd, som vid åtskillige til- 
fallen varit honom det säkraste, och utom hvilket han ofta 
genom egen oförsigtighet, talsamhet eller tiltagsenhet varit 
nära til de ledsamme händelser, som uti så höga ämbeten 
äro så betydande och verkande. Hon gaf anseende och 
anständighet åt dess hus, hon bibehöll honom vänner och 
hon underhöll dess hushållning på ett värdigt sätt. Knapt 
var hon faren utur huset, förr än alt detta tycktes försvun- 
net som en rök i stormväder. 

Den 6 M*g, Lördag. Den bullersamme generalen 
gref Fredric Horn reser i dag tillika med sin hustru och 
son at nytja varma baden. Man tror at de lära i längre 
tider af hålla sig ifrån Sverge, åtminstone så länge den 
Plomgrenska processen och dess påföljder kunn^ räcka. 
Fredric Horn, med en respectable caractere och dygdiga 
tankesätt, är dock icke saknad och lärer icke blifva det; 
det goda var upblandadt med så mycken ostentation, så 
stora pretentioner, at ingen dem kunde för giltiga anse. 
Den sista händelse, genom hvilken han gjorde sig känd, 
tildrog sig två dagar förr än hans afresa. Han skickar 
några riksdaler til St. ClaraB fattighus och låter i högmässan 
i kyrkan bedja för sin lyckliga resa, en sak som i prote- 
stantiska länder icke för andre än konungar och furstar i 
akt tages. Hans Maj: t tycktes icke missnöjd med dess 
bortresa, emedan han väntade sig at blifva befriad ifrån 



JUST1TIEKANSLERKN. KALMAR ÖCtt GOTLANDS LÄN. 181 

hans långa tal och beständiga pretentioner. Hans gref- 
vinna är född Plomgren, adlad under namn af Plommenfelt, 
dotter uti det hus, som gjort denna namnkunnoge och led- 
samma banqueroute. Eredric Horn hade enleverat henne 
utur Plomgrens hus, och alltid med henne sedan uti den 
största vänskap sammanlefvat. Sedan Horn så mycket vid 
1772 års revolution gjort Hans Maj:t tjenst, feck hans 
gref vinna Hans Maj:ts portrait, uti juveler infattadt, at 
bära uti ett blått band på bröstet, och hvilket hon ännu 
bär; hon feck äfven entreerne til det hvita rummet: två i 
hofvet stora distinctioner, som alt sedan den tiden endast 
blifvit gifne til personer af den yppersta födsel eller ut- 
märkt rang. 

Den 7 Maj, Söndag. Justitiaecancelleren grefve Wacht- 
meister nedsändes af Hans Maj: t at taga kunskap om alla 
de tvister, som emellan landshöfdingarne och ämbetsmän- 
nerne i Oalmare och Gotlands lähn samt alla inbyggarne 
i dessa lähn i så många år förefallit; uti hvilka desse lands- 
höfdingar Carl Rappe och Segebaden torde hafva mycken 
orätt, men å andra sidan hafva aldrig ämbetsmän blifvit i 
allmänna skrifter och af sine underhafvande med mera 
oanständighet attaquerade. Sådant och dylikt ger äfven 
så mycket förakt för ämbetet som för ämbetsmannen, det 
senare skadeligt för det närvarande, det förra för tilkom- 
mande tider. Kunde grefve Wachtmeister bringa dessa 
saker i ordning, hade han uti sitt ämbete gjort ett stor- 
verk, som lärer snarare blifva at hoppas än at vänta. 

Policen i Stockholm förmärkto at Slagtarehusbryggan 
började blifva osäker af de starka vattufloder; den blef för- 
buden at köras, all körsel sker nu endast öfver Norrbro, 
hvilken är samma fara underkastad som den förra. Man 
väntar sig all förmån af Södertelje-canalen, som ramlar 
äfven så fort som den gräfves; men man låter slagtarehus, 
fiskinrättningar och onödiga qvarnar, som tilstoppa vattu- 
utloppet vid slagtarehusbron, blifva beståndande, enskildes 



182 SOLFJADER80RDEN. GREFVINNAN GYLDENSTOLPE DÖR. 

intressen äro därmed förknippade, och man börjar nu först 
at finna at stenbroar vore en härlig inrättning. 

Riksrådet Sparre reste til Fredricshof och återlemnade 
enkedrotningen den orden, som hans grefvinna af henne 
undfått och burit. Enkedrotningen inrättade den samma 
1744, då hon kom til Sverge. Tilfället var då hon skulle 
resa öfver ifrån Tyska Botten til Drotningholm, då hennes 
solfjäder föll i slupen och gick sönder; hvar och en samman- 
plockade en af dess stycken. Gref Tessin, som var när- 
varande, och därjämte en af den tidens artigaste hofmän, 
ambassadeur vid prinsessans biläger i Berlin, proponerade 
genast at hon borde inrätta detta til en faveursorden. Det 
skedde. Prinsessan utdelte denna orden, som bars uti ett 
brandgult band, såsom brandenburgska färgen. Alla när- 
varande blefvo hedrade med denna orden, både damer och 
cavalierer. Af de förra lefver nu ingen mera än endast 
hofmästarinnan grefvinnan Lotta Sparre, gref Carl Fersens 
grefvinna. Gref Tessin var den siste af cavaliererne som 
bar denna orden. Missnöjen med åtskilliga af de nya'rid- 
darne, politiska tracasserier och den tidens regeringssätt, 
som icke talte distinctioners utdelande ifrån öfverheten och 
minst ifrån en ung prinsessa, gjorde at denna orden i sin 
början afstannade, och få andre decorerades, än de som vid 
detta tilfälle voro närvarande. Enkedrotningen har seder- 
mera i senare tider aldrig påtänkt at uplifva denna orden. 
Under sin herres regering kunde hon större ordnar utdela, 
och efter dess död hade denna förlorat sitt värde och med 
mindre nyfikenhet blifvit eftersträfvad. 

Ben 8 Maj, Måndag. Man har på många år icke 
försport en sådan mortalitet som nu, döden är sträng och 
utöfvar sitt välde äfven ibland hoffolket. I dag dog hof- 
mästarinnan hos hertiginnan grefvinnan Gyldenstolpe, född 
friherrinna Jaquette De Geer, dotter til framlidne hofmar- 
skalken baron Carl De Geer och dess friherrinna Charlotte 
Bibbing, sedan hon endast några dagar varit sjuk, beklagat 
sig öfver gikt, och ingen trodde at hennes dödsstund var 



GUSTAF 111:8 UNGDOMSFLAMMOR. GENERALMÖNSTRINGAR. 183 

så nära. Denna fru, med en god och glad caractere, är 
bjerteligen saknad af sin man och 4 små barn. Man skulle 
tro at dess rika svärmor bofmarskalkinnan De Geer lärer 
draga försorg om deras framdeles lycka, om icke sådana 
hopp ofta slagit felt. Vid hofvet kan denna grefvinna 
mindre vara saknad än ibland sina vänner, hon hade ännu 
knapt emottagit sin sys] a och icke hunnit blanda sig uti 
denna bullersamma och besynnerliga lefnaden. Denna gref- 
vinna var den första dame, som Hans Maj: t hade något 
tycke före, då han ännu var prins och ogift; men alt stan- 
nade uti granlåt och complimenter, han sparde något mera 
realiteter åt dess äldre syster friherrinnan Durietz, hvilket 
dock tog ett hastigt slut. Grefvinnan Gyldenstolpe bibe- 
höll sin första ungdom fri från alt tadel och tjente til 
exempel för sina jämnåriga, hade den tiden mycken fägring 
utan skönhet, mycken behaglighet utan ett brillante vett, 
mycken artighet och många af de intagande egenskaper, 
som så mycket pryda dess kön, förenta med ett godt hjerta 
och en älskansvärd caractere. 

Om förmiddagen undergeck kongl. lifgardiets första 9 
compagnier generalmunstring på inre borggården af slot- 
tet, hertig Carl var generalmunsterherre. Han var icke 
sträng emot någon annan än den gamle generalen Ehren- 
krook, som är 90 år gammal, är öfverstelieutenant vid rege- 
mentet och tyckes gifva nog liten omsorg om denna sin 
sysla. Om afton hade officerarne af regementet budit her- 
tigen på operan, då de togo hela parterren för sin räkning, 
läto uppå den samma sätta bänkar för sig och främst en 
stol för hertigen. Man hade det nöjet härigenom at passera 
en ny generalmunstring med alla danseusers och figurant- 
skors ben och fötter. 

Den 9 Maj, Tisdag. Generalmunstringen med de 
återstående 9 compagnier af gardiet skedde i dag. Hans 
Maj: t gaf sedan hertigen och alla officerarne en middags- 
måltid uti stora galleriet, til hvilken äfven alla de blefvo 
befalde, som förr tjent vid gardiet. Man har aldrig sett 



184 AMIKAL D'ESTAING OCH TROLLE. 

en så ung corps officerare, man är förundrad at höra, 
det, under fredelig tid och utan digerdöd, sedan 1772, då 
gref Axel Fersen uphörde at vara chef för detta regemente, 
han nu af en corps af 64 officerare efter 8 års förlopp 
endast fann 20 som han commenderat, och 44 nya på 
denna tiden tilkommit, af hvilka ingen enda är 24 år 
gammal. 

Den 10 Maj, Onsdag. Posten i dag medförde tid- 
ning ifrån Paris at den ryktbare amiralen gref d'Es£aing 
slagits i duel med generalen grefVe Broglie och haft den 
olyckan at denne dött. 

Om afton var generalen Trolle befalt til soupé hoa 
Hans Maj: t. då HansMaj.t sade til Trollen: »Jag gratulerar 
Er, min käre Trolle, at ni alldeles gjort en proselyt af 
min bror 4 han har uti certcommissionen til alla delar bi- 
fallit er tanke och appuyerar den med all force.» — »Den 
lyckan är icke min», sade Trolle, »utan sanningens, som 
varit så evident, at Hans Kongl. Höghet bortlagt alla pre- 
jugéer och endast tänkt på sakerna, sådana som de dem 
förutan hafva utseende.» — »Det är Er modestie», sade 
Hans Maj:t, »men efter vi tala om flottan, måste jag säga 
Er, at jag aldrig tror, jag får någon flotta, så länge riks- 
rådet Falkengréen därmed har någon befattning. Säg mig* 
rent ut Er tanke och huru jag skall kunna debarrassera 
mig af honom.» — Trollen, som fant detta oväntadt, sedan 
Hans Maj:t så nyss gifvit Falkengréen å nyo dessa detail- 
ler, ville med försigtighet säga sin tanke, och sade: »Nog 
får Eders Maj: t flottan i ordning, sedan Eders Maj:t detail- 
lerat och beslutit hurudan hon skall bli; då förer riksrådet 
Falkengréen den detaillen så väl som någon annan amirali- 
tets-officerare, och honom felas ej vissa insigter.» — Hans 
Maj: t continuerade dock alltid denna conversation med lika 
häftighet emot Falkengréen. Trollen började frukta, at 
Hans Maj:t ville sätta honom i rådet och gifva honom 
denna detail, hvilken han til alla delar vill sig undanbedja- 
Nöjd at hafva visat, huru en svensk örlogsflotta bör vara 



HOFMÄSTARINNORNA HIÄRNE, PALMFELT, F ERS EN OCH PIPER. 185 

sammansatt, tyckes han ännu vara gladare at commendera 
arméens flotta i Finland och sitt Nylands regemente, än 
få så stor detail och så många och stora fiender. 

Man kan af alt detta hafva mycket skäl at tro, det 
Hans Maj:ts första idée genast, då posten ankom med 
tidningen om gref dTEstaings duel, påtänkte utvägar at 
få denne käcke amiral uti sin tjenst, och lära äfven pro- 
positioner härom honom göras, hälst han icke lärer til 
Frankrike kunna återgå, ehuru stor reputation han där eger, 
och huru nödvändig han vid deras flotta af åtskillige tros 
vara. Gref dTSstaing har vid åtskillige förre tilfällen varit 
med Hans Maj:t uti correspondance och alltid skrifvit sina 
bref med mycken enthousiasme, så at man icke tviflar, det 
han kunde detta tilbud emot däremot svarande conditioner 
emottaga. Framtiden får uplysa om jag gissat rätt, man 
kan åtminstone icke gissa sannolikare uti så få och hem- 
lige anecdoter och anledningar. 

Den 11 Maj, Torsdag. Hans Maj: t utnämde til 
öfverhofmästarinna efter grefvinnan Sparre grefvinnan Carl 
Fersen, född Sparre, som var förut hofmästarinna och varit 
det sedan den tiden Hans Maj:t var kronprins. Til hof- 
mästarinna efter grefvinnan Carl Fersen utnämdes den 
äldsta statsfruen grefvinnan Hedvig Ekeblad, gift med öfver- 
kammarherren gref Carl Piper. Denna sysla vore en öf- 
verlopssysla, om icke den blifvit inrättad för öfverhofmästa- 
rinnor, som sällan gjort sin tjenst eller behöft hjelp. Då 
grefvinnan Hiärne var öfverhofmästarinna, inrättades denna 
hofmästarinne-sysla hos då varande kronprinsessan för fri- 
herrinnan Palmfelt, som dog någon tid därefter. Grefvin- 
nan Hiärne emottog denna sysla under partitiderna, då 
någon rådsfru skulle utväljas, och hon, ehuru därtil mindre 
tjenlig, nödgades den samma emottaga; hon skulle endast 
vid stora representationer göra tjenst, fru Palmfelt, som i 
all sin tid lefvat vid hofvet, skulle bestrida den dageliga 
upvaktningen. « Efter hennes död fick grefvinnan Carl Fer. 
sen samma sysla. Ålder och ett beqvämligt lefnadssätt 



186 E1K3HÄB0LDEN SCHRÖDERHEIM. 8E&A7IHERORDBN8KAPITEL. 

hafva gjort henne mindre beqväm at ständigt som öfver- 
hofmästarinna upvakta. Vanan til den andra tjenstens bi- 
behållande är blefven nästan en nödvändighet. Ehuru en 
statsfru kunnat göra denna tjensten, lika som vid de förra 
hofven kammarfröken i hofmästarinnans frånvaro gjorde 
hennes tjenst, blef dock syslan förd på stat, penningar til 
lön och förmåner anslagne och grefvinnan Piper nu därtil 
antagen, at äfven därigenom öka det högmod, som hon och 
hennes lille man vid alla tilfällen visa. 

Gref Gyldenstolpe begrof sin grefvinna i största tyst- 
het i St. Jacobs kyrka utan annan ceremonie, än uprigtiga 
tårar, ingen annan procession, än någre vänner och slag- 
tingar. Man hade velat återigen göra en ceremoniebegraf- 
ning, men Gyldenstolpen ville icke härtil samtycka. 

Den 12 Maj, Fredag. Hans Maj: t decorerade expe- 
ditionssecreteraren Schröderheim med rikshäroldsteknet, 
som är seraphimerordens-stjernan, uppå en guldmedaillon 
fästad, som bäres uti ett bredt blått band omkring halsen, 
lika som ordens öfverofficianter; uti knapphålet fick han 
bära nordstjernan. Uppå andra sidan af medaillonen var 
skrifvet: »Detta ordenstekn gifvet af konung Gustaf IH 
til dess förste expeditionssecreterare Elis Schröderheim den 
28 April 1780,' då han tillika därmed uplifvade rikshärolds- 
ämbetet.D Kongl. secreteraren af Ugglas fick bära härolds- 
officiants-teknet utan vasaorden omkring halsen, som de 
förre ordenshärolder och underofficianter undfått; det är 
ännu ett trappsteg för honom at gå, innan han kan anse 
sig som en värdig ordenshärold. 

Hvaruti rikshärolds-ämbetet består, lärer vara mindre 
decideradt, än at Schröderheim skulle någon faveur göras. 
Framdeles torde dock detta nya ämbete blifva förknippadt 
med den i andra tider inrättade och nu af cancellierådet 
Schönberg innehafde riksheraldicisyslan. De med rikshär- 
oldsämbetet förr åtföljande skyldigheter, at gå med konun- 
garne i krig och på gränsen förkunna krig, lära blifva mera 
sällsynte göromål. 



CARL SCHEPPER. CLAS LEWENHAUPT. X87 

Hans Maj:t gick sedan uti seraphimerordens-capitlet, 
där riksrådet Carl Scheffer som ordenscanceller hade åt- 
skilliga documenter at upläsa uti en process, detta capitel 
med Stockholms förra förmyndarekammare eger, och om 
instructioners formerande til den närvarande. Riksrådet 
Scheffer hade äfven fått ett project ifrån Frankriket af ett 
lazarett, financeministern Neckers fru uti Paris inrättat, 
och strax skola alla våra hospitaler och lazaretter sättas 
på samma fot. Han och riksrådet Beck-Friis åtogo sig 
anstalterna härom, som dock svårligen lära lyckas." 

Den 13 Maj, Lördag. Den unge gref Clas Lewen- 
haupt, som i 2:ne år vistats utrikes, först at lära sig något 
i Turin, och sedan at glömma bort detta i Paris, är nu hem- 
kommen, mycket frågad och mycket medfjäsad. Han var för 
2:ne år sedan kammarpage hos Hans Maj: t, hade survi- 
vancen uppå öfverhofstallmästare-syslan efter sin bror grefve 
Adolph Lewenhaupt, i fall denne icke fått en son, som vid 
sin döpelse erhölt denna survivance. Gref Clas Lewen- 
haupt är i dess ställe utsedd til kammarherre hos Hans 
Maj: t och lärer det icke länge dröja förr än han härmed 
decoreras. 

Hans Maj: t åkte flere dagar å rad ensammen i pro- 
menade genom staden med kronprinsen i sitt knä. Hans 
Kongl. Höghet tyckes blifva friskare. 

Den 14 Maj, Pingstdag. Ehuru sorgen efter hertigen 
af Brunswig ännu 14 dagar varar, anlägges dock i dag 
sorg på 4 dagar efter prinsessan Anna Wilhelmina af 
Anhalt-Zerbst. 

I dag uplästes uppå predikstolarne en publication, som 
något inskränker den för sex år sedan så mycket omtalta 
tryckfriheten, som sades utgöra en så stor del af nationens 
förmåner och som beredde de ventilationer, hvilka den 
tiden voro emellan konungen och riksens råd, ventilationer 
som haft så många påföljder. Det säges, at skriffriheten 
icke är rubbad, men boktryckare äro ensamne ansvarige 



188 TRYCKFRIHETEN INSKRÄNKES. BADETS YTTRANDEN. 

för alt hvad de trycka, första gången vid 100 riksdalers 
vite, i fall något anstöteligit finnes, andra gången vid 200 
riksdaler och den tredje vid Marstrand och 6 års fästnings- 
arbete. Igenom dylika steg kunna regeringar vara för- 
säkrade at inga papper utkomma, som äro emot den esprit 
de vilja skola vara rådande. Boktryckaren, som endast 
är en handtverkare, blir en sorts censor, och som han 
ej kan rådfråga sitt eget förstånd, så måste han rådfråga 
andres. Rådet, som 1774 afstyrkte en olimiterad tryck- 
frihet såsom stridande emot principerna af ett monarkiskt 
regeringssätt, tror sig nu hafva segrat, efter hvad de då 
spådde nu slagit in, och sjelfsvåldet i tryck vanvårdat hvad 
som var ämnadt åt det man kallade frihet. Men den tiden 
ansåg allmänheten rådet tala som en souverain herres mi- 
nistrar, som icke aktade nationens frihet; och Hans Maj: t 
fick ifrån alla sidor lofsånger för denna tryckfrihet, som 
tilläts. 

Tvänne dagar innan denna nya förordning utgafs och 
publicerades, lät Hans Maj: t förut revisionssecreteraren 
Låstbom den samma uti rådet upläsa och däröfver begära 
riksens råds utlåtande. Riksråderne Höpken, Beck-Friis 
och Falkenberg sade sig icke kunna tilstyrka någon ändring 
uti den år 1774 af Hans Maj: t utgifha förordning, sedan 
Hans Maj: t uti den 13 § vid sin konungsliga onåde förbudit 
någon at föreslå någon ändring uti den samma; at deras 
excellencer den tiden gåfvo sina tankar om sjelfva prin- 
cipen, i anseende til det närvarande regeringssättets natur, 
men at sedan dessa tankar blefvo förkastade, kunde de 
nu således icke annat än som en oryggelig lag anse hvad 
Hans Maj:t redan uti den nämda 1774 års förordning 
stadgat. De öfrige deras excellencer samtyckte til den 
projecterade ändringen enligt hvad Hans Maj: t nu åstun- 
dade. Låstbom upläste å ny o projectet til publicationen, 
då riksrådet Höpken sade honom: »Herr revisionssecre- 
teraren har gjort sig mycken möda at upsätta en så lång 
kungörelse; mycket simplare hade varit at med två ord 



HÖPKEN. FRU PLOMGRENS DÖD. HOFSOBG. 189 

säga, at Hans Maj: t kullkastar 1774 års förordning, och 
endast uti publicationen infört dessa nya tilläggningar.» 

Man har all anledning at tro, det skriften Sanning 
och Nöje til det mesta bidragit til det steg Hans Maj:t 
funnit sig föranlåten at taga, pch hvilket riksrådet Carl 
Scheffer på det högsta tilstyrkt; hvilken dock 1774 jämte 
gref Hessenstein voro de ende, som mycket plaiderade den 
förra tryckfrihetsförordningens utgifvande. 

Den 15 Maj, Annandag Pingst. Hans Maj: t gjorde 
i dag med ett därtil befaldt sällskap en resa til Drotning- 
holm, sedan han förut befalt predikan i sina nedre rum 
för dem, som på denna resa skulle blifva följaktige, efter 
den vanliga predikan i stora galleriet något senare förrättas. 
2 å 3 personer voro närvarande vid den förra och 5 k 6 
vid den senare. Hans Maj:t hade alla dessa dagar varit 
ymsom vid Haga och Ulricsdal och jouerat af den vackra 
årstiden, som tyckes nu snart inträffa. 

I dag dog fru Plomgren, hvilket dödsfall, ehuru för' 
henne och hennes slägt ganska lyckligt, emedan en henne 
förestående infamie härigenom torde blifvit undviken, dock 
för creditorerne och svenska crediten mindre behagligt. 
Processen torde blifva utdragen, de hollänske köpmän- 
nerne o vissare om de få återstående tilgångarne, ock dom- 
stolarne osäkrare uti sina domslut och emot hvad personer 
dom skall fällas, sedan compagnonen Lundin är rymd, den 
rätte svaranden död, magen gref Fredric Horn rest utur 
riket, och sonen herr Plommenfelt dels mycket protegerad, 
dels oskyldig, dels oförmögen at ersätta en sådan ban- 
queroute. 

Den 16 Maj, Tisdag. Saxiske ministern gref Bose 
hade i dag hos Hans Maj:t audience och notificerade sor- 
gen efter enkecurfurstinnan af Saxen. 

Hofsorg anlägges äfven i dag efter hertiginnan af 
Wurtemberg Elisabeth Fredrica, född prinsessa af Bran- 
denburg-Baireuth. Denna sorg incorporerades äfven med 



190 GYLDENSTOLPE OCH EHRKNSVARD BAKA ENKEDROTTNINGKN. 

den första hofsorgen efter hertigen af Brunswig. Denna 
hertiginnas död har skaffat konungen i Preussen 100,000 
rdr, som hon lemnat honom i arf, och enkedrotningen i 
Sverge något juveler och en del af dess mobilier. 

KL 9 om afton averterade Hans Maj:t åt Drotningen 
och hennes hof, at han följande dagen tänker med hela 
hofvet flytta til Ulricsdal. Hon tyckte icke mycket om 
denna nyhet, emedan hon har tagit mesta smak för Stock- 
holms slott och sina små rum därstädes. Hennes damer 
voro äfven missnöjda med utflyttningen: man tycker at 
missnöje bör vara ett allmänt mode. Hans Maj:t lät dock 
icke detta ändra sitt beslut, och tyckes det, som han på 
en tid ökat sin indifference mot detta hofvets pretentioner. 

"Den 17 Maj, Onsdag. Gref Gyldenstolpe och jag 
reste til Carlberg at promenera oss, och jag at söka dis- 
sipera hans verkeliga sorg. en skyldighet, den vänskap och 
mensklighet så heligt kräfva. Vi råkade enkedrotningen 
och prinsessan därsätdes, vi kunde icke vända om, sedan 
de sett oss, enkedrotningen tog mycket nådigt emot oss, 
var på ett märkeligt och icke aflecteradt sätt rörd öfver 
Gyldenstolpens öde, som i så många år lefvat vid hennes 
hof och varit en af hennes första vänner. Hon sade mig: 
»Jag kan med så mycket mera allvare beklaga hans sorg, 
som jag gjort den bedröfveligaste experience, hvad påföljder 
en sådan förlust medför.» Tårarne stego henne uti ögonen, 
jag sökte afvända denna conversation ; men hon fortfor: 
dVous connaissiez le feu Roi; quel digne homme! quel 
bon ami.» Tårarne continuerade. Ändteligen blef conver- 
sation allmännare, promenaden behaglig och vi sökte til- 
fälle at smyga oss bort, Gyldenstolpen rörd af den uprik- 
tiga ömhet och vänskap, enkedrotningen visade honom, 
och jag äfven så rörd at se sådana personer kunna hafva 
vänskap och erkänsla. Vi voro dock bekymrade at ingen 
rapporteur skulle tro, at vi sökt denna entrevue eller til- 
fälle at få göra vår cour, emedan vi häruti voro ganska 
oskyldige. 



EHBSNSTÄBDS SAMTAL MED KNKEDBOTTNINGEN. 191 

Men samma bekymmer träffade mig eftermiddagen; 
jag reste til Fredricshof at se min sjuka syster, til 
henne kommo grefvinnorna Ribbing och Dohna och strax 
däruppå enkedrotningen och prinsessan. Jag ville strax 
smyga mig bort, men trängseln gjorde at enkedrotningen 
blef mig varse. Hon ropade fram mig, och som hon var 
vid ett godt humeur, och hon för mig den tiden jag hade til- 
stånd at göra henne min upvaktning alltid haft en utmärkt 
nåd, sade hon mig: »Je vous plains de tout mon coeur, 
mon pauvre baron; ce jour-ci est pour vous un jour de 
malheur.» Hon skrattade och repeterade: »Je vois bi en 
que je suis la cause innocente de votre malheur, vous 
m'avez vu deux fois en moins de six heures, cela fait 
frémir, je prévois quon vous accusera de grands crimes, 
comme vos courtisans seront intrigués a connaitre nos 
négociations ; vous étes perdu sans ressource», och hon 
skrattade af alt sitt hjerta. — Jag försäkrade Hennes Maj :t, 
at jag tvärt om vore ganska glad at få göra henne min 
cour; och som jag på flere år ej haft den nåden at se 
henne två gånger på en dag, så räknade jag denna så 
mycket lyckligare och vore öfvertygad, at ingen courtisan 
vid något hof kunde härvid hafva något at påminna. — »Le 
crime est déja fait», sade hon, »kom nu in och sätt Er, så 
skola vi continuera conversationerna uti ämnen, som ej 
skola sätta er uti någon embarras.» — Jag skrattade och 
lydde; conversationen var om operan, om vattufloderna, 
om kriget och fruntimmernas moder. 

Ändteligen ropade drotningen mig uti ett annat rum 
och sade: »Vous n'avez pas pu oublier Tinteret que j'ai 
toujours pris en tout ce qui vous regarde et Tamitié que 
j'ai eu pour vous; dites-moi franchement, est-il vrai, que le 
Roi a donné votre place de chambollan et vos appointe- 
ments au comte de Lewenhaupt? Vous voilå bien récom- 
pensé apres 13 années de service, j'ai cru, que vous aviez droit 
a un peu plus de reconnoissance.» — Jag, som icke önskade 
at hvarken complimenter emot mig eller andra reflexioner 
skulle gå vidare, afbröt detta och sade: »Je me crois trop 



192 UTFLYTTNING TILL ULRIKSDAL. VAEÖFVER8VÄMNINGEN. 

heureux d'avoir trouvé une occasion cTassurer votre Majesté 
de ma trés-humble et sincére reconnoissance de toutes les 
bontés dont Elle mta honoré depuis le premier jour que je 
suis entré å la cour; que les soins, que Sa Majesté semble 
prendre pour ma fortune, en sont des nouvelles preuves; 
mais que je suis obligé de rendre justice å la verité, que 
la nouvelle que Sa Majesté me mande n^est absolument 
inconnue. Il se peut, que le comte Lewenhaupt sera 
chambellan du Roi, il se peut, qu'il me remplace, mais 
rien n'est encore publié de tous ces projets, et il seroit 
fort extraordinaire, qu'ils le fussent, pendant que je suis en- 
core en Suéde et en état de faire mon service par moi-méme ; 
que j'ai toujours compté de gärder mes appointements, 
mais comme le Roi est le maitre d'en disposer, je me 
soumettois å sa justice et å sa générosité, persuadé que le 
Roi n^ublie pas un serviteur, qui a eu 1'honneur de le 
servir avec autant de zéle.» — Hon smålog och sade : »Il 
est fort généreux å Vous d'en donner une telle explication, 
mais je crois toujours que Taffaire se fasse.» — Jag afbröt 
åter conversationen, som strax blef om andra ämnen, och 
sedan jag en fjerndels timma setat, retirerade jag mig, nog 
ledsen öfver denna sista conversation och denna spådom. 

Den 17 Maj, Onsdag. Om afton ankom Hans Maj: t 
til Dlricsdal och var missnöjd med den långsamhet, med 
hvilken drotningens hof utflyttade; det tyckes som Hans 
Maj:ts sejour här icke skulle blifva långvarig. Längtan 
efter den förestående utrikes resan och andra planer och 
projecter göra honom mindre tranquil och mera bekym- 
mersam. 

Den 18 Maj, Torsdag. Sedan vattufloden så tiltagit, 
at den börjat göra både betydande skada i Stockholm, som 
ock i flere provincier, börjar man här i Stockholm at i dag 
rifva up slagtarehusbroen, ett arbete, hvilket icke denna som- 
mar kan med besked hinna fullföljas, och hela pålverket 
med mecaniske inventioner uptagas. Många ombyten med 
högt och lågt vatn kunna til den tiden infalla. Man låter 



MODBEN MUSIK. SCHRÖDERHEIM OCH BOKTRTCKARNE. 193 

dock flere reella hinder såsom fisken och qvarnar blifva 
orubbade. Stockholm förlorar en bro och ingen tilgång 
finnes at få en annan i stället. Men så uptänkas, föreslås, 
beslutas och utföras de mesta af våra arbeten. 

Om afton kom hofvet in ifrån Ulricsdal at se operan 
Iphigenie upföras. Denna opera börjar förkastas, efter 
musiquen är af den berömde Gluck, endast därföre at vare 
unge herrar, som i denna vecka kommit ifrån Paris, påstå 
at Piccinis musique är mera »smakelig», mera »fratche» 
och mera »insinuante»: tre vackra termer, dem hvarken 
Pergolese eller Corelli lärer hafva begripit. 

Den 19 Maj, Fredag. I dag kommo samtelige Stock- 
holms boktryckare en corps til Schröderheim med en sup- 
plique til Hans Maj:t, uti hvilken de tilstå sin okunnog- 
het uti lärdom och vitterhet, men se det dryga ansvar 
de enligt den sista publicationen finna sig uti, anhållandes 
därföre, at Hans Maj: t af nåd för denna societet, och til 
så mycket mera säkerhet at ändamålet af dess nya förord- 
ning kunde vinnas, åter skulle uplifva det vid 1765 års 
riksdag nedlagda censors librorum ämbetet. Denna sak, som 
af Schröderheim är anlagd, lärer snart blifva uppå deras 
»trägna begäran» afgjord, censorsämbetet infördt, ehuru re- 
sten af boktryckarne i riket ej hunnit begära eller utlåtit 
sig öfver det samma. Man tänker redan på en sådan man 
och tros at cancellierådet Schönberg eller kongl. secrete- 
raren Adlerbeth lära komma i fråga. Man är öfvertygad 
at denne man får en ganska ample instruction, men at han 
i sjelfva verket blir ganska subordinerad under dem, som 
med de publique aflairerne hafva någon utmärkt befattning, 
Schröderheim säger, at tryckfriheten är ännu lika så stor 
som den förr varit, at censorsämbetet endast skall hindra, 
det bokpressen ej skall öfversvämmas af auctorers okun- 
noghet i allmänna saker samt ovett emot hvarandra och 
emot administrationen. 

Certcommissionen har nu ändteligen fått sitt arbete 
färdigt och projectet om flottans formerande. General 

Ehrensvärd, Anteckningar, II. \ö 



194 VOTERING OM CERTKOMMISSIONENS BETÄNKANDE. 

/ 

Trolle har upsatt betänkandet, och det med den dexterité, 
at sedan hertig Carl ingifvit sitt votum, hvilket til alla 
delar bifaller det som Trollen och riksrådet Ulric Scheffer 
ingifvit, sammansatte han betänkandet i conformitet med 
hertigens votum, hvarigenom han gjorde sin cour, och för 
dem som ej känna denna saks beredning det har utseende, 
som skulle hertigen framfört ensammen denna sak. Han 
har således bifallit ett project han 14 dagar förut så ifrigt 
talte emot och ville kullkasta, men storamiralen har sedan 
den tiden fått mera uplysning. Sedan betänkandet var 
upläst, frågade riksrådet Scheffer, om någon af de öfrige 
ledamöterne hade någon särskild tanke, som härmed til 
Hans Maj:t kunde blifva följaktig. Riksrådet Carl Sparre, 
general Trolle och öfverste Chapman åberopade sig sina 
redan ingifna dictamina i conformitet med detta betän- 
kande. Amiralerne skulle ändteligen yttra sig, och både 
Nordenanckar och Cederström sade med en orolig stämma, 
och kastande ett bekymradt öga på riksrådet Falkengréen, 
at de nödgades conformera sig med HansKongl. Höghets 
visa och mogna utlåtande, ehuru de i början hade yttrat 
olika tankar om denna sak, och biföllo således äfven be- 
tänkandet. Riksrådet Falkengréen satt således ensam med 
sina redan ingifna påminnelser emot detta arbete, utan med- 
håll af någon enda, knapt secreteraren. som skulle alt ren- 
skrifva. Denna sak kommer således snart til Hans Maj:ts 
afgörande, där betänkandet til alla delar bifalles; men stora 
frågan blifver nu, huru alla dessa vackra projecter uti 
Carlskrona och af amiraler, officerare och byggmästare 
skola verkställas. Utan at Gud låter uplifva en general- 
amiral gref Wachtmeister, lärer Hans Maj: t svårligen få 
sin flotta i ordning och svarande emot de penningesummor 
på henne omkostas. 

Hans Maj: t kom i afton til staden i tanke at i mor- . 
gon utmarchera med regementerna til Ladugårdsgärdet. 
Man tror at han ej så hastigt til Clricsdal återreser. Se 
dan drotningens hof ditflyttat, lärer det samma därstädes 
få förblifva i all enslighet. Man har sport mycken köld 



SNÖ OCH KÖLD. TBANKBIKE OX K UK GENS BE8SPLAM. 195 

det hofmännerne kalla bouderie, de gamla gummorna miss- 
nöje och ledsnad. 

Ben 20 Maj, Lördag. Ett grurveligt snöfall, regn 
och köld hindrade den annars til denne dagen utsatte ut- 
marohen til Ladugårdsgärdet. Lägret är redan upslaget. 
Snöandet continuerade hela dagen til £ alns höjd, utmar- 
chen contramanderades ändteligen och utsattes tils nästa 
vecka. 

Ben 21 Maj. Samma ohyggeliga vinterväder continu- 
erade hela Söndagen, mera snö föll än uti december må- 
nad, folket tilejuknar, och denna besynnerliga vår förebådar 
ett mindre lyckligt och fruktbart år. 

Ben 22 M%j, Måndag continuerar samma fula väder, 
ingen efterlängtad utmarcbe til campementet kan ske, jag 
reste at såsom något ovant få se ett läger öfverhöljdt af 
snö. Hans Maj: t längtar efter sin utrikes resa, men sista 
brefven ifrån ambassadeuren grefve Creutz uti Paris äro 
mindre tilfredsställande. Han föreställer på det artigaste 
sätt svårigheten at göra en resa så nära til Frankriket utan 
at se konungen därstädes, och föreställer omöjligheten för 
Hans Maj: t at göra en apparition i Paris utan at resa til 
Versailles. Så mycket som det förra roar och occuperar 
Hans Maj:ts imagination, så litet behagar honom det se- 
hare, och om något skulle kunna detournera honom ifrån 
denna reseplan, vore det nödvändigheten at se nuvarande 
konungen af Frankriket i Versailles. 

Ben 23 Maj, Tisdag. Då Hans Maj: t i dag uppå 
levéen omtalade det fula vädret, som hindrade honom fö- 
retaga sin campering, togo riksrådet gref Axel Fersen och 
presidenten gref Lillienberg sig tilfälle at för samma or- 
sak begära upskof för Södermanlands infanterie, som redan 
fått upbrottsordres til sitt möte. De förestälde såsom skäl 
både den osunda årstiden, foderbristen och vattunoden. 



196 LAND8HÖPDING ÖRNSKÖLDS PÅLAGA. FERSEN. 

Hans Maj.t frågade riksrådet Sparre, som var närvarande, 
om en sådan ändring kunde verkställas. Sparren svarade, 
at endast detta regemente i år har sitt möte, kunde det 
komma både Hans Maj: t och provincen på ett ut, hvilken 
termin utsattes, endast man i akt tog de tider, som icke 
hindra jordbruket. Hans Maj: t befalte då Sparren inhibera 
detta möte, hvilket genast skedde. 

Riksrådet Fersen tog denna utväg för at hjelpa lands- 
höfdingen Örnsköld i Nyköpings lähn ifrån sina besynner- 
liga, olagliga och emot allmänna besittningsrätten stridande 
ordres och påbud. Intalad af någon ung officerare, som 
vill lysa i fredlig tid med ofredliga principer, utgifver han 
ikring hela sitt lähn en kungörelse och pålaga uppå alla 
rothållare, det de jämte soldatens vanliga drickspenningar 
til regementssammelplatsen skulle medföra så många vic- 
tualiepersedlar i stället för kost, at soldaten däraf skulle 
kunna koka sin mat och födas lika som i fält; hvarje rot- 
hållare skulle utom dess medföra 4 sk. til medicaments- 
penningar, hvaraf en cassa skulle formeras. Alla dessa an- 
stalter låta väl på papperet, men som de medföra utgifter 
stridande emot knektecontractet, som de gifva anledningar 
til pålagor, dem ingen landshöfdinge eger rätt allmogen 
pålägga, som de bevisa despotiska principer, dem man så 
mycket fruktar at gifva burskap, då de enligt lagar kunna 
motas; ty tyckte gref Fersen, at under denna intervalle 
emellan det nu uphörande och det tilkommande mötet 
man kunde hinna öfvertala örnsköld ändra sina ordres til 
nästa publication, visa honom påföljderna och skrämma ho- 
nom för en ledsam process. Gref Fersen har redan i detta 
ämne tilskrifvit presidenten i kammarcollegio riksrådet 
gref Hermansson, som har egendomar i Södermanland, 
lika som han borde äfven insett olagligheterna af denna pub- 
lication. Man har mycket skäl at tro, det öfversten vid 
detta regemente generalen baron Siegroth, intalad af sin 
unge major, öfverstelieutenant Lilliehorn, velat införa denna 
nyhet, såsom en stor militairisk nytta medförande. Lillie- 
horn såsom utrikes slipper missnöjet, hvilket endast uppå 



GENERAL SIEGEOTH. ÖFVER8TE SPRENGTPORTBN. 197 

baron Siegroth drabbar. På detta sätt kan man gifva färg 
til olaglige och tiltagsne företaganden, upväcka missnöje, 
misstroende til författningar; sådant kan ske under rege- 
ringens ögon. Hade icke gref Fersen med vanlig nit och 
styrka beifrat denna sak, hade hon vunnit framgång jämte 
alla sina påföljder, utan at det föregifna goda nånsin blif- 
vit erhållet. 

Den 24 Maj, Onsdag. Hans Maj: t reste i dag til 
Ulricsdal at där förblifva, tils ett blidare väder skulle kunna 
låta camperingen börjas. Man märker tydeligen, det Hans 
Maj:t är missnöjd och ledsen öfver denna väderlek, hvilken, 
i fall den continuerar, kunde derangera dess reseproject. 

Brefven ifrån Frankrike medföra den tidningen at öf- 
versten vid Savolax regemente Sprengtporten, hvilken nu 
i tvänne år på Hans Maj:ts bekostnad gjort en utrikes mi- 
litairisk resa, tagit det parti at gå til America som sol- 
dat. Han har under denna korta tid af Hans Maj: t fått 
26,000 plåtar, han har dock depenserat mera, dragit en 
växel på 12,000 plåtar, hvilken blifvit protesterad, men då 
återsändt den samma jämte sitt afskedsmemorial och be- 
gäran om accord för at honorera denna växel. At und- 
vika häkte tog han det partiet at gå til America och för- 
söka sin lycka. Hans Maj:t har genom så stora penninge- 
summor, som han til Sprengtporten gifvit, visat all möjlig 
generosité, och lärer knapt kunnat continuera at underhålla 
en så dyr resa. Hans Maj: t lärer således finna sig nöd- 
sakad at bevilja honom dess begäran, ehuru Hans Maj:t 
därvid utur sin tjenst förlorar en af sina habilaste och skicke- 
ligaste officerare, allmänt estimerad uti vår egen tjenst och 
på det fördelaktigaste känd på alla de utrikes orter, där 
han vistats. 

Den 25 Maj, Torsdag. Om morgon var jag hos 
riksrådet gref Ulric Scheffer, begärte af honom at få veta 
tiden huru länge jag ännu i Sverge kunde få qvarblifva, 
före8tälte huru svårt och nästan omöjligt det för mig skulle 



198 SAXTAL EMELLAN U. 8CHKPFER OCH EHEBHSVÄBD. 

blifva at med närvarande penningeressourcer rara etable- 
rad i Haag, då Hans Maj: t tvifvels utan ifrån Aachen dit- 
kommer, hvilket skulle sätta mig uti så mycken utgift, at 
detta ensamt, skulle för hela min lifstid kunna deran- 
gera mig. Jag begärte utom dess få veta, om mina cré- 
ditifbref voro upsatte samt min instruction påbörjad. Jag 
tog mig sedan anledning be h. exc. biträda min ansökan 
hos Hans Maj: t om tilökning uti mina equipage-penningar, 
sade at jag därom redan med Hans Maj: t talat, som lof- 
vat mig hjeip. Jag sade honom rent ut, at som jag blir 
betalt, så tänker jag lefva, at jag aldrig gör en styfvers 
gäld för representations och mitt ämbetes skull, och bad 
h. exc. påminna sig den gamla regien, at som man lönar, 
så blir man betjent. Jag sade honom, at jag nu närmare 
40 år hade gjort en bedröfvelig experience, at nit och hog 
til arbete, rena händer och ett lugnt samvete icke bereda 
någon synnerlig utkomst i våra tider, ehuru tilfredsstäl- 
lande detta för mig sjelf är; at jag därföre vågade ingifva 
ett memorial i detta ämne, med hvilket jag anhölt h. exc* 
ville chargera sig til föredragande. — Riksrådet Scheffer, 
med sin vanliga köld och sin vanliga indifference för alla 
dem, som höra til dess departement, lofvade dock at på 
det bästa föredraga min sak, som han fant* ganska billig, 
emottog memorialet och sade, at Hans Maj: t borde åtmin- 
stone göra för sin kammarherre, hvad han ej kunde för 
prejudicats skull göra för sin envoyé. Han sade at creditif- 
brefven skola upsättas, at instructionen har han börjat på* 
tänka, hvilken är så mycket angelägnare, som tider tyckes 
förebådas, uppå hvilka de angelägnaste negociationer, som 
på flere år förevarit, emellan Sverge och Holland tyckas 
förestå; at han väntade af min nit och accuratesse, at jag 
dessa angelägenheter skulle bevaka. — Vi continuerade 
med complimenter å ymse sidor. Han sade mig sedan, at 
jag til midsommar skulle få räkna på min första sejour 
bärstädes, men at jag gjorde väl at jag höll mig resefär- 
dig, at han emedlertid, så fort han nånsin kunde få til- 
fälle, både om detta och mycket mera som hvilar skulle 



£:8 NOT OM SITT MINISTERTRAKTAMENTE. 199. 

bedja om Hans Maj:ts ordres. Jag recommenderade i syn- 
nerhet min penningesak och fant at det är en bedröfvelig 
sysla at tala i egen sak, i synnerhet då det angår vinst, 
då min caractere och alla mina tankesätt så mycket tala 
^mot all vinst, och jag i all min lefnad lemnat bevis at 
-egen vinning aldrig varit mitt föremål. 

Utkast til en note til Kongl. Maj:t om minister- 

tractamentet i Haag» 

Sedan genom Eders Kongl. Maj:ts nådigste vahl jag blifvit 
utnämd til E. K. M:s envoyé extraordinaire hos H. H. 
Generalstaterne, bör min omtanka blifva at icke länge 
dröja at detta ämbete emottaga och förrätta. .Den nåd 
Eders Kongl. Maj:t mig under hela min tjenstetid visat 
gör, at jag dock dristar med Eders Kongl. Maj:ts nådig- 
ste tillåtelse innan dess ett mål, för min välfärd angeläget, 
för Eders Kongl. Maj:ts fötter nedlägga. Eders Kongl. 
Maj:ts utfärdade . stat utsätter den summa, Eders Kongl. 
Maj:t sine ministrar vid främmande hof och beskickningar 
til deras första etablissement i nåder tillägger. En sådan 
summa torde äfven vara deciderad för den af dessa mis- 
sioner minst lönte holländske beskickningen. Huru den 
är tilräckelig til det ändamål, hvartil den i nåder gifves, 
vågar jag icke nu uprepa, utan anhåller endast, at Eders 
Kongl. Maj: t af nåd och ömhet för den, som länge och 
troget Eders Kongl. Maj:t.tjent och Eders Kongl. Maj:ts 
höga person up vaktat, täcktes utse sådane utvägar, at. denna 
första summa til denna etablissement kunde blifva sva- 
rande emot den dyrhet, som alla nödvändighetsvahror i 
-detta l^nd äro belagde med, och den förmånen för Eders 
Kongl. Maj:ts minister at icke med gäld och svåra pen- 
ningeomsorger börja en i annat afseende så lycklig och 
hedrande, carriere. Jag vågar icke, utsätta en sådan summa, 
soipa , endast uppå Eders. KongL Maj:ts nåd och rättvisa 
$nkpmmer* Dån Eders Kongl. Maj:t välgerningar bevisat, 
hafva aldrig utvägar därtil bru$tit y och de, som Eders 
KongL Maj:t anförtrott vården af sina inkomster, hafva 



200 HERTIG CA KL. RUSTHAL^ARNE OCH BEFÄLET. 

alltid varit benägne at därtil biträda, utan at stater därige- 
nom kunna graveras, prejudicater åberopas, eller det af andre 
skall kunna med lika skäl begäras, som vid detta särskilda 
tilfälle torde af Eders Kongl. Maj:ts nåd blifva gällande. 
Jag afvaktar å denna min underdånigste anhållan Eder 
Kongl. Maj:ts nådigste resolution, och framhärdar med den 
djupaste vördnad och allerunderdånigste zele . . . 

Den 26 Maj, Fredag. Hertig Carl reste at hålla 
sina möten vid lifregementet och låtsade vara alldeles okun- 
nog om de anstalter, som skola vidtagas, då Hans Maj:ts 
hädanresa sker, och hvarom dem emellan är öfverenskom- 
met. Hertigen sade endast sig vilja bo på Rosersberg, på. 
det han ej skulle vara för långt borta, i fall Hans Maj:t 
skulle updraga honom något sådant befäl, som han vanligen 
vid dess stora resor erhållit. Lifregementet, som var ganska 
nöj dt at hafva mist den besynnerlige generalen Horn som 
chef, börjar redan i tysthet beklaga sig öfver de depenser, 
hvarmed de fattige rusthållarne til detta möte skola be- 
sväras. Man ändrar kyllrar, som blifvit orubbade burno 
sedan konung Carl den XII:s tid, harnesk skola blåfärgat 
lika som på theatem; ryttarne skola medföra lösa cataugands 
och lösa lockar: besynnerlig granlåt för ett curassierrege- 
mente. I Sverge tyckes all principe förlorad at i fredlig 
tid skona rusthållaren för at så mycket mera med skäl af 
honom i ofred kunna begära; öfverstarne anse sina rege- 
menter som leksaker och täfla sins emellan, hvem som kan 
ega de grannaste dockor at leka med. Pålagor läggas pa 
allmogen, missnöjen up väckas, tilfällen til egennytta bere- 
das åt officerarne och civilbetjeningen, och riket får aldrig 
någon duglig och pålitelig armée. 

Enkedrotningen lät genom lagman Sotberg, vitterhets- 
academiens secreterare, återsända justitiaecancelleren Lilje- 
stråle noterna til dess åminnelsetal öfver Dalin, med be- 
gäran at han skulle ändra det, som var emot de historiska 
sanningarne. Riksrådet Höpken hade i synnerhet skrifvit 
sina anmärkningar och bevisade at cancellie-rätten, som 



HÖPKEN8 BERÄTTELSE OM DALIN OCH KAN8LIRATTEN. 201 

1756 års riksdag sattes, och uti hvilken han och gref 
Ekeblad presiderade, hvilken dömde Dalin at ej få vistas 
vid hofvet f icke kunde antaga den af Liljesträlen omtalta 
cautionen af då varande öfverstelieutenanten, nu mera 
öfverståthållaren Rudbeck och hofmarskalken Rålamb, först 
emedan desse män den tiden voro ganska obetydelige per- 
soner, och sedan dätföre at Dalin var anklagad för crimen 
laesee majestatis divinee för sina calottpredikningar och sina 
satyrer emot prästerne. Denna dom skulle dock ifrån en 
så uplyst tid synas vanhedrande för sådane män som gref 
flöpken och Ekeblad, at prästfanatismen skulle få öfver- 
välde på deras domslut och för sådana orsaker föra Dalin 
ifrån sitt informators-ämbete hos kronprinsen och sin up- 
vaktning vid hofvet, där han var väl anskrifven;. men då 
sanningen blir updagad, får denna sak en annan färg och 
dessa hedersmän blifva urskuldade. Jag har denna anecdote 
ifrån riksrådet Höpken sjelf och har sett den genom authen- 
tique documenter besannad. 

Redan innan 1756 års riksdag började enkedrotningen 
och hennes salig herre at anlägga många planer til rege- 
mentsförändringar och större magts erhållande. Hon bör- 
jade negociationer om denna sak med alla hof. Som- 
lige ingingo i planer med henne, andre nekade emot- 
taga dem, hennes försök uptäcktes mest alltid och hennes 
verktyg blefvo offer för hämden. 1754 och 1755 började 
hon negociationer i samma ämne med Frankriket, ehuru 
hon viste at det då rådande Hattpartiet, som försvarade 
friheten, voro i den närmaste förbindelse med detta hof 
och därifrån understödde. Hon yppade sig för den unge 
gref Gisors, som den tiden var här vid hofvet som resande ; 
såsom son af maréchal Belle-Isle, som den tiden hade så 
stor influence uti franska ministeren, trodde hon sig genom 
honom något kunna uträtta. Hon adresserade sig äfven 
til grefve d'Autun, som äfven var här. Hon nytjade Dalin 
i alla dessa negociationer, och projecterne voro skrifne af 
hans hand. Men samma dag drotningen negocierade i 
största hemlighet med desse personer yppade de sig för 



2Q2 HÖPK.KN, KKEBLAD, 1TEK8EN OCH DALIV. 

sitt hofs härvarande ambassadeur marquis d'Havrincourt, 
som genast lemnade riksrådet flöpken såsom då varande 
cancellie-president del af alla dessa negociationer och alla 
original-projecterne i dess händer. 1756 års riksdag kom 
och Höpken gjorde salig riksrådet gref Ekeblad förtroende 
af hela denna besynnerliga och oeftertänkta underhandling. 
En dag kommer och anmäler sig hos honom gref Axel 
Fersen som landtmarskalk och de öfrige 3:ne ståndens 
talemän och begär få del af dessa negociationer, som kom- 
mit til deras kunskap. Riksrådet Höpken, som såg at 
Dalin skulle bli ett offer och aldrig kunde med lifvet fräl- 
sas, nekade at han kände denna sak annars än som ett 
ministerielt rykte. Men de hade fått namn uppå Dalin 
såsom ett verktyg och han skulle straffas. Då skedde en 
öfverenskommelse at man endast skulle förvisa honom hof- 
vet, icke yppa denna negociationen för de suiter den inom 
franska ministeren kunde hafva med sig, utan formera 
process emot Dalin för dess bekanta calottpredikningar. 
Då blef detta brott rubriceradt såsom ett crimen leesae 
majestatis divinae, och han fick den dom som är sagd, och 
blef genom gref flöpkens generosité frälsad ifrån ett olyck- 
ligt öde. 

Man kan af denna anecdote finna, både huru det förra 
hofvet förde sina negociationer, hvad parti-bitterheten för- 
mår, och at h v arken Rudbeck eller Rålamb kunde an- 
tagas för cautionister, och i synnerhet se huru saker kunna 
få en annan färg än den de förtjena. 

Fredagseftermiddagen besåg Hans Maj: t campements- 
platsen, beslöt at til måndagen göra sin utmarche och 
nytjade generaladjutanten Toll at göra några förändringar 
med lägret. 

Den 27 Maj, Lördag. Nu hade alla negociationer 
med generalen Fredric Posse blifvit slutade om commandot 
i Finland öfver arméen. Hans Maj:t gaf den gamle fält- 
marskalken Stackelberg afsked, updrog befälet åt Possen, 
gaf honom Tavastehus regemente med 9,000 plåtars mel- 



GENERAL PR* POSSE OCH ÖPVEH8TE C. O. SINCLAIR BEFORDRAS. 203 

langift, emot det at han cederade Vestmanlands regemente 
til prins Fredric, gaf honom 2,000 dal. kmt i tractaments- 
penningar och några honoraire distinctioner. Possen, som 
är svag och hög, emottog detta anbud, trodde sig strax 
göra underverk, men utbad sig som en nåd at få kallas 
den förste generaladjutanten och få bära den svarta käp- 
pen. Man var så mycket mera förundrad häröfver, som 
ban några dagar förut af Hans Maj:t erhållit ett bref, ifrån 
krigsexpeditionen expedieradt och af statssecreteraren con* 
traaigneradt, uti hvilket Hans Maj: t förebrår nonom en 
efterlåtenhet i dess ämbete såsom ledamot i krigscollegio, 
angående någre generalmunstrings-berättelser, som han ej 
på utsatt tid inkommit med sitt utlåtande öfver, tilläggandes 
Hans Maj: t emot sin vane dessa skarpa utlåtelser: »och 
hade Vi häldre af Eder, grefve Posse, önskat en trägnare 
tjenstgöring och upfyllande af Edert ämbete inom krigs- 
collegium, än Eder trägna upvaktning vid vårt hof uppå 
vare levéer.» Grefve Posse var således den förste, som 
har fått bannor för det han träget upvaktat vid hofvet. 
Detta bref var skrifvet at förmå honom at begära sin di- 
mission, hvilket hvar och en annan hade gjort, men han 
tog emot denna åtvarning, begärte som en stor distinction 
at få behålla en hoftjenst — ty generaladjutantssyslan är 
icke, annat än en sådan — hvilken var just den samma, 
vid hvilken man var ledsen at se honom och ville hafva 
ombyte — och torde han hafva blifvit en commenderande 
general i Finland, för det man ej ville hafva honom til en 
representerande general i Stockholm. Grefve Posse lärer 
dfven under sitt specielle befäl erhålla det carelska dragon- 
regementet och åtskillige af de lätta corpser, som hitintils 
stått under öfversten Sprengtportens befäl. 

öfversten Sinclair erhölt äfven sin länge efterlängtade 
plan fullföljd at efter grefve Posse blifva Kongl. Maj:ts 
förste generaladjutant; et ämbete, som han genom sin skicke- 
lighet äfven vid en armée kan bekläda. Han blef således 
generalmajor och förbigick 10 å 12 äldre öfverstar. 



204 ÖFVERSTK 8PRENGTPORTEN FAR AFSKED. 

Hans Maj:t beviljade äfven öfversten vid Savolax rege- 
mente Sprengtporten afsked, och är man omtänkt, hvem 
som skall kunna betala dess regemente. Ehuru Hans 
Maj: t utur dess armée förlorade en habil officerare, så 
tyckes uppå den skyndsamhet, hvarmed denna sak blifvit 
expedierad, at man ej är missnöjd med at därjämte hafva 
förlorat en så turbulent och oroande man, som hade stän- 
diga pretentioner antingen för sig eller syslan, var sällan 
nöjd med det närvarande och beredde alltid med buller 
det tilkommande; som i Finland hade ett stort anhang, 
hvilket modellerade sitt språk uppå hans. Det synes äfven 
som dess romanesque aventure at gå til America icke 
vunnit bifall. Denne man var endast 40 år gammal, i den 
bästa ålder och med det bästa begrepp at nyttiga saker 
kunna uträtta. Han har här lemnat en artig och belefvad 
hustru i torftigt tilstånd. Hans bullersamma sinne gjorde, 
at Hans Maj:t til 1778 års riksdag, vid hvilken man ville 
undvika at hafva honom närvarande, lät honom företaga 
en utlänsk militairisk resa. Han feck stora förmåner och 
ansenliga resepenningar utur statscontoiret ; det vanliga 
svenska högmodet förde honom i slösande utgifter, som den 
svenska fattigdomen icke kunde betala. Vanligen tillåtas 
de officerare, som hafva bibehållit förtroende, at vid af- 
skedstagandet få stå qvar vid arméen, men Sprengtporten 
har alldeles utan sådana conditioner fått afsked, så athan, 
i fall han til Sverge skulle återkomma, alldeles finner sig 
utan tjenst, sedan han egt det mest brillante befäl, som 
någon vid hans år och rang i Sverge egt. Han var chef 
både för Savolax regemente, carelska dragonregementet, 
Rautalampi bataillon och fotjägarecorpsen samt hade in allés 
en corps af 250 officerare at commendera. Åtskilliga af 
dessa corpser hade han sjelf efter egna planer upsatt och 
exercerat, skrifvit och utgifvit reglementer för exercitier 
och tjenstgöring; de meste officerare sjelf antagit och all- 
tid i sina val vunnit bifall. Med bätre upfostran och mera 
douceur i caractere och seder, hade hans öde säkert blifvit 
honom lyckligare och det allmänna nyttigare. 



EN TILLFÖRORDNAD LAGMAN. KUNGENS FLYTTNING. 205 

I civilstaten har i dessa dagar en för vare förfäder 
mera än för oss besynnerlig händelse tildragit sig. Lag- 
man öfver Upland Gripenbielke sjuknar; oförmögen här- 
igenom at förrätta sina lagmansting, anmodar han Svea hof- 
rätt at besörja det dessa må bestridas. Hofrätten upkallar 
alla jurister som de kände at härom anmoda dem, alla neka; 
man söker, men fåfängt; ändteligen efter många misslyc- 
kade försök öfvertalas en commissarius vid det olyckliga 
assistance-contoiret vid namn Gyllenpalm, hvars bedröfve- 
liga sysla hitintils varit at emottaga tiggares och banque- 
route spelares slarfvor och värdera dem, at åtaga sig ett 
ämbete, som Sverges forna riksföreståndare och i senare 
tider de til börd och insigter ypperste riksens råd gjort 
sig en ära at bestrida. Hvad skulle de gamle Uplands- 
lagmänner säga, om de vid Mora stenar upstego och sågo 
denne deras efterträdare? Så förfalla ämbeten både i anseende 
och utöfning Man har svårt at begripa, det på en tid, 
då alla fika efter syslor, så få vilja förrätta dem. Man kan 
ej räkna denna period ifrån många år börjad, men den 
tyckes nu vara i sin höjd. Skulle syslan blifva ledig, in- 
funno sig säkerligen de 35 personer, som nekade at för- 
rätta henne, för at med pockande bevis om skickelighet, 
med låga intriguer bana sig väg til befordran, och dagen 
efter erhållandet påtänka en ny flyttning. 

Den 28 Maj, Söndag. Hans Maj: t gjorde sin inresa 
ifrån Ulricsdal i den tanke at dit icke mera flytta, och 
syntes rätt nöjd at det vackra vädret tycktes gynna hans 
föresats at i morgon utmarchera til Ladugårdsgärdet. De, 
som under denna korta Dlricsdals-sejour varit närvarande, 
försäkra at Hans Maj:t aldrig med mera otålighet tilbragt 
sin tid än dessa dagar. Det resolverades äfven, at drot- 
ningen skulle under Hans Majtts frånvaro vistas vid Ulrics- 
dal, och ingen Drotningholms-sejour detta år blifva. Enke- 
drotningen, som icke utan största svårighet för den stora 
vattufloden kan flytta til Svartsjö, har genom riksrådet 
Carl Scheffer negocierat at öfver sommaren få vara vid 



206 BNKEDROTTNINGKN. DE GEER8. UNIFORMER. 

Ulricsdal. Hans Maj: t svarade gref Scheffer, at han vore 
rätt missnöjd at nödgas neka enkedrotningen detta, eme- 
dan drotningens och kronprinsens sommardeätination vore 
at där förblifva, och i fall han ej företagit sin utlänska 
resa, hade han sjelf funnit sig uti samma belägenhet, 
efter vatnet så mycket skadat de nedersta våningarna vid 
JDrotningholm, at detta slott i år därigenom icke blir habi- 
tabelt. Man hade dock kunnat tilbjuda enkedrotningen 
Gripsholm eller Ekholmssund, men detta skedde icke. 

Hans Maj: t souperade hos gamla hofmarskalkinnan 
De Geer, som med ett litet sällskap, hvilka han sjelf gifvit 
lista uppå, gaf honom en delicieux soupé. Hans Maj:t 
har aldrig, sedan han blef konung, ätit i detta hus förr än 
nu. Han böd henne at följande dagen se operan uti dess 
grillerade loge, hvilken denna gumma förut icke under 8 
års tid sett. HansMaj:t har börjat visa henne och hennes 
famille en utmärkt distinction, men de äro dock bland dem 
som mest censurera de allmänna händelserna. 

Den 29 Maj^ Måndag. KL 10 om morgonen samla- 
des hela den stora arniéen, som til Ladugårdsgärdet skulle 
utmarchera, bestående af 4 små batailloner af gardiet, 4 
esquadroner af lätta dragonerne och 1 bataillon af enke- 
drotningens regemente; de voro upstälde längs Skepsbron, 
fronten emot sjön, och marchen skedde Stora Nygatan, 
Norrbro och sedan den vanliga vägen. Hans Maj:t var 
där precis kl. efter 10. Gardiet hade fått nya gula västar, 
som hade likhet med colletter, så at hela regementet var 
gult; enkedrotningens lifregemente hade hvita colletter med 
couleur de rose-upslag. Ingen främmande kunde säga at 
detta varit svenska troupper, om de ej varit kände på de 
fula runda hattarne, på alla bandvippor och cocarder samt 
de oklädda pieskorna. Man var förundrad at til en så stor 
galladag se troupperne marchera i colletter, som endast äro 
tjenliga til morgonexercitierne, men ej då de äro i parade. 
Men detta var något nytt, och någon ung elegant officerare 
hade säkerligen tyckt at denna klädbonad med en pana- 



UTMAR8CH TILL LADUöIrDSGÄHöET. 207 

cherad hatt vore för dess taille avantageuse. Ingen, var 
mera häröf ver missnöjd än den gamle öfversten Aminoff, 
som ville paradera med sitt gula band, hvilket uppå den 
gula klädningen gjorde ingen effect. Dragonerne voro uti 
en stor uniforme och hade inga colletter, ehuru de med 
mera skäl kunnat bära dem än infanteriet; 

Marchen börjades genast efter Hans Maj:ts ankomst. 
Först marcherade dragonerne, anförde af öfverstelieutenan- 
ten baron Carl Ehrensvärd, hans exc. Brahe marcherade 
för sin esquadron, och alla observerade, at hans hästar 
och munderingar ej voro de brillantaste. Efter dragonerne 
kommo en filé af Kongl. Majits handhästar, nästan längre 
än filen af gardiesregementet. Dessa handhästar hade rika 
handtäcken, som alla varit brukade i konung Carl XI:s 
carrouseller. Hästarne, som stalldrängarne redo på, hade 
knapt sadlar och usla betsel. Understallmästare, beridare, 
stallpager. alla redo efter sin och hästarnes rang. Sedan 
kommo lifdrabanterne, anförde af en corporal, så åter en 
stallmästare, sedan lifpagerae, sedan capitainerne af gardiet 
och dragonerne som voro på vakt, sedan stabsadjutanterne, 
sedan generaladjutanterne Toll och Oederström, sedan förste 
generaladjutanten gref Posse och vice amiralen Norden- 
anckar som generaladjutant af flottan, så Kongl. Maj:ts 
kammarherrar grefvarne Posse och Oxenstierna och hof- 
stallmästaren baron Essen, som red i stallmästaren Muncks 
ställe, så öfverjägmästaren baron Oxenstierna ensam, så 
grénadeurerne af gardiet; efter grenadeurerne fördes Hans 
Majits handhäst af en kammarpage Aminoff. Sedan red 
Hans Maj: t, klädd i lika gul collett med det blå bandet 
utanpå och hade til höger hofstallmästareh Munck, som red 
i riksstallmästarens ställe, och til venster öfversten gref 
Ekeblad, som företrädde capitainelieutenantssyslan vid dra- 
banterne; sedan kom första division af mousqueterarne, an- 
förde af öfversten Aminoff 1 , bredevid högra flygeln af dem 
red Kongl. Maj:ts öfveradjutant grefve Wachtmeister. Uppå 
gardiet följde enkedrotningens bataillon, anförd af öfversten 
baron Pfeiff, som slutade hela denna cortege. Gardiet var 



208 ARTILLERIET. CARL SPARRE. LILLIEHOEN. 

knappast 1,200 man, enkedrotningens 350 och dragonerne 
200. En sådan utmarche har alltid varit observerad, sedan 
Hans Maj: t med detta regemente camperat. Artilleriet, 
som liknar styf barnen, hade marcherat ut ensamt i all tyst- 
het, intagit sitt läger och saluterade med alla sina canoner, 
då dessa granna troupper marcherade förbi, utan at få 
någon salut til bakars. De öfriga regementerne intogo 
äfven sina läger, och Hans Maj: t beslöt at genast campera 
med dem och flyttade uti sina tält. Väderleken gynnade 
någorlunda denna utmarche, ett smått regn hindrade den 
icke, och det slutades äfven under sjelfva marchen. 

Öfverståthållaren riksrådet Sparre skickades af Hans 
Maj: t at munstra lifregementet; han öfverlade mycket med 
sina vänner, hvad honneur han som generalmunsterherre 
skulle af hertig Carl som regementschef emottaga, han 
ville undandraga sig en sådan distinction och var hos honom 
en stor strid vid detta som vid många andra tilfällen emel- 
lan courtisanismen och ambitionen. 

Hans Maj:t erhöll svar ifrån konungen i Preussen på 
det recommendationsbref, han för öfverstelieutenanten Lillie- 
horn gifvit. Konungen i Preussen samtyckte til Lilliehorns 
vistande vid sina exercitieläger, men tillade med mycken 
modestie, at han vore förvissad, at denne Hans Maj:ts 
generaladjutant ej skulle få något. nytt at lära, emedan han 
hemma i sitt land lärer säkert sett alt, hvad han här kan 
vänta sig at få se. De som se exercitierna vid våra cam- 
pementer tro dock, at den icke har orätt, som vill se ett 
preussiskt läger. 

Den 30 Mqj, Tisdag. Hans Maj: t hade äfven sändt 
riksrådet Falkengréen til Carlskrona at där hålla general- 
munstring med marineregementerne, som förut hertig Carl 
var updragen, men som han nu, sedan han flyttat ifrån 
Skåne, ej mera kunde verkställa. Detta tilfälle togs genast 
i akt och Hans Maj: t lät uti sin conseil föredraga sig cert- 
commissionens betänkande om örlogsflottans nya tilskapnad. 
Hans Maj:t deciderade då at updraga generalen Trolle 



FLOTTORNA. TROLLK. FALKENGRÉKN. WRANGEL. 209 

öfverbefälet öfver bägge flottorna, och få samma betydande 
ämbete som general-amiralen gref Wachtmeister til rikets 
heder fordom innehade. Det var hög tid at Hans Maj:t 
vidtog dessa kloka författningar och biföll til alla delar 
denna commissions betänkande. Flottan har sedan Hans 
Maj:ts tilträde til regeringen kostat staten 132 tunnor guld, 
och ehuru Hans Maj:t sjelf alla år varit närvarande i Carls- 
krona, har dock endast sedan den tiden 3 nya skepp blifvit 
upsatte på stapeln, af hvilka skeppet Vasa endast är fär- 
digt och skeppen Gustaf III och Hedvig Elisabeth Char- 
lotta knappast til bil och bord färdige. Några i förra tider 
upsatte skepp blefvo efter elaka ritningar fullbordade, man 
använde årligen 115,000 rdr til de gamla skeppens repara- 
tion, det öfriga skulle användas til förrådernas complet- 
terande, hvilka dock i denna dag äro felande, och skulle 
icke 10 rangskepp kunna utredas. Efter amiralitetets räk- 
ningar kostade ett 60-canons-skepp färdigt 91,000 rdr, efter 
denna nya calcul endast 79,000 rdr; Kongl. Maj:t skall 
således på hvarje skepp vinna 12,000 rdr och inom 7 år 
få en formidable flotta och en stor fregatt-esquadre, hvilken 
hufvudflottan i detta ögnablick hvarken eger eller känner. 
I denna conseil stadgades således hufvudplanen, resolution 
togs at gifva amiralitetet ett annat befäl och föra all. be- 
fattning ifrån riksrådet Falkengréen, amiralitetscollegium, 
byggmästaren Scheldon och någre dels okunnoge, dels 
egennyttige befälhafvare. Man använder all omtanke at 
utse ett ämbete för amiralen för militaire detaillen gref 
Wrangel, hvilken Hans Maj:t icke gerna vill stöta, men 
ej kan låta qvarblifva, i fall denna Dya inrättning skall 
vinna sin påsyftade drift och fullbordan. Detta torde snart 
upfinnas. 

Den 31 Maj, Onsdag, Man har inom arméen upfun- 
nit ett nytt medel och utväg at få dryga accorder ersatte, 
likasom gåfvor, hvilka gifvas antingen den, som skall få 
ett rum, eller gifva sitt rum åt en annan. De fleste rege- 
mentschefs hafva fått tilstånd at inom sina regementer 

Ehrensvärd, Anteckningar, II. 14 



210 ACKORDKR OCH TJENSTERÖP. EXTRA FÄNRIKAR. LANDTTULLARNA. 

föreslå extra fändrikar och cornetter, hvilka endast för ca- 
racterens och fullmagtens erhållande utan löhn eller boställe 
skola betala några tusende dal. i afgift. Dessa summor 
samlade skola ersätta hertig Carls dryga accord med gene- 
ral Horn, hertig Fredrics mellangift åt gref Posse af 3,000 
rdr, öfverste Sprengtportens accord och växlar, 25,000 plåtar 
åt general Sinclair för cederandet af dess regemente, 
accord åt generalen Schmiedefelt för Tavastehus regemente, 
som gref Posse erhållit, accordet til södra skånska caval- 
leriet och några andra utgifter, med hvilka statenr icke skall 
besväras. Denna invention, såsom helt ny och inom arméer 
förut okänd, torde vitna både om statsverkets tilstånd, fint- 
lighet i förslager och nationens dårskap i tjensteköp, hvil- 
ken hon aldrig fört til så stor höjd, ehuru fattigdomen 
knappast varit så tryckande. 

Den 1 Juni., Torsdag. Kronans fullmägtige uti tull- 
directionen, uti sammanträde med en ledamot utur stats- 
contoiret statscommissarien Lagerstråle och en utur kammar- 
collegio kammarrådet von Stockenström, slutade en ledsam 
och grälig öfverläggning om den tilökning kronan bör af 
landttullarne för förledet år få genom det år 1777 förbätrade 
räknevärdet. Detta gräl utan principer och utan möjlighet 
at erhålla dem har nu i trenne år hvarje år blifvit fortsatt, 
kronan har erhållit en disputerad vinst och kronans full- 
mägtige ha haft* det ledsamma besväret at endast ega stats- 
contoirets behof til föremål. Nu tvistades om 650 rdr med 
en societet, som betalar til statscontoiret 50 tunnor guld 
årligen, och kronans fullmägtige få endast ega til principe 
at taga alt hvad man kan få. 

Hans Maj:t utnämde öfverhofpredikanten doctor Win- 
gård til biskop öfver Götheborgs stift. Han hade fått de 
flesta röstenia. Hastigare lycka, än den Wingård gjort, 
lärer vara svårt at jämföra. At inom 12 år vara en miss- 
lyckad informator för ännu mera misslyckade disciplar, ba- 
ronerna Höpken, bli präst, komma til hofvet, intaga några 
fruntimmers blödiga hjertan med en affecterad röst och 



D:B WINGABD BISKOP. LLANOS OCH ROMANZOWS AFSKED. 211 

ifrån Massillon och Bourdaloue öfversatta predikningar, blifva 
öfverhofpredikant, en drotnings biktfader, inblandad uti de 
största förtroenden och negociationer, upsatt uti hemliga 
men dock ansedda samhällen til de mest smickrande och 
i sjelfva verket ansedda hedersställen, blifva theologise 
doctor, få bland de yppersta församlingar i Stockholm och 
ändteligen blifva biskop vid 40 års ålder, utan studier, 
utan mycket förstånd, borde i våra tider nästan icke vara 
möjligit. Men Wingård har visat, at med djärfhet, belef- 
venhet och en lätthet at til alla omständigheter kunna 
vända sig kan man göra de mest oväntade framsteg. De 
gamle trumpne lärde beklaga våra vetenskaper, då til de 
yppersta för lärdom utsedde ämbeten personer med så ringa 
insigter kunna vinna framgång. Wingård kan mera fran- 
syska än latin, och utom dessa språken intet hvarken af 
de lefvande eller döda. Ingen vetenskap är af honom känd, 
mindre älskad. De som icke äro så stränge säga, at det 
är bätre hafva en belefvad, vältalig och driftig biskop, än 
en lärd pedant. »Hvad predikar han icke väl?» säga alla 
fruntimren; »det är bätre, at en biskop kan predika än 
känna controversen, kyrkiohistorien, gamla språk och en 
mängd grälsamma vetenskaper.» »Amen» säger församlin- 
gen, och sedan hafva åhörarne intet at säga. Jag, som är 
något envisare än andre, nödgas i hog komma en gammal 
fransysk vers, från latinén öfversatt, utaf en af kyrkiofäderne 
skrifven, och som jag uti kyrkiohistorien igenfunnit: 

Aux tems jadis, aux siécles d'or 

Crosse de bois, évéque d'or, 

Maintenant qu'ont changé les loix: 

Crosse d'or, évéque de bois. 

Den 2 Juni; Fredag. Spanske ministern marquis 
de Llano, som til minister i Haag blifvit utnämd, har i 
dag hos Hans Maj:t uti dess tält vid Ladugårdsgärdet haft 
sin afskedsaudience. Vid samma tilfälle blef äfven ryske 
kammarherren grefve Romanzow, som här öfver vintern 
vistats, presenterad til afsked. Llano var doyen för de här 



212 SUPÉER HOS KONUNGEN OCH U. 8GHEFFE&. 

varande främmande ministrame, sedan han här uti 8 är 
varit vistande, och under denna tid uti de största husen 
skaffat sig vänskap och förtroende, uti angelägna saker 
nytjats med framgång, varit väl underrättad om de mest hem- 
liga händelser och så god svensk som en främmande mi- 
nister, med det bemötande de ifrån hofvet undfå, kan vara. 

Den 3 Juni, Böndag. Hans, Maj :t, som icke synner- 
ligen roade sig uti sitt läger, reste efter vanligheten och 
gjorde några visiter i staden. Han kom om aftonen til 
riksrådet Ulric Scheffer, blef anhållen at göra dem nåden 
at soupera qvar, hvilket tilbud Hans Maj: t genast vidtog. 
Vi voro förut ett litet sällskap hos riksrådet Scheffer. 
Buller blef uti detta hushållsaktiga hus, och Hans Maj:t 
feck en god soupé. Man förmärkte hos Hans Maj: t mycken 
inquietude öfver sin ryska* courier, som ännu dröjde, och 
han hade i detta ämne med riksrådet Scheffer långa con- 
ferencer. Man tror at denne couriers återkomst är nöd- 
vändig, innan Hans Maj:ts utresa kan ske. 

Den 4 Juni, Söndag. Hans Maj: t gal soupé i lägret, 
til hvilken han äfven hade budit grefvinnan Bibbing; alla 
voro förundrade öfver denna hof-phenomene och väntade 
sig däraf stora hvälfningar; de blefvo mera förundrade^ då 
de sågo Hans Maj: t placera henne bredevid sig och gifva 
henne samma accueil som den tiden, då hon egde den 
största faveur. Andre åter tro at ombytet af sällskap en- 
dast i desse dagar roar, då sinnena äro occuperade med 
helt andra tankar, och denne stråle af hofgunst för henne 
hastigt försvinna bakom de moln, som de andra damerna 
för henne beredt med mycken omsorg. 

Spanske ministern,- at efterfölja etiquetten i sin sträng- 
het, nödgades resa til Ulricsdal och af hofmästarinnan be- 
gära timme til dess afskedsaudience hos drotningen, hvilken 
gafs honom til följande dagen uti Stockholms slott, då 
drotningen skulle resa til operan. Etiquetter af alla slag 
tryta icke. Gref Bomanzow hade äfven på tilstånd utrest 



TROLLE BLIR GENERALAMIRAL ÖP VER FLOTTORNA. 213 

til Ulriesdal, at bli presenterad til afskedstagande hos drot- 
ningen. Hon befalte honom at äta middag med sig och 
innan måltiden gaf hon honom en slags audience i sin 
sängkammare, hvilket mera härrörde därutaf at hvarken 
hon eller någon af hennes hof viste, huru de skulle låta 
denna presentation ske, och trodde de, at då en slags repre- 
sentation i akt togs, hade man vunnit alt. Romanzow 
kunde ej annat än härmed vara mycket glad, då han, såsom 
en simpel resande, såg sig anses som hade han varit une 
personne publique. 

Den 5 Juni; Måndag. I dag i krigsconseillen afslötos 
amiraHtetsärenderna. Hans Maj: t utsåg generalmajoren 
Trolle at bli generalamiral öfver bägge flottorna, ett högre 
ämbete än det generalamiralen grefve Wachtmeister för 
100 år sedan innehade, och som sedan den tiden varit 
ledigt. Aldrig har Hans Maj: t kunnat gjort lyckligare vahl, 
och aldrig egt mera hopp a t få sin flotta inom kort tid i 
skick och ordning. Generalen Trolle har både insigter, 
hog, drift och ära; men aldrig har någon kunnat göra en 
hastigare och mera förtjent lycka och med skäl bli mindre 
afundad. För 20 år sedan geck generalen Trolle såsom 
den yngste capitainelieutenanten ifrån flottan, blef capitaine 
vid arméens flotta, af fältmarskalken Ehrensvärd vid dennes 
nya inrättningar nytjad, och efter dessa 20 årens förlopp 
finner han sig hafva fullkomnat de planer denne anlade, 
vunnit seger öfver afund, okunnoghet och fördomar, emot 
hvilka denne så stridde, och til slut få ett befäl, det yp- 
persta i riket, det ärofullaste för en nitisk ämbetsman, det 
mest smickrande för en ännu ung officerare. Generalen * 
Trolle presenterade sjelf Hans Maj: t den instruction han 
för sig som generalamiral projecterat, hvilken bär det yp- 
persta vedermäle af Trollens nit och heder; han har uppå 
sig lagt de största band och de största ansvar, vid förlust af sin 
tjenst och konungens nåd, om han ej inom 8 år lemnade kon- 
ungen en nybygd flotta af 16 60-canons-skepp, af 21 fregatter 
och smärre fartyg, enligt de principer som denna certcommis- 



214 LILJENCRANTZ. ÖFYER8TEN GBKF HAMILTON. SALTHANDELN. 

sion stadgat och Hans Maj: t approberat; förbehållandes sig 
endast som en conditio sine qua non, at i rattan tid och 
uppå sagdan dag erhålla de* 18 tunnor guld, som Hans 
Maj:t härtil anslagit. Alt beviljades och Liljencrantz gaf 
inför protocollet sin försäkran, at, nöjd och glad at se rikets 
sjömagt en gång vinna ett önskadt och för Hans Maj:ts 
regering värdigt anseende, utlofvade han at dessa summor 
icke allenast med all ponctualité skulle betalas, utan at 
han äfven ville förskjuta dem, endast detta stora ändamål 
kunde vinnas. Sedan detta var skedt, emottog generalen 
Trolle Hans Maj:ts nomination, tackade och lofvade hafva 
nit och tjen8t osparde för honom och fäderneslandet. Trol- 
len feck då tilstånd at på några veckor resa til Finland 
och anstalta om befälet med arméens flotta, bortaccordera 
sitt Nylands infanterie-regemente, hvilket accord skulle tjena 
honom til en etablissementssumma. Han skulle sedan i 
höst resa til Carlskrona, genast emottaga befälet, sätta alt 
i ordning, så at med den 1 januarii nästkommande år ar- 
betet med drift kunde börjas och nybyggnaderna företagas. 
Hans Maj:t tilskref amiralen gref Wrangel ett nådigt hand- 
bref och gaf honom denna nomination til känna. 

Hans Maj:t gaf lieutenanten vid drabanterne grefve 
Hamilton Björneborgs infanterie, hvilket generalen Sinclair 
fått tilstånd at emot 25,000 plåtar bortaccordera. Hamilton, 
som vid hofvet varit illa anskrefven och i sin hoftjenst haft 
mycken désagrement, får ett godt regemente at bortskämma; 
den, som ej kunde anses tjenlig at vara lieutenant vid en 
drabantecorps och commendera 25 drabanter, får ett infan- 
terie-regemente af 1,200 man at commendera. 

Om eftermiddagen hade spanske ministern sin afskeds- 
audience hos drotningen. 

De handlande ^ tyckas med mycket skäl beklaga sig 
öfver den ombytelighet, som vissa författningar äro under- 
kastade. Den 21 april utverkar commerciecollegium ett 
Kongl. Maj:ts förbud på salts utförande utur riket, grundadt 
på collegii suppositioner af dyrhet och brist. Handels- 
societeten visar, at intetdera vore at befara, och den 30 



RYSKA DEPECHER. STATSFÖRSKOTT. BISKOP FILENII DÖD. 215 

maj kommer ett nytt påbud, lika som det förra contrasig- 
neradt af Liljencrantz och emaneradt ifrån handelsexpedi- 
tionen, hvilket uphäfver det förra och tillåter salthandeln 
yara fri' med samma conditioner som förr. Det förra bref- 
vet hade til alla tullkammare blifvit expedieradt, nu skulle 
det senare bli det. En sådan ombyteHghet i författningar 
ger nya ämnen til klagorop emot Liljencrantzes eftertänk- 
samhet, insigter och stadga. 

Den 6 Juni, Tisdag. Aldrig har någon varit så efter- 
längtad som pågen Jägerhorn, hvilken til Petersburg var 
gången som courier. Men posten medbragte tidning at 
courieren vore sjuk och depecherne icke friska, at kejsarin- 
nan ännu behöfde tid at decidera, huru neutraliteten skulle 
i akt tagas, och äfven decision skulle ske om neutrale 
skeps rättigheter. 

Statscontoiret hade en långsam och brydsam conseil, 
penningar felades til qvartalernas utgifvande, och ehuru 
Hans Maj:t icke til sin resa directe af statscontoiret ville 
taga några medel, sä presserade Zibet om så stora summor 
för handcassan, at statscontoiret däraf fant sig besväradt. 
Baron Liljencrantz bad mig, som med de handlande hade 
mycken bekantskap, at i förskott af tullefvereringen lemna 
statscontoiret 40,000 rdr. Ehuru jag ej eger några skäl at 
berömma mig hvarken af generosité eller hjelpsamhet ifrån 
statsverkets sida, så trodde jag min skyldighet vara at ar- 
beta för det allmänna bästa, jag lofvade negociera denna 
summa, och Liljencrantz försäkrade, at han skulle visa, 
huru mycken erkänsla han för detta mitt bemödande skulle 
ega, och vara mig uti mina penningenegociationer hjelpsam. 

Posten medförer tidning om biskopens i Linköping 
doktor Filenii död, hvilken ledighet åter torde upväcka 
nya intriguer och nya candidater, som ännu behöfde tid at 
studera och blifva biskopsmässige. Biskopen Filenius, föga 
aktad uti sitt stift, utom det samma med åtlöje ansedd, är 
hvarken saknad eller saknad värd. Han egde af biskops- 



216 ÖFVERSTEN QREFVE EHREN8YÄRD8 ITALIENSKA RESA. 

värdigheten icke annat än högmodet och hog at repre- 
sentera. 

Hans Maj: t hade åter soupé uti lägret, prinsessorna 
voro uppå den samma; man var förundrad at se, det drot- 
ningen ingen gång ännu varit i lägret, då alla damer uti 
staden varit ditbudna. Hofvet på Ulricsdal lät äfven detta 
deras missnöje märka och trodde, at då en så lång utrikea 
resa och frånvaro förestår, borde de icke så mycket blifva 
glömda. 

Den 7 Juni, Onsdag. Hans Maj: t hölt i dag ett stort 
cabinet och bortgaf en stor myckenhet af lediga syslor, i 
synnerhet uti arméen, där mest alla regementer erhöllo- 
en mängd extra fändrikar, som för det nöjet at bära den 
gula cocarden måst betala 4 å 6,000 dal. kmt, och de, som 
voro så lycklige at erhålla lön och boställen, betalte uti 
dessa penningelösa tider 12 å 15,000 dal. kmt, cornetter 
vid lifregementet gåfvo 30 h, 36,000 dal. kmt. 

Öfversten vid arméens flotta grefve Ehrensvärd erhölt 
Hans Majrts permission at företaga en utrikes resa på egen 
bekostnad, och tog sin kosa genast til det härliga Italien. 
Man torde vara förundrad at på en tid, då flottans rätta 
lysande period skulle börja, denne son af fältmarskalken 
Ehrensvärd just reser sin väg, då han med den minsta 
intrigue utan svårighet kunnat erhålla hela befälet öfver 
arméens flotta. Men han hade med sin vanliga köld och 
sin philosophie ansett alla dessa händelser, och huru litet 
med alla dessa calculer lärer uträttas, at arméens flotta just 
genom generalamiralen Trolles befäl öfver hufvudflottan 
torde på några år blifva ett styfbarn, uti hvilket han icke 
ville deltaga, och icke borde afvänta. Han trodde at man 
ej illa använder de få återstående ungdomsåren, då man 
midt uti konsternas och vetenskapernas sköte tilbringar 
utan buller och utan afund några lyckliga år. Själen up- 
lyfter sig mera genom at vistas på den jord, där Caesar^ 
Pompejus, Titus och Vespasianus lefvat, än at hemma 



MÖNSTRING. MIN1STERIELA ÄRENDEN. 217 

nedtrycka alla sådana känslor, för at iå lefva i fred och 
bli hopen lik. 

Den 8 Juni, Torsdag. Hans Maj:t munstrade sjelf 
de lätta dragonerne, hvilka erhöllo få casserade hästar ooh 
karlar; man sade sig observera, at chefens, kammarherren 
baron Taubes och h. exc. gref Brahes esquadroner voro de 
minst vackra. 

Hans Maj:t kom til staden, gaf om middagen cour och 
åt sedan vid sin grand couvert. 

Om eftermiddagen hade riksrådet Ulric Scheffer före- 
träde hos Hans Maj: t, feck sin instruction, hvad han under 
Hans Maj:ts frånvaro skulle företaga: han skulle därföre 
på landet med sig taga secreteraren Moltzer uti presidents- 
contoiret. De ministeriele affairerna uti Stockholm och 
conferencerne med de få härvarande ministrarne skulle hof- 
cancelleren baron Sparre bestyra. Riksrådet Scheffer feck 
äfven tilfälle at för Hans Maj: t justera min instruction. 

Den 9 Juni, Fredag. Enkedrotningen lät genom riks- 
rådet Kibbing hos Hans Maj: t anmäla, det hon til sin bikt- 
fader efter biskopen Wingård utsett hofpredikanten och 
prosten uti Arboga doctor Ahlström, hvilken utan mot- 
sägelse är en af vare lärdaste och värdigaste prästmän. 
Hon anhölt därföre, at Hans Maj:t ville på hennes recom- 
mendation nämna honom til kyrkioherde uti St. Jacob efter 
Wingård, i fall församlingen skulle kalla honom och han 
erhålla förslag. Hans Maj: t var icke nöjd med detta vahl. 
De funnos, som genast sade Hans Maj:t, och ibland dem 
i synnerhet grefvarne Scheffer, at denne Ahlström vore en 
client af gref Axel Fersen och honom til lif och själ til- 
gifven, at det vore farligt, om en så betydande präst med 
denna protection skulle bli flyttad til Stockholm och få säte 
uti consistorio. Man sade vidare, at grefve Fersen anläg- 
ger alla planer at skaffa honom röster til St. Jacobs för- 
samling. Det är visst, at denne Ahlström är grefve Fersen 
tilgifven, men är det ett brott at estimera en sådan man? 



218 ENKEDROTTNINGEN NÄMNER PROSTEN AHLSTEÖM TILL SIN BIKTFAR. . 

Hans Maj: t har äfven fått höra, at hofpredikanten hos her- 
tiginnan doctor Murray, som har den lyckan at vara hennes 
biktfader, frimurare och några års gammal präst, äfven 
sökte. Hertiginnan hade äfven indirecte solliciterat för 
honom. Hans Maj:t sänder då genast til hertiginnan och 
sade henne, at Hans Maj: t af , vänskap för henne och par 
egard för hennes recommendation förvissar henne, at Mur- 
ray skulle erhålla dess nomination til St. Jacob. Han gaf 
sedan om eftermiddagen riksrådet Bibbing det svar, at 
hertiginnan redan begärt om dess nomination för Murray, at 
han genast därtil gaf sitt samtycke, för at göra henne til 
viljes, som så sällan med recommendationer besvärat honom, 
och han då trodde, at ingen mera meriterad än Murray 
kunde anmäla sig; at han vore ganska ledsen at nödgas 
gifva sin fru mor en refus, men i fall enkedrotningen kunde 
öfvertala hertiginnan at återgifva Hans Maj: t dess til henne 
gifna löfte för Murray, vore han färdig at nämna doctor 
Ahlström i afseende på enkedrotningens recommendation. 
Enkedrotningen skickade genast til hertiginnan och propo- 
nerade henne detta; men hon svarade, at som hon så sällan 
finner sig uti cas at bedja om en sådan nåd af Hans Maj: t, 
hvilken Hans Maj:t vid detta tilfälle med så mycken com- 
plaisance beviljat henne, och hon utom dess redan härom 
averterat Murray, så kunde hon för sin del för denna gån- 
gen icke göra en demarche, som hon säkert vid ett annat 
tilfälle, för at visa sin vördnad för drotningen, gjort. Enke- 
drotningen, som började finna, huru med denna sak var 
beskaffadt, gaf endast riksrådet Bibbing i commission at 
låta Hans Maj: t veta, at hon utan afseende på en framde- 
les nomination utnämt doctor Ahlström til sin biktfader, 
och som Hans Maj:t sjelf i flere år hade öfverhofpredikanten 
Wrangel såsom prost uti Sahlberget til sin biktfader, 
ehuru han då icke mera var stockholmspräst, så kunde hon 
hafva en prost uti Arboga til sin. 

Landshöfdingen öfver Nerkes lähn baron Joh. Abr. 
Hamilton anhölt om tilstånd at få sälja sitt lähn, han feck 
afsked och 25,000 plåtar för det samma, öfversten i ar- 



LANDSHÖVDINGEN BARON J. A. HAMILTON. 219 

méen och öfverstelieutenanten vid södra skåningarna Franc 
erhöll detta lähn, och dess snccessorer skulle' betala det 
samma. Aldrig hade Franc trott sig bli landshöfdinge uti 
ett så stort lähn och visste knapt af denna lycka; men re- 
gementet var destineradt til öfyerstelieutenanten Toll, och 
han hade upsökt denna utväg at skaffa Franken en god 
sysla och låta honom undgå den ledsamhet och det hårda 
ödet at komma under dess befäl. Baron Hamilton blef 
hvarken saknad i sitt lähn, eller kunde blifva det. Med 
god vilja borde han hafva kunnat uträtta goda saker, men 
ständiga penningebehofver och inapplication förlorade alt, 
hvad den goda viljan i annat fall kunnat uträtta. Han 
erhölt under riksdagstiderne och ganska ung och oförfaren 
detta lähn, som dock den tiden kostade honom inemot 
50,000 plåtar, ehuru accorder sällan blefvo tillåtna; men 
favorit vid hofvet, betydande i mösspartiet och vän med 
riksrådet Sinklaire, var för honom all ting lätt. Han hade 
förut endast tjent som cornet vid Westgöta cavallerie, och 
sedan erhållit en kammarherre- och hofmarskalks-caractere. 
Dess första landshöfdingeår gåfvo honom någon reputation, 
ungdom och drift gjorde, at han många saker företog, på- 
skyndade andres verkställande, skaffade sig goda landsvägar 
i sitt lähn, som någre resande visste at berömma, bölt gäst- 
gifvare til sina skyldigheter och pryglade någre länsmän 
för at skaffa sig reputation af stränghet. Han sökte sig 
alltid tilfällen at vara väl vid hofvet; då Hans Maj:t red 
skjuts, såg man denne landshöfdinge ifrån det ena hörnet 
af riket til det andra med skinnbyxor och en courir- piska; 
då Hans Maj:t ville hafva spioner uti Norge, syntes han 
sjelf som en utklädd bergsman intriguera och stifta oenig- 
het på gränsen, hvilket icke hade någon påföljd, ehuru det 
var nära at föra riket uti krig; då Hans Maj:t ville hafva 
talare på riddarehuset vid sista riksdagen, var han den 
förste, som talade emot de få lemningar af frihet, som ännu 
för ridderskapet och adeln återstodo. Med alt detta var 
han sällan väl anskrefven och ännu mindre estimerad. Vid 
revolutionen 1772 blef han commendeur af svärdsorden, 



220 HOPSTALLMÄSTAE MUNCK PRYQLAE SADELMAKAR PFEIFEB. 

för det at han red med nattpatrouller, och nu vid sitt av- 
skedstagande feck han generalmajors caractere, för at få 
bära en militairisk uniform, ehuru han aldrig varit annat 
än cornet. 

En händelse, som gjorde hofvet mycket förfång, upväckte 
tillika uti staden ett allmänt missnöje. Hofstallmästaren 
Munck skulle anstalta om Hans Maj:ts rese-equipage. Vag- 
nen arbetades hos en gammal sadelmakare Pfeffer, som 
i 40 år arbetat för hofvet och uti stallcassan hade stora 
fordringar. Munck kommer i dess verkstad, finner något 
arbete ofärdigt, bannar gubben, som ursäktar sig, men 
denne förbitras öfver långsamheten med hvilken denne 
män arbetade, blef ännu häftigare, den 70 års gubben för- 
svarar sig med den superiorité en sadelmakare, som arbetat 
för tre konungar och alltid varit en slags favorit, tyckte 
sig ega öfver en stallmästare, som han för några år sedan 
mindes page. Muncken, utan afseende på gubbens ålder 
• och förtjenst samt det värde han hos det mindre borger- 
skapet egde, tager sin käpp och slår med all sin styrka denne 
utlefvade gubbens krokuga rygg, låter sedan sin betjent föra 
honom i högvakten, för det at han, under det at han 
fick stryk, understöd sig at tala om lag och anständighet 
samt den skam för en 30 års man at slå en 80 års gubbe. 
Knapt var denne gamle sårade man införd i arresten, förr än 
han blef besökt af mera än 200 de ypperste af Stockholms 
handtverkare och borgersmän; alla ropade hämd öfver detta 
våld, gingo til öfverståthållaren och begärte om dess pro- 
tection för borgerskapet och ville gå en corps til Hans 
Maj:t och be om dess rättvisa. Muncken reste til Ladu- 
gårdsgärdet och berättade sin händelse. Hans Maj:t ogil- 
lade hans hetsighet och befalte honom söka förlikning. 
Emedlertid feck både öfver- och underståthållaren befall- 
ning at tysta ned denna sak hos borgerskapet och afvända 
deras beslut at hos Kongl. Maj:t söka reparation, emedan 
Hans Maj: t då nödgats låta lagen i sin stränghet utöfvas. 
Munck tilböd Pfeffer penningar, denne nekade dem eraot- 
taga och sade sig vara nöjd och glad at sluta ett arbete 



HÄREN8 BRISTANDE ÖFNING. ULRIK8DAX8HOPVET. 221 

för hofvet, som endast beredt honom i de senare tider så 
senfärdig betalning som ohöfliga upföranden, emot den up- 
muntran och den fägnad det i förra tider var at för hofvet 
visa sin drift och sitt arbete. Ehuru denna sak småningom 
nedtystas, bereder den dock ett bittert missnöje, och bevi- 
ser detta, huru liten eftertanke de oftast ega, som låta sina 
passioner råda, ehuru mycket skäl de dock böra ega at 
menagera sig aktning och ett godt namn. 

Den 10 Juni, Lördag. Nu började gardiet at exer- 
cera i batailloner, sedan de den förra tiden endast exer- 
cerat compagnievis. Det lärer vara utan exempel i en 
armée, som vill ega någon militairisk reputation, at de värf- 
vade compagnierne skola vara så oexercerade, då de träda 
uti exercitielägren, at halfva tiden användes med sådant, 
som i alla andra länder sker resten af året. Mest borde 
man vänta detta, där en konung sjelf gör sina troupper 
den hedern at deras campering ifrån första dagen bevista 
och deras exercice sjelf commenderar. Men detta är icke 
den enda ofullkomlighet, hvarmed vår tjenst är behäftad 
och som den får orubbadt bibehålla. Vid den indelte 
arméen kan en sådan compagnie-exercice vara ursäktad, 
där soldaten genom sjelf va inrättningens principe under 
fredstider är soldat endast under denna mötestermin, ehuru 
den store konung Carl den XI:s kloka författningar äfven 
i den delen befalt compagnie-exercitier både vid kyrkio- 
platser och inom compagnierne. 

Hans Maj:t hade sedan sin utmarche til Ladugårds- 
gärdet ännu icke varit vid Dlricsdal mera än morgnarne at 
se kronprinsen. Dlricsdalshofvet var ganska bekymradt 
öfver en sådan utmärkt indifference och deras missnöje 
började blifva synbart. 

En obetydelig nyhet, som endast gaf ett nytt bevis på 
en länge brukad finesse, började transpirera. Kammar- 
herren baron Bror Cederström berättade, at en af hans 
farbröder, som alltid vunnit olagliga processer i Sverge, 
äfven fått en tvist i Bremen, til hvilkens utförande denne 



fl 



222 KAMMARHERREN BARON BROR CEDER8TRÖM. 

snälle advocat skulle nytjas, och at han af denne sin farbror 
härom blifvit ombuden. Han bad om Hans Maj.ts permis- 
sion, hvilket visserligen icke nekades, man frågade honom, 
när han ämnade resa; och dess termin var just utsatt på 
samma tid med Hans Maj:ts. Man tviflade icke det denne 
baron äfven var utsedd at vara på resan följaktig; men som 
han hörer til drotningens bof, och ingen preetext kunde 
finnas, hvarföre han på en utrikes resa skulle bli följaktig, 
så togs denna utväg, med hvilken samma ändamål för 
honom erhålles. 

Den 11 Juni, Söndag. Hans Maj: t hade befalt, det 
den nyss nämde biskopen i Götheborg doctor Wingård 
til biskop skulle invigas i dess närvaro uti slotscapellet. 
Erkebiskopen blef eftersänd ifrån Upsala. Ett ceremonial 
upsattes, uti hvilket all den andeliga etiquette i akt togs, 
som til ett sådant tilfälle kan med våra kyrkioceremonier 
lämpas. Vanligen ske dessa vigningar i Upsala domkyrkia, 
ännu har ingen biskop annorstädes blifvit invigd. 

Kl. 11 börjades ceremonien. Hans Maj:t hade befalt en 
haye af gardiesgrenadeurerne jämte deras stora musique uti 
slottshvalfvet. Hans Maj:t kom ifrån Ladugårdsgärdet svart- 
klädd. Processionen börjades ifrån dess rum med hofstaten 
och dess stora vakt lika som ordensdagarne genom rikssalen 
til kyrkian. Ibland den stora vakten infant sig hertig Carl 
med sin svarta käpp som öfverste för lifregementet. Alla 
voro förundrade öfver denna hertigens demarche, Hans 
Maj:t syntes härmed mycket nöjd. Uti processionen geck 
han ej efter regementets rang, utan i bredd med Hans 
Maj:t. I kyrkian satt Hans Maj:t på sin thron framför 
altaret, bredevid honom nedanföre hertig Carl på en karm- 
stol; riksråderne sutto på sina tabouretter til höger, bakom 
dem • stora vakten och hofstaten, til venster sutto råds- 
fruarne och bland dem grefvinnan Ribbing på sina tabou- 
retter, bakom dem statsfruarne, så hoffruntimren, som vid 
denna ceremonie ville vara närvarande. Drotningen var 
icke där. Sedan Hans Maj: t satt sig, kom en stor pro- 



WINGÅRDS VIGNING TILL BISKOP, 223 

cession af präster, som vid detta tilfälle skulle officiera, 
alla uti mässhakar, hvilken procession var något nytt, eme- 
dan den uti lutherska församlingar icke vanligen plägar 
ske. Först kom en hofpredikant, som anförde alla capel- 
ianer uti staden, sedan alla hofpredikanter, två och två. 
så öfverhofpredikanten doctor Troil, som anförde hofconsi- 
storium, så den utnämde biskopen Wingård uti en hvit 
mässkjorta med en röd gördel om lifvet; med honom följde 
2:ne hofpredikanter, som buro curkåpan och biskopeliga 
skruden, sedan notarius consistorii, som bar ärkebiskopens 
staf, hvilken aldrig sedan reformationstiden mera än en 
gång af ärkebiskop Troilius med mycket åtal blifvit för 
flere år sedan nytjad; därnäst ärkebiskopen uti sin cur- 
kåpa med mitren på hufvudet och efter honom hela stads- 
consistorium, äfven alla klädde i granna mässhakar, hvilka 
skulle föreställa de öfrige stiftens biskopar. Sedan hela 
denna procession gjort sina reverencer för Hans Maj: t, in- 
gingo de inom ett fyrkantigt skrank, som var bygdt fram- 
för altaret, något uphöjdt, uppå hvilket stod en tabouret 
för ärkebiskopen til höger om altaret och en til venster 
för biskopen. De öfrige prästerne skulle alla stå rundt 
omkring. Under processionen upförde hofcapellet en mu- 
sique, och var man förundrad at under en så andelig cere- 
monie desse kyrkiofäder vid psalmerna, som skulle sjungas, 
utsatte til predikstolen psalmen N:o . . . »eller en aria.» Arian 
söngs och psalmen spardes til ett annat tilfälle. Hofpredi- 
kanten von Troil predikade och nytjade til ingångsspråk: 
»Herre, led mig med Ditt ljus och din sanning, at de föra 
mig til Ditt heliga berg.» Denna mystiska vers begreps 
af recipienten Wingård, som kände bemärkelsen af detta, 
sådant som det i en viss societet gifves. Sedan gudstjen- 
sten med alla våra mässor, som vi få bruka, voro slutade, 
steg ärkebiskopen framför altaret,, höll til Wingård ett långt, 
välmenande, men besvärligt tal om biskopars likhet med 
propheterne i gamla testamentet. Detta tal räckte en half 
timme utan någons upbyggelse. Sedan lästes up Wingårds 
fullmagt, så en biskops skyldigheter, hvarje vers af en af 



224 KONSERT. OPERA. EHREN8VÄRD8 OCH KUNGENS SAMTAL. 

de öfrige biskoparne, böljandes med den äldste af de när- 
varande consistoriales. Under detta stod Wingåcd vid ne- 
dersta trappsteget vid estraden och hade bakom sig bägge 
prästerne med biskopsdrägten. Sedan blef han på latin af 
Troil, som den äldste närvarande, tilsagd at göra sin tros- 
bekännelse och sedan sin ed. Man märkte huru han hade 
både sitt målföre och sina tårar til sin lydnad; med mera 
emphase kunde ingen upläsa sin ed, och med mera rörelse 
säga de sista orden: »så sant mig Gud hjelpe, etc.x>, ty då 
staplade han på målet, tårarne flöto och rösten afstannade. 
Sedan tilsades han åter på latin at upstiga framför altaret 
at blifva vigd. Ärkebiskopen och Troil påklädde honom cur- 
kåpan; han föll sedan på knä, då ärkebiskopen först och de 
andre consistoriales tillika lade händerna på dess hufvud, då 
ärkebiskopen gaf honom vigseln och välsignelsen. Däruppå 
var ceremonien slutad och marcherna skedde på samma 
sätt utur capellet, som til det samma. 

Om eftermiddagen var på slottet en concert anstäld, 
för at en ny chanteuse ifrån Danmark skulle låta höra 
sig; denna conquete utaf Danska kronan var oss ganska 
angenäm. Sedan var en allmän repetition af operan Cora 
och Alonzo, hvars musique af capellmästaren i Dresden 
Naumann de discordante memoire til alla våra damers 
nöje blifvit componerad. Orden äro af kongl, secreteraren 
Adlerbeth och sujetten tagen utur Marmontels Les Incas. 

Under middagsmåltiden sade Hans Maj: t mig, det han 
funne sig nödsakad at be mig påskynda min utresa, at han 
afgjort efter min önskan alt hvad jag begärt, expedierat 
mine creditorer, m. m. Jag sade at jag vore färdig i alt 
lyda Hans Maj:ts befallning, men at jag ej gjort mig res- 
färdig, emedan jag litat på dess nådiga löfte at til hösten 
här få qvarblifva. Hans Maj: t sade mig: »nu mera är det 
icke möjliget, efter jag ämnar nytja Eder secreterare til mitt 
cancellie uti Aachen; om Ni är frånvarande, är ingen vid 
missionen». Jag visade Hans Maj: t at detta i alla fall 
skulle hända, i fall Hans Maj: t ämnar nytja Heidenstam 
vid dess cancellie i Aachen, emedan jag ej kan hinna at 



LÄKARN K ÄCKEL OCH DALBERG. 225 

vara i Haag innan Hans Maj: t, som efter 3:ne dagar reser, 
är i Aachen. Således skulle missionen i alla fall vara 
utan någon, som gjorde Hans Maj:ts affairer. Hans Maj: t 
bad mig påskynda min resa, och jag trodde at härunder 
lågo andre anledningar. 

Efter måltiden upkallades general directeuren Acrel, 
hvilken Hans Maj: t anmodade at vara sig följaktig til 
Aachen; han undanbad sig denna förmån och trodde at 
Hans Maj:t borde hafva sitt förtroende til dess lifmedicus 
Dalberg. Då öfvertalade Hans Maj:t Acrel at lofva sig 
at alla dagar besöka kronprinsen och hafva vård om dess 
hälsa. Sedan sände Hans Maj:t stallmästaren Munck at 
befalla Dalberg blifva sig följaktig. Alla funno besynner- 
ligt, at Hans Maj: t, så olik andre personer, eger så litet 
förtroende til en medicus, han alla dagar nytjar och sjelf 
utvalt, och med så mycken indifference handterar honom. 
Dalberg svarade Muncken, det han en gång för alla be- 
slutit at aldrig vara Hans Maj: t följaktig på utlänska 
resor, at han, olik alla konungars lifmedici, finner sig efter 
tvänne med Hans Maj:t förrättade utrikes resor med ökad 
gäld för dem bägge och ännu mera ökad förtret och många 
ledsamma distinctioner ; at han nu äfven undanbad sig detta, 
hälst som Hans Maj: t redan lofvat honom detta. Munck 
sade honom då, at han egde at välja emellan at lyda eller 
taga afsked ifrån alla förmåner vid hofvet. Dalberg nöd- 
gades lyda, i hast göra sig resefärdig och med harm och 
förargelse se sig nödsakad at ej kunna umbära en litet 
lönande och ännu mindre hedrande hoftjenst. 

Om aftonen lät Hans Maj:t på vanligt sätt tractera 
gardiesregementet; soldaterne söpo bran vin utan glädje och 
de förnämare elakt vin utan at tacka därföre. Hans Maj:t 
lät bjuda genom lista alla dem, som med sig denna afton 
skulle soupera. Han åkte sjelf uti den stora vagnen Bur- 
mannia med prinsessan Albertina och hertiginnan, sin stall- 
mästare och några damer. Drotningen åkte för sig med 
sitt hof. Soupén skedde i Hans Maj:ts stora tält. Uti det 
öfversta hade han sitt bord för 10 personer; sedan var til 

Ehrensvärd, Anteckningar, II. 10 



226 SUPÉ PÅ LÄGRET. SAMTAL MED U. 8CHEPPER. 

höger drotningens bord, där några gamla riksrådinnor sutto- 
sedan var til höger hofmästarinnans, dit de främmande 
ministrarne voro budne, men inga andre än gref Bose och 
baron Keller kommo. Den engelske kom icke, Llano, som 
redan haft sin afskedsaudience, ursäktade sig såsom sjuk. 
Midt uti tältet hade fru Wrangel ett bord, dit någre riksens 
råd, ibland dem riksråderne Beck-Friis och Wrangel, voro 
budne. De voro högeligen förbittrade och menagerade icke 
sina termer, då de sågo, at vid bägge Deras Maj.ters bord 
voro til och med öfverstar och kammarherrar, då de skulle 
inviteras til tafflar. Det lärer sällan hafva händt sådana 
distinctioner; de sade, at då vi ena dagen skola taga högra 
handen af konungens egen cousin, skola vi andra dagen 
få en inferieure consideration emot dem, som för några år 
sedan varit pager eller gått i skolan. Uti det yttre tältet 
hade baron Dliben ett bord, där äfven gifta fruar och frök- 
nar voro befäl te. Alla dessa distinctioner gjorde mycket 
missnöje. 

Den 12 Juni, Måndag. Om morgonen geck jag gan- 
ska bittida til riksrådet Scheffer och berättade honom min 
gårdagsconversation med Hans Maj:t, frågade honom, huru- 
dan den nåd varit Hans Maj:t för mig egt, och hvaruti den 
bestod, samt bad honom at så anstalta, det jag ej komme 
til Haag utan at där före mig finna commissions-secrete- 
raren, emedan detta vore både enligt ined alt bruk och 
äfven för Hans Maj:ts tjenst oundgängeligt. Riksrådet 
Scheffer svarade mig då, at Hans Maj:t aldrig det ringaste 
för mig af gjort, at han ofta därom påmint, men at Hans 
Maj:t det alltid upskjutit, at han ej väntade sig mycken 
magnificence uti hvad som för mig kunde utverkas, men at 
han i dag, då utrikes conseil skulle blifva, utan det minsta 
upskof skulle skaffa denna sak af gjord, sådan som den 
kunde blifva, at han för sin del vore mycket förundrad at 
höra, det Hans Maj:t sagt denna sak vara expedierad, då 
den icke varit föredragen, och hade han ännu ej återlemnat 
honom conceptet til min instruction, som äfven blefve gan- 



TOLL ÖFVERSTE. ACKORDER. ENKEDROTTNINQEN. 227 

ska ofullkomlig. Hvad commissionssecreteraren angeck, sade 
han, at uti denna sak borde jag vara tranquil, at han äfven 
härom skulle tala med Hans Maj: t, at det vore omöjligt 
at jag komme til Haag utan at hafva honom där tilstädes, 
at detta vore en intrigue af kongl. secreteraren Franc, som 
ville hafva något sällskap och någon sig til biträde inom 
cancelliet. Jag recommenderade alt uti hans exc:s hog- 
komst, reste hem til mig och skrattade uti mitt sinne. 

Hans Maj: t hölt förmiddagen ett stort cabinet, som så 
många längtat efter och andre oroat sig öfver. Detta ca- 
binet satte i roulance öfver 4 å 5 tunnor guld endast för 
accorder, på en tid, då penningebrist öfverklagas och accor- 
der så strängeligen äro förbudne. Generaladjutanten Toll 
blef öfverste för södra skånska cavalleriet efter hertig Carl. 
Detta regemente har alltid varit i händer på de ypper- 
ste generalspersoner eller kungliga personer; salig konung 
Adolph Fredric var öfverste för det samma som Kongl. 
Höghet, och nu senast hertig Carl. Toll var jägmästare 
och vice häradshöfdinge för sju år sedan. Stallmästaren 
Munck feck äfven tilstånd at sälja sin majors-indelning vid 
adelsfanan för 15,000 plåtar, stå qvar i arméen och äfven 
i regementet. Oräkneliga fändrikar och cornetter nämdes 
såsom surnumeraire vid regementerne, som dock alla be- 
talte 1,000 plåtar för fullmagten. Åtskilliga regementer 
och öfverste-lieutenants-syslor, åtskilliga öfverstefullmagter 
bortgåfvos, men ännu flere accorder bereddes. Den nye 
öfversten Toll hade genast den crediten at omändra ett 
majorsaccord, som hertig Carl innan sin afgång i det södra 
regementet planerat. Hertigen hade velat hafva därtil en 
af sine hofcavalierer vice corporalen vid drabanterne baron 
Ramel, son til den rike öfversten Ramel, men Tollen för- 
skaffade nominationen inom regementet til äldre officerare 
och började genom detta steg at därstädes göra sig ansedd. 

Hans Maj:t lemnade riksrådet Carl Scheffer tilstånd at 
proponera enkedrotningen at under denna sommar få nytja 
Ekholmsunds slott, emedan vattufloden gjort Svartsjö nästan 
inhabitabelt. Riksrådet Carl Scheffer hade fört denna 



228 RHREN8VABD8 GRATIFIKATION. U. SCHEFFER. MÖPKEN. 

negociationen och ville at den samma skulle bli en preli- 
minaire til vidare förlikning. Enkedrotningen var ganska 
sensible ofver denna attcntion, men både häldre önskat at 
få occupera Ulricsdal. 

Eftermiddagen var utrikesconseil, uti bvilken voro riks- 
råderne Höpken och Dlric Scheffer. Sedan den någon 
stund varat, berättade riksrådet Höpken mig, at Hans 
Maj: t afgjort om tilökningen uti mina equipage-penningar 
til 1,000 rdr b:co, så at jag skulle få lika med de andre 
ministrarne. Riksrådet Höpken tillade : »Af detta kan ni 
se, min käre baron, hvad som görs för den, som 14 år tjent 
konungens person, och aldrig begärt eller blifvit öfverho- 
pad med någon grace. Tag ert parti som en philosophe, 
hushålla med det ni får och tänk at återkomma til Sverge 
så sent som möjligt är. När man så litet gör för er som 
närvarande, lär man säkert hastigt nog glömma er som 
frånvarande». Riksrådet Ulric Scheffer kom sedan til mig, 
berättade at Hans Maj:t gifvit mig en tilökning i equipage- 
penningarne, hvilket han kallat en gratification ; han var 
flat at säga mig summan, och jag begärte icke at få veta 
den samma. Jag tackade för dess benägna åtgärd, och 
han sade sig icke förtjena någon tack för så liten tjenst. 

Efter conseillen begärte Liljencrantz audience. Sedan 
han med Hans Maj: t i största hast fått tala om några an- 
gelägna saker i sin departement, efter Hans Maj: t ämnade 
sig ut at commendera en af gardiesbataillonerne, berättade 
Liljencrantz, at •fullmägtige i tullsocieteten förskjutit stats- 
contoiret några och 30,000 rdr, at han i statscontoirets när- 
varande trångmål hade endast at tacka mig för detta bi- 
träde, emedan jag negocierat detta låhn, at han fått höra, 
det Hans Maj:t nyss uti conseillen gifvit mig samma equi- 
pagepenningar med de öfrige ministrarne, at detta snarare 
kunde anses som en billighet än som en grace, men at han 
för sin del vore mig så mycken obligation skyldig för den 
tid jag egt fullmägtigskapet i tullsocieteten och administre- 
rat så angelägna Hans Maj:ts affairer, at han ej kunde und- 
gå at be Hans Maj:t låta mig, ehuru frånvarande, få be- 



LILJENCEANTZ. TEATERDIREKTÖR BARN EKO V. * 229 

hålla mitt tractamente därstädes; at kammarrådet Stiern- 
granat för långt mindre besvär därstädes vid sin bortgång 
feck långt större pension, m. m. Hans Maj: t ville i bör- 
jan icke därtil samtycka, efter staten härigenom kunde gra- 
veras, men Liljencrantz påyrkade på det högsta sin begä- 
ran, så at Hans Maj: t omsider biföll det samma; h vilket 
Liljencrantz genast berättade mig, och f ägnade mig detta 
endast därföre, at jag såg det hitintils kostat på dess sinne, 
at jag misstrott dess benägenhet at tjena. Då Hans Maj:t 
kom utur sitt tält, sade Hans Maj:t: »Jag tackar er för 
de pengar, som Ni skaffat statscontoiret, de komma i detta 
ögnablick admirabelt til pass. Jag vill continuera er ert 
tractamente i tullsocieteten ännu ett år, sedan få vi se, 
hvad som kan ske. Jag hade ämnat er place åt Barne- 
kov, som jag vill ge afsked ifrån theatern, men jag vet 
ej, om han kan göra mig nytta därstädes». Jag tackade 
Hans Maj: t underdånigast. Om tilökningen i equipagepen- 
ningarne talade Hans Maj: t intet. Sedan talade han om 
sin resa och andra saker. 

Om afton var Hans Maj:t på operan. Iphigenie up- 
fördes. Baron Barnekov gjorde sin sista directeurssysla. 
Just som han skulle för sista gången gå bort ifrån thea- 
tern, skedde ändringen af decorationerna til sista acten, 
directeuren fastnade uti en coulisse och stupade kullerbytta 
öfver Agamemnons skepp. På det sättet lärer ingen di- 
recteur af spectaclerne kommit ifrån dem, och denna hän- 
delse innebär historien öfver hela dess förvaltning. Come- 
dianterne skrattade, och han med en gravitetisk air upsteg, 
skakade pudret af sig, geck i drotningens loge och berät- 
tade sitt äfventyr för damerna, utan at vänta sig, at detta 
skulle bli det sista, som honom på theatern skulle hända. 

Den 13 Juni, Tisdag. El. 10 gick Hans Maj:t i rå- 
det, som han in pleno sammankallat, och hade han på flere 
år icke varit uti rådkammaren. Hans Maj: t gaf då riksens 
råd til känna, at han för sin svaga hälsa, många tilstötande 
krämpor, tracasserier inom sitt hus, som äro allom bekanta 



230 KUNGEN DELQIFVER RiDET SIN UTRIKES RESA. 

och oroat dess sinne, understödd af medicorum tilstyrkande 
och råd, föresatt sig öfver denna sommar göra en resa at 
ny tja varma baden i Aachen och Spaa: kunde han under 
samma tilfälle bereda riket någon förmån genom politiska 
negociationer, hade äfven hans omtanke därhän varit fä- 
stad. Han ville således gifva riksens råd denna sak til 
känna och under sin frånvaro anförtro dem riksstyrelsen, 
efter den instruction han författat, nemligen at justitiaeären- 
derna gå sin vanliga gång, men at alla andra mål uptagas 
och skärskådas i rådkammaren, då riksens råd sitt särskilda 
yttrande i hvarje sak ingifva och hvarje vecka til honom 
försända, då Hans Maj: t på stället sjelf ville afgöra dessa 
mål på samma sätt som tilgår, då Hans Maj: t sommartiden 
vanligen vistas vid kungsgård arne. Han hade äfven anbefalt 
justitiae- och hofcancellererne, som bägge känna dess prin- 
ciper i administrationen och sättet på hvilket han sakerna 
vanligen afgörer, at dageligen vid rådplägningarne sig i 
rådkammaren infinna och gifva riksens råd sådana uplys- 
ningar, som hvarje måls beskaffenhet tarfvar. Han ville 
äfven til rikets r$d öfverlemna ett förseglad t document, 
som innebär dess testamente och yttersta vilja med riks- 
förvaltningen, i fall Gud skulle under denna dess resa ho- 
nom utur lifvet h» daukalla, hvilken act både skulle tjena 
för förmyndarne u rid er minoriteten, som ock för de öfrige 
riksens råd och ämbetsmän til nödiga instructioner, samt 
dess befallning, huru med kronprinsens upfostran skulle för- 
hållas och med de öfrige kongl. och furstelige hofvens un- 
derhåll. Han hade äfven haft det förtroende til sin bror 
hertig Carl, at han updragit honom generelle befälet öfver 
arméen efter en särskild honom gifven instruction, hvilken 
icke med rådet comniunicerades. Men skulle hvarken her- 
tigen eller riksens råd kunna utur statscontoiret eller rikets 
cassor göra de minsta dispositioner, utan at sådant hos ho- 
nom anmäla. Sedan' gjorde Hans Maj: t rådet en compli- 
ment och sade dem, at som han sällan nekar riksens råd 
permission, då de sådant begära, skulle de icke vara för- 
undrade at han äfven tager sig permission. Sist befalte 



UÖPKEN. EKEBLAD. CAEL F ERS EN TEATERDIREKTÖR. 231 

han, at riksens råd ständigt under dess frånvaro skalle vara 
åtminstone sju til antalet i Stockholm. Riksrådet Höpken, 
som i rådet var ordförande, inneslöt rådet uti Hans Maj:ts 
nådiga åtanke och försäkrade, at de efter ed och samvete 
skulle söka efterlefva dess instructiou, men önskade at 
Hans Maj:t ville hugna sina undersåtare med en snar åter- 
komst, hvilken i synnerhet vore glädjefull för riksens råd, 
som ett så angeläget värf var updraget, då de ega så drygt 
ansvar, och äro osäkre, huru deras nit och goda vilja kan 
utslå. Hans Maj:t gaf sedan befallning til hofcancelleren 
baron Sparre at alla veckor tilsända sig rapport öfver alt 
som tildrager sig, och alla mål eller händelser, som kunna 
vara af någon betydenhet, antingen inom rådkammaren, 
eller annorstädes inom riket. 

Hans Maj: t for sedan til Ladugårdsgärdet åter, där 
capitaine-lieutenanten af drabanterne grefve Clas Ekeblad 
aflade sin ämbetsed efter ett långt och vidlyftigt formu- 
laire. Hans Maj: t satt i sin fauteuil i sitt conseil-tält, öf~ 
verkammarherren gaf honom Bibeln, gref Ekeblad låg på 
knä på ett blått hyende vid Kongl. Majits fötter. Eden fö- 
restafvades af hofcancelleren, kammarherrarne stodo bakom 
stolen, de närvarande riksens råd voro inkallade jämte alla 
dem, som til Kongl. Maj:ts sängkammare och cabinetter 
hafva entréerne. 

Om eftermiddagen utuämde Hans Maj:t öfverhofjäg- 
mästaren och riddaren och commendeuren af Kongl. Maj:ts 
orden grefve Carl Fersen til directionen öfver spectaclen 
efter baron Barnekov, som Hans Maj:t gaf sin demission. 
Baron Barnekov väntade sig icke, at Hans Majit skulle 
taga honom på orden och vid detta tilfälle gifva honom 
demissionen. Grefve Fersen förbehölt sig at icke få någon 
lön eller tvång, utan endast det nöjet at sätta denna in- 
rättning på en god och ordentelig fot. Regeringsrådet 
Zibet, som denna förändring negocierat, utverkade at grefve 
Fersen i sitt kallelsebref icke kallades för directeur, så- 
som baron Barnekov varit, utan at Hans Maj:t updragit 
honom surintendancen öfver dess spectacler, hvarigenom 



232 CABL FEJSBK. ZIBET. LLAM08 AVEE8A. 

Zibet för sig ensam feck behälla directeurs-titeln, och grefVe 
Fersens amour propre flatterades. Alla voro förundrade 
at se ett blått band vid directionen af spectaclerne; men 
om de någonsin skola komma til någon höjd eller blifVa i 
tiltagande, så bör det ske under grefVe Carl Fersens til- 
syn. Hans Maj:t hade bort ifrån första början updraga 
honom denna detail. Jag ian i detta ämne så mycket 
tryggare tala, som jag var den förste, som Hans Maj:t detta 
tröttsamma besvär ålade, som lade grunden til hela denna 
inrättning, som däruti hade den lyckan at tämmeligen se 
dess framsteg, men dock bör bekänna min egen insuffisance, 
och at det mesta nyttiga, som blef den tiden gjorda skedde 
genom grefVe Fersens åtgärd, dess råd samt min vänskap 
och mitt förtroende med honom. Hans Maj: t lät expe- 
diera grefVe Fersens kallelse genom inrikesexpeditionen 
och lät contrasignera den samma af Schröderheim. Hans 
Maj: t sade sig vara sinnad at genom ett handbref låta 
Barnekov veta, at Hans Maj.t updragit grefve Fersen 
denna surintendance. uppå dess åtskilliga gånger förnyade 
begäran beviljat honom dess demission, men som ett bevis 
at han varit nöjd med dess tjenst, ville han bibehålla 'ho- 
nom alla de löner och förmåner, som han vid detta äm- 
bete egt, til dess Hans Maj: t kunde utse någon annan 
place för honom. 

Spanske ministern Llano reste til Haag, mera sörjd 
af några vackra och aimable grefvinnor, där han med fram- 
gång gjort sin cour, och uti sällskaper och vissa hus, där 
han varit älskad och estimerad, än af hofvet och ministe- 
ren härstädes, som trodde honom frondera alla händelser 
och inom le cprps diplomatique underhålla en viss köld 
emot hofvet och uti affairer. 

Om eftermiddagen kallade riksrådet Dlric Scheffer mig 
til sig uti sitt ämbetsrum, öfverlemnade med mycket com- 
plimenter mig min af Hans Maj: t underskrifna iustruction, 
den han sjelf upläste och som här bifogad följer. På van- 
ligt vis försäkrade jag om den zele jag i mitt ämbete äm- 
nar sätta, utbad mig hans exc:s förtroende, och då tyde- 



STAT8SBXTER HEGARDT DÖR. EXEECIS. ESSEN. 233 

liga befallningar mig gifvas, skall jag med yttersta nit söka 
at dem upfylla. 

Den 14 Juni, Onsdag. Tidningar medbragte stats- 
secreteraren och commendeuren af nordstjerne-orden baron 
Hegardts död. Förr nytjad i justitiaere visionen, där rätt- 
visan vid alla tilfällen icke var dess föremål, nu landthus- 
hållare, hvilket ökade de egendomar, som i tjenst och vid 
riksdagar blifvit samlade, blir han på intetdera stället sak- 
nad; dess slägt, som han sjelf nästan börjat, dör med ho- 
nom ut; dess rikedomar delas i andra slägter, och dess 
commendeursband af nordstjernan blir det, som ännu efter 
dess död kan upväcka någons lystnad at vinna. 

Om aftonen hölt Hans Maj: t generalexercice med gar- 
diesregementet, lätta dragonerne, enkedrotningens bataillon 
och så mycket af artilleriet, som til denna infanterie-exer- 
cice behöfdes. En plan til en sorts manoeuvre var forme- 
rad, ett artilleriebatterie, som hade en fördelaktig position, 
skulle af gardiet forceras. Majoren af artilleriet von Essen 
som detta commenderade, skulle gifva sig med sina cano- 
ner fången, men som han tyckte at hedern var för stor på 
ena sidan och skammen och omöjligheten ännu större å 
den andra, så gjorde han en vacker retraite, som beviste 
dess insigter, men derouterade de attaquerandes. Då ar- 
tilleriebatteriet skulle forceras, skedde det med så mycken 
impetuosité af gardiet, at Hans Maj:t, som sjelf ville an- 
föra denna trouppe, steg af sin häst och å la tete för gre- 
nadeurerne sprang up för backen, där stenar och buskar 
gjorde långt mera hinder och svårigheter än fiendteliga el- 
den. Denna exercice varade ganska länge, så at man nä- 
stan tviflade, at Hans Maj: t, som så mycket fatiguerat sig, 
följande dagen kunde företaga sin utrikes resa, til hvilken 
ännu så många anstalter förestodo. Ännu återstod pa- 
raderingar, marche en parade, defilering för drotningens 
tält, som var placeradt på en höjd, där Hennes Maj: t, prin- 
sessorna, alla damer och främmande ministrar voro place- 
rade. Inuti tältet stodo länstol för drotningen, karmstolar 



234 KUNGENS AF8KED AF DEOTTNINGEN O. KRONPRIK8EN. LAGRET. 

för prinsessorna och tabouretter för riksråderne och deras 
fruar. De öfriga fruntimren och cavaliererne stodo under 
hela exercicen. Utanföre tältet formerade stånddrabanterne 
med deras bardisaner en haye at afhålla folket. 

Til slut gaf Hans Maj: t en stor soupé i sitt tält, där 
han tog nådigt farväl af dem som dit blefvo befalte, och 
märkte man at Hans Maj: t var ovanligt tankfull, hvilket 
icke var besynnerligt. 

Den 15 Juni, Torsdag. Om morgonen red Hans 
Maj:t helt bittida til Ulricsdal, tog farväl af drotningen och 
kronprinsen, men sade at han ännu innan sin afresa äm- 
nade se dem bägge. Han befalte sedan grefvinnan Rosen 
at kl. 10 komma med kronprinsen til Ladugårdsgärdet. 
Så snart Hans Maj:t återkom, infunno sig i dess tält hof- 
cancelleren och statssecreterarne med otaliga expeditioner, 
som de innan Hans Maj:ts afresa önskade få expedierade. 
Men som Hans Maj: t ej var vid särdeles godt humeur, 
vankades mera bannor än underskrifter. Hans Maj:t var 
dock så nådig och i sista ögnablicket underskref mitt cre- 
ditivbref, hvilket hofcancelleren honom presenterade. Schrö- 
derheim feck ett önskadt tilfälle at slippa många af de 
löften han til tusende menniskor gifvit om deras ärenders 
afslutande. Sedan Hans Maj: t omklädt sig uti full uni- 
form, för at med gardiet inmarchera, kom han ut i sitt 
tält, tog efter vanligheten emot rapporten och lät sedan 
gref Adam Lewenhaupt, som äfven blifvit öfverste och fått 
survivancen på capitaine-lieutenants-syslan vid drabanterne 
efter dess far generallieutenanten gref Casimir Lewenhaupt, 
med vanliga ceremonier aflägga sin ed, hvilken af hofcan- 
celleren förestafvades. Sedan slogs marche och lägret ned- 
togs; regementerne ryckte ut på linien. Grefvinnan Rosen 
kom då i en gondole med kronprinsen åkande. Hans Maj: t 
lät föra honom framför fronten, lät göra honom honneur 
och tog afsked af honom; däruppå commenderade Hans 
Maj: t afmarchen; defilering med alla troupperne skedde 



J 



KUNGEN OCH ENKEDROTTNINGEN. 235 

framför kronprinsen, och inmarchen til staden skedde med 
lika ordning som utmarchen. 

Ganska få personer ifrån staden voro uti Hans Maj:ts 
tält til afskedstagande; det sades allmänt, at Hans Maj: t 
ej skulle förr än närmare afton företaga resan; emedlertid 
gafs ordres til stallmästaren Munck, at Hans Maj:ts rese- 
vagn skulle köras på borggården och vara påpackad och 
färdig, då Hans Maj:t til slottet anlände. Öfverkammar- 
herren baron Bidderstolpe feck befallning at tilsäga, det 
ingen uti Hans Maj:ts rum skulle få upkomma. Sedan 
Hans Maj:t marcherat genom staden och aftackat gardiet 
samt låtit skjuta generalsalvorna, upkom han uti slottet 
och sina nedre rum. Hans Maj:t befalte då en snar midr 
dagsmåltid och lät tilsäga någre af oss som voro närva- 
rande at med sig äta. 

Hans Maj:t hade gårdagen låtit riksrådet Scheffer veta, 
at han ämnade tilskrifva enkedrotningen ett afskedsbref, 
denna nouvelle hade riksrådet Scheffer oförmärkt låtit 
henne veta. Hon, som af hjertat bl ef rörd och glad här- 
öfver, hade til riksrådet Kibbing gifvit befallning at hen- 
nes equipager skulle vara färdiga, efter hon, så snart hon 
detta bref skulle erhålla, ville skynda sig til slottet, kasta 
sig i konungens armar, taga farväl af honom och göra re- 
conciliationen. Riksrådet Ribbing hade låtit gref Gy Iden- 
stolpe veta denna plan, som var hjerteligen glad at se detta 
länge efterlängtade tilfälle en gång kunna komma. Så 
snart Hans Maj:t var kommen i slottet, påminte både Carl 
Scheffer och Gyldenstolpen om det bref, Hans Maj:t lof- 
vat skrifva til enkedrotningen, hvilket så mycket snarare 
kunde expedieras, som Hans Maj:t sjelf sagt dem, at det 
redan gårdagen var färdigt skrifvet och således nu endast 
behöfde förseglas. Hans Maj:t lofvade at genast gifva dem 
detta bref, men drog ut på tiden. Man gissar at någon, 
som haft andra ändamål, gifvit honom underrättelser om 
enkedrotningens plan. Hans Maj: t påskyndade middags- 
måltiden, som emot all vane blef kl. 12. Han talade en- 
samt en liten stund med hertig Carl, äfven med riksrådet 



236 KUNGENS APRESA OCH FÖLJE. DEOTTNINOEN. 

Ulric Scheffer. Baron Adelcrantz tog dess befallningar 
om reparationer vid slottet och gref Carl Fersen om de 
spectacler, som til dess återkomst skulle vara färdiga. Hof- 
cancelleren feck ej sina expeditioner afgjorda, de lades uti 
ett convolut, och sade Hans Maj: t sig vilja med någon ex- 
press återsända dem. Just som Hans Maj:t skulle sätta 
sig til bords, gaf han gref Gyldenstolpe brefvet til enke- 
drotningen; Gyldenstolpen ville då genast resa til Fre- 
dricshof at framlemna det, men Hans Maj:t bad honom äta 
middag först. Hans Maj:t satte sig icke til bords förr än 
vid andra servicen, då emedlertid han uti sina inre cabi- 
netter hade åtskilliga personer at i hemlighet tala vid; 
man vet äfven at Plommenfelt då hade den nåden at en 
lång stund tala vid Hans Maj: t. Vid andra servicen satte 
Hans Maj: t sig til bords, men påskyndade måltiden. Knap- 
past var han upstigen ifrån bordet, förr än han tog ett ha- 
stigt afsked af alla närvarande, satte sig i sin resevagn 
med stallmästaren Munck, öfversten gref Adam Lewenhaupt 
och lifpagen ryttmästaren Wright. Drotningen, som varit i 
sina rum i staden under Hans Majits middagsmåltid, ville 
skynda sig ned at taga farväl, men kom för sent. Hans 
Maj: t hade uti en annan vagn sändt förut kongl. secrete- 
raren Franc och lifmedicus Dalberg. Uti en annan vagn 
voro tvänne kammarlaquaier och en fältskär samt en köks- 
mästare. Några laquaier och löpare redo ikring vagnen. 
Hans Maj:t lät lifdrabanterne efter vanligheten följa sig til 
Liljeholmen. På Hornsgatan geck redan Hans Majits vagn 
sönder, ehuru så många förnäma stallmästare därmed haft 
at bestyra. Alla spådde at denna vagn ej skulle länge 
hålla, man hade sammanlappat en gammal engelsk vagn 
at tåla tyngder, och var den ovanligt chargerad. Icke 
mycket folk voro samlade, då Hans Majits afresa skedde, 
man väntade den icke så bittida. Denna dag blef ovan- 
ligt lång, och blef det svårt at vänja sig veta sin kung så 
hastigt resa utur riket, utan at någon rätt kände orsakerna 
och utan at någon visste, huru administrationen skulle under 



ENKKDR0TTNINGEN3 BREF FrIn KUNGEN. TEATERN. 237 

dess frånvaro blifva. En sådan ställning medförer ovan- 
liga känslor. 

Genast efter Hans Maj:ts afresa medförde gref Gyl- 
denstolpe til enkedrotningen Hans Maj:ts bref och afsked. 
Drotningen blef hjerteligen rörd at finna sig ihogkom- 
men, men frågade Gyldenstolpe tusende gånger, hvar- 
före hon ej fått brefvet förut, och medan Hans Maj:t 
ännu var i staden. Gyldenstolpe sade, at han ej fått 
det förr än så sent. Hon sade då: »Han måste und- 
vika at se mig. Jag förlåter honom detta. Jag älskar 
honom af ett upriktigt och ömt hjerta, Gud gifve at våra 
tvister en gång finge slutas så som jag önskar och så 
många gånger gifvit anledning til». Just som Hans Maj:ts 
afresa skedde, feck baron Barnekov sitt handbref ifrån 
Hans Maj:t, stäldt uti de nådigaste ordalag, så at en okun- 
nog hade kunnat tro Hans Maj: t varit mycket nöjd med 
dess administration. Hans Maj:t utlofvar honom då min 
place uti tullsocieteten och at få behålla alla de arfvoden 
och löner, som han för operan egt, tils han skulle få andra. 
Hans Maj: t försäkrar honom om sin nåd, sin hogkomst och 
sitt nöje öfver dess tjenst. Jag fant at jag ensam genom 
dessa complimenter lärer blifva lidande. Mitt tractamente 
lärer således med det utlofvade året uphöra. 

Den 16 Juni, Fredag. Med all theatralisk sollemni- 
tet tar grefve Fersen emot operan. Regeringsrådet Zibet 
låter på theatern upkalla alla til spectaclet hörande perso- 
ner, låter för dem upläsa Hans Maj:ts kallelsebref, gör 
gref Fersen en vacker compliment, förmanar alla under- 
hafvande til lydnad och presenterar dem sedan för honom, 
som förut kände hvar enda af dem alla. 

Stockholm började blifva öde, de meste herrskaper 
reste til sina gods och beklagade dem, som öfver somma- 
ren skulle qvarblifva. 

Den 17 Juni, Lördag. Om natten emellan freda- 
gen och lördagen feck man underrättelser at bägge svan- 



s 

238 KUNGENS VAGN GAR SÖNDER. EKEBLAD. VAKTEN. 

halsarne af Hans Maj:ts vagn sprungit sönder £ mil ifrån 
Stafsjö, där Hans Maj:ts första nattqvarter var, at Hans 
Maj:t nödgats gå til fots ett stycke väg och den återstå- 
ende nytja kammarherren baron Rosenhanes vagn, som un- 
der baron örnskölds sjukdom förrättade vice landshöfdinge- 
syslan ; at han emot sin plan nödgats halfva fredagen dröja 
på Stafsjö at få detta lagadt. Lycka at det skedde vid 
ett bruk, där denna lagning lätt kunde ske. Åtskilliga pa- 
rier voro gjorda, at denna vagn ej skulle hålla til Norr- 
köping, och alla de, som ej litat på stallmästarne, vunno. 
Man önskade af upriktiga hjertan, at många sådana led. 
samheter ej skulle retardera Hans Maj:ts resa, efter den 
gör honom så mycket nöje. 

Vid sin afresa befalte Hans Maj:t capitainelieutenan- 
ten gref Ekeblad at emottaga vakt och vård af Hans Kongl. 
Höghet kronprinsen, hörandes han för den skull flytta til 
Dlricsdal och där förblifva, tils han åter skulle aflösas af 
gref Adam Lewenhaupt, hvilken endast skulle blifva Hans 
Maj: t följaktig til Skåne, hvarest älven stallmästaren Munck 
skulle quittera honom, och generalen Mörner och gref 
Adolph Lewenhaupt (öfverhofstallmästaren) emottaga up- 
vaktningen. 

Gardies-högvakten feck ordres at gä i gevär för gref 
Ekeblad, sedan han til capitainelieutenant blifvit befordrad; 
men huru dessa ordres blefvo utgifne, vet man icke, men 
en qui-pro-quo, den besynnerligaste i någon garnizon och 
af något lifgardie i Europa, skedde. Alla gardiesvakterne 
började på en gång at gå i gevär för en gammal kammarråd 
Lönnberg; alla undrade hvad dignitet han blifvit uphöjd 
til; gubben sjelf märkte detta, han bodde på Norrmalms- 
torg, och feck ej sticka sitt hvita hufvud utom sin port, 
förr än vakten ropade: i gevär; detta varade i 4 dagar, 
han skref omsider ett bref til öfversten Aminoff och un- 
danbad sig denna heder; det blef genast rättadt, utan at 
man brydde sig om at utforska orsaken til en så stor mili- 
tairisk oreda. En soldat skylde på sin corporal, corpora- 
len på en underofficer, och denne på otydelige ordres. Di- 



ÄNKEDROTTNINGENS BBE? TILL KUNGEN. 239 

sciplinen var ej strängare än at alt stannade härvid oeh ri- 
diculen förblef för vakternas räkning. 

Om eftermiddagen skickade enkedrotningen efter grefve 
Gyldenstolpe och med mycken sensibilité lemnade honom 
detta bref, som han genast med en express skulle til Hans 
Maj: t sända, hvilket äfven genast skedde. 

Monsieur Mon fils. 

Le comte de Gyldenstolpe m'a remis Votre lettre. H 
a été le témoin de la vive sensation qu'elle m'a causée. 
Vous m* assur ez, Mon cher fils, que Vous regardez mes 
sentiments pour Vous comme essentiels au bon- 
heur de Votre vie. Qui dans Vunivers peut étre plus 
heureux que Vous Vetes, s'il ne s'agit que de ces mémes 
sentiments? Ahl que Vous connoissez peu le eoeur cTune 
mére tendre; il peut étre affligé, outragé, mais au moindre 
espoir la nature reprend ses droits. Tel est le mien, 
Mon trés-cher fils, peut-étre trop sensible, mais toujours 
tendre. Mes enfants ne peuvent Vignorer. Souvenez-Vous, 
Mon cher fils, que fallois embrasser le Votre, quand Vous 
Men avez éloignée. Puisse ä votre retour cet enfant, que 
Vous avez arraché de mes brås, étre le litn, qui nous 
unira ious. Cette union fera le bonheur d'une Mére, qui 
ne cessera d'étre avec les plus tendres sentiments, 

Mon tres- cher fils, 
De Votre Majesté 
La trés-bonne et tendre Mére 
Louise Ulrique. 
Stockholm le 17 Juin 1780. 

Riksrådet Kibbing hade i dessa dagar och just som 
Kongl. Maj:ts afresa skedde vunnit den besynnerligaste 
process. Han hade uti sin grefvinnas farbrors, presidenten 
Löwens gömmor funnit en pantsedel på en silfverhandel, 
som under 1760 års besynnerliga financeställningar blifvit 
utgifven, uti hvilken en banqueroutespelare Gottsman och 
Petersons och Bedoires contoir jämte banquen varit blan- 



240 RIKSRÅDET RIBBING VINNER EN PROCE88. 

dade. Documentet var på 2 tunnor guld. Då riksrådet 
Bibbing detta document af sina öfrige medarfvingar erhölt, 
ansågo alla det som en non-valeur, och gjorde de honom 
present däraf, i fall han kunde nytja det til sin förmån., 
utan at afräkna det samma för en enda halföre i arfvet, 
som, helt och hållet, knapt steg til större summa än denna 
sedel ensam. Riksrådet Ribbing stämmer banquen at be- 
tala, banquen nekar och hänvisar honom til Gottsman och 
handelscontoiret; men anser hela saken af ingen betyden- 
het. Hofrätten afslår Ribbings pretentioner med tusende 
domskäl; den nedre revisionen gör det samma, utom den 
för sina lagfasta betänkanden fruktade och föraktade revi- 
sionssecreteraren Segercrona, som ingifver ett vidlöftigt 
dictamen för riksrådet Ribbings fordran. Saken kommer 
til rådkammaren, riksrådet Beck-Friis, såsom Ribbings nu 
varande vän, åtager sig dess sak, riksrådet Bunge, dess släg- 
tinge riksrådet Bielke och dess gamle partivänner riks- 
råderne Falkengréen och Wrangel voro emot honom. Riks- 
rådet Beck-Friis var honom ensam favorable. Han arbetar 
ut denna sak at få en laggiltig form, och han gjorde af 
vänskap för Ribbing, hvad han aldrig för egna afsigter 
kunde förmås at göra. Han öfvertalte äfvén den svage 
riksrådet Wrangel at ändra sin tanke; de öfverenskommo 
därom och Beck-Friis declarerade til protocollet, at riksrå- 
det Wrangel gifvit honom i com mission at justera och 
ändra dess tankar. Riksrådet Hiärne sättes äfven på några 
dagar uppå denna division. Äfven af complaisance och ny 
slutad vänskap med Ribbing, förenar han sig med Beck- 
Friis. Domslutet sker, och riksrådet Hiärnes tanke, såsom 
den äldste af de närvarande riksens råd, stadgar det samma, 
och banquen dömmes at betala dessa 2 tunnor guld. Hans 
Maj: t säger sin tanke, bifaller rådets pluralitet, men lem- 
nar bancofullmägtige öppet at vidare legitimera deras ta- 
lan. Bancofullmägtige åberopade sig sina instructioner, at 
de ej vågade upgifva sina böcker, där hela denna sak fin- 
nes afförd och af si ut ad, at 5 riksdagar sedan den samma 
passerat, utan at härom varit fråga, och at de kunde pro- 



ENKE DROTTNINGENS FLYTTNING. E:S MISSION OCH GRATIFIKATION. 241 

ducera documenter, om de vågade, som bevisade det samma. 
Alt detta gälde icke. Vänskapen, skyddad af pluraliteten 
och kringskansad med lagskäl, uträttade mera än alt detta; 
och den rike riksrådet Ribbing kunde anse sig fått en 
present af två tunnor guld af sina fattige vänner Hiärne 
och Wr ängel. 

<■ 
Den 19 Juni; Måndag. Enkedrotningen reser ifrån 

Fredricshof til Svartsjö, at där öfver sommaren förblifva, 
efter för henne så många oeconomiska svårigheter yppades 
at flytta til Ekholmsund, hvilket hon dock til hösten före- 
satt sig at göra. 

Riksrådet Ulric Scheffer afreste äfven til Medevi. Jag 
erhöll af honom 14 dagars permission at ännu i Stockholm 
få förblifva och sedan vid Medevi infinna mig, där jag 
af honom om de til min mission relative affairer vidare 
feck taga underrättelser och befallningar. 

Den 21 Juni, Onsdag, Jag var hos baron Liljen- 
crantz, som öfverlemnade mig uppå Hans Maj:ts befallning 
dess närlagde fullmagt til Hrr Hope et Comp., Figeaux 
et le Grand uti Amsterdam at negociera ett lån af 300,000 
rdr, uppå hvilket document jag lemnade ett sådant qvitto, 
som min afskrift utvisar. Han lemnade mig äfven formu- 
laire til det qvittence, jag af dessa handelshus skulle taga, 
at de riktigt undfått både Kongl. Maj:ts fullmagt och stats- 
contoirets obligationer. Liljencrantz sade mig, at jag blefve 
anmodad at i statscontoiret upstiga at där emottaga dessa 
obligationer och dem til deras destination aflemna. 

Jag feck äfven lyfta min betydeliga gratification af 
1,000 rdr b:co, hvilka, evalverade efter 45 mk. cours, gåfvo 
mig 937 rdr specie, som utgjorde den summan, hvilken var 
en extra belöning för all min tjenstetid, och hvilka 1,000 
rdr äfven baron de Geer, min företrädare, i likhet med de 
öfrige konungens ministrar undfått. 

Den 22 Juni, Torsdag, blef jag uti kongl. statscon- 
toiret upkallad, och öfverlemnades mig trenne stycken lika 

Eh ren svärd, Anteckningar, II. lo 



242 GREf MOUSCUIN-POUSCHKJM. GEOEN PA YÄLLUfOE. 

lydande kgl. statscontoirets obligationer, hvar och en på 
100,000 rdr, at til de å andra sidan nämde handelshus i 
Amsterdam öfverlemna. Jag öfverlemnade mitt qvittence 
härå til kgl. statscontoiret. 

Den 23 Juni, Fredag. Ankom ryske ministern gref 

Mouschin-Pouschkin med sin fru, en grefvinna Watersleben. 
Han har vid många missioner förut af sitt hof blifvit nytjad 
och nu längsta tiden i Engeland. Han tyckes hafva all 
den experience, som med en så lång lefnad i denna car- 
riere medföljer, och all den foglighet, belefvenhet och an- 
ständighet, som gör den samma så angenäm, mycket olik 
sin företrädare Siraolin. Dess grefvinna, ett ungt och vac- 
kert fruntimmer, som underkastar sig våra etiquetter och, 
olik grefvinnan Kageneck, vill undfly ledsamheter, kan få 
en angenämare lefnad. 

Ryktet börjar redan utspridas, at Hans Majrts frånvaro 
torde bli långvarig, at han ämnade sig til Italien, hvilket 
de slöto däraf, at Hans Maj: t nyligen innan sin afresa låtit 
copiera St. Britas portrait, enquadrera det samma uti en 
präktig ram och det i sin vagn medfört, och äfven låtit 
hämta både af hennes och Eric den heliges reliqvier, hvilka 
han medfört uti en magnifique guldask, arbetad af Suther, 
med mycket allegoriska figurer ornerad. Andre tro med 
mera sannolikhet, at Hans Maj: t endast ämnar dessa pre- 
senter til några af de fransyska damer bland dess be- 
kanta, som äro honom til mötes i Spaa och som redan äro 
i societeterna ansedda för »des dévotes». 

Den 24 Juni reste jag jämte riksrådet Posse til Väl- 
linge bruk, tilhörigt brukspatron Groen, at där öfver mid- 
sommarsdagen förblifva, nöjde at hos gode vänner slippa alt 
det tvång, som en långvarig sedvana i Stockholm alltid 
medfört, at anställa piqueniquer åt Djurgården och göra 
ledsamma men brillante promenader. • 

Statssecreteraren baron Liljencrantz recommenderade 
äfven statscontoiret i statscommissarien Ruthers händer och 



RELIKER. KUNGENS RESA. TEATERN. 243 

bad fullmägtige i tullsocieteten, som voro de enda som 
betalte in penningar, vara gifmilde. På landet gingo kro- 
noutlagorna långsamt in, och kronobrännerierna, denna stora 
ressource, funno sig med inemot 2 millioner osålda kannor 
bränvin, hvilket endast efter 16 sk. kannan gör en kro- 
nans egendom af 40 tunnor guld. 

Den 25 Juni, Söndag. Ankom ifrån Hans Maj: t dess 
kammarpage Möllersvärd med den h ugneliga tidningen, at 
Hans Maj:t om onsdagen gått öfver hafvet, kommit til 
Stralsund, men ej gått i land, utan legat i postjakten, icke 
emottagit något enda besök, eller tillåtit någon enda få 
göra sin upvaktning, sedan passerat til Dam g art en, där 
denne Möllersvärd blifvit bortsänd. Han trodde at Hans 
Maj:t varit något in disponerad i Ystad, men utan någon 
honom bekant påföljd. Han hade bref med sig til Hennes 
Maj:t drotningen; han feck ej tilfälle dem genast sjelf öf- 
verlemna, utan afgaf brefven uti drotningens garderobe; 
men om eftermiddagen talte drotningen vid honom, då 
hennes damer utverkade för honom en present af en guld- 
klocka. 

Den 26 Juni, Måndag. Upfördes för sista gången 
operan Iphigenie, hvprigenom gref Fersen lät cloturen af 
theatern blifva; han förmådde drotningens damer öfvertala 
henne at samtycka härtil, emedan Hans Maj:t vid sin af- 
resa befalte at spectaclerne skulle orubbade continuera. 

Fullmägtige uti tullsocieteten blefvo mycket förundrade 
öfver de rykten deras nye ledamot baron Barnekov låtit 
utgå, at arrendet på 2:ne år redan blifvit förlängdt, hvilket 
var så mycket besynnerligare, som arrendet ännu på två år 
icke är slutadt, och han så litet känner detta verk, at han 
ej kunnat veta, om desse arrendatorer vilja hafva prolon- 
gation eller ej. 

Den 27 Juni, Tisdag. Expeditions-secreteraren von 
Fredenheim tilsände mig mina creditiver, brefvet til prin- 
sen-ståthållaren och copior af bägge dessa documenter. 



244 HEftTIG CARLS SVAGHET. KUNGENS SJUKDOM. 

Ehuru stora löften hertig Carl gifvit at sluta all sin 
sammanlefnad med M:lle Eckerman, och så besynnerliga 
scener dem emellan förefallit, så har dock menskliga svag- 
heten nu fått lika stort välde som förr, hon efterskrifves 
til Ups^la, där han håller sitt möte, och visar för hela 
landet, huru man ej bör vara för lättrogen, då artige hof- 
män lofva miracler. 

Den 29 Juni, Torsdag, upfördes uppå operahuset en 
concert för den danska fru Walter, där hon söng vackra 
arier och hennes man spelade solo på violin. Drotningen 
satt uti sin loge. 

Den 90 Juni, Fredag. Med denna dags post feck 
statssecreteraren Benzelstierna genom bref ifrån Wismar 
underrättelse, at Hans Majrt qvarstadnat i den ohyggeliga 
fläcken Damgarten, därstädes sjuknat af en häftig feber, 
och medici ifrån Stralsund och Greifswald blifvit efter- 
skrefne. Dessa tidningar höllos ganska hemliga, Benzel- 
stierna gaf endast riksrådet Höpken, hofcancelleren Sparre 
och mig del däraf. Vi voro ganska orolige, men som ingen 
express ifrån Hans Maj: t var sänd, eller andra bref con- 
firmerade denna tidning, trodde vi den vara af de berät- 
telser, som i Tyskland så lätt upkomma och kringspridas. 

Statscommissarien Ruther hade hos mig dageliga bud 
med begäran at tullsocieteten uti statscontoirets nu varande 
trångmål skulle biträda; mycket af staterna återstod, som 
det ej kunnat afbetala, inga penningar inflöto, Liljencrantz 
var bortrest, Hans Maj:t hade vid sin afresa gifvit så många 
anvisningar, som alla skulle honoreras, at han ej visste sig 
någon utväg; at tilstå fattigdomen och uselheten vågade 
han icke, och at längre dröja på tiden, läto de behöfvande 
icke nöja sig med. Vi egde i hela vår cassa ej mera än 
37,500 rdr, och dem skulle kronogäld liquideras i banquen 
med. Vi erhöllo ändteligen bancofullmägtiges tilstånd at 
dröja med deras af betalande ännu några veckor, hvarige- 
nom statscontoiret erhölt denna summa, för hvilken det 



STATSVERKETS BETRYCK. AFSKED AF DROTTNINGEN. 245' 

kunnat göra en glädje-illumination och stor fete, endast för 
at slippa en del af sine creditorer. 

Den 1 Juli, Lördag. Hennes Maj:t drotningen börjar 
efter doctorernes råd en brunnscur af Pyrmonter-vatn. 
Hennes damer försäkra, at hon i synnerhet gjort detta för- 
sök at återvinna sin hy. Hon vill beständigt behålla sin 
fägring, och påminner sig icke, at 34 förflutna år äro en 
sjukdom, som inga hälsovatten kunna curera, och som hos 
de meste af dess kön lemna bedröfveliga påföljder för de 
lemningar af fägring, som ännu kunna återstå. 

Den 2 Juli, Söndag. Var jag på Ulricsdal och tog 
af sked af Hennes Maj:t. Jag inneslöt mig uti dess nåd; 
hon gaf mig sin hand at kyssa och sade mig med sin van- 
liga tystlåtenhet några ord, dem jag icke kunde höra, men 
tyckte på uttalet at de voro nådiga. För oss enskilde är 
det alltid tilfredsställande at se så höga personer embarras- 
serade, vår egenkärlek lindras något, och är det besynner- 
ligt, at denna prinsessa, som eger både förstånd och be- 
lefvenhet, aldrig kan öfvervinna en blyghet, som i högsta 
grad är rådande. Jag har i 13 år alla dagar egt den lyc- 
kan at se denna prinsessa, hos hennes person varit tjenst- 
görande, och har dock funnit, at hon ifrån första dagen, 
jag hade den nåden se henne, icke varit mera hemstadd 
med någon af sitt hof än den sista, utan alltid med samma 
köld och indifference de meste bemött. 

Den 3 Juli, Måndag. Man börjar at ännu ytterligare 
tala om Hans Maj:ts sjukdom i Damgarten. En cornet af 
husarerne grefve Sparre kommer ifrån Skåne och medför 
denna berättelse. Man vet icke huru man skall anse den 
samma. 

Jag var uppe i tullsocieteten och tog därstädes af mine 
värde och af mig alltid älskade och saknade medbröder ett 
ömt afsked. Ehuru tröga, hatade och litet verkande våra 
patriotiska bemödanden varit at sätta detta verk uti skick 



v 246 A1SKKD VrIn TULLSOCIKTKTEN. 

och ordning til rikets och en loflig handels nytta, hafva vi 
dock alla egt den gemensamma fägnad at inom oss aldrig 
varit någon oenighet eller skiljaktighet. Jag, som detta 
skrifver och äfven haft den äran at i detta verk kunnat 
hafva någon influence, hör til en evig heder för mine med- 
bröder och til en tilfredsställande tröst för min egen heder 
och ett osåradt samvete betyga, at ingen egennyttig drif- 
fjäder fört våra och mina företaganden. Jag öfverlemnar ' 
ett verk, som årligen til kronan mera än 50 tunnor guld 
inbetalt, som dageligen så stora summor disponerar och en 
stor och talrik betjening med så stor myndighet tilsätter, 
utan at denna förvaltning mig tilbringat värdet af en aln 
taft, eller någon dylik vinst. Jag har egt det i våra tider 
så litet aktade och nytjade tänkesätt at med afsky anse 
egennyttan, ovärdig at hysa i hjertat, ännu ovärdigare at 
i ämbeten utöfva. Om visse af våra handelshus, som i 
denna förvaltning del hafva, någon fördel af den samma 
dr it, bör detta icke dem afundas; andra länders exempel 
vitn.i, huru där tilgår, och hos oss synes, at under dessa 
fyra förvaltningsår har Sverges cassa egt en säker inkomst, 
oväntade tilökningar i dessa inkomster och afslutade böcker; 
förvaltningen har gått i ett jämt, ordenteligt och allvarsamt 
skick; afunden har sökt tilfällen at tadla och skada, men 
våra göromål hafva försvarat sig sjelfva; rikets collegier 
hafva nödgats godkänna dem alla, och å högsta ort, ehuru 
icke älskade, hafva de dock vunnit bifall, och sällan hafva 
våra betänkanden fått afslag, ehuru de icke blifvit gynnade. 
Mitt afskedstagande utaf fullmägtige uti denna societet 
medförde hos mig de mest tilfredsställande känslor. Jag 
såg desse gamle, upriktige och vältänkande män taga ett 
ömt, ett okonstladt afsked och betyga sin saknad på det 
ifrån dem mest öfvertygande sätt; en hofman, som icke 
med dem fört hoflefnad, hofseder eller hofspråk, kunde icke 
begära för sina tankesätt och sina gerningar mer smick- 
rande belöning. Sanningen utöfvade sin verkan, och hvad 
hade desse mäns konstlade smicker kunnat tjena mig, som 
icke nu mera var satt uti syslor och ämbeten at skaffa 



DROTTNINGENS KUR. KONSERT. KONUNGEN. 247 

dem fördelar eller beskydd, hvars väg var stäld til andra 
länder, där mina öden tyckas hafva nått sin fullbordan, och 
där jag snart ifrån mitt fädernesland torde blifva glömd, 
sällan åhörd och aldrig tackad. 

Om middagen kom drotningen til staden at innan mål- 
tiden gifva en slags cour, hvilken med vanlig oordentelig- 
het ifrån hennes hof blef annoncerad. Hofmästarinnan gref- 
vinnan Carl Fersen skickade laquaier omkring, som bådo 
för Guds skull alla at komma på slottet, drotningen vore i 
staden och ämnade gifva cour samt låta grefvinnan Mouschin- 
Pouschkin presenteras. Någre kommo, de meste uteblefvo. 
Grefvinnan Pouschkin blef presenterad icke som rysk mi- 
nisterfru, utan som grefvinnan Pouschkin, hvarigenom hon 
kyste drotningens hand, utan at göra några difliculteter, 
och klädde sig äfven i svenska hofdrägten, för at på så 
mycket utmärktare sätt göra sin cour, hvilket äfven fram- 
deles för hennes garderobe och hennes mans utgifter torde 
blifva ännu gagneligare., Som gref Pouschkin icke egt sina 
audiencer såsom rysk minister, blef han äfven efter sin 
qualité presenterad. 

Om aftonen upfördes åter concert för den nykomna 
danska sångerskan ; drotningen bevistade äfven den samma. 

Den 4 Juli, Tisdag. I dag medbragte posten viss- 
heten om konungens sjukdom i Damgarten; lifmedicus 
Dalberg och kgl. secreteraren Franc hade bägge därom 
gifvit berättelser, den förre ganska detailleradt och allar- 
merande til hofmästarinnan grefvinnan Fersen, och den 
senare med få ord til hofcancelleren baron Sparre. Riksens 
råd voro både missnöjde och bestörte at icke härom directe 
erhålla några tidningar, de funno med skäl, at både gref 
Lewenhaupt och generalen Mörner bort i sådan sakernas 
ställning åtminstone genom handbref til någon af dem 
därom gifva någon underrättelse. Man var bekymrad huru 
denna tidning skulle drotningen lenmas. Man började säga 
henne, at värman bortskämt hennes Pyrmontervatn, at 
man sändt til Stockholm efter nya bouteiller, at hennes 



248 KUNGENS SJUKDOM. RIKSENS RAD. 

drickning således icke i dag kunde ske. Hon var missnöjd, 
men begärte icke vidare underrättelser härom, utan upsköt 
brunsdrickningen; grefvinnan Carl Fersen gaf henne då 
tidningen om konungens sjukdom, och säges det at Hen- 
nes Maj:t blifvit mycket bedröfvad. 

Den 5 Juli, Onsdag. Konungens sjukdom, som bör- 
jade blifva bekant, medförde mycken oro och de vanliga 
sinnesställningar, som sådana händelser i den politiska verl- 
den medföra. Biksens råd trädde tilsammans hos riksrådet 
Sparre och öfverlade sins emellan, hvad för dem uti sa- 
kernas så critiska ställning vore at tilgöra. De läto genast 
genom hofcancelleren baron Fredric Sparre proponera Hen- 
nes Maj: t, om hon ej genast någon express ville sända til 
Pommern, som kunde medföra åtminstone berättelsen om 
deras bekymmer och drotningens oro. De läto sedan sam- 
mankalla collegium medicum, tilsände det Dalbergs bref 
och begärte detta collegii yttrande, af hvad beskaffenhet och 
fara denna sjukdom kunde vara. De funno % för öfriget, at 
för dem icke mera i denna sak var at göra, utan at med 
oro och sömnlösa nätter afvakta poster och underrättelser. 
Det föga förtroende, Hans Maj: t vid sin afresa dem visade, 
gjorde dem så mycket varsammare i alla deras steg. De 
sågo, at i fall Hans Maj:ts sjukdom blefve för riket olyck- 
lig, kunde de på sådant afstånd icke några utvägar för det 
ena eller det andra taga; de trodde, at om sjukdomen icke 
vore betydande, och de många anstalter skulle vidtaga, 
ehurudane de ock voro, kunde de af mindre vältänkande 
och af sådane, som alltid riksens råds tankesätt hos KongL 
Maj:t gjort misstrodde, uttydas som hade riksens råd redan 
velat taga steg til händelser, som kunde bereda dem mera 
äfventyr än erkänsla. De trodde at Kongl. Maj:ts dem 
gifna hemliga och förseglade disposition och testamente 
vore dem til en fullkomlig regel och föreskrift vid en olycks- 
händelse, och vore således alla anstalter, som af dem på 
100 mils afstånd tagas, h varken försigtiga eller til något 
annat än vidriga uttydelser tjenande. De funnos äfven 



hertigarne: drottningen. 249 

som trodde, at i fall denna sjukdom endast vore en poli- 
tisk sjukdom, i flere afseenden och efter denna hastiga 
utresa föregifven, antingen at' under den samma underrät- 
telser ifrån andra hof afvänta, eller ock under den samma 
utröna, huru sinnen och tankesätt hemma voro stälda, för 
at andra planer framdeles med mera trygghet kunna utföra, 
så hörde icke riksens råd äfventyra sig at bli de förste, som 
skulle hlifva föremålet för alla omdömen. Sådana voro 
riksens råds tankesätt, och efter dessa principer hade de alla 
sina företaganden ämnat stadga. 

Om afton sände Hennes Maj: t sin hofstallmästare ba- 
ron Rålamb såsom express til Damgarten at å Hennes Maj:ts 
vägnar underrätta sig om Hans Maj:ts hälsa. Han med- 
förde äfven depecher ifrån rådet och ifrån hofcancelleren. 

Samma afton återkom hertig Carl efter slutade möten 
med lifregementet, där han redan velat göra sig fruktad 
genom en sträng disciplin; rusthållare klagade efter sin 
vana öfver nyheters införande, ny tunga och omkostnader, 
de önskade sig icke blifva södra skåningarnes olycksbroder. 

Om konungens sjukdom i allmänheten upväckte efter- 
tänksamt bekymmer och en billig oro, om denna händelse 
icke ännu medförde den vanliga påföljd, at allmänhetens 
ögon lik de asiatiska folkslagens mera vändes til dyrkan 
åt den upgående än den nedgående solen, så kunde man 
dock med visshet se, at denna upgående sol icke uti her- 
tigens hof söktes. 

Hertig Fredric hade ännu icke slutat sitt möte med 
sitt granna Westm anländs regemente, där grannlåten äfven 
så mycket syslosätter omtankan som reglementet, där man 
använder all omsorg at kläda soldaten lik en preussisk 
troupe, men i krigsrörelserna göra den samme ännu likare 
påfvens lifvakt och gardie. 

Den 6 Juli, Torsdag. Jag trodde at min skyldig- 
het fordrade at innan min afresa afiägga min vördnad hos 
enkedrotningen. Ifrån mitt inträde i hofvet har jag af 
hennes nåd varit gynnad, och ehuru de olyckliga tracasserier, 



250 BESÖK HOS KNKEDROTTNINGEN. 

som nu i flere år hofven emellan varit, alldeles afbrutit 
det umgänge jag vid hennes hof i förra tider egde, så har 
drotningen, som varit försäkrad at jag uti dem aldrig egt 
någon del, hvarken för eller emot henne, alltid för mig 
bibehållit nådiga tankesätt Jag tyckte at denna resa borde 
så mycket mindre illa kunna vid Hans Maj:ts hof uttydas, 
som preliminairerne til förlikning dem emellan tyckas vara 
började, och utom dess en timmas upvaktning ej bör miss- 
tänkas. Jag hade därföre begärt och fått dagen til mitt af- 
skedstagande i dag. De elaka och bedröfveliga nyheter om 
Hans Maj:ts sjukdom brydde mig äfven. Jag tog det parti 
at säga hvad jag om den samma en gros kunde veta, utan 
at ingå uti några detailler, om jag af enkedrotningen härom 
skulle bli tilfrågad. Lyckan gynnade mig vid detta led- 
samma ti Ifall e. Riksrådet Ribbing anlände äfven så fort som 
jag til Svartsjö, vi kommo öfverens at han på ett försigtigt 
sätt skulle prevenera drotningen om konungens tilstånd, så- 
dant som ryktet berättade det samma. 

Riksrådet Ribbing hade först audience hos henne. Det 
dröjde ej länge, förr än jag blef eftersänd. Hon emottog 
mig med tårarne i Ögonen och de mest sorgbundna affec- 
ter. Jag hänt knapt säga henne mitt ärende och inne- 
sluta mig uti hennes nådiga hogkomst, förr än hon genast 
afbröt detta och sade: »Nous aurons encore le iemps de 
parler de votre départ, vous savez, que je vous ai toujours 
voulu du bien, et que je vous le souhaite encore du meil- 
leur coeur, mais que dites-vous des nouvelles effrayantes 
que Ribbing vient de me donner? Ne suis-je pas la femme 
la plus malheureuse? J'ai voulu me réconcilier avec mon 
fils avant son départ; il a éloigné les occasions, et voilå 
quil meurt. Dieu sait, que je Fai toujours aimé, et que 
j'ai été innocente et victime de ces malheureuses tracas- 
series; mais il meurt et toute la terre me jugera la plus 
méchante et la plus cruelle des étres vivants; il est peut- 
étre le seul, qui du fond de son coeur sait me rendre justice 
et connait la vérité et les impostures.» — ' Jag sökte at 
calmera Hennes Maj: t så mycket och så godt jag kunde, 



ENKEDROTTNINGENS ORO. RIKSRÅDET RIBB IN G. 251 

och sade at jag hoppades, at Deras Maj: ter ännu en gång 
finge se hvarandra, emedan jag ej trodde at konungens 
tilstånd vore så farligt som det berättades, at de af Hans 
Maj:ts suite i detta fall säkert skickat courirer, och at vi 
nu endast hade at rätta oss efter några particuliere brefo. — 
»Nej», sade hon, »min käre Ehrensvärd, en olycka är aldrig 
ensam ; jag har nu i 8 år lefvat den bedröfveligaste tid, men 
dessa sista åren hafva varit de tyngsta, hvar dag ny sorg, 
och denna måste äfven hända mig, för at måttet kan bli 
fullt. Hur skall min lefhad bli, i fall kungen dör; intet 
har han i sina dispositioner tänkt på mig, på annat sätt, 
än at ännu mera eloignera mig ifrån min famille». Hon 
började då at promenera af och an på golfvet, sade sedan : 
»J'ai pris mon parti, j'espére que le bon Dieu le laisse 
vivre au raoins un instant, pour que nous puissions au moins 
tous les deux mourir amis. Je vais me jeter entré ses brås. 
Je veux partir dés demain. Si le bonheur nous arrive qu'il 
se rétablisse, qui a été plus heureuse que moi; s'il meurt, 
je ne mettrai plus le pied en Suéde, je suis sur les fron- 
tiéres de ma patrie, le Roi mon frére ne refusera pas a 
une soeur malheureuse un asyle et un tombeau». Hon 
började åter på det häftigaste at gråta, gjorde tusende pla- 
ner, skickade efter sina doctorer och fältskärer, beskref dem 
konungens tilstånd, så som hon på riksrådet Ribbings con- 
fusa beskrifhing kunnat fatta det samma. Hvar och en hade 
sin tanke, och ingen enda af dessa var tröstande. — Hon 
ville då genast bortsända sin lifmedicus Hoffman til Dam- 
gar ten. »Jag vet, sade hon, at konungen har förtroende för 
Hoffman.» — Vi berömde hennes ömhet och hennes omtanke 
och sade, at Hoffman säkert komme i alla fall för sent; är 
det fara, så är den redan deciderad, är det en lycklig bätring, 
är konungen redan bortrest. Vi sade henne sedan, at 
samma skäl vore med henne, at vi voro vitnen för hela 
verlden, som borde intyga om hennes okonstlade vänskap 
för sin son, om hennes ömma hjertelag och hog til en 
upriktig förlikning; men icke funno vi, hvad Hennes Maj:ts 
utresa skulle verka. Vore olyckan drabbad, vore hon ej 



252 ENKEDROTTN INGENS ORO OCH BEKYMMER. 

mera olycklig än vi andre, och då kunde hon afvänta, 
hvad händelser som då kunde yppa sig, eller ock få veta, 
i fall Hans Maj:t gjort någon disposition för henne; hon 
kunde då med mera trygghet taga sitt parti at resa utur 
riket, eller förbehålla sig en honorable ställning här hemma; 
at vår tanke vore, at Hennes Maj: t ännu dröjde en post- 
dag, och sedan kunde hon ännu återtaga denna idée med 
resan, i fall den vore oundgängelig. — Riksrådet Bibbing 
sade en plaisantant: »Eders Maj: t har inga penningar at 
resa med. — »Jag har mina juveler», sade hon med allvar- 
samhet, de hafva tjent mig i olyckan en gång förr. När 
man blir i min situation, tjena några juveler mera eller 
mindre icke mycket; man bör söka lugn för sitt sinne och 
för sina få återstående dagar.» — Vi proponerade henne då 
at göra några promenader, efter vädret var vackert, och 
bådo prinsessan Albertina at soutenera vår önskan. Denna 
vältänkande prinsessa tog en öm del uti den oro, som hon 
såg bekymra sin mor, och som för henne var lika kännbar. 
Promenaden skedde, men drotningen ville gå til fots, 
på det hon skulle slippa at taga någon af sitt hof med sig 
mera än hofmarskalken Piper, och på det hon med så 
mycket mera trygghet kunde tala. Vid hvarje steg mötte 
henne en bedröfvelig tanke och tusende gånger sade hon 
oss: »J'avois un préssentiment de ce qui peut nous arriver; 
aussi faisais-je tout mon possible pour voir le Boi avant 
son départ. Le comte Charles Scheffer me le fit espérer. 
Il me promit une lettre du Boi, et je ne la re^us que 
deux heures apres son départ. Voilå comme tous les 
événements se sont joués de moi.» Denna ledsamma pro- 
menade varade ifrån kl. 6 e. m. til kl. inemot 11, då alla 
hennes öden ifrån hennes första ankomst til Sverge ända 
til denna dagen repeterades. Vi sökte at bringa conversa- 
tionen til andra ämnen, men fåfängt. En verkelig sorg, 
blandad med ånger och oro öfver tilkommande händelser 
och förestående öden, intog så hennes sinnen, at hon icke 
kunde til andra än til dessa ämnen föra sina tankar. 
Omsider souperades och gjordes ett långsamt spelpartie 



AVSKED AF ENKEDROTTNINGEN. 253 

quadrille, där drotningen, prinsessan, riksrådet Ribbing och 
jag spelade. — Ändteligen tog jag mig tilfälle at innesluta 
mig uti Hennes Maj:ts nåd och be at uti den samma alltid 
få vara innesluten, tackade henne för all den godhet och 
protection hon mig och hela min slägt oafbrutet visat, för- 
säkrade henne om min vördnad och tilgifvenhet. — Hon gaf 
mig sin han J at kyssa och sade : »Min käre Ehrensvärd, ni 
kom ung til hofvet, men er conduite gjorde er ifrån första 
stunden hos mig ansedd. Däruppå hade ni prof den tiden 
jag något kunde uträtta. Era tankesätt för mig känner 
jag, jag vet at ni aldrig varit bland dem, som talat för 
at behaga, som varit otacksamme för at behaga, och som 
skadat för at behaga. I de tracasserier, som nu i flere år 
delat hofven, har ni aldrig agerat emot er herro och aldrig 
emot mig. Jag är skyldig er en rättvisa, som ni ej be- 
höfver begära af mig. Jag Önskar er at vara lyckligare i den 
nya carriere, dit ni nu kommer, än ni varit i ett hof, där 
lyckan ej varit på er lott. Var hushållare och försigtig 
och sök lyckan i independance och långt ifrån hoftrapporna. 
Kan ett recommendationsbref från mig til min niéce prin- 
sessan af Oranien tjena er, skall ni få det uti de amplaste 
termer, såsom min vänskap för er det kan dictera. I fall 
jag skulle uti några mål behöfva ert biträde, vill jag 
skrifva er til. Nu önskar jag er så mycken lycka och 
sällhet, som den tyckes eloignera sig ifrån mig i dessa 
bedröfveliga tider.» — Jag kyste häruppå hennes hand och 
tackade för all dess nåd och med sinnesrörelse skildes ifrån 
en prinsessa, som öfverhopade mig med så mycket smick- 
rande loford, och som genom sin olycka förtjente så mycken 
medömkan. Sedan tog jag af sked af prinsessan Albertina, 
som äfven ganska nådigt försäkrade mig om sin hogkomst. 
På detta sätt skildes jag vid ett hof, där mitt första 
inträde i verlden skedde. Ett hof, där jag feck utöfva 
den upfostran jag med heder egde, och de seder som 
jag där erhöll mera polerade. Afunden och ondskan må 
emot detta hof utösa sitt gift, så förblifver dock den san- 
ningen orubbelig, at detta hof kunde tjena de fleste til 



254 LOVISA ULRIKAS HO*. HÖFKKN. AFSKED AF UEETIG CARL. 

efterdömen genom den anständighet och belefvenhet som 
där herskade, de kunskaper de borde hafva som där ville 
synas, och det afstånd en okunnog och obelefvad ungdom 
var satt uppå. Men andra tider, andra tankesätt. Jag för 
min enskilda del är skyldig åt sanning och erkänsla at 
icke glömma hvad mig enskildt vederfarits, de tankesätt 
jag vid mitt inträde i verlden där erhölt, emot dem som 
jag nu kan finna vara herskande. Ehvad fel enkedrot- 
ningen egt, eller man henne har velat tillägga, har man 
dock icke kunnat betaga henne den heder at i sitt hof 
hålla ordning, anständighet och belefvenhet. . 

Jag återkom kl. 4 om morgonen til Stockholm; då jag 
steg utur min vagn, fant jag riksrådet Höpken redan upsti- 
gen som stod uti sitt fönster. Jag geck up til honom. Vi 
talade om enkedrotningens tilstånd och hennes tankesätt. 
Sedan föllo discourserne på rikets tilstånd, i fall dessa ohygg- 
liga tidningar skulle vinna bekräftelse. Vi bäfvade för 
våra tilkommande öden. Vi beklagade riksens råds tilstånd, 
som i dessa critiska omständigheter utan förtroende och 
utan instructioner skulle agera. Jag beredde mig en sömn- 
lös natt, men vaknade ändteligen med bätre nyheters und- 
fående ifrån Stralsund, därifrån ett skepparerykte kom, at 
Hans Maj:t någorlunda vore retablerad. 

Om eftermiddagen tog jag tilfälle at taga afsked af 
hertig Carl, som äfven syntes orolig öfver konungens sjuk- 
dom. Vi talade mycket uti våra ordenssaker, men ganska 
litet om andra affairer. Hertigen sade sig resa på några 
dagar til Rosersberg, dit han äfven bad mig vara välkom- 
men; men jag hade föresatt mig at det minsta jag kunde vara 
vid dessa hofven, utan endast taga afsked af mina säkra 
och gamla vänner, lefva med dem de få ögnablick mig 
kunde återstå, taga anstalter med mina egna affairer och 
påskynda min resa. 

Just i dessa dagar tilstötte en händelse, som hos många 
upväckte mycket bekymmer och gaf ämne til många om- 
dömen. Sedan Hans Maj:t infordrat rådets tankar om de 
nya ändringar Hans Maj:t med tryckfrihetsförordningen ville 



RÅDET FAR SKRAPA I FRAQA OM TRYCKFRIHETEN. 255 

göra, rådet afgifvit de samma, och den nya förordningen ut- 
kommit, trodde man denna sak vara slutad. Riksrådet 
Höpken var ibland dem af riksens råd, som yttrat sig öfver 
denna sak, kanske med mera häftighet och mera humeur, 
än uti sakernas närvarande ställning var nödigt. Han hade 
til slut uti sitt dictamen brukat de orden, at om en vanlig 
finesse ej i alla saker nytjades, utan man sagt hvad man 
ämnat, så hade redan denna förordning, som man nu pro- 
jecterar, år 1774 kunnat blifva utgifven. Dessa orden voro 
Hans Maj: t ganska misshageliga; men sade han intet där- 
om til riksrådet Höpken, utan lät genom hofcancelleren 
baron Sparre med honom negociera at dem utur sitt dic- 
tamen borttaga, så ville Hans Maj: t ej vidare påtänka 
denna offence, utan med vanlig nåd och vänskap anse ho- 
nom, och sedan förordningen blifvit publicerad, aldrig mera 
röra i denna sak eller rådkammarens deliberationer granska. 
Riksrådet Höpken, som redan 1774 så personelt blifvit 
stött och för hela allmänheten blottstäld för denna förord- 
nings skull, ville icke gerna mildra sina tankar, men lät 
dock öfvertala sig, borttog dessa misshageliga ord och sade 
endast til hofcancelleren, at som rådkammarens tankar i 
detta ämne så litet blifvit ansedde, så kan ock komma på 
ett ut, hvad skäl riksrådet brukat; at hvad han skrifvit 
vore mera för tilkommande tider, än för de närvarande; 
men som han ville lem na Hans Maj: t bevis af sin lydnad 
och tilgifvenhet, så ville han de omnämda orden borttaga 
och därigenom afstympa sina tankar i denna sak. Detta 
skedde, och fråga blef aldrig mera härom. Hans Maj:t 
talte aldrig vid riksrådet Höpken om detta eller det före- 
gående. Knapt var Hans Maj:t bortrest, förr än justitiae- 
cancelleren gref Wachtmeister en dag kommer uti rådkam- 
maren, då alla riksens råd där voro samlade, och uptager 
utur sin ficka ett document, som honom af Hans Maj:t var 
lemnadt, at deras excellencer meddela. Han upläste då 
en af Hans Maj:t underskrifven och författad remarque och 
vederläggning i de starkaste och allvarsammaste termer 
öfver rådets tankar i detta ämne och uppehölt sig i syn- 



256 HÖPKEN. HERTIG FREDRIK. 80PIA ALBERTINA. 

nerhet med en sträng vederläggning af hela riksrådet Höp- 
kens votum och gjorde målningar, som icke voro behage- 
lige. Riksrådet Höpken teg stilla och lät hela denna sak 
läggas til rådsprotocollet, men lärer i tysthet i sitt cabinet 
gjort sina commentarier. Han försäkrade, at af alla de 
händelser, som honom timat under 33 års tid han uti rådet 
setat och under den tid han i så många år fört Sverges 
affairer, har ingen sak honom så mycket bedröfvat som 
denna och gifvit honom en så frätande sorg. Jag hade 
icke trott mig böra på det sättet handteras, sade han med 
oro, men efterverlden skall blifva en oväldug domare. Hof- 
cancelleren baron Sparre, som uti denna sak negocierat, 
var ännu mera bekymrad, och måste upbära verkan af all 
hans första oro. 

Den 8 Juli, Lördag. De, som hertig Fredrics pen- 
ningeaffairer om händer hade, voro stälde uti största oro 
både öfver hans egen ställning, som ock öfver det öde, dess 
aflidne cavalier baron Leijonhielms enka och omyndiga 
barn förestod. Fåfängt sökte de bortnegociera en af her- 
tigen utgifven förskrifning med Hans Maj:ts caution. De, 
som hade at fordra, och de, af hvilka man ville låna, ville 
ingendera emottaga den samma; de funno den med så 
många förbehåll och ämnen til uttydningar, at de icke vå- 
gade så stor summa på en gång förskjuta. Tilgångarne 
skulle således blifva til baron Leijonhielms sterbhus, hvil- 
ken för denna gäld caverat såsom för egen. Enkedrot- 
ningen får härom underrättelse; för egen räkning hade 
hon så ofta biträdt hertigen; hennes tilgångar voro alla, 
och icke litade hon på at hennes credit och caution skulle 
kunna hjelpa honom. Hennes ömhet för prins Fredric, 
såsom en af de käraste af dess barn, gjorde at hon adres- 
serade sig til prinsessan Albertina; med många omsvep 
och målningar beskref v hon för henne hertigens tilstånd och 
huru han behöfde hjelp, at hon gjort för honom hvad hon 
förmått, men at hennes vilkor nekade hvad hennes hjerta 
önskade; hon förestälte prinsessan, huru hon är den enda 



SOFIA ALBERTINA8 GODHET MOT H. FÄEDfilK. 257 

af famillen, hvars affairer äro uti godt tilstånd, at hon 
kunde hjelpa sin bror, i fall hon ville med sin credit bi- 
träda honom, at hon egde så mycket contante penningar, 
som härtil fordrades, och at hon utur statscontoiret qvar- 
taliter kunde göra sig betald och småningom utan herti- 
gens eller sin egen olägenhet få sitt lån betalt. — Prin- 
sessan blef rörd och sade drotningen : »Hvarföre gör Mamma 
så många preambuler för en god gerning. Jag räknar 
mig för lycklig at kunna hjelpa min bror, och om jag icke 
egde ett runstycke contante penningar, så skulle jag ändå 
hitta på utvägar at hjelpa honom. Han skall få betala mig, 
när och huru han kan, jag förstår, mig intet uppå någre 
penningenegocer, men jag förstår at vara honom til tjenst, 
och jag är viss at han betalar mig, när han kan, hans vän- 
skap är för mig tilräckelig betalning. Jag supplicerar 
Mamma, at Laurent får ordres at utbetala så mycket som 
hertigen behöfver, och at hvarken fru Leijonhielm eller 
någon annan blir olycklig för min brors skull». — Enke- 
drotningens glädjetårar påföljde detta svar, och utan at 
hertigen härom viste ett ord eller hade någon kunskap, 
blef han med så mycken generosité hulpen. Man väntade 
sig at hertigen skulle skynda sig til Svartsjö at kasta sig 
i deras armar; han slutade sitt regementsmöte, reste til 
Tullgarn, där han förblef i några dagar, och kom sedan til 
Svartsjö, "där han blef med glädje emottagen, och man 
glömde den köld, som både hans sinnelag, upfostran och 
de personers tankesätt och begrepp, som honom dageligen 
omgifva, både upväcka och underhålla. 

Jag lyfte utur kongl. statscontoiret halfparten af mina 
equipagepenningar och tredje qvartalet af mitt minister- 
tractamente, hvarmed min etablissement skall göras. 

Den 9 Juli, Söndag. Blef grefvinnan Pouschkin på 
Svartsjö för enkedrotningen presenterad, utan at låta an- 
mäla sig som ministerfru. 

Jag använde denna dag at göra mina afskedsvisiter 
til alla mina i Stockholm varande vänner och bekante. 

Ehrensvard, Anteckningar, II. 17 



258 AFSKEDSMIDDAG TOR EHXEN8VÄRD AF HANS VÄNNER. 

Den känslan, som intager den hvilken sig föresatt at ex- 
patriera sig, är besynnerlig; då känner man, hvad kärlek 
til fädernesland och landsmän rätt betyder, om man eger 
hjerta och ömma tankesätt. 

Den 10 Juli, Måndag. Sedan jag gjort alla mina 
anstalter med mina penningeaffairer och reseanstalter, se- 
dan jag afbetalt hvart halföres gäld jag i Sverge egde 7 
sedan jag inneslutit mig i mine vänners ömhet och hog- 
komst, föresatte jag mig at i dag företaga min bortresa. 
Någre af mina vänner öfvertalade mig at vi til slut skulle 
äta middag tilsammans; de voro grefve Nils Posse, baro- 
nerna Bengt och Fredric Sparre, baron Rutger Macklean, 
baron Axelson och professor Sergel. Denna måltid var 
för mitt sinne oroande, skilsmässan ifrån bergfasta vänner 
är för mitt hjerta smärtande; vid mina år sluter man icke 
mera vänskap. At til ett framdeles perspective endast se 
sig kunna göra artiga bekantskaper, men icke förtroliga 
och upriktiga vänner, är en bedröfvande sanning. 

' Omsider reste jag ifrån Stockholm kl. 6 om afton, 
i den föresats at dit så sent Återkomma som möjeligt är, 
utan förebråelse för min därstädes förda hoflefhad och van- 
del, säker at ingen kunde beklaga sig hvarken öfver mina 
gerningar eller min lycka. Icke bortförde jag någons egen- 
dom utan betalning, aldrig hade jag med orättvisa eller 
gunst til någons förfång ökat egen vinst, icke hade jag 
genom ränkor och konster bringat någon i ofärd, eller kunde 
någon inom Sverges gränsor beklaga sig at jag beredt 
eller bidragit til dess olycka. Jag tog äfven, just som 
jag i vagnen skulle sätta mig, ett ömt afsked af den vörd- 
nadsvärde riksrådet Höpken. Han önskade mig godt med 
en af honom mera än vanlig ömhet, bad mig hushålla och 
så sent til Sverge återkomma som raöjtiget är. »Skrif ro- 
liga depecher», sade han, »de äro välkomnare än nyttiga 
och väl utarbetade. Hade vår vän Bengt Sparre skrifvit 
sådana, hade han ännu varit vid sin artiga place i Spa- 
nien. Skaffa er roliga underrättelser om hvad vid ståthål- 



\ 



AFSKED AP HÖPKEN, NILS POSSE OCH SYSKONEN. 259 

lårens hof händer, intriguer och tracasserier inberäknade, 
gör målningar på hofmän och damer, dela detta på alla 
depecherna, så blir ni en lycklig och berömd man. Intet 
var det så, som jag ville hafva dem skrefne den tiden jag 
hade den äran at vara å la tete af affairerna, och icke är 
det så, som jag är förvissad at ni kan arbeta, men det är 
så, som det nu fordras, och därefter bör man rätta sig». 
Hans plaisanterie minskade något af mitt sorgbundna sinne 
och vi skrattade. Jag inneslöt mig i hans hogkomst och 
vänskap, af hvilken jag ifrån mina barnaår egt de ojäfak- 
tigaste bevis, tackade honom för alla de goda råd han mig 
gifvit, all den kunskap jag vunnit af hans umgänge, all 
den heder jag dragit af hans vänskap och all den glädje 
jag skall ega af hans hogkomst. Jag satte mig i min 
vagn, talade sedan vid ingen mera än min upriktigaste och 
säkraste vän grefve Nils Posse; mitt hjerta känner, men 
min hand kan ej beskrifva de känslor, jag vid vår skils- 
mässa var intagen utaf. 

Den 12 Juli, Onsdag. Kom jag til Ekeberg i Nerke, 
at äfven hafva samma scener hos min svåger kammarher- 
ren Uggla och min syéter, hvilken jag på flere år icke egt 
den glädjen at se och nu endast skulle det för en mång- 
årig skilsmässa. Jag ryckte mig utur deras armar, ön- 
skade dem all lycka och sällhet, tog äfven ett ömt afsked 
af min yngre bror Carl Fredric, som så mycket ännu be- 
höft mitt biträde, hvilket jaghonomaf ett upriktigt hjerta 
meddelt, och han genom så mycken vänskap, så mycken 
aktning för mina välmenta råd, så god conduite, så hed- 
rande tankesätt förtjent. Jag inneslöt honom uti Försy- 
nens armar och gjorde honom de få tjenster, som mitt 
hjerta önskade varit mångdubbla, och som han med så 
mycken tacksamhet på detta sätt ansåg. Jag tog mig til- 
fälle at som mitt sista testamente råda honom at vara sin 
öfverhet tilgifven, men aldrig lita på hofgunst. at som en 
skickelig officerare söka at göra sig ansedd, men aldrig, 
köpa syslor, at söka sin independance, undvika hoftrappor 



260 LIFVET VID MEDEY1 BKUNN. 

och tro, at den rätta lyckan består uti måttliga begär 
och lugn. 

Den 14 Juli. Efter en rolig resa genom det vackra 
Nerke, där naturen tyckes försona sig med Sverge för de 
gråberg och hedar, som annorstädes äro så ymnogé, an- 
lände jag til Medevi brunn om aftonen. Jag fant ett stort, 
förnämt, talrikt och välmående sällskap vid denna hälso- 
brunn och feck med möda två små rum uti en gammal 
utdömd byggning. Brunslefnaden är så olika hoflefhaden, 
at denna syn gör den besynnerligaste contrast för den som 
däruppå gör reflexion. Samma statsdamer, som i Stock- 
holm med all förnämhet trodde sig drotningar, funno sig 
nu omgifna af tobaksrökande spelare, af tilbedjare i kapp- 
rockar, af borgaremamseller. Detta spectacle frapperade 
mina därvid ovana ögon, jag brydde damerna häröfver, 
men de voro nöjda med sin närvarande frihet. Jag up- 
sökte genast riksrådet Dlric Scheffer at hos honom göra 
min upvaktning, han emottog mig med all vänskap och 
höflighet. Frågan blef snart, huru man i Stockholm tagit 
no u velien om Hans Maj:ts sjukdom. Jag sade honom at 
man var orolig. Han frågade om denna oro var allmän; 
jag svarade, at jag tyckte det: ehuru mycket missnöje nu 
var rådande, fruktade man dock at den sista v villan kunde 
blifva värre än den första. Han frågade hvad rådet hölt 
för minc. Jag sade : »den de borde som nitiske och kloke 
män». Med ett ord, han feck känna, det han icke önskade, 
men det han viste förut. Han beklagade sig då öfver 
kungens utresa, sade huru han afstyrkt den samma, och 
huru han uti så critiska tider var ledsen vid affairer och 
önskade ingen ting högre än sin retraite. Conversation 
blef sedan något allmännare och något sömnigare, och jag 
sökte ro och hvila. 

Den 15 Juli, Lördag. Jag geck bittida up om mor- 
gonen, för at vid brunnen råka hela brunssällskapet, som 
bestod af hela den stora societeten i Stockholm. Jag skaf- 



SCHEFFBARNE OCH LILJENCRANTZ. . 261 

fade mig ett rum vid ett för 80 personer dukadt bord, lika 
nöjd hvad grannar jag erhölt, endast jag blef mätt. Jag 
råkade riksrådet Carl Scheffer, som med sin vanliga nit 
och impatience gjorde tusende frågor, han var den enda 
af hela sällskapet, som hade någon correspondance, ty dess 
bror premierministern hade ingen. Jag råkade äfven baron 
Liljencrantz, som för sin hälsa behöfde brunscuren. Lil- 
jencrantz syntes nu en annan person än han några år förut 
varit; här var han omgifven af folk som några år förut 
varit dess fiender, men dess manlighet, försigtighet, uprik- 
tiga och välmenta råd til konungen i alla dess departement 
tilhörande affairer ha tilvunnit honom allmänhetens aktning 
och förtroende. Han syntes nu bland samma personer äl- 
skad, rådfrågad och ansedd. Vår conversation blef genast 
om de hollänska penningelånen, at jag skulle i alt söka 
at beskrifva couleur de rose Sverges penningeställning och 
dymedelst underhålla crediten; at jag ej borde underrätta 
det ena handelshuset om det andras operationer, minst om 
de hemliga förmåner, som dem särskildt lemnades. Han 
omtalade då sin svåra penningenegociation därstädes at 
ifrån 5 nedsätta alla interessen til 4 procent, en operation, 
den få puissancer vågat försöka. 

Riksrådet Scheffers instructioner i den politiska vägen 
voro ej så vidsträckta och gåfvo nogsamt til känna, at vårt 
politiska intresse ej var så betydande som vårt penninge- 
intresse; at något skryt borde uti alla våra saker inblandas, 
men at vi i synnerhet borde söka lugn och icke vilja spela 
för stor role. Han blottade i synnerhet, at den europeiska 
ställningen var honom på en tid mindre känd, at Hans 
Maj:t alt sedan sin utresa ej hems än dt en enda depeche, 
mindre något utdrag däraf, och at han icke egde någon 
particuliere correspondance med ministrarne. Med ett ord, 
han öfvertygade, at han utan hog beklädde sitt ämbete, 
hvilket han endast för inkomsternas skull och af lydnad 
för Kongl. Maj:ts befallningar och åstundan innehade. Han, 
til hvilken Kongl. Maj:t dock har stort förtroende, var 
ibland de siste personer, som erhöllo tidning om konungens 



262 AXEL PERSEN OCH SCH1PFRARNE. 

sjukdom; hans bref voro ej stälda til Medevi, och han hade 
icke gjort någon anstalt om deras undfående. Saxiske 
ministern gref Bose, som därstädes var, var den som gaf 
honom utlänska nyheter, och Axel Oxenstiernas efterträ- 
dare feck taga sina kunskaper af en curfurstelig minister, 
med hvars hof vi icke ega någon relation. 

Den 16 Juli, Sondag. Posten medförde tidningar 
om Hans Maj:ts retablissement, om dess afresa från Dam- 
garten och resa til Aachen. Riksrådet gref Axel Fersen 
kom denna dag ifrån sin gård Ljung til Medevi, och riks- 
råderne Scheffer sökte noga at observera dess contenance^ 
då fråga var om Kongl. Maj:t. Gref Fersen märkte detta 
och döljde sig icke för dem. Han sade til riksrådet Dlric 
Scheffer: »Jag vet nogsamt, min excellence, huru man ut- 
ropar oss för frondeurer, som ej i alla delar approuvera 
alla händelser; men jag har redan satt mig öfver alla dessa 
glosor, hvars värde endast efterverlden känner. Huru mitt 
hjerta var, då jag feck tidning om konungens sjukdom, 
behöfver jag icke här omtala, och hurudant det ännu är, 
emedan jag icke tror dess convalescence fullkomlig, det 
vet Gud i himlen. Men hvad jag kan säga är, at jag för 
fäderneslandets och detta fattiga rikes skull önskar kungen 
en lång och mogen lifstid, så at han en gång kan hinna 
sätta detta ostädade verk i ordning; ty jag har mycket för- 
troende til edra personer, gode herrar, som skulle i sådant 
fall få administrationen, men förlåt mig at jag icke tror er 
ha styrka nog at hjelpa oss, mindre göra oss lyckliga. Så- 
ledes, om jag ej personnellement vore kungen så mycket 
tilgifven, som ni sägen er vara, så bör jag som en förnuf- 
tig man vara det för rikets skull, för min egen säkerhets 
skull, för min familles skull. Tror ni, at detta rike skulle 
tåla en minderårighet? T villar ni därpå, så bör ni äfven 
tro, at ingen klok man inom detta land fins, som icke utan 
sorg och fasa påtänkt de händelser, som konungens död 
kan bereda. Jag har spelt en betydande role i förra tider, 
men min ålderdom behöfver hvila.» 



SAMTAL MKD ULRIK SCHEPPER. 263 

Bägge Scheffrarne voro flate och ingingo med honom 
förtroliga samtal om den närvarande ställningen, om kon- 
ungens resa, om alla utgifter som den medförer, och be- 
klagade sig öfver den ställning, som de voro satte uti. 

Riksrådet Ulric Scheffer frågade mig däruppå, hvad 
jag trodde om konungens resa och återkomst. — »Det 
samma, som jag så ofta haft den äran säga eders exeel-, 
lence, at jag tror konungen kommer så sent hem som möj- 
liget är, gör gerna en resa til Frankrike, i fall han får den 
minsta invitation, och torde äfven gå ända til Italien.» — 
»Det samma tror jag», sade riksrådet Scheffer, »at hans 
åstundan är, men han har så solennellement lofvat at hem- 
komma til september månad och endast vara vid brunn, 
och huru skulle det se ut, om konungen, då alle andre 
potentater äro upmärksamme på närvarande händelser, öf- 
vergaf sitt rike och reste för sina nöjens skull.» Han sade 
sig sedan hafvå hört, at Hans Majrt ifrån Holland tänkte 
gå på den neutrala armerade flottan, men at han tyckte 
det detta project icke kunde vara värdigt Hans Maj:t, hälst 
då han hade det minsta antal skepp i denna flotta. Hvad 
resan til Italien vidkom, ansåg han den alldeles omöjlig at 
utföra och påstod at den aldrig ingått uti Hans Maj:ts plan. 
.— »Det får eders excellence se», sade jag. -— »Til Frank- 
rike vore möjliget at han gjorde en hastig cours på några 
dagar, men jag tvinar däruppå. Hvad jag råder er, min 
baron, är at resa til Spaa och taga Kongl. Maj:ts befall- 
ningar om er mission, han torde komma til Holland.» — 
Jag lofvade at resa til Spaa, i fall det absolute är nödvän- 
digt. Vi skildes åt, och jag förblef öfvertygad, at Hans 
Maj:ts plan är at både resa til Frankrike och Italien, om 
något det minsta tilfälle kan yppa sig, som därtil kan gifva 
anledning. Jag kände, huru mycken hog han har at resa, 
eller snarare sagdt ombyta sejourer, och med huru litet 
nöje han vistas inom sina egna gränsor. 

Den 17 Juli, Måndag. Riksrådet Carl Scheffer erhölt 
äfven i dag bref ifrån Hans Maj:t ifrån Wismar, däruti 



264 CARL SCHEFFER. GREFVINNAN HÖPKEN. 

Hans Maj: t gör en beskrifning om sin sjukdom, och huru 
han aldrig känt sig så sjuk, huru han sjelf började tro at 
denne skulle blifva den sista, at han då fann sig tranquil 
och nöjd at dö, förvissad at han under sin lefnad och sin 
regering ej gjort någon menniska olycklig, at han gjort 
hvad han kunnat til rikets nytta och heder, och at dess 
efterkommande borde förlåta honom dess svagheter och 
fel för de tjenster han trodde sig gjort fäderneslandet; at 
han utom dess genom sitt testamente så dragit försorg om 
riket och dess sons upfostran, at han äfven i den delen 
kunde vara trygg; men hvad honom i synnerhet vid detta 
tilfölle oroade, Var den tanke, at den odödelige konung 
Gustaf Adolph vid samma ålder dött, sedan han beredt sig- 
ett så stort ärerykte och gjort så stora bedrifter, då han 
ännu uti intet vågade likna sig med en så stor konung. 

Riksrådet Carl Scheffer underlät icke at göra all möj- 
lig usage af detta eloquente bref. Vi voro alle glade öfver 
Hans Maj:ts restitution, och grefvinnan Höpken med sin 
vanliga naiveté sade: »Gud ske lof, kungen är frisk igen, 
han får därföre all tid at likna Gustaf Adolph, om han vill, 
om det endast kommer an på lifstiden. Gustaf Adolph 
reste äfven i Tyskland, men inga fransyska damer, soin 
jag hatar af alt hjerta, reste och mötte honom i Aachen.» 
Hon hade sin adorateur ryttmästaren Wright i konungens 
suite och hennes ömma hjerta fruktade för någon ostadig- 
het och någon otro. Vi alle voro flate för hennes infallen 
och bådo henne nytja Medevi för at bli litet mera försigtig. 

Riksrådet Ulric Scheffer med sin grefvinna afreste 
äfven i dag til deras gård Ek i Vestergöthland. Jag frå- 
gade honom, huru länge han ännu tillät mig at vistas vid 
Medevi. — »8 dagar», sade han, »och sedan hoppas jag ni 
continuerar er resa, många angelägenheter torde fordra Br 
ankomst til Haag, och då vore vi bägge missnöjde, om ni 
skulle förlora tilfällen at visa er nit.» — Jag inneslöt mig 
däruppå uti hans hogkomst, sade honom, at jag uti alla 
mina berättelser tänkte vara upriktig och inberätta saker- 
nas ställning, bad honom om samma upriktighet och tyde- 



BRÖDERNA SCHEFFER. 265 

liga ordres, emedan jag redan hade så mycken erfarenhet, 
at jag uti inga saker tog någon skuld på mig, emedan man 
därföre så sällan blir belönt eller tackad; at jag uti min 
beskickning tänkte lefva anständigt, men at jag hvarken 
ämnade bli Kongl. Maj: t til last med min person eller min 
gäld, eller ämnade bli någon gästgifvare, banquier eller 
informator för mina landsmän, som torde hedra mig med 
sina besök. — Han approberade alt detta och försäkrade mig, 
det han under all den återstående tid, han ännu kunde 
föra affairerna, skulle gifva mig prof af sin vänskap och 
sitt förtroende. 

Ryktet ankom, det kejsaren, som gjort kejsarinnan i 
Ryssland besök, ämnade på sin återresa til Wien taga 
vägen genom Sverge. Detta rykte allarmerade något riks- 
rådet Ulric SchefFer, som trodde sig vid detta tilfälle böra 
representera och öfvergifva sin hushållning i Vestergöth- 
land, men han tog sitt parti at ej låta oroa sig, utan reste 
sin väg. Riksrådet Carl SchefFer, som uti de allmänna 
affairer har ingen ting at beställa, var ej så tranquil. Han 
oroades af tusende tankar, än var han missnöjd med kon- 
ungens - utresa, som just vid detta tilfälle skulle vara utur 
sitt rike, än var han bekymrad, huru drotningarne skulle 
emottaga kejsaren och i synnerhet huru regerande drotnin- 
gen, som hvarken sjelf eller genom andra känner, hvad 
hon bör vid dessa tilfällen i akt taga, skulle upföra sig; 
huru hertig Carls role skulle blifva; hvem man skulle utse 
at resa med honom kring Sverge; huru riksens råds ställ- 
ning skulle blifva; huru man skulle för en så klok och 
skarpsynt regent dölja vår svaghet och vår fattigdom ; hvem 
som i Stockholm' kunde göra någon heder för residencet; 
och slutet på alt blef, at han deciderade resa til sitt Tyresö, 
läsa sig inom sina dörrar och hvarken se kejsaren eller 
någon annan under hela denna tid. De skrefvo dock Hans 
Maj: t genast bref til och begärte dess befallningar, men 
kejsaren kan hinna resa genom Sverge flere gånger, innan 
svar på dem kunna ankomma. 



266 MEDEVI OCH KAJUiÖSA BRUNNAR. 

Denna händelse torde äfven tjena til målning på desse 
bägge bröders olika oaractere: den ene, premierministre, 
den störste herren uti riket, anser denna händelse utan 
bryderi och reser på sin landtgård; den andre, som endast 
behöfde lefva på sin landtgård, utan syslor och utan ansvar 
för de allmänna händelserna, har tusende. bekymmer, börjar 
correspondance, expedierar courierer och ger ordres inom 
riket, som vore han befallande och mera än premier- 
ministre. 

Den 18 Juli, Tisdag. Jag kan intet göra en så bril- 
lant beskrifning på Medevi, som Aurora Königsmarck uti 
sina bref gjort, jag fant h varken igen den Parnass, den 
Labyrinthe eller de Elyseiske fält, som hon med så mycken 
enthousiasme omtalar. Jag fant ett ställe, lagom vackert 
för brunsgäster, som behöfva sköta sin hälsa, men icke til- 
räckeligt för dem, som resa at roa sig. Med någon arran- 
gement, någon utgift och någon smak kunde Medevi bli 
Sverges f^paa, om icke Barnlösa därtil vore ännu tjenligare. 
Som stället nu är, är det dock angenämt, brunsgäster äro 
väl och för lindrigt pris, fefnadssättet är satt på en artig 
fot, där frihet råder och tracasserier icke få verka på lef- 
nadssättet. Ku var sällskapet på det bästa sätt compone- 
radt, bätre, än gemenligen på sådana ställen plägar vara, 
där alltid det elaka sällskapet är större än det goda, men 
bägge nödgas lefva tilsammans och njuta lika nöjen; 
där felades nästan inga andre än sjuke. Den gamle riks- 
marskalken gref Liewep drack brunn för at aldrig dö, riks- 
rådet Carl Scheffer för at aldrig behöfva stadga sig, några 
vackra grefvinnor för at vinna om sommaren i hälsa, hvad 
om vintern förloras, Liljencrantz at dricka vatn, efter andre 
icke nog vilja dricka bran vin. Alla hade sin orsak; men 
aldrig syntes do bätre, än då ingen af brunsgästerne var 
uti brunshuset. Hvar tid har sitt mode, det närvarande 
är at besöka brunnar; medici töras icke motsäga, hvad 
modet befaller; man talar om vmdransvärda curer, där ingen 
blir så litet rådfrågad som doctorn. 



BAKOp rXlamb. gbe* bose, hummelhielm. 267 

Den 19 Juli, Onsdag. Underrättelser ankommo, det 
stallmästaren baron Rålamtx återkommit, som af drotningen 
var sänd at efterfråga Hans Maj:ts hälsa. Han hade endast 
rest til Stralsund, men som Hans Maj: t var rest ifrån Dani- 
garten vid dess ankomst, vände han strax om, reste til 
Skåne til öfversten Toll och stallmästaren Munck och reste 
på deras tilstyrkan up til Stockholm åter utan vidare 
besked. 

Den 30 Juli, Fredag. Saxiske ministern grefve Bose, 
som äfven var en sig roande brunsgäst, berättade sig fått 
sitt hofs tilstånd at til hösten få göra resor kring Sverge, 
til Danmark och Pommern. 

Den 22 Juli, Lördag: Ankom til Medevi den vid 
sista riksdag så ryktbare kgl. secreteraren Hummelhielm, 
som hade den ädla djärf het at under en monarchs ögon tala ' 
sanning och ifra för den del af frihet, som ännu sades rara 
nationen lemnad. Han blef hatad och fruktad vid hofvét 
och älskad af alla rätte patrioter, hvilka jämte vördnad för 
sin öfverhet och lydnad för dess bud dock älska sina och sina 
landsmäns lagliga rättigheter. Hummelhielm kom til Me- 
devi, fant sig midt ibland hoffolk, vänner och fiender. Men 
hans förtjenst utkrafde sin rätt och han åtnjöt den billiga 
aktning honom tilkom. Hoffolket, som hade regenten i 
Spaa, kunde vid Medevi med mera frihet agera; dess vän- 
ner behöfde icke frukta spioner, och dess ovänner sågo med 
blygd, at de icke förmått något mot honom verkställa. 

Med denna dagens post tilskref jag kongl. secreteraren 
Franc och begärte til Hamburg underrättelser, om Hans 
Kongl. Majrt befalte mig resa directe til Haag, eller om 
jag skulle först up vakta i Spaa; jag påminte endast, at jag 
icke til Haag ämnade mig, utan at secreteraren Heiden- 
stam där vore närvarande, hvilket mig så solennellement 
af h. exc. Sohefler blifvit lofvadt. . 

Den 23 Juli, Söndag. Företog jag en resa, som mest 
affecterade mitt sinne, at resa til Ljung och taga farväl af 



268 BESÖK H08 AXEL FERSENS PA LJUNG. 

den af mig til min dödsstund mest älskade och respecterade 
gref Axel Fersen och dess värda famille. Från min ung- 
dom har han varit min vän; hans råd, hans insigter, hans 
förtroende hafva varit mina ledare och hindrat mig ifrån 
många de villostigar, dit en ungdom uti ett ungt, lysande 
och verkande hof snart blir inledd, icke utan förlust af sitt 
anseende och sitt eget sinneslugn blir utförd. Då jag uti 
detta hof, intagen af hofgunsten och min egen ringa för- 
tjenst, snart var vid ingången af denna labyrinthe, färdig 
at där göra min lycka, drog hans hjelpsamma hand mig 
därifrån, hjelpte mig at finna en för mitt sinne och mina 
tankesätt mera tilfredsställande väg; jag sökte lyckan inom 
mitt lugn. inom mina landsmäns vänskap jämte de väl- 
tänkandes af hofvet aktning; jag flydde hoftrapporna, ehuru 
jag där i så många år dock nödgades dväljas; ochjagfeck 
hvarje dag nya ämnen at vörda gref Fersens vänskap. 
Ehuru dessa tankesätt icke ifrån hofvets sida beredde mig 
mycken förmån — ty alt sedan 1772 til närvarande tid 
hafva de nådiga tankesätt, jag ifrån Hans Maj:ts sida förut 
varit öfverhopad utaf, småningom kallnat och aftagit endast 
för denna orsak och för den kärlek jag til grefve Fersen 
oafbrutet egt — , så har jag dock funnit tilfredsställelse 
inom mitt eget samvete, belöning uti mine landsmäns akt- 
ning, tröst af de ypperstes i natiorfen vänskap, och i min 
fattigdom och behöf vande omständigheter den yppersta 
fägnad at aldrig genom låga och ovärdiga medel hafva 
vunnit en halföres förmån, nytta eller anseende. Hvad 
borde då icke detta afsked kosta mitt tacksamma hjerta? 
Blifve jag ovärdig at räknas bland de vältänkande den 
dag jag glömmer gref Axel Fersen, och huru mitt sinne 
var beskaffadt, då jag från honom vid Ljung skildes! Jag 
kan berömma mig af hans ömhet vid detta tilfälle och torde 
detta varit för mig det mest smickrande ögnablick. Jag 
har egt konungars gunst, jag har egt lyckans förmåner, 
jag har känt ungdomens förtjusande nöjen, men intet har 
svarat emot den för mitt hjerta mest smickrande öfverty- 
gelse, at gref Axel Fersen med upriktig vänskap skildes 



AF3KED ÅF F EES ENS. ' 269 

vid mig, utan at han med mig, eller jag med honom egt 
orsak at hafva ett ögnablicks missnöje. Blifve han och 
hans efterkommande så sälle, som jag det af ett upriktigt 
och tilgifvet hjerta önskar, som de det genom dess för- 
tj ens t er emot fäderneslandet förtjena! 

Jag skildes således ifrån gref Fersen, inneslöt mig 
uti hans hogkomst, tog farväl af hans respectabla grefvinna, 
som varit för ädelsint at rätta sig efter hoftracasserierna, 
och just vid den tid, då jag vid hofvet minst. väl var an- 
skrifven, visade mig uti sitt hus dageligen all den accueil 
och aktning, som ej faller på ostadiga damers lott, hvilka 
oftast endast utmärka dem, som äro af hofgunsten gynnade. 
Detta ädla upförande har mest af alla händelser mig timat 
gifvit mig aktning för detta respectabla hus, som, ehuru 
det med alt skäl både af inlänningar och utlänningar anses 
som det första i Sverge, det yppersta för det utvalda 
sällskap af den stora verlden, som där endast umgås och 
til umgänge blir antaget, det anständigaste i anseende til 
den jämna hushållning som där föres, äfven bör anses för 
det yppersta i anseende til grefve Fersens och dess grefvin- 
nas personella tankesätt och lefnadssätt. Utlänningar, ofta 
mera rättvise än vi, gifva grefve Fersen det värde han så 
mycket förtjenar, och torde i ett annat land eller andra 
tider dess uplysta kunskaper, nit och mogna vett mera all- 
män nytta beredt .och dragits mera förmån utaf. Men det 
är store mäns öde at af de smärre, förföljas och sättas utur 
stånd at ny tja sina gagnande egenskaper. 

Jag återreste til Medevi, mera upfyld af alla dessa 
känslor än jag nu kan beskrifva dem, men tilräckeligt at 
aldrig glömma hvad jag gref Fersen och rättvisan är skyldig. 

Om aftonen vid min återkomst lät riksrådet Carl Scheffer 
sammankalla hela brunssällskapet och upläste ett project, 
han i samråd med de där varande seraphimerriddare och 
commendeurer af svärds- och nordstjerneorden gjort om 
lazarettets förbättring jämte åtskilliga andra inrättningar 
för de fattige, uppå hvilket alt han begärte brunssällska- 
pets bifall, då sedan hela denna act skulle renskrifvas och 



270 ca bl sch Krm. Amun> ni* xedetl. 



til Hans KongL Maj±> at dårå begira dess auctori- 
sation. Brunssällskapet samtyckte genast, de vackra da- 
merna och de unga cavaliererne applåderade vid hvarje 
ord, som hade de åhört en intagande tragedie, de lycklige 
spelare tyckte at penningar aldrig tryta: nägre i en vrå 
calculerande personer funno, at förslaget var för stort til- 
taget och ej kunde lyckas, men ville icke opponera sig 
emot förslager, som åtminstone klinga väl, om de icke något 
uträtta, samtyckte således med de öfrige; hog at under- 
tekna en piece, som skulle blifva så allmän och tor hända 
genom riksrådet Scheffers correspondance kringspridas ikring 
hela Europa, förmådde somlige, ty egenkärleken är ofta 
kraftigare än menniskokärleken. Alla tackade riksrådet 
SchefFer, som gifvit hvar och en ett tilfälle at få lysa: och 
är man riksrådet Carl Scheffer den billiga erkänsla skyldig, 
at han med ifver och nit vill det allmänna och enskilda 
bästa; ingen är mera nitisk än han vid sådana tilfällen, 
och hade han uträttat större saker och beredt sig mera 
kärlek, om han med mera stadga öfverlagt och utfört sina 
planer, härigenom undvikit ofta repeterade ridiculer och at 
hafva användt verktyg, som hvarken göra honom eller dess 
urskilning heder. 

Den 24 Juli, Måndag. Det började nu blifva tid at 
påtänka, det min permissionstid snart hade ända, och at 
jag borde påskynda min utresa. Jag tog ett ömt farväl 
af min äldste bror, önskade honom alt godt och at han 
må contimiera på lyckans väg, som han börjat, men endast 
undfly utgifter och onödiga depenser. Jag tog sedan afsked 
af alla våra vackra grefvinnor, tackade dem för alt det nöje och 
det missnöje de mig beredt, önskade dem en beständig ungdom 
i sina begär och deras upfyllande, då den börjar uphöra 
uti deras lefnad. Jag tog äfven afsked af åtskilliga mina 
vänner, som upriktigt voro, som ock andre som sade sig 
vara det. De förre skola af mig aldrig glömmas, de senare 
lära vara mest belåtne at glömmas. 



RIKSRÅDET KHRKNCRONA. RIKSMARSKALKEN LIEWEN. 271 

Jag åt middag hos riksrådet Ehrenorona på Motala. 
Han var hofmarskalk, då jag blef kammarherre vid kron- 
prinsens hof. Han blef den tiden hatad för sin hushåll- 
ning, och då han aflemnade til nöjens betalande hopsparde 
tunnor guld af sina under händer hafvande medel, blef han 
dock med ridiculer öfvérhopad. Han blef riksråd och feck 
purpurn, för at man ville mista honom som hofmarskalk, 
och blef satt på rådstolen, för at några unga damer och 
elegante cavalierer funno at han ej paraderade uti ett för- 
mak. Vi voro dock under denna tid så mycket vänner, 
som våra olika partitankesätt kunde medgifva, jag hade nu 
den satisfaction, at han tilstod at under hela denna sin 
förföljelsetid vid hofvet, och då jag så mycken faveur egde, 
han aldrig af mig det ringaste hade at beklaga sig, eller 
en enda misstanke i hans sinne på min räkning uprunnit. 

Den gamle och af mig alltid vördade riksmarskalken 
grefve Liewen var äfven på denna middagsmåltid; hans 
åttatio år lära neka mig den glädjen at ännu få omfamna 
honom; jag bibehåller dock alltid i lika tacksamt minne 
all den vänskap och förtroende han mig visat både innan 
och efter dess ankomst til hofvet, hvarest hans dagar af 
otacksamheten mera blifvit tryckande, än hans långliga för- 
tjenster både emot riket och hofvet äskat. Huru många 
gånger har icke han för mig yppat och beklagat sitt til- 
stånd, at efter 70 års tjenstetid, på grafvens brädd och med 
så mycken reputation dock af nödtorft nödgas utstå så led- 
samma och föga hedrande scener, som honom dageligen 
beredas af ungdomen och otacksamheten. Född utan rike- 
domar, hatare af egennytta och den största hushållare för 
rikets cassor, var han sjelf fattig och egde ingen annan 
inkomst än sina löningar. Med hvad ömhet han skildes 
vid mig, bör jag knapt antekna. »Jag är nu inemot 80 
ån>, sade han, »jag är van at förlora vänner, jag har inga 
många, som mera återstå mig, meft jag förlorar i dig 
en upriktig och tacksam vän. Om Gud ger dig 80 år, så 
önska dig at ej känna, hvad mitt hjerta i denna stund 
känner; den känslan är för mycket smärtande.» Den åldrige 



272 VADSTENA K.YKKA, SLOTT OCH KKJGSMAMSHUS. 

gubben fälde tårar som ett barn, och mitt hjerta var icke 
känslolöst. 

Jag hade anmodat baron Barnekov, som ämnade sig 
göra en resa til Skåne, at göra mig sällskap, vi reste til- 
sammans, och han är vitne, hurudane mina tankesätt och 
mitt sinne vid alla dessa tilfällen voro. Vår resa var ej 
längre stäld än til Vadstena, den gick fort och vi fram- 
kommo så tidigt, at vi hunno bese alt hvad denna i munke- 
tiderna märkvärdiga stad kunde framvisa. Vi voro förun- 
drade at se, huru uti dessa tider, som af oss kallas barba- 
riska, präktiga byggnader med god smak blifvit upförde, 
då uti våra uplyste och granna tider knapt en socknekyrka 
kan byggas, då fattigdomen nekar smaken at synas. Den 
stora klosterkyrkan är en af de vackraste i Srerge och 
bevisar, huru folkrik denna stad varit, och hvilket den ännu 
genom sitt fördelaktiga läge borde vara och icke är. Kyr- 
kan förfaller, de få monumenter, som där finnas, vanvårdas, 
det protestantiska nitet tror sig synda, om det bevarar 
catholska minnesmärken. St. Britas capell visas, men hen- 
nes rum nytjas til några fabriqueshustrurs matbod. Alla 
reliqvier, ehuru mindre aktning värda, än vidskepelsen i 
andra länder påbjuder, borde dock vårdas med mera om- 
sorg. Man är förundrad at i denna stad finna ett af de 
präktigaste slott, som med något underhåll ännu kunde 
bebos. Detta slott är inredt til spanmålsmagaziner och 
kronobränneriet där inrättadt, slottsgrafvarne fulla af mäsk 
och dränk, källarne upfylda af osåldt och obegärligt krono- 
br&nvin, som til 100,000 kannors mängd är kronan en onyt- 
tig skatt, „och visar huru bedröfveliga skattkammare brän- 
vinskällare äro för ett rike. Man kan icke til fyllest för- 
undra sig öfver våra principer i Sverge, och huru litet vi 
vilja likna andra nationer uti stora inrättningar, då vi h varje 
ögnablick fika at likna dem uti deras öfverflöd, yppighet 
och fåfänga. Då man efterfrågar det i Vadstena så myc- 
ket omtalte krigsmanshuset, där man väntade sig se för 
fäderneslandet förlamade och sårade krigsmän vårdas, finner 
man deras rum stå öde och tomma, någon enda gå ikring 



BARON LEIJONHUPVUD På VADSTENA KYRKOGÅRD. 273 

gatorna snarare som tiggare än soldater; man hör en kam- 
mereräre säga, at inkomsterna äro otilräckelige til soldaters 
underhåll på stället, at man därföre ger någre rdr til dem, 
som kunna hinna få denna gratification, och få de sedan 
uppehålla sig hvar de kunna. Detta säges, då man vet, 
huru stora inkomster detta krigsmanshus i räntor eger, och 
huru det i förra tider varit administreradt, och huru mycket 
folk då därstädes njutit underhåll, huru dageliga procenter 
af alla löner dit inflyta, och då man ser denne kammere- 
rare hebo ett det präktigaste hus, tilräckeligt för ett helt 
hof, med en stor och angenäm trädgård, anlagde och under- 
hållne för dessa summor; här kunde åtminstone finnas rum 
för ett stort antal af de förlamade och olycklige soldater, 
som nu utan hem eller tak öfver sin sårade kropp söka 
sin tilflykt med tiggarestafven til andres medlidande. 

En lika bedröfvelig syn mötte mig. En gammal baron 
Leijonhufvud, en 60 års man, af ett förnämt utseende, med ett 
grått skägg, satt på en liksten på kyrkogården, tyst och 
bedröfvad. Han har uti några och 20 år dageligen på 
samma sätt förnött sin tid. En häftig kärlek och nästan 
lika så häftigt högmod förvirrade dess sinnen, och midt ifrån 
den stora verlden, där han spelte en behagelig role, där 
han var älskad och ansedd, blir han flyttad hit at förvaras, 
öfvergifven af sin slägt och af alla sina vänner. Denna 
enslighet har återfört honom til sitt förra begrepp. Utan 
begär at återträda i verlden, utan hog at med någon för- x 
nya bekantskap, eller tala om sitt öde eller förra tid-er, har 
vanan at sitta inom ohyggeliga murar, förnöta sin dag på 
en kyrkogård, bebo ett trångt rum, äta ensam, tala med 
ingen, blifvit honom ett nödvändigt lefnadssätt. Jag häl- 
sade på honom, som med mycken höflighet svarade, utan 
hog at fullfölja något samtal. Jag frågade om dess tilstånd. 
Han svarade, at den är lycklig som är nöjd. Jag frågade, 
om dess vänner och slägt se honom. Han sade: »Vid mina 
år och mitt tidsfördrif behöfver man icke falla sina vänner 
besvärlig eller ihogkomma sin slägt». Jag lemnade honom 
och kom i hog, ehuru besynnerliga spel ödet och lyckan 

Ehren8värd, Anteckningar, II. 18 



274 SVENSKA INDUSTRIN. ST. BRITAS RELIKER. 

med oss dödelige förer, huru liten orsak kan ostäda vårt 
begrepp, göra vildsinnad den ömsintaste, göra svagtänkt den 
8karps} r ntaste och föra til de ymkeligaste företaganden den 
klokaste på jorden. JELvad är icke menskliga begreppet 
tillika för en ypperlig och tillika bräckelig gåfva. 

Vadstena gaf oss ej mera ämnen at bese. Vi voro 
endast förundrade at se, Huru industrien tyckes i Sverge 
aldrig kunna vinna fortkomst, och huru liten omvårdnad 
man gifver sig at vinna den. En kammarduks- och linne- 
fabrique var inrättad. Arbetarne beklagade sig at de svulto, 
och fabriquesidkaren, at han ej feck sälja sina varor, och 
det uti en den härligaste province af riket, där födan är 
för det billigaste pris, och där denna stads belägenhet ut- 
med* sjön Vettern borde kunna bereda både afsättning och 
en mera lönande handel. Denna fabriques arbeten voro 
tämmeligen goda, och om arbetet med mera systeme drefe, 
torde utgången vara förmånligare. 

Min fransyske kammartjenare sökte sig reliqvier uti 
S:t Britas kista, som nyligen ifrån kyrkogarden och kyrkio- 
vaktaren torde blifvit ditlagde, tyckte sig hafva gjort ett 
ypperligt fynd och nu kunna synda på nåd, sedan han 
egde en så helig egendom. Min svenske hittade en gam- 
mal silfverpenning uti en graf och trodde sig hafva funnit en 
skatt och det vidskepelsen kallar jordagods; han ville nytja 
slagruta, och då den ene tilbad S:t Brita, hade den andre 
säkert tilbudit den onde endast för at vinna skatten. Jag 
hade svårigheter at få dem at fortsätta resan och hade 
säkert mera förundrat mig, om jag ej så nyligen och af 
de mest uplyste och philosophiske personer sett, at S:t 
Britas portrait och reliqvier varit en så kär sak at på en 
långt ypperligare resa medföra. 

Den 26 Juli, Onsdag. Om morgonen bittida reste 
vi ifrån Vadstena och hade utsett vårt nattqvarter i Jön- 
köping. Vi reste igenom den vackra och vanvårdade Om- 
bergs djurgård, som utgör en af Svprges härligheter. Vi 
suckade öfver vår vän, öfverjägmästaren baron Axel Oxen- 



ÖSTERGÖTLAND — SMALAND. ÖFVEBSTE GYLLENSVAN PA VESTANA. 275 

stierna, som så liten vård gifver åt det minst besvärliga 
och mest nöjsamma ämbete inom riket, det at hafva til- 
synen öfver de vackra kungsparker och gehäg, som under 
dess direction höra. Den minsta grefve i Tyskland skulle 
tro sig vanhedrad, om hans parker och djurgårdar voro så 
oröjda, stängslen så nedfallna, skogen så blottstäld, djuren 
så ofredade och skyttarne så okunnoge. 

Vi öfvergåfvo det vackra östergöthland med Ombergs 
djurgården och tågade i en varm sand til det kala, ofrukt- 
samma och bergiga Småland. Vi reste igenom Grenna 
stad, som med mycken orätt bär ett sådant namn; man 
kan icke tro at en stad kan vara utan gator och tomter 
utan hus. 

Vi sågo en väl häfdad landtegendom Vestanå uti den 
vid riksdagar med elakt rykte så ryktbare öfversten Gyl- 
lensvans händer; den, som illa skötte fäderneslandet, sköter 
nu väl sin egen jord, ty han ansåg icke fäderneslandet så- 
som sitt. Gyllensvan besitter nu de gods, som tilhörde 
den i förra seculo så ryktbare riksdrotsen gref Pehr Brahe, 
en af den tidens rikaste herrar i Sverge, som aldrig lärer 
trott at dess gods skulle komma til en sådan efterträdare. 

Vi kommo i god tid til Jönköping. Vi funno denna 
stad tom, herrskaperna på sina landtgårdar, och borgarne 
syslosatte at berga sitt hö. Vi sågo hofrättshuset utan tak, 
och funno ingen jus talionis billigare tillämpad. Hofrätten, 
som tagit tak undan så många, var nu sjelf husvill. Vi 
reste at taga afsked af landshöfdingen i lähnet öfverkam- 
marherren baron Fredric Hamilton, som var på sitt boställe 
utom staden. Jag väntade mig at få taga afsked af en utaf 
mina gamla hofbekante ty man bör icke säga hofvänner. 
Han hade gått på jagt hos en sin granne, öfversten von 
Vicken, som jag icke hade någon lust at se. Vi återreste 
til Jönköping, och med en elak soupé lade vi oss trötte 
för at morgondagen bittida utresa. 

Den 27 Juli, Torsdag. Vi tråkade oss genom den 
småländska sanden, såsom genom öknen Zara. Vi voro 



276 LANDSH. HAMILTON. BONDE8 PA TOFTAHOLM. , LJUNGBY. 

dock skyldige at lemna baron Hamilton det beröm, at han 
vägarne i sitt län med mycken omsorg låtit laga, vi funno 
dem drägelige emot hvad de förr varit. I vårt land har 
beständigt varit en täflan emellan nye landshöfdingar och 
nye öfverstar, de förre at börja med at laga vägar, de se- 
nare med at begära ändring uti uniformerna och raffinera 
på en grenadiersmössa eller mousquetterem. 

Vi souperade på Toftaholm hos den välmående och 
lycklige grefve Gustaf Bonde. Egare af vackra, välbygda 
och indrägtiga egendomar, utan sysla, besvär och ansvar, 
född af den yppersta slägt, med god hälsa och nöjdt sinne, 
gift med en vacker hustru, som kan vara artig utan at 
låna sina infallen af Stockholms sladder, långt ifrån hof, 
kännare af sin frihet och ansedd uti sin landsort, kan man 
kalla gref Bonde lycklig. Den unge hofmannen säger at 
han icke är artig, gunstlingen at han försummar sin up- 
vaktning, lättingen at landtmannen måste ledas, och de 
granna damerna, at hans stackars hustru måste dö af mjält- 
sjuk a, just då han mår väl, upf ostrar vackra barn, och hans 
artiga hustru skrattar åt deras dårskap, utan at til den 
vilja vara vitne. 

Vi togo vårt nattqvarter i Ljungby och hade til säll- 
skap en jude, som förde contrebande til Stockholm, någre 
danske matroser, som skulle föra ett svenskt skepp ifrån 
Stockholm, som var köpt för dansk räkning, och en för- 
lamad soldat, som någre mil ifrån krigsmanshuset tiggde 
sin föda och underhölt lifvet med at sälja visor och gråta 
öfver sitt tilstånd. 

Den 28 Juli, Fredag, fortsatte vi vår resa genom 
Småland, vi hunno ändteligen til den skånska gränsen, där 
de lummoge bokarne, den gröna jorden, de stora byarne, 
de tätt utmed hvarannan bygda kyrkorna, där ett snygt, 
muntert och välmående folk sade oss, at vi hade öfvergifvit 
Småland. Vi kommo genom Gynge härad och togo vårt 
nattqvarter vid Östra Ljungby. Hvad känslor af glädje 
man eger, då man får se det härliga Skåne, kan icke den 



SKÅNES SKÖNHET. HOKNS PA SKILL1NQE. 277 

vältaligaste beskrifva, och hvad nöje denna känsla medföl- 
jer at veta, det ett sådant land tilhör den, som tillika är 
herre öfver Herjedalen, känner endast den, som sätter sin 
ära uti at älska sitt 'fädernesland. När ögat kastar sig 
ikring de fruktbärande åkerfälten, de folkrika egendomarne, 
den prydande skogen, de gräsrika ängarne, så intager ett 
tilfredställande högmod sinnet. Vi äro icke mera vanlot- 
tade än andre folkslag, säga vi; naturen har gifvit oss sina 
ädla skatter, den fägring som en fruktbärande jord visar; 
vi behöfva ieke gifva ett tvunget beröm til de vilda gran- 
skogarne, de mosslupna ängarne och istäckta gråbergen i 
Sverge; vi ega det härliga Skåne; många länder kunna 
med det liknas, få vinna företrädet. En så förtjusande 
känsla intog mitt sinne, at jag sörjde at öfvergifva Sverge, 
och jag gjorde hemliga önskningar, at i fall min lott skulle 
blifva at til min fädernesjord återkomma, at jag då måtte 
i en vrå af det vackra och intagande Skåne få sluta mina 
bortglömda dagar. Jag tackade tusende gånger den käre 
skåningen baron Bgxnekov, som öfvertalt mig at taga denna 
vägen til Helsingborg. 

Den 29 Juli, Lördag. Vi fortsatte vår resa och voro 
vid hvarje steg hänryckte af den förtjusning den vackra 
naturen ingifver. Vi åto middag på det vackra Skillinge 
hos öfverstelieutenanten vid södra skånska cavalleriet Horn 
och dess friherrinna Bennet. Horn, som i arf tagit detta 
stora gods efter den gamle landshöfdingen Hyltéen, har 
sökt at fullfölja en del af de stora och tiltagsne planer, som 
dep förre rike egaren gifvit, och at åt rikare efterträdare 
lemna, hvad han icke kan fullfölja. Han har dock redan 
bygt ett vackert stenhus, som efter bätré ritningar säker- 
ligen blifvit vackrare; det är dock ett rymligt, beqvämt 
och väl bygdt hus, där den yppersta utsigt förnöjer ögat. 
En väl anlagd och underhållen trädgård förnöjer smaken. 
Vackra parker efter den engelska methoden gifva oändeliga 
promenader, alla utsigter äro väl i akt tagna, men då man 
jämte alt detta ser den plan baron Hyltéen egt, så är 



278 3KILMNGE. ENGELHOLM. GENERAL SALTZA. , 

man bedröfvad at han ej egt lifstiden at utföra den samma. 
Skillinge hade då blifvit ett äfven så präktigt gods, som 
de]k nu är vackert, så mycket at skryta med, som det nu 
är at vara nöjd med, och tör hända så mycket til egarens 
tunga och främmandes förundran, som det nu är til egarens 
nöja och de främmandes fägnad. En gränseprovins som Skåne 
med så rik adel kunde dock tåla några sådana gods, som 
kunna gifva någon tanke om vår förmögenhet. 

Vi reste sedan genom Engelholms stad, hvilken lika 
som flere Sverges städer genom shi belägenhet kunde föra 
en olika handel och ega en olika förmögenhet, om icke 
lurendrägerier och landtbruk borttogo stadsboens tid och 
utgjorde dess handelsgren. En esquadron husarer låg där 
uti ståndquarter, en äfven så vacker som kostsam trouppe; 
för husarernes statssumma kunde konungen underhålla tre 
invalideregementer; den fattige soldaten, som de unge offi- 
cerare afskeda, för at han är för gammal, för at han har 
länge tjent och tör hända blifvit sårad i rikets tjenst, 
kunde njuta underhåll, och de gamle officerare, som måste 
ge rum åt de unge pager, kunde få sitt bröd til sin döds- 
stund. Desse regementer kunde ligga i garnizonerne och 
gjorde mera heder åt riket och de principer som där råda, 
än någre väl beridne husarer, ehuru de commenderas af 
officerare med blå och gula band. Vi råkade i Engelholm 
generalen gref Saltza, som kom ifrån Ramlösa, där vatnet 
torde hafva curerat honom för något podager, men ej af- 
tvättat den ridicule, han sig sista riksdag uti sitt landt- 
marskalksämbete gaf. Jag hade icke sett honom sedan den 
tiden; jag fant honom uti en ful kammare utmed en ännu 
fulare fru, Bidderstam, som i flere år egt det ledsamma 
nöjet at ega hans tröga kärlek, den skam at blifva miss- 
trodd af egennytta därtil ledas och den egna harmen at 
veta, det denna egennytta på alla sätt blef illa betald. Jag 
frågade huru dess brunscur honom bekommit; han ville 
tala om politique, om kungens resa, om allmänna saker. 
Jag, som ej en vacker sommardag ville hafva ledsamt, af- 
bröt conversationen, önskade honom god hälsa, mycket 



1778 ÅRS RIKSDAG. RAMLÖSA BRUNN. BRUNSBAL. 279 

nöje och inga politiska besvär. — »Dem har jag haft», sade 
han, »men Gud vet bäst, min baron, huru jag arbetade 
emot den sista nåden som mig updrogs; utan så stränga befall- 
ningar och så mycken erkänsla å min sida hade jag aldrig 
gifvit mig ut på detta djup.» — Jag svarade, at jag kände 
alla dessa saker, at jag vore glad, vi nu kunde tala om 
andra ämnen, at jag beklagar hvar och en, som skall fram- 
ställas för hela Europas ögon emot sin vilja, at jag för 
min del bad Gud bevara mig från så lysande förtroenden, 
men om jag skulle sättas uti den cas, så tror jag a^ min 
första tanke vore fästad på framtidens omdöme. Vi skildes 
åt, jag önskade at aldrig se någon riksdag och minst någon 
sådan landtmarskalk. Han geck i sin trånga kammare och 
fägnade sin sköna med sitt stora kors af svärdsorden, dess 
fadderstekn med stora juveler och dess grefvebref och 
någon åsamkad gäld såsom den belöning han hade för 
sina besvär. 

Vi hunno om aftonen til Helsingborg, gingo strax til 
skepsbryggan och gladde oss åt det i alla länder sällsynta 
spectacle, som Sundet gifver åt dem som bo vid dess 
stränder. 

Den 30 Juli, Söndag. Om morgonen reste vi til 
Ramlösa brunn, där den snälle läkaren archiatern Rosen- 
blad talade om de stora curer denna brunn gjort. Den 
första reflexion är, at brunsgästerne måtte vara mycket 
otacksamme, eller hushållningen ganska felaktig, efter bruns- 
huset ramlar, brunsgästerne bo i torparekojor, källan knap- 
past är bevarad och vägen til brunnen svår. Vi blefvo så 
mycket mera häröfver förtretade, då vi fingo höra, at grun- 
den var kronans, at medel til byggnader voro samlade och 
dock tilståndet lika. Den rika skånska adeln, som dit alla 
år samlas, har icke en gång egna rum at bebo, tvänne de 
rikaste adelsmän, baronerna Gyllenkrook och Stiernblad, ega 
hvar sin hälft uti en bondstuga. Om aftonen var bal; ifrån 
Helsingöhr och äfven ifrån Köpenhamn, ifrån ryska, danska 
och engelska flottorna kommo officerare och från de första 



280 ÖRE8UNDS PRAKTFULLA ANBLICK. FLOTTOR. 

ställen den yppersta adel och ståndspersoner; man kunde 
icke bjuda dem ett rum at ingå uti, de måste medföra sin 
middag och äta den i skogsbackarne. Så liten var indu- 
strien, at där ej fans en kock, som kunde laga mat åt re- 
sande. Balen öpnas, någre trumpetare af husarerne i full 
uniform utgjorde orchestern, de främmande talade knapt 
någon til, och balen slöts nästan på samma gång som den 
börjades. Ramlösa är dock ämnadt af naturen at bli Sver- 
ges Spaa och kunde det med liten kostnad. 

Den 31 Juli, Måndag, Jag vaknade vid solens up- 
gång af några canonskott. Jag skyndade at påkläda mig 
och gå ned til strandbatteriet. En vacker morgon, klar 
luft, lagom värme förnöjde genast min känsla, men huru 
blef jag icke intagen, då ett det präktigaste spectacle, som 
kan visas, syntes för mina ögon. Den ryska flottan hade 
gjort sig segelklar, en lika god vind gynnade den danska 
och de engelska fregatterna med alla de handelsfartyg, som 
under denna convoj skulle utlöpa. 13 ryska rangskepp 
med sitt avantgarde, sina fregatter utseglade utur Sundet 
uppå tvänne colonner. En lagom vind gjorde, at alla segel 
nytjades. Krigsskeppen med all sin militairiske musique 
och pompe tågade långsamt genom det stilla vatnet. De 
saluterade både Helsingborg och Kroneborg, som ifrån sina 
batterier svarade. Dessa olika skott repeterade af echot, 
röken som stundom skymde skeppen, stundom sakta up- 
stod och skingrades med molnen, flaggorna som blåste, 
folket som ropade, tusendetals med små båtar med åskå- 
dare, som kring de stora skeppen rörde sig, de engelska 
fregatterna med sin vackra tackling och snälla segling, 
som kringsamlade sig alla sina handelsskepp, de danska 
skeppen, som närmare danska vallen började synas, alt 
gjorde det präktigaste spectacle, som någon kan föreställa 
sig, och som på få ställen i verlden lärer kunna synas 
och göra den verkan som nu ifrån Helsingborgsbryggan. 
En sorgelig reflexion föll mig vid detta tilfälle i sinnet, 
at se en rysk så talrik flotta inom Sundet och under 



EGENNYTTA, FATTIGDOM OCH SVAGHET. MAJOR 8TIERNHKIH. 281 

svenska kasten, då Ryssland för 50 år sedan ej egde 10 
skepp, då Sverge var sjömagt, och nu Sverge icke kunde 
til sina convojer och sin representation utan största om- 
kostnad utsända trenne skepp. Jag såg äfven ett för- 
nyadt vedermäle af vårt sätt at visa oss. Vid Helsing- 
borgs brygga stå några rostiga jerncanoner, med h vilka 
svaras på den salut bägge rikena af förbigående skepp 
gifvas. Bägge rikena anse saluten gifvas för sig, och 
täflan är emellan bägge rikenas artilleriesoldater, hvem som 
först kan hinna sätta luntan på canonen til svarets gif- 
vande. Då flottorna passerade Sundet, saluterade de; 
ifrån vårt batteri e skulle svaras; en gammal utsupen ar- 
tillerieconstapel skyndade til bryggan, affyrade canonerna, 
men uti ingen var mera än half laddning, så at röken 
kunde synas r men aldrig någon smäll höras. Jag frågade, 
om ej full laddning bestås, man svarade mig jo. Men 
artillerieofficeraren skall vinna, underofficeraren skall vinna 
och äfven constapeln, at laddningen därigenom kan bli 
half. I samma ögnablick som vår högfärd tilägnade sig 
saluten, i samma ögnablick tog egennyttan ut sin rätt, 
fattigdomen visade sitt välde och efterlåtenheten sin svag- 
het Den ryska flottan, utsänd at beskydda handeln, som 
en påföljd af sjöconventionen emellan* de nordiska mag- 
terna, skall både skryta uti Nordsjön, Spanska sjön och 
Medelhafvet. 

Jag skickade til consulen Gloerfelt för at underrätta 
mig, om jag med något skepp kunde gå til Lilbeck, då 
jag därigenom vunnit mycket uti min resa och mina ut- 
gifter. Han svarade at inga skepp nu i Sundet voro fär- 
diga at dit gå, rådde mig at resa til Köpenhamn och 
taga en postjakt. Jag fant at alt detta skulle borttaga 
min tid och tör hända öka mina depenser, tog därföre det 
parti at genast om eftermiddagen gå til Ystad i tanke at 
med postjakten genast afsegla til Stralsund. Majoren Stiern- 
heim, som fattat det beslut at roa sig i Frankrike och där 
söka tjenst, träffade mig i Helsingborg, vi gjorde sällskap 
at åtminstone til Hamburg blifva hvarannan följaktige, och 



282 



YSTAD. AJSKED AF BA EN EKO V OCH SVERGE. 



jag feck det nöje at återfå en resecamerat, med hvilken 
jag år 1774 gjort en resa til Ryssland och norr om genom 
Torneå til Stockholm tilbakars. Vi togo bägge farväl af 
den vackra delen af Skåne, våra vänner vi där lemnade, 
och jag i synnerhet af min förra resecamerat baron Barne- 
kov, och vi tågade genom sand och ledsamma städer, tils 
vi om morgonen kommo til Ystad. 



FURSTARS KUNSKAPER OCH RESOR. 283 



Tillägg. 

Memoirer öfver en med Kronprinsen Gustaf 
åren 1770—71 företagen resa. 

Det har varit en tid i Europa, på hvilken konungar 
och furstar på ett orientaliskt sätt varit afskilde ifrån sine 
undersåtare och ännu mera ifrån främmande. Påföljderna 
bevisade den tidens sällhet. Regenterna lefde i okunnog- 
het om hvad inom deras länder tildrog sig, läto gunstlin- 
gar och ministrar styra landet, och undersåtarena suckade 
oftast öfver den spiras tyngd, som icke låg i regentens 
hand mera än til utseendet. Om regenterne visade sig 
för nation, var det oftast at få tilfällen visa en ståt som 
köptes med nations suckar, eller ock för at vid tilfällen 
kufva den samma, som är så mycket lättare kufvad, som 
fördomar och den skilnad födseln satt emellan konungen 
och undersåtaren därtil kraftigast bidrager. 

Om denna regenternas okunnoghet om hv$d sig inom 
eget land tildrog var stor, så var den ändå icke mindre om 
det som i andra länder tildrog sig. Man trodde at verl- 
den slutades vid sin egen gräns och at en annan måne 
lyste öfver Dresden än öfver Merseburg. Om regenten 
nånsin reste ur sitt land, så var det i spetsen för sin armée, 
för at ödelägga en granne eller ett land, han då för första 
gången feck kunskap om. Härvid tåla undantag; naturen 
har gifvit ljus och kunskaper, mörker och okunnoghet 
ymsom, men det torde vara en bedröfvelig sanning at de 
senare masta delen ägt öfverhanden. Detta tidehvarf har 
börjat nå sitt slut, nyfikenheten ock ombytelighet, denna 
naturens sällhet, har äfven fått verka på regenternes sinnen, 
okunnogheten har minskats, bommarne för menskliga för- 
domarne brutits, och den sanningens verkan fått sin ut- 



284 CZAR PETERS OCH ANDRE REGENTERS RESOR. 

öfhing, som påstår at ljus och kunskaper för en regent 
äro äfven så nödvändiga, som lagarne han styr efter och 
magten han äger. Ifrån detta seculi början kan man såle- 
des räkna den epoque, at konungarne börjat at vilja se 
andra länders förmåner och besvär, för at efter dessa kunna 
afpassa sina omtankar til eget lands välgång. Den tankan 
at all ting var bäst inom egen gräns började försvinna, och 
man såg at kärlek til fäderneslandet ej låg förvarad i en 
blott blindhet för eget lands tilståndoch inbillade förmå- 
ner. Czar Petter var den som bröt isen, man torde kunna 
säga at i hans resor var ännu qvar något af den förflutna 
tidens råhet: han hade tör hända både kunnat få flotta utan 
at vara timmerman i Saardam, ock armée utan $t börja 
med at vara trumslagare. 

Men regentérs seder formera nations, deras smak blir 
nations smak, deras uplysning nations ljus; ock således 
måste czar Petter resa både som kejsare och undersåte, 
som general och som soldat, som amiral och som matros, 
at förvärfya sig stora idéer och detailler, med ett ord at 
tilskapa sin nation ifrån barbarer til ett höfsadt och nyttigt 
folk. Krig i Europa har sedermera hindrat de fleste re- 
genter at följa dessa efterdömmen ock lämnat til vår sam- 
tid dessa lyckliga händelser. 

Konungen af Preussen, konungarne af Danmark ock 
kejsaren hafva som regerande herrar lemnat sina land för 
at nu inom några år bese andre länder at därigenom lära 
känna både sina och andres. Konungen af Preussen har 
rest inom Tyskland som segerherre och som hjelte, hans 
namn, hans philosophie ock hans gerningar ha gjort honom 
känd förut både inom ock utom dess gränsor. Kejsaren, 
som tyckes vilja likna konungen af Preussen, har igenom 
sitt förstånd, sina aflagda etiquetter, sin lust för militairen, 
sina insigter i vetenskaper och sin stränga incognito gjort 
sig ansedd i de länder han sett, ock detta ryktet utbredt 
sig öfver hela Europa. Konungen af Danmark, som sett 
flera länder än någon af de bägge förre, har fått mera 
ärebetygelser men mindre aktning, mera feter ock mindre 



PRINSEN A* BRUNSWIG. ETIKETT. INCOGNITO. 285 

rykte hos både de uplyste och förblindade; han har utgif- 
vit de största penningesummor, mest utfört mynt ur sitt 
land på undersåtares bekostnad och minst hemfört möjlig- 
heter at göra dem lyckliga. Bland de prinsar som rest, 
som dragit nytta af sina resor, som upodlat därigenom sina 
kunskaper ock sitt förstånd, bör räknas arfprinsen af Brun- 
schwig: han som så ung förtjänt at kallas hjelte ock med 
så mycken modestie mottagit sitt beröm. 

Bland de hinder, som legat regenter i vägen at se 
andra länder, bör bland de föfnämsta räknas den stränga 
etiquette, som prinsar emellan i akttages i den tankan at 
man genom den bibehåller länders värdighet. Oändeliga 
utgifter, besvär för den resande regenten, en nästan phy- 
sisk omöjlighet at få lära känna det land, dit resan stäldes, 
efter som höghet, ståt och medfölje borttog. all tiden ock 
erfordrade med rätta all tid, som til underrättelser borde 
användas, orsakade at prinsar nödgades lefva hemma inom 
sina egna murar och ej genom egna ögon få se andra 
fläckar af jordklotet. At afskudda detta besvär upfans den 
strängaste incognito, som fordrar, at den resande prinsen 
aflägger all sin egen höghet, sina förmåner, sina rättigheter, 
sätter sig i enskildes tilstånd och lefnadssätt, och det for- 
drade tid, innan högmod och vanor kunnat aflägga de förra 
för at mottaga det senare; vi böra tör hända tacka nyfi- 
kenhet och ombytlighet mera än philosophien för denna 
stora föresats och de däraf härflutna händelser. 

Men alla dessa digressioner tyckas föra mig utom mitt 
ämne. Men jag har trott dem vara nödvändiga för mina 
reflexioner framdeles i dessa memoirer. Jag skyndar mig 
därföre at omtala, hvad orsaker och driffjädrar voro til de 
Kongl. svenska prinsarnes utrikes resa, för at sedan kunna 
beskrifva sjelfva resan; hvilket jag med så mycket mera 
noggranhet och sanning kan göra som jag til denna resas 
beredning och på den samma varit närvarande och vitne. 

Vid 1769 års riksdag, då det rådande partiet med hof- 
vet voro nära förenade, betalte dess gäld och sökte för- 
skaffa alla apparenteliga nöjen och förmåner, för at för sig 



286 PRINSARNE CARL OCH FREDSIK ADOLF. 

kunna behålla de reela, samtycktes denna resa och genom 
en kedja af många orsaker; man måste härvid räkna Hans 
Kongl. Höghet Prins Carl såsom hufvudorsaken. 

Denne prins såsom utaf en svag complexion hade 
dagliga krämpor; i synnerhet plågades han utaf en svullnad 
i testiclerne, hvilken troddes härröra utaf en svaghet i 
nerfsystemen, andre trodde den upkomma af mycket åter- 
håll, retade begär och en tvungen kyskhet, andre genom 
någre veneriska vätskor, som i blodet genom födsel, ammor 
eller egen oförsigtighet kunna blifvit förskaffade. Dagligen 
consulterades de snabbaste ock skickeligaste medici, som sågo 
prinsens tilstånd förvärras och änskönt alla deras remedier 
ej förbätradt. De kommo öfverens at tilstyrka Deras 
Maj: ter at hos riksens församlade ständer låta anmäla prin- 
sens tilstånd och begära, at han kunde få göra en resa at 
nytja de varma baden. Til detta skäl förenades ett, som 
för allmänheten var mera obekant, men tör hända af äfven 
så mycken vigt, ock som i synnerhet brydde Deras Majiter, 
kronprinsen och dem som ägde deras förtroende. Bägge 
prinsarne, prins Carl och prins Fredric, som i somt und- 
fått en sträng ock i annat en eftergifven upfostran, hade i 
synnerhet i alt hvad som kan nämnas under namn af kär- 
leksäfventyr blifvit ganska strängt hållne. De hade ej fått 
njuta några af de nöjen, som i lifvets vår göra lifvet så sällt 
och behagligit. En sträng upsigt, en ständig närvaro under 
öfverhetens ögon, en svag complexion, som endast förmådde 
önska, men ej egde styrka nog at bryta sig igenom hinder 
för at nå sitt ändamål, gaf dem ständiga begär och inga 
tilfällen at upfylla de samma. Men naturen krafde sin 
rätt, och böjelserna tiga icke vid denna ålder. Vid ett 
lysande hof, där de vackraste af könet voro som hoffröknar, 
och de öfriga dagligen närvarande til sällskap och upvakt- 
ning, så nödgades dessa prinsar upfylla genom en platonisk 
kärlek, hvad deras oskuld och ungdom ännu icke kände 
och icke visste vara otacksamma dygder vid håfvet. De 
blefvo således kära i hvar sin af drotningens hoffröknar, prins 
Carl i fröken Brita Horn och prins Fredric i fröken Ulrica 



FRÖKNARNA BRITA HORN OCH ULLA FERSEN. 287 

Eleonora von Fersen. Bägge vackra, den förra behaglig, den 
senare skön; bägge artiga, af de största slägter, unga, oskyl- 
diga, lätt öfvertalte, och hvad fröken-hjerta kan vara tyst, då 
en ung prins låfvar och älskar! Kärleken och egenkärleken 
röras bägge. Prinsarnes kärlek räckte oafbrutet i flere 
år, ett dagligit umgänge befästade den samma; prins Fredric 
såsoin mera häftig, ostadig och frisk sökte oftare andra 
nöjen, så at kärleken ej så mycket brydde honom. Prins 
Carl däremot med ett blödigare hjerta, mera stadga, i vän- 
skap, mindre frisk constitution, som nödgade honom söka 
nöjen med få personer ock däribland fröken Brita Horn, 
närde sin kärlek och mjältsjuka, och då man lägger det 
därtil, at han ej stod lika väl i öfverhetens sinne som sina 
öfriga syskon, så var det en nödvändighet at söka ömhet 
och vänskap hos andre. Bägge prinsarne^ okunnoge hvad 
kärlek vill säga, gingo för långt ock låfvade hemligen gif- 
termål åt sina fröknar: intet at därföre njuta i förtid några 
faveurer — de voro för käre at begära och för otiltagsne at 
taga — , men endast i den tankan at lefva beständigt lyckligt 
med dem man lefvat några år som främmande lycklig med. 
Ty sådan är kärleken. 

Bägge unga fröknarna voro icke missnöjda med en 
hastig lycka; at bli prinsessa är något smickrande i syn- 
nerhet i slägter som äro utmärkte för at vilja ega välde och 
magt. Omkring prinsarne ock dem som egde deras för- 
troende funnos folk, som med låg smickran befästade deras 
idéer och låfvade möjlighet. Fröken Horns slägt begärde 
icke bätre än en sådan alliance; såsom af ett motparti mot 
hofvet önskade de intet högre än at få ett insteg i konunga- 
huset ock låfvade hela sitt partis medarbetande. När man 
är kär, är man oftast Wind, ock prinsarne, som trodde alla 
så upriktige som de voro, trodde ingen kunna bedraga. Prins 
Carl, som i synnerhet dref denna hemliga giftermålsnego- 
ciation, såg icke at ett afundsjukt ock söndradt folk aldrig 
kunde ingå i de tankar at vilja låta particuliera familrer 
få insteg i konungafamilien. Det var äfven för mycket 
mot all sund politique i Sverige at det kunnat lyckas, men 



288 ULLA F ERS ENS FÖRLOVNING. KRONPRINSEN. 

prinsarne fortforo i sina beslut, och besluten började snart 
at hemligen omtalas, öfverheten drog til slut misstankar til 
hela kärleken. Enkedrotningen, som var för högmodig at se 
sina barn giftas i enskilda hus, sörjde mest öfver dessa beslut. 
Deras sinnen oroades och bryddes: man föreslog tusende 
utvägar :*at hemligen bortgifta hoffröknarne, at tilsäga föräl- 
drarna, at kärleken såsom farlig borde uphöra, m. m. För 
fröken Fersen verkade det och hon förlofvades med en 
capitaine af dragonerne baron von Höpken til prins Fredrics 
stora, men snart öfvergångna sorg. Prins Carl var mera 
beständig, det var svårare at öfvertala fröken Horn, hon 
begärde ej at behaga någon annan än prinsen; hans beslut 
var beständigt, och hennes far tycktes icke deltaga i öfver- 
hetens vilja. När därföre medici consultation var slutad 
och resan til de varma baden projecterad, så tog öfver- 
heten detta som det gladaste tilfälle at med det samma 
härigenom afbryta en kärlek, som gjorde prinsen mindre 
lycklig, men konungafamilien ock nationen tusende omsorger. 
Förslaget til resan communicerades med prinsen, som icke 
visste de hemliga motiv er; han samtyckte, och den minuten 
afbröt hela hans kärlek. 

Alla dessa öfverläggningar, lika som alla andra den 
tidens politiska idéer, nödgades håfvet communicera med 
kronprinsen, både at emottaga dess råd, som ock öfvertala 
honom at lägga handen vid utöfhingen, ty det anseende 
han hade i nationen fordrade det. Kronprinsen, hvars en- 
daste passion var en brinnande åhåga för ära och anseende, 
som under sin upfostran af gouverneurer och sällskap nästan 
icke syslosatt sig med annat än andre länders kännedom, 
som i de tvänne sista åren ej hört talas om annat än främ- 
mande furstars resor och rykten, som med egen lust at 
göra sig känd trodde sig äfven icke allenast gagna fäder- 
neslandet med sina negociationer och bekantskaper under 
sjelfva resan, utan ock lägga .grunden genom sin uplysning 
och därigenom förökade kunskaper til en sällare framtid, 
tog detta tilfälle i akt för at äfven kunna använda det 
samma til sina nöjen och sin förmån. Jag var vakthaf- 



DROTTNINGEN. KRONPRINSEN. HATTPARTIETS SÖNDRING. 289 

vande hos honom under denna tiden och mins med för- 
undran hans beslut och negociationer. Han communice- 
rade strax sina tankar med kungen och drotningen. Den 
förre var för svag at hålla hvad han lofvade och för rädd 
at lofva det han ej fått lof til. Drotningen däremot, som 
var mera slug och eftertänksam i alt hvad som angeck 
dess familie lofvade honom icke positivt at vara emot dess 
önskan, men hade tusende hemliga betänkeligheter. Jag 
får härvid erindra, at alt sedan 1768 års slut, eller ifrån 
den tiden kronprinsen i politiquen började röra sig, så vant 
han nationens kärlek och"högaktning, hvartil dess upförande 
under riksdagen i Norrköping ej litet bidrog, hvilket alt 
verkade en hemlig jalousie hos enkedrotningen. Den lust 
at styra som hon egde förqvafde hos henne alla eftertankar 
och förblindade henne ständigt på utvägarne och sin egen 
styrka. Kronprinsen, som började itaärka detta samt hvad 
ställning dess föräldrar stodo uti, i anseende til nationen, fant 
at han borcLe förena, så mycket möjeliget var, sin vördnad 
och lydnad för dem med sin egen heder, välfärd och an- 
seende. Han tog därföre denna sak mera allvarsamt, än 
enkedrotningen väntade sig, och utverkade sig konungens 
positiva tilstånd at få göra demarcher. Han communice- 
rade än vidare sina tankar med sin förtroligaste och äldste 
vän riksrådet gref Carl Scheffer och öfvertalade honom at 
ge sig råd, bli sig följ ak tig och hjelpa honom arbeta. Ifrån 
flere år hade varit ett hemligt hat och afund inom det då 
rådande hattpartiet emellan riksrådet Scheffer, Sinklaire 
och gref Axel Fersen. Orsakerna vore här för vidlyftige 
at uprepa. Nog af, de verkade i alla beslut, och de tyck- 
tes vid denna riksdagen hafva haft den påföljd, at efter 
gref Scheffer och Sinklaire voro i hofvets intimaste för- 
troende, så arbetade gref Axel Fersens parti mera i en 
aristocratisk idée, än de andre önskade. I en sådan om- 

* 

bytelig, ostadig och svekfull tid var ej så godt at ge sitt 
förtroende i sina ovänners händer, och är til denna tiden 
gref Fersens politique at ursäkta, i synnerhet då 24 års 
erfarenhet hade öfvertygat honom och hela nationen, at det 

Ehren8värd, Anteckningar, II. It7 



1769 ÅRS RIKSDAG. FRANKRIKE. 



då varande hofvet icke annat imaginerat än flyktiga och 
omöjliga planer, fullföljt dem med ostadighet, nytjat sina 
fördelar utan menagement samt i olyckan alltid fallit på 
onyttiga utvägar at hjelpa sig därifrån, at en egen inbillad 
ära alltid var föremålet för alla planer och at nationens ära 
aldrig kom i jämförelse. Det enda fel, som partiet kunde 
tilmälas är at icke hålla löften, ty innan man lofvar, bör 
man besinna, om den man lofvar til är värd löftet eller ej, 
men sedan det är gifvet bör det upfyllas. 

Enkedrotningen consulterade strax sina vänner öfver 
kronprinsens project, alla lade de svårigheter i vägen: 
de förnämsta voro at riket nyss utbetalt så ansenliga sum- 
mor at betala hofvets gäld, at fonden ej talte en resa för 
halfva konungafamilien, at det vore äfventyrligt at släppa 
tronföljaren utom egna gränser, hans person vore för riket 
så dyrbar, at den ej borde vågas som på ett vågspel, och 
flere mindre betydeliga skäl. Dessa vederlade kronprinsen 
med oemotsägeliga mbtskäl: han visade at hans gäld icke 
var med öfverhetens inberäknad; han visade at hans resa 
kunde förskaffa Sverge mera än den kostade, samt at kost- 
naden för at vinna stora ändamål ej bör ligga i vägen; 
hvad dess egen person angeck, så trodde han inga större 
äfventyr och faror förestå sig än flere konungar och prin- 
sar som desse åren rest. 

Genom de politiska operationer, som vid denna riks- 
dag tildrogo sig, hände at Frankriket i synnerhet blef miss- 
nöjdt med alla göromålen. Frankrike hade på god tro gått 
in med hofvet de heligaste förbindelser. Svenska regerings- 
sättets ostadighet låg för hela Europas ögon, och Frank- 
rike, som Sverges äldsta och säkraste bundsförvandt, hade 
förbundit sig at i denna delen förbätra vårt tilstånd och 
förskaffa oss en mera säll, hedrande och varaktig constitu- 
tion. Stora penningesummor hitsändes at användas til 
detta stora ändamål, men penningarne inflöto i particuliera 
cassor, fransyske ministern förde en oförsigtig och oför- 
ståndig conduite, vi disputerade om en Säkerhetsact och 
förblefvo vid at blifva ganska osäkre både om välfärd och 



DROTTNINGEN. KRONPRINSEN. HATTAR OCH MÖSSOR. 291 

constitution. Alt detta oroade Frankrike, som för sina 
penningar ville se Sverge i den situation at för dem kunna 
vara sig sjelft och Frankrike til nytta. Under denna tiden 
tildrog sig äfven, at cabaler vid fransyska hofvet hade satt 
Duc de Choiseul i osäkerhet om sin gunst och sitt välde, 
hvilket alt oändeligen influerade på den svenska ställningen. 
Man var osäker, hvad ministere och hurudan systeme med 
honom kunde upkomma; man hörde ifrån det landet oände- 
liga klagomål öfver oerhörda penningeutgifter, man skrek 
nästan på slöseri utur franska skattkammaren, Corsicas er- 
öfring jämte de olagliga corruptionssummor, som til hela 
Europa utdeltes, både för turkiska kriget, polska och nor- 
diska ställningarna, gaf ett allmänt missnöje och förebådade 
en sträng och knapp hushållssysteme. Kronprinsen trodde 
därföre, at man borde smida, medan järnet var varmt och 
medan vi ännu något kunde uträtta. Han omtalade för 
gref Fersen, just då det om prins Carls resa skulle afgöras, 
sin lust at göra samma resa; han feck til svars tusende 
svårigheter. Men hans största skäl, hvilket i hemlighet 
allegerades, var, at han utlofvade sig at för Sverge åter- 
skaffa de bristande subsidiesummor, som för pommerska 
kriget borde oss tilfalla; härtil lades för hofvets räkning 
den tankan at man borde i Frankrike uptäcka de hemliga 
driffjädrar och orsaker, som gjort at åtskilliga politiska 
försök misslyckats, både at därigenom urskulda sig och 
sina vänner, så ock etablera et parti, som skulle bli mera at 
lita på, än det som endast drefs af supponerade, aristocratiske 
principer. Detta senare skälet kunde enkedrotningen icke 
motsäga, det geck in uti hennes idéer, och det förre kunde 
icke cheferne af hattpartiet motsäga, ty det var til rikets så 
stora och ansenliga nytta, i synnerhet som under 8 års tid man 
fåfängt därom negocierat. Härigenom voro bägge de som 
emot kronprinsen arbetade bundne. Mössorne, som intet 
vid den riksdagen kunde uträtta, de nöjde sig med at neka, 
at utgifva tusende rykten, spådomar och upväcka miss- 
nöjen i nationen; med ett ord, alla de, som egde lust at 
sjelfva styra, sågo ogerna at kronprinsen feck visa sig för 



292 PARTICHEFERNA. FERSEN. PRINS FREDRIK. 

Europa, bli känd, vördad och i stånd at framdeles uträtta 
något, ödet, som så underliget styr händelserna här i verl- 
den, och som bland de största sällheter menniskoslägtot 
fått gifvit det okunnoghet om hvad framdeles skall hända, 
gjorde at alla dessa partier arbetade directe emot sig sjelfva, 
ty 6 månader efter dessa beslut förestod ett af de största 
ombyten, som i Sverge på många tider tildragit sig, och 
som hemförde samma prins, vördad, ansedd i Europa och 
efterlängtad som konung inom sitt eget land. Nog sågo 
de vid denna riksdag rådande partichefer, at deras välde 
vid franska hofvet blef genom denna resa vacklande, at 
åtkomsten til penningarne blef svårare, at en mängd af 
sanna och osanna berättelser tör hända skulle updagas och 
läggas på deras räkning, alt detta kunde intet annat än 
bryda och oroa dem; men de litade på ödets ombytlighet 
och gref Fersen för sin person på sin ära, på sin vandel, 
som ej kunde skyllas för egennytta eller låga afsigter. 
Detta gjorde honom tranquille, ock som han i denna sak 
styrde sitt parti, så lofvade de samfäldt arbeta på kronprin- 
sens resa; den blef i secreta utskottet föredragen och på 
de sista dagarne af riksdagen äfven i stånden afgjord och 
bifallen. Prins Fredric syntes i alt detta ganska litet, 
men enkedrotningen drog parti af honom för at låta sin 
hemliga jalousie mot kronprinsen och sin ostadighet i be- 
slut stundom få verka; ty sådan är hon, at fast än hon vet 
at ändamålet är henne nyttigt, så kan hon arbeta emot 
medlen, om dessa medlen ej alltid äro enlige med hennes 
ostadighet. Prins Fredric fant icke något motstånd hvarken 
vid hofvet eller hos partierne; hans ungdom, nödvändig- 
heten för honom at se verlden, hans giftermålsgriller som 
borde uphöra talade mera för honom än alla intriguer 
och cabaler. 

Resan blef således hos alla ständerna afgjord; den 
började • at planeras i augusti månad och afslutades i 
januarii 1770. Ständerne gjorde endast de förbehåll, at 
alla prinsarne ej på en gång fingo vara utom riket samt 
tilslogo för kronprinsen 50,000 rdr banco och för dé andre 



ORDNINGEN AF PRINSARNES RESOR. j>93 

bägge prinsarne 25,000 rdr hvardera; och all gäld, som utom 
dessa summor kunde göras, förblef för deras egen räkning. 

Sedan nu alt detta lyckligen blifvit afslutadt, och ingen 
ting mera återstod än at se de oförmögna tilbud, som ge- 
nom små hofintriguer kunde göras at mota och hindra 
kronprinsens resa, alla förkastas och rödjas utur vägen, så 
upväcktes kronprinsens lust at strax få börja denna resa, 
och hans naturliga vivacitet gjorde, at ett nytt buller bör- 
jades, som snart nog hade kunnat bortskämma hela planen. 
Det var det at han ville först anträda den samma, och at 
dess bröder skulle vid dess återkomst få börja sin. Men 
alla förestälte honom, hvad det skulle stöta allmänheten, at 
en resa, som blifvit samtyckt för prins Carls sjuklighets , 
skull t— åtminstone hade denna orsak gifvit anledningen — 
skulle sättas å sido för dess lust; at nationen därigenom 
skulle få tilfälle at tadla hela operationen, och hat och 
afund både ifrån konungafamilien och nationen falla på 
honom. Kronprinsen, som såg detta och fant alla skälen 
vara grundade, desisterade från sina beslut och lät beqväma 
sig at afvänta tiden. 

Men nu yppades åter en ny fråga, med hvilken prins 
Fredric skulle följa, och hurudan hans resa skulle bli. Idéen 
med prins Carls resa var, at han endast skulle nytja varma 
baden i Spaa oöh Aachen, sedan skynda sig hem, hvarom 
både prinsen och riksrådet Schwerin hade fått skrifteliga och 
munteliga befallningar. At endast låta prins Fredric göra 
denna resa hade varit en onödig utgift, en resa til Loka för 
honom hade varit lika nyttig, som at endast bli ett vitne til 
at dess bror blef frisk, då han förblef lika okunnog om andra 
länder som förr. Kronprinsen åter, som hade stora projecter 
och vuer, och som tillika icke hade sett andre prinsar, deras 
okunnoghet, deras förskämda seder, utan gjorde all jämfö- 
relse med sig och sin familie, trodde åter at prins Fredric 
i dess medfölje skulle hvarken profitera eller bli nyttig, 
utan tvärtom bortskämma flera planer. Denna ogrundade 
men förlåteliga idée härrörde ej af annat än en blind kär- 
lek til sin slägt man alltid eger, då man först träder i 



294 PRINS CARL FÅR RESA FÖRE BRÖDERNA. 

verlden, man vill ej vara vitne, om de skulle göra några 
afsteg, den härrörde af en åhoga at sjelf med sin resa bli 
riket nyttig. Han önskade därföre at prins Fredric skulle 
dröja til dess återkomst och då under en förståndig mans 
anförande tilträda sina resor. Men alt detta ändrades, 
prinsarne voro alle för unga at vilja tåla tiden. Prins Carls 
resa utsattes tils i början af april, dess återkomst til 
september månads början, då kronprinsen och prins Fredric 
skulle tilträda sin resa. Alt hvad prins Fredric af dessa 
negociationer vant, var at få följa kronprinsen, hvilket för 
honom var oändeligen nyttigare, och athan förlorade 5,000 
rdr, hvilka af dess resepenningar af konungen med prinsens 
samtycke lemnades til prins Carl. 

Prins Carl anträdde således sin resa, han var knapt 
utom gränsen, förr än han väntades tilbakars af dem som 
skulle resa, men väntanstiden användes i hopp och längtan 
samt feter vid Drotningholm och Stockholm under prins 
Hendrics af Preussen härvaro, som reste för at se sin syster 
och därjämte nära se vår politiska och militairiska ställning. 
Uti politiquen feck han underrättelser af sin syster, som 
aldrig rätt känt den samma. Landet såg han på Lofön 
och militairen efter en exercice som gardiesregementet olyck- 
ligtvis nödgades göra. 

På detta sätt geck tiden förbi ifrån april til novem- 
ber månad; ifrån september månad började prins Carl 
med all möjlig otålighet at hemväntas. Jag kan aldrig 
glömma all den oro, som denne prinsens fransyska resa 
orsakade både för tidens utdrägt, som ock flere considera- 
tioner, men dessa händelser kunde icke ändras, och i slutet 
af october utsattes kronprinsens resa til november månads 
början, då man viste at prins Carl ungefärligen skulle 
vara i Stralsund. 

Men nu återstod ett företagande som icke hade mindre 
svårigheter än något annat, det var personernes utnäm- 
nande kom på denna resa skulle bli kronprinsen följaktige. 
Riksrådet gref Carl Scheffer blef utan någons motsägande 
ombetrodd at anföra denna resa, ock tör hända, om det icke 



CAfiL 8CHEyjPER. EHBENSVÄBD. TAUBE. 295 

varit han, hvilken denna ära och lypka blifvit lemnad, så 
hade hvarken så många hemliga eller uppenbarliga planer 
emot denna resa 'gått i fullbordan. Jag skall framdeles 
tala om riksrådet Scheffer och lemna honom den rättvisa, 
som dess nit, dess ära och dygd förtjena, men jag skall 
tillika säga sanningen, hvilken är mitt första ändamål: 
vitam impendere vero. Ifrån augusti månad 1769, då 
kronprinsen började tänka på denna resa, undfeck jag på 
Carlberg dess löfte at bli honom följaktig, och det långt innan 
någon negociation om den samma påbörjades. Jag för min 
del hade den lyckan at jämte kronprinsens nåd vara tåld 
af Deras Maj: t er och hade således icke at frukta något 
motstånd hvarken på deras sida eller af någon af dem, som 
voro uti deras förtroende. Det var väl icke utan, at afun- 
den kunde hemligen knota; jag var bland de yngste kam- 
marherrar, mina camerater kunde tro sig ha bätre skäl til 
förtroende än jag, och efterverlden skall dömma, om kron- 
prinsen hade rätt eller orätt uti sitt val; men mig skedde 
den största lycka som någon kan hända: denna resas tid var 
mina sällaste dagar jag öfverlefvat. Just vid denna tid 
blef lieutenanten baron Taube kammarherre hos kronprinsen. 
Han hade förut i sin barndom varit page hos öfverheten 
och tillika hos kronprinsen. Den vänskap som knytes i 
barndomen är mera öm, mera beständig än en annan, vanan 
och mera lifliga känslor göra vid denna ålder de mesta 
intryck. Det bör äfven läggas til kronprinsens beröm, at 
han är beständig i vänskap: den han därmed hedrar be- 
höfver endast svara för sitt eget upförande, så kan den 
samme vara trygg uppå honom. Baron Taube tycktes af 
sig sjelf bli sjelfskrifven til den andre medföljande kammar- 
herren; men han hade genom förföljelse på gamla hof- 
vets sida blifvit van at ej lita på löften och apparencer. 
Han var amant af landshöfdingskan Örnsköld, och det be- 
höfdes icke mera än detta, för at göra riksrådet Scheffer 
till dess rival och sätta alla damer såsom fiender af henne 
i harnesk emot baron Taube. Alla möjliga utvägar uphit- 
tades at göra kronprinsen missnöjd med honom; alla insi- 



296 . ÖPVEttSTE GRÖNHAGEN. 'PRIN8 FREDRIKS PÖLJE. 

mulationer framsmögos. Enkedrotningen lade sig i hvart 
ögnablick emot honom och ville nästan tvinga kronprinsen 
at neka honom sitt löfte ; men kronprinsen var för beständig 
i vänskap och förvissad på Taubens hjerta och caractere 
at sätta tro til beskyllningarna. Han hittade därföre uppå 
det expedientet at låta drotningen ignorera, hvem han ville 
ha med sig, ända tils restermin var utsatt, då kronprinsen 
med konungens tilstånd jämte denna termins upgifvande i 
rådet anmälte den som han utnämt och fått konungens 
samtycke at taga i sitt följe; och således afstannade alla 
desse caballer. Det är säkert, at kronprinsen ej kunnat 
göra bätre val bland sine kammarherrar än baron Taube. 
Vi hade bägge emot oss at ej ha sett verlden mera än i 
vårt fädernesland. Men jag hade med upmärksamhet lefvat 
i trenne. år vid hofvet, och han, ehuru nyligen ditkommen, 
kände dock verlden ganska noga. Han var mera för at 
kunna fatiguera sig och jag mera lat. Han kunde följa 
kronprinsen på courser och resor, han kunde språken, han 
hade lefvat i stora verlden, han var artig och angenäm 
med könet. Mina egenskaper tilhör mig ej at beskrifva, 
jag erkänner at det var en lycka för mig at få följa med, 
at jag tör hända var mera nyttig för mig än för prinsen, 
men jag sökte at öfvertyga andra höf och länder, at man i 
Sverge och vid svenska hofvet både kan hafva kunskaper, 
upförande och erfarenhet. Men nu återstod ett ännu svå- 
rare val, som var at få någon at bli prins Fredric medföljig. 
Den ene af dess cavalierer öfverste Grönhagen hade 
nyss blifvit antagen til konungens generaladjutant, med hvil- 
ken sysla dess upvaktning hos prinsen uphörde, och fordrade 
dess ständiga närvaro vid konungens person. Icke desto 
mindre hade hofvet sökt öfvertala Grönhagen at göra denna 
resa; men Grönhagen, som under hela sin upvaktningstid 
hos prinsen aldrig hade kunnat undfå dess förtroende, och 
det endast därföre at han var sträng ock allvarsam, hade 
öfverhetens förtroende och således en sin camerats afund 
och hat, som gaf prinsen alla möjliga missnöjen emot Grön- 
hagen, hvilken til slut til belöning för all sin möda, all sin 



ÖlTVERSTEL. ROSELIUS VON ROSENHE1M. DUBARNE. 297 

välvilja och nit endast feck prinsens ovänskap och kall- 
sinnighet. Han var utom dess närmast 60 år, hade inemot 
40 år lefvat i Frankrike med en trögare lycka än andre; 
var således ledsen vid at resa, hade nyss gift sig och i 
en vrå af Sverge tänkt sluta sina dar. Han nekade såle- 
des och hänt, ehuru sent, at öfvertala öfverheten at med 
sitt förtroende falla på någon annan. Hade prins Fredric 
sjelf fått råda, hade aldrig någon annan än dess andre 
cavalier öfverstelieutenanteri Roselius von Rosenheim er- 
nått denna lycka. Denne Rosenheim hade ymsom egt prin- 
sens förakt och obegränsade vänskap: förakt för dess ger- 
ningar och vänskap för dess råd. Rosenheim hade redan 
vid 1761 års riksdag af det då rådande mösspartiet och i 
synnerhet af dess slägtinge riksrådet Diiben blifvit satt 
til prinsen. Endast detta val visade hofvets blindhet, och 
dess rådgifvares hjertan och insigter. Rosenheim hade 
börjat med at vara målaregesäll hos Pachen, genom någre 
sina slägtingars bemedlande ock i synnerhet genom riks- 
rådet Diiben, som både hade ett holländskt gifte och där- 
städes var mycket känd, omsider blifvit officer i holländsk 
tjenst, hvilket aldrig varit en väg til ära, til kunskapers 
vinnande och anseende; man får snarare köpmans- än ge- 
neralsidéer, och de förre ha ock hos Rosenheim större 
verkan. Han hänt i den tjensten at tjena sig up til major 
och gifte sig med en rik holländska, förstörde hennes pen- 
ningar ock kom hit hem och var grann med några galo- 
nerade uniformer. Genom Dtlbarne feck han insteg i hof- 
vet; han hado den adressen at låna enkedrotningen pen- 
ningar, skaffa henne tilfällen til utlänska lån, vinna uppå 
commissioner, springa små ärender i partiet och til slut äta 
i smårummen och undfå hela förtroendet. Under denna tid 
blef han capitaine i svensk tjenst vid då varande Hamil- 
tonska regementet, som låg i garnizon i Stockholm, och 
feck befäl öfver 100 man infanterie, som commenderades 
uppå den galere, som förde Deras Maj:ter på deras Loka- 
resa ifrån Stockholm til Arboga. Denna militairiska för- 
rättning gjorde at enkedrotningen trodde Rosenheim vara 



298 GRÖNHAGEN OCH ROSENHEIM. 

ett generalsämne, ock efter prins Fredric ämnades til gene- 
ral, så trodde hon at han aldrig bätre kunde handledas 
än af hr Bosenheim. Han blef af så många considerationer 
antagen til prinsens eavalier, upvaktade prinsen och hand- 
lade i minut med holländska varor. Men just under denna 
tiden ändrades hofvets politiska systeme, och hattpartiet 
supplanterade mössorne. Rosenheim kände strax effecten 
af denna händelse; tillika med Dilbarnes disgrace så blef 
man kall emot honom, men dess sysla gjorde at han för- 
blef vid hofvet, och i stället för favorit blef han spion. 
Öfverste Grönhagen kom hem från Frankrike, ansedd med 
utmärkte förtjenster, hade äfven blifvit nytjad vid freds- 
artiklarnes ratificerande emellan Sverge och Preussen och 
tycktes af hofvets då varande vänner böra nytjas til ett 
så angelägit och brydsamt värf, som en prins upfostan. 
Hofvet samtyckte dess nomination, men Rosenheim tog 
ifrån första minuten ett beständigt hat til sin nye camerat. 
Illa anskrifven vid hofvet, ej aktad i nationen, trodde Ro- 
senheim sig böra söka sitt stöd uti prinsens person. Han 
började således at meddela honom sitt hat til den allvar- 
samme Grönhagen, hvilket vid 1765 års riksdag, då gou- 
verneursskapet för prins Fredric updrogs åt riksrådet Rib- 
bing, ej litet ökades. Mössystemen feck åter luft* vid riks- 
styrelsen, men ej vid hofvet, och Rosenheim arbetade up 
detta systeme hos sin prins. Han hänt vinna dess förtro- 
ende genom en efterlåtenhet och ett samtycke til alla de 
små afsteg, som ungdom och yrhet kunna medföra. Vid 
prinsens mera tiltagande år sökte han bli dess confident i 
dess kärlek med fröken Fersen, han tilstyrkte dess gifter- 
målsidéer, hade all möjlig möda' at underhålla denna kärlek, 
jämte det at han uphandlade och frambar de presenter, 
på hvilka alla han ansenligen uppå prinsen vunnit; med 
ett ord, han blef vän med en sådan vänskap man eger för 
en betjent, som gör alt hvad man behagar, och som vid 
en mognare ålder anses för betjent men ej rådgifvare, men 
vid prinsens som den upriktigaste vän och rådgifvare. 



KAMMARHERR HAMMARSCHIÖLD. MAJOR TORVIGGE. 299 

På detta sätt hade. Rosenheim vunnit prinsens förtroende 
och detta förtroende varade ännu, då resan skulle utsättas och 
prinsens cavalier utnämnas. Salig konungen och enke- 
drotningen nekade prinsen strax Rosenheim; prinsen blef 
modfäld, ansåg detta som en partiförföljelse, men lät sig 
nöja, kanske at han ändå medföljt, ty så stor var inconse- 
quencen; men kronprinsen declarerade at han aldrig emottog 
prinsen i sitt följe, om Rosenheim skulle följa honom. 
Kronprinsen såg med skäl, at man kunnat gjort sig under- 
liga tankar om svenska hofvets val, då man vid utlänska hof 
sett vid en svensk prins sida en man, som i holländsk tjenst 
och med köpmanspenningar ifrån målaregosse igenomgått su- 
balternsgraderne. Andre skulle därföre til denna resa utnäm- 
nas. Jag kan aldrig glömma hofvets embarras vid detta 
val. Enkedrotningen frågade mig många gånger mina 
tankar, och alle de som hon föreslog voro endast sådane, 
som i parti-intriguer gjort sig hos henne kände; ty så långt 
hade hon gått i denna vetenskap, at hon glömt alla egen- 
skaper, som fordras vid en så granlaga commission som 
denna, utan den enda at vara partisan. 

Man förskref folk ifrån landet at tilbjuda dem denna 
tjenst. En kammarherre Hammarschiöld, som tjent i Frank- 
rike, efterskickades ifrån Småland och tilböds, men han ne- 
kade. Änteligen utnämdes majoren af artilleriet Torvigge, som 
utan vidare ceremonie efterskickades af riksrådet Carl Schef- 
fer, följde med honom up til konungen och blef utnämd. 
Denne Torvigge hade aldrig tält tre gånger vid sin prins, 
kände ingen enda vid hofvet, och första gången han där syntes 
och kändes var dagen, då afresan från Stockholm skedde. 
Man kan lätt inbilla sig at prinsen ej var nöjd med denne 
nye cavalier, men prinsens vilja var ingen lag. Torvigge, 
som en man öfver 40 år, som hela sin lefnad tjent med 
beröm i Frankrike, som i sällskap eger en viss belefvenhet 
som ingen annorstädes än i Frankrike förskaffas, som jämte 
förstånd och ett hederligt hjerta förenade de mest nitiska 
och patriotiska tankesätt i partisystemer, kunde ej annat 
än bli nyttig där han placerades och vinna sin prins akt- 



300 PRIN8ARNE8 SVIT PA UTRIKES RESAN. 

ning. Ifrån första dagen han kom til hofvet undfeck han 
kronprinsens anseende, och sedermera dess förtroende och 
vänskap. 

Jag har nödgats något för länge uppehålla mig med 
en så onödig sak som Rosenheims historia, men som den 
torde blifva den enda han får ock utom dess är nödvän- 
dig vid detta tilfälle, så har jag trott det ej vara utur vägen. 
Den bevisar i korthet, hurudant det systeme var som i 
förra tider drefs vid hofvet, huru enkedrotningens och dess 
vänners conduite varit, samt hurudan upfostran de yngre 
prinsarne gafs, och uti hurudana händer de lemnades. 

Vi tre voro således de ende, som jämte riksrådet grefve 
Schefier utnämdes at blifva prinsarne på deras utlänska 
resa följaktige. Med kronprinsen följde lifmedicus Dalberg; 
en dess kammartjenare och 2:ne laquaier, prins Fredric 
hade 2:ne kammartjenare och 2:ne laquaier och vi hvar- 
dera en laquai, som med prinsarnes livréer voro klädde. 
Kronprinsen tog äfven i sitt följe fendriken vid gardiet 
Lilliehorn som förut i någre år varit dess kammarpage och 
2:ne dagar förrän afresan blef fendrik; kammarherren Bergen- 
skiöld, hofintendenten och adjutanten vid fortificationen 
gref. Cronstedt och capitainen i fransysk tjenst baron 
Sinclair tillätos möta kronprinsen i Helsingborg för at 
blifva honom til Frankrike följaktige. Man kan icke finna 
annat än at denna suite var så inskränkt som den kunde 
vara, och at med den samma borde en sträng och noga 
incognito kunna i akt tagas. Hela suiten utgjorde trenne 
resvagnar och en rustvagn: man kan icke påstå at en kron- 
prins kunde resa med mindre. 



SRRGELL. PRINSENS KLÄDSEL. 301 



Bref till H. K. H. Kronprinsen Gustaf. 

Stockholm ce 6 Aout 1770. 

Monseigneur. 

Votre Altesse Royal aura la grace de pardonner la 
liberté que je prends de Lui écrire; j'éxecute par lå les 
ordres de Votre Altesse Roy al, et je remplis un devoir 
qui m'est le plus précieux de la terre. J'ai taché avec 
tout soin possible d'éxecuter vos ordres, monseigneur, je 
me croirais heureux, si mes soins trouvent Tapprobation de 
Votre Altesse Royal. Österberg avoit déjå, ordonné å, Sergell 
de faire la plaque pour Tordre Prussien et elle est déjå 
faite, mais, Monseigneur, j'aurois souhaité que j'aurais pu 
donner la méme nouvelle pour le moiré que Votre Altesse 
Royal m'a ordonné de faire avoir pour un habit. Notre 
pauvreté se montre jusque dans les bagatelles et dans 
toute la capitale il n'en est pas possible de trouver pour 
un habit d'homme. Vesterberg en avoit une sorte mais 
outre que la fagon ne convenoit que pour des habits de 
femme, la couleur n'étoit ni brillante, ni le moiré joli: 
ainsi je n'ai pas hazardé d'en prendre, mais attends les 
ordres de Votre Altesse Royal, comme il jugera å propos 
d'en ordonner. J'ai demandé * les conseils du comte de 
Bielke qui connait la parure, qui juge avec plus de goflt 
que moi, et j'ai eu le bonheur d'étre du méme avis que lui. 
Les ordres de Votre Altesse Royal pour le renvoi de ses 
habits d'Hambourg ont été mises en éxecution par DaVel 
d'abord qu'il les avoit re$ues; ainsi Votre Altesse Royal se 
trouve dans des habits magnifiques qui sont neufs pour les 
fetes que nous attendons. Mais Votre Altesse Royal ne se 
montre pas avec moins de brillant quand vous daignez 
partager, Monseigneur, le sort de vos sujets, qui ne sont pas 
dans Theureux état de marquer leur joie par leur parure. 



302 NOLCKEN. PARYR. FRU DURIETZ' FÖRLOSSNING. 

Ou n'entend que des plaintes de ceux qui veulent se pärer 
et ne trouvent Hen de quoi satisfaire leur passion, les 
boutiques sont ou vides ou pleines des choses qui sont 
mauvaises; j'ai entendu ceux qui ont été assezbons eitoyens 
pour souhaiter la prospérité des contrebandiers, mais aussi 
ce n'étoit que des eitoyens de notre tems. Je n'ai eu 
aucune lettre de Nolcken; je crois qu'il s'occupe tant de 
son service qu'il n'a pas pu trouver un instant pour écrire, 
peutétre aussi que malheureusement les jours de pöste ont 
été des jours, ou il a été obligé de monter h cheval, et 
alors Vous connaissez bien, Monseigneur, combien il est en 
état de donner un moment å quelque autre occupation. 

Tout le monde commence maintenant å, 8'assembler 
ici, j'ai vu hier les comtesses Bielke, Ekeblad et Axel 
Fersen, qui sont tous en ville et attendent Tarrivée du 
Prince Henri avec toute impatience possible. On ne parle 
que de parure et on ne fait que mardir nos marchands. 
Les hommes dans un coin de 1'appartement crient contre 
le cours du change et les negocians, et les femmes dans 
Tautre contre les ordonnances et les marchands des modes, 
Les marchands s'attirent la haine universelle, on devine 
que cette societé subira bientot le sort des jésuites. 

H faut aussi, mon Seigneur, que je vous apprends une 
nouvelle qui vous intéressera peut étre. Madame Durietz 
fut debarassée d'une fardeau qui commengoit k lui devenir 
tres incommode. Mais la fa^on fut terrible. Elle ressentoit 
les maux de Taccouchement pendant quatre jours avec 
toutes les douleurs imaginables; enfin quand tout Vart de 
Mr Schultzenheim fut insuffisant pour la faire acoucher, 
on fut forcé avant hier de faire une operation qui fait 
dresser les cheveux d'horreur en y pensant. On dit que 
Tenfant fut mört avant 1'opération: mais pour le faire 
venir au jour on fut forcé de le couper en morceaux et 
cela avec la plus forte douleur pour une mére, qui souflrait 
la mört elle-méme et voyoit en méme temps le spectaele 
le plus terrible, quand le premier fruit de ses amours fut 
une victime pour lui sauver la vie. Madame Durietz com- 



' FRU DURIKTZ OCH KRONPRINSEN. PRINS HENRIK VÄNTAS. 303 

mence å se porter mieux, mais on assure qu'elle a jurée 
de ne jamois avoir des enfants, et on assure que monsieur 
son mari a eu la complaisance de promettre de n'y jamais 
contribtier. Cela n'arriva pas å Madame Durietz pendant 
te tems qu'elle avoit le bonheur de plaire å Votre Altesse 
Royal; vous étes un Dieu bienfaisant, Monseigneur, qui 
donne des plaisirs sans y joindre les peines et les souf- 
frances. 

Je pars aujourd'hui pour Drotningholm pour m^nformer, 
si je suis oublié ou non dans la distribution des logemens. 
On dit que L. L. M. M. sont occupées a mettre tout en 
ordre pour la reception du Prince, et comme Votre Altesse 
Royal sait qu'on laisse tout pour les demiers moments 
pour avoir le plaisir de se depécher, ainsi Votre Altesse 
Royal juge aisément combien on y est occupé. Dn preuve 
c' est que le senat reste en ville aujourd'hui d'aprés les ordres 
du Roi, qui a marqué qu'il avoit besoin de ehaque in- 
stant pendant ces peu de jours de regler les affaires de 
Drotningholm. Le comte de Scheffer vient d'arriver en 
ville, il part aujourd'hui aussi pour Drotningholm, pour y 
rester et ätten dre Tarrivée de Votre Altesse Royal; et il 
m'a prié de mettre ces trés-humbles respects aux pieds de 
Votre Altesse Royal. 

Aucun mortel ne souhaite plus que moi 1'occasion 
d'assurer Votre Altesse Royal du zéle et de la sincérité de 
mon coeur pour le service de Votre Altesse Royal et je 
supplie, Monseigneur, que vous soyez assure des sentimens, 
qui font le bonheur de mes jours, et qui dirigeront mes 
actions jusqu'å ma mört avec le plus profond respect, 
- Monseigneur, 

de Votre Altesse Royal 

le trés-humble, trés-obéissant et 
trés-soumis serviteur 

Ehrensvärd. 



304 OM REVOLUTIONEN. rIdSKALLELSE. 

Bref till KongL Maj:ts Råd; Riksmarskalken m. m. 

Grefye H. H. von Liewen. 

Stockholm den 24 Augusti 1772. 

Jag följer den gladaste drift, då jag får den äran 
avertera eders excellence om den stora förändring i rege- 
ringssättet som tildragit sig, och hvilket äfven lärer göra eders 
excellence mycken fägnad. Rättskaffens patrioters önskan är 
upfyld, som i stället för en chimerique har ärhållit en mera 
verkelig frihet under en dygdig och stor konung. 

Jag får äfven den äran at följa eders exceUence's 
befalning om underrättelser, då riksdagen skall lida till 
slut. I morgon har Hans Maj:t kallat ständerna tillsam- 
mans uppå rikssalen, då han tänker proponera riksdagens 
slut om 14 dagar, och således har eders excellence ej mera 
än lagom tid at komma hit. Hans Maj:t har utom dess 
anbefalt mig, och hvilket utgör hufvudämnet af mitt bref, 
at berätta eders excellence, at Hans Maj:t äskar af eders 
excellence agtning och vänskap för honom at bibehålla 
det riksmarskalks-ämbete, hvilket Hans Maj:t eders excel- 
lence å nyo anförtror. Hans Maj:t har befalt mig på det 
högsta om denna dess nådiga befallning och önskan aver- 
tera eders excellence, och i anseende til eders excellences 
grace för mig så understår jag mig på det aldra högsta be 
eders excellence göra Hans Maj:t och alla andre til viljes 
häruti. Jag behöfver icke säga, huru tiderna förändrat 
sig, huru eders excellence just nu blir placerad på det 
ställe, där eders excellence med sina kunskaper och mång- 
åriga förfarenhet får gå en ung och vältänkande konung 
tilhanda med dess råd, hvilka hvarken af hatfulla eller 
okunnoge ständer behöfva granskas. Om jag feck följa 
den drift, mitt hjerta säger mig, så skulle jag ännu här 
tillägga 1000:de skäl, men ett enda är likaså kraftigt som 
millioner, at en kunnig, patriotisk och ärfaren rådsherre 
bör vara vid vår konungs sida. Hvad hofvet vidkommer, 
så kan eders excellence för samma orsaks skull nu vara 
säkrare än förr; dét är en lifstidstjenst; och har ej at sysla 
med någon annan än Kongl. Maj:t. 



H07LIF OCH TRAKASSERIER. LUREN D RE JERIER. 305 



Bref med berättelse om tulltrakasserier. 

Stockholm den 5 November 1777. 

S. T. begär af mig en precis berättelse om det hof- 
tracasserie som nyligen varit, orsakadt af några förmenta 
tiltagseriheter vid Tullarne. Jag får först den äran be- 
rätta, at jag intet så ogerna lägger på sinnet som tracas- 
serier, jag har länge varit vid hofvet och sett där sådane 
af alla slag. De förekomma mig hvarken ovanliga eller 
oväntade. Lycklig den som med ett godt samvete kan 
förena så mycken philosophie, at man kan ha lugn i sitt 
sinne och åt löje på sina- läppar. Jag bör börja at säga, 
det alla de, som med allvarsamhet söka göra sina syslor 
och hedra sina ämbeten, äro icke alltid efter hoffolkets smak 
och i gunstlingars tycke. Ironie, smädeord, epigrammer 
sägas emot sådane personer, och olyckligtvis är det en san- 
ning, at i hof drabbar ridiculen, artigt sagd, mera än om 
lasten uptäckes. Sådant kan icke verka hos en nådig öf- 
verhet första gången det säges, men då de blifva ofta re- 
peterade, så kunna de vinna sin åstundade verkan. 

Hvem är som icke vet, at detta är en gyllene tid för 
lurendrägare, huru de halva protection, huru de föda sig 
sjelfva och dem, som förskaffa desse denna protection, huru 
man satt förakt och ridicule på hvar och en, som patriotique- 
ment i sådane tider törs tänka. Hur har då TuHsociete- 
ten, som har det otacksamma, brydsamma och hatade be- 
sväret at handhafva konungens förordningar emot dessa 
anhang, kunnat vänta sig annat än deras sarcasmer? In- 
gen är så vacker af våra grefvinnor, som ej vill bli vack- 

Ehrenavärd, Anteckningar, II. 20 



306 GREFVINNAN SIBBINO V181TERAS. 

rare genom contrebande, som ej sjelf idkar detta oskyldiga 
tidsfördrif endast at hjelpa en fattig utlänning, som annars 
skulle dö af hunger, ingen som ej hatar tullsocieteten och 
ej ville dränka hvar och en dess ledamot i en droppa vatn. 
Grefvinnan Bibbing såsom den elegantaste är också den 
hårdaste. Hon hade varit med hofvet vid Gripsholm och 
bland med lyckade och ibland med misslyckade försök 
velat drifva sig up til ett mägtigt favoritskap, gynna de 
sina och rödja ur vägen alla dem, som ej hade den lyckan 
at behaga henne. Jag har aldrig gjort henne min cour, 
och har därigenom haft den olyckan misshaga henne. När 
hon skulle resa til Stockholm, föll det henne likasom flere 
okunnoge in at låta försegla sina cofFertar af en oduglig 
tullnär i Mariefred, i hopp at därigenom undgå en visita- 
tion i Stockholm. Men förordningarne äro ej lika med 
hennes begrepp om dem. Hon kommer til Stockholms 
tull, nekar visitation, svär på en fattig besökare, öser ut 
sin galle på en upsyningsman, kallar tullinspectoren för 
tullhund och flere glosor, som sjelfve besökrarne voro be- 
störte at höra en så vacker grefvinna kunna. Men de tröto 
henne icke. Hon måste dock visiteras, och betjeningen 
yttrade sedan inför protocollet, at ett så onådigt fruntimmer 
hade de aldrig sett; hon var så röd i ansigtet af ondska, 
sade den ene, som om hon varit målad; vi sade henne i 
ödmjukhet, sade en annan, at ers nåd är ju ingen prin- 
sessa, hör ej til hofvet, är icke känd hvarken som hofmä- 
starinna, som dame du palais och ej en gång som dame 
cFhonneur. Hon kom en afton på spectaclet, häftigare än 
både Gengis khan och hans Tartarer, hon svor öfverljudt öf- 
ver sin händelse, de dumma tullagarne, de ohöflige besö- 
karne, hennes värdighet som vore skymfad, hon skulle häm- 
nas och hämden skulle bli kraftig. 

Som en olycka aldrig är ensam, så hade händt, at be- 
sökrarne, som velat göra sina skyldigheter, anhållit i tul- 
len ett skrin, som af garderoben föreburits vara drotnin- 
gens juvelskrin, efter det ej öpnades, efter det var utan 
frisedel och behörig försegling enligt K. Maj:ts förordning 



KONUNGEN, HERTIGINNAN OCH GREFVINNAN RIBBING. 307 

af är 1775. Hans Maj:ts kammartjenare måste af samma 
orsak låta öpna konungens juvelskrin, men utan at bli uppe- 
hållne, Jingo ej sina coffertar igenom tullen utan genom 
visitation, och garderobsbetjeningen, de yppersta lurendrä- 
gare, hade äfven tusende motgångar. Alt tilräckelige äm- 
nen til den häftigaste eldbrasa. Hvar och en hade intresse 
at mångdubbla tullbetjeningens göromål och af förseelser 
göra de grofvaste brott. 

Grefvinnan Bibbing kom up på hofvet til soupén och 
berättade sin aventure med mycken häftighet för alla, äi- 
ven för hertiginnan, hvilken utan at vilja skada sade : »För 
2 dagar sedan, då jag reste in, ha mina kammarfruar sagt 
mig, at de äfven i tullen ville visitera min cassette, som var 
i deras vagn». Hans Maj:t stod ej långt därifrån, och som 
han redan lärer varit prevenerad om hvad som händt, geck 
han til hertiginnan och frågade, hvem som haft den im- 
pertinencen at vilja visitera dess cassette. Hon blef häpen 
och sade at ingen det gjort, men at endast fråga varit at 
göra det. Men detta var olja på grefvinnan Bibbings eld. 
Hon uprepade då med all häftig vältalighet sina påståen- 
den och missnöjen. Ingen färg var svart nog til dessa 
händelser. Hans Maj:t förbittrades ännu mera härigenom 
och vände sig hastigt ifrån dem, kom til mig och sade: 
3> Jag befaller och tilsäger på det kraftigaste och det allvar- 
sammaste, at sådana oanständigheter vid tullarne skola för- 
bjudas och straffas, at denna impertinence fordrar det strän- 
gaste straff, och at en betjening sådan som denna ej nog 
kunde tilhållas at veta respectera hofvet och dem som hörde 
til dess suite». — Jag med all underdånighet försäkrade, 
at inga äro strängare emot sin betjening än tullsocieteten, 
at ingen olydnad eller lagbrott nånsin blifvit ostraffad; om 
någon nu felat, hvarom jag vore okunnog, skulle den dock 
icke undgå näpst. Hertiginnan blef allarmerad och försäk- 
rade at ingen brutit emot henne, och at hon ej på sina 
kammarfruars ord ville någons, olycka. Hennes dygdiga 
hjerta kan icke nog värderas. 



308 HOFKAH8LEEEH 8PARKE. EIK8RADET BIKLKE. 

Emedlertid blefvo de öfirige händelserne småningom 
kunnoge, och Hans Maj:t har jag sällan sett så onådig. 
Han anbefalte hofcancelleren baron Spärrs at vid societe- 
tens nästa sammankomst förkunna dem å Kongl. Maj:ts 
vägnar dess billiga missnöje öfver hvad som händt och 
det i de hårdaste termer. De meste af de närvarandes 
omdömen voro delade, somlige funno at brottet icke nog 
kunde beifras, och lade lök på laxen, men riksrådet gref 
Bielke i synnerhet yrkade at han fant, at alt hvad man 
kunde säga om denna visitation var, at besökrarne varit 
dumdristigt lydige författningarne. Han plaiderade denna 
sak. Det samma gjorde flere. Jag var tyst, icke en mi- 
nut orolig, jag kände orsakerna och väntade rättvisans tid, 
hvilken är den säkraste tid, och som sent men alltid 
kommer. ' 

Följande dagen var en courdag, ryktet härom hade 
utspridt sig kring hela staden, historien var mångdubbelt 
ökad. Hans Maj: t var lika onådig och öfver alt på couren 
för alla omtalte denna händelse såsom oanständig, djärf 
och tiltagsen. Då måste jag bekänna at mitt hjerta var 
såradt. Jag kände at felet ej stannade för underbetjenin- 
gens räkning, men för oss som deras förmän. Jag viste 
huru mycken nit jag och alla mine medbröder ega för 
kungens och rikets sannskyldiga intresse. Jag beklagade 
i tysthet inom mig sjelf dens öde, som af tjensten skall 
taga sin enda föda, när denne är beledsagad med oro, 
harm och förtal. Jag välsignade tusende gånger dens lyck- 
liga dagar, som i lugn och fred, okänd och onytjad, får 
njuta sin frihet och vara sin egen herre, utan bekymmer, 
utan ängslan. 

När torsdagen kom, skulle vi i tullsocieteten samlas. 
Aldrig har jag med så mycken bedröfvelse tänkt på min 
sysla och min enda tröst var at finna samma tankesätt hos 
hvar enda af mine camerater. Vi samlade oss, vi öfver- 
enskommo at upsöka och straffa de brotslige och tilfreds- 
ställa Kongl. Majrts missnöje. Jag hade dubbel ledsnad, 
först för at känna den onåd som väntade oss och icke 



TULLSOCIETETEN FAR SKRAPA. 309 

töras tala därom för de öfrige för at icke oroa dem, och 
sedan för at hafva varit det första föremålet af denna 
ondska. Vi examinerade all betjeningen, vi funno en öf- 
verdrifven nit, plumphet och oförstånd, men inga brott. 
Vi formerade ett ordenteligt protocoll om hela sakens sam- 
manhang. Ändteligen upkom hofcancelleren baron Sparre, 
äfven så mycket rörd öfver sin commission, som vi at 
emottaga honom. Han antydde å Kongl. Maj: te vägnar, 
at Hans Maj: t med särdeles onåd och missnöje funnit, det den 
ringare betjeningen vid Hornstull, vid Hans Maj:t åter- 
komst ifrån Gripsholm, på ett oanständigt sätt Hans Maj:ts 
suite anhållit och visiterat; at de behållit drotningens ju- 
velskrin, låtit öpna dess eget, m. m.; at denna sidovörd- 
nad förtörnade Hans Maj:t, som lemnade til directionen 
at sjelf straffa ett så djerft framfarande och därigenom 
gifva prof af den attention och underdåniga vördnad de 
sin konung äro skyldige. Mere hårda ord föllo. Vi för- 
säkrade genom ordföranden presidenten baron Lillienberg, 
at mera nitiske, vördnadsfulle och trogne undersåtare, än 
Hans Maj: t eger i fullmägtiges personer, lära knapt finnas 
at täfla med; vår lefnads- och nu vår förvaltningstid bära 
därom lika underdåniga bevis; vi böra lika så kraftigt 
handhafva Hans Maj:ts lagar och författningar som straffa 
dem som emot dem bryta; at smärtfullare bud ifrån sin 
konung ha fullmägtige ej kunnat få, än det som genom 
hofcancelleren blifvit framburet, och äro fullmägtige redo 
at för hofcancelleren inberätta, hvad til deras kännedom i 
detta ämne kommit, hurudane lagarne äro som skola föl- 
jas, huru de ej blifvit af Hans Maj:ts öfverstemarskalks- och 
hofmarskalksämbeten observerade, och denna förgätenhet 
torde mest orsaka tullbetjeningens fel, hvilka dock, om de 
äro aldrig så ringa, fullmägtige som trogne och lydige un- 
dersåtare vilja på det kraftigaste beifra. Häruppå fråga- 
des, om betjeningen i hofcancellerens närvaro feck exami- 
neras, men han förebar sig hvarken, därtil hafva tid eller 
ordres, skolandes strax i Kongl. Maj:ts conseil lemna 
HaDS Maj: t svar om sin förrättning. Han steg up och 



310 TULLTJÄNSTEMAN DÖMA8 TILL STRAFF. 

geck sin väg, beledsagad af vårt bekymmer och vår 
oro. 

Knapt var hofcancelleren utgången, förr än vi i con- 
clave öfverlade om detta ärende. Vi funno alla, at sedan 
Hans Maj: t tagit ett så offenteliget steg at betyga sitt miss- 
nöje, så borde vi icke sätta i jämförelse, at Hans Maj:t 
kunde anses alt för häftigt velat beifra denna sak, och vi 
vilja urskulda vår betjening. Vi trodde at desse snarare 
borde dömmas til alt straff, än Hans Maj: t comprometteras. 
Vi tyglade både vår sorg, vår harm, vår egenkärlek och 
våra egna fördelar. Så tänka dygdige och trogne under- 
såtare, som älska fäderneslandet och sin konuAg lika. Vi 
dömde strax vår öfverinspector öfver landtullarne Ekebom 
ifrån tjensten, därföre at han ej vid tullen varit närva- 
rande; hans närvaro hade kunnat undanrödja de timade 
händelser och underbetjeningens oförstånd. Vi suspende- 
rade äfven tullinspectoren Ruth, som närvarande icke bätre 
underrättat betjeningen. Bägge voro ibland de. yppersta 
af vår betjening; Ekebom en drifvande, kunnog och nitisk 
ämbetsman, Ruth adelsman, en gammal beskedlig och tro- 
gen betjent. Desse med tårar i ögonen hörde sin dom. 
Vi ombudo genast presidenten at til Hans Maj: t anmäla 
vårt snara beslut, vår dom, och huru detta minsta veder- 
mäle af våra tankesätt kunde vitna om de tilmälens sann- 
färdighet, som oss tör hända ofta blifvit tillagde. Presiden- 
ten återkom, försäkrade at Hans Maj: t med välbehag an- 
sett fullmägtiges snara och billiga åtgärd, men at Hans 
Maj:t, ehuru missnöjd med sjelfva händelsen, dock ömmade 
för de lidande, anbefalte presidenten at om lördagen taga 
dess befallning om denna sak ännu vidare. 

Lördagen voro vi åter samlade, då presidenten til 
Hans Maj: t aflemnade en skriftelig berättelse om hela denna 
saks sammanhang, feck då ett nådigt svar, at Hans Maj: t 
önskade at öfverinspectoren Ekebom åter i sin tjenst ge- 
nast skulle insättas, men at Ruth såsom mera brotslig ännu 
8 dagar kunde suspenderas. Detta Hans Maj:ts beslut 
afkunnades för öpna dörrar hos oss; presidenten til- 



KUNGLIG BENÅDNING MELLA.NKOMH£R. 311 

läggandes, at endast Hans Maj:ts nåd verkat. detta liphö- 
rande af suspension, emedan fullmägtige icke nog kunna 
beifra brott emot en så mild och nådig konung. 

Här ser S. T. åter ett nytt vedermäle af våra tanke- 
sätt och gerningar, hvilket vill säga mer än tankesätt. Döm 
nu, om vi förtjena namn af frondqurer, och hvad ondskan 
kan uträtta. 

Således är denna sak ifrån sin början til sitt slut. Å 
vår sida oskyldig, men beifrad, sedan den kom til vår kun- 
skap. Det torde hända, at någre af våra ovänner, hvilke 
hata vår stränga men ärliga administration, hafva anlagt 
emot oss dessa äfventyr för at göra oss hatade på det hög- 
sta stället, där vi söka beskydd och protection. Men jag 
hoppas at detta ej för oss en corps har denna olyckliga 
verkan; jag och någon annan torde stanna för missnöjet 
och lära få känna dess påföljder. Men jag är helt trygg, 
väntar på rättvisans tid, skall aldrig knota öfver sådana 
händelser. Under det jag önskar mig lugn och stillhet, 
skild ifrån alla tracasserier, underlåter jag aldrig at vara 
min konung en trogen, nitisk och upriktig tjenare, icke 
glömmandes mitt valspråk: Vincit amor recti. 

Jag har den äran framhärda etc. 



312 SCHWE1TZAREN BEYLON OCH SÄNDEBUDET NOLCKEN. 



Bref till N. N. 

Stockholm le 18 Novembre 1777. 

Vous me grondez toujours, mon cher ami, de ce que 
mes lettres ne renferment aucune relation de quelques uns 
de les événements plaisants, qui ne sont rares ni å la cour, 
ni dans le grand monde. J*ai eu tort de ne traiter que 
des affaires sérieuses, qui ne plaisent plus, ni dans un 
commerce épistolaire, ni dans le commerce du monde. Je 
m'en corrigerais, mon ami, je serois un homme h, la mode, 
qui tåche de se mettre au fait de tou$ ces jolies riens, qui 
font les nouvelles du jour. Eh bien! voici un événement 
qui n'est pas des moins risibles. Vous connaissez notre 
bon suisse, le gros Beylon, qui veut passer pour un Caton; 
qui ne fait que parler sentiments et se donner des indige- 
stions; qui dans nos affaires politiques veut toujours pas- 
ser pour un médiateur et un sous-négociateur; qui, attaché 
au systéme fran^ois par intérét, sait se conformer aux au- 
tres par politesse, qui admire tout par enthousiasme, mais 
n'approfondit rien par un raisonnement conséquent. Vous 
connaissez aussi un membre du corps diplomatique suédois, 
notre ministre å la cour de Russie le baron de Nolcken. 
Vous n'ignorez pas combien il est peu fait pour la carriére 
dans laquelle il veut briller, vous connaissez Tinsuffisance 
de ses connaissances, son humeur inégale, sa tournure dV 
sprit assez agréable pour la societé, mais nuisible au ma- 
niement des affaires. Vous savez comment toutes ces cau- 
ses ont produit leur effet; qu'il a été fort mal å la cour 
de Petersbourg; maintenant que le roi par son séjour å 
cette cour aura lui-méme changé le systéme politique, ce 



LEGATIONSSEKRETERAREN INGMAN NEDSÄTTES INFÖR KUNGEN. 313 

ministre se croit le premier mobile de tous ces change- 
meäs; et celui qui aura été il y a deux ans le premier 
admirateur de Pugatschef, tandis que la souveraine lui re- 
fusait un acceuil favorable, se ferait maintenant mettre en 
quatre pour soutenir la bonne cause de la Bussie. Eh 
bien, mon ami, ces deux courtisans dinérent hier avec le 
roi. Comme on blåme plus souvent qu'on ne loue å de 
tels occasions, le baron de Nolcken crut Toccasion favo- 
rable de donner 1'impression la plus ridicule et désavanta- 
geuse de son secrétaire de legation, un jeune fat, nommé 
Ingman. Ce Ingman a la fantaisie de passer pour un 
homtae å, bonnes fortunes et il avoit su s'insinuer dans les 
bonnes graces d'une vieille princesse de Courlande. LTamant 
et la maltresse étoient également extravagants. Mais Nol- 
cken, qui étoit sur son beau dire, donna tout Tessor å son 
imagination pour dépeindre Ingman comme un homme ri-. 
dicule, dont il espéroit å son retour en Russie par ce pe- 
tit service, qu'il lui rendoit, pouvoir se débarasser. Le 
roi rioit du meilleur de son coeur å tous les contes de 
Nolcken. Beylon, qui comme vous le savez, veut passer pour 
un courtisan loyal et å grands sentimens, fit sentir h Nol- 
cken, que devant son maitre il ne falloit jamais saisir les 
armes de la satire contre le troisiéme; que Thonnéteté 
Téxigoit, et il sermonnait d'une belle enface; »en outre», ajou- 
ta-t-il, »cet homme n'est pas tant méprisable h la cour otl 
vous étes employé, monsieur le baron; tåchez de tirer 
parti de ses talents, car de princesse en princesse il pour- 
roit å la fin vous étre plus utile, que vous ne le pensez». 
A ces propos indiscrets et inconsidérés des éclats de rire 
partoient de tout le monde; le roi lui-méme tåcha de pren- 
dre la contenance la plus sérieuse, mais envain, les rires 
continuérent. Nolcken, d'un coté piqué de la morale qu'il 
avoit essuyé et de Tautre voulant faire le fin politique, ne 
savoit quelle contenance prendre; enfin il lui répondit: *>H 
faut avouer que je suis bien bete, je ne vous comprends pas; 
aux éclats de rire de ces messieurs, ^aurais espéré de trou- 
vér quelque finesse, qui pourroit me divertir å mon tour; 



314 NOLCKEN UT8KRATTA8. 

niais je ne comprends rien å ce que vous dites, monsieur, 
je vous le proteste». Il fit cette réponse avec un ton brus- 
que et fåché. Nous continuåmes å rire; jamais scéne de 
Moliére n'a été plus risible. Le roi ne voulut rien com- 
prendre et se fåcha que tout le nionde trouva le trait vrai 
et possible; Beylon ne voulut ni se retraiter, ni s'expli- 
quer, ni rire, ni gärder le sérieux, Nolcken voulut se faire 
le plus grand mérite auprés de son maltre de sa discrétion, 
de la maniére qu'il prit å coeur Tintérét et la réputation de 
cette cour; tous voulurent passer pour des politiques et au- 
cun ne pouvoit dissimuler ses sentimens. Je vous jure, 
mon ami, que de telles scénes peuvent mieux peindre Te- 
sprit du tems, le secret des systémes politiques et le ca- 
ractére des courtisans, que toutes les recherches dans les 
cabinets et dans les archives des ministres. Faites-en la 
conclusion, que votre esprit pénétrant vous indique, et vous 
ne jugerez pas å faux. 

Pour moi, mon ami, je ris encore de bon coeur, quand 
je me rappelie cette scéne et toutes les fois que je vois 
notre pauvre ami Nolcken faire le Mazarin et notre gros 
Beyon le duc de Sully. 

Voilå une longue lettre, qui ne traite qu'une seule 
matiére; grondez-moi maintenant, si vous en avez le coeur. 



EHBENSVÄKD SOM KEIGSFANGEN SL AF. 315 



Lettre å madame la comtesse .... 

Stockholm le 18 Janvier 1778. 

D'ou vient, madame la comtesse, que ce nest qu'au- 
jourd'hui que vous me demandez des anecdotes sur la pré- 
tendue grossesse de la duchesse, dont on pärla tant il y a 
trois ans et que maintenant tout le monde a oublié. Me 
croyez vous plus savant que tous les médecins, toutes les 
matrones et sages femmes de la Suéde. Pourquoi m'obli- 
ger de divulguer mon petit secret, sans quoi j'aurois pu 
faire 1'important avec cette seule anecdote peut-étre de ma 
connaissance? 

Mais dites-moi, ma belle comtesse, pourquoi x voulez 
vous connaitre cette affaire, vous qui avez fait un si beau 
gargon par le seul instinct de Tamour et par la jouissance 
de ces doux plaisirs, qui nous consolent des amertumes de * 
la vie, pourquoi voulez vous connaitre les effets de notre igno- 
rance, de notre foiblesse, des intrigues de cour et plusieurs ef- 
fets de milles raisons que je ne vous dirais pas. Peut-étre vou- 
lez-vous emporter une victoire sur ma paresse, pour m'obliger 
d'écrire une lettre volumineuse remplie de petits détails; 
pourquoi, apres avoir gagné tant de batailles sur moi. ne 
vous en contentez-vous pas, pourquoi me chercher, quand 
je me suis retranché dans un camp si assuré pour moi, ce- 
lui de ma paresse, pour me gagner une bataille, qui va 
vous assurer de votre pouvoir absolu sur ma personne. 

Peut-étre voulez-vous voir un essai de mon stile, s'il 
est agréable et propre h. tout usage. Quelques soient vos 
raisons, un pauvre prisonnier de guerre se trouve obligé 
d'obéir; voici la lettre, tant pis pour vous, si elle est en- 



316 HEETIGINNAN AF SÖDERMANLAND. 

nuyeuse, et si elle De peut contenter votre curiosité. Car 
avouez-moi que c'est une curiosité de femme. Pardonnez- 
moi, madame, si cette lettre est remplie de digressions, 
elles sont nécessaires a ce sujet, aussi suis-je déjå tout 
craintif que cette lettre sera divisée en tomes, comme le 
plus grand ouvrage. Vous avez sans doute vu et admiré 
notre charmante duchesse, elle fait les délices de la cour, 
et une fois plus connue elle le fera de toute la Suéde; 
son esprit, la douceur de son.caractére, la pureté de ses 
moeurs peut former d'elle la princesse la plus accompiie, 
mais ajoutez å ces perfections Tagrément de la figure, et 
c'est une des plus belles princesses et des plus charman- 
tes femmes de 1'Europe. Elles a des moments d'une beau- 
té ravissante, et on peut dire d'elle, comme dit Bran- 
töme d'Élisabeth de France, Tépouse de Philip II, qu'il n'y 
avoit point d'homme sage å la cour d'Espagne qui osat 
la considérer en face. 

Mais cette charmante princesse vient de former son 
caractére et sa figure depuis son arrivé en Suéde. Dans 
ce tems-lå avoit-elle å peine 15 ans, elle étoit dans sa plus 
tendre jeunesse et paroissoit aussi peu robuste de corps 
que de santé. Elle n'avoit que peu de fois re$u de ces 
* premiéres marques qui sont si impatiemment attendues 
des jeunes filles, et qui servent de calendrier a la plus ig- 
norante. En les recevant, elle ne croyoit pas qu' elles 
tromperoient la Suéde et presque toute TEurope, en com- 
men^ant par la tromper elle-méme. Mais cela arriva, et 
il faut ajouter å Téloge de cette jeune princesse, que son 
innocence égalait son ignorance. Elle croyoit qu il suffisoit 
d'avoir mérité un enfant pour Tobtenir et que rien n étoit 
si commun, que des jeunes personnes mariées pendant une 
année en re^oivent. Aussi étoit-elle de bonne foi de se 
croire mére pendant toute cette affaire, et cette bonne foi 
rassura les médecins et les matrones. Le duc se croyoit 
fort, comme font tous les maris, et on craignit que la déli- 
catesse de la constitution de la duchesse pouvoit en elle 
anéantir cette heureuse fécondité qu'on souhaita autant. 



HJJETIOINNAN8 INBILLADE OEOSSE88. 317 

Toutes les idées de ceux, qui firent les intimes de la cour, 
étoient rémplies de cet objet. 

On ne donna rien au tems et å la patience, qui sont 
venus å Taidé d'autant d'époux. On croyoit que les grands 
font leurs enfants d'une maniére différente de nous autres 
chétifs mortels; il fallut un secours de Tärt, qu'on refusa 
de prendré de la nature. Les médecins furent eonsultés. 
Les plus sages d'entre eux, qui opinérent pour la patience 
et de maintenir Famitié et la tendresse entré les deux jeu- 
nes époux, ne furent pas écoutés; on eut recours aux flat- 
teurs et aux charlatans; on consulta les sages femmes, 
mais dans de telles circonstances une femme sage et d'e- 
sprit vaut mieux que toutes les sages femmes d'un pays. 
Mais que font donc les charlatans des deux sexes? Ils 
imaginent avoir lu dans quelque nouveau livré de méde- 
cine philosophique, que les bains froids étoient les seuls 
moyens de rendre la vertu prolifique å celui å qui elle 
manquoit. Cétoit notre innocente duchesse qui devoit 
servir d'essai å, ces expériences. Le mot de passé dans 
le conclave de la cour fut »bains froids», »point de salut 
sans les bains froids». Le médecin Hedenberg, médecin 
des dames, fut 1'oracle de ce secret. Femmes, maris, 
amants, péres et des familles entiéres lui rendirent leurs 
hommages pour cette incomparable découverte. Mais quen 
arriva-t-il? On plongea cette pauvre princesse plusieurs 
fois de suite dans les bains froids. Mais par Tinattention 
des médecins les bains furent donnés les jours qui précé- 
dérent 1'arrivée des régles. Apres les bains on conseilla 
le duc de voir la duchesse et de jouir du plaisir conjugal. 
H s'en acquitta bien, stlr d'avoir mérité le nom de pére. 
Les bains eurent un autre effet sur la constitution de la 
duchesse. ills firent une revolution si étonnante sur elle, 
qu ils retardérent les régles. A leur retardement les mé- 
decins crurent avoir gagné la bataille et que leurs conseils 
avoient emporté la victoire sur notre simplicité. On au- 
gura d'abord qu'une heureuse grossesse en étoit Teffet. 
Comme les demi-savants publient plutöt leurs découvertes 



318 MISSTAG I HERTIGINNANS BEHANDLING. 

comme des vérités, que les gens (Tesprit, qui laissent mft- 
rir leurs idées, ces demi-savants annoncérent dabord cette. 
grossesse comme certaine. Que firent-ils de plus? Depuis 
son mariage jusqu'å ce moment-lå, le duc avoit observé les 
lois de la plus rigide Constance; il ne s'étoit pennis au- 
cune liberté sur cet artide. Hedenberg et ses confidents 
entrent chez le duc, le supplient comme des serviteurs zé- 
lés et fidéles que, s'il voulait jouir du bonheur de se voir 
pére, il ne devoit plus voir la duchesse dans 1'heureuse 
situation oti elle se trouvoit. La foiblesse de sa constitu- 
tion pouvoit par-lå porter å des fausses couches, qui sont 
si dangereuses .autant par leur premier effet, que par l'ha- 
bitude oti. ordinairement ils mettent les jeunes femmes de 
les réitérer et de ne plus pouvoir conserver 1'enfant. Le 
duc se rendit å des raisons qui lui parurent si probables. 
Peu å peu il écouta son babitude et son penchant au 
plaisir. E ne fit plus d'effort contre ce sentiment. H cher- 
cha a satisfaire ses désirs, il eut des maitresses et l'inti- 
mité avec la duchesse pouvoit en souflrir. Voilå le se- 
cond effet de leurs conseils. On continua å traiter la du- 
chesse comme une femme grosse, et on confia cet impor- 
tant secret au roi, qui en fut au comble de sa joie. Ma- 
dame de Sp . . . ., qui en^apporta la nouvelle, eut un pre- 
sent de 12,000 daler. Déjå les espérances naquirent de 
toute part å cette cour; on voyoit déjå combien cet héri- 
tier å la couronne seroit cher å la nation; on se flatta tant 
de cette idée, que Ton se fortifia toujours Tautre *idéé que 
cette grossesse étoit véritable. On attendoit des récom- 
penses, des charges, des faveurs, du pouvoir, de la consi- 
dération, chacun avoit son petit intérét. Et que ne peu- 
vent pas autant de motifs? 

Les régles une fois retardées, la santé de la duchesse 
en souffrit. On la croyoit toujours grosse, ainsi toute la 
science des médecins fut employée contre un mal prétendu, 
et on augmenta toujours le véritable. Ceci se passa au 
mois de mars. Par maintes et maintes emulsions et dro- 
gues, les régles furent encore interrompues le second mois. 



LÄKARNES FELGREPP OCH TÄVLAN. 319 

Voilå la grossesse avérée par des faits incontestables. Ce- 
lui qui en doutoit étoit malintentionné, il étoit frondeur 
et presque comparé aux anciens Ligueux. Il fallut capti- 
ver sa raison et croir aux Hippocrates et å ceux qui les 
protégérent. On étoit fort étonné de ne trouver chez la 
duchesse aucune des symptomes qui se manifestent avee 
tant de violence chez toutes les jeunes femmes, surtout 
dans leur premiére grossesse. EUe avoit la taille d'une 
nymphe, ses couleurs, sa démarche, tout prouvoit contre la 
nouvelle du jour. 

Enfin, apres un peu plus de tranquilité et que la con- 
stitution de la duchesse s'étoit remise dans son premier 
état, les régles revinrent le troisiéme mois. Les médecins 
continuérent å dire, que ce petit événement n'étoit point 
étrange, ils en citérent milles cas différents, on fit appeler 
le plus fameux accoucheur de Stockholm, m:r de Schulzen- 
heim, qui par complaisance avéra qu'il croyoit la grossesse 
indubitable sur autant de circonstances dont on lui fit 
part. Les sages femmes firent de méme. Mais on gärda 
toujours le secret sur 1'affaire des bains, soit qu'on ne 
voulut point publier ce petit miracle, pour le faire valoir 
d'autaut plus en d'autres tems, ou quon étoit defendu d'en 
parler. L'amour propre s'en seroit cru blessé. 

Les régles continuérent au mois de mai; malgré cela, 
on assuroit toujours la grossesse. Ce qui est fort étonnant 
et ce que Ton a de la peine h, croire, c'est que cette fausse 
allarme étoit sur le point d'allumer un feu dans la famille 
royale, difficile å éteindre. Il fut question quel raédecin 
seroit Taccoucheur de la duchesse. Le roi, qui a le céré- 
monial au coeur, la reine-mére, qui protégeoit un vieux 
médecin Schtitzercrantz, qui avoit été le sien, se réunirent 
pour ordonner å la duchesse d'avoir de la confiance en 
Schiltzercrantz. Hedenberg, de son cöté, fit valoir ses ser- 
vices et comme médecin du duc il prétendit aussi étre 
1'accoucheur de sa femme. On inspira la méme confiance 
ä la duchesse pour Hedenberg, de sorte qu'elle, qui n'avoit 
jamais fait valoir sa volonté, déclara qu'elle ne se laisse- 



320 KONUNGEN HE8EE TILL VINLAND. 

roit jamais accoucher par quelque homme que ce soit, ex- 
cepté Hedenberg; quelle avoit déja choisi une sage femme, 
une vieille matrone nommée Bonne, k qui elle avoit donné 
sa confiance. Le duc, de son cöté, croyoit que les couches 
de la duchesse n'étoitent point une affaire d*État, que lui com- 
me époux se croyoit avoir les droits de disposer dans sa 
maison lequel il voulut que sa femme devoit consulter. La 
reinemére croyoit, qu'elle avoit les droits de mére de leur 
donner des bons conseils, auquels elle espéroit quon devoit 
faire ätten tion. Le roi, de son cöté, prétendit que, quoique 
le duc étoit 1'époux de la duchesse et maitre de sa maison, 
Tenfant appartenoit k TÉtat, ainsi que le roi seul avoit le 
droit de décider de tout ce qui concernoit cet enfant, et 
par conséquent, il ne donna sa confiance pour accoucher 
la duchesse qu'au vieux Schlitzercrantz, qui avoit accouché 
la reine sa mére, et qui sur 1'État avoit des appointements 
pour cette charge; que le roi ne consentiroit jamais de 
laisser la duchesse, å qui la vie étoit si précieuse, entré 
les mains d'une vieille femme, qui, avec beaucoup de rou- 
tine, ne pouvoit pas possider cet art autant qu'un médecin 
générellement estiiné. Comme rien å cette cour ne se dé- 
cide sans négociations, on décida celle-ci apres plusieurs 
débats, apres beaucoup d'humeur des deux cötés, que Schlit- 
zercrantz, Hedenberg, la vieille et plusieurs autres seront 
consultés. Schlitzercrantz vint, et apres avoir épié le secret 
de ses confréres, il dit tout bas k 1'oreille de ses amis, que 
la duchesse n'étoit pas du tout grosse, et qu'il restoit å 
savoir, si les operations présentes continuérent, si jamais 
elle le seroit. Mais il fut traité en radoteur et vieux fou. 
Sur ces entrefaits le roi fit un voyage en Finlande 
toujours dans 1'idée de revoir sa belle-soeur vérifier Tespé- 
rance qu^Ue lui avoit donné. Son impatience ne fut pas 
moins grande que celle de toute la Suéde. La duchesse 
étoit k la cour de la reine å Ulricsdal. Je ne sais pas si 
par 1'effet du printems ou par quelque négligence k con- 
server sa santé la duchesse prit la fiévre, mais elle en eut 
une tres forte, suivie par la rougeole. Les régles cessérent 



KONUNGEN VAR BUD GENOM BARON BARN EKO V. 321 

de nouveau apres plusieurs saignées, qu'on lui donna pour 
apaiser la fiévre, croyant toujours que la grossesse étoit si 
avancée, qu'on pouvoit sans risque les donner. Leur iraa- 
gination étoit si frappée de cette idée, qu'aucuue doute ne 
pouvoit plus se presenter. CTétoit nier Févidence. On ne 
fit que parler å, la duchesse sur son état, de sorte que la 
moindre sensation extraordinaire qu'elle sentoit étoit le 
mouvement de 1'enfant. Jusqu'aux dames d'honneur, elles 
ne discontinuérent jamais å parler de cette affaire. Cest 
oe qui fit que la comtesse de Törne, å son arrivée å, Stock- 
holm, dit fort plaisamment, que tous ceux de sa connais- 
sance étoient comme des accoucheurs enragés. La du- 
chesse étoit hientöt persuadée, elle désira tant que son état 
flit véritable, qu'aprés plusieurs questions de la gouvernante 
elle avoua qu'elle avoit senti 1'enfant se mouvoir. Voici 
ce que m'a conté le baron de Barnekov, ne sachant pas 
que j'avois entré mes mains sa lettre originale au roi, par 
laquelle il apprit å Sa Majesté cette heureuse nouvelle. 

Le baron de Barnekov, chambellan de la duchesse, 
étant indisposé å Ulricsdal, la comtesse de Spr . . . . de- 
manda un instant å lui parler seul. Il consentit d'abord, 
et elle vint accompagnée de Hedenberg. Apres plusieurs 
préambules elle confia le secret, qu'elle vint d'apprendre 
de la duchesse méme, au baron de Barnekov, le priant 
d'en informer le roi avec le courrier de ce jour, et elle ajouta, 
que cet événement ne pouvoit étre que d'autant plus heu- 
reux, ayant été connu le jour du nom du roi. Encore 
une belle occasion pour faire doublement leur cour. — 
Barnekov, enchanté de la nouvelle, transporté de joie, 
saisissant cette occasion pour s'insinuer dans la faveur du 
roi, ne pensa qu'å écrire sa lettre et expédier le courrier. 
Il prétend néanmoins avoir insisté sur la validité des preu- 
ves, mais qu'il avoit eu pour toute réponse que Faffaire 
étoit certaine, que plusieurs ^ersonnes s'étoienft vérifiées du 
fait, et que Tattestat ci-joint du médecin Hedenberg pou- 
voit lui paroitre suffisant. Le courrier arrive et allume 
Tallégresse et la joie chez le roi et nous tous qui étions 

Ehrensvärd, Anteckningar, U. 21 



322 rÖRBÖNER I KYRKORNA. 8ISTA FÖRBEREDEL8ERNA. SPÄND VÄNTAN. 

• i 

t 

de sa suite. Le roi ne pouvoit jamais 8'imaginer, que la 
duchesse elle-méme, que toute sa cour et ses médecins 
pouvoient se tromper; sa propre imagination étoit si en- 
thousiasmée de cette nouvelle, qu'il ne se* soucia pas de 
demander d'autres preuves de cette vérité. H ordonna 
d'abord å son secrétaire Schröderheim de composer une 
formule pour les priéres publiques. Cette expedition^ se 
fit incessamment et les priéres se font le méme jour dans 
Téglise d'Åbo. Dés ce moment Taflfaire fut publique, la 
joie universelle, et on ne put plus douter de cet événe- 
ment. Le roi abrégea plusieurs jours de son séjour en 
Finlande par une impatience si excusable dans de tels cir- 
constances de revoir sa famille; il revint å Stockholm plus 
content que jamais. Ensuite les préparatifs pour les cou- 
ches de la duchesse se font, les priéres publiques se font, 
mais on parvint h savoir, qu'au sixiéme, au septiéme mois 
la duchesse avoit eu ses régles. On en fut consterné, mais 
ceux qui avoient pénétré le premier mystére dirent haute- 
ment que la grossesse n'existoit pas, que les médecins 
s'étoient trompés et qu'å leur tour ils avoient trompé.toufc 
le royaume. Mais ce fut un crime de penser ainsi. Je 
fus un des incrédules depuis le premier moment et j'avois 
de bons raisons pour Fétre. Enfin les mémes symptomes 
parurent le huitiéme mois, on ne voyoit point de change- 
ment å sa taille, quoique ses dames 1'obligérent de ne plus 
se lacer, de ne plus porter de corset. Les préparatifs con- 
tinuérent. Le vieux sénateur comte de Liewen essuya 
plusieurs chagrins pour avoir lanterné avec les préparatifs, 
parce qu'il étoit persuadé qu'on s'étoit trompé. Enfin le 
neuviéme mois arrive, la grossesse est annoncée dans tou- 
tes les cours de TEurope, on re^oit des compliments de 
toutes parts, on fait venir des vieilles sénatrices de toutes 
les provinces pour assister h Tacte de baptéme r on com- 
posa le cérémonial, qu'on mit sous la presse, on fait placer 
les canons de Tartillerie sur la place dW la canonade doit 
se faire, on y va méche allumée nuit et jour, 1'appartement 
du petit prince est déjå arrangé, les personnes å son ser- 



MISSTAGET BÖJES. 8LUTRXFLEXI0XEB. 323 

vice presque déjå nommées. • On attend, on compte Fheure 
et la minute, la duchesse elle-méme prit congé pour quelque 
jours de ses amies, les comtesses Klinckowström et Piper, 
en leur disant que pendant quelques jours elles ne se ver- 
ront plus, qu'elle attendoit son terme å, la minute. Tous 
ceux qui avoient soupé å la cour ce soir-lå ordonnérent å, 
leurs domestiques de bien compter les coups de canons, 
pour en juger si le nouveau-né étoit un prince ou prin- 
cesse. On ne ferma pas 1'oeil toute la nuit. Le len- 
demain arrive, la duchesse se porta mieux que jamais, et 
dans deux jours on n'entendit plus parler de grossesse. 
Sans dire mot on retira les canons et on fit cesser les pri- 
éres publiques. On ne fit pas méme semblant d'une fausse 
couche. Apres 5 jours la duchesse parut au cercle de la 
reine, mince de taille, comme s'il n'auroit été question 
de rien. On dit qu'elle s'en affligea, elle dissimula fort 
bien son chagrin pour ne pas exposer å, un malheur iné- 
vitable tous ceux qui en avoient été les auteurs et les con- 
fidents. Un seul ressentiment de sa part n'auroit pas pu 
sauver des supplices ceux qui Tönt fait jouer un role 
si désagréable. 

Voilå, ma belle comtesse, un precis fort exact et véri- 
dique de ce fait. Quelques-unes de ces anecdotes vous 
sont inconnues peut-étre; j'ai gagné mon but de satisfaire 
å votre curiosité et obéir å vos ordres. Jugez, madame, 
par ce seul événement des effets du charlatanisme et les 
intrigues de cour. J'étois sur le point de vous prier de 
faire des reflexions sur ce sujet et plusieurs autres, mais je me 
ravise. Il vaut mieux souvent laisser passer les événements 
dans le grand tourbillon des événements de ce monde sans 
les apprécier et sans vouloir découvrir les causes qui les 
font agir, sans öter la voile qui les couvre ou pénétrer le 
mystére de leur formation. Voilk un vrai moyen d'avoir 
Tesprit tranquille et de fuir Tinquiétude. Faisons cet étude, 
madame v et jouissons du plaisir, c'est de cette seule ma- 
niére que nous vivons heureux. J'ai Fhonneur d'étre avec 
respect etc. 



324 PKIN8ARNKS AV BRUN8W1G RK8A MAN DANMARK TILL SVERGE. 



Högtidligheter och etiqnetter Tid prinsarne Ferdinand» 

af Brnnswig-WolfenMttel och Fredrlc Carls 

af Brnnswig-Bevern ristande i Srerge 

år 1778 Tid Hans Eongl. Maj:ts hof. 



Då Hans Kongl. Maj: t uti junii månad 1778 gjorde 
en resa til Köpenhamn, anhölt prins Ferdinand af Brun- 
swig at vid Hans Maj:ts återkomst til Sverge i under- 
dånighet därstädes få göra honom sin upvaktning, hvartil 
Hans Maj:t samtyckte och prinsen inviterade. Prins Fer- 
dinand hade til danska hofvet gjort en resa och at göra 
besök hos sin syster enkedrotningen af Danmark Juliana 
Maria. Han proponerade prinsen Fredric Carl af Bevern, 
som i dansk tjenst är general, at göra sig sällskap; och 
committerades äfven denne prins at förnya de complimen- 
ter öfver Hans Maj:ts lyckliga återkomst til Sverge och 
för dess besök i Köpenhamn, som strax af baron Gylden- 
crone på danska hoivets vägnar blifvit gjorde. Bägge prin- 
sarne blefvo vid Helsingborg af Hans Maj:ts stabsadjutant 
éapitain Aminoff emottagne och å Hans Maj:ts höga vägnar 
Stfm^limenterade, honom var anbefalt at vara dem följ- 
åKtig Under deras resa til Maltesholm, hvarest de hos Hans 
lEåftf^éitt underdåniga besök skulle få aflägga; han skulle 
ffléé déft' alt ordenteligen och väl skulle under denna resa 
tilgåi ! Htos Maj:ts generaladjutant af flygeln Toll hade 
IgJeäöM iDantnark til Helsingborg varit prinsarne följaktig. 
Friiisäme åto middag hos generalen Plåten på öfver- 
ÄéBbétåaé* ir Tömarp, där de en honneursvakt erhöllo, 
rfäh&tyéiAMéii* för dem låtit norra skånska cavallerie- 
^^n^ätét ittöööeuvrera. Prins Ferdinand blef logerad i 
samma våning med Hans Maj:t inom samma drabantesal, 



BESÖK H08 KONUNGEN PA MALTESHOLM. 325 

men Hans Maj:ts lif drabanter placerade vid dess förmaks- 
dörr. Prinsen af Bevern blef uti den öfre våningen logerad. 

Då prinsarne den 25 juni om aftonen til Maltesholm 
voro ankomne, sände Hans Maj: t kammarherren grefve 
Oxenstierna at önska prins Ferdinand vara välkommen 
och tillika tilsäga honom, det han kunde samma afton sin 
upvaktning hos Hans Maj:tfå aflägga. X)et senare gafs äfven 
prinsen af Bevern til känna genom capitainen Aminoff. 
Däruppå gingo alle af hofstaten och andre at hos prins 
Ferdinand göra besök, då de, som förut icke af honom 
voro kände, blefvo af capitainen Aminoff presenterade. 
Samma visit gjordes äfven til prinsen af Bevern, hvilka 
bägge svarade uppå dessa visiter til de förnämste af hof- 
staten, Kongl. Maj.ts kammarherrar, förste stallmästare, 
generaler och hofmarskalk. 

Sedan prinsarne ifrån sina resekläder omklädt sig och 
timmen til Hans Maj:ts vanliga cour inföll, blefvo de til 
Hans Maj-.ts förmak, som då det i Stockholms slott varande 
hvita cabinet skulle föreställa, af capitainen Aminoff med- 
följde. Uti detta cabinet voro samlade riksråderne gref 
Carl Scheffer och Bielke jämte alla de af hofstaten som 
til detta cabinet hafva inträde. Hans Maj:t var ensam uti 
dess sängkammare och lät genom dess kammarherre baron 
Ehrensvärd admittera prins Ferdinand af Brunswig til 
audience, då Hans Maj: t stod, geck några steg emot honom, 
prinsen kyste Hans Maj:ts hand, och Hans Maj:t gaf honom 
saluten. Sedan denna audience inemot en half timme 
varat, ringde Hans Maj: t uti en klocka, inkallade uti sin 
sängkammare dem, som hade les entrées de la chambre, 
då prinsen af Bevern jämte dem, som endast hade entréer 
uti cabinettet, där qvarstadnade. Sedan inkallades äfven 
prinsen af Bevern til sin audience, som endast skedde 
genom en presentation af prinsen af Brunswig. Hans 
Maj: t gaf honom saluten och han kyste Hans Maj-.ts hand. 
Hans Maj:t gjorde sedan sjelf de närvarande riksens råd 
och prinsarne med hvarannan kände. Prinsarne gjorde 



326 KUR - PUS1NTATI0N. RIKSkIdENS KTIKKTT. 

följande dagen sin första visit hos desse riksens råd, som 
af dem genast besvarades. 

Hans Maj: t lät då genom sin kammarherre tilstädja 
prinsarne entréerne nti bemälte cabinet. Hans Maj:t gaf 
sedan sin cour efter vanligheten. Prinsarne voro med de 
öfrige af hofvet til couren följaktige. Uppå den samma 
blefvo af kammarherren baron Ehrensvärd för Hans Maj:t 
presenterade generalmajoren i Brunswigs tjenst och ridda- 
ren af svenska svärdsorden von Retz, hvilken var prins Fer- 
dinand följaktig jämte en hofråd, dess secreterare, och en 
öfverstelieutenant i dansk tjenst, hvilken var adjutant hos 
prinsen af Bevern. Generalen Retz blef alla dagar befalt 
at äta vid Hans Maj-.ts eget bord, men de öfrige cavalie- 
rerne vid hofmarskalken baron Dilbens taffel. Prinsarne 
blefvo en gång för alla budne at äta vid Hans Maj:ts bord. 
Hans Maj: t hade befalt riksens råd at noga observera den 
préséance de för desse prinsar skulle iakttaga, hvilket så 
första gången skedde, at då soupén til Hans Maj: t var annon- 
cerad, gingo riksråderne grefvarne Bielke och Carl Scheffer 
förut i matsalen och stälde sig vid öfra ändan af bordet; 
Hans Maj:t förde prins Ferdinand til bordet til vänster 
om sig, vid hvilken place prinsen stadnade, och blef där- 
igenom til vänster placerad. Hans Maj: t gaf tekn til grefve 
Bielke at intaga den högra sidan; prinsen af Bevern blef 
satt bredevid prins Ferdinand. Riksrådet Carl Scheffer 
souperade intet. Hans Maj: t kallade äfven fram grefve 
Brahe och befalte honom bredevid gref Ulric Scheffer sätta 
sig. Rådet observerade at de första dagarne, tils etiquet- 
ten var både synbar och etablerad, icke gå i bredd med 
desse prinsar, utan gingo til de ställen, där de skulle 
finna sig til sammans, antingen förut eller efteråt. Samma 
etiquette med prinsarne observerades vid alla tilfällen och 
äfven vid en exercitie, som hertig Carl med sitt södra 
skånska cavallerieregemente gjorde. 

Vid parolens och lösens emottagande kallade Hans 
Maj: t genom sin förste generaladjutant generalmajoren gref 
Posse prins Ferdinand at inom cerclen inträda; gref Posse 



PE8TEE I CAELSKEONA OCH PA AMPHION. AFSKKDSAUDIENS EE. 327 

gaf honom parollen och lösen, den han til Hans Maj: t öf- 
verlemnade och kyste Hans Maj:ts hand; men til prinsen 
af Bevern blef den gifven af Hans Maj:ts öfveradjutant, 
majoren baron Cederström. Kongl. Maj.ts lifdrabanter fingo 
ordres at göra prins Ferdinand lika honneur med rådet 
och fältmarskalkar — ( emedan han är fältmarskalk i Preus- 
sen — ; likaså vakterne; men til prinsen af Bevern såsom gene- 
ralsperson. Vid Hans Kongl. Maj.ts resa ifrån Maltesholm d.29 
juni til Carlskrona, dit prinsarne Toro Hans Kongl. Maj: t följak- 
tige, blef dem på Ljungby en middagsmåltid gifven såsom af 
hof marskalken baron Diiben; prinsarne blefvo under denna 
resa af Hans Maj: t defrayerade; deras kammartjenare och 
laquaier fingo bord och kostpengar. Uti Carlskrona blefvo 
prinsarne til samman logerade uti ett annat hus än det 
Hans Maj:t occuperade. Dem blef af volontaire-regemen- 
tet gifven vakt och officerare til ordonnance. Första afto- 
nen serverades prinsarnes soupé ifrån Hans Maj:ts kök uti 
deras eget hus. Hans Maj:ts ankomst skedde så sent at 
han genast retirerade sig. Vid den andra soupé, Hans 
Maj: t prinsarne uppå sitt skepp Amphion gaf, observerades 
ingen etiquette. Hans Maj: t åt under Sundtältöt. I Carls- 
krona skedde riksråderne Falkengréens och Carl Sparres 
bekantskap med desse prinsar nästan som vid Maltesholm. 
Prinsarne gjorde desse riksens råd första visiten. Efter soupén 
på Amphion följde prinsarne Hans Maj: t til dess hus och 
erhöllo därstädes sedan sina afskedsaudiencer. Prins Fer- 
dinand erhöll först sin uti Hans Maj:ts sängkammare, då 
Hans Maj :t förärade honom en guldemaillerad dosa med sitt 
portrait, rikt med juveler garnerad. Sedan erhölt prinsen 
af Bevern sin afskedsaudience. Deras afresa ifrån Carls- 
krona skedde följande morgonen, och blefvo de uppå den 
samma öfver alt uppå Hans Maj:ts bekostnad til Helsing- 
borg defrayerade; där de til Danmark återreste. Hela 
Hans Maj:ts livrée och hofbetjening blefvo vid cassation 
förbjidne at några presenter eller drickspenningar af desse 
främmande prinsar emottaga. 



328 MILITÄRA BEFORDRINGAR OCH UTMÄRKELSER. 



Högtidligheter och ceremonier i anledning af kron- 
prinsens födelse och drotningens kyrktagning 
i December 1778 och Januari 1779. 

Den 27 December. En dag, som Hennes Maj:t drot- 
ningen togs i kyrkan enligt ceremonielet. Hans Maj: t 
gjorde om morgonen en promotion af generaler til en 
början af de gracer, som denna dag skulle utdelas. Fält- 
marskalkar blefvo: generalerne Berndt Otto Stackelberg 
ooh baron Per SchefFer — generalen Wolter Stackelberg 
förbigången; general af cavalleriet: generallieutenanten 
Fredric Horn; generallieutenanter: generalmajorerne Eh- 
renkrook, Oharpentier, Fredric Posse, Hampus Mörner, 
Jan Sparre, Meijerfelt och Siegroth; generalmajorer: 
öfverstarne Hermansson och Gustafssköld. Bland general- 
lieutenanterna landshöfding Carl Rappe. 

Ingen levée den dagen. Sedan Hans Maj:t blef klädd 
och hertigarne voro inkallade i conseilcabinettet, där Hans 
Maj:t var samt de som där hade- entréer, kallades alla 
kronprinsens faddrar in i sängkammaren, där äfven den 
stora vakten var. Fältmarskalken Spens kallades först in 
i detta conseilcabinet. N. B. Honom öfverlemnades då 
af Hans Maj: t hans så kallade brevet d'honneurs, som tillade 
honom riksråds värdighet. Hans Maj:t sade honom, at dess 
förtjenster emot sig och konungahuset, dess födsel och 
egenskaper kunde af Hans Maj:t icke värdigare distingueras 
än igenom de yppersta förmåners och hedersbetygelsers 
undfående, som här i riket kunna gifvas. Han kyste kon- 
ungens hand och talte några ord, dem ingen kunde höra* 
Sedan inkallades i samma rum landtmarskalken Saltza, 
grefvarne Brahe, C. E. Lewenhaupt och Pontus De la 
Gardie. Hans Maj:t declarerade först Saltza vara nämd til 
grefve. Sedan öfverlemnade Hans Maj:t brevet d'honneurs 



UTNÄMNANDE AF RIKETS HERRAR. 329 

til grefve Brahe, sägandes honom: »Min grefve! Er far 
har för konungahuset tilsatt sitt lif; jag har alltid önskat 
mig tilfälle at visa min ömhet och min vänskap för dess 
barn; ert namn, era egenskaper förvissa mig, at jag kan 
lemna er genom detta bref de yppersta vedermälen af min 
nåd. Jag är så mycket mera skyldig därtil, som er födsel 
gjort er til den förste af ert stånd och ni därigenom burit 
min son som fadder til dopet.» Brahe kyste hand, feck 
excellence-titeln af de kringstående, men teg. Sedan gaf > 
konungen samma brevet til gref Charles Emil, som ej häl- 
ler orerade. Då Hans Maj:t. skulle gifva det tredje til 
gref Pontus, betänkte han sig litet, hvad han skulle säga 
åt grefve Persens svåger; sade därpå: »Min grefve! Kung 
Carl XI har ruinerat er famille; på det ni ej må tro, 
at alla konungar äro honom lika, så öfverlemnar jag er 
här bevis af min nåd och välvilja för er; jag kan ej ge 
rikedomar, men jag borttager dem icke.» Grefve Pontus 
var den ende som svarade, såsom det egnade un homme 
de famille, som hvarken skryter eller packar. Han sade: 
»Emot Eders Maj:t och riket eger jag inga förtjenster, som 
förtjena en så utmärkt nåd. Men jag har söner och barn. 
Jag skall som en trogen undersåte inplanta hos dem kär- 
lek för en konung som bör vördas och ett fädernesland 
som skall älskas. Den kronprins, som jag haft den nåden 
at vara fadder til, skall bli det ömmaste föremål för alla 
deras tankar.» 

Sedan tog Hans Maj:t den guldkedja med dess bröst- 
bild, omgifven af en grön lagerkrans och garnerad med 
juveler, och hängde först uppå landtmarskalken, hvilken 
tycktes icke vara nog händig, emedan alt föll i golfvet; 
sedan hängde Hans Maj: t samma kedja på gref Magnus 
Brahe, på Charles Emil Lewenhaupt och Pontus De la 
Gardie. Hans Maj:t höll til dem ett kort men vackert 
tal, som af ingen besvarades annars än med handkyssning. 
Sedan inkallades ärkebiskopen, som påhängdes samma kedja 
och bröstbild, rikt med juveler garnerad; sedan på borgar- 
talman, som var klädd i svart sammet. N. B. Borgarens 



330 TALMANNEN OCH STÄNDERNA 8 FADDRAR BELÖNAS. 

kedja var endast af förgyldt silfver. Bond-talmannen in- 
kallades äfven; han fick en lika kedja med borgaren, men 
på honom hängde hofcancelleren den samma. Sedan ut- 
fördes alla desse. Hans Maj:t lemnade til hofcancelleren 
fältmarskalken Hamiltons brevet d'honneur at honom den 
samma tilsända. 

Sedan utbärs til sängkammaren, där de öfrige faddrarne 
voro församlade, de tvänne bord, där de öfriga decoratio- 
nerna lågo. Hans Maj: t kom sedan dit och tiltalade dem 
ganska nådigt, at han med glädje iakttog detta tilfälle at 
lemna de höglåfl. riksens ständers deputerade, som varit 
dess sons faddrar, evärdeliga bevis af sin nåd genom den 
decorations gifvande, som nu bortgafs. Sedan framkallades 
friherrarne, hvars medailloner ej voro så rikt garnerade 
som grefvarnes; sedan riddarnes, på hvilka inga juveler 
voro, och därnäst svennerne. Konungen hängde kedjor 
på hvar och en. Sedan framkallades biskoparne och pre- 
sterne, som af Hans Maj: t sjelf decorerades. Men til bor- 
x gare-talman sade Hans Maj:t: »Som tiden lider at drot- 
dingen skall gå i kyrkan, så hinner jag ej sjelf decorera 
alla dessa hederlige män: jag lemnar kedjorna til talman, 
som nu lemnar hvar och en sin.» Bönderna fingo inga 
kedjor, utan endast vasar af guld, som skulle sys på klä- 
derna. Konungen sade til Schröderheim : »Jag känner 
alla dessa beskedliga gubbar, men tag ni dessa vasar och 
sätt dem på deras kläder til bevis, at de varit en kron- 
prins faddrar, som är af vasars stam.» Bönderna greto, 
bugade sig och tackade. Härigenom blef presteståndet 
satt i paritet med adeln och distinguerades på ett så märke- 
ligt sätt ifrån de öfriga stånden, utan at de samma bekla- 
gade sig, utan voro rätt nöjde. Samma skilnad emellan 
grefvarne och de öfriga adeliga classerna. Hela decora- 
tionen kostade 3,100 rdr. 

Sedan utfördes alla desse utur sängkammaren. Uti 
denna intervalle bortgafs entréerna til cabinetter och säng- 
kammaren til riksrådet gref Bielke och entréerna i hvita 
cabinettet til riksrådet Ulric SchefFer och til hofcancel- 



KYRKTAGNINGEN. NYE GEEPVAE OCH SEEAFIMEE-EIDDAEE. 331 

leren Sparre. Til kammarherre hos drotningen nämdes då 
ryttmästaren gref Bohlen; vice corporalen Stierneld och gref 
C. E. Lewenhaupt samt hofjunkaren baron Reuterholm. 
N. B. efter deras anciennité de famille. 

Drotningen kläder sig. Dess tj en åtgörande statsfruar 
vinna sin rangdispute emot grefvinnan Oxenstierna. Ändan 
af släpet upbäres af grefvinnan Piper. De få hvar och en 
enjuvelsring af några tusen daler kprmts värde utom gref- 
vinnan N. Posse. 

Grefvar nämnas; på första listan stå: riksrådet Anders 
Wrangel, riksrådet Falkenberg och landtmarkalken Saltza; 
sedan skrifver Hans Maj: t presidenten Lillienberg därtil. 
Sedan nämdes riksrådet Ribbing. N. B. Det kungjordes 
därigenom, at hofcancelleren hade befallning at låta den 
utnämde veta Hans Maj:ts nömination. 

Procession sker sedan til kyrkan. Rådets marche och 
deras hemställande däremot. Placeringen i capellet. 16 
tabouretter för riksrådinnorna, men endast 10 för riksrå- 
derne i främsta ledet, de öfriga stå på det andra utmed 
de tabouretter, som förJBrahe och de nyss utnämde voro 
ämnade. Ändamålet var at genast sätta dem härigenom i 
paritet med rådet. Riksråderne Falkenberg och Falkengréen 
draga fram dessa tabouretter, så at rådet sätter sig på ett 
led framför desse titulerade. Trängseln blir dem svår, så 
at riksråderne Hermanson och Ulric Scheffer til slut nödgas 
draga sig tilbakars i bredd med desse. 

Troils långsamma och ledsamma predikan. Ärkebi- 
skopen i full skrud mqd mitra. Konungen var i tribune. 
Drotningen klädd i kungl. skruden med krona, äfven så 
furstinnorna. Hertiginnan ensam leder drotningen til pallen. 

Marchen utur kyrkan. 

Seraphimer-capitlet i cancellie-cabinettet. Seraphimer- 
riddare nämnas genom det at härolden kommer ut i säng- 
kammaren och utropar de nämde. Riksrådet Falkengréen, 
öfverhofstallmästaren Adam Lewenhaupt, generalen Fredric 
Horn och general-lieutenanten Jacob Sprengtporten. 



332 ORBENSUTNÄMNTNQAU. KUR OCH PUBLIK 8PISNING. 

Sedan efterskickades hofstallmästaren Munck, som ut- 
nämdes til öfver-ceremoniemästare vid orden efter gref 
Lewenhaupt. Til commendeur af svärdsorden med stora 
korset utnämdes amiralen Wrangel, general-lieutenanten 
Wolffiradt och landtmarskalken Saltza; til commendeurer vice 
amiral Rayalin, generalmajoren Plåten, generalmajoren Arm- 
felt och öfversten Aminoff; til commendeurer af Nordstjernan 
presidenten Kurck, öfverkammarherren Carl, Piper och stats- 
secreteraren Liljencrantz. 

Baroner blefvo nämde, men som flere ämnades, blef 
denna nomination icke kunnog. 

Sedan blef cour. I hvita rummet presenterades för 
drotningen at tacka Falkengréen, Falkenberg, Wrangel, 
Saltza och Brahe. Sedan publique spisning. Sedan mat 
för de hungrige kl. 6 om aftonen i riddaresalen och råds- 
salen samt vid hofmarskalkstaffeln. Sedan tyst och stilla 
efter apparencerna. Soupéé hos grefvinnan Löwenhielm, 
där les nouvelles du jour mycket omtalades. 

Den 28 December. Alt var tyst och stilla. Taltes 
om gårdagens promotioner; någre baroner tilöktes på den 
hemliga listan. 

Om f. m. var plenum; de projecterade 54 tunnorna 
guld samtycktes af alla stånden til bevilning dels som 
koppskatt dels som ordinarie bevilning. 

Om aftonen repetition af operan Iphigenie på opera- 
huset. Hela hofvet var där, hade inga så många specta- 
teurer som förra gången. Fru Olin, som gårdagen hade 
sett drotningen klädd med krona, och som nu skulle 
spela fru Sveas role i en prologue, tar an hennes coiffure, 
hvilket dock ändrades. Contradans dansades emellan acterna. 
Soupée hos grefvinnan Löwenhielm. 

Den 29 December. Enligt ceremonielet var denna 
dag destinerad til compliment hos drotningen. Hon var i 
sin sängkammare med dem af hennes hofstat, som därstä- 
des hade entréer, samt med sin vakt, 1 capitain af gardiet 



KUR OCH UPPVAKTNING HOS DROTTNINGEN. 333 

och 1 corporal af drabanterna. Riksens råd började compl. 
anförde af riksrådet Höpken, med deras corps gingo de 
titulerade. Gref Spens gick framför de andra. Gref Brahe 
hade klädt sig uti sin capitainsuniform af dragonerna med 
stöflar och sporrar, hvilket oändeligen förtretade riksens 
råd. De förutsågo, huru alt var gjordt at avilerå deras 
corps, då en capitaine med dem kunde sättas i paritet. 
De voro nöjde at hafva grefve Brahe med sig, men de 
funno icke passande för sin corps, konungens och rikets 
värdighet, at capitainen gref Brahe skulle med dem sättas 
i likhet. Rådet hade förut i cabinettet blifvit emottaget. 
Nu skedde det i sängkammaren, där alla de öfriga corpser 
äfven emottogos; ännu ett ämne til deras reflexioner. 

Efter rådet blefvo ständerna admitterade, de emottogos 
vid trappan af hofstaten. Landtmarskalken anförde ridder- 
skapet och adeln, hvar talman sitt stånd; de höllo några 
complimenter, af hvilka endast bondens hördes. All hand- 
kyssning var äfven, ehuru efter förra ceremonielet pläglig, 
nu förbuden, men endast tillåten för alla ständerna, man 
trodde at ständerna skulle gifva mycken akt på denna 
distinglierade etiquette. 

Sedan kom konungens hofstat anförd af öfverkammar- 
herren; därnäst stallstaten, som enligt nyare etiquetter gör 
en corps å part. Sedan drotningarnas, prinsarnes och prin- 
sessomas hofstater anförda af riksrådet grefve Bielke; sedan 
rang-regementerna, ibland hvilka gref Brahe äfven med 
dragoncorpsen gick som capitain; sedan den öfriga arméen 
och amiralitetet; sedan hofrätten och alla collegier; sedan 
stadsconsistorium; sedan magistraten och borgerskapets 50 
äldste genom deputerade; sedan Vetenskaps- och Vitterhets- 
academierna och sist Målare-academien. 

Sedan var cour och publique spisning, som varade til 
kl. 4. Grefvinnan Scheffer får entréer i hvita rummet. 
Kl. half 7 börjades operan med en til feten analogue pro- 
logue. Fyra stånden och fru Svea föreställas; något nytt 
var at se Neptunus föreställa borgareståndet; presterne och 
bönderna voro qvinnor; de formera balletter tilsammans. 



334 OPERAN IPHIGENIE. BORGER8K.APET8 PEST Pl N01RXALM8TORG. 

Operan lång; osmakelig musique, hy arken fransysk eller 
italiensk. Decorationerna tämmeligen vackra. Balletterna 
yäl componerade. 

Operasalen var så arrangerad, at amphitheatern och 
parterren voro i samma plan; öfverhetens stolar uphöjda; 
framföre på ymse sidor rådet med de titulerade til höger 
på tabouretter; rådsfruarna med de titulerade til venster 
på tabouretter. På den sista bänken på venstra sidan stats- 
fruarna och på den högra ministrarne ; ambassadeurer främsta 
tabouretterna, hoffröknar l:a bänken efter öfverhatens, 2:a 
stora vakten, 3:e konungens kammarherrar &c; i öfver- 
hetens loge alla hofdamer och hofcavalierer. I premiére 
loge alla fruntimmer, som äro presenterade samt de för- 
nämste ämbetsmän. Seconde loge ridderskapets och adelns 
deputerade, presterne och borgarne; i konungens grillerade 
loge dess lifpager; på troisiéme andra spectateurer samt 
officerare af gardiet, dragonerna, garnizon, cantzliet samt 
bondeståndets deputerade; i prinsessans loge prins Fredric 
och prinsessans cavalierer; i prins Carls loge dess cavalierer. 

Den 30 December. Alt tyst utom feten på Norr- 
malmstorg. Den gifves af stadens borgerskap. Anled- 
ningarne til den samma. En brobygnad proponeras. Be- 
skrifning på det upbygda huset, där populacen skulle trac- 
teras. Felen, som vid bygnaden voro begångna, rummets 
bredd, logernas placerande, ingångarna och trapporna. Huru 
litet man förutsåg olyckor, som allmänt spåddes och ingen 
trodde. De goda anstalter, som vidtogos med vagnarnas 
körsel och för dem, som ville se stadens öfriga illumina- 
tioner. Kl. efter sex om aftonen gifves signal ifrån Skeps- 
holmen at feten skulle börjas. Portarna öpnas på Norr- 
malmstorgshuset, peublen inrusar. Stadsvaktens förhållande 
och otilräcklighet. Supandet börjas. En fausse allarme 
föregifves ingifva en terreur panique. Folket stormar utur 
salen til porten emot operahuset. Någras fall inom rum- 
met, någras uppå trapporna; tiltagande trängsel påskyndar 
fleras fall. Carnagen blir allmän. Inom en timme ligga 



FÖRPÄRLIG OLYCKSHÄNDELSE. BÖRSASSEMBLEE OCH BAL. 335 

flere hundrade personer til tre alnars höjd på hvarandra 
utom porten, somlige döda, andra trampade och blesserade, 
andra druckna. Beskrifning på detta eländet, öfverståt- 
hållarens ankomst, dess contenance, peublens förhållande, 
de afrangementer han tager at hjelpa dem, huru all hjelp 
är otilräckelig, huru fältskärer sent ankomma, huru de döde 
och blesserade omsider åtskiljas. De öfriga anstalter som 
tagas inom rummet at frälsa flere. Politiebetjeningens 
hurtiga upförande; de döda räknas ungefärligen. Hans 
Maj:ts ankomst; dess explication med Sparren. Castenhofs- 
salarna öpnas, dit de döda transporteras. Medici ankomma. 
Alt handteras med mera hemlighet. Allmänna reflexioner. 
Populacens förhållande i salen, fastän massacren försiggått. 
Huru feten slutar. Enkedrotningen skickar 1,000 plåtar til 
de olycklige samma ögnablick hon får veta det. De öfriga 
processioner ikring staden continueras. Hluminationen på 
Riddarhuset, hos danske ministern, på Myntet, hos Målare- 
academien, en devis på Nygatan, hos Adelcrantz, hos po- 
litiemästaren. Huru mycket feten kostar staden, sättet 
huru den betalas. 

Den 1 Januari 1779. Nyårsskjutning. Inga compli- 
menter vid hofvet. Publique spisning til middagen. Bor- 
gerskapets beurse-assemblée kl. 6, der alla äro. Galladrägt. 
Prinsessan Albertina ger 1,000 daler kpmt til de olycklige. 

Den 2 Januari. En besynnerlig middagsmåltid hos 
landshöfding Voltemat. 

Den 3 Januari. Bergsrådet Schröderstiernas och riks- 
rådet Sch-werins död. Dessa händelser öka hvars och ens 
oro öfver de många olyckliga händelserna. Galladrägt hela 
dagen. Kl. 10 om aftonen öpnas rikssalen til en bal paré. 
Huru den är städad och arrangerad, huru anstalterna med 
dansningen ske. öfverheten kom kl. 12. Balen öpnas 
af konungen och drötningen, menuett spelas, drotningens 
fall, andra menuetten prins Carl och hertiginnan, 3:e prins 
Predric och prinsessan, 4:e Brahe och grefvinnan Piper, 



336 >AL p i KIK8SALUT. LUBBWDKMJKMKR. . 

öre Ekeblad och fru örnsköld, 6:e Nils Cronstedt och Ulla 
Fersen, 7:e Clas Horn och Augusta Fersen, 8:e Axel 
Oxenstierna och Louise Sparre, 9:e Wachtmeister och gref- 
vinnan Dohna, 10:e Rålamb och grefvinnan Lantingshausen, 
ll:e Strömfelt och grefvinnan Carl de Geer, 12:e Taube 
och grefvinnan J. J. de Geer, 13:e Dtlben och fru Ami- 
noffi, 14:e Cederström och fröken Ekeblad, 15:e Stieraeld 
och fröken Rosen, 16:e Klingsporre och fröken de Geer, 
17:e AminofF och fröken Rosenstierna. Orsaken til denna 
classification och dess principe. Huru menuetterna dansas. 
Reflexioner öfver dansen vid hofvet emot förr. Danseu- 
sernas jouveler och panacher. Ceremoniecontradanserna. 
Balen continuerar, rummets eclairerande. Reveillen, drot- 
ningen är vid den samma. 

Delande och dess contrebande, kommer med seraphi- 
merkläderne, som reclameras. Ridderstolpes billet til Sta- 
pelmohr och Zibet. Huru tulldirectionen viste af Delandes 
contrebande, huru öpnandet sker i konungens rum. Huru 
packor finnas som ej höra Hans Maj: t til, huru de skickas 
til grefve d'Usson, m. m. Hvad tanke man har om cou- 
rierers medförande gods. 

Den 4 Januari. Åter galla. Den hvita drägten redan 
abimerad. Samma opera Iphigenie. . Samma placering. 
Samma etiquetter. Huru samma opera til två lika feter ej 
.kan gifvas. Riksrådet Beck-Friis sjuknar, ny consterna- 
tion; drotningen får present af Hans Maj:t af jouveler med 
en courier ifrån Frankrike. Samma couriers berättelse 
om drotningens i Frankrike förlossning med en prinsessa. 
Där gifvas inga feter ännu. Hvad ambassadeuren säger 
därom. 



STAD OCH LAND. VÖKFATTARFAFÄNGA. 337 



Bref om nya nationella drägten. 

Stockholm den 26 Januarii 1779. 

Jag undrar icke på, at den som bor på landet vill veta 
nytt ifrån Stockholm; men Irrad jag undrar på, är det at 
den, som är lycklig at i lugn och ostörd ro få tilbringa sin 
tid på landet, skall begära en stadsbos tankar i ett ämne, 
hvilket han med mera noggranhet och upmärksamhet sjelf 
kan skärskåda. Hvarföre begära mina reflexioner öfver 
vår klädedrägt? Jag har kostat mera penningar och mera 
hog för nyheter än reflexioner på den samma; jag lyder 
dock en förtrolig väns begäran, öfvertygad at mitt bref i 
dess händer njuter all den säkerhet, som vänskap och väl- 
görande författningar unna en förtrolig brefväxling. 

Jag har aldrig känt någon åtrå at synas auctor. Jag 
har alltid beklagat dem som varit intagne af denna farliga 
smitta; många förhastade tankar, många arbeten alstrade 
af en eldig inbillning, men vederlagde af ett lika ostadigt 
upförande, många göromål verkstälda för åtföljande tal, 
poemer och beskrifningar mera än för göromålens rätta 
föremål; många otidiga beröm både för sig sjelf och andre 
afhände ifrån framtiden, knapt godkända af samtiden; många 
flere sådane och sämre orsaker, såsom at lysa för den okun- 
noge, bedraga den lättrogne och aflägsna, skrämma den 
enfaldige, hafva oftast samkat vanheder åt sådane auctorers 
arbeten och misstroende til deras personer. 

Uti mitt begrepp har jag gjort den slutsats, at en 
reflexion bör vara ett stadgadt omdöme om en saks rätta 
förhållande. Saken som här skall skärskådas, är kläde- 
drägten; dess rätta förhållande och jämförelse vid åtskil- 

Ehren8värd, Anteckningar, II. 22 



338 8K ÄL ANFÖRDA TILL FÖB8YAR AF NATIONELLA DRÄOTEN. 

liga tilfällen bör således sökas. Jag vill därföre först sam- 
man8öka alla de skäl jag hört af dem som försvara den 
samma. Den nya klädedrägtens försvarare påstå,' at den 
l:o minskar öfverflöd och yppighet — bevis tages af de bro- 
cherade tyg fruntimren buro, af deras dyrbara garneringar 
och manfolkens ratinsklädningar. 2:o At den förekommer 
lurendrägerier och tullförsnillningar därigenom at enfärgade 
sidentyger äro tillåtne til införsel emot vissa tullafgifters 
erläggande. 3:o At den stadgar de ombyteliga moder, 
hvilka dels ifrån främmande hof, dels med egne resande, 
dels med egen eldig upfinningsgåfva ändrades alla ögna- 
blick. 4:o At den nya drägten är mindre kostsam, mera 
beqväm, mera efter climatet passande; aflagda styfkjortlar 
och rockar som ej kunde igenknäppas skulle detta bevisa. 
5:o At en mera stadgad esprit national härigenom skulle 
vinnas — exempel tagas af Sverges prästerskap och militai- 
rfen; och 6:0 at man skulle undvika de ofta utkomna 
öfverflödsförordningar, dels orimliga til sina principer, dels 
omöjliga i verkställandet, dels onyttiga för industrien och 
enskilda friheten. Jag måste bekänna, at alla dessa lju- 
dande skäl häfva bort afskräcka mig at fälla mina omdö- 
men; men när jag tog erfarenheten och den andra delen 
af min definition, nämligen en saks rätta förhållande, til 
mine ledare, så vågar jag mig på denna tvistovägen, där 
contraparterne endast bestrida hvarannan med argumenter, 
men tyckas icke vilja vinna ett stegs framgång. 

Låtom oss kasta ögat på vårt tilstånd, sådant som det 
var i anseende til dessa omständigheter, då klädombytet 
fans nödigt. l:o I anseende til öfverflödet och yppigheten 
som skulle minskas. Annorlunda är yppighet i kläder at 
anse för en hel nation och annorlunda för enskilde; en- 
skildes yppighet kan ofta gagna nationen och staten, 
men hela nationens kan icke i längden gagria enskilde eller 
staten. I Sverge var yppigheten i klädedrägten hos en- 
skilde til en hög grad, den förtjente ett allvarsamt mot- 
stånd, för at icke smitta hela nationen, men ännu hade det 
onda icke hunnit utvidga sig. Fruntimrens granna tyger, 



OM ÖPTERPLÖD OCH TPPIOHET I OLIKA PÖRHALLÅNDEN. 339 

ombyteliga moder, med hufvudbonad och garneringar, deras 
bjäfs och granlåt var otalig, vår mera inskränkt; hade la- 
garne mindre varit tyste, någre dristige hofmän näpste, 
som med sidenkläder och spetsar tycktes trotsa all police 
och stränghet, hade de öfverklagade ratinerne utgjort hela 
vår yppighet, så hade den icke blifvit synnerligt verkande 
hvarken på handelsvågen eller enskilda förmögenheten. 
Halfgoda ratiner förfärdigades redan i Stockholm; någon 
upmuntran, några års arbeten och en gnista patriotisme 
hade säkerligen gjort oss nöjde med dessa arbeten. Hof- 
folkets exempel förförde mången til stora utgifter för gran- 
låt, men så hade officerare ännu icke klädt sig uti annat 
än uniform; civilstatens granlåt bestod i klädesklädningar 
med sidenfoder; handelsståndet och deras betjenter hade 
icke vågat at påtänka sidentygs bruk; plumer nytjades af 
få personer, galoner såsom egande ett värde var icke en 
bortkastad granlåt, då de endast nytjades på hattar. Sådant 
var vårt tilstånd i anseende til vår klädedrägts yppighet; 
större än i allvarsammare och laglydigare tider, skadelig i 
sitt til tågan de, men möjlig at återhålla; smittosam, men 
icke allmänt smittande. Vår granlåt var icke prakt för den 
oss med Frankrike, Ryssland eller Engeland ville jäm- 
föra; men anständig och tilräckelig prakt för den oss med 
våra egna ressourser jämförde. 

2:o Huru var vår gamla klädedräkt i anseende til luren- 
drägerier och tullförsnillningar? Skulle man kunna föreställa 
sig en tid mera laglös än vår, där sjelf svald otygladt och up- 
muntradt herskade, så var det visserligen den förra. Men ett 
enda ord hade varit tilräckeligit at gifva lagarne sin kraft. Bi- 
träde och god vilja hos ämbetsmän felades icke. Genom en 
hög tull å tillåtna varor, genom den tysta tillåtelse at bruka til 
införsel förbudna varor, genom förordning» utgifna för hem- 
frid och säkerhet, som förbjuda visitation i misstänkta hus 
och öpna salubodar, genom det företräde allas exempel 
gåfvo för alt utlänskt kram, så skulle lurendrägaren upmuntras 
til vinning och arbete, de svenske idkare tvingas til fattig- 
dom och lätja. Lurendrägaren, en nödvändig person i sam- 



340 OM LUBENDRAJEBIER OCH MODERNAS OMB YTLIG HET. 

hället, beskyddad af de store, eftersökt af de lägre, egde 
sitt tilhåll inom slott och kungsgårdar, och öfverhetens egna 
boningsrum var i öfverhetens frånvaro dess salubod. Skulle 
tullbetjeningen någon enda gång göra sina skyldigheter, 
äfventyrade den lif och lemmar och en allmän förföljelse; 
det erhållna godset blef snart reclameradt, ämbetsmän, som 
talade för lagarne, föraktade och straffade med ogunst ifrån 
alla sidor, man ansågs som fjällboar, ovärdige den stora 
verlden. Missnöje, ledsnad och lamhet uti syslans utöf- 
vande blef en nödvändig följd. Den belefvade artigheten, 
skyddad och upmuntrad, förde tunnor guld utur rikets rätta 
handelsrörelse, lade grunden til en större olycka, som fram- 
tiden, om den blifver uplyst, icke nog lärer kunna begråta. 
Var alt detta lagarnes, eller lagarnes utöfnings fel? 

3:o Hurudan var vår förra klädedrägt i anseende til de 
ombyteliga moderna? Ingen lärer neka at dessa moders 
förändrande hos oss til slut mera än hos andra tänkande 
folkslag voro beständige; men frågan är, om dessa moders 
ombyten härrörde mera af sakens natur än af upmuntran, 
ostadig smak, hog för prakt, en räddhoga at urmodigt 
klädde vara ridicule i andra europeiska folkslags ögon. 
Moder förändra sig beständigt, och sedan den franska dräg- 
ten i kung Carl XI:s tid blifvit antagen, har den samma 
undergått täta förändringar. Lagstiftare och deras exempel 
har den äran varit förbehållen at antingen inskränka denna 
åtrå eller göra den nyttig. Vid sitt tilträde på tronen 
gynnade vår konung de svenska fabriquerne, bar kläder af 
svenskt half siden, lät förfärdiga meubler af svenska tyger; 
dess välgörande exempel, kraftigare än lag, blef efterföljdt; 
dess kröningskläder tilverkades här, och ingen lärer kunna 
påstå, at denna ceremonie lidit i sitt anseende genom sådana 
patriotiska tankesätt. 

4:o Huru var vårt tilstånd med vår förra klädedrägt, 
som påstås mera kostsam, mindre efter climatet passande? 
Yppigheten var icke så allmän, det ju den kunnat inskrän- 
kas; men kostnaden för fruntimmersdrägten var otrolig; 
täta ombyten af moder; den åtlöje värd, som tordes visa 



GAMLA DRÄGTENS KOSTNAD OCH LÄMPLIGHET. 341 

sig med granlåt som förut var känd; den beständiga atten- 
tion, söm åt sådant gafs, könets egen åhoga at behaga, 
drotnings och prinsessors exempel, som hela sin inkomst 
til granlåt använde, detta ifrån de förnäme såsom en löpare- 
eld verkande på de ringare skulle i denna Europas vrå 
göra fruntimmersklädedrägten kostsam. At denna kostna- 
den var nödvändig, har man med många kostsamma skäl 
tyckts velat bevisa, men hvad hindrade den tiden enfärgade 
tygers bruk mera än nu? Hvad vanheder eller olägenhet 
hade därmed åtföljt mera då än nu? Jag skall framdeles 
bevisa, at denna författning hade varit både allmänt och 
enskildt mera gagnande. Hvad våra kläder angår, så lärer 
ingen kunna bevisa deras större kostnad. På hvar och en 
ankom at mer och mindre ombyta sin garderobe, at bruka 
dyrbara förbudna spetsar och kostsamma guldtrådsknappar, 
men härvid stannade yppigheten, och denna yppighet var 
endast hufvudstadens och hofvets. En gallaklädning blef 
sedan en hvardagsklädning. Uniformer til vissa stater hade 
då som nu kunnat minska denna yppighets exempel; lagars 
utöfvande, manlighet i tankesätt hade samfäldt kunnat ut- 
rätta detta goda. Hvad kan man svara på den förra dräg- 
tens olämpelighet til vårt climat? Låt oss våga at på- 
minna oss fruntimmersdrägten och utan omsvep bekänna, 
at vi noga granskat den. samma alla årstider. Då måste 
jag bekänna mig aldrig kunna begripa, hvarföre den gamla 
drägten mera var emot climatet än den nya. Styfkjort- 
larne äro endast aflagda, de brocherade tygen voro icke 
svalare än de enfärgade. Skulle vi beständigt klädt oss 
efter vårt climat, hade den ungerska drägten om vintern ' 
och den italienska om sommaren varit de oumbärligaste. 
Hvad manfolksdrägten beträffar, så tycktes den om 
sommaren vara lika så beqväm, här som i Frankriket. Om 
vintern tvingade intet bruk at nytja sidentyg; klädeskläd- 
ningarna kunde värma, surtouter och piketscher nytjades, 
foderverk under kläder kunde afhålla kölden. Jag ser 
intet at den förra drägten mera var emot vårt climat, ehuru 
besynnerlig den var, än samma drägt i Ryssland, i Dan- 



342 GAMLA D&ÄGTF.NS fÖRHALLANDE TILL KATIONALANDAN. 

mark och flere stader är. Vår soldat var klädd och be- 
varad, om icke egennytta och löjliga påfund uphittat ut- 
vägar at göra honom denna klädedrägt onyttig. 

5:o Huru var vår förra drägt i anseende til en esprit 
national, som den ej kunde gifva? Jag nödgas tilstå mig 
aldrig kunnat tro kläder gifva en esprit national. Med samma 
klädedrägt, som svenska folket nu bortlade, följde de kung 
Carl XI i sina stora krig, med samma drägt voro de tjugo 
år utom Sverge i konung Carl XILs tid och begreto dess 
död, man behöfver icke här klaga på bristande esprit na- 
tional; den förlorades under senare tider, under tvedrägt 
och sjelfsvåld. Den uplifvas, där patriotiska tankesätt gif- 
vas värde, där välgörande regeringar göra inbyggare i ett 
land nöjde med sitt tilstånd, säkre om sina rättigheter och 
sin egendom; där enthousiasme för nation och icke förakt 
för den samma verkar; där nation icke nödgas at blygas 
för sin fattigdom, eller utmärglas i sin rikedom. I Europa 
finnas endast tvänne nationer som hafva egen drägt, ge- 
mene man af Ryssar och de olycklige Polackar. Jag frågar, 
om deras klädedrägt har gifvit dem en lycklig esprit na- 
tional, och om denna esprit är at afundas. I våra toleranta 
och philosophiska tider vore det ej bätre at ega en esprit 
cosmopolite, än en önskad monopolistisk esprit, om kläde- 
drägten kunde verka den samma? Man tager exempel 
af militairen; den qvicke tycker exemplet vara påtage- 
Hgit, men den eftertänksamme finner dess slippriga grund. 
Det är vapnen, högen at nytja dem, hedren at med 
dem försvara fäderneslandet, rättigheten at bära dem af- 
skild .ifrån sine jämnlikar, som sätter den esprit de corps 
i en trouppe man tror sig igenfinna i klädedrägten. Låt 
tvänne batailloner vara lika klädde, men tag vapnen ifrån 
den ena, lät dem lika fullt med samma kläder bo och lefva 
til samman, skall man hastigt finna den bevarade bataillonen 
handtera sine likklädde camerater som stadsvakter och tör 
hända af högfärd och den sannskyldiga esprit de corps bort- 
kasta sina kläder, men behålla sina vapn. Til detta oemot- 
sägeliga skäl blir det lefnadsättet, umgänget, samma offi- 



GAMLA DBÄOTSN OCH Ö*VERJLÖDSPÖRJATTNINGABNA. 343 

cerare, samma discipline, men ej samma klädedrägt, som 
inför denna esprit de corps; åtminstone är klädedrägten 
den minst härtil bidragande. Jag vill ständigt söka mina 
skäl af erfarenheten. Då kung Gustaf Adolph förde sine 
finnar i tyska fälttåget, ansågos de som vildar i sina pälsar 
af de klädde och öfvade Tyskarne; denna trouppe måste 
dock egt en esprit de corps, den fördes emot och vann 
fältslag uppå Wallensteins och Tillys arméer, som sedan 
Carl V:s tid varit oöfvervinnerlige. Konung Carl XILs 
tre- och fem-männige regementer lyste ej genom sin 
uniform, men mycket genom sin tapperhet Vid Hel- 
singborgsslaget förde den store fältmarskalken Stenbock en 
armée af bonddrängar utan kläder och utan discipline, han 
vant en namnkunnog bataille. Jag vill ej at dessa skäl 
fikola tala emot uniformer, nödvändiga och prydande; men 
jag tror mig hafva be vist, at stora män gifva både en esprit 
militaire och en esprit national genom stora efterdömen 
och förtroende hos nation. Under sista tyska kriget nyt- 
jades i svenska arméen en bataillon, som kallades sam- 
manbragte bataillon; officerare och soldater med olika uni- 
former utsöktes utur hela arméen; de fördes i fält och både 
emot fienden och i qvarter upförde de sig, som de ifrån 
långliga tider sammanlefvat och insupit denna esprit de 
corps. Man gifver en sådan esprit äfven så lätt til en 
corps som ett rike. — Som jag detta icke skrifver at 
oomplimentera rikets prästerskap, torde det ursäktas mig, 
at jag icke tager deras corps til exempel, hvarken til 
stadga eller vederläggning för min sats. 

6:0 Huru var vårt tilstånd i anseende til vår kläde- 
drägt och de ofta utkommande öfverflödsförfattningar? Kung 
Carl XII, samtida med Ludvig XTV, stadgade klädedräg- 
ten vid sitt hof, och utom en gammal general örnstedt 
tordes ingen med spetsmanchetter och granlåt visa sig. 
Han tillät fruntimmersgranlåt och ville hafva en anständig 
prakt vid sitt hof. I senare tider voro ständerna de enda, 
som tänkte at hushålla för riket, de enda, som ofta nöd- 
vändigt, ofta onödigt tilskapade öfverflödsförordningar. Hof- 



344 HAB NYA DRAGTKN MINSKAT ÖPVERPLÖD OCH YPPIGHET? 

ven voro ej alltid enseiprinciperne; de hushållsamme stän- 
deme åtlyddes sällan, deras författningar blefvo ett mål för 
ironie och ett annat partis omändringar. Moder i öfver- 
flödsförfattningar blefvo äfven så allmänna som moder i 
klädedrägten, och alt hvad man af 50 års erfarenhet lärde 
var, at lefvande lagar äro bätre än döda, samt exempel, 
patriotisme och god vilja de yppersta lagar emot ett ska- 
dande öfverflöd. 

Sedan vi nu omnämt de skäl, som talat för en total 
klädedrägtens förändrande, så försökom dessa skäls grunder, 
och om vi tro det åsyftade ändamålet vinnas. Vi känna 
alla vår/drägt, den behöfver" ej beskrifvas; ett år är knapt 
förbi, sedan den anlades, den bör således ännu ega all ny- 
börjans fullkomligheter och förmåner. 

Huru har den l:o minskat öfverflöd och yppighet? 
Glömmom icke en af mina första definitioner: enskildes yppig- 
het kan oftast gagna staten och nationen; men hela natio- 
nens kan icke i längden gagna hvarken staten eller enskilde. 
Vår förra yppighet var enskildes, vår senare är all- 
mänhetens. Kastom ett öga på hvad som händt. I de 
stånd, där sidentygs nytjande förut var både förbudet och 
ovant, där infördes detta bruk med sjelfva drägten. Jag 
vill icke omtala hela siden- och sammetsklädnaders bruk 
hos adeln, förut förbudna och icke nytjade; jag vill endast 
omnämna de skärp af siden, bandvippor, upslag på kappor, 
hela sidenvästar, som blefvo en nödvändighetsprydnad för 
alle små ståndspersoner på landet, hela borgareståndet med 
deras betjening, alle länsmän, alle kronobetjente. Allmo- 
gens lust för prydnad lärer icke vara svår at upväcka, men 
svårare at förqväfva. Officerare erhöllo sina sidenskärp 
och bandrosor, man var förundrad at se en officerare i pa- 
rade med couleur de rose band i skor och kring ben/ 
Plumer, mera skadande än galoner, hade blifvit allmänna,, 
laquaier kunna knapt vara dem utan. På detta sätt har 
hos manfolken sidentygs bruk blifvit infördt. Men hvad 
sidentyg? H varje aln påförd af utlänningen; aldrig har 
något bemödande at förstöra sig varit större än vårt. Vi 



MANS- OCH FRUNTIMMERS-DRÄGTENS YPPIGHET. 345 

läto den franske, den hamburgske, de hollänske köpmän 
föreskrifva oss de dyraste priser, vi emottogo deras tyger 
med upräckta händer, öfverköpte hvarannan och vunno den 
lyckan at en tiondedel af Sverges järnexport endast an- 
vändes at betala våra tilökta sidentyger. 

Man säger vidare: hvem kan påstå at ej nu varande 
fruntimmersdrägt til den största del minskat deras yppig- 
het? Jag påstår det contraire, ehuru fruntimmersdrägten 
är den minst kostsamma och vid första påseendet minst 
yppiga. Men det har redan börjat hos de förnäme at in- 
smyga sig hog til en farligare yppighet, nämligen juvelers 
förskaffande. Man kan vara förvissad at yppighet icke ut- 
rotas, där könet får hafva sin röst vid yppighetslagars for- 
merande. De bortskänka ej sin granlåt för at förlora den 
samma, men, för at vinna en annan mera prydande. I ett 
fattigt land är juvelers bruk ett ondt för staten, befräm- 
jande döda capitaler och flyktande penningar utur riket. 
Men den låter icke ..deras glans förvilla sina ögon, som med 
allvare tänker på egen och andras välmagt. Vi hafva 
hvarken Vestindiske grufvor eller Persianske grannar at 
erhålla dem ifrån. Vi mage icke gripa til brotsliges van- 
liga försvar, jämförelsen med andre, hvars ressourcer vi 
icke ega och aldrig kunna få. De juveler, vi redan inom 
ett år sett tilökte i våra prydnader, lära i detta pen- 
ningelösa land snart öfvertyga oss om denna yppighets 
skada. Den verkar ett stort ondt hos adeln, men ett ännu 
större i de stånd, som alltid vilja likna den samma, men 
som böra hafva olika penningar i roulance. Den olikhet, 
som i drägt emellan adeln och andra stånd blifvit satt, 
fortskyndar detta onda; menniskohjertat, sig likt, afundsjukt 
och högfärdigt, vill åtminstone likna och öfverträffa adeln 
i det deras penningar förmå, då deras ahnor det hindra i 
annat. De svarta kläder fruntimren bära bidraga til hushåll- 
ning emot. de mångfärgade med sina garneringar, det med- 
gifves; men ett annat lika stort ondt är hos adeln härige- 
nom infördt. Skilnaden emellan hof- och statsdrägten har 
• fört hela adeln til hofvet, utan at göra hofvet därigenom 



346 NYA DBÄOTEN OCH LURENDftJLJERIKKNA. 

mera lysande, men tvungit mången til jppigare lefnads- 
sätts införande i sina hushåll, endast för at undgå distinc- 
tioner, samt til dryga utgifter, för at vinna detta medel at 
förstöra sig. De stånd, som detta är nekadt, hafva ökat 
sin bordyppighet, sin yppighet med equipager, ameuble- 
ments och alt som kan trotsa adelns förmögenhet. Är detta 
en lycklig esprit som är vunnen? Genom drägten är yp- 
pigheten således blefven allmän, ökad hos manfolken, icke 
särdeles minskad hos könet; hvad är då vunnet? 

Det andra förbländande skälet var lurendrägeriers och 
tullförsnillningars minskande. Har detta händt? Jag svarar 
med största säkerhet nej. ödet mera än min åstundan har 
gifvit mig fullkomlig kunskap i detta ämne. Lurendräga- 
ren lurendrägar icke med samma gods som förr, men til 
samma höjd; det är hela åtskilnaden. De funnos, hvilka, 
då den nya klädedrägten skulle införas, ansågo såsom en 
politisk nytta at lurendräga. Sidentyger lagligen införda, 
med afbetalta tullomkostnader efter kongliga förordningar, 
blefvo dock dyra för köparen; at minska rop emot dyrhet, 
at göra det köpta godset mera behagligt, efter det var nöd- 
vändigt, trodde lurendrägaren, som lindgeck alla dessa um- 
gälder, det vara dess skyldighet at sälja för bätre pris. 
Alla öfvergåfvo köpmansbodarne och lupo til honom, man 
Välsignade dess artighet och understödde honom med be- 
skydd, upmuntran och biträde. Har något år varit mera 
ömnogt af ministerreclamationer än det förra? Hvem har 
icke varit köpman och förskrifvit tyger? Drägten tillåter 
plumers brukande til den största ymnoghet; hvar enda 
plume måste ju lurendrägas, efter den är förbuden til inför- 
sel. Hvar enda kronobetjent, som skall hafva tilsyn öfver 
lagars verkställande, är tvungen at nytja lurendrägarens 
gods och således minska dess afsky för dess person och 
dess näringsfång. Tullbetjente äro i samma belägenhet. 
Sammeter äro förbudne til införsel; man ser redan inom 
ett års förlopp flere sammetsklädningar än ratinsklädningar 
det förra; är en enda aln sammet förtujlad? Den kan icke 
vara det. Det är således lurendrägadt. De ypperste äm- 



MODERNAS VKXLLNGAR. 347 

betsmän få uppenbart öfvertyga om sin bekantskap med 
lurendrägaren, eller ock at de icke behöfva blygas at braka 
förbudet gods. Den mängd spetsar, som nu af alla stånd 
brukas, huru äro de inkomne? Uti lurendrägarens packor. 
Huru kan man vilja inbilla at i ett land, där lurendräga 
är en absolut nödvändighet i anseende til klädedrägten, at 
i detta öpna land med många hundrade mils obevarad gräns 
och stora skärgård, at där lurendrägerier skola kunna före- 
ko mm as? Den sade rätt som sagt, at man behöfde en 
armée af tullbetjente at bevaka den samma, men den säger 
ännu. rättare, som påstår, at en enda patriotisk tanke är 
långt tryggare bevakningssätt. Verkade en sådan tanke, 
kunde man glömma det framfarna, både lagbrytaren, dess 
beskydd, dess fristäder, dess medarbetare. Men har något 
år den fattiga tullbetjeningens öde varit hårdare än detta 
året? Åtskillige, som lagliga beslag hafva gjort, hafva blifvit 
ihjälskjutne, andre sårade, de fieste ansedde som hem- och 
vägfridsbrytare; hafva deras förmän tält för lagen och lagens 
verkställande, hafva de blifvit ansedde som frondeurer, 
hvilka ville undergräfva det allmänna lugnet. Hvarje ut- 
länsk öfverlöpare af bägge könen feck här tilträde och 
beskydd framföre lagen, där lagen endast borde gälla. En 
maitresse af en banqueroutte spelare öfverändakastar laga 
kraft vunna domar. När alt detta sammanlägges, frågar 
jag, om esprit at lurendräga aftagit och i följe däraf sjelfva 
lurendrägarenäringen. 

3:o Har denna nya drägt medfört den lyckliga verkan 
at den stadgat de flyktiga och ostadiga moder? Jag tviflar 
äfven häruppå. Ett år är ännu ej förlidet sedan drägten 
anlades, och hvem som nu visar sig af bägge könen i sin 
första drägt, lärer finna denna sanning. Fordom copierade 
vi elaka utlänska originaler, nu sådane inhemska. Huf- 
vudbonaden för fruntimmer, ett ämne för så mycken om- 
bytelig granlåt, ändras alla dagar. Vid mansdrägten påstods 
i början at kappan var ämnad at bevara emot köld, den 
hängde på bägge axlar at beqvämt kunna igendragas, den 
egde öpningar at föra armarne igenom. Nu är kappan en 



348 NYA DRÄOTENS KOSTBARHET. 

zirat, liten, lågt hängande på ena axeln, theatraliskt upfäst 
vid ena sidan, den finnes löjlig, som vågar sig med öpnin- 
garne för armarne. Jackan var i början af en lagom kort- 
het, nu är den minskad öfver ett qvarter, de med de 
längre jackorna synas äfven så ridicule, som då någon viste 
sig med franska kläder, med knappraden ända utföre kläd- 
ningen. Huru är icke snitten förändrad? Byxorna i bör- 
jan vida hafva nu blifvit trängre, soldaten gafs charvader 
af det besparda klädet — en den lyckligaste uptäckt — 
efter sex månader fördärfvelige til bruk. Huru efterlefdes 
sparsamhetsidéen med hattarne? De förste hattar voro 
utan all annan prydnad än en tuppfjäder. En månad var 
knapt förbi, innan hvarje bodbetjente hade för flere riks- 
daler couleurte plumer i sina hattar. En bal gifves vid 
hofvet; en täflan up väcktes, hvem skulle ega den kost- 
sammaste hatt. Man kunde icke visa sig på hof eller i 
sällskap utan med en panacherad hatt som på en theater. 
Huru införde icke hof damerna ett nytt mode at jämte sina 
svarta öfverklädningar bära kjortlar af rika tyger? Huru 
hafva vi icke efterföljt samma exempel med garnerade 
skärp, garnerade upvak på kapporna, m. m. Har ett års 
mode kunnat vara beständigt, är åtrå at ändra dem ut- 
slocknad, eller kunna vi vänta oss at de beständigt förblifva 
föränderlige? 

4: o Nu kommer jag til det för allmänhetens vinnande 
mest intagande skäl, at den nya drägten vore mindre kost- 
sam, mera beqväm, mera efter climatet passande. Jag 
nekar alla dessa skäl. Låtom oss jämföra kostnaden. 
Fruntimmersdrägten förtjenar första rummet. Hufvudbona- 
den är nu den samma som förr. Hvad kläderne bespara, 
lärer juvelers bruk göra kostsamt; men jag har redan sagt, 
at fruntimmersdrägten kunde, i fall alla raffinements före- 
kommos, blifva mindre kostsam än förr, ehuru til den 
samma fordras mera tyg och större arbetslön än til de 
förre rober, ehuru granna de ock voro; men med alla dessa, 
som dagligen ske, åtager jag mig bevisa det hushållningen 
blifver mindre än man påstår. Men skall yppighet under- 



NYA FORMER AF YPPIGHET OCH ÖlfVERFLÖD. 349 

hållas uti ett land, är det sundare at lemna den samma 
til könet och mota den hos oss. Nu äro vi granna som 
fruntimmer och fruntimren som vi borde vara. Låtom oss 
se på vår yppighet och kostnaden af vår drägt, det influ- 
erar mera både på seder och välmågan.* 

Det införda nödvändighetsbruk med siden och sammets- 
kläders bärande lärer ingen kunna påstå vara hushållning. 
Alt det satin och taft som til de simpla klädesklädningar 
brukas, snart förslitet och oumbärligt; alla de skärp af åt- 
skilliga färgor, til alla åtskilliga drägter, kostsamma och snart 
utnötta; flere alnar kläde i en klädning med kappa nu än 
förr; alla de bandvippor i skor och vid knäband af åt- 
skilliga färgor, snart utnötta, onyttiga sedan de blifvit ut- 
nötta, ojämförliga med silfverspännen, som mansåldrar kunde 
tjena och egde ett värde, lärer ingen kunna påstå vara 
en hushållning. En enda hatt med flere plumer än til dussin 
hattar förut fordrades, utan det värde som en galon; spets- 
manchetter införde, oundgängelige til siden- och sammets- 
kläders bruk, redan öfver flere hundrade par inom ett 
år nytjade, lärer ingen kunna påstå vara en hushållning. 
En drägt, som tvingar officeraren at öfvergifva sin uni- 
form för at kunna visa sig klädd, som nödgar officeraren 
at öka en onödig garderobe, omsorger och en fåfänga, hvilka 
icke böra vara dess tidsfördrif; som at göra de mesta 
uniformer dräglige för ögat tillåter galoners bruk, hvilka 
förr på alla uniformer voro förbudne; som vid livréer tvin- 
gar til kostsammare snörens bruk och deras nytjande i alla 
sömmar; som vid minsta oväder tvingar den fattigaste at 
ny tja vagn, i fall han vill visa sig med panacherad hatt 
och bandrosor; som i frackar är lika så kostsam som til 
gallakläder; hvars galladrägt efter några gångers nytjande 
är obrukelig, kan ingen bevisa tjena til hushållning. 

Huru beqväm är den samma? Icke är den beqvämare 
för fruntimren; lifvet, klädningen och kjorteln kan nu icke 
vara beqvämare, än en robe med sin kjortel förr var. 
flvem kan påstå at de tunga och långa släpen, snart ut- 
nötta och klädningen då skämd, at de äro beqväma? Hvem 



350 0M NTA BSÄOTEN3 BEQYÄMLIGHVT OCH LÄMPLIGHET FÖR KLIMATET. 

kan påstå at de brakeliga collets montés, oumbärliga til 
drägten, äro beqväma för kappors nytjande ; af samma orsak 
de gallrade ärmarne. Mansdrägten tilökad med en kappa, 
tung och besvärlig, nedtryckande rocken, icke ensam til- 
räckelig at bevara lemot köld, men hinderlig för en annan 
kappa; alla de skärp, som vänja til en farlig värme, bidra- 
gande til de hastigaste förkylningar, obeqväma ofvan jackan, 
kylsiga under den samma; hårlagningen, som genom puder 
och pomada förstör genast en klädning, jämte at flätors 
och catogans eleganta formerande borttager mycken tid 
och efter några timmars bruk äro like ostädade; band- 
rosorna, som göra klädbonaden långsammare, huru kunna 
de bidraga til beqvämlighet? En drägt med fickor, där 
man knapt kan förvara en snusdosa och en näsduk, där så- 
dana gömmor skola sökas i skärp, under kappfodret och 
fiere oläglige ställen, som tvingar en allvarsam man at lik 
fruntimren medföra på minsta resa många lådor och aparta 
gömmor för skärp, bandrosor och spetsar, huru kan den 
vara beqväm? 

Huru är den efter climatet passande? Fåfängt har 
man sökt bevara fruntimren mera nu än förr emot den 
nordiska köldens stränghet. Jag har egt det nöjet at här- 
uti sträcka min forskan så långt som någon annan och 
tror at könet förlåter denna min upriktiga bekännelse, och 
jag har funnit, at deras halsar och halfva ryggar äro lika 
oskylda som förr hos dem som detta behagar, deras armar 
betäckta med handskar nu som förr, styfkjortlarne aflagda, 
men de korta brukliga kjortlarne väl förmånlige at visa vackra 
fötter och ben, en nätt chaussure, men lika så tjenlige at 
lemna fritt utrymme åt vintrarnes strängaste kyla som de 
aflagda considerationer eller styfkjortlar. Min forskan har 
gått längre, och det torde vara troligt at kölden är mycket 
verkande, men så har dock naturen gifvit en eld, som snart 
upvärmer dem af den kunna blifva intagne. — Hvad vår 
drägt angår, så finner jag den förra på en förnuftig mans 
kropp äfven så passande til vårt climat som denna. En 
fransk petit-maitre kunde ej igenknäppa sin rock, en svensk 



OM NATIONALANDAN8 STADGANDE. ÖVVKBTLÖDSTÖRORDNINGAK. 351 

petit-maitre har en jacka som ej räcker öfver midjebandet, 
en kappa som ej bevarar för den minsta höstköld. Skalle 
sådane petits-maitres stadga en klädedrägt, så tror jag at 
man borde vara född härdad som Achilleö, för at motstå 
alla climaters värma eller köld. Lika som den förnuftige 
förr kunde igenknäppa sin rock, som tillika bevarade dess 
lår ifrån köld och blåst, lika så kan denne nu ega en 
kappa möjlig at kasta ikring sig och en jacka som räcker 
längre än byxlinningen. Således är ej denna drägten mera 
efter climatet än den förra. 

5:o Huru har den nya drägten stadgat esprit national? 
Jag har förut sökt bevisa, det jag trodde ingen drägt vara 
möjlig at införa en esprit national. Det blir framtidens sak 
at häruti dömma. En riksdag hafva vi i denna drägt ny- 
ligen öfverlefvat; den esprit som där tycktes råda vore 
icke mycket at efterlängta, och torde kunna på den samma 
lämpas Tiberii märkvärdiga ord hvarje gång han geck utur 
rådet: O homines ad servitutem paratos; och hvad Tacitus 
tillägger: sjélfva frihetens fiende egde af sky för en så låg 
träldom och sådant tålamod. 

6:0 Kan man vara förvissad at genom denna nya drägts 
anläggande undgå vidare yppighets- och öfverflödsförord- 
ningar? Man kan genom den samma snarare undvika för- 
ordningen än sjelfva yppigheten. Jag vågar icke lemna 
mina tankar såsom evidenta reglor, men jag tror mig hafva 
haft skäl at bevisa, det exempel från de ställen, där de 
verka, hafva större kraft än alla lagar. Gifvas sådana 
exempel, kunna dessa yppighetslagar umbäras. Huru säll 
är icke den förmånsrätt, regenter och furstar för oss enskilde 
ega, at deras exempel ega större välde än de kraftigaste 
lagar, ehuru af hela nationer öfverenskomna. Det är icke 
en rhetorisk granlåt at påstå detta, alla tiders händelser 
vitna det samma. Konungen i Preussen har med skämt 
i sin Philosophe de Sans-souci utmärkt detta, då han säger: 
Quand Auguste buvoit, la Pologne étoit ivre. 

Förlåt, om jag varit för vidlyftig i denna onödiga af- 
handling. Jag vet ej om jag kunnat bevisa, det ombytet 



352 NYA. DKÄGTEN8 FRAMTID. DAMERNA.. SLUTSATSER. 

i 

ännu icke var det nödvändigaste botmedel emot det öfver- 
klagade onda. Jag vet ej, om jag kunnat vederlägga de 
upgifna motskäl, eller om erfarenheten vederlägger mig. 
Jag önskar endast at klädedrägten må vinna de upgifna 
ändamål, at den må bli orubbad, en ny förändring torde 
medföra ett obotligare ondt. Hvad jag för öfrigit önskar 
är, at ryktet aldrig måtte förkunna oss ifrån något land., 
det man vid klädesförfattningar mera skulle hafva afseende 
för ögat än för kroppen, som många så kallade connaisseu- 
rer påstå. Målareögat, som stadgat sin smak efter fora- 
ålderns Egyptiska, Grekiska och Romerska mästerstycken, 
lärer icke vara det nödigaste at rådfråga, då man skall 
kläda en fattig men fåfäng nation. Antiquens draperier, 
brodequins och lindade ben, ehuru prydande för ögat, lära 
icke vara förmånliga för kroppen. Ej häller vore önskeligit, 
at det vackra könet skulle kunna verka något vid sådana 
förordningar; deras beslut och rådslag torde icke alltid vara 
de tryggaste at lita på hvarken för enskilde eller allmänna 
välmågan och nyttan. Då torde man få full anledning at 
spå, det denna lagstiftning icke lärer kunna undgå efter- 
verldens skarpa granskning. Jag skrifver icke detta emot 
våra damer; å dem kan det icke lämpas; men jag har ny- 
ligen sett uti Courrier de VEurope, huru vissa franska 
fruntimmer tro sitt kön ega både den insigt och den smak, 
at de kunna i sådana ämnen besluta. Men franska mini- 
steren, äfven så skarpsynt som försigtig, lärer dock förbe- 
hålla sig den rättigheten at i sådana ämnen ensam besluta 
och med all respect för det vackra könet hänvisa det til 
sin toilette och sin boudoir. 

Nu blir detta bref för långt för mig at skrifva, för 
långsamt för er at läsa. Jag spänner nu mitt skärp på 
mig och hänger min kappa på bägge mina axlar och finner 
med Candide, que tout est au mieux dans le meilleurdes 
niondes possibles. 



EHBENSVÄ.BD8 IN8TRUKTION SÅSOH SÄNDEBUD I NEDERLÄNDERNA. 353 

Kongl. Maj:ts Nådige Instruction, 

hvarefter dess Troyrtan, tjenstgörande Kammarherren hos 
dess Egen Höga Person, Dess Envoyé Extraordinaire hos 
Herrar Generalstaterne af de Förenta Nederländerna, Rid- 
daren af dess Nordstjerne-Orden Välborne Friherre G. J. 
Ehrensvärd har sig i underdånighet att rätta. Gifven i 
Lägret på Ladugårdsgärdet den [8] Junii 1780. 

l:o. 

Beskicknings-Archivets emottagande af Commissions- 
Secreteraren von Heidenstam, nu för tiden Kongl. Maj:ts 
Chargé d'affaires i Haag, blifver vid Envoyéns ditkomst 
dess första göromål. 

Med ej mindre skyndsamhet underrättar han Republi- 
quens Statsministrer, Baedpensionarien och Greffieren om 
sin ankomst samt tilställer denne senare copian af sitt Cre- 
ditifbref til Herrar Generalstaterne. Därefter begifver En- 
voyén sig til Presidenten af veckan, öfverlemnar til honom 
sjelfva Oreditifbrefvet och beledsagar det med förbindelige 
försäkringar om Kongl. Maj:ts vänskap för Republiquen och 
om dess upriktiga åhuga at underhålla det emellan Sverige och 
Holland sedan så långliga tider subsisterande goda förstånd. 

Första besöket hos Prinsen-Ståthållaren är hvad En- 
voyén sedermera har at aflagga enligit det för Ministrer af 
andra rangen vedertagne bruk; vid hvilket tilfälle Envoyén 
afgifver Kongl. Maj:ts Handbref til Hans Durchl. och gör 
honom å Kongl. Maj:ts höga vägnar en tjenlig compliment. 

2:o. 

Efter erhållet utdrag af Herrar Generalstaternes proto- 
ooll, hvarmedelst de erkänna och admittera Envoyén uti den 
honom genom Oreditifbrefvet tillagde qualitet, låter han 
sådant på vanligit sätt de öfrige främmande Ministrerne 
notificeras, hvarefter Envoyén hos dem gör sitt första be- 
sök, enligit den i Haag vedertagna etiquette. 

Envoyén i akt tager äfven hvad bruket af honom for- 
drar i afseende på dess första besök hos Prinsen-Ståthål- 

Ehrensvärd, Anteckningar, II. 23 



354 NIMWLANDIENAS POLITISKA STÄLLNING. XNGLAND OOH FRANKRIKE. 

lårens Gemål och Hennes Kongl. Höghets Hofdamer, så- 
väl som hos Hertigen-Fältmarskalken af Brunswig samt de 
förnämste af Hofvet och Regeringen. 

3:o. 
Envoyén lärer finna Republiquen stadd i en hel annan 
belägenhet, än den var, då Kongl. Maj:ts senaste Beskick- 
ning dit afgeck. Tvänne partier söndrade då RepubHquen T 
det engelska och det franska. Prinsen-Ståthållaren i spetsen 
för det förstnämda gaf en sådan vigt åt dess företagan- 
den, at ehvad möda Repnbliquens patriotiske medlemmar, 
nommement staden Amsterdam, ock månde gifva sig för 
at utverka Repnbliquens säkerhet å sjösidan, blef dock ett 
slikt bemödande genom Prinsens och dess anhängares öf- 
verlägsna inflnence til intet gjordt. Nu är bladet omvändt. 
Engelands våldsamma upförande har så til sägandes fört 
.våld uppå desse senares böjelser och tvungit dem at lika 
med Patrioterne behjerta Republiquens sannskyldiga väl. 
Prinsen-Ståthållaren sjelf har nödgats söndra sig från en- 
gelska interesset för at bevaka sitt eget fäderneslands, och 
han synes nu upriktigt arbeta på dess sjömagts iståndsätt- 
jande samt handelens och sjöfartens därå beroende säkerhet. 
Det blifver därföre nödigt at Envoyén med all omsorg 
söker utröna, huru vida den sålunda timade tvungna förenin- 
gen Republiquens medlemmar emellan är upriktig; hvad 
liknelser sig förete at Engelska Hofvet genom dess Ambassa- 
deurs bearbetande förr eller senare torde återvinna sin 
förra credit och preponderance, samt hvad mer eller mindre 
säker räkning man kan göra på varaktigheten af de patrio- 
tiska tänkesätt och anstalter, som i Holland nu förspörjas 
vara adopterade. 

4:o. 
Såsom en följd af denna upmärksamhet blifver äfven 
angeläget, at Envoyén gifver en. noga aktning på Republi- 
quens närvarande critiska ställning och huru den månde 
slå ut. Sådant kan hända på tveggehanda sätt. Antingen 
at Republiquen genom underhandlingsvägen bereder sig en 
förlikning med Engeland, eller ock at hon med detta rike 



ENGLAND. BYSSLAND. VÄPNADE NEUTRALITETEN. 355 

råkar i ett uppenbart krig. I bägge dessa fall undergår 
Republiquens ställning en total förändring, som i samma 
mån verkar uppå andra magters relationer med henne. 

Envoyén gör alt därföre ganska väl, då han icke alle- 
nast tidigt inberättar, åt hvilkendera af förenämde alter- 
nativer sakerne synas hvälfva, utan jämväl, medan de ännu 
ligga på vigtskälen, söker, ehuru med mycken försigtighet, 
at upmuntra Patrioteme, med hvilka han kan komma i en 
närmare liaison, til ståndaktighet i deras en gång fattade beslut. 

5:o. 

Den demarche Ryssland gjort, då det afgifvit sina 
declarationer til de krigande magterne och inviterat de 
neutrale til en gemensam öfverenskommelse rörande den 
neutrale handelens beskydd, har ej ännu blifvit åtföljd af 
någon förening emellan de senare, och ingendera har i 
denna stund stadgat, huru och på hvad sätt ett sådant han- 
delens beskydd må kunna verkställas. 

Utförliga underrättelser om Bepubliquens i detta afse- 
ende med Byssland til görande aftal och om hennes i följe 
däraf vidtagna författningar är hvad Kongl. Maj:t sig ifrån 
Envoyén förväntar. Han kan med en förtrolig upriktighet 
discutera detta ämnet med Begeringens ledamöter, under- 
rätta dem om hvad Kongl. Maj:t redan därvid tilgjort, 
samt at Kongl. Maj:t vid Envoyéns afresa var i förväntan 
af tidning om det beslut Byska Hofvet i anseende til den 
af Kongl. Maj:t föreslagna Oonventionen tagandes vordo. 

6:0. 

Med samtelige i Haag varande främmande Ministrer 
underhåller Envoyén ett vänligit umgänge. Och under på- 
stående underhandling om handelens försvar, samt så länge 
Kongl. Maj:t til utförande däraf står i enahanda författ- 
ning med Byssland, ingår Envoyén med den i Haag resi- 
derande Byske Ministern i förtrolig öfverläggning öfver 
dessa ämnen, samt utför sedermera gemensamt med denne 
Minister de värf, som i följe däraf komma at vårdas. Fran- 
ske Ambassadeurens förtroende, hvars Hof med Kongl. 
Maj:ts står i den närmaste förbindelse, söker Envoyén at 



356 UMGÄNGE MED FRÄMMANDE MIN1STBÅE. 

sig förvärfva; då han icke desto mindre på bästa sätt me- 
nagerar sig Engelske Ambassadenrens välvilja, med hvare 
Hof Kongl. Maj: t är i så vänliga termer, som förevarande 
conjoncture det någonsin medgifva kan. Denne Ambassa- 
deur sätter mycket värde på de procedés som emot honom, 
brakas. Ju mera okonstlade desse äro och jn mera frän- 
chise man visar honom, ju snarare tilvinner man sig dess 
aktning, hvilket i betraktande af bemälte Ambassadears 
vid dess hof ägande stora credit, som sätter honom i stånd 
at där mycket uträtta, ej bör vara Envoyén alldeles likgiltigt. 

Alla mål som fordra ministeriel åtgärd, men tåla up- 
skof, inberättar Envoyén til Kongl. Maj: t och af vaktar dess 
nådiga befallningar. Enskilte angelägenheter eller sådana 
ärender soni intet upskof tåla antager Envoyén sig ex nobili 
officio samt lägger därvid den hand, som Envoyén med 
Kongl. Maj:ts och Dess Rikes interesse pröfvar vara mast 
öfverensstämmande. Om någon Svensk undersåte vid en 
Holländsk domstol äger någon sak anhängig, eller eljest 
behöfver Kongl. Maj:ts beskydd, så lärer Envoyén göra 
sig ett nöje at lemna sine landsmän alt det biträde, som 
omständigheterna kunna medgifva. 

7:o. 

Alla författningar i finance-, handels- och oeconomie- 
mål, antingen de vidtagas af Herrar Generalstaterne sjelfve 
eller ock af hvarje Provinces särskilte Stater, blifva ej 
mindre än alla öfrige förekommande ämnen af någon vigt 
nyttiga föremål för Envoyéns upmärksamhet och berättelser. 

8:0. 

Som Kongl. Maj:t uti Holland och i synnerhet i Am- 
sterdam tid efter annan låtit uptaga någre penningelån, 
så blifver nödigt at Envoyén hos de Handelshus, åt hvilka 
dessa ärender blifvit anförtrodde, söker at underhålla de 
goda böjelser de för detta för Sveriges Rikes angelägen- 
heter å daga lagt samt den vördnad och tilgifvenhet de 
för Kongl. Maj:ts person alltid visat. N. N. lärer sjelf 
finna, huru angeläget det är at Sveriges credit på den orten 
underhålles, och om några variationer i svenska effecter- 



LÅNETRANSAKTIONER. SEKRETERARE. CHIFFRE. 357 

nes värde sig yppa, söker N. N. at utforska hvarifrån de 
sig hänleda. Enär Envoyén något i denna vägen uptäckt 
eller har något at vid handen gifva, kan han därom adres- 
sera sig antingen til Herr Riksrådet och Cancellie-Presi- 
denten Grefve Scheffer, eller ock til Stats-Secreteraren 
Baron Liljencrants, hvilka äga at gifva honom Kongl. Maj:ts 
nådiga tankar däröfver til känna jämte det som än ytter- 
ligare i dessa lånsaker kan blifva at uträtta. 

9:o. 

Den nu i Haag varande Commissions-Secreteraren von 
Heidenstam fortfar at efter Envoyéns ditkomst där för- 
blifva, så länge Envoyén finner sig behöfva at genom ho- 
nom öfver ett och annat varda uplyst; men när Envoyén 
ej mera betarfvar de uplysningar, som denne Commissions- 
Secreterare kan åstadkomma, så prevenerar Envoyén både 
Baron Nolcken i London och Kongl. Secreteraren von 
Asp, at denne senare til följe af det i nåder beviljade 
tjenstebyte emellan honom och von Heidenstam begifver 
sig til Haag, hvarest han såsom nykommen til den orten 
bör träffa von Heidenstam, för at af honom underrättas om 
hvad han kan hafva nödigt at veta. Sedan kan von Hei- 
denstam förfoga sig til London. 

10:o. 

Den chiffre, som vid Kongl. Maj:ts Beskickning i Haag 
nu är i bruk,- nyttjar Envoyén til berättelser hvilka äro af 
någon vigt och grannlagenhet. Kongl. Maj:ts tjenst fordrar 
understundom, at dess ministrer sins emellan brefväxla. 
Vid sådana tilfällen, och enär ämnen af en hemligare be- 
skaffenhet förekomma, betjenar Envoyén sig af de vid be- 
skickningen befintelige chifirer. 

Uti alla dessa puncter i synnerhet så väl som i för- 
valtningen af det til Envoyén nu updragna ämbete i all- 
mänhet lofvar Kongl. Maj: t sig i nåder af Envoyéns vak- 
samhet och nit, ej mindre än af dess skickelighet och in- 
sigter, de nöjaktigaste prof. I denna säkra förväntan önskar 
Kongl. Maj: t Envoyén en lycklig resa samt förblifver honom 
med kongl. nåd och huldhet städse välbe vågen. Ut supra. 



358 SHRKH8VAKD8 ANKOMST TILL HAAG. 



Utdrag nr Ehrensv&rds minister-depeeher 1780—83. 

Till H. M. Konungen. 

Haag den 20 september 1780. 

Den heder at uti Eders Kongl. Majrts värf och ären- 
der blifva nyttjad är för mig så smickrande, at Eders 
Kongl. Maj.t allernådigst tillåter mig vid detta tilfälle, då 
min underdånigste skriftväxling ifrån denna Eders Kongl. 
Majrts beskickning börjas, aflägga förnyade allerunderdå- 
nigste tacksägelser för all den nåd Eders Kongl. Maj:t hit- 
intils mig under min tjenstetid visat. Måtte hädanefter 
mitt bemödande blifva så lyckligt som min hog är brin- 
nande at til Eders Kongl. Maj:ts och Dess rikes tjenst och 
nytta använda outtröttelig omsorg, osvikelig nit och rede- 
liga afeigter. 

I dag klockan 11 förmiddagen aflämnade jag hos pre- 
sidenten af veckan enligt den här etablerade etiquette 
Eders Kongl. Maj:ts höga creditifbref, sedan copian däraf 
förut blifvit af Storpensionairen genomläst' och sedan af 
mig til greffieren hos herrar Generalstaterne herr Fågel 
öfverlämnad. Jag väntar mig Generalstaternes resolution 
enligt vanligheten författad i morgon mig tilsänd. Sedan 
har jag hos de franske och engelske här varande ambassa- 
deurer och ministrar afiagt mina första visiter och besök. 

Hvad af de allmänna sakernes ställning nu kunde 
vara at inberätta torde Eders Kongl. Maj:t tillåta herr 
commis8ions-secreteraren von Heidenstam, som därom på 
det bästa är underrättad och nu afreser at Eders Kongl. 
Maj:ts höga befallning vidare afvakta, at få afgifva sin 
underdåniga berättelse, då han tillika lärer anmäla den 
allmänna väntan man här äger at härstädes få den nåden 



STATHALLARBN-PBIN8EN AF 0BAN1EN OCH GUSTAV III. 359 

«e Eders Kongl. Maj:t, samt at Prinsen-Ståthållaren och 
Hennes Kongl. Höghet dess gemål dröja med sin varelse 
vid Loo, för at därstädes få den nåden emottaga Eders 
Kongl. Maj: t. 

Med allerunderdånigste och djupaste vördnad, nit och 
trohet utbeder jag mig den nåden få framhärda, 

Stormäktigste Allernådigste Konung, 

Eders Kongl. Maj:ts 

allerunderdånigste och tropliktigste 

tjenare och undersåte 

Ehrensvärd. 

Ankom til Antwerpen den 22 september. 



Till Konungen. 

Haag den 1 october 1780. 

Strax efter Eders Kongl. Maj:ts afresa upfylte jag 
Eders Kongl. Maj:ts nådigste befallning, infant mig på 
filottei hos Hans Durchlauchtighet Prinsen-Ståthållaren och 
å Eders Kongl. Maj:ts höga vägnar frambar Dess nådigste 
hälsning och afskedstagande. Prinsen, som då ämnat sig 
at hos Eders Kongl. Maj: t göra sin upvaktning, försäkrade 
om sin oro öfver ett förloradt tilfälle at innan Eders Kongl. 
Maj:ts afresa få göra sin cour, bad mig försäkra om sin 
vördnad, och huru högeligen han önskat at til Eders Kongl. 
Maj:ts nöje under Dess korta härvaro kunnat bidraga, inne- 
slutandes sig uti Eders Kongl. Maj:ts nådiga hogkomst, 
och hoppades ännu vid Loo få förnya dessa försäkringar, 
i fall Eders Kongl. Maj:t därstädes skulle hedra dess ge- 
mål och honom med sitt nådiga besök. 

Ankom till Amsterdam den 2 october. 



360 »MQSTILLDRAGILSMU ENGLAND OCH HOLLAND. 

Till Konungen. 

Haag den 7 ootober 1780. 

Enskilde bref i går med posten ifrån S:t Eustache an- 
komne medbringa den oväntade tidning, at engelska krigs- 
skepp af amiralen Rodneys flotta vid öen S:t Martins redd 
upbragt åtskilliga americanska fartyg, capitainerne med sina 
besättningar sedan gått i land och af hollänske befälhaf- 
varen på S:t Martin utfordrat alla de americaner, som där- 
städes uppehållit sig, jämte deras varor, fartyg och egen- 
domar. JBefälhafvaren nekade i början och åberopade sig\ 
sådana steg vara stridande emot den fred, som emellan 
Engeland och republiquen ännu subsisterade, och emot de 
ordres han hade at efterkomma. Den engelske hotade at 
med eld och brand hemsöka hela S:t Martin, om vidare 
upskof gjordes, och den hollänske befälhafvaren utlefvere- 
rade alla hos sig varande americaner, at sedan i fred och 
ro för vidare våldsamheter få förblifva. Blelve denna tid- 
ning ännu mera confirmerad, hade man orsak at med för- 
undran se alt det ovänliga bemötande som republiquen 
ifrån engelska sidan sker, hälst sådana händelser som denna 
icke äro de förste. 



Apostille. 

Den 17 october 1780. 

Republiquens närvarande ställning förtjenar den största 
upmärksamhet; ehuru jag med ovana ögon lärer anse den 
samma, torde Eders Kongl. Maj:t allernådigst tillåta mig 
någre anmärkningar i underdånighet framlägga. 

Regeringssättets natur fordrar långsamhet; man kan 
«åledes icke vänta sig uti närvarande ämne om accession 



NEDERLÄNDERNAS REGERING OCH POLITISKA STÄLLNING. 361 

til tractaten mycken skyndsamhet, häist då frågan uti re- 
publiquens tanka är at med det samma öfVergifVa England, 
vid hvilket republiquen igenom sitt penningeinteresse så 
nära är förenadt. Republiquen tyckes tåla vidrigheter, så 
länge styresmännen underhålla dessa tankesätt. Man är 
upmärksam på prinsen-ståthållarens upförande i denna saken; 
hans tal äro stälda för accession vid tractaten; men både 
hertigen af Brunswig och greffieren Fågel äro det hvarken 
i tal eller bearbetande. Månge tro, at sedan adelsståndet 
i provincen Holland, hvilken mast på en tid af prinsen- 
ståthållaren dependerat, nu yttrat sig för denna accession, 
det borde bevisa prinsens hog för den samma; andre, som 
tro sig känna sakerne närmare, påstå at prinsen-ståthålla- 
ren, som känner allmänhetens omdöme, har med flit låtit 
adelsståndet yttra sig för denna mening, för at så mycket 
hemligare göra sitt spel, förvissad at kunna med fyra hela 
provincers röster verka ett helt olika beslut. Hvilketdera 
som är, skall det innan kort blifva blottadt, ty så snart en 
af dessa provincer utlåtit sig, kan man straxt finna, huru 
dess bearbetande varit. 

Den sista seger de engelske vunnit i Carolina gör nu 
det engelska partiet modigt, och besynnerligt är, at denna 
nation tiger och bortglömmer den skymf, som den samma 
för någre postdagar sedan från S:t Martin fått kunskap 
om, och i dess ställe sjunger lofsånger öfver engelska segrar. 
Man har anledning at tro, at om storpensionairen ensam 
i dessa saker kunde besluta, hade den redan blifvit sam- 
tyckt. Det är således svårt, om icke omöjeligt, at förut- 
säga utgången af denna sak. Hugad $t sittja i fred, lida 
små oförrätter och vidrigheter mot större handelsvinster, 
bevara penningeinteressen, hvilka med de engelske genom 
kostsamma lån och associationer äro så nära förenade, lärer 
utgöra de styrandes systeme. En fredälskande ministere 
vägledes af calculer och uträkningar vid h varje steg och 
beslut, bereder utdrägt i alla ärenders afgörande; hvar enda 
händelse i Europa orsakar nya ämnen til nya öfverlägg- 
ningar; med ett ord, republiquen vill draga nytta af dessa 



362 OX NEDERLÄNDERNAS ACCE88ION TILL DEM NORDISKA NEUTRALITETEN. 

kostsamma krig, vill nog förlänga dem utan at i dem del- 
taga eller på ett eller annat sätt declarera sig; sådant är 
nu förmodeligen repnbliqaens tilstånd, och med den esprit 
som i närvarande ministere råder lära alla beslut i likfor- 
mighet tagas. 

Ankom till Gripsholm den 27 october. 



Apostille. 

Den 20 october 1780. 

Adelsståndets betraktelse vid sakernes sluteliga afgö- 
rande up väcker upmärksamhet; man tror sig däraf kunna 
taga sig anledning at anse prinsen-ståthållarens tankesätt 
i denna saken; men man tilskrifver äfven adelsståndets 
besynnerliga beslut någre betydande ledamöters frånvaro 
af det patriciska partiet och i synnerhet en general Maasdam 
och herr Starenberg, som är sänd til Petersburg, hvilke, 
om de varit närvarande, torde kunnat på de öfrige mera 
verka. Men så hafva dock de så kallade patricier vunnit 
mycket igenom städernes enhällighet, som härmedelst denna 
sak slutat; en enhällighet som sällan i de senaste tider 
blifvit träffad. Adelsståndet har gemenligen haft flera af 
de små städer på sin sida, men denna gången var det en- 
samt. Til denna städernes unanimité lärer äfven som en 
stor driffjäder kunna räknas det deltagande, som man från 
preussiska hofvets sida förmärkt vara å bane, at med ryska 
hofvet vid detta tilfälle taga gemensamma mått och steg. 



Till Konungen. 

Haag den 21 october 1780. 

Provinoeu Hollands och Westfrieslands stater hafva 
förliden torsdag den 19 innevarande åter sammanträdt, då 



SÄNDEBUDET LAUBENT UPPFÅNGAS. AM8TEEDAM8 UHDERHANDLINGAE. 363 

genast uti deras sammankomst öfverläggning börjades om 
republiquens accession til de neutrelle nordiske magternes 
tractat. Man tror sig veta, at städernes fullmägtige gåfvo 
sina tankar til känna och afgjorde genom unanimité för sin 
provinces del, at republiquens plenipotentiaire ministrar i 
Petersburg skulle auctoriseras at underskrifva bemälte tractat, 
såsom det af Hennes Kejserliga Ryska Majestät blifvit före- 
stäldt. Provincen Hollands och Westfrieslands stater hafva 
äfven i likformighet med amiraliteternes yttrande tilstyrkt, 
at Hans KongL Preussiska Majestät skulle om republiquens 
deltagande uti denna tractat underrättas. Vid justerandet af 
sitt betänkande har adelsståndet gjort någon skiljaktighet 
med aroiralitetscollegierne och städerne, och önskat at man 
skulle med mycken tydelighet utstaka alla tilfäiligheter, 
och äfven projecterat tilläggningar; men som adelsståndet 
endast äger en röst uti de hollänske staterne och städerne 
aderton, så är denna sak enligt pluralitetens beslut afgjord. 
Som man ännu icke kunnat undfå tilfälle at se bemälte 
staters préavis, så är det endast genom tilförlåteliga under- 
rättelser jag detta utbeder mig den nåden få inberätta. 



Apostille. 

Den 25 october 1780. 

Eders Kongl. Maj:t lärer utaf engelska tidningarne 
finna, huru presidenten Laurent, ifrån congressen i Norra 
America sänd til at utföra åtskilliga underhandlingar uti 
Holland, blifvit upbragt. Man trodde i förstone af denna 
händelse, at den samma icke skulle hafva någon påföljd, 
men torde dock härstädes hafva ganska betydande. En- 
gelske ambassadeuren öfverlämnade för tre dagar sedan til 



364 STÅTHÅLLAREN, GENIKAL8TATERNA OCH AMSTEBDAM. 

prinsen-ståthållaren afskrift af en brefväxling, som beviste 
at staden Amsterdam vore uti åtskilliga underhandlingar 
med congressen, och som han trodde det strida emot den 
vänskap, som emellan dess hof och republiquen ännu va- 
rade, så begärte han, det prinsen-ståthållaren ville denna 
sak hos Generalstaterne anmäla och framför alt anställa en 
allvarsam undersökning mot de personer, som uti denna 
saken vore inblandade. 

Prinsen mottog dessa papper och säges hafva lofvat 
at de straxt på ett betydande sätt skulle föredragas. Alt 
detta fördes med så mycken hemlighet, at man med största 
möda hunnit få dessa underrättelser. Innan prinsen an- 
mälte denna sak, lät han kalla til sig pensionairen för 
Amsterdam herr van Berkel och någre af denna stads de- 
puterade och sade dem, at han vore nödsakad anmäla detta 
ärende hos Generalstaterne sådant som det blifvit angifvet, 
samt frågade dem om det så förhållit sig. De deputerade 
och i synnerhet van Berkel svarade ja, at de haft åtskil- 
liga conferencer med americaner, endast uti handelsärender, 
hvilket de så mycket snarare trott sig kunna göra, som 
det folket förklarat sig independent och sedan af andre 
magter därföre blifvit erkändt; at han, Berkel, i synnerhet 
plägat sådana underhandlingar, hvilka han trodde som en 
redlig medborgare försvara, ehuru Hans Durchlauchtighet 
vid detta tilfälle visade mindre gynnande tänkesätt för 
honom och dess medbröder. Prinsen-ståthållaren anmälte 
däruppå denna .sak hos Generalstaterne; Amsterdams full- 
mägtige försvarade sig med all ifver och styrka, och då 
Berkel af prinsen-ståthållaren blef provocerad, berättade 
han, det alla de underhandlingar han i handelsärender fört 
hafva skett på staden Amsterdams befallning, som säkert 
lärer försvara hvad den i detta ämne gjort. Generalsta- 
terne blefvo vid alt detta mer än vanligen upmärksamme 
och beslöto genast uti stadens deputerades närvaro, at hela 
saken skulle remitteras til Amsterdams magistrat at med 
en snar förklaring til Generalstaterne inkomma. Man har 



NEDERLÄNDSKA PROVIN 8 ERNÅS BESLUT OM NEUTRALITETEN. 365 

all anledning at tro, det staden Amsterdam uti de allvar- 
sammaste talesätt lärer försvara sig; denna sak torde så- 
ledes erhålla åtskilliga ännu oväntade påföljder och kunde 
til en början hos de andra provincerne påskynda accession 
til tractaten med de nordiska magter. Staden Amsterdam, 
som således finner sig inför hela Europa comprometterad, 
kunde tör hända äfven i sin harm, och at icke gifva sig 
orätt, förklara colonierne independente, hvilket äfven tyckes 
vara å bane; men lärer uti detta fall och uti alt hvad til 
hostiliteter kunde föra icke finna sig af den öfriga delen 
af republiquen biträdd. Emedlertid tyckes som prinsen- 
ståthållaren icke vore nöjd med den ställning denna sak 
fått, at han gjort steg som ej ägt den åstundade verkan. 
Prinsen tyckes hafva trott sig mera kunna uträtta än han 
gjort, och engelske ambassadeuren, at denna sak skulle 
väcka mera hetta och missnöje emot staden Amsterdam 
och dess styresmän. 



Till Kanslipresidenten Grefve Ulric Scheffer. 

Haag den 14 november 1780. 

Högvälborne Herr Grefve, Kongl. Maj:ts och 
Rikets Råd, Cancelliepresident, Academiecanceller, 
Riddare och Commendeur af Kongl. Maj:ts Orden. 
Då denna min ödmjukaste brefväxling med Eders Ex- 
cellenoe nu för första gången öpnas, vågar jag förnya den 
önskan at til alla delar kunna upfylla til Kongl. Maj:ts 
och rikets tjenst hvad mig genom Eders Exoellences hög- 
gunstiga befallningar ålägges, enligt min hog, som är brin- 
nande at därtil kunna bidraga, samt därigenom vinna den 
för mig oskattbara förmån at Eders Exoellences bifall och 
protection förtjena. Jag skall icke utur akt låta at med 
upmärksamhet följa alla företeende händelser och dem i 



366 ENGLAND, PRANKBIKE OCH NEDERLÄNDERNA. AMSTERDAM. 

rattan tid hafva den äran at inberätta. Man har nu säkra 
tidningar at provincen Utrecht äfven gifvit sitt yttrande i 
anseende til alliancen med de nordiske magterne, men 
medelst detta yttrande trädt på samma sida med provin- 
cen Gueldern, nämligen at bifalla adelsståndets i provincen 
Holland beslut. Hela denna vigtiga sak är således hos 
republiquens alla provincer afslutad. Pluraliteten eller fyra 
provincer hafva bifallit accession til tractaten i likhet med 
kongl. svenska och danska hofven; tvänne hafva förenat 
sig med adelsståndet, som begär närmare förklaringar öfver 
denna tractat och separate articlar; den sjunde provincen 
har varit af en särskild och ifrån alla de andra afskild 
mening. Man väntar stundeligen at dessa provincers reso- 
lutioner til herrar Generalstaterne må inkomma, då man 
äfven har hopp at de samma därstädes skyndsamligen 
kunna företagas och til ett änteligt slut befordras. 



Apostille. 

Den 14 november 1780. 

Eders Excellence lärer finna hvad verkan engelske 
ambassadeurens memorial härstädes kan göra. Dessa häf- 
tiga utlåtelser och hotelser, detta hårda angifvande emot 
en af de mast ansedde män i republiquen, dessa förnyade 
påminnelser om hjelptroupper, alt hafver å ena sidan up- 
väckt den häftigaste låga emot engelska partiet, i synner- 
het inom Amsterdams stad, och å den andra tvekan, hvad 
vid närvarande sakernes ställning vore at göra, huru en- 
gelska hofvet skall tilfredsställas, och hufvudsakeligen huru 
amsterdamska partiet må sättas utur stånd at mer göra så 
betydande motstånd. Staden Amsterdam försvarar sina 
göromål och älven sina magistratspersoner med stor häf- 
tighet, och lärer således icke något ännu kunna vågas emot 



_. I 



PRINSEN STÅTHÅLLAREN OCH HANS MOTSTÅNDARE. 367 

deras personer. Engelske ambassadeuren, ehuru nöjd at 
se kullkastas alla sin medarbetares, franske ambassadeurens 
friställningar, synes dock med mycken försigtighet handtera 
denna sak och lärer söka at i det längsta afböja ytterlig- 
heter. Sällan lärer dock republiquen funnits uti en mera 
critisk ställning. Prinsen-ståthållaren å sin sida har fått 
ett länge efterlängtadt tilfälle at hämnas på sina personliga 
fiender inom staden, hvaribland van Berkel och Neuville 
i synnerhet kunna räknas. Hans flereåriga missnöje emot 
den senare är icke för någon obekant. Han har i dessa 
dagar visat sin onåd emot den förre, då han ifrån borg- 
mästareförslaget i Rotterdam uteslöt van Berkels broder, 
ehuru allmänt ansedd, förtjent och til detta ämbete önskad. 
Prinsen-ståthållaren har äfven nyligen ägt ett häftigt sam- 
tal med den förste borgmästaren i Amsterdam van Tem- 
ming och ibland annat sagt honörn, det han, prinsen-ståt- 
hållaren, såge at amsterdamska partiets föresats vore at 
visa sitt hat emot oraniske huset och tör hända vilja min- 
ska dess magt, men at han skulle söka försvara bägge. 
Van Temming svarade, at då han följde republiquens 
sanna interesse, hade han intet at frukta, och at staden 
Amsterdam äfven ämnade försvara alla sina steg med all 
patriotisk nit. Man tror sig hafva anledning at tro, det 
prinsen-ståthållarens hastiga ordres til skeppens utlöpande, 
då denna sak ännu icke hos alla provincerne är bifallen, 
snarare har til föremål at betaga Amsterdam och provincen 
Holland det försvar och myckna medhåll, som i närvaran- 
de omständigheter kunde vara at frukta, än at därigenom 
bereda något beskydd åt handeln, emedan ordres endast 
skall vara at deras escadrer skulle krytsa uti de dem til- 
delte farvatten. Hela den emellankomna sak med presi- 
denten Laurent tör, enligt med mina första slutsatser, på- 
skynda accessionen til tractaten med de nordiske magterne* 
Republiquen, stadd emellan tvänne eldar och på vippen 
at se sig inblandad uti ett krig eller inbördes oroligheter, 
lärer vara omtänkt at finna allierade. Man smickrar sig 
därföre nu, at vid afslutande af denna sak pluraliteten och 



368 nedeelandehnas ställning, neutraliteten. 

ej unanimiteten i akt tages. Prinsen-ståthållaren har äfven 
positift sagt, at denna sak på detta sätt nu genast skall 
afgöras, och at uti denna veeka skall alt vara afslutadt. 
Men om en tractat, som enligt Utrechtske unionen bör med 
unanimité vara afgjord, har lika säkerhet inom denna fria 
regering med den, som af pluraliteten bifalles, ehuru någre 
senare efterdömen kunna anföras, lämnar jag til Eders 
Excellences granskande. De af olika tankesätt varande 
provincers contradeclarationer, som vid detta tilfälle ingif- 
vas, lära äfven nu genast uplysa detta ämne och hvad 
man af republiquen gemensamt kan hafva at vänta. Skulle 
engelska ministeren, om hvilken jag icke kan dömma, 
häldre finna sin räkning at hafva republiquen til uppenbar 
ovän än en vacklande allierad, så lärer fredsbrott snart 
kunna vara beslutet. Mindre orsaker därtil å ömse sidor 
hafva ofta beredt de samma. Å republiquens sida kan 
man tryggeligen vara förvissad, at ingen hog til deltagande 
uti kriget kan taga öfverhanden uti dess beslut. Handels- 
interesset har förr haft öfveryigten, och den fred republi- 
quen nu så länge njutit har alldeles utsläckt all krigslyst- 
nad. Republiquen har sedan successionskriget icke del- 
tagit uti någon sjödrabbning, och dess amiraler, ehuru 
skickelige, hafva ej ägt den lyckan at föra befähl i krigs- 
tider. 



Till Kanslipresidenten Grefve Ulric Scheffer. 

Haag den 25 november 1780. 

Jag är nu i stånd at med fullkommelig visshet til 
Eder Exoellence hafva den äran den fägnesamma tidningen 
inberätta, det herrar Generalstaterne förleden tisdags för- 
middag den 21 innevarande togo det definitifva beslut at 
til tractaten med de neutrale armerade nordiska magterne 



ACCISSI0N8BBSLUTET. ENGLAND OCH AMSTERDAM. 369 

• 

accedera, alldeles som det republiquen ifrån kejserliga ryska 
hofvet blifvit förestäldt. Man har vid detta tilfälle inom 
Generalstaterne tagit beslutet efter pluraliteten af provin- 
cernes tilstyrkande. Deras Högmägtige hafva endast för- 
behållit sig sex veckors tid efter ofvannämde datum sina de- 
klarationer i likformighet med dem, som af kongl. svenska och 
danska hofven blifvit gjorda, at til de krigande magter afgifva. 

I dag blifver en courrier ifrån Generalstaterne med 
denna deras resolution til deras i Petersburg varande ple- 
nipotentiaire ministrer a&änd, jämte ytterligare befallningar 
om denna tractats sluteliga afgörande. Inom Generalsta- 
terne togs såsom ett gällande skäl til tractatens bifallande 
efter pluraliteten af provincernes beslut, det queestio an 
genom negociationernas öpnande uti detta ämne redan uti 
maj månad detta år blifvit afgjord, i och med det samma 
då plenipotentiaire ministrerne til Petersburg med propo- 
sitionerna därom afsändes; at desse senare nu hitkomne 
ventilationer endast hade afseende på några uttydningar 
af de puncter, som uti denna tractat nämde plenipoten- 
tiaire ministrer ej enligt deras instructioner trodde sig äga 
nog tydelig befallning at sjelfve förklara eller antaga. 

Staden Amsterdams deputerade hitkommo til provin- 
sen Hollands och Vest-Frieslands staters sammankomst, för- 
sedde med befallningar at både påskynda accession til 
tractaten med de nordiske magterne, begära ifrån engelska 
hofvet nöjaktig explication öfver händelsen vid S:t Martin 
och i synnerhet söka at vinna en tilfredsställande repara- 
tion öfver de uti engelske ambassadeurens senast ingifna 
memoire emot Amsterdams magistratspersoner fälda ut- 
låtelser, hälst som denna stad utgör en del af den styran- 
de magten och anser sig således inga förklenliga tilmälen 
kunna emottaga. Med denna esprit samlades staterne. 
öfverläggningsämnet blef icke proponeradt öfver engelske 
ambassadeurens ingifna memoire, utan öfver det första ut- 
seendet denna sak erhölt, då den af prinsen-ståthållaren 
anmältes. Häftiga debatter börjades å nyo, då staterne i 
går voro samlade, men beslutet blef, at provincen Holland 

Ehrensvärd, Anteckningar, U. 24 



370 AM8TIEDAM8 AMVUK. UNDERHANDLING DESAVOUERAS. 

förklarade sig icke äga någon kunskap om den ofta nämda 
projecterade tractaten med Congressen i Norra America 
och äfvenledes icke därtil autoriserat staden Amsterdam, 
at en formelig desaveu skulle projecteras at til engelska 
hofvet i detta ämne aflämnas, hvilket til Generalstaterne 
anmältes och lärer ofördröjeligen blifva expedieradt. Emot 
hela detta afgörande protesterade Amsterdams och Haar- 
lems städer, försvarandes både sin rätt til at underhand- 
lingar påbörja, som ock den nu i fråga varande hafva 
börjat. Engelske ambassadeurens memoire eller den. ställ- 
ning denna sak undfått, sedan denna memoire blef ingif- 
ven, har icke ännu bliiVit företaget, men lärer kunna utan 
tvifvel framdeles blifva ett ventilationsämne. I fall det 
engelska hofvet med denna desaveu finner sig tilfredsstäldt, 
så tror mången, at hela denna sak til det masta härigenom 
kan blifva bortglömd, eller genom vidlyftiga skriftväxlingar och 
nttydningar så invecklad, at man ledsnar den samma at utreda. 



ApostiUe. 

Haag den 25 november 1780. 

De bägge angelägna ämnen, jag uti min depeche til 
Eders Excellence inberättat, hafva blifvit gjorda til utbytes- 
saker. Emot det at accession til tractaten med de nordi- 
ske magterne blifvit utan motsträfvighet antagen och vid 
pluralitetens beslut icke någon betydande contradeclaration 
afgifven, har amsterdamske saken blifvit eftergifven och 
mera blottstäld, än man i början väntade. Det tör äfven 
vara den enda utväg at med republiquens fredliga systeme 
bringa dessa granlaga ämnen til slut. Franske ambassa- 
deuren har i denna saken gifvit sig en märkelig möda. 
Prinsen-ståth&llaren har blifvit tilfredsstäld och man har 
härmedelst visat honom erkänsla för dess någorlunda pas- 
siva upförande uti accessions-saken. 



JÖLJDBRNA AT ACCESSION EN TILL NEUTRALITETEN. 371 

Republiquen å sin sida har fått en säkrare och tryg- 
gare allierad och kan således med mera lugn drifva sin 
handel. Det patriotiska partiet har vunnit ett märkeligt 
stöd, det engelska för det närvarande blidkadt (i alt fall 
är dess politique at låta blidka sig), svaret på engelske 
ambassadeurens memorial oafgjordt, som sluteligen kunde 
vändas mot dess person, at tilfredsställa staden Amster- 
dam; staden Amsterdam å sin sida har försvarat tractat- 
rätt, h vilken icke blifvit betagen; den i fråga varande saken 
är endast desavouerad, men ej rättigheten. Tractaten med 
Americanerne är emedlertid påbörjad och alltid färdig at 
fortsättas. Sådan är nu ställningen blifven. 

Bepubliquens accession til tractaten kan hafva åtskil- 
liga för det allmänna bästa nyttiga påföljder. Icke lära 
de allierade magter af republiquen kunna vänta särdeles 
biträde, i fall några hostile deolarationer eller demonstra- 
tioner voro nödige at göra. Utväg vore då säkert upfun- 
nen at illudera de samma eller dem på tiden utdraga. 
Men som republiquen i Europa bär namn af en sjömagt 
och i synnerhet är en af de mast betydande handlande 
stater, så är dess accession til denna tractat vid ett freds- 
slut så mycket nyttigare, som denna handlande magt här- 
medelst erkänt de lagar, som de nordiske magterne för 
tilkommande tider til alla neutrale magters förmån etable- 
rat och förmodeligen vid en fred söka at befästa. 

Eders Excellence lärer icke af den förra berättelsen 
tro, at Amsterdams stad är öfvergifven eller har fält sitt 
mod. Som hon drager så stor nytta af tractaten med de 
nordiske magterne, har hon antagit alla utvägar til dess 
afgörande. Men hon har icke glömt engelske ambassadeu- 
rens hotelser och lärer emot honom personligen missnöje 
börjas. Det lärer blifva företaget, då svaret å dess memo- 
rial skall lämnas eller afslutas. E. Exc. lärer finna hvad 
medarbetande denna stad vid sådana steg kan vänta sig. 
Men alt detta lärer innan kort med mera tydelighet 
visa sig. 



372 TACESAeiL8B FÖR B1IÖH AF GUSTAF DI. 



Till Kanslipresidenten m. m. Grefve Ulrik Scheffer. 

Haag den 28 november 1780. 

Hvad ärofullare upmuntran kan för mig finnas, än af 
Hans Kongl. Maj:ts nådigste approbation blifva hedrad? 
Lycklig, om fortgången af mitt bemödande och min nit kan 
förvärfva mig samma nådiga tänkesätt och jag alltid äga 
den förmån at genom Eder Excellence sådana tilfredestäl- 
lande försäkringar erhålla. Jag anhåller, at Eder Excel- 
lence täckes min underdåniga och vördnadsfulla tacksägelse 
för Hans Kongl. Maj: te fötter nedlägga. 

Om en flitig omsorg at tidigt säkra underrättelser 
kunna ingifva, de allmänna ärenders lopp följa och de 
mig updragna värf efter bästa vett och rena afsigter up- 
fylla kan tjena til borgen för en fortfarande ämbetsför- 
valtning, så tror jag mig kunna hafva den äran försäkra 
Eder Excellence, at jag skall hvarken hafva tid eller möda 
ospard at detta upfylla. 



Till Kanslipresidenten Grefve Ulrik Scheffer. 

Haag den 16 december 1780. 

Engelske ambassadeuren riddaren Yorke, som ifrån 
sitt hof undfått förnyad befallning at begära straff på dem 
af Amsterdams magistratspersoner, som uti tractatens slu- 
tande med Oongressen varit inblandade, ingaf förleden tis- 
dags hosföljande memoire til herrar Generalstaterne. Det 
svickfulla hopp at den afgifna desaveu varit til fyllest gö- 
rande försvann. Ny upmärksamhet orsakades af de effcer- 
tänkeliga hotelser som göras, det upskof af tid som nekas 
och den garantie af republiquens regeringssätt som Eng- 



ENGLAND FORDRAR AMSTERDAMS 8TRAFJ. 373 

land tillägges. Man är tvehugsen, huru denna reparation 
skall blifva tilfredsställande, man inser svårigheter huru 
desse magistratspersoner kunna straffas, sedan de af hela 
magistraten och alle magtägande corpser inom denna mäg- 
tiga stad blifvit frikallade och deras göromål godkända; 
man ser de största äfventyr at emot hela Amsterdam något 
företaga, och man ser lika så stora äfventyr at något ur 
akt låta. Ställningen har näppeligen varit brydsammare, 
påföljderna lära svårligen kunna förutses. Man har haft 
åtskilliga öfverläggningar öfver denna memoire; intet beslut 
är taget; man tvinar icke det alla mått lära vidtagas, som 
kunna förena republiquens heder och sanna interesse med 
en billig försigtighet. 



Apostitte. 

Den 16 december 1780. 

Påföljderna af den engelske ambassadeurens senaste 
memorial lära vara svåra at förutse. Hos ett folk, som 
tåler vidrigheter utan hog at hämnas, äro alla händelser 
möjelige. Utan at bryta regeringssättet kan republiquen 
icke straffa Amsterdams magistratspersoner, och utan deras 
straffande synes engelska hofvet ej vara tilfredsstäldt. I 
fall Engeland ännu vill undvika krig, kunde två ting hända: 
antingen at skrämsel tvingade desse magistratspersoner at 
draga sig från de allmänna ärenderne, eller at Engelland 
skall låta borttaga alla Amsterdams skepp och såmedelst 
skada deras handel. Hände det förra, vore med det samma 
hela franska och patriotiska partiet för en tid förloradt; ty 
det underhålles i synnerhet af någre gamle män, ansedde 
inom republiquen, fruktade utom henne, och hvilka ära 
just de samme, som uti dessa saker äro inblandade. Då 
skulle engelska partiet snart taga öfverhanden, hvilket kunde 



374 NBDBKLANDEftNAS BIT DS AMMA 8TÄXXNIHG. MAMA TIRE81A8 DÖD. 

vara för Engelland tåren så nyttigt som ett krig. Händer 
det senare, kan Engelland tåren vara försäkradt at Am- 
sterdams motstånd gifter sviga. 

Handelsinteresset har alltid öfverhanden. Skulle re- 
publiquen å sin sida finna sig nödsakad at möta våld med 
våld, så har man mycken anledning at frakta för en ut- 
gång, hvare driffjädrar äro så lama och så stridande emot 
nationens principer. Emedlertid gör detta memorial en 
häftig npmärksamhet: å ena sidan är man förbittrad öfver 
hotelser och påminnande af engelska garantien af republi- 
quens regeringssätt; å den andra upväckes bitterhet mot 
Amsterdam, som skall ådragit republiquen dessa äfventyr. 
Man har i dessa dagar inom Amsterdam erhållit under- 
rättelser om en sammangaddning emot magistraten. Den 
blef lyckeligen uptäckt och afböjd. Den samma skulle 
bland skepstimmermännerne börjas. 

Då engelske ambassadeuren hos storpensionairen gjorde 
sitt besök samma dag han sitt memorial ingifvit, har dem 
emellan de häftigaste ordaväxlingar förefallit öfver denna 
garantie. Ambassadeuren har sagt, at han senast efter 
åtta dagar vill hafva ett positift svar. Franske ambassa- 
deuren, som redan utsatt sin afresa, kunde icke dröja, men 
synes resa nog villrådig. Man är alldeles försäkrad, at 
något palliatif å republiquens sida lärer föreslås, för at 
vinna tid och i synnerhet inhämta, huru dess accession til 
sjöconventionen af Engelland uptages. 

Man har ännu icke kunnat förmärka någon verkan af 
kejsarinnan-drotningens död uti den allmänna ställningen. 
Nog synas de engelskt sinnade vilja draga nytta af dennp. 
händelse, och dömmes at kejsaren icke lärer med stilla- 
tigande anse den infiuence, som ryska och preussiska hof- 
ven, förenade med de nordiske magterne och bourbonska 
husen, taga så väl uti Tyskland som ock i resten af Europa. 
Ingen händelse har ännu stadfäst detta deras omdöme. 



LA COUB D'HOLLAND. ENGLAND BRYTER MED NEDERLÄNDERNA. 375 

Till Kanslipresidenten Grefve Ulrik Scheffer. 

Haag den 26 december 1780. 

Eder Excellence lärer höggunstigt erindra sig, at jag 
uti min senaste ödmjuka skrifvelse ifrån Amsterdam den 
23 dennes hade den äran inberätta, at engelske ambassa- 
deurens klagomål öfver Amsterdams magistratspersoner 
blifvit remitteradt til la cour d'Hollande, och at bemälte 
ambassad eur nekat at denna resolution emottaga, utan före- 
slagit at den samma genom grefve Welderen til engelska 
hofvet kunde framlämnas. Sedan denna händelse hafva 
flere ännu betydeligare sig tildragit. Herrar Generalstaterne 
hade en extraordinaire sammankomst förleden lördags den 
23 och beslöto genast at detta af engelske ambassadeuren 
til emottagande nekade beslut til grefve Welderen med 
en express afsända, med befallning at det samma til en- 
gelske ministeren afgifva. Generalstaterne säga uti denna 
förklaring, at de til. la cour d'Hollande, såsom republiquens 
yppersta domstol, remitterat denna sak, för at af den samma 
inhämta de uplysningar som kunna tarfvas, til ett besluts 
tagande, huru detta anklagande enligt republiquens lagar 
och sedvanor må kunna beslutas. 

Om söndagen förmiddagen ankommo de engelske po- 
sterne samt tvänne courrierer til engelske ambassadeuren, 
af hvilka den förste af motvind blifvit uppehållen och trenne 
gånger til England återförd. Dess depeche var af den 16 
dennes och medförde befallning til engelske ambassadeuren 
at genast, utan at taga afsked, afresa och vidare befallnin- 
gar i Flandern afvänta. Den senare posten medbragte 
en ifrån engelska hofvet på engelska utgifven declaration 
af den 20 innevarande, som uprepar alla de missnöjen 
nyssnämde hof emot republiquen ägt, börjande med de 
nekade hjelptroupperne, med Paul Jones äfventyr, med 
amsterdamske tractaten, med Congressen, m. m., af hvilket 
alt Hans Storbritanniska Maj: t funnit sig nödsakad at rap- 
pelera sin ambassadeur och taga de vidare mått och steg, 



376 ENGELSKE AMBA8SADÖÄEN AVEE8EB PA BEJPALLNING. 

som dess försigtighet och höghet kräfver. Samma post 
medförde äfven en publication til dem, som nya kaparebref 
ville emottaga, och ordres huru de sig förhålla skulle. 
Samma dag hade engelske ambassadeuren flere af de här 
yarande ministrer til måltid, til hvilka han declarerade, at 
han med oro afreste ifrån ett land, där han så många år 
vistats, at dess ordres medförde det han utan afsked skulle 
afresa, hvilket hindrade honom til hvar och en göra ett 
besök. Man säger at han i samma ämne tilskrifvit greffie- 
ren Fågel en billet. I går förmiddagen afreste bemälte 
ambassadeur, som han til känna gifvit, och tog vägen til 
Rotterdam, där han sitt första nattläger utsatt. Han har 
fått befallning at til Antwerpen begifva sig, vidare ordres 
afbida, då han härstädes qvarlämnat ambassadesecreteraren 
Maddison. Denna händelse upväcker härstädes det största 
bekymmer, och väntar man alla ögnablick de vigtigaste 
tidningar. Man har härstädes gifvit ordres kring sjökusten,, 
at icke de vanliga fiskarebåtar få utlöpa, och utfärdat be- 
fällningar til alla regementer at ofördröjeligen inskaffa sina 
ännu utevarande permitterade. 



Apostille. 

Den 26 december 1780. 

De omdömen, som fällas öfver orsakerna til engelske 
ambassadeurens rappel, äro åtskillige. Den största anled- 
ning synes vara at tro, det engelska hofvet vill med re- 
publiquen söka en rupture och häldre hafva henne til en 
uppenbar fiende än en vacklande allierad: med ett sådant 
systeme kunna anledningar til fredsbrott i sakernas när- 
varande ställning icke vara svåra at upleta. Man finner 
dock, at republiquens accession til tractaten med de nor- 
diske magter ej ifrån engelska sidan föregifves såsom drif- 
fjädren, ehuru den torde därtil hafva bidragit. Chevalier 



NEDERLÄNDERNAS BEKYMMER OCH VANKELMOD. 377 

Yorkes rappel var expedierad, innan grefve Welderen af- 
giiVit sista declarationen i detta ämnet. Uti det engelska 
utgifha manifestet skall denna anledning icke anföras! Al- 
drig hade Engeland kunnat afpassa ett tjenligare tilfälle 
til fredsbrott än detta, i fall det sker. De största republi- 
quens örlogsskepp äro utlupne och spridda kring alla far- 
vattn; oenighet är inom republiquen och missnöje emot 
den ibland provincerne, som til de allmänna utgifterna 
mast contribuerar; de ostindiska skeppen äfven utlupne, 
de största handelsfartyg af Engeland för ett är befraktade, 
hvilka uti annan händelse kunnat blifva beväpnade. Prin- 
sen-ståthållaren och hertigen af Brunswig äro uti det största 
bekymmer, en mångårig fred har tilskapat en långsamhet 
uti alla krigsanstalter, under kriget vådelig, vid ett freds- 
brott förderfvande. 

Engelske ambassadeuren afreste härifrån med den up- 
riktigaste oro, saknad af någre, fruktad af de fläste. Dess 
hofs befallning var at trettio timmar efter undfåendet utan 
a&kedstagande afresa. Man rantar således alla ögnablick 
'de yigtigaste händelser, eller declarationer ifrån engelska 
hofvet. Fruktan härstädes är så mycket större, som inga 
tidningar ifrån Petersburg hitkommit, hvarken huru den 
amsterdamska saken där blifvit uptagen eller huru acces- 
sion blifvit antagen. 



Apostille. 

Den 30 december 1780. 

Man lefver härstädes emellan fruktan och hopp, hvad 
i närvarande sakernas ställning är at vänta. Uteble&e en- 
gelska poster hindra underrättelser om Engellands steg 
samt riddaren Yorkes rappel. Emedlertid söker man från 
Frankrikes sida at upmuntra republiquen. Man påstår sig 



378 IRAKKRIKR, ENGLAND OCH NEDERLÄNDERNA. 

för visst veta, at republiquens ambassadeur uti Paris med 
förra posten gifvit den underrättelsen, at franska hofvet, 
som fruktade några fiendtligheter mot republiquen af En- 
gelland, försäkrade henne om alt det bistånd och undsätt- 
ning, som dess alliance och ömhet för republiquens bästa 
kräfver. Jag har gifvit mig all möda at erhålla afskrifter 
af detta bref, som dock hålles så hemligt, at man det icke 
ännu kan erhålla. De, som önska at Engelland måtte för- 
dela sin styrka eller kriget göras allmännare, påstå, at 
rupturen af Engelland endast för accessionens skull blifvit 
gjord; de förete åtskilliga skäl at bevisa det samma, och 
at således de nordiske magterne ej kunna undgå at und- 
sätta republiquen och deltaga uti de händelser, som detta 
fredsbrott kunde medföra. Dessa reflexioner kringspridas 
redan uti de masta tryckta papper och tidningar och synas 
förebåda aldrabäst ministerens tankesätt. Den Nordholländ- 
ska avisan för i, går tillägger oförsynt, at Engelland budit 
gref Panin 100,000 pund sterling för at hindra accessionens 
antagande. Jag har uti det masta sökt undvika alla con- 
versationer uti dessa ämnen; men som inga andra saker' 
omtalas och de utlåtelser som fällas kunna göras anmärk- 
ningar vid, har jag med mycken varsamhet stält mina svar. 
Jag har uti detta fall rådgjort med ryske och danske mi- 
nistrerne. Vi säga at våra hof, ömma at upfylla sina för- 
bindelser, lära äfven med republiquen til alla delar både 
nu som förr i akt taga dem, som igenom tractater och för- 
säkringar äro henne gifhe; at våra hof sjelfve bäst finna, 
huru långt dessa sträcka sig; men at vi, som ännu i denna 
stunden ej med visshet veta om republiquens accession blifvit 
antagen eller icke, så mycket mindre kunna utlåta oss om 
något som skall ske, hälst som man icke sett den engelska 
declarationen, hvilken lärer vid detta tilfäUe vara det enda 
som kan tjena til slutsatsers görande. Ty om Engelland 
intet förklarar republiquen krig för accessionens skull, så 
lärer ingen annan magt uttyda at det därföre skett. 

Jag anhåller at Eders Excellence täcktes underrätta 
mig, om detta mitt förhållande är enligt med Kongl. Maj:ts 



BRYTNING MED ENGLAND. DE NEUTBALES HANDEL. 379 

åstundan. Hittils har jag ansett det enligast med en nödig 
försigtighet, och at icke i förtid nyttja sitt hofs namn samt 
ådraga sig discussioner, då de kunna undvikas. De finnas, 
som göra sig hopp at republiquen ännu igenom underhand- 
lingar kan undvika krig, at riddaren Yorkes resa til Ant- 
werpen i stället för til London synes visa, at något ännu 
är lämnadt öppet. De första vilkor som omtalas äro: at 
republiquen skall upfylla 1674 års tractat med hjelpsänd- 
ningar, alldeles annullera tractaten med americanerne och 
öfvergifva de nordiske magterne — vilkor, som synas så 
svåra, at de knappast vore antageliga efter ett olyckeligit 
krig. Emedlertid göras här åtskilliga planer, men man ser 
ingen utöfiaing af dem. Man omtalar at lägga en escadre 
uti Nordsjön, som skall hindra Engelland från östersjö- 
handeln; man omtalar förnyande af den ofta föreslagna 
landstigningen på Engelland, som hittils alltid blifvit hin- 
drad igenom republiquens declarationer til de krigande 
magterne, at hon icke med stillatigande kunde se ett så- 
dant förfarande emot Engelland. 

Det af brytande af hela republiquens handel och sjöfart, 
som närvarande sakernas ställning medförer, kunde otvif- 
velaktigen neutrale magterne draga parti utaf, i fall man 
använde all sin handelsstyrka at emottaga de handelsgrenar, 
som republiquen nu nödgas öfvergifva eller försumma. Man 
vågar h varken utsända laster eller afhämta dem. 



AposHlle. 

Den 9 januarii 1781. 

Man hoppas at franske ambassadeurens hitkomst sätter 
mera activité uti krigsanstalterna än hittils skett-, man har 
aldrig sett en sådan långsamhet som härstädes regerar. 



380 FRANKRIKES HALLHINO. ACCE88IONEN TILL NEUTRALITETEN, 

Man smickrar 8ig at franske ambassadeuren ifrån sitt hof 
medförer de kraftigaste försäkringar om biträde uti alt,hvad 
republiquen uti närvarande ögonblick emot Engeland före- 
tager. Man har dock icke kunnat dölja, at den ovanliga 
senfärdigheten, med hvilken man dröjer at utfärda ett con- 
tramanifest och kaparebref, til största delen härrörer ifrån 
en väntan at se huru republiquens accession blifvit uti 
Norden uptagen. Man vet at courrieren, som den samma 
frambringat, den 15 december til Petersburg varit ankom- 
men; men man vet ej huru det blifver ansedt. Republi- 
quens ministere tyckes således önska, at de nordiske mag- 
terne skulle vilja anse Englands steg såsom af hat til ac- 
cession och därigenom deltaga uti hennes öde; andra, mindre 
. deltagande uti dessa händelser, tro at republiquen eller 
åtminstone Amsterdams stad borde gifva de nordiske mag- 
terne i förtroende planen til deras alliance med colonierne, 
och at förtigande af detta icke medförer bevis uppå tilför- 
låtelige allierades tänkesätt. Man har äfven all anledning 
at tro, det republiquen, som ej synes hugad at i kriget 
deltaga, lärer åtminstone söka de nordiske magternes bi- 
träde, at hos engelska hofvet bilägga de dem emellan up- 
komna tvistigheter, men af alt detta kan ingen ting beslu- 
tas, förr än tidningen ifrån Petersburg om sjöconvention 
ankommer. Man finner besynnerligt, at 'Amsterdams stad 
är den samma som hindrar kaparebrefvens utfärdande. Det 
lärer bevisa, huru litet republiquen är hugad at deltaga i 
kriget, då denna stad, som har masta orsak at försvara sig, 
visar sig äga ett dylikt interesse. Men staden Amsterdam 
väntar sitt masta bistånd ifrån de nordiske magterne, eme- 
dan hon nogsamt finner at hon, om republiquen är ensam 
i kriget deltagande, de masta utgifter får bestrida. Hon 
önskar således alliance eller mediateurer. 



NEDERLÄNDERNAS HJELPPORDRAN PA GRUND AF ACCESSIONEN. 381 



Apostille. 

Haag den 13 januarii 1781. 

De senaste brefven ifrån Petersburg medföra den tid- 
ningen, at holländske plenipotentiairerne den 23 december 
skulle antaga ambassadeurs caractere. Det har stadgat re- 
publiquens hopp at accessionen blifvit antagen, och blef i 
anledning däraf i går det beslut taget at, så snart tidning 
härom ifrån Petersburg ankommer, genast affärda courrierer 
til de nordiska hofven och reclamera deras hjelp enligt 
conventionen; och skall man härstädes vilja anse Englands 
rupture med republiquen såsom casus foederis med bemälte 
hof. Huru- en sådan reclamation skall ske, är svårt at 
finna, då engelska manifestet icke ens nämner accessionen 
och republiquen fördöljt för de nordiske magterne sin plan 
til tractaten med Congressen, som dock är den vigtigaste 
af de kungjorda krigsorsakerne. Men det synes härstädes 
vinna allmänt bifall. Franske ambassadeurén tyckes gifva 
mycket stöd åt denna resolution. 



Till Kanslipresidenten Grefve Ulrik Scheffer. 

Haag den 23 januarii 1781. 

Den härstädes länge efterväntade tidning om republi- 
quens accessions antagande til sjöconventionen med de 
trenne nordiske magterne hitkom förleden söndags efter- 
middag med en courrier ifrån Petersburg. Dess depecher 
voro til här varande ministeren adresserade, som ännu icke 
något formeligt kungörande af denna tractat låtit utgå. 
Man har endast gifvit til känna, at den samma den 4 ja- 
nuarii blifvit underskriften. 



382 PKOYTNSBN FRIESLANDS RESERVERADE HÅLLNING. 

Provincen Friesland, som vid beslutandet af tilöknin- 
gen af landtarméen äfven därtil gifvit sitt samtycke, har 
nu genom en formelig resolution til Deras Högmägtige ett 
annat beslut til känna gifvit/ Bemälte province förklarar 
sig alldeles icke kunna samtycka til landtarméens förökande 
på en tid, då ett sjökrig hotar republiquen; at en allmän 
omsorg borde vändas til sjömagten, denna angelägna för- 
svarsgren både för republiquens sjelfständighet som för- 
svarandet af dess handel; at alla utgifter och nya pålagor 
til detta ändamål borde användas; at närvarande politiska 
ställning icke tyckes hota med landtkrig; och om ett sådant 
skulle förestå, vore både republiquens förra armée och 
äfven denna tilökning otilräckelige til dess försvar; at detta 
hos säkra allierade och mägtige grannar borde sökas. I 
anledning af alt detta undandrog bemälte province sig alla 
utgifter, som til landtarméens ökande kunde användas, och 
bad sina medprovincer i samma för republiquens sanna 
interesse angelägna mål deltaga. Som de öfrige provin- 
cerne genom pluralitet denna tilökning bifallit, så lärer 
ingen ändring vid denna sak vara at vänta, utan endast 
negociationer användas at förmå ofta nämde province at 
återgå til sitt förra beslut, eller ock låta pluralitetens åt- 
görande gå i verkställighet. Ingen ny värfning til arméens 
ökande är ännu påbörjad; man hoppas alltid erhålla til- 
räckelige recruter, då de erfordras, och gissas med mycken 
sannolikhet, at biskopen af Fulda utbudit 1,000 man af sina 
troupper til republiquens tjenst. 



Apostille. 

Den 27 januarii 1781. 

Republiquens deltagande uti sjöconventionen har ännu 
icke haft några särdeles verkningar. Man synes dock sätta 
alt sitt hopp til ryska hofvets tankesätt och kejsarinnans 



NEDERLÄNDERNA TILJA KÖPA KRIGSSKEPP OCH BESÄTTNING. 383 

förklarade missnöje med Englands principer. Inga under- 
rättelser äro ännu hitkomna om hvad det förra hofvet til 
känna gifvit, då det erhållit kunskap om Englands rupture 
med Holland. Man är äfven upmärksam på det minsta 
ord som ifrån de öfrige nordiska hofven fälles; man vet 
icke hvad man skall hoppas, ehuru man föresatt sig at alt 
begära. Inga kapare äro. ännu utsände; man förebär ej 
kunna utskicka dem, förr än man äger en flotta i sjön, som 
någorlunda kan bidraga til handelns och deras försvar; at 
ett annat förfarande vore at skänka fienden skepp och folk; 
at de handlande redan så mycket förlorat, at de ej för 
vidare förlust utsätta sig. Man finner sig i förlägenhet af 
krigsskepp. De som med mycket besvär blifvit utredde 
äro sände kring hela verlden och förskingrade. Man har 
således fallit på den tankan at af de nordiske magterne 
begära få köpa krigsskepp och af Portugal och hansestä- 
derna båtsmän. Det förra lärer redan vara Eders Excel- 
lence bekant genom baron von Lindens propositioner, hvilka 
han med den sist afgångne courrieren erhållit befallning 
at framföra. Samma ordres äro gifna til Köpenhamn och 
Neder-fthenska Kretsen. De hållas härstädes ganska hem- 
liga. Den franske ambassadeuren synes gifva denna deras 
resolution mycken vigt, lika som han uti alla andra ären- 
der och planer nu äger. Han frågade mig för några dagar 
sedan, huru jag trodde at denna negociation vid Kongl. 
Majrts hof skulle lyckas, och tillade, at som det vore ett 
vedermäle af Kongl. Maj:ts vänskapsfulla tänkesätt för re- 
publiquen, stadgade medelst den sista tractaten, så tviflade 
man icke, det detta lärer villfaras. Jag svarade mig vara 
alldeles okunnog om alt detta och äfven ej kunna inse 
Kongl. Maj.ts beslut i denna saken; at en sådan proposi- 
tion, ehuru af allierade, kunde förekomma Kongl. Maj: t 
främmande, emedan Hans Maj: t aldrig sålt sina skepp och 
lärer aldrig tilförene därom blifvit ombuden; at vi äga 
gamla skepp, vore mig icke obekant; men til hvad ända- 
mål Kongl. Maj: t ämnar dem, kunde jag ej veta; men 
hvad jag kunde förvissa vore det, at alla Kongl. Maj:ts 



384 DET BESYNNKRLlftA TILLSTÅNDET I NEDERLÄNDERNA.. 

skepp äro uti tjenstfärdigt tilstånd och äger sina tilbehör 
och arsenal tilräckligen försedde för ännu flere. Han con- 
tinnerade at önska, det man i detta ämnet, för alla neu- 
trale magter lika ömt, skulle visa republiquen all välvilja. 
Jag å min sida, at Kongl. Maj: t önskar i alla fall räkna 
för ett nöje at biträda sina allierade, och at dess vishet 
nogsamt inser huru långt det kan sträcka sig. 

Ställningen vid ett närvarande krig synes inom detta 
landet vara besynnerlig. Man ser inga manliga anstalter 
och man vet icke hvem som befaller. Prinsen-ståthållaren 
har förklarat, at ehuru han alltid varit missnöjd med kriget 
och alla de driffjädrar som orsakat det samma, så glömde 
han nu alt det förbigångna och såge nu endast at fäder- 
neslandet skall försvaras och vore beredd at med styrka, 
utföra det samma. Men dess experience och dess insigt 
tör ej svara mot dess nit. Hertigen af Brunswig däremot 
är uppenbart missnöjd med kriget och lika så tilgifven sina 
gamla tänkesätt som tilförene; det är således med missnöje 
han agerar. Emellan honom och storpensionairen föreföll 
en häftig stridighet för några dagar sedan. Pensionairen 
förebrådde honom dess inaction, och han denne det hem- 
liga arbetande som fört republiquen uti denna villervalla. 
Hertigen uphetsad sade honom hårdheter; pensionairen för- 
svarade sin systeme och tillade til slut, at han icke un- 
drade på hertigens tänkesätt, emedan honom ej vore obe- 
kanta de motiver, som bringade honom därtil, jämte de 
obligationer han funne sig uti. Ovänskapen dem emellan 
påmint blef ännu häftigare än förr. Prinsen-ståthållaren 
och hertigen äro således de endaste i militairiska vägen, 
hvilka skola arbeta. Här finnas ganska få generaler eller 
amiraler som hafva så stor experience, at de kunna lägga 
hand vid operationsplaner. Man kan häraf se, hvarföre 
sjömagten vanvårdats och all omtanka fästes på arméen. 
Det är enligt med prinsen-ståthållarens böjelse och flottan 
älskar han icke. Pensionairen, en infödd jurist, med stora 
studier, af en slump på sin ålderdom framsatt at föra re- 
publiquens styrsel, lärer i detta angelägna ämbete hvarken 



PBNS10NÄBKN. GREFPIKREN. PROVINSERNA. 385 

kunna sätta den activitet, den djupsinnighet [eller] den vigilan- 
ce, [som äro] så nödige egenskaper och så afskilde från denne 
mannens upfostran, lefnadssätt och insigter. Han är dock den, 
som det masta kan i detta ögonblicket uträtta. Greffieren 
Fågel, bibehållande sin systeme, är alldeles utur brädet, blifver 
icke rådfrågad och gifver inga råd. Han uträttar dock nu 
som förr alla courante gör om ål hörande til dess sy sia. 
Inom Generalstaterne så många hufvuden så många tänke- 
sätt, men alt föres til prinsen-ståthållaren och pensionairen. 
Inom Amsterdam råder handelssysteme, man är modfäld 
öfver sin förlust och är långsam at tilgripa utvägar til sitt 
försvar. Man räknar — och förlorar republiquen. De öf- 
rige provincerne äro söndrade både inom och utom sig. 
Zeeland deltager uti inga beslut. Friesland begär alt för 
sjömagten, nekar alt för landtarméen. De öfrige styras af 
prinsen-ståthållaren, af franska systemen och Amsterdams 
medarbetande. — Ryska hofvet fortfar at härstädes göra 
penningenegociationer; det begär 4 millioner; men alt synes 
förgäfves. Penningeägare neka til alt. Den sista ryska 
penningenegociationen blef hitsänd med den courrier, som 
för 10 dagar sedan ankom til prins Galitzin. 



Till Kanslipresidenten Orefve Ulrik Scheffer. 

» 

Haag den 3 februarii 1781. 

Jämte det jag får den äran aflägga min ödmjuka tack- 
sägelse för Eder Excellences höggunstiga skrifvelse af den 
16 januarii, tillåter Eder Excellence mig förnya min under- 
dåniga erkänsla och glädje öfver det nådigste välbehag, 
hvarmed Kongl. Maj:t på ett så smickrande sätt hedrar 
min ämbetesförvaltning. All nit uplifvas, all möda lättas 
genom denna Hans Kongl. Maj:ts nåd. Jag hade en ganska 
ogrundad tanka om mitt bemödande, om jag ej vore för- 

Ehrensvärd, Anteckningar, II. 25 



386 LANDTAMIÉN8 BEHOV. 8JÖMAGTEN. 

vissad, at Eder Excellences gynnande förord är det enda 
som ger det samma något värde, och tillåter Eder Excel- 
lence mig försäkra, at jag intet tfgnablick skall låta förbigå 
at högt skatta en sådan Dess ynnest och försöka den sam- 
ma oafbrutet förtjena och bibehålla. 

Eder Excellence lärer tillåta mig bifoga en afskrift af 
det bref och åtföljande petition, som Hans Durchlauchtig- 
het prinsen-ståthållaren och statsrådet til herrar General- 
staterne ingifvit, om erhållande af en million fl. til landt- 
arméens behof, at göra den samma rörlig och marchefärdig 
til förestående läger eller tilfälligheter, som i närvarande 
tid dageligen kunna förefalla. Denna summa skall äfven 
användas til tälts inköpande, til magaziners formerande, 
fourages anskaffande, packvagnars och rustkärrors förfärdi- 
gande, jämte hästars inköp til de samma, pontoners con- 
struerande, til generalers och deras adjutanters tractamenten, 
til schweizar-regementernes tilökning i solden, til hospita- 
lernes underhåll, til fältartilleriets förnödenheter, jämte dess 
ammunitions vagnar, trosskuskar och hästar. Som alla dessa 
behof icke äga några i staten anslagna summor, brista och 
finnas oundgängelige, så önskar Hans Durchlauchtighet, at 
denna sak genast måtte bifallas och reparationen häraf på 
alla provincerne fördelas. Detta hafva herrar Generalsta- 
terne til provincernes utlåtande remitterat, hvilket varit så 
mycket oundvikeligare, som visse provincer undandragit sig 
alle förökade utgifter för landtarméen; andre begära all om- 
tanka för sjömagten och finna landtarméen i närvarande ögna- 
blick icke fördra så mycken omkostnad, omsorger och tids bort- 
tagande. — Provincen Zeelands stater hafva omsider något ef- 
tergifvit af sitt nekande til alla närvarande beslut. De hafva 
til G-eneralstaterne inkommit med sin resolution at til ka- 
parebrefvens utfärdande samtycka, til det om dem redan 
utgifne reglemente, äfven til Deras Högmägtiges resolution 
af januarii månad om huru med engelske kapare förhållas 
skall, då de landstiga beväpnade inom republiquens grän- 
sor. Bemälte province försäkrar sig i proportion af sina 
inkomster ej vilja undandraga sig alt hvad til fäderneslan- 



PROVINSEN ZEELANDS HÅLLNING. 387 

dets egenteliga försvar kan lända, men önskar til slut, at 
man dock ej ville utur akt låta fredsunderhandlingar med 
England, hvilka hon föreställer sig ännu vara möjelige at 
fortsättja. Denna province, som ofta för sina medprovin- 
cers missnöje varit ett ämne, har dock sällan sådana hård- 
heter fått sig tilmälde, som nu dageligen händer och hvaraf 
alla tryckta papper äro upfylde. 



Till Kanslipresidenten Qrefve Ulrik Scheffer. 

Haag den 10 februarii 1781. 

Eder Excellence tillåter mig uti ödmjukhet anhålla 
om Kongl. Maj:ts nådiga vilja och befallning, huru med 
den myckenhet svenske officerare, underofficerare och andre 
personer förhållas skall, som nu härstädes tilstöta och be- 
gära tjenst. Ganska månge officerare äro redan uppå flot- 
tan employerade och de mäste med de utgående krigs- 
skeppen redan afgångne; andre hitkomma dageligen, dels 
at erhålla tjenst på flottan, dels at afvakta en dylik vid 
landtarméen; andre väntas, som sin ankomst endast gifvit 
til känna. 

De uti mina förra ödmjuka depecher omförmälte bi- 
lagde tvistigheter med provincen Zeeland tyckas nu åter 
uplifvas. Jag har den äran til Eder Excellence insända 
bemälte provinces resolution til herrar Generalstaterne, hvar- 
medelst hon för det närvarande conformerar sig med åt- 
skillige af Deras Högmägtige tagne beslut til landets för- 
svar och kapares utsändande, förbehållande sig endast at 
negociationerna med England ej skola försummas och sig 
hafva förbehållit vid ett fredsslut at protestera emot åt- 
skillige de öfriga provincernes företaganden, såsom stridande 
emot unionen och [ledande] til rubbning uti constitutionen. 
De öfrige provincerne, nöjde med provincen Zeelands bifall 
til det närvarande, hoppades framdeles kunna bilägga de 



388 ZEELANDS RESOLUTION OGILLAS AF GENERALSTATERNA. 

ämnen til missnöje, som denna province trodde sig äga, 
och emedlertid nyttja hennes biträde, hennes sjöfolk, hen- 
nes hamnar och den gemenskap, hon med England alltid 
ägt, til allmän förmån. Då ofvannämde resolution, efter 
provincen Zeelands förnyade påminnelser, hos herrar Ge- 
neralstaterne förleden torsdags blef företagen, sedan den 
af utnämde commissarier blifvit skärskådad, blef hela deras 
resolution ogillad och icke antagen. Generalstaterne af- 
slogo begäran om negociationen med England, efter den 
proposition som af provincen blifvit gjord, sökte bevisa 
lagligheten af alla de steg, som pluraliteten af provineerne 
tagit uti alla i fråga varande ämnen, och at constitutionen 
är lika orubbad och helig som hitintils. 



Apostille, 

Den 10 februarii 1781. 

Landtarméens beständiga tilökande och den mindre 
omvårdnad som gifves sjömagten är i anseende til denna 
fria stat en gåta, som för de fläste synes svår at uplösa. 
Om prinsen-ståthållaren hade ett ogrknsadt högmod, om 
han liknade konung Wilhelm III, om han fikade efter en 
annan rang än den han äger, om han däruti af främmande 
interessen understöddes, och om de personer som omgifva 
honom vore mycket ärelystne samt ledsne vid den närva- 
rande sakernes ställning, så skulle man hafva anledningar 
til nya gissningar. Men dessa orsaker kunna icke verka. 
Sällan har dock prinsen-ståthållaren kunnat äga mera in- 
fluence. Det engelska och franska partiet har ock genom 
närvarande krig nästan til ett blifvit sammansmält, som 
åter synes dela sig emellan dem, som behjerta republiquens 
gamla constitution, och dem hvilka tilhöra det oraniska 
huset och antaga dess systeme. De senare ökas dageligen. 
1747 års revolution beredde detta, och sent omsider kan 



STÅTUALLARINS ökade magt. franska och engelska partiet. 389 

en större förestå. De' tvänne sist i Amsterdam utnämde 
borgmästare äro prinsen-ståthållaren tilgifne; de mäste af 
magistraten begynna äfven at blifva det. Hoflefnaden in- 
tager deras egenkärlek, och behaget til den borgerliga lef- 
naden samt dess principer förloras dageligen ibland dem, 
som i de allmänna ärenderne hafva någon betydenhet. 
Staden Amsterdam har tillåtit soldater (ehuru obeväpnade) 
at tåga genom deras stad, hvilket förut på 100 år icke 
skett, alt af aktning för prinsen. Provincen Hollands stater 
hafva varit de förste at samtycka til tilökningen uti landt- 
arméen, äfven af samma skäl. Det synes som franske ambassa- 
deuren tilstyrker dem at fullgöra denna deras complaisance. 
— Franske ambassadeurens conferencer med de utsedde 
commissarierne gissas hafva til hemligt föremål at stadga 
en operationsplan emellan republiquen och de krigande 
magter, i fall de nordiske magter ej med henne i kriget 
deltaga. Man synes i detta fall vända hela sitt hopp til 
Frankrike. Det försäkras at man härifrån dock afsändt 
krigsmanifestet emot England til ryska hofvet, at där con- 
firmeras, innan det samma utfärdas; men det tör förtjena 
bekräftelse. Republiquen finner sig i ett krig, hvarutur hon 
lärer hafva svårt at ensam utreda sig; men hvem som skall 
hjelpa henne och huru det skall ske, utgör nu ämnet för all om- 
tanka. — De finnas som säga, at Frankrikes politique är, at 
republiquen har en stor och formidable sjömagt och at såle- 
des alla närvarande demarcher ej kunna vara enlige med 
Frankrikes plan. Andre åter, at Frankrikes rätta interesse, 
sedan det sjelf äger och kan underhålla en stor sjömagt, 
är, at republiquen endast äger en så stor flotta, som i när. 
varande ögonblick til fördelande af Englands styrka erfor- 
dras. På landsidan blifver republiquen icke at frukta, om 
än arméen fördubblas. Republiquen äger således nu hvad 
Frankrike önskar: en medelmåttig flotta; hvad som uti den 
samma felas, kan snart erhållas. En sådan sjömagt är icke 
at befara uti ett land, där de politiska planer så ofta och 
hastigt kunna förändras. En flotta är tilräckelig at göra 
diversion, men ganska otilräckelig för republiquen at i alla 



390 ET8KA KEJSARINNANS PROPOSITION OK BEMKDLING. 

verldenes delar underhålla ett krig, bevara sitt eget land, 
beskydda sin handel samt bistå sine allierade. Som den 
närvarande fienden befinner sig nästan vid republiquens 
gränsor, så måste all styrka och omtanka fästas at där för- 
svara sig, och detta är lika förmånligt för deras allierade, 
de öfrige krigande magterne, som för republiquen sjelf. 



Apostille. 

Haag den 3 mardi 1781. 

Man tviflar icke härstädes, det ryska kejsarinnans pro- 
position til mediation med det snaraste antages. Om de 
krigande magterne med denna händelse äro lika nöjde, 
som pluraliteten inom republiquen har anledning til, lärer 
blifva en särskild fråga. Emedlertid lärer republiquens 
interesse at erhålla fred taga öfverhanden öfver alla andra. 
Man lärer icke härifrån gifva något definitift svar, förr än 
man fått höra, huru det engelska hofvet uptagit denna pro- 
position, och hvad vilkor som bjudas; ty här tyckes man 
undvika at börja med at framföra sina påståenden. Man 
fruktar redan, at denna kejsarinnans proposition alldeles 
skall förtaga alla krigstilrustningar och at man i förtid skall 
anse freden som säker. Hvad man med visshet kan säga 
är, at dessa krigstilrustningar, ifrån sin början obetydelige, 
lära framdeles ännu mera blifva det. Denna mediations- 
proposition har, utom annan förmån, minskat de besynner- 
liga rykten, som härstädes blifvit utgifhe och af avise- 
skrifvare utspridde samt alltid såsom sanning försäkrade. 
Stundom har man sagt, at Kongl. Maj: t utfäst sig at bi- 
träda republiquen med skepp emot stora subsidier, stun- 
dom at sälja dem, om Byssland de händelser som däraf 
kunde tima ville garantera, stundom at Danmark hvarken 
ville biträda med skepp eller hjelpsändning. Jag har alltid 
svarat, at ryktens utspridande kunde ingen hindra, men 



RYKTEN ATT SVERGE SKULLE AILATA SKEPP. 391 

deras sannfärdighet utvisade endast tiden och säkrare un- 
derrättelser än man här kunde hafva. Nu talas ieke mera 
om det, allas tankar äro fastade på bemedlandet. 



Apostille. 

Haag den 17 martii 1781. 

Härstädes tyckes förestå många försök, som kunna 
göra utdrägt vid mediationens antagande. Yore republi- 
quens ministere sig sjelf lämnad, kunde man tro at hopp 
om fred vore den första driffjäder til alla beslut; men til 
on stor del styrd af franska systemen, torde många hinder 
upkas^as emot denna plan. Som freden ännu icke lärer 
kunna blifva allmän, så lärer republiquen finna sig så in- 
vecklad i kriget, at hon lärer få afvakta en allmän fred 
eller se sina fredsnegociationer länge på tiden dragas, ehuru 
mycket det är stridande emot de nästes principer och in- 
teresse. Man är förundrad at man ännu icke gifvit prins 
Galitzin åtminstone något provisionelt svar på sitt memorial, 
hälst sedan man i så många månader arbetat på at vinna 
ryska hofvets benägenhet; men detta är af de contradic- 
tioner som uti detta land icke äro ovanliga. 

Ännu har kejsaren härstädes icke gjort någon demarche 
til mediation hvarken genom sin ministre eller någon 
annan; man vet med visshet, at det dock skett vid alla 
de andra hofven, hvilket bekräftar den tankan man har, 
at vid mediationen emellan England och republiquen lärer 
ryska kejsarinnan ensam vilja synas, men öfverenskommit 
at til ofta nämde mediation med de öfrige krigande mag- 
terne hafva romerske kejsaren til biträde. Här har man 
i vissa delar börjat ändra sitt tungomål emot ryska hofvet; 
den enthousiasme, som förut ifrån franska partiet ga£s til 
alla företaganden, har svalnat; man säger nu med en slag6 
köld, at kejsarinnan icke lärer kunna proponera republiquen 



392 KEJSARENS MEDIATIONS-DEMARCHKR. 

fred med andra vilkor än dem hon uti sjöconventionen 
sjelf etablerat; man är likaledes missnöjd med det stilla- 
tigande, hvarmed de nordiske magterne emottagit republi- 
quens reclamation af tractaten samt med den neutralitet 
dessa magter tyckas vilja bibehålla. Eders Excellence 
lär er finna det länge efterlängtade manifestet icke svarande 
mot de billiga orsaker til hämd som republiquen kunde 
uprepa, at en svag styl ocb klena uttryck äro nyttjade, at 
sjelfva denna piece utmärker, huru ogärna den är utgifven 
samt huru påföljderna lära svara mot alt detta. Det franska 
partiet säger dock, at uti april skall en considerable flotta 
från republiquens hamnar utlöpa. At kraftigare anstalter 
nu emot förr göras, är otvifvelaktigt, men at de mera 
genom Frankrikes bearbetande än genom egen böjelse ut- 
föras, är lika så otvifvelaktigt. 



Apostille. 

Den 20 martii 1781. 

Eder Excellence lärer finna besynnerligt at nu åter 
se processen emot herr van Berkel förnyad. Sedan Eng- 
land sjelf tagit sig hämd, trodde man all annan hämd up- 
höra. Man ansåg nästan som öfverflödigt at följa denna 
sak, ty den troddes alldeles bortglömd. Emedlertid för- 
säkras, at prinsen-ståthållaren gifvit luft åt sitt enskilda 
missnöje emot herr van Berkel och verkat detta. Han 
lärer knapt kunna undvika at dömmas brottslig. Tvänne 
ledamöter uti la cour d'Hollande, som troddes vara Am- 
sterdams interesse tilgifne, blefvo genast jäfvade, och de 
öfrige hafva nu uti all tysthet utarbetat denna sak. Staden 
Amsterdams föreställningar torde något verka emot straffets 
hårdhet; men hvad som icke lärer kunna undvikas är, at 
van Berkel drager sig utur affairerne, lycklig, om det kan 
ske utan nesa eller straff. Prinsen-ståthållaren, som uti 



PROCESSEN EMOT TAN BERKEL. FÖRLUST I TESTINDIEN. 393 

detta endast följt sina egna principer, har i denna sak å 
nyo söndrat en del af Amsterdams sinnen ifrån sig, som 
började nalkas; men säker at til syslor inom denna stad 
kunna ännu tilsätta folk af sitt parti och för de qvarläm- 
nade icke behöfva synnerligen frukta, tror han sig mycket 
kunna våga, som i andra tider varit betänkeligit. 



Till Kanslipresidenten Grefve Ulrik Scheffer. 

Haag den 24 martii 1781. 

Några timmar efter den svenska postens afgång sist- 
ledne tisdag erhöllo vi härstädes trenne engelska poster, 
af h vilka den af den 13 medbragte den bekymrande tid- 
ning, det engelske amiralen Rodney tillika med generalen 
Waughan den 3, 4 och 5 februarii bemästrat sig de hol- 
länske öarne S:t Eustache, S:t Martin och Saba i West- 
indien. Ehuru man alltid förestält sig härstädes, at något 
företagande af den engelska öfverlägsna styrkan emot dessa 
värnlösa possessioner skulle göras, så medförde denna nyhet, 
då den hitkom, lika oro, och påföljderna lära ännu mera 
besanna den samma. Utom den förlust republiquen gjort 
af dessa för sin handel med Norra America så väl belägne 
öar, räknas de förlorade krigsskeppen, officerare och sjö- 
folk som en betydande skada. 

I går öfverlämnades til prins Galitzin det svar herrar 
Generalstaterne författat uppå dess den 1 martii ingifne 
memoire; de säga, at de med den största erkänsla antaga 
Hennes Kejserl. Majrts anbud at medla republiquen en 
hedrande och varaktig fred; at republiquen äfven för det 
närvarande önskade den samma, i den mån den är över- 
ensstämmande med dess anseende, heder och förmån; at 
Deras Högmägtige tro detta aldra säkrast erhållas, då de 
principer vid ett fredsverk antagas, som Hennes Kejserl. 
Maj:t och de bägge andre nordiske magterne gemensamt 



394 GENBBAL8TATBRNAS 8YAJL PA FÖKSLAGSN OK FBED8KEDLING. 

med republiquen til neutrelle magters förmån utstakat; och 
i alt fall at denna mediation ej skulle hafva den verkan 
som Hennes Maj: t så ädelmodigt åsyftar, så har republi- 
quen det hopp, at Hennes Majtt bibehåller de förbindelser 
som Deras Högmägtige smickra sig genom sjöconventionen 
hafva med Hennes Maj: t slutat, och hvars verkan i detta 
fall blifver för republiquens väl lika kraftigt och biträdande. 
Detta är i korthet innehållet af detta svar, som jag skall 
tilse at med nästa post kunna hafva den äran til Eders 
Excellence insända. Som prins Galitzin erhölt det samma, 
då dess post i går redan var afgången, lärer han det med 
en courrier til sitt hof försända; men denna är ännu icke 
afgången. 



Apostille. 

Den 24 martii 1781. 

Man tror sig härstädes vara öfvertygad at engelska 
hofvet antagit både Hans Maj: t Romerske Kejsarens och 
Hennes Maj:t Ryska Kejsarinnans mediation gemensamt 
och Wien til congress-ort; men England lärer vid detta 
tilfälle önska en allmän fred, lika som man tror at Frank- 
rike å sin sida gör. Republiquen lärer således icke vinna 
sin hemliga åstundan at få en särskild fred och dymedelst 
vinna uti tid til sin handels uphjelpande. Det svar, som 
republiquen gifvit prins Galitzin, utvisar med hvad vilkor 
man lärer vilja emottaga mediationen, men om de olyckor 
continuera som nu timat, lärer man blifva mindre sträng 
at föreskrifva vilkor. Den enda märkeliga påföljd, som jag 
ännu kunnat förmärka af händelsen vid Saint Eustache, är 
det beslut man öfverenskommit at taga at med alt allvare 
hos de nordiske magterne reclamera hjelpsändning. Be- 
synnerligt är, at då republiquen uti sitt contramanifest til- j 
lägger sig den rättighet at vid sin tractat med England 



\ 



ALLMÄN ELLER SÄRSKILD FRED. V. BERKEL. 395 

examinera casus foederis, då engelska hofVet reolamerade 
hjelpsändningen, tyckes hon vilja genom mångfaldiga re- 
clamationer betaga andra magter tid at emot sig granska 
en lika casus foederis. Uti början af april lärer således 
inkomma reitererade memorialer om denna hjelp, uti hvilka 
man skall säga, at sedan les bons offices förgäfves lära 
blifvit använde, hoppas man at annan hjelp bör följa, en- 
ligt de af dem ofta citerade paragrapher. Detta lärer äfven 
til en del bevisa, huru otilräckelig man anser sin egen 
närvarande styrka, huru man fruktar den långsamhet med 
hvilken de återstående tilrustningarne komma at ske, och 
huru man i synnerhet sjelf och genom andra skulle gärna 
se de nordiske magterne obligerade at i kriget deltaga. 

Jag har af säker hand, at monsieur van Berkel blifvit 
tilbudet erhålla en directeurssysla vid ostindiske compag- 
niet, i fall han ville nedlägga sjelfvilligt sitt pensionairs- 
ämbete i Amsterdam, men at han svarat sig vilja blifva 
dömd förlustig det samma, i fall dess fäderneslands lagar 
det förmådde; at han i alt fall för sina återstående dagar 
ägde tilräckelig egendom til sitt uppehälle. 



Apostille. 

Haag den 7 april 1781. 

Man är härstädes förundrad at en domstol vid juste- 
randet af sitt betänkande är sig så olik, som la cour d'Hol- 
lande nu senast varit uti amsterdamska saken, emot hvad 
jag berättat i min chiffrerade apostille af den 20 martii. 
Men detta ämne var för grannlaga at icke med varsamhet 
handteras. Utom det interesse Amsterdams stad äger 'at 
försvara sine magistratspersoner och sin egen sak, hade 
det franska partiet äfven så mycken orsak at förekomma 
det första betänkandets utgifvande. Skulle la cour ^Hol- 
lands första beslut blifva stadfäst, torde de nya magistrats 



396 DOVSTOLENS ÄNDRADE UTSLAG I AMSTERDAMSKA SAKEN. 

personerne blifva af helt olika tankesätt med de förre; 
prinsen-ståthållaren hade vid det tilfället säkerligen därtil 
erhållit personer af sitt parti; en complaisance emot Eng- 
land hade blifvit bevist, som för det närvarande hade kun- 
nat bereda tilfälle til vänliga propositioner, och i synner- 
het hade det blifvit ett hinder at ifrån republiquens sida 
kunna erkänna Amerioas independance. Alt detta är ge- 
nom det senaste steget nr vägen röjdt. Magistraten i Am- 
sterdam tilskref i detta ämne prinsen-ståthållaren ett häf- 
tigt bref, hvilket, understödt af franske ambassadeurens 
negociationer och kraftiga demarcher, haft den påsyftade 
verkan; det senaste betänkandet blef i en hast upsatt och 
utgifret, det förra alldeles kullkastadt, man nekar at det 
någonsin varit påtänkt, och at hjelpa sig ifrån obehageliga 
omdömen, utgifves det samma såsom ett ogrnndadt rykte. 
Nu lärer hela denna sak för långliga tider blifva hvilande. 



Apostille. 

Den 17 april 1781. 

En courrier ifrån ryska hofvet är i går hit ankommen, 
at genast til England afsändas, och försäkras hafva med- 
fört tidningen om sjöconventionens ratification med repu- 
bliquen, jämte Hennes Maj:t Kyska Kejsarinnans förkla- 
rande at i följe af sina neutralitetsprinciper ej vilja del- 
taga uti närvarande krigsoroligheter emellan England och 
republiquen, önskandes endast at engelska hofvet ville vid- 
taga alla billiga propositioner til lugnets återställande. Jag 
har ännu icke träffat prins Galitzin, så at jag ej kunnat 
erhålla confirmation af denna tidning, som til sin grund 
lärer vara Eder Excellence närmare bekant. Man försäk- 
rar äfven, at franske ambassadeuren i desse dagar, som af 
sig sjelf och utan at därtil säga sig vara authoriserad af 
sitt hof, hos regeringens ledamöter gjort propositioner, at 



SJÖKONVENTIONENS RATIFIKATION. FRANKRIKE OCH AMERIKA. 397 

de amehcanske plenipotentiaire ministrer skulle emottagas 
vid en förestående congress, och tillika framkastat den frå- 
gan, om icke republiquen i sitt närvarande tilstånd, om- 
tänkt på sitt närvarande försvar och at göra Engeland det 
masta af bräck, -kunde åhöra de propositioner, som ifrån 
America kunde til republiquen göras. Men å det ena med 
det andra försäkras, at intet svar blifvit afgifvet, och at 
man endast åhört och sagt sig behöfva noga granska dessa 
angelägna ämnen, och at ambassadeuren ingen vidare mi- 
nisterielie demarche gjort. 



Apostille. 

Den 29 maj 1781. 

Amsterdams proposition upväcker härstädes mycket 
bekymmer; man ser huru denna mägtiga stad ensam vid- 
tager alla utvägar at bemästra sig republiquens styrelse. 
Missnöjet emot prinsen-ståthållaren är stort, men större 
emot hertigen af Braunscirweig. Man vore icke förundrad, 
om vid minsta underrättelse om någon liden förlust, i syn- 
nerhet hvad flottan beträffar, desse herrar kunde blifva ett 
mål för en upretad allmänhets oro. Man finner äfven be- 
synnerligt, at prinsen-ståthållaren ej af sig sjelf begärt vissa 
personer af regeringen, som med honom en hemlig con- 
seil kunna formera; det har alltid varit bruk. Det tyckes 
som dess rådgifvare mer följa ett partiskt systeme, än det 
som för det närvarande kan förena allas sinnen. Prinsens 
parti säger, at en sådan conseil innebär både misstroende 
til dess person, som ock försök at minska dess magt. Am- 
sterdamska partiet åter, at händelserna bevisa, huru råd- 
plägningarne måtte vara, at republiquens magt är den för- 
sta och prinsen-ståthållaren endast en betydande ämbets- 
man. Det var igenom republiquens vådeliga ställning 
ståthållarskapet gafs så mycken magt, samma orsak kan 



398 PRINSENS OCH AH8TERDAM8 PARTI. NEDERLANDERNA8 vIdA. 

för det närvarande få en annan verkan. Republiquen fin- 
ner sig nu uti den mast brydsamma ställning, bon sedan 
sin upkomst sig befunnit. Inom sig delade partier, oenig- 
het emellan provincerne, missnöje emot prinsen-ståthållarens 
magt, som oförmärkt är uti tiltagande, utan at göra sig 
ansedd eller vinna allmänhetens förtroende; handeln i syn- 
bart aftagande, intet försvar af sin flotta och krigsmagt, 
som inom sig täfla om företrädet och utom sig icke ingifVa 
det förtroende, som en stat bör äga til dem som skola för- 
svara henne. Utom sig finner sig republiquen utan vänner 
samt få allierade, utan någon annan uppenbar fiende än 
den, hvars vänskap är henne naturligast; de vänner hon 
söker äro just de, som ännu vidare kunna öka hennes be- 
kymmer. Alla handlande magter äro upvaknade och hafVa 
funnit möjeligheten at förbättra egen handel och ej lämna 
all vinst til denna nation. Det blir således icke besynner- 
ligit, om republiquen utan oväntade händelser aldrig kan 
återfå den magt och det anseende hon fordom ägt samt 
den öfvervigt uti handelen, hon öfver alla europeiska folk- 
slag tror sig böra äga. 

Franske ambassadeurens hastiga resa til Paris tros 
med visshet. Mig är försäkradt, at han uti Amsterdam 
efter ett slutadt samtal med herrar van Berkel och Adams, 
tagit det parti at resa; at den förre föréstält honom, 
huru Frankrikes complaisance at återgifva en del priser 
skulle hafva en god verkan på dem man vid det när- 
varande ville vinna; at ambassadeuren begärde en lista 
på de personer, som härutinnan voro interesserade, hvil- 
ken han erhållit, hvarmedelst man sedermera kunde in- 
rätta lösgifvandet alt efter hvars och ens tänkesätt. Man 
tviflar nästan icke på den franska alliancens antagande, 
ehuru man nogsamt inser alla de påföljder en sådan för- 
bindelse kan medföra; men Americas independance möter 
större svårigheter. Hog at hämnas uppå England torde 
hos många bereda välvilja för colonierne. Men de fläste 
inse, huru detta steg skulle bidraga at öka Englands bitter- 
het och at intet menagement emot republiquen då kunde 



OX 7RANSK ALLIAN8 OCH AMERIKAS OBEROENDE. NORDEN. 399 

t 

väntas. Amsterdam å sin sida fortsätter sin systeme och 
arbetar för americanerne ; alt lärer ankomma på de slute- 
liga löften franska hofvet nu afgifver. Från Norden tyc- 
kes man förlora alt hopp, ehuru inan ännu talar om kö- 
pande af skepp och väntan af hjelpsändning. Ehuru miss- 
nöjd man är med Östersjöns tilslutande, ehuru man väntar 
hvad de öfrige nordiske magter säga, så tyckes som äm- 
nade man icke ditsända några kap are; man nöjer sig at 
disputera om rättigheten at anse Östersjön som ett tilslu- 
tet haf ; man är förundrad at Danmark ensamt gjort denna 
demarche, utan at afvakta gemensamma steg af de öfrige 
puissancer. 

Holländske ambassadeurerne uti Petersburg hafva alla 
postdagar gifvit hopp om ett favorabelt svar, hvarigenom 
ministeren härstädes icke satt tro til de ordres, man redan 
länge försäkrat herr Simolin i London skall framföra rö- 
rande neutraliteten eller de rykten som försäkrat, at icke 
casus foederis efter republiquens åstundan blefve explice- 
rad. Alt detta har ej förmått annat än at svalna de häf- 
tiga pretentioner. Grefve Panins permission har endast 
väckt ministerens omtanka, och denna händelse tyckes här 
förebåda de svar, man ej velat anse som möjeliga at er- 
hålla. Af alt detta lärer följa, at hopp til fred för repu- 
bliquen ännu icke tyckes råda, i synnerhet som man före- 
ställer sig, at de fläste puissancers interesse, som ej direc- 
tement i kriget äro inblandade, synes vara at draga nytta 
för sin handel af närvarande sakernas ställning och åter- 
taga hvad de igenom flere hundrade års försummelse och 
omständigheter förlorat. De krigande däremot äga ännu 
så outredde interessen därom, at desse ej så lätt kunna 
förenas och tvistigheterna biläggas: orsaker, som til sin 
grund och sina påföljder ej kunna draga republiquen utur 
den våda, hvarutinnan hon sig nu befinner. 



400 NEUTRALA MASTERNAS HAJ* DEL. 



Till Kanslipresidenten Grefve Ulric Scheffer. 

Haag den 9 junii 1781. 

Vid ett besök, jag i går förmiddagen af herr greffie- 
ren Fågel hade, tilstälte han mig det i ödmjukhet närlagde 
svar på den promemoria, jag för någon tid sedan efter ett 
samtal inlämnade til uplysningars vinnande vid herrar Ge- 
neralstaternes placat af den 26 januarii 1781, och hvarom 
redan til Eders Excellence jag haft den äran afgifva min 
ödmjuka berättelse. Herr greffieren tillade vid detta til- 
fälle, at Deras Högmägtige tagit detta beslutet under öf- 
verläggning med amiralitetscollegierne; at Deras Högmäg- 
tige trott vara öfverflödigt at gifva någon formelig resolu- 
tion uti denna sak, hvilken jag på ett mer$ amicalt sätt, 
nämligen med en promemorias gifvande, tracterat, såsom 
ämnet likaledes det tycktes kräfva; och at en dylik pro- 
memorias återgifvande således af dem ansetts lämpeligast. 
Han försäkrade ytterligare vid detta tilfälle, at de neutrale 
magters handelsskepp kunde ifrån republiquens sida vid 
alla tilfällen vänta upfyllandet af den convention republi- 
quen med desse magter ingått, och at likformiga ordres 
til alla amiraliteter och kapare voro afgi&e. Jag tackade 
greffieren för den utmärkta höfligheten at sjelf hos mig til- 
ställa mig detta Deras Högmägtiges svar, hvilket jag ge- 
nast til mitt hof ämnade insända; och tillade, det jag ej 
skulle underlåta at lämna de svar, som mig häröfver med- 
delade varda; at jag uptog denna methode med en pro- 
memorias tilställande vid detta tilfälle och detta ämne som 
ett lika vedermäle af Deras Högmägtiges aktning, hälst jag 
velat undvika at ingifva memorial uti ett ämne som kunde 
afgöras utan så många formaliteter, och trodde för öfrigit, 
at då sjöconventionen i anseende til svenska handelsfarty- 
gen i alla delar i akt tages, så vore Kongl. Maj:ts höga 
åstundan vunnen, hvilken för det närvarande lärer tjena 
til grund och rättesnöre til alla de författningar som i 



ÖSTERSJÖNS STÄNGANDE. NEDERLÄNDERNAS FÖRKLARING. 401 

dessa ämnen kunna tagas. Efter åtskilliga fortsatta sam* 
tal i dessa saker, och då discoursen fördes om Östersjöns 
tilslutande för de krigande magternas örlogsskepp och ka- 
pare, tog jag mig enligt Eders Excellences befallning til- 
fälle at säga, det Hans Kongl. Maj:t med de öfrige nordi- 
ske hofven instämde i det beslutet at hålla detta ifrån alla 
krigsoroligheter tilstängdt, at detta vore en lika så nöd- 
vändig följd af den oryggeliga neutralitet, Kongl. Maj:t 
föresatt sig at i akt taga, som ett vedermäle af de nordiske 
magternes åstundan at låta en orubbad handel och sjöfart 
idkas inom detta haf, lika förmånligit för alla de hand- 
lande magter; at Hans Maj: t därföre anbefalt mig at dessa 
dess tankesätt til känna gifva, då jag för min del trott 
öfverflödigt at öfverlämna memorial uti ett ämne, som vore 
Deras Högmägtige både til sina orsaker och sin nytta så 
kunnogt, och som redan genom den här varande kongl. 
danske envoyén blifvit til känna gifvet. Herr greffieren 
försäkrade, at detta de nordiske magternes beslut vore af 
Deras Högmägtige alldeles ansedt såsom denna visa författ- 
ning kräfde, hvilket äfven Deras Högmägtiges svar til herr 
S:t Saphorin utmärkte; och tillade at det svar, han å sitt 
hofs vägnar härå å nyo afgifvit, vore til alla delar för re- 
publiquen nöjaktigt; at ordres för den skull vore gifne at 
inga kapare uti Östersjön skulle ingå, at alla handelsfar- 
tyg, som med lettres de marque voro försedde, dem i Sun- 
det skulle aflämna, och alla krigsskepp, som dit inlöpa, 
anämna en försäkran at inga hostiliteter begå; at sådana 
försäkringar ifrån franska och engelska hofven blifvit gifne, 
och således detta ämne likaledes til de nordiske magternes 
nöje vore afslutadt. Jag bör icke underlåta at til Eders Ex- 
cellence til känna gifva, det jag vid detta så väl som vid alla 
andra tilfällen haft orsak at berömma mig af den villfarighet, 
republiquens ministere visat vid de ärender jag kunnat an- 
draga. Hvad det först omrörda svaret beträffar, lärer Eders 
Excellence högst uplyst finna, om någon synnerlig åtgärd 
mera vid det samma kan äga rum; om icke de fem måna- 
der efter krigsdeclarationen, som däruti omnämnas för neu- 

Ehrensvärd, Anteckningar, IL 26 



402 HÄDBBLÄKDÄRlfAS TILLTAVEOHBT. IOTtS TYISTBB. 

trale magters undersåtar at finna deras gods skyddadt, ehuru 
på krigande magters skepp, torde gifva tilräckelig anled- 
ning til utverkande af en dylik förmån vid de tttlfälen, 
som Eders Excellence torde utse de tjenligaste at den 
samma för de svenske sig betinga. 



Apostille. 

Haag den 12 junii 1781. 

Amsterdams plan börjar nu gifva sig ett märkvärdigt 
utbrott. Tre deputerade borgmästare från Amsterdam 
begärde sistledne lördag hos prinsen-ståthållaren före- 
träde. De anmälte, huru de voro anbefalte at til prin- 
sen til känna gifva från sine principaler, huru de med 
fägnad få berätta, det provincen Holland samtyckt til 
tilökningen af landtarméen, såsom en sak hvilken vore 
Hans Durchfct behagelig; at de å den andra sidan af 
honom väntade en motsvarande gunst, som vidare uti ett 
medföljande bref vore anfördt. Prinsen-ståthållaren öpnade 
det samma och fant det innehålla en begäran at eloignera 
hertigen af Brunswig från affaireme och ombedja honom 
at til sitt gouvernement uti Boisleduc förfoga sig. Prin- 
sen blef af denna begäran häftigt rörd och har med en 
ovanlig fermeté svarat, at han från sin barndom varit van 
at anse hertigen som sin far, at han hade honom för myc- 
ken erkänsla at afvika från dessa principer, at han nog- 
samt kunde inse, hvart sådana demarcher omsider kunde 
föra, och at detta bref tör hända vore ett företal til ett på- 
följande, som kunde visa honom til Dudelbourg (ett af dess 
tyska gods); at han ämnade försvara både sin och herti- 
gens rätt och til den ändan genast communicera honom 
innehållet af detta bref, på det han måtte försvara sig och 
söka sine anklagare. Deputerade tycktes vid så oväntadt 
svar förlora sin ifver och återbegärte brefvet, prinsen-ståt- 
hållaren nekade, men deras föreställningar verkade omsi- 



KBJSARBW3 BESÅ. AXSTEBPAXS HÅLLNING. 403 

der at han återlämnade det uti deras händer, tilläggandes 
endast, at han denna saken icke ämnade låta falla. Som 
proyincen Hollands stater intet förr än efter midsommar 
sammanträda, lära inga formeliga steg å ena eller andra 
sidan vidare kunna göras. Denna saken hålles ganska 
tyst. Man försäkrar at hertigen af Brunswig, som vanligen 
gör en resa til sitt gouvernement, nu alldeles upskjutit 
den samma. Å amsterdamska partiets sida inser man nog- 
samt, at alt motarbete lärer göras hos de återstående pro- 
vinceme vid landtarméens förökande i närvarande stund. 

Ännu har ingen ting transpirerat af de depecher, som 
courrieren från Petersburg i går medförde. Man tycker på 
den contenance visse af regeringens ledamöter hålla, som 
voro de icke så behagelige, som man i förstone gjort sig 
hopp om, ehuru upfylte af ganska vänskapsfulla försäkrin- 
gar. Desse senaste veckor har man börjat föreställa sig 
möjligheten af detta svar; hvad parti som tages, lärer vid 
franske ambassadeurens återkomst blifva beslutet. 

Man har inga tilförlåteliga anecdoter om kejsarens resa 
uti Nederländerna; man har anledning at tro sig veta, det 
han tilskrifvit drotningen i Frankrike och proponerat henne 
en rendez-vous inom Frankrike, hvarjgenom han torde göra 
en hastig cours, törhända intil portarne af Paris at se henne, 
och alt detta innan dess ankomst til Bruxelles inträffar. 



Apostille. 

Den 23 junii 1781. 

Staden Amsterdam fullföljer sin plan. Det af prin- 
sen-ståthållaren til deputerade återlämnade bref blef för tre 
dagar sedan af herr Bendorp, regerande borgmästare uti 
Amsterdam, medelst ett det allvarsammaste bref raedpen- 
sionairen tilsändt, med begäran at han det samma uti sta- 
dens namn til prinsen-ståthållaren skulle öfverlämna. De 



404 HERTIGENS AF BRUNSWIG FÖR8VAR. RADSPEN8IONÄREN. 

verkstäldes. Prinsen af Brunswig ingaf i går hos regerin- 
gens ledamöter ett försvarsmemorial, uti ganska betydande 
termer stäldt. Hertigen begär at få del af de anledningar 
til misstankar emot sig, tilfälle at försvara sig, laglig satis- 
faction och en ordentelig undersökning. Memorialet blef 
genast alla provincerne meddeladt. Man väntar dageligen 
få höra huru denna vigtiga sak handteras. Provincen 
Hollands beslut lärer gifva vigt til hela detta företagande; 
dess stater samlas uti denna vecka. Det berättas at her- 
tigen af Brunswig genast ämnar låta trycka både staden 
Amsterdams bref och sitt memorial; om det är mera öf- 
veren8stämmande med denne herres förbittrade sinne än 
försigtigheten, lärer innan kort blifva synbart. Man har 
ännu icke kunnat förmärka, hvad tungomål franske ambas- 
sadeuren uti den i fråga varande sak ämnar föra. Hans 
återkomst och minsta ord up väcker upmärksamhet. Sta- 
den Amsterdam tilsände honom de sista dagar en courrier 
med delgifvande af sina demarcher. Det försäkras at miss- 
nöje emot raedpensionairen äfven så mycket tiltager som 
emot hertigen. Staden Amsterdams deputerade åberopade 
sig uti sitt tal, då de för första gången hos prinsen-ståt- 
hållaren voro närvarande, det raedpensionairen ofta giivit 
dem til känna, at så länge hertigen af Brunswig vore här- 
städes, kunde ingen ting uträttas. Raedpensionairen föll 
dem i talet och nekade det. De fortsatte sitt tal med lika 
köld, åberopande sig vid alla tilfällen, det raedpensionairen 
varit med dem af enahanda tanka om hertigens af Bruns- 
wig corrigerande. Han nekade åter, och denna allvar- 
samma scene förlorade af sin gravité uti hvarje ögnablick. 
Rendorps bref skall ännu åberopa raedpensionairen dess 
förra medarbetande uti denna systeme, såsom ett gällande 
skäl för staden Amsterdams företagande. Af alt detta sy- 
nes, såsom ämnade man rödja denne nu misstänkte raed- 
pensionairen utur vägen, hvilken lärer kunna tilläggas mera 
försigtighet och svaghet än andra driffjädrar til dess tänke- 
sätt och närvarande vacklande tilstånd. 



/ 



KEJSAREN. PRINSEN-STÅTHÅLLAREN OCH AMSTERDAM. 405 



Apostille. 

Den 30 junii 1781. 

Den vanliga långsamheten råder äfven uti tvistigheten 
emellan hertigen af Brunswig och staden Amsterdam. Man 
rådplägar, upäggar sinnena och försummar krigstilrustnin- 
garne. Man är lika förundrad öfver den svaghet, med 
hvilken prinsen-ståthållaren hos Generalstaterne försvarar 
hertigen, såsom ock öfver hertigens svaga och illa samman- 
hängande försvarsskrift. Sådant ökar modet hos staden 
Amsterdam, hvilken med mera fermeté redan torde gifvit 
sviga. Hertigen af Brunswig har låtit utdela sin försvars- 
skrift kring hela republiquen och dymedelst vunnit at en 
sak blifvit allmän, för honom föga nödvändigt, för allmän- 
heten ämne til buller och oredor. Hans Maj:t Romerske 
Kejsaren tyckes gifva aktning til denna sak; romerske kej- 
serlige ministren erhöll för några dagar sedan ett egenhän- 
digt bref från honom härom. En officerare utaf dess gar- 
des nobles är hitsänd, färdig at afsändas vid första bety- 
dande händelse. Denne courrier gör upmärksamhet; som- 
lige tro at några författningar, relative til Nederländemes 
handel, torde blifva kunnoge, och kejsaren angelägen at 
veta hvad effect de härstädes på regeringen göra; andra 
at det har rapport med hertigens sak, hvilken ännu anser 
sig såsom fältmarskalk uti kejsarens tjenst; andra tro at 
Hans Maj:t Romerske Kejsaren vill blifva underrättad, om 
missnöjet härstädes til verkeligheten kunde utbryta och 
därigenom hindra någon dess plan at bese detta land, hvil- 
ket han säkerligen i detta fall lärer vilja undvika. Prinsen- 
ståthållaren har hos provincen Hollands stater gjort en apo- 
logie öfver sin förvaltning och vill kasta skulden af lång- 
samhet och republiquens svaga tilstånd på amsterdamska 
partiet. Emedlertid hotar Amsterdam at upgifva bevis på 
de klagomål hon hittils igenom nationens röst framfört. 
Prinsen-ståthållaren, som på sin sida har arméen, injagar 



406 KYSSLANDS OCH K1J8A1IN8 FÖRSLAG OM ALLMÄN FRKD. 

visserligen fruktan. Här ftr således en beständigt omväx- 
lande fraktan för h var annan: prinsen-ståthållaren at Am- 
sterdam skall verkställa hvad hon skrifver, ooh Amsterdam 
at prinsen kan uträtta hvad hon gjorde, i fall hon hade 
krigsmagten uti sin hand. Denna fruktan torde ännu af- 
hålla ytterligheter, i fall gemene man icke för mycket läm- 
nas insteg uti dessa ärender. Skulle det icke kunna föfe- 
kommas, fruktar man uti de aflägsnare provincer snarare 
dessa händelser än härstädes, hvarést en myckenhet troup- 
per kunna afetyra alt buller. 



Till Konungen. 

Haag den 7 julii 1781. 

Den ryske här varande extraordinarie envoyén prins 
Galitzin har efter erhållna befallningar från dess hof i dessa 
dagar hos ministeren gjort besök, ooh jämte det han öfrer- 
lämnat det svar Hennes Kejserliga Majestät gifvit republi- 
quens ambassadeurer på deras sista reclamation af hjälp- 
sändning, har bemälte prins äfven afgifvit en muntelig de- 
claration, igenom hvilken han å sitt hofs vägnar gifver til 
känna, det de lyckelige aspecter, som nu til ett allmänt 
fredsslut förebådas, gifvit Hennes Kejserl. Maj:t ny anled- 
ning at lämna republiquen bevis af sina vänskaprfulla 
tankesätt, genom tilkännagifvandet af den öfverenskom- 
melse, hon med Hans Maj:t Romerske Kejsaren träffat, at 
äfven intaga republiquen under den allmänna fred, som 
genom desse bägge hofs mediation nu för Europa beredes; 
och anmodas i anledning häraf republiquens ministere -at 
uti detta ämne ftfgifva sina tankesätt samt, i fall republi- 
quen finner sig hugad at detta tilbud antaga, då genast 
til honom (prins Galitzin) öfverlämna dess propositioner 
ooh påståenden, hvilka han ofördröjeligen den i Wien re- 
viderande ryske extra ordinaire envoyén prins Galitzin 



QENJC&A.L8TA.TUNA OCH HIRTIGEN AJ BRUNSWIG. 407 

skulle tilsända, hvilken undfått Hennes Kejserl. Maj:ts be- 
fallning at dessa ärender därstädes sköta. Prins Galitzin 
bar å det ena . som det andra ännu endast erhållit gene- 
relle förbindliga svar, med försäkran at Deras Högmägtige 
detta ämne med skyndsamhet skulle taga under öfvervä- 
gande och svar afgifva. Eders Kongl. Maj: t lärer allernå- 
digst tillåta mig insända Hennes Ryska Kejserl. Maj:ts svar 
til republiquens ambassadeurer, ehuru jag til fyllest är öf- 
vertygad at detta redan kommit til Eders Kongl. Majestäts 
höga kunskap. Likaledes tror jag min skyldighet enligit 
at insända prins Galitzins declaration i detta ämne, som 
närmare torde uplysa denna negooiation. 

De upkomna missnöjen emellan Hans Durchlauchtig- 
het fältmarskalken hertigen af Brunswig och Amsterdams 
borgmästare och råd äro ännu häftige; ehuru det för det 
närvarande synes, som mera lugn kan hoppas, än hvad 
man i början af alt detta kunde föreställa sig. Herrar 
Generalstaterne, som detta mål under öfvervägande tagit, 
ha preliminairement, innan provincernes utlåtanden til 
dem inkommit, lämnat vedermälen af sin aktning för be- 
mälte hertig genom den resolution af den 2 innevarande, 
som jag härhos i underdånighet bilägger; uti hvilken her- 
rar Generalstaterne förklara, det til Deras Högmägtiges kun- 
skap icke kommit några anledningar til misstanka emot 
Hans Durchlauchtighets redlighet och välvilja, på det sätt 
åtskillige libeller och smädeskrifter afmåla honom; at Deras 
Högmägtige anse detta såsom ett nedrigt och ogrundadt 
bakdantande, upspunnet at skada dess rykte och anseende, 
då Deras Högmägtige å deras sida anse honom från alla 
sådana smädeskrifter och beskyllningar fri och oskyldig. 
Deras Högmägtige anbefalla sluteligen vederbörande do- 
mare at noga handhafva de äldre utgifhe publicationer emot 
sådana libellers utgifvande och kringspridande m. m., som 
sjelfva resolutionen närmare utvisar. Hans Durchlauchtig- 
het hertigen har med denna preliminaire resolution icke 
funnit sig nöjd, utan infant sig sistledne onsdag hos presi- 
denten af veckan herr baron Linden von Blitterswyk och 



408 KEJSARENS BETEENDE MOT DE STYRANDE I NEDERLÄNDERNA. 

declarerade honom, det han ej fant sig nog urskuldad ge- 
nom denna Deras Högmägtiges resolution; at han ännu 
insisterade på ransakning och dom i detta ämne, hvilket 
vore för honom en rättvis och billig satisfaction. 



Apostille. 

Haag den 14 julii 1781. 

Man tror at kejsaren under sitt härvarande om gan- 
ska få politiska ämnen directe talat och är nästan härom 
förvissad. Med prinsen-ståthållaren har han icke ägt nå- 
gon särskild conversation, dess gemål har ständigt vid de 
samma varit närvarande. Mot henne visade kejsaren den 
utmärktaste politesse och underhöll en oafkortad conversa- 
tion i flere timmar om sina resor och andra ämnen. Prin- 
sen-ståthållaren visades intet samma empressement, man 
var mycket förundrad at se prinsen ståthållaren au pied de 
la lettre följa Hans Romersk-Kejserl. Maj:ts åstundan at 
icke hos honom göra det första besök; men man var ännu 
mera förundrad at se at prinsen-ståthållaren, som med så 
mycken exactitude vanligen vid vaktparaden infinner sig, 
den dagen, kejsaren därstädes var, försummade sig och lät 
honom öfver en fjerdedels timma vänta sin ankomst; man 
såg at kejsaren ändrade humeur och sedan dess ankomst 
endast talade vid hertigen af Brunswig. Hvad under be- 
sök och i samtal med hertigen af Brunswig förefallit, är 
ännu svårt at veta; det tviflas icke, at dem emellan poli- 
tiska ämnen blifvit ventilerade. Hvad som är säkert är, 
at kejsarens härvaro och accueil varit hertigen nödige, at 
bringa honom utur den situation han fant sig uti. Han 
och dess parti draga nu däraf fördel. Med hollänska mi- 
nisteren hade Hans Kejserl. Maj:t inga conferencer, han 
såg icke raedpensionairen, som excuserade sig ifrån den 
middagsmåltid, til hvilken han hos prinsen-ståthållaren blef 



KEJSARENS UPPFÖRANDE I NEDERLÄNDERNA. 409 

buden. Til greffieren Fågel gjorde han endast en artig 
compliment öfver dess reputation och långliga tjenst, med 
generalerne talade han intet, med franske ambassadeuren 
både han flere samtal, men de voro tämmeligen generelle, 
så at det hördes, huru de samma rörde dess resa til Frank- 
rike, dess syster drotningen, med mera. Med de främ- 
mande ministrerne talade han intet mer än de vanlige 
complimenter som vid en presentation sägas. Kyske mi- 
nistren blef uti conversation emellan honom och franske 
ambassadeuren inblandad, men det var endast rörande dess 
slägting prins Galitzin uti Wien. Ingen af oss har hos 
honom ägt något enskildt företräde hvarken i dess hus 
eller hos dess ministre. Om romersk-kejserlige ministren 
baron Jteischach vore en mera communicatif man, än han 
är, hade vi säkerligen hos honom kunnat vänta oss den 
förmån at närmare göra kejsaren vår cour, men denne ål- 
derstegne man kunde härtil hvarken öfvertalas eller vi 
härutinnan mycken möda använda. Kejsaren kunde af 
denne ministre, i anseende til dess höga ålder och glömska 
af närvarande sakernes ställning, icke hemta någon särde- 
les uplysning eller efterrättelse; denne 80-åra man har all- 
deles förlorat all connexion han förut uti republiquen ägt, 
så at man icke vore förundrad, om kejsaren i så beskaf- 
fade omständigheter ger honom en medarbetare. 

Kejsaren var förundransvärdt underrättad om alla sa- 
ker både af de allmänna ärender som ock detailler rörande 
de enskilda societeter; han kände alla personer och deras 
relationer; han besåg alla saker med mycken upmftrksam- 
het och gaf i synnerhet sin attention til alt som ägde ge- 
menskap med handeln, fabriquer och dessa nyttiga inrätt- 
ningar uti Nederländerne. Han var icke nog länge här 
för at hvarken hinna för mycket klandras eller uphöjas; 
han erhölt ett jämt lof; man var förundrad öfver dess 
myckna generosité. Hans närvaro torde på den allmänna 
ställningen härstädes framdeles influera och hos denna mi- 
nisteren dela den oinskränkta tilgifvenhet man hittils åt 
preussiska hofvet i de flästa sakerne gifvii Dess magt 



410 stathIllaken och diplomatbena. kbio ocm zred. 

och personliga egenskaper kunna bereda detta lätteligen. 
Man vet at han uti enskilda samtal med personer af denna 
nation under resan mycket om deras närvarande ställning 
och constitution talat. Jag underlåter icke at följa dessa 
anledningar. 

Ännu är härifrån icke något svar giiVet åt prins Ga- 
litzin på sista mediationsproposition, man väntar intet ett 
positift svar så hastigt, emedan republiquen säkerligen med 
de andre krigande magterne concerterar sig; man tviflar 
icke på dess antagande, men väntar at höra de postulater 
republiquen formerar sig. Skulle man dömma efter den 
ton, som nu ibland de krigande magters ministrer råder, 
så tyckes som ville man ännu draga parti af denna cam- 
pagne, hvilken man förmodar til Engelands stora skada 
skall afslutas; man tror at den spanska utgångna escadren 
mot Port Mahon är ämnad, likaledes slutes det af gref 
Grillons befäl, hvilken endast en coup de main lärer an- 
förtros. Man slutar det af schweizare som vid expeditio- 
nen nyttjas, hvilka enligit sina capitulationer icke utom 
Europa kunna sändas. 

Åtskillige personer hafva af prinsen af Oranien funnit 
besynnerligt, at han under kejsarens härvaro hvarken til 
middags- eller aftonmåltid budit de främmande ministrerne. 
Man slutar at hertigen af Brunswig ogärna med franske 
ambassadeuren uti närvarande sakernes ställning finner sig 
tilsammans. Prinsen-ståthållaren har öfver denna sak i går 
med sardiniske ministren gref Mirabel gjort en slags apo- 
logi© och sagt, at det hvarken af glömska härrörde eller 
hog at vid detta tilfälle undvika le corps diplomatique, at 
den första souper var lika som en impromptu, som endast 
bestått af 15 personer, at man til middagsmåltiden intet 
kunde undvika at bjuda personer af ministeren, de förnäm- 
ste af staterne och adeln, at kejsarens korta vistande hin- 
drade honom och dess gemål at vidare vid dess hof se 
honom, at de tör hända kunde öfvertala honom til en sou- 
per om tisdagen, men kunaoge at ambassadricen den. afto- 
nen hade löfte om dess visite, ville, de icke göra någri 



KEJSAREN OCH KUNGEN Af PRSUSSEN STÖDJA H1ETIOEN. 411 

steg at hindra henne ifrån denna ära. Vi hafva uppå alt 
detta på hofvets sida ieke gjort någon reflexion eller den 
minsta pretention, så at häraf inga missnöjen eller tracas- 
serier å ena eller andra sidan kunna upkomma, ehuru man 
icke kan undgå at finna hofvets bemötande ganska olika 
dess vanliga politesse, men det tilskrifves hertigens af 
Brunswig magt både uti större och mindre saker. 



Apostille. 

Den 24 julii 1781. 

Hertigens af Brunswig tvistighet synes nu af sig sjelf små- 
ningom förfalla. Kejsarens härvaro kan denna förmån tilskrif- 
vas; detta land var på brädden til de äfventyrligaste händel- 
ser. Hans Kongl. Preussiska Maj:t har igenom herr Thule- 
meyer för två dagar sedan låtit til känna gifva både til 
prinsen-ståthållaren och prinsessan af Oranien som ock til 
alla af ministerens ledamöter, det han önskade at man i 
alla afseenden hadeegard både för hertigens person som 
ock alla de personer med hvilka han är allierad, at konun- 
gen icke ville blanda sig uti republiquens invärtes göro- 
mål, men at han icke kunde vägra denna declaration för 
en prins, dess nära anförvandt, hvars långliga tjenstetid, 
moraliska egenskaper och födsel förtjente det. Denna sak, 
i förstone en partisak emellan hofvet och staden Amster- 
dam, är nu förd därhän, at furstar af olika interesse taga 
sig an hertigens af Brunswig sak, som blifver en sak emel- 
lan prinsar och enskilde personer, hvarigenom den både 
fått en annan drift och ett annat utseende. Amsterdams 
hetta har . i synnerhet igenom kejsarens därvaro svalnat. 
Franske ambassadeuren har sedan sin hitkomst uti denna 
sak icke gjort det ringaste offenteliga steg, hvilket visar 
at dess hof af egard för hertigens alliance icke lärer velat 
uppenbarligen understödja staden Amsterdam. Han har 



412 BAKOM LINDEN. CONSELL AT STÅTHÅLLAREN. 

således ändrat plan, man fortfar arbeta på beslutande af 
en conseil för prinsen-ståthållaren enligit förra projecter. 
Vinnes detta och ledamöter endast utaf provineen och mi- 
nisteren utses, är hertigen af Brunswig därigenom ute- 
stängd från deltagande uti affairerne, ehuru icke från råd- 
gifvande. Man hoppas at han, missnöjd med detta miss- 
troende, sjelf skall taga sitt parti och söka retraite, men 
uti detta hopp torde man bedraga sig. 



Apostille. 

Den 28 julii 1781. 

Baron Linden har ökat sina förra demarcher med en 
ny; han ingaf i dessa dagar genom presidenten af veckan 
til Generalstaterne ett bref, uti hvilket han skall utmärka, 
det anledningarne til dess steg som så allmänt klandras 
icke böra blifva dolde, at han det är både sig sjelf, sin 
famille och sitt fädernesland skyldig, at han anser herti- 
gen af Brunswig såsom en fiende til honom och hela dess 
famille, at denne herre hos kejsaren sökt illa afmåla alla 
dem som intet ingå uti dess planer, at han för sin enskilda 
del aldrig ville emottaga någon place i detta landet, så 
länge det skall styras af en främling, hvars interesse är 
så olika med republiquens och hvars råd til prinsen-ståt- 
hållaren intet alltid kunde vara de förmånligaste; at den 
värdighet hertigen af Brunswig innehade både är stridande 
mot utrechtske unionen och en sund politique, med mera 
som uti en häftig skrifart skall vara utfördt. Dess vänner 
hafva styrkt honom at återtaga detta bref, men fåfängt 
Det tros at dess broder i går begärt och återfått det samma, 
men at denne är färdig at åter framlämna ett dylikt, vil- 
jandes icke undgå alla de äfventyr, som detta steg kan 
föra honom uti. Man kan hvärken se hvad denna dristig- 
het kan uträtta eller hvar den samma kan stadna. 



BARON DE BORCK. KRIG ELLER FRED. 413 



Apostille. 

Den 4 augusti 1781. 

Baron Lindens steg hos Generalstaterne synas nu slu- 
tade, sedan han återtagit sitt bref, utan at han kan skyl- 
las för en öfverdrifven eftergifvenhet eller at hafva förlo- 
rat den aktning dess patriotisme i detta fall gifvit honom. 
Dess famille, som med hofvet har så mycken relation, har 
endast därtil förmått honom, han tror sig dock alltid hafva 
sin plan öppen och hotar därmed. Hvad som uti dess 
bref var märkvärdigt, är kungörandet af en sak som af 
ganska få personer inom republiquen lärer vara känd. Han 
påstår at hertigen af Brunswig utaf prinsen-ståthållaren er- 
hållit ett slags diplome at vara dess enda hemliga rådgif- 
vare och ministre; at det blifvit honom lämnadt, då han 
förmynderskapet afträdt, och detta förtroende igenom en 
sådan authorité sedan den tiden beständigt utöfvadt; at både 
prinsen-ståthållaren och hertigen gjort hvarannan ed uppå 
denna förbindelse. Om det sig så förhåller, som til en del 
kan vara anledning at tro, är icke besynnerligt at prinsen- 
ståthållaren gjort sig så mycken eflbrt at få detta bref 
nedtystadt och återtaget. Ingen händelse kunde med detta 
regeringssätt vara mindre enlig och gifva anledning til 
flera tvistigheter. 

Baron de Borchs utnämnande til Eders Kongl. Maj:ts 
hot vinner en allmän approbation; man har icke kunnat 
finna någon person, som med mera belefvenhet och foge- 
lighet äger insigter om affairer och vid dem lagt hand. 
Han har förtroende utaf regeringen, är ansedd utaf allmän- 
heten och älskad inom hofvet. Han har varit rik, men en 
mindre förmånlig hushållning har minskat hans förmögen- 
het. Dess fru lefver uti Schweiz. 



414 ENGLAND, FRANKRIKE, ÖSTERRIKE OCH PKXUS8EN. 

Apostille. 

Haag den 25 september 1781. 

Med Eders Kongl. Maj:ts nådigste tilstånd vågar jag 
framlägga de omdömen, som fällas både öfver kriget och 
utsigterna til freden. Talar man om den allmänna freden, 
inser man Frankrikes interesse vara at ännu icke önska 
den samma; dess systeme tyckes vara at med skyndsam- 
het nyttja den nu Tärande conjoncture, under det en alli- 
ance med Kejsaren och Hans Kongl. Preussiska Maj: t för* 
vissa om dess trygghet inom continentet, at söka minska 
engelska sjöväldet, återtaga sina förluster uti America och 
använda sin styrka at sätta sin sjömagt uti anseende. En 
sådan ställning torde inom siécler icke yppa sig. Uppå 
kejsaren åter torde fredsverket bero. Man skulle nästan 
kunna säga, at kejsarens upriktiga eller apparenteliga 
vänskap med Frankrike är för Engelland i närvarande 
stund vådeligare, än Frankrikes både flotta och ressourcer. 
Skulle Hans R-omersk-Kejserl. Maj: t vilja fred, kunde den 
icke länge dröja at af slutas; men förvissad at närvarande 
kostsamma sjökrig medtager Frankrikes financer, denna 
magt således icke i stånd at å tyska sidan göra sig lika 
formidable som uti förra tider, lärer dess interesse blifva 
at se sjökriget ännu fullföljas. När man til detta stora 
interesse lägger det närvarande, som är dess handels ut- 
bredande och vinsten för dess arfländer, dess ostindiska 
och levantiska handels tiltagande, en beständig afsättning 
för dess tyska länders productioner, det lugn som för honom 
tarfvas at vid sitt tilträde til regeringen och med dess bö- 
jelse at förändra administrationen af dess mägtiga länder 
kunna alla sina planer utföra, och i synnerhet den stora 
influence en sådan dess ställning för det närvarande lika 
som för framtiden gifver honom uti Europa, så lära alla 
dessa orsaker icke ifrån dess sida påskynda freden. — Hans 
Kongl. Preussiska Maj:t åter kan med visshet sägas, i an- 
seende til handeln, af alla neutrale magter draga den största 



HOLLAND OCH TRANKKIKE. 415 

fördel utaf kriget; den stora frakthandel, den myckna trans- 
port, som genom dess länder sker, den otroliga afsättning 
han genom kriget har utaf varor som vid en fred icke 
blifva begärlige, den aspect som tyckes förebåda honom 
at ännu under dess lifstid kunna se sig erhålla en sjömagt, 
den tiltagande influenoe den äfven i Norden kan verka, 
det gemensamma interesse han med kejsaren äger at se 
sina länder riktas under kriget, förvissar honom om lugn 
ifrån kejsarens sida, åtminstone så länge dessa interessen 
äro lika; dess missnöje emot Engelland, dess öfriga stän- 
diga tilväxande planer, som behöfva eget stillasittande och 
andres rörelser för at mogna, detta alt lärer utmärka, at 
Hans Kongl. Preussiska Maj:t intet ännu lärer göra sär- 
deles betydande demarcher til fredens återställande. — Huru 
republiquen Holland ock vänder sin omtanke, synes nästan 
otroligt at hon kan af skilj as ifrån de krigande. Engellands 
interesse är at antingen hafva republiquen til en förtrolig 
vän eller uppenbar fiende. Frankrike ökar dageligen sitt 
interesse at föra henne uti kriget alt mer och mer, efter 
som en fred icke kunde tillåta den handel hon nu som 
Engellands fiende kan göra; franska hofvet lärer aldrig til- 
låta henne at göra en enskild fred; en sådan kunde up- 
tända krigslågan inom continentet. Af den sista hollänska 
handelsflottan, destinerad til Östersjön, som skulle convoye- 
ras af republiquens örlogsskepp, var halfparten för fransk 
räkning; skeppsvirke, bräder, hampa och järn skulle för 
franske amiraliteterne til Amsterdam föras. Republiquen 
skulle således våga sina krigsskepp och sin flotta för Frank- 
rikes handel. Denna reflexion sökes nogsamt härstädes at 
utur vägen rödjas, genom det at det kallas det allmänna 
bästa. När man til Frankrikes handelsinteresse lägger den 
diversion denna republique nästkommande vår medelst en 
betydeligare flotta kan göra, så synes äfven flere skäl hvar- 
före Frankrike lärer arbeta emot enskilda freden. At utom 
dess Kejsaren, Hans Kongl. Preussiska Maj:t och alla andra 
handlande nationer vinna genom detta landets närvarande 
ställning, visar dageliga erfarenheten. 



416 NEKAD PERHI88I0N ATT HESA HEM. 



Till Kanslipresidenten Grefve Ulrik Scheffer. 

Haag den 3 november 1781. 

Eders Excellences gracieusa skrifvelser, verkande pro- 
tection och godhet emot sine underhafvande gåfvo mig hopp 
at min ansökan om sex månaders permission til Sverge 
skulle i nåder villfaras. Huru förandrad jag blifvit, då i 
stället för detta hopp jag erhållit ett nådigt tilstånd at under 
en dylik tid få göra en resa til Paris, lärer Eders Excel- 
lence finna. Då jag begärte permissionen til Sverge, grun- 
dade det sig på mina enskilda affairers tilstånd, omöjlig- 
heten at oafbrutet lefva här med mitt tractamente, en billig 
anständighet at ej plåga med ansökningar om tilökningar 
och gratificationer, exempel af medoolleger, som af Hans 
Maj: t med tjenstledigheter blifvit hugnade, som dels ej 
längre varit vid sina poster än jag, dels ofta erhållit en 
sådan nåd repeterad, och det vid hof, där täta ombyten af 
ministrar varit, då i Holland inom 70 år endast varit tre 
ministrar, hvars tjenstfriheter kunna räknas til tvänne år. 
alt detta tjente mig til anledningar. Om jag uti min an- 
sökan endast rådfrågat mina nöjen och ej mina behof, hvad 
hade gladare och sällare för mig kunnat yppas än ett til- 
stånd at få lefva i Paris, en möjlighet som för mig tor 
hända aldrig mera erhålles. Men mina driffjädrar voro 
helt olika. Jag har med detta förut besvärat Eders Ex- 
cellences tålamod, vågar därföre icke uprepa det. Eders 
Excellence, som sjelf tilbragt så många år i Paris, lärer 
höggunstigast finna, om jag, då jag härstädes nödgas bibe- 
hålla mitt hushåll — ty jag skall vid minsta underrättelse 
vara färdig at återvända hit til Haag, kan således ej göra 
några indragningar hvarken med domestiquer eller annat, 
hvilket äfven för en så kort resa skulle se besynnerligt ut 
och gifva anledningar til reflexioner — då en del af tracta- 
mentet til commissionssecreteraren skall afstås, då hushyror 
skola betalas, skall kunna hafva något öfrigit til en lefnad 



i 



ENSKILDA AFFÄRER. KEJSAREN OCH BAttRIEREFÄSTNINGARNA. 417 

i Paris. Saken tyckes på detta sätt calculerad få ett annat 
utseende, än det en nyfiken hog at roa mig kunde gifva 
henne. Jag ser mig således nästan utur stånd at nytja 
detta för mig i andra omständigheter lyckliga tilstånd. Jag 
får ej lämna mina enskilda affairer utur ögnasigte. Eders 
Excellence, som beständigt hedrat mig med sina råd, sin 
omvårdnad och sin ynnestfulla godhet, har jag ännu min 
tilflykt til. Min ödmjukaste begäran är likaledes, at Eders 
Excellence täcktes lämna mig de efterrättelser, om jag til 
martii eller april månader kunde med visshet vänta mig 
denna permission til Sverge eller ej. Detta är en begäran, 
som grundar sig på mina affairers tilstånd, men i synner- 
het på det vördnadsfulla förtroende jag har til Eders Ex- 
cellences godhet för mig. Efter detta svar nödgas jag rätta 
mina planer i anseende til min härvaro. Denna grace af 
Eders Excellence anser jag som den aldra yppersta mig 
kan vederfaras. 



Apostille. 

Haag den 20 november 1781. 

Kejsarens resolution i anseende til barrierefästningarne 
upväcker den största upmärksamhet. Man har ännu icke 
tagit något beslut. Statsrådets utlåtande härom til General- 
staterne, som i dessa dagar inkommer, lärer endast inne- 
hålla en representation til wienska hofvet, at enligit trac- 
taterne få bibehållas uti dessa fästningar, i synnerhet då 
republiquen deras underhållande icke undandrager sig, 
och för öfrigit begär explication af hvad Hans Maj: t Ro- 
merske Kejsarens mening är rörande de ordres, som han 
begärt til republiquens troupper måtte afgifvas. Detta ut- 
låtande lärer medprovincerne på vanligit sätt communiceras 
och deras beslut inhämtas. Under alla dessa formaliteter 

Ehrensvärd, Anteckningar, II. 2 rf 



418 KEJ8AEIK OCH BARKDCRKFÄSTNIXeARNA. 

lärer man endast afvakta det preussiska hofvets tanka öfver 
dessa kejsarens steg; därefter lärer republiquens formeliga 
svar framdeles til det masta rätta sig. Det synes som 
franska hofvet icke varit okunnogt om denna Hans Maj: t 
Romerske Kejsarens plan, emedan det samma icke finner 
motsägelse af franske ambassadeuren, eller dem som föra 
dess langage. Man föregifver at dessa fästningars medfö- 
rande förmån för republiquen är chimerique, at republiquen 
ägt ingen eller otilräckelig garnizon uti de fläste, at utom 
Namur de öfrige redan förfallit och äro utur stånd at för- 
svaras. Prinsen-ståthållaren och dess parti, som för landt- 
arméens ökande alltid fört sina demarcher, hafva genom 
denna händelse förlorat ett utaf sina största skäl, som varit 
försvaret genom en tilräckelig armée vid barrierefästningarne. 
Furst Galitzin har endast til ministeren härstädes läm- 
nat del af engelska hofvets svar til det ryska, hvarmedelst 
det emottager dess enskilda mediation, i fall särskild fred 
emellan England och republiquen kan träffas. Man har 
icke kunnat finna at han ägt befallning at ännu begära de 
propositioner, som republiquen i anseende til freden ämnar 
göra; men det tviflas icke, at herr Simolin nu undfått den 
instruction at dessa af engelska hofvet til en början in- 
hämta. Om efter detta steget ett dylikt härstädes påföljer, 
kan man icke med visshet veta, men förmena. 



Apostille. 

Den 18 december 1781. 

Herr Simolins courrier har härstädes icke lämnat några 
särdeles efterrättelser om fredsnegociationen. Prins Galit- 
zin har endast meddelt holländska ministeren, det engelska 
hofvet beslutat mediationens antagande och underhandlin- 
garnes börjande, samt utaf regeringen undfått del af den 



ENGLANDS 8YAR FA RYS8LAND8 7REDSMBDLINGS7ÖKSLAG. 419 

preavis, som redan är upsatt til svar åt Hennes Maj:t 
Ryska Kejsarinnan om mediations emottagande, äfven uti 
generale termer stäld, hvilken han til sitt hof kunnat in- 
sända, ehuru det ännu icke är hos Generalstaterne bifallet. 
Härstädes tyckes man alldeles sinnad at afvänta de engel- 
ska propositionen^ innan man upgifver de sina. Enskilda 
underrättelser gifva vid handen, det engelska hofvet uti 
sitt sista svar til herr Simolin endast uti generale termer 
antagit mediationen, men ännu inga propositioner upgif- 
vit, at herr Harris skall undfå instruction at dem til kej- 
sarinnan aflämna, och at munteligen tillagts, som önska- 
de Hans Storbritanniska Maj: t at negociationen kunde 
börjas uti Antwerpen eller Bruxelles i anseende til Peters- 
burgs afstånd, men underkastande denna tanka Hennes 
Maj: t Ryska Kejsarinnans godtfinnande. Emedlertid skall 
man i England icke på den enskilda freden med republi- 
quen göra mycken räkning. Det synes som kriget skulle 
fullföljas, krigstilrustningen sker, och det berättas at ännu 
flere af de hannoverske troupper skola öfverföras, samt at 
churfursten af Bayern är sinnad hjelptroupper öfverlåta. 
Skulle dessa senaste händelser inträffa, inses som lärer det 
intet utan Hans Kongl. Preussiska Maj:ts vetskap kunna 
ske. Man gör sig hopp, at denne konung antingen bibe- 
håller fullkomlig neutralitet, eller ock icke tillåter at öfVer- 
vigten til Englands skada måtte blifva för känbar. 



Till Kanslipresidenten Ghrefve Ulrik Scheffer. 

Haag den 26 februarii 1782. 

Hans Durchlauchtighet prinsen-ståthållaren har uti pro- 
vincen Hollands sista sammankomst inlämnat en skriffcelig 
declaration, uti hvilken Hans DurchL anser sig skyldig 
försäkra, det hertigen af Brunswig, som varit anklagad at 



420 STATHALLAEEN8 UTLÅTANDE OX HERTIGEN AF BKTJN8WIG. 

gifva honom råd, hvilka kunde vara mindre instämmande 
med dem som för det närvarande för republiquen äskades, 
aldrig uti sjöärender inblandat sig eller sedan krigets ut- 
brott gjort några försök at om flottans utrustande eller rö- 
relser gifva några planer; at Hans Durchl. likaledes är 
skyldig at befria honom ifrån all misstanka, som kunde 
dess rådslag i andra ämnen icke för det allmänna vara 
fördelaktiga; at alla dess påyrkanden varit för republiquens 
välfärd och heder; at Hans Durchl. utom dess trodde sig 
äga nog insigter at urskilja de råd, som för det allmänna 
bästa voro gagneliga eller menliga, och ämnade hädanefter 
som hitintils endast rådfråga sitt begrepp uti alt hvad dess 
ämbete tilhörde. 



Apostille. 

Den 2 mars 1782. 

Baron de Borch är nu härifrån til Kongl. Maj:ts hof 
som republiquens envoyé afsänd. Ehuru jag under dess 
härvaro ägt ganska få tilfällen at göra dess bekantskap, 
tror jag min skyldighet fordra at inberätta hvad om honom 
til min kunskap kunnat komma. Han är allmänt känd för 
en man af mycken insigt, skicklighet, arbetsamhet och ett 
utaf de första ämnen inom detta landet til utrikes beskick- 
ningar kunnat väljas. Dess elaka oeconomie och åsamkade 
skuld har något nu senast minskat dess förtroende, och har 
han icke hos provincen Hollands stater kunnat utverka den 
honom i början lofvade tilökningen uti dess tractamente. 
Inom hofvet har han ägt influence och i synnerhet kunnat 
smickra sig utaf H. K. H. Prinsessans protection, och har 
uti de fläste delar varit räknad til prinsen-ståthållarens 
parti. Under dess mission til Liége ansågs han som mycket 
drifvande och upmärksam vid den minsta händelse, men 



BARON BORCK ENVOYÉ I 8VEBOK. f REDSMEDLINGEN. 421 

denna activité skyld af mycken usage du monde och hug 
at lefva uti sällskaper. Han tyckes resa uti den fulla före- 
sats at vid Kongl. Maj:ts hof söka göra sin beskickning 
angenäm och visa sin hug at uti alla omständigheter göra 
sin cour. Det synes icke som hade han ännu fått några 
instructioner, som äro förändrade emot dem baron Linden 
ägde; man lärer endast updragit honom at söka förmå of- 
ficerare och underofficerare at engagera sig uti republiquens 
tjenst, i fall kriget varar, samt öfvertala de handlande at 
hitsända canoner och andra förnödenheter. Baron de Borchs 
vilkor äro ganska knappa. Han lärer til sina creditorer 
nödgas afstå något utaf sitt tractamente och får således 
mycken svårighet at lefva, som han annars har en utmärkt 
hug före. Han har fått halfva löften om tilökning och 
några förmåner ifrån hofvets sida. Af alla de ministrar, 
republiquen uti de senare tider til främmande hof afsändt, 
räknas han såsom ibland de ypperste, och lärer säkerligen 
komma i fråga, då någon annan mission blifver ledig, som 
han för sin utkomst kunde begära. 



Till Kanslipresidenten Grefve Ulrik Scheffer. 

Haag den 9 mars 1782. 

Til Eders Excellence får jag härmedelst den äran öd- 
mjukeligen insända ett utdrag af Deras Högmägtiges reso- 
lution af den 4 innevarande martii. Denna resolution inne- 
håller Deras Högmägtiges antagande af Hennes Kejserliga 
By ska Maj:ts anbud til mediationen af en enskild fred 
emellan Engeland och republiquen samt de vilkor med 
hvilka Deras Högmägtige ämna dessa underhandlingar på- 
börja. Deras Högmägtige hafva ett dylikt delgifvande af 
deras resolution uti detta ämne gjort med den kongl. franske 
ambassadeuren och den kongl. spanske envoyén, uti hvil- 
ken de til känna gifva, huru de inga underhandlingar med 



422 BRUNtWIGBKA OCH AMERIKANSKA MALEH. 

England ämna företaga och intet förbund ingå, som kunde 
det minsta rubba de neutralitetsprinciper, republiquen innan 
krigets utbrott emot dessa magter i akt tagit, hvilka prin- 
ciper ännu mera blifvit stadgade genom dess med de nor- 
diska hofven slutade convention. 

Under provincen Hollands staters närvarande samman- 
varo företogo de i förgår tvistigheternes afslutande emellan 
fältmarskalken-hertigen af Brunswig och Amsterdams ma- 
gistratspersoner, Under öfverläggningarne togs til grand 
ett af provincens adelsstånd under den 20 sistl. febr. in- 
gifvet betänkande i anledning af Hans Durchl. prinsen- 
ståthållarens declaration uti hertigens faveur, hvarom jag i 
förra vördsamma depecher til Eders Excellence haft den 
äran ödmjukeligen inberätta. Bemälte adelsstånd tilstyrker 
at det må förklaras, det icke allenast staden Amsterdam, 
utan ock alla medlemmar af den styrande magten äga rätt 
at både hos provincens stater som ock hos Hans Durchl. 
prinsen-ståthållaren, i anseende til dess nära förbindelse 
med staten, göra alla de föreställningar, som de med re- 
publiquens bästa finna enlige, utan at för de samma be- 
höfva ansvara eller dragas til rättegång inom eller utom 
provincen; och i anledning af en sådan declaration kunde 
denna tvist läggas å sido och icke mera imder öfvervägande 
tagas. Detta beslut blef af de fläste städerne gilladt och 
enligt pluralitetens afgörande denna sak således til alla 
delar å sido lagd; utan at någon vidare fråga skulle yppas 
öfver de å ömse sidor anförde klagomål. Emot detta beslut 
förbehöllo sig städerne Dortrecht, Haarlem, Leiden, Am- 
sterdam, Rotterdam, Gorcum och Alkmaar at med deras 
protestation få inkomma; h vilket dem icke kunde nekas, 
ehuru beslutet tyckes vara stadgadt at hela denna obeba- 
geliga tvist söka bortglömma och nedtysta. 



GEMENSAM OPERATIONSPLAN MED FRANKRIKE. 423 



Apostille. 

Haag den 26 mars 1782. 

Generalstaterne togo i går resolution til sitt svar til 
den franske ambassadeuren uppå dess senaste memorial. 
Dess propositioner äro til alla delar antagne, och utfästa 
Generalstaterne sig at under denna campagne icke taga 
några överenskommelser til någon särskild fred, utan uti 
en förenad krigsplan deltaga. Man updrager prinsen-ståt- 
hållaren at uti alt med ambassadeuren rådgöra, som til 
campagnens öpnande och utförande kan äga gemenskap. 

Frågan om herr Adams antagande såsom plenipoten- 
tiaire ministre fortfarer at drifvas med kraft. Man tviflar 
nu mera icke, sedan republiquen uti kriget på det sätt 
som nu blifvit inblandad,, det ju independancen af coloni- 
erne lärer skyndsamineligen erkännas och flere underhand- 
lingar med dem påbörjas. Ifrån provincen Zeelands sida 
torde någon svårighet göras, men alla dessa anses obety- 
deliga emot den influence, som franska hofvet nu mera 
härstädes undfått. 



Apostille. 

Haag den 6 april 1782. 

Man har ännu svårt vid at förut kunna säga, hvad 
verkan de ryske ministrernes memorialer och Englands 
propositioner kunna hafva på systemen härstädes. At fre- 
den efterlängtas med all hug, är otvifvelaktigt; at löfte om 
ett stillestånd har gjort mycket intryck härstädes, är lika- 
ledes säkert; at fredsvilkoren uttydas såsom förmånliga, är 
visst; men at republiquen i anseende til sin ställning med 
Frankrike icke ännu vågar några steg, innan hon är för- 



424 PL0MM1NVBLT3 HÖGmIlSBROTT. FRIMURARORDEN. 

vissad, hvad som ifrån detta hof kan väntas, är utan tvifvel. 
At denna händelse emedlertid gör en rubbning uti de be- 
tydande ärender som förehafvas, ser man redan. Både 
franske ambassadeuren som ock de ryske ministrerne gifva 
sig å ena och andra sidan mycken möda, den förre at full- 
borda hvad som til krigets utförande är beslutadt, de senare 
at påskynda freden. Som operationsplanen icke ännu är 
beslutad, kan republiquen enligt sin resolution ännu under- 
handla om fred, emedan denna resolution icke är bindande, 
förr än planen til campagnen är stadfäst. Man är dock 
alltid förundrad, huru de ryske ministrerne kunna framföra 
propositioner, som ännu icke til alla delar tydeligen frän 
Englands sida förvissa republiquen om den handelsfrihet, 
hon utfäst sig at vid sina underhandlingar söka få grundad 
på den nordiska conventionen, och anses sålunda detta 
steg såsom ett försök från engelska sidan at utröna, huru 
vida republiquen kan vara sinnad at freden emottaga 
eller icke. 



Till Konungen, 

Den 16 april 1782. 

Eder Kongl. Maj:ts allernådigste skrifvelse af den 29 
sistledne martii har jag emottagit. För detta ceremonie- 
mästaren Plommenfelts emot Eder Kongl. Maj:t begångna 
högmålsbrott, efterlåtenhet af dess undersåteliga pligter och 
förbindelser upväcker hvar och en rättsint undersåtes fasa 
och afsky. Frimuraresamhällets rättvisa dom öfver denne 
dess ovärdige medlem, dess utplånande utur alla minnes- 
böcker är enligt de tänkesätt vår orden är skyldig sin höge 
protecteur och likmätigt hvad dess heder, säkerhet och 
bestånd af henne uti alla tider kräfver. Jag skall icke 
utur akt låta at vid denna olyckeliga händelse hafva all 
den vaksamhet som mig kan åligga, i fall denne person til 



NEDERLÄNDERNA EMOTTAGA AMERIKANSKS MINISTERN ADAMS. 425 

denna orten inträffar. Jag har emedlertid hos prinsen af 
Hessen och baron Boetzlar, som härstädes hafva styrelsen vid 
ordens särskilda delar, gjort denna händelse bekant samt 
hvad inom de svenska ordenssamhällen blifvit vidgjordt, 
och är således för denne ovärdige person all tilgång til- 
stängd at med de här varande frimurare vinna någon ge- 
menskap. Måtte denna händelse blifva den sista utaf denna 
natur inom Eder Kongl. Maj:ts rike och utaf personer från 
en orden, hvars höga instiktelse och föremål ännu mera 
hedras genom Eder Kongl. Maj:ts nådiga deltagande, up- 
lysta medarbetande och mägtiga beskydd. 



Till Kanslipresidenten Grefve Ulrik Scheffer. 

Haag den 27 april 1782. 

Til Eders Excellence har jag den äran härhos ödmju- 
keligen insända Deras Högmägtiges resolutioner af den 
19 och 22 april rörande herr Adams emottagande som 
plenipotentiaire ministre ifrån Congressen i Norra America. 
Den första resolution innefattar Deras Högmägtiges sam- 
tycke, at han sina creditif bref skulle få upvisa och aflämna, 
och den senare deras beslut til dess emottagande och legi- 
timerande, sedan desse voro aflämnade. Den tredje härhos 
i ödmjukhet insända afskrift är utaf herr Adams ereditif- 
bref, dateradt Philadelphia den 1 januarii 1781. 

Den kongl. franske ambassadeuren gaf sistledne tisdag 
en middagsmåltid, til hvilken han budit den här varande 
corps diplomatique och äfven herr Adams, och presenterade 
denne senare för den förre, utan at andra än vanliga höf- 
lighetsbetygelser å ömse sidor blefvo i akt tagne. Följande 
dagen gjorde han sitt första besök til mig och alla de 
främmande ministrerne och gaf sitt antagande til känna 
genom en annonce å ett kort, hvars afskrift jag härhos 



426 DIPL0KATBRNA8 HÅLLNING EMOT ADAMS. 

til Eders Excellence i ödmjukhet insänder. Denna visite 
är ännu utaf alla obesvarad, och lära vidare befallningar 
därom ifrån de respective hofven afväntas. 



Apostille. 

Haag den 30 april 1782. 

Eders Excellences höggunstiga apostille af den 12 april 
lämnar mig den fullkomligaste instruction huru jag i an- 
seende til herr Adams bör förhålla mig. Jag hoppas, at 
hvad af mig redan är tilgjordt vinner Ed. Exc:s bifall. 
Grefve Creutz underrättade mig, at herr Franklin vid sitt 
creditifbrefs afgifvande icke gjorde främmande ministrerne 
några besök, öfvertygad at desse icke kunde dem besvara; 
hvarigenom herr Franklin hvarken comprometterade sig 
sjelf eller någon annan. Herr Adams har följt olika prin- 
ciper eller råd och har därigenom sjelf beredt de obehage- 
liga påföljder som häraf upkommit. Det synes som in- 
structionerne, som alla ministrerne från sina hof undfått, 
äro instämmande med dem Ed. Exc. behagat meddela mig. 
Jag kan således med fullkomlig trygghet concertera mig 
med dem och vidtaga samma steg. Den spanske ministren 
har nyttjat en biväg, den ingen som icke var i samma cas 
kunde vidtaga. Han hade innan herr Adams antagande 
gjort dess bekantskap hos den franske ambassadeuren och 
då med honom öfverenskommit, at alla etiquetter skulle 
läggas å sido och de se hvarannan som enskilde bekante 
personer. Herr Adams emottog det, hvarigenom han icke 
gjorde den spanske ministren det första besöket eller sin 
receptionsvisite. Jag har dock icke funnit, det de sedan 
denna tiden sett eller besökt hvarannan. Jag underlåter icke 
at uti enskildt umgänge visa herr Adams all den politesse 
som dess förtjenster kräfva. 



EHRENSVÄfiD UTNÄMNKS TILL ENVOYÉ I BERLIN. 427 



Apostille. 

Haag 4 den 7 maj 1782. 

Af den i dag bilagde provincen Hollands resolution, 
som säkerligen blifver grunden til Generalstaternes, lärer 
Eders Excellence finna, huru uti republiquens projecterade 
svar til ryska hofvet alla försäkringar gifvas at icke afvika 
från den med de nordiske magterne slutne sjöconvention; 
at dessa principer äro sådana, som af republiquen til fre- 
dens vinnande antagas til grund, och inga andra, icke en 
gång tractaten af 1674, som hittils varit härstädes ganska 
förmånlig ansedd. Det är icke nu mera at tvifla, det re- 
publiquens svar blifver instämmande med hvad de störste 
och mast betydande af dessa provincer redan beslutit. 
Frankrikets influence är så stor och republiquen satt i den 
belägenhet at icke kunna undgå den samma, at alt hopp 
til en enskild fred synes försvinna, och lära icke andra än 
oväntade händelser kunna utverka den samma. Ehuru uti 
denna resolution finnes en utväg lämnad til underhandlin- 
gar til en enskild fred, anses det mera vidtaget som ett 
försigtighetssteg jämte en attention emot ryska hofvets 
bona officia, än som en påföljd af något hopp at härutin- 
nan kunna lyckas. 



Till Kanslipresidenten Grefve Ulrik Scheffer. 

Haag den 14 maj 1782. 

Eders Excellences höggunstiga skrifvelse af den 26 
sisil. april äger jag den äran inhändiga. Dess innehåll, 
som så nära rör mig och min välfärd, försätter mig uti 
den underdånigste erkänsla för Hans Kongl. Maj:ts nåd 
genom dess nådiga utnämnande til dess extra ordinaire 



428 NYA ENGELSKA PREDSPÖRSLAG TILL NEDERLÄNDERNA. 

envoyé vid kongl. preussiska hofvet efter herr general- 
lieutenanten baron Zöge von Manteuffel, som Hans Kongl. 
Majrt behagat återkalla. Jag anhåller at Eders Excellence 
för Hans Kongl. Maj:ts fötter täckes nedlägga min aller- 
underdånigste vördnad och tacksägelse, med försäkran at 
jag skall halva all nit, all möda och mina ringa kunskapei 
ständigt beredde til alt, hvad til Kongl. Maj:ts tjenst och 
fäderneslandets nytta kan bidraga. Jag utbeder mig nu 
och framgent fortfarandet af Eders Excellences höga ynnest 
och gällande protection och försäkrar, at alla omsorger äro 
lättade, då arbete och nit utaf en så uplyst och rättvis 
förman njuter sitt beskydd. 

Sistledne lördag hitkom en ifrån ryske ministren i 
London herr Simolin afsänd courrier, hvilken medbragte 
til de här varande ryske ministrerne depecher, af hvilka 
de genast lämnade ministerens ledamöter del. Denna deras 
insinuation har varit åtföljd med en communication af ett 
bref ifrån engelske statssecreteraren herr Fox, dateradt 
den 5 maj. til herr Simolin, uti hvilket herr Fox gör för- 
nyade propositioner om en fredsunderhandling, grundad 
på den handels- och seglationsfrihet, som republiquen kunde 
för det närvarande åstunda. Han skall uti detta dess bref 
söka visa, det 1674 års handelstractat uppå dessa princi- 
per vore grundad, hvilka han anser Af enahanda natur, 
som dem republiquen enligt sin med de nordiske magterne 
ingångne convention kunde begära; men för all tvetydig- 
hets undvikande erbjuder han å nyo freden på den grund- 
val och efter de principer, som nyssnämde convention 
etablerar. 



Apostille. 

Haag den 14 maj 1782. 

De förnyade fredspropositioner, som ifrån England 
gjorts, grundade på principer dem man icke väntade at 



YRANKRIKES OCH RYSSLANDS ÅTGÄRDER. 429 

engelska hofvet skulle antaga, lära göra någon förändring 
uti öfverläggningarne härstädes. De tvänne återstående 
provincernes utlåtande i anseende til det först projecterade 
svar blir nu lika öfverflödigt som sjelfva svaret, emedan 
saken fått en helt annan tournure. Engelands nya anbud 
är just det, som republiquen gifvit til känna vara dess 
åstundan. Man inser at en ny svårighet emot den en- 
skilda freden lärer tagas af dem, som vilja afvärja den 
samma genom skadestånds begärande, hvilket hittils icke 
blifvit omnämdt, som således bereder ny tidsspillan, lika 
som man behöfver tid at förändra de fattade planer och 
söka utvägar at declinera detta nya anbud. Campagnen 
måtte alltid fortsättas i anseende til förbindelserne med 
franska hofvet, och det vore icke oväntadt, om republi- 
quens svar fördes därhän at sluteligen nödsakas afslå all 
enskild fred, hvilket Frankrikes dageligen tiltagande influ- 
ence tyckes göra troligt och äfven kunna slutas af den 
assurance, hvarmed franske' ambassadeuren marquerar, det 
dessa nya propositioner ej kunna vinna mera framgång än 
de förre. Detta tyckes för det närvarande häraf kunna 
hända, i fall ej sådana krigshändelser inträffa, som kunde 
förändra närvarande ställningen, eller fredspropositionerne 
göras allmänna, hvartil dock ännu icke synas liknelser. 
Byske ministrerne hafva denna gången undvikit at inlämna 
memorial, för at icke compromettera mediationsverket och 
at med så mycket mera hemlighet kunna föra underhand- 
lingen. 



Apostille. 

Haag den 8 junii 1782. 

De ryske ministrerne hafva lämnat ministeren härstä- 
des del om ryska kejsarinnans demarche at hos franska 
hofvet insinuera dess åstundan at ifrån detta hofs sida inga 
svårigheter måtte läggas i vägen til en enskild fred med 
Engeland och republiquen. De hafva äfven uti samma 



430 AMSTERDAM. ENSKILD ELLEft ALLMÄN JRED. 

ämne med franske ambassadearen haft conference. Denne 
har förklarat dem, det dess hof ingalunda gjorde svårighe- 
ter det republiquen en hedrande fred kunde vinna; at alla 
de mått och steg som blifvit vidtagne äro uppå republi- 
quens egen anmälan; men at de förbindelser, som nu äro 
träffade, måtte upfyllas samt at republiquen härutinnan 
bör känna sitt eget interesse. Han har äfven refererat sig 
til sitt uti detta ämne ingifha memorial. Ambassadeuren 
har sedermera uti samma sak med ministeren ägt över- 
läggningar. Oaktadt alla dessa declarationer kan franska 
influencen intet minskas, och lärer ej större prof däraf 
kunna gifvas än det närvarande, då republiquen finner sig 
nödsakad at upskjuta med en fred, hon nu med de för- 
månligaste vilkor kan erhålla, för at uti ett krig deltaga, 
af hvilket hon nu mera icke lärer draga särdeles framgång. 
Det synes ännu mera, som Amsterdam uti en kort tid icke 
för det franska interesset så arbetat som förut. Missnöjd 
at från franska sidan blifva förvissad, at en operationsplan 
vore afslutad, och därigenom inledd at afslå alla fredsvil- 
kor, då hon nu mera finner at den samma ännu icke til 
alla delar är fulländad, har hon vid åtskilliga tilfällen visat 
sig hugad för de senaste engelska propositionerne. Men 
en fördubblad activité ifrån franska sidan och icke ett mot- 
svarande arbete från den andra har gjort, at Amsterdam 
nu mera äfven förenar sig at fullfölja kriget och se Frank- 
rikes löften fullbordade at vid en allmän fred samma vil- 
kor och ännu förmånligare för republiquen kunde erhållas, 
jämte den visshet at då kunna hoppas återvinna sina för- 
lorade possessioner. 



Till Kanslipresidenten Grefve Ulrik Scheffer. 

Haag den 18 junii 1780. 

Med Eders Excellences höggunstiga tilstånd har jag 
härhos den äran insända provincen Hollands resolution af 



HOLLANDS SVAR PA ENGLANDS VREDSFÖRSLAG. 431 

den 12 innevarande, uti hvilken bemälte provincies stater, 
enligt hvad jag uti min sista ödmjuka skrifvelse ägt den 
äran anmäla, til svar til de ryske ministrerne å de sista 
engelska fredspropositionerne föreslå: at Deras Högmägtige 
böra andraga, huru republiquen sedan dess ingångne för- 
bindelser med Hennes Maj: t Ryska Kejsarinnan alltid åda- 
galagt sin åstundan at under dess mediation få afsluta fred 
med England; — at republiquen ännu fortfar at sätta det 
högsta värde uppå Hennes Maj:ts tankesätt och väntar at 
hon alltid bibehåller såsom de yppersta principer vid alla 
fredsvilkor dem, som uti sjöconventionen äro etablerade, 
både vid det allmänna fredsverket, eller ock i fall någon 
tilfällig öfverenskommelse til en enskild fred skulle förete 
sig; — at uti denna öfvertygelse hafva Deras Högmägtige 
tagit under öfvervägande statssecreteraren herr Fox' bägge 
bref af den 24 mars och den 4 maj; — at de med nöje 
af det senare, se, det Hans Storbritanniska Maj: t såsom 
grundval för freden antager de ofvannämde principer; — 
at Deras Högmägtige med erkänsla anse ett sådant det 
engelska hofvets tankesätt härflytande af Hennes Maj:ts 
möda at å detta sätt bereda dessa ämnen; — at såsom de 
förnämste delar af hvad til fredsverket kan höra på detta 
sätt äro uplyste, kunde Deras Högmägtige, om de endast 
rådfrågade sitt enskilda interesse. vidtaga alla utvägar at 
öpna underhandlingarne til denna fred under Hennes Maj:ts 
mediation; — at ehuru benägne de äro at enligt förre resolu- 
tionerne fortfara, kunde Deras Högmägtige icke undgå at 
andraga, at engelska hofvets upförande, i synnerhet under 
den förra ministerens administration, satt dem uti den nöd- 
vändighet at vaka å egen säkerhet, och upfyllande de 
kloka råd, Hennes Maj:t sjelf gifvit dem under loppet af 
förledet år, at bemöda sig om alla utvägar til sitt eget 
försvar, sökt i verket ställa de samma; — at de i anled- 
ning däraf med franska hofvet om en krigsoperationsplan 
öfverenskommit, hvilken fattad sätter dem utur stånd at 
denna campagne åhöra några anbud af vapenhvila eller en- 
skild fred utan Hans Franska Majrts instämmande; — at 



432 ENSKILD FRED FÖRORDAD AF RYSSLAND AFBÖJE8. * 

denna så nödiga förbindelse, at hogkomsten, det republi- 
quens possessioner uti Indierne af franska vapnen blifvit 
återtagne, och ändteligen hoppet til en allmän freds vin- 
nande synas Deras Högmägtige så många omständigheter, 
som göra en allmän fred både inom som utom Europa 
mycket förmånligare än en enskild, både i anseende til de- 
ras enskilda som ock det allmänna interesset; — at de 
böra hos Hennes Maj: t andraga, om* uti antagandet och ut- 
förandet af alla dessa principer republiquen icke snarare 
kan deltaga at påskynda en allmän freds vinnande emellan 
alla de krigande magterne och instämma at bidraga til 
den ärofulla plan til en allmän pacification, Hennes Maj: t 
i samråd med Hans Maj:t Kejsaren föreslagit; — at de 
icke tvifla, det Hennes Maj:t,' bibehållande sina förklarade 
principer, lärer framställa nya föreställningar til de kri- 
gande och utsätta en congressort; — samt at Deras Hög- 
mägtige å sin sida äro färdige at nämna de plenipotenti- 
aire ministrer, som uti den samma skola deltaga. 

Denna provincen Hollands declaration, som til Deras 
Högmägtige insändes, blef genast med de öfrige provin- 
cerne commuDicerad, och en resolution af dem tagen at hos 
provincerne tilstyrka, det denna sak utan upskof skulle 
företagas och afslutas. 



Apostille. 

Den 18 junii 1782. 

Ehuru de ryske ministrerne och i synnerhet herr Mar- 
kon gifvit sig mycken möda för den enskilda freden, tyc- 
kes den icke kunna vinnas. De hota än at republiquen 
sitt nekande framdeles kunde ångra, än at ryska kejsarin- 
nan kunde minska den möda hon ger sig för dess välgång, 
än at engelska ministeren kunde återtaga alla gjorde pro- 
positioner och anse dem som non-avenues, med mera. Det 



t FRANKRIKE OCH RYSSLAND. OPERATIONSPLAN. 433 

är icke utan, at de hafva ett stort medhåll och at deras 
langage gör verkan, men franska hofvets insinuationer hafVa 
långt större. Franske ambassadeuren har lämnat här va- 
rande ministeren del af dess hofs svar til prins Baratinsky 
uppå dess föreställning rörande den enskilda freden, hvar- 
utinnan Hans Kongl. Franska Maj: t declarerar: at han all- 
tid följt den princip at icke blanda sig uti främmande mag- 
ters beslut rörande deras egna interessen; at han icke in- 
dragit republiquen uti närvarande krig; at han önskar henne 
den förmånligaste fred, men at republiquen, som följde 
kejsarinnans råd at sätta sig uti ett respectablet tilstånd, 
vunnit sitt ändamål genom sin förbindelse med sig och de 
öfrige krigande magterne; at hvad som vore öfverenskom- 
met måtte upfyllas och at Hans Fränska Maj:t icke äm- 
nade öfvergifva en bundsförvandt, som han hoppades vid 
en allmän fred icke skulle sakna de förmånligaste vilkor. 
Denna declaration har i det masta bidragit at förmå pro- 
vincen Hollands stater at decimera den enskilda freden, 
och i synnerhet som man ständigt omtalar en allmän, ehuru 
föga liknelser därtil ännu förspörjas. Det besättas at det 
ryska hofvet vid det wienska gjort lika föreställningar til 
kejsarens bearbetande för den enskilda freden, men at han 
icke velat antaga de samma, utan endast utfästat sig at 
göra förnyade framställningar til den allmänna freden, hvil- 
ket han straxt verkstält. Man försäkrar at den ryska flot- 
tan, som uti Nordsjön skall kryssa, äger ordres at lika favo- 
risera alla krigande magters handel, som uppå Östersjön 
är stäld, och declarera at inga fiendtligheter få utöfvas, 
där denna flotta kan lämna beskydd åt en fri sjöfart. 

Franske ambassadeurens resa til Texeln anses som 
tjenande at förmå republiquens flotta at utlöpa och bibe- 
hålla station i Canalen samt Nordsjön. Man tror sig ännu 
förvissad at ingen formelig operationsplan är fattad, ehuru 
den alltid omtalas; at franske ambassadeuren endast til 
holländska ministeren förklarat Hans Kongl. Franska Maj:t 
vilja deltaga uti de operationer, som kunna befrämja repu- 
bliquens bästa, då hon sätter sin flotta uti activité. Såle- 

Ehre.navärd, Anteckningar, IT. 28 



434 ENSKILD 7&ED MED ENGLAND AFBÖJE8 AF NEDERLÄNDERNA. 

des lärer planen til en början endast blifva at bibehålla 
stationerne, emedan en förening med de franska och span- 
ska flottorna lärer knappast vara möjelig, emedan republi- 
quen icke kan degarnera sina kuster eller äger nog styrka 
at äga delade escadrer. Emedlertid är man ganska orolig 
för flottans öde, i fall hon skall nödsakas at utlöpa. 



Till Konungen. 

Haag den 2 julii 1782. 

Sedan til Deras Högmägtige ifrån samtelige provin- 
cerne resolutioner inkommit rörande det svar som til de 
ryske ministrerne skall afgifvas uppå de af dem senast 
framstälde fredspropositioner emellan engelska hofvet och 
republiquen, togo de i går detta ämne uti öfvervägande och 
afgjorde det samma enligt pluralitetens beslut. Den en- 
skilda freden är således för det närvarande alldeles decli- 
nerad, och republiquen har föresatt sig at afvänta en all- 
män fred, fortsätta kriget i samråd med de öfrige krigande 
magterne, m. m., som provincen Hollands resolution inne- 
bär, hvilken är tagen til grund för de öfrige provincernes 
beslut och efter hvilken Generalstaternes expedition ut- 
färdas. 



Apostille. 

Haag den 2 julii 1782. 

Republiquens beslut at declinera den enskilda freden 
får olika omdömen i anseende til sina påföljder. De se- 
naste engelska bref innebära, at ministeren därstädes med 
mycket missnöje erhållit del utaf provincen Hollands be- 
slut, som man förutsåg skulle tjena til grund för de öfrige; 
at utlåtelser blifvit fälde, det man ämnade alldeles anse 
negociationen såsom bruten och icke utbjuda vilkor, som 



FRANKRIKES OCH RYSSLANDS SPRÅK. 435 

på ett sådant sätt blifvit förkastade. Från ryske ministrer- 
nes sida föres nästan samma langage, och at kejsarinnan 
med största missnöje måste anse, huru hennes möda och 
omsorg så fruktlöst aflupit; at hon i ena eller andra fallet 
redan lärer fattat sitt beslut, samt at påföljderne icke torde 
blifva republiquen behagelige; at som republiquen af En- 
geland aldrig blifvit ansedd uti samma cathegorie som de 
öfrige krigande magter, i anseende därtil at fredsbrottet 
med henne hade helt och hållet olika orsaker än med de 
förra, så borde hon emottagit en särskild fred, och at af- 
slåendet af den samma bevisar endast republiquens efter- 
gifvenhet för franska partiet, men icke hvad hon sig sjelf 
och de andra sjömagterne och handlande nationerne är 
skyldig. Ifrån franska sidan säges, at som det är skilnad 
emellan mediation och arbitrage, så kan icke en mediateur 
med missnöje uptaga, det en stat som antagit dess bemed- 
ling dock följer det interesse den samma för sig tror för- 
månligast, då sådant sker med all den aktning man för 
den medlande magten bör äga; at ryska kejsarinnan, hvars 
generosité är så mycket kunnig, icke kan misstycka detta 
republiquens steg, som för det allmänna bästa tyckes så 
förmånligit, med mera. Om republiquen således icke ibland 
de krigande gör sig betydande, är ändamålet dock vunnet, 
som hindrar henne at förbinda sig med Engelland, hålla 
den engelska styrkan delad och sätta republiquen, i anse- 
ende til sina possessioner uti de öfrige verldenes delar, 
uti nödvändighet at anlita de krigande magternes biträde 
och sent omsider förbinda hennes fredsinteresse med deras. 



Apostille. 

Haag den 6 julii 1782. 

Storfurstens hitkomst utgör nu ämne til upmärksam- 
het. Emellan de både ryske ministrerne har mycken tvist 



436 STORFURSTENS RESA. EHRENSVÄRD3 RESA ÖFVER SPAA TILL BERLIN. 

förefallit uti denna sak. Prins Galitzin har trott at stor- 
fursten borde bese detta land, göra bekantskap med prin- 
sen-ståthållaren och dess gemål samt icke låta missnöjen 
influera på en resa, som för dess nytta vore anstäld. Herr 
Markoff har trott, at alla dessa considerationer vore goda 
en annan tid än den närvarande, men at kejsarinnans och 
dess familles värdighet fordrade, at storfursten med flit 
undviker at komma til ett land, där dess moders bemö- 
dande uti mediationssaken med så mycken kallsinnighet 
blifvit mottagne, at ett sådant upförande ej kunde fordra 
någon empressement från storfurstens sida, hälst då han 
kunde anföra så många skäl til undvikande af denna resa. 
Båda hafva i detta ämnet skrifvit til sitt hof och äfven til 
storfursten. Man kan icke veta hvad verkan dessa repre- 
sentationer kunnat hafva; emedlertid lärer intet herr Mar- 
koff försumma at munteligen vid sin ankomst til Brtlssel 
ännu mera uti detta ämne anföra. Uti allmänna samtal 
föra de dock både lika lydande langage och hoppas at de 
storfurstelige personerne hit anlända, i fall deras tid det 
tillåter. Prinsen-ståthållaren tyckes med nöje vänta detta 
besök. 



Till Konungen. 

Berlin den 10 augusti 1782. 

Eders Kongl. Maj:t lärer allernådigst tillåta mig vid 
tilträde af denna utaf Eders Kongl. Maj: t mig nådigst an- 
förtrodde beskickning förnya mina aldraunderdånigaste för- 
bindelser för all den nåd Eders Kongl. Maj :t behagat be-. 
visa mig, lika §om de försäkringar om den ouphörliga- 
ste trohet, nit och upmärksamhet i detta ämbete, som 
bereda Eders Kongl. Maj:ts höga tjenst all nytta och fram- 
gång, så långt mina krafter och mina insigter kunna 
sträcka sig. 

Sedan jag ifrån Haag den 17 sistledne julii afrest, är- 
nade jag med några dagars tilbringande i Spaa sköta min 






ANKOMST TILL BERLIN. LOVISA ULRIKAS TESTAMENTE. 437 

hälsa, men innan min ankomst var jag redan af sjukdom 
så angripen, at min därvaro antingen borde blifva långva- 
rig eller med det snaraste afbiytas. Efter åtta dagars vi- 
stande därstädes, utan hopp at se mig snarligen restitue- 
rad, valde jag at hit anträda min resa, hvilken jag fortsatt 
med all den skyndsamhet som mitt sjukliga tilstånd med- 
gifvit. Jag inträffade härstädes sistledne tisdags afton den 
6 innevarande; jag anmälte min ankomst hos de bägge 
här varande statsministrerne herr grefve Finckenstein och 
herr von Hertzberg; jag begärte och erhölt timmar at göra 
dem mina besök, h vilka sistledne torsdag förrättades; jag 
aflämnade vid detta tilfälle til herr grefve Finckenstein 
af skriften af Eders Kongl. Maj:ts höga creditifbref, med 
begäran, det bemälte grefve min ankomst til Hans Kongl. 
Preussiska Maj: t täcktes anmäla och om dag anhålla då 
jag min audience kunde erhålla. 



Apostille. 
» 

Den 7 september 1782. 

Jag bör icke för Eders Kongl. Maj:t fördölja, at til 
min kunskap kommit, det Högstsalig Hennes Maj: t Enke- 
drotningen något innan sin död tilskrifvit Hans Kongl. 
Preussiska Maj: t och gifvit honom del utaf sitt uprättade 
testamente. Det berättas at hon til prins Hindric kungjort 
det samma. Uti hvad termer dessa bref varit stälde, har 
jag icke kunnat förnimma, och hvad verkan de ägt, är äf- 
ven svårt at med visshet säga. At uti så angelägna mål 
antaga alla rykten, som dels icke äro sannolika, dels tvif- 
velaktiga eller til sitt ursprung misstänkte, vore at handla 
emot den underdåniga vördnad jag Eders Kongl. Maj: t är 
skyldig och därigenom borttaga Eders Kongl. Maj:ts dyr- 
bara tid. 



438 KHRENSVÄRD KOMMENDÖR AP NOBDSTJERNAN. TILLDRAG. PÅ KRIM. 

* 

Till Konungen. 

Berlin den 17 september 1782. 

Eders Kongl. Maj:t lärer i nåder tillåta mig för Dess 
fötter nedlägga min djupaste vördnad och allerunderdåni- 
gaste tacksägelse för Dess höga skrifvelse af den 3 inne- 
varande, som lämnar mig det yppersta vedermäle af Eders 
Kongl. Maj:ts nåd, genom den mig tildelte commendeurs- 
värdigheten af Eders Kongl. Maj:ts Nordstjerneorden. De 
känslor af underdånig tacksamhet en trogen undersåte vå- 
gar yttra, då han ser sig med sin Konungs nåd ihogkom- 
men, är Eders Kongl. Maj:t under Sin milda och lysande 
regering van at emottaga. at granska och i nådigt minne 
förvara. Jag kan således fördrista mig at mina oskrym- 
tade och vördnadsfulla tänkesätt för Eders Kongl. Maj: t 
framlägga, och våga försäkra, at all Eders Kongl. Maj:ts 
emot mig betedde nåd är för mig en stundelig påminnelse 
at den förtjena. Om mina gerningar til dessa tänkesätt få 
blifva bevis, äger jag det osvikeliga hopp, at Eders Kongl. 
Maj: t hos mig alltid skall igenfinna den undersåteligaste 
trohet, nit och tilgifvenhet för Dess höga person, som jag 
räknar för min högsta sällhet och största ära at ådagalägga. 



Apostille. 

Den 29 september 1782. 

Man äger ännu ingen säker anledning at dömma om 
detta hofs föresats i anseende til de började oroligheter uti 
Criméen och de fiendtligheter som emellan Ryssland och 
Porten häraf synas nära för handen. At Hans Preussiska 
Maj:t fäster all upmärksamhet å detta, är utom alt tvif- 
velsmål, och i synnerhet å hvad ifrån kejsarens sida före- 
tages. Man har ännu icke kunnat förmärka, at några af 



FORTEN, POLEN OCH DERAS STORA GRANNSTATER. 439 

de stora anstalter härstädes vidtagits, som antingen föregå 
ett fredsbrott eller däraf äro demonstrationer. Det vet 
man dock, at Hans Kongl. Preussiska Maj:t uti dessa da- 
gar gifvit befallning at sätta trossvagnarne uti stånd, up- 
köpt lärft til deras öfverklädande samt til tälten, at en 
myckenhet patroner förfärdigats, ammunitionsvagnar och 
artillerietross til Magdeburg försändes och likaledes til de 
andra fästningar, med mera. Uti ett land, där arméen är 
satt uppå den fot som härstädes, där alla magaziner med 
sina behof ständigt äro försedde och där de minsta brister 
uti dess tilbehör genast ersättas, är svårt at säga, antingen 
dessa anstalter äro påföljder af dessa principer eller en 
omtanka til andra planers utförande. Sådant kan för det * 
närvarande af båda dessa orsaker hänledas. Jag skall med 
största upmärksamhet följa detta angelägna ämne. 

Uti Potsdam skall ett rykte nog allmänt gå, at krig 
emellan Ryssland och Porten redan är declareradt. Härstä- 
des har man därom inga andra underrättelser än dem en- 
skilda skrifvelser kunnat lämna. Til några handlande är 
tidning från Petersburg ankommen, at kriget utan dröjs- 
mål skulle declareras och ansågs beslutadt, ehvad bemö- 
dande andra magter kunna gifva sig för at hindra det 
samma. Dylika bref ifrån Bender berätta, at de kejser- 
lige troupper, som til lägret vid Prag varit kallade, äga 
ordres at uti sina cantoneringsqvarter förblifva, samt at där 
omtalas positift, som skulle man draga til turkiska gränsen 
småningom de ungerske och österrikiske regementer. Här- 
städes har likaledes ett rykte under hand börjat utspridas, 
som ämnades emot Polen under närvarande riksdag någon 
förnyad afsöndring, men det tyckes alldeles vara ogrundadt; 
åtminstone skall man uti Warschau alldeles trygga sig vid 
de försäkringar man ifrån Petersburg erhållit, som uti gan- 
ska fredligt sinnade termer äro gifhe. Detta rykte kan 
äga til grund de ordres, man förmenar Hans Kongl. Preus- 
siska Maj: t hafva gifvit til tvänne cavallerieregementer uti 
Schlesien, at nalkas den polska gränsen. Om sådana or- 
dres äro gifhe, hvarom ännu ingen visshet kunnat inhäm- 



440 PREUSSISKE KONUNGENS HÅLLNING. 

tas, torde man hafva mera afseende på de oroligheter, som 
polska riksdagarne åtfölja, samt at hindra det inga oordente- 
ligheter föröfvas. De, som tro sig känna Hans Kongl. 
Preussiska Maj:ts närvarande tankesätt, tyckas förutse, det 
han icke uti några vidsträckta planer lärer deltaga; at dess 
år förbjuda honom at krigsbesvärligheter dela, hvilket han 
redan under det sista kriget bevist. En säker och bety- 
dande vinst skall förmodeligen visas honom, om härifrån nå- 
got skulle börjas. Man tror således, at Hans Kongl. Preussi- 
ska Maj:t icke deltager uti några företagandens början, at han 
åtminstone vill låta denna vinter förbigå, för at se huru 
ställningen förändras, huru de kejserliga hofvens operatio- 
• ner fortsättas och huru de öfrige europeiske magters för- 
hållande blifver. Man har all anledning at tro, det den 
här varande ryske ministren ännu inga insinuationer ägt 
befallning göra eller ägt mycken underrättelse om dessa 
händelser. Således väntar man få höra, då ryska hofVet 
härstädes reclamerar den i tractaten utsatte hjelpsändning, 
hvad steg Hans Preussiska Maj:t då tager, i fall casus foe- 
deris erkännes, han antingen sänder troupper eller bjuder 
penningar. Därefter torde dess tankesätt någorlunda kunna 
dömas. Den romersk-kejserlige ministren tyckes fästa myc- 
ken upmärksamhet på de anstalter som här i detta ögna- 
blick kunna tagas. 



Apostille. 

Berlin den 1 october 1782. 

Jag bör ej underlåta til Eders Kongl. Maj:t inbe- 
rätta, at mig i förtroende blifvit sagdt, at i närvarande 
beständiga förändring uti engelska ministeren torde den 
engelske ministren Wroughton ifrån Eders Kongl. Maj:ts 
hof blifva rappelerad, och i dess ställe den nyligen här- 
ifrån rappelerade ministre Elliot blifva placerad, och at 



ENGELSKE MINISTERN ELLIOT OCH HANS FRU. 441 

herr Elliot äfven torde smickra sig med detta hopp. Jag 
har af honom sjelf icke hört det ringaste som härtil 
kan gifva anledning, och tyckes han med mycken still- 
het afvakta sitt öde. Jag kan icke förena detta rykte med 
de säkra tidningar en eller annan tror sig äga, at herr 
Elliot är ämnad at remplacera herr Eden uti Köpenhamn 
och denne återflyttas til Dresden. Om hvad som^skulle 
kunna hända har jag redan lämnat baron Nolcken del. Un- 
der min korta varelse härstädes har jag icke ägt mycket 
tilfälle at göra herr Elliots bekantskap, emedan han be- 
ständigt på landet varit vistande. Jag har allmänneligen 
hört berömmas dess vackra egenskaper, insigter och dess 
artiga umgängessätt. Om han icke härstädes ägt den lycka 
at blifva väl ansedd, torde det til en del kunna tilskrifvas 
någon dess ungdoms oförsigtighet, men ännu mera dess 
hustrus egenskaper, som beredt honom och sig sjelf flere 
ledsamheter. Hon är härstädes känd för sina tracasserier, 
och utom prins Hindrics hof, där hon äger den största in- 
timité, har hon nu mera förlorat sina flästa liaisons. 



Apostille. 

Berlin den 5 october 1782. 

Jag anser min underdåniga skyldighet til Eders Kongl. 
Maj: t inberätta den skilnad jag kunnat förmärka uti den 
langage, de här varande hofven på en kort tid föra i an- 
seende til hvad inom Eders Kongl. Maj:ts hof för detta 
kunnat tildraga. Då jag vid detta tilfälle måste nämna 
hofmarskalken Piper, är jag i underdånighet förvissad at 
Eders Kongl. Maj:t är öfvertygad, at zéle för Eders Kongl. 
Maj:ts tjenst jäinte sanningen mera leda mig, än slägtskap 
och enskild vänskap för honom. Det är icke utan, at de 
missnöjde härstädes hoppades vid hofmarskalken Pipers 
ankomst finna anledningar at befästa sina omdömen. Han 



442 HOFMÅKSKALKEN PIPERS MISSION TILL BERLIN. 

väntades med otålighet. Knappast anländ gjordes honom 
de indiscretaste frågor. Man beklagade sig i början öfver 
dess köld och förbehållsamhet, men sedan han uti flere 
upv aktningar hos prins Ferdinand samt prinsessan Amelie 
ägt tilfälle explicera åtskilliga dem okände omständigheter, 
i synnerhet rörande H. M. Enkedrotningens sista sjukdom, 
reconciliation, Eders Kongl. Maj:ts ömhet för sina syskon, 
nåd för Dess efterlämnade hofbetjening, försäkran at up- 
fylla testamentet uti hvad lagligt vara kunde, har denna 
langage märkeligen blifvit ombytt. Ehuru hofmarskalk 
Piper icke väntade sig at hos prins Hindric kunna uträtta 
hvad han önskade och därföre föresatte sig at hos honom 
icke göra sitt besök, trodde han .sig nu mera icke kunna 
undvika det samma, sedan han formellement blifvit buden 
at vid sin hädanresa til Rheinsberg ankomma. Jag hoppas 
at han dock uti det masta kan få tilfälle vederlägga en 
del af de ogrundade rykten, som ifrån nyss nämde ställe 
tyckas äga sitt ursprung, eller ock underhållas, som Eders 
Kongl. Maj: t äf commissionssecreteraren von Carisiens un- 
derdåniga skrifvelser samt andra efterrättelser lärer inhämtat. 
Hvad under dess vistande på Rheinsberg förefallit, lärer 
hofmarskalk Piper sjelf aflägga underdånig berättelse om. 
Ännu bör tilläggas, at ehuru man icke kan smickra sig 
med det hopp, at alla rotfasta tankesätt kunna så hastigt 
bortrödjas, äro liknelserne dock nu förmånligare än de 
förut varit. Jag bör likaledes icke underlåta nämna, at 
de senaste brefven ifrån Hennes Kongl. Höghet Prinsessan 
Sophia Albertina, som på det ömmaste sätt utmärka, huru 
hon af Eders Kongl. Maj:ts nåd och omvårdnad är intagen, 
samt huru nöjd hon är med alt hvad hittils sedan H. M. 
Enkedrotningens död tildragit sig, gjort uppå de fläste 
sinnen de intryck, sådana oförnekeliga bevis på vänskap 
och tilgifvenhet böra åstadkomma. Här försäkras, at Hen- 
nes Kongl. Höghet nästa år ärnar göra en resa til Spaa, 
det är at förmoda, at hon vid detta tilfälle af sin här va- 
rande famille lärer undfå besök; åtminstone säges, at prins 
Hindric i sådant fall föresatt sig göra denna resa. Här 



BERLINERH0FVEN8 HÅLLNING EFTER LOVISA ULRIKAS DÖD. 443 

talas nu mindre om hertigens af östergöthland ankomst 
och föregifne hog at uti Hans Preussiska Maj:ts krigstjenst 
ingå. Eders Kongl. Maj:t lärer vara underrättad om hvad 
uti detta kunnat förefalla. Nu lärer intet annat kunna til- 
läggas än det, at Hans Preussiska Maj: t, ehuru mån at 
vidtaga alt som han kan tro bidraga at upfylla dess systers 
åstundan, dock rådfrågar sina en gång fattade principer at 
icke gifva de höga syslor uti sin armée åt utländske fur- 
star, utom den tour de därstädes kunna vinna, och torde 
låtit märka, at en konungs broder och son vore en ganska 
stor herre at convenablement placera. 

Yid de obehageliga ämnen, förflutne tider kunnat lämna 
Eders Kongl. Maj: t, bör jag icke med stillatigande förbigå, 
at ifrån alla här varande hof med utmärkt omsorg efter- 
frågas en H. M. Enkedrotningens kammarfru madame 
d'Ivry. I hvad afseende det sker, kan jag intet veta, men 
det är otvifvelaktigt, at hon härstädes måtte äga någon 
liaison som en anledning at interessera sig för henne. 
Än är fråga om hennes år, än om hennes förstånd, hennes 
tilgifvenhet för enkedrotningen, hennes nu ägande pension 
och förmåner utaf Eders K. Maj:t. Såsom jag förnimmer, 
skall öfveradjutanten grefve Hårdh vara ganska nöjd med 
den accueil han uti det hos Hans Preussiska Maj: t hafde 
företräde åtnjutit. Jag har ännu icke ägt tilfälle se honom 
sedan dess återkomst ifrån Potsdam, och måste således til 
nästa post upskjutas at til Eders Kongl. Maj: t afgifva un- 
derdånig berättelse därom. 



Apostille. 

Berlin den 19 october 1782. 

I dessa dagar är en händelse härstädes inträffad, hvil- 
ken jag tror min underdåniga skyldighet fordra til Eders 
Kongl. Maj: t inberätta. Sedan Hans Preussiska Maj: t ut- 



444 SVENSKT ELLER PREUS8I8KT JEKN. 

gifvit sitt förbud emot svenskt järns införsel, har han äfven 
befalt, at canoner utaf schlesiskt järn skalle tilverkas och 
fästningarne med sådana förses. General Holtzendorff bar 
hos Hans Preussiska Maj: t och flere af officerscorpsen hos 
statsministren Heinitz gjort föreställningar at preussiskt 
järn härtil vore o tj enligt och intet annat än det svenska 
kunde nyttjas. Hans Preussiska Maj:t har fortfarit uti sitt 
beslut och tillagt, at ehuru de första försök kunde miss- 
lyckas, kunde man dock hoppas bättre för framtiden, i fall 
man arbetade med omsorg. Sex canoner hafva således 
blifvit tilverkade; de skulle äfven försökas och profskjut- 
ningen i denna vecka förrättas. Det första skottet lossades, 
canonen slogs i stycken och blesserade rätt illa någre sol* 
dater. Händelsen kungjordes statsministren och rapporte- 
rades sedan för konungen med alla de besvärspuncter, som 
artillerieofficerarne emot nya inrättningen kunde utfinna. 
Hans Preussiska Maj: t har oaktadt alt detta dock beslutat 
at tilverka canoner af schlesiskt järn och befalt, at mycken 
omsorg skulle sättas uti arbetet. Artillerieofficerarne äro 
härmed ganska missnöjde och tilskrifva det endast stats- 
ministerns råd, som redan uti flere år satt en utmärkt zéle 
uti de schlesiska grufvornas arbetande. Skulle de nya 
försök hädanefter slå ut som dessa, kunde man hoppas at 
svenska järnet til canoners förfärdigande torde vidtagas, 
eller svenska canoner til införsel tillåtas. Hvilket som 
händer, lärer högsta magt däruppå ligga, at det svenska 
järnet eller canonerne bibehålla den godhet, man hittils 
funnit dem äga och som genom flere nationers medarbe- 
tande nogsamt söker at medtäflas, ibland hvilka den ryska 
tilverkningen går med stora steg til framgång. Härstädes 
säges uti tysthet, ehuru jag ej vågar garantera vissheten 
däraf, at ryska hofvet hos kejsaren reclamerat hjelpsänd- 
ning emot tartarerne. Det är så mycket svårare at inse 
huru detta kunnat ske, som man icke känner de överens- 
kommelser som härtil kunnat gifva anledning. 



FREDRIK II OCH RYSKE STORFUR8TEN. 445 

Apostille. 

Den 2 november 1782. 

Då man af Hans Kongl. Preussiska Maj:t ser så många 
steg emot storförsten, som utmärka både dess vänskap för 
ryska hofvet som ock dess particuliere attention emot ho- 
nom, är man förundrad at å dess sida finna så liten mot- 
svarighet. Man hade med skäl väntat, at storförsten, då 
han passerat igenom Hans K. Preussiska Maj:ts länder, 
hitsändt någon af sin svite at å dess vägnar complimentera 
Hans K. Preussiska Maj:t. Man är dock försäkrad, at 
detta uti de hufvudsakeligaste ärender bägge hofven emel- 
lan icke något lärer förändra, utan tilskrifves denna bri- 
stande attention snarare til något . storförstens personelle 
missnöje. Alla preussiske ministrer vid de främmande 
hofven skola gemensamt inberättat, huru de af desse höge 
resande personer icke blifvit med särdeles accueil emot- 
tagne. Det föregifves, ehuru man ej kan försäkra det 
samma med all tilförlåtelighet, at Hans K. Preussiska 
Maj: t en gång vid sitt bord under storförstens första vistan- 
de uti Wien yttrat sig, at kejsaren, som är känd at vara 
galant med könet, äfven emot denne sin gäst torde få til- 
lalie häraf lämna vedermälen i anseende til prinsessans 
fägring och lust at behaga. Det försäkras at denna propos 
blifvit berättad för storförsten, som blifvit ganska missnöjd 
med en sådan compliment. Jag vågar icke försäkra denna 
anecdotes trovärdighet, men den är berättad såsom en hän- 
delse, man den tiden icke trodde skulle äga någon påföljd. 



Apostille. 

Den 16 november 1782. 

All möda har hittils varit fruktlös at kunna utfinna 
föremålet af den ifrån grefve Görtz til Hans K. Preus- 



446 TABTARERNA OCH PORTEN. 

siska Maj: t hitsände courrier. Vigtiga orsaker måste där- 
med vara förknippade, emedan de preussiske ministrer 
ganska sällan äga tilstånd at sådane afsända. Denne cour- 
rier, som til Potsdam directe afgått, har inga depecher til 
den här varande preussiska ministeren aflämnat. Hans 
K. Preussiska Maj:t har sedan den tiden icke tilkallat 
någon af sine ministrer. Alt detta, jämte den communica- 
tion, som med Potsdam är för främmande afstängd, och 
hemligheternes bevarande inom Hans Kongl. Preussiska 
Maj:ts cabinet, bidrager at sätta alla här. varande ministrer 
uti den största inquietude at med någorlunda säkerhet 
kunna följa de angelägna ämnen som nu tyckas handhafvas. 
Enskilda bref til känna gifva, at cancelleren grefve Öster- 
man til flere af de i Petersburg varande främmande mi- 
nistrerne skulle utlåtit sig, det han förutsåge en rupture 
med Porten oundvikelig, sedan de orolige tartarer af andra 
europeiske magter blifva upviglade. Andra bref til känna 
gifva, at furst Potemkin til Petersburg återkommit, gifvit 
berättelse om sin förrättning, berättat huru han sjelf re- 
cognoscerat och funnit .fästningarne uti ett elakt tilstånd, 
at troupperne och i synnerhet artilleriet sedan Hans Ex- 
cellences återkomst fått befallning at fortsätta sin marche. 
Af alt detta jämte de tidningar man ifrån Pohlen ^gt^ at 
kriget därstädes ansåges nära för handen, samt at de un- 
gerske troupper äfven längst Donauströmmen defilerade, 
har man tagit sig anledning at sluta, det ifrån ryska hofvet 
til det preussiska underhandlingar kunde blifva öpnade 
antingen om hjelpsändning af folk eller penningar, och 
således ett framställande om casus foederis, eller ock andra 
propositioner blifva gjorde til Hans Kongl. Preussiska 
Maj:ts förnöjande. Huru man åter skall förena detta med 
de i går ifrån Warschau ankomne tidningar, är svårt at 
finna. De berätta huru den afsatte chanen Sbahin Geray 
på sin thron af de ryske troupperne blifvit insatt och re- 
geringen honom återlämnad; at Porten emot detta prote- 
sterat och öfverlämnat sakens afslutande til wienska och 
preussiska hofvens mediation. Om detta besynnerliga ryktet 



BYSSLANDS UNDERHANDLINGAR MED ÖSTERRIKE OCH PREUSSEN. 447 

tyckes dock ministeren härstädes vara i okunnoghet. Inga 
bref ifrån Wien eller Constantinopel bekräfta det samma, 
och tyckes äfven at den franske ambassadeuren i Constan- 
tinopel ej lärer kunna lämna saken denna tournure. Uti 
ett samtal, jag i går aftons med statsministren Hertzberg 
uti dessa ämnen feck tilfälle äga, sade dock bemälte stats- 
ministre, at han trodde, det en klok och välsinnad neutral 
magts ministre i Constantinopel för det närvarande kunde 
bringa dessa tvistigheter til lugn, om man endast ville 
hålla sig vid hvad ämnen som äro i fråga. Man kan dock 
icke härstädes öfvergifva den tankan, at Ryssland vill hafva 
krig och draga förmån af Portens närvarande vanmagt, för 
at utbreda de planer, som förmenas i flere år utgjort detta 
hofs syftemål. 



Apostille. 

Berlin den 28 december 1782. 

På de tvänne courdagar, le corps diplomatique hos 
Hans K. Preussiska Maj:t gjort sin upvaktning, har hög- 
bemälte herre endast adresserat sin talan til ryske, ro- 
mersk-kejserlige och franske ministrarne samt några ord 
til den spanske. Åtskillige af konungens statsministrer 
berättade den engelske minis tren första dagen, at Hans 
K. Preussiska Maj:t utlåtit sig, huru han vore nöjd at 
göra hans bekantskap; icke dess mindre geck den första 
couren förbi, utan at något ord sades honom. Andra cour- 
dagen kommo tre af dem och sade honom, huru Hans 
Preussiska Maj:t varit missnöjd därmed at han icke känt 
igen honom, hvilket hindrat honom förra gången at tala 
med honom. Han sjelf var vid alt detta ganska passionné, 
tackade dem för deras godhet och sade, at han så nyligen 
ägt den lyckan hos Hans Preussiska Maj: t undfå sina 
audiencer, hvarigenom han kunde hoppas, det Hans Preus- 
siska Maj:t icke alldeles glömt dess utseende. De använde 



448 ENGELSKE MINISTERNS I BEBLIN BEHANDLING. 

då all möda at få honom placerad så, at Hans Preussiska 
Maj:t skulle genast blifva honom varse. Grefve Fincken- 
stein i synnerhet bad honom placera sig bredevid sig. 
Detta skedde. Hans Preussiska Maj: t kom ut och fortfor 
likasom förra gången at endast tala med förenämde mini- 
strer, utan at adressera ett ord til någon annan, icke häller 
til den engelske. Denna H. K. Preussiska Maj:ts distinc- 
tion lär er icke utmärka dess tankesätt emot hofven, eme- 
dan han följer en långlig vana at tala om vissa ämnen, 
som äro honom mera kände i vissa länder än uti andra. 
Men denna händelse kan åtminstone lämna vedermäle af 
statsministrernes enskilda tankesätt, emedan desse med 
mycken inquietude tycktes anse, det H. Maj:t nu andra 
gången icke behagat tala vid den engelske ministren. Det 
torde hända, at H. Maj: t de återstående courdagarne 
hedrar honom med sitt tal, men h vilket som sker, är man 
förundrad at dess ministrer kunna göra en affaire grave 
af en sak, hvilken af den, som känner de här etablerade 
sedvanor, icke så kan anses. 



Till Statssekreteraren och Kommendören af K. N. O. 

Friherre J. Liljencrants. 

Berlin den 4 Jan. 1783. 

Om jag under min varelse i Holland hade at re- 

prochera mig elak hushållning, at i fantaisier, granlåt eller 
dylikt satt mig i vidlyftighet, jag bedyrar vid min ära, at 
jag icke skulle våga öpna min mun at begära räddning. 
Men det är endast i och för K. M:s tjenst: jag har icke 
kunnat lefva inskränktare, icke med mera hushållning. 
Hela min välfärd, min tranquillité beror på herr Stats- 
Secreterarens hjelp. Jag proponerar icke conditioner som 
för K. M. äro onererande. Jag äger för det närvarande 
ingen annan gäld än den omnämnde, jag hoppas äfven icke 



BEGÄRAN OM HJELP I EKONOMISKT BETRYCK. 449 

få någon. Skulle jag dö under loppet af denna betalnings- 
tid, torde fuller något vara af betaldt, och min qvarlåtenskap, 
som i det fallet hörer til Kgl. Stats-Contoirets disposition, 
betalar säkerligen återstoden. Skulle jag rappeleras, be- 
höfves icke mera än ett hälft eller helt .qvartal för Kgl. 
Stats-Gontoiret at göra sig fullkomligen betalt. Visa mig 
således den vänskapen och villfar min begäran. Jag sät- 
tes i stånd at med glädje göra min tjenst, icke besvära 
K. Maj: t med sollicitationer, hvilket jag emot min önskan 
icke kan undgå, ty mitt samvete säger mig, at det är i kun- 
gens tjenst jag åsamkat detta, och icke för min egen skuld. 
Jag kunde uprepa orsakerna. 4,000 rdr voro för det när- 
varande otilräckelige, då krig och alla varors stegrande 
gjort alla priser odräglige. Huru många nödlidande lands- 
män har jag ej måst hjelpa och jag bedyrar at detta 
gått öfver 200 ducater. Min posträkning var enorm; 
Svenske officerare och- underofficerare, som voro i hol- 
ländske tjensten, hade alla til sina correspondenter i Sverge 
gifvit min adresse, så at jag nödgades inlösa alla dessa 
bref; postporton ifrån America och Ost-Indien äro icke 
små summor; ingen vecka gick förbi utan sådane brefs in- 
lösande. Jag kunde ännu tillägga långt flere orsaker, men 
de äro öfverflödige för den, som har herr Stats-Secreterarens 
hjertelag och urskilning. Jag gjorde således 2,000 rdr 
gäld årligen. När man calculerar alt, lämnar jag at dömma, 
om jag bör räddas eller icke; men jag anhåller endast om 
villfarighet uti det föregående, ty orsakerne til mitt de- 
rangement lära alltid få blifva för min räkning; jag skall 
söka at glömma dem genom herr Baron och Stats-Secre- 
terarens ömhet och vänskap. Om jag uti denna min be- 
gäran skulle inse någon indiscretion, säkerligen återhölle 
jag henne ännu, men det kan icke vara svårt för Kgl. 
Stats-Contoiret at åtaga sig en så liten betalning, då en 
så fullkomlig säkerhet är stäld uti betalningssättet; icke 
eller kan därvid förloras, då jag desse intressen betalar. 
Vore jag i Holland, kunde jag med någre handelshus träffa 

Ehr*n svärd, Anteckningar, II. 29 



450 RYSSLANDS OCH ÖSTERRIKES DEKLARATIONER TILL PORTEN. 

öfverenskommelse, men här är det omöjligt, och sedan jag 
en gång gifvit min assignation, önskar jag hälst dess hono- 
rerande, och mycken tid til correspondance skulle för öfrigit 
åtgå uti ett ämne, som med ett ord af herr Stats- Secr ete- 
raren kan afhjelpas och min lycka blifva fullkomlig. Om 
något större vänskapsbevis än detta kunde finnas, önskar 
jag mig tilfälle visa Herr Baron och Stats-Secreteraren den 
erkänsla som däremot kunde svara; så stor anser jag denna 
ynnest; huru fullkomlige mina tankesätt däremot blifva, bör 
Herr Baron och Stats-Secreteraren göra mig den rättvisan 
redan känna, samt at ingen med mera högaktning och til- 
gifvenhet kan til det sista hafva den äran at framhärda 

H. H. ödmjukaste tjenare. 



Apostille. 

Den 21 januarii 1783. 

De sist ankomne bref ifrån Wien förmäla, at Hans 
Maj: t Romerske Kejsaren ännu icke erhållit svar på sin 
declaration til Ottomanniska Porten. Denna, som på samma 
tid med den ifrån det ryska hofvet blifvit afgifven för un- 
gefärligen tre veckor sedan, skall innebära, at Hans Kej- 
serl. Maj:t återfordrar fästningen Belgrad, Servien, en del 
af Wallachiet samt det öfriga som genom Belgradske fre- 
den til Ottomanniska Porten blifvit afträdt, at gränsen 
hädanefter skulle blifva sådan, som den förut uti Passaro- 
witzske freden varit faststäld. Det berättas at ryska hofvet 
å sin sida begärt souverainiteten öfver Crim, Bessarabien 
och fästningen Oczakow. Tilredelserne uti de österrikiska 
* staterne skola ständigt med mycken drift fortsättas, och 
säges för öfrigit, at Hans Maj:t Romerske Kejsaren i Hol- 
land låter göra ett penningelån af två millioner gulden. 



KURFURSTENS AP BAYERN SJUKDOM. 451 

Apostille. 

Den 25 januarii 1783. 

Konungens af Preussen härvaro under denna carna- 
valstiden lämnar inga synnerliga spår til dess tänkesätt rö- 
rande de allmänna sakerne. Hans Maj: t har visat mer 
eller mindre accueil til de här varande främmande mini- 
strerne; han har dock en eller annan gång adresserat or- 
det til hvar och en af oss, men han har i synnerhet ut- 
märkt de bourbonske. Den romersk-kejserlige har han al- 
drig försummat at tala vid, men då det skett med den en- 
gelske, har därvid en slags géne visat sig. Då Hans Maj:t 
vidrörde politiska ämnen, var det at önska det allmänna 
fredsslutet eller at omtala churförstens af Bayern anstöter 
af slag. Dessa ämnen vidrörde han flere gånger. Det 
tros med tämmelig säkerhet, at Hans Preussiska Maj: t ön- 
skar den allmänna freden icke så mycket för sjelfva fre- 
dens skull, som för den diversion som då kunde hoppas i 
anseende til de bägge kejserlige hofvens tiltagande afsig- 
ter. Emedlertid fälles här aldrig ett ord om detta ämne, 
annat än det hopp Hans Maj:t gör sig, at franska ministe- 
ren kan afböja företagandet emot Turkiet och österrikiska 
magtens utbredande. Denna stillhet lärer äfven tjena til 
bevis at Hans Preussiska Maj: t finner, at han nu mera 
icke som förr bör älventyra sig med krig; i andra tider 
hade han säkerligen med sina principer redan låtit höra 
talas om sig. Hvad churförstens af Bayern död vidkom- 
mer, ^ror man at den samma härstädes icke skulle up- 
väcka saknad. Hans Preussiska Maj: t anser arftagaren 
hertigen af Zweibriicken sig mera tilgifven. Hvad denna 
händelse nu genast kunde medföra för verkan, är icke mö- 
jeligt at säga. Det första föremål härifrån lärer blifva at 
alltid ifrån det österrikiska interesset afhålla denne nye 
regent. Det senare torde blifva at hindra några explica- 
tioner af tractaten i Teschen, i fall de af wienska hofvet 
skulle påsyftas. 



452 FRKUSSKN OCH DR bIdA KXJSAKHOVTOff. 



Apostille. 

Den 22 februarii 1783. 

Ehvad upmärksamhet de betydande tilrustningar, som 
sedan några månader i österrikiska staterne företagas, 
naturligtvis hos Hans K. Preussiska Maj: t böra åstad- 
komma, och ehuru hvarje tilväxt af m